364/1963

Envar som är bosatt i Finland är försäkrad i enlighet med denna lag. Vem som är bosatt i Finland avgörs enligt 3, 3 a, 4, 9 och 10 § i lagen om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet (1573/ 1993) .

En arbetstagare eller företagare är försäkrad från och med den tidpunkt då arbetet eller företagsverksamheten inleds, om han eller hon arbetar i minst fyra månader utan avbrott eller har utövat företagsverksamhet i minst fyra månader utan avbrott.

Försäkrad är även den som omfattas av lagstiftningen om social trygghet enligt 5–8 § i lagen om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet.

Försäkrad är inte en utländsk medborgare som i Finland tjänstgör som diplomatisk representant för en främmande stat, som utsänd konsul, vid en mellanstatlig organisation eller som hör till den administrativa eller tekniska personalen vid en främmande stats utrikesrepresentation eller till dess tjänstepersonal eller som är privattjänare hos en person som avses ovan.

Rätt till förmåner enligt denna lag har den som uppfyller villkoren för en förmån som anges nedan i denna lag.

1 a § har upphävts genom L 1576/1993.

I denna lag avses med arbetstagare en person i arbetsavtalsförhållande, tjänsteförhållande eller annat anställningsförhållande och en person som avses i 1 d § i lagen om pension för arbetstagare (395/1961) vars arbetstid och inkomster uppfyller kraven enligt 5 kap. 4 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) , och med företagare en person som är skyldig att teckna försäkring enligt lagen om pension för företagare (468/1969) eller lagen om pension för lantbruksföretagare (467/1969) .

Med familjemedlem avses den försäkrades make eller den försäkrades eller makens barn som inte har fyllt 18 år. Med makar jämställs en kvinna och en man som fortlöpande lever tillsammans i gemensamt hushåll under äktenskapsliknande förhållanden.

Försäkring enligt denna lag ombesörjes av folkpensionsanstalten. I samband med folkpensionsanstalten verkar en sjukförsäkringsdelegation.

Angående socialförsäkringsnämnderna och prövningsnämnden stadgas i 5 kap.

Angående arbetsplatskassorna stadgas i 7 kap.

En försäkrad har rätt att vid sjukdom få ersättning för nödvändiga kostnader för sjukvård och dagpenning som ersättning för inkomstbortfall vid arbetsoförmåga till följd av sjukdom samt vid havandeskap och barnsbörd ersättning för nödvändiga kostnader. Den försäkrade har även rätt att vid havandeskap och barnsbörd få moderskapspenning och, enligt vad som stadgas nedan, för vård av barn eller adoptivbarn föräldrapenning och faderskapspenning samt för deltagande i vård och rehabilitering av ett sjukt barn specialvårdspenning. Den försäkrade har dessutom rätt att på grund av risk för fostrets utveckling eller havandeskapet få särskild moderskapspenning.

Vad denna lag föreskriver om dagpenning vid arbetsoförmåga till följd av sjukdom skall i tillämpliga delar även iakttas i fråga om dagpenning som avses i 27 § 1 mom. lagen om smittsamma sjukdomar (583/1986) och 18 § 2 mom. lagen om användning av mänskliga organ och vävnader för medicinska ändamål (101/2001) . (28.12.2001/1479)

Utöver den dagpenning som avses i 1 mom. har en försäkrad även rätt till ersättning som nämns i 27 § 2 mom. lagen om smittsamma sjukdomar och som utges för förlorad inkomst, på det sätt varom närmare stadgas genom förordning. Då ersättningen fastställs, beaktas den i 1 mom. nämnda dagpenningen såsom avdrag.

Har i 1 mom. nämnd dagpenning betalts till arbetsgivaren med stöd av 28 § 1 eller 2 mom. och täcker dagpenningen inte det lönebelopp eller den motsvarande ersättning som arbetsgivaren betalt för tiden för frånvaron eller isoleringen, har arbetsgivaren rätt till ersättning även för det återstående beloppet.

I övrigt iakttas i tillämpliga delar vad som stadgas om dagpenning.

Såsom sjukvård ersättes i enlighet med vad nedan stadgas:

2 mom. har upphävts genom L 1714/1991. (30.12.1991/1714)

Kostnaderna för anskaffning av bandage, förband, stödförband, proteser eller andra hjälpmedel, som erfordras i samband med sjukvård eller som den försäkrade eljest är i behov av, ersättas icke enligt denna lag.

I fråga om ersättande av nödvändiga resekostnader för anskaffning eller underhåll av hjälpmedel och andra till sjukvården hörande anordningar tillämpas likväl vad som är stadgat i 1 mom. 4 punkten. (5.8.1983/676)

Med läkemedel som skall ersättas enligt 5 § 1 mom. 3 punkten förstås ett i läkemedelslagen (395/1987) avsett receptbelagt läkemedel vars ändamål är att vid invärtes eller utvärtes bruk bota eller lindra sjukdom eller sjukdomssymptom och för vilket har fastställts ett skäligt partipris som kan godtas som ersättningsgrund, dock inte naturmedel eller homeopatiska och antroposofiska preparat.

Med läkemedel som skall ersättas förstås även ett sådant i beslut av vederbörande ministerium nämnt läkemedel som får säljas utan recept och för vilket ett skäligt partipris som kan godtas som ersättningsgrund har fastställts. Om ett partipris som kan godtas som ersättningsgrund inte har fastställts för läkemedlet, ersätts detta inte med stöd av denna lag.

Med kliniskt näringspreparat förstås ett preparat som vid behandling av sjukdom används för att helt eller delvis ersätta eller komplettera diet och för vilket ett skäligt partipris som kan godtas som ersättningsgrund har fastställts. En förutsättning för att en salvbas enligt 5 § 1 mom. 3 a-punkten skall ersättas är även att ett skäligt partipris som kan godtas som ersättningsgrund har fastställts för den.

Genom förordning föreskrivs om erläggande av ersättning för läkemedel som tillverkas på apotek samt för syre och blod.

Läkemedelsprisnämnden vid social- och hälsovårdsministeriet fastställer det skäliga partipris för ett läkemedel, ett kliniskt näringspreparat och en salvbas som kan godtas som ersättningsgrund samt beslutar om specialersättning för ett läkemedel. Ansökan om fastställande av partipriset för läkemedel och om förhöjning av ett fastställt partipris samt om specialersättning görs hos läkemedelsprisnämnden, som inhämtar Folkpensionsanstaltens utlåtande i saken, om inte något annat följer av särskilda skäl. Ett beslut av läkemedelsprisnämnden är i kraft högst fem år och ett beslut om ett preparat som innehåller en ny verksam läkemedelssubstans är i kraft högst tre år. (19.12.2003/1151)

Om patentet för ett läkemedel upphör att gälla medan det fastställda priset är i kraft, om användningsområdet avsevärt utvidgas eller om försäljningen avsevärt överstiger den uppskattning som låg till grund för beslutet om fastställande av priset, kan läkemedelsprisnämnden besluta att det fastställda priset inte längre skall gälla. Innan nämnden utfärdat ett sådant beslut om hävande av priset skall den höra innehavaren av försäljningstillståndet och folkpensionsanstalten. Läkemedelsverket skall underrätta läkemedelsprisnämnden om ändringar i indikationerna för ett läkemedel. Innehavaren av försäljningstillståndet skall underrätta läkemedelsprisnämnden om försäljningen av läkemedlet ökar mer än vad som beräknats i förhandskalkylen. Ett beslut som läkemedelsprisnämnden meddelat med stöd av detta moment träder i kraft från början av den sjätte kalendermånaden efter det beslutet gavs, om inte annat anges i beslutet.

Läkemedelsprisnämnden består av två representanter för social- och hälsovårdsministeriet, en representant för finansministeriet, två representanter för Folkpensionsanstalten, en representant för läkemedelsverket och en representant för forsknings- och utvecklingscentralen för social- och hälsovården. I anslutning till läkemedelsprisnämnden finns en expertgrupp med högst sju medlemmar. Bland medlemmarna skall finnas personer med sakkunskap i medicin, farmakologi, hälsovårdsekonomi och sjukförsäkring. Innan läkemedelsprisnämnden beslutar om specialersättning för ett läkemedel skall den begära utlåtande av expertgruppen, om specialersättning har sökts för ett preparat som innehåller en ny verksam läkemedelssubstans. I andra ärenden som gäller specialersättning begärs utlåtande vid behov. Social- och hälsovårdsministeriet förordnar ordförandena, vice ordförandena och de övriga medlemmarna i läkemedelsprisnämnden och expertgruppen samt för varje medlem en personlig suppleant för tre år i sänder. (19.12.2003/1151)

Genom förordning av statsrådet utfärdas bestämmelser om läkemedelsprisnämnden och om ansökan till den, det ansökningsförfarande som skall iakttas, behandlingen av ärenden i expertgruppen, utlåtanden till läkemedelsprisnämnden, den tid inom vilken ansökan skall avgöras, behandlingen av ärenden i läkemedelsprisnämnden samt om förfarandet när innehavaren av försäljningstillståndet utesluter ett läkemedelspreparat ur ersättningssystemet. Genom förordning av statsrådet utfärdas dessutom bestämmelser om den utredning genom vilken den försäkrade skall påvisa sjukdomen och behovet av läkemedel för att få rätt till specialersättning. Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet utfärdas bestämmelser om ansökan om partipris och specialersättning samt om de utredningar som skall bifogas ansökan. (19.12.2003/1151)

Den som är missnöjd med läkemedelsprisnämndens beslut får söka ändring i beslutet hos högsta förvaltningsdomstolen på det sätt som bestäms i förvaltningsprocesslagen (586/1996) . Ett beslut som läkemedelsprisnämnden har meddelat med stöd av 5 a § skall iakttas trots ändringssökande tills saken har avgjorts genom ett beslut som vunnit laga kraft.

Läkemedelsprisnämnden kan på generalsekreteraren överföra fastställandet av ett skäligt partipris för ett läkemedelspreparat som avses i denna lag, då det är fråga om fastställandet av ett tidsbegränsat partipris för ett preparat, en ny förpackningsstorlek, styrka eller läkemedelsform för ett godtaget läkemedelspreparat, eller fastställandet av ett skäligt partipris för ett synonympreparat eller parallellimporterat preparat som motsvarar ett sådant godtaget läkemedelspreparat. Dessutom kan läkemedelsprisnämnden vid behov låta generalsekreteraren avgöra om läkemedel skall berättiga till specialersättning i sådana fall då specialersättning har godkänts för ett preparat som innehåller samma läkemedelssubstans. Läkemedelsprisnämnden kan på generalsekreteraren även överföra fastställandet av ett skäligt partipris för ett läkemedelspreparat enligt 21 § 4 mom. läkemedelslagen, vilket levereras med särskilt tillstånd, samt utfärdandet av intyg som avses i 9 § förordningen om läkemedelsprisnämnden (1280/1997) . (19.12.2003/1151)

Såsom sjukvård ersätts, utöver vad som föreskrivs i 5 §,

Vad som i denna lag i övrigt bestäms om ersättning för sjukvård har motsvarande tillämpning på tandvård som avses i 1 mom., om inte något annat bestäms nedan.

Med ovan i 5 § 1 mom. 3 punkten avsedda av läkare och i 5 b § 1 mom. 5 punkten avsedda av tandläkare ordinerade läkemedel avses även det enligt Läkemedelsverkets förteckning utbytbara läkemedel till vilket det för patienten ordinerade läkemedlet utbytts i apoteket med stöd av 57 b § läkemedelslagen.

På framställning av social- och hälsovårdsministeriet kan läkemedelsprisnämnden behandla ett ärende som gäller specialersättning för ett läkemedel, om det finns särskilda terapeutiska grunder för att läkemedlet skall omfattas av specialersättning.

Läkemedelsprisnämnden kan på eget initiativ behandla ett ärende som gäller specialersättning för ett läkemedel,

Innan ärendet avgörs skall innehavaren av försäljningstillståndet och Folkpensionsanstalten beredas möjlighet att höras.

Kostnaderna för sjukvård ersättas till den del, vartill kostnaderna för vården skulle ha uppgått för den försäkrade med undvikande av onödiga kostnader, men utan äventyrande av den försäkrades hälsa.

Läkar- och tandläkararvoden ersätts med 60 procent eller, om arvodet är högre än den fastställda taxan förutsätter, med 60 procent av beloppet enligt taxan. För arvode som en läkare eller tandläkare uppburit för en av honom eller henne utförd laboratorie- eller röntgenundersökning betalas ersättning dock enligt 8 § 1 mom.

Kostnaderna för en sådan av en läkare eller tandläkare på en gång föreskriven undersökning eller behandling som avses i 5 § 1 mom. 2 punkten respektive 5 b § eller, om kostnaderna överstiger den fastställda taxan, beloppen enligt taxan ersätts till tre fjärdedelar till den del kostnaderna eller beloppen enligt taxan sammanlagt överstiger 13,46 euro. Vad som bestäms ovan tillämpas också då en av läkare eller tandläkare föreskriven undersökning har utförts eller behandling getts av någon som har behörig yrkesutbildning. Genom förordning av statsrådet bestäms närmare i vilken omfattning på en gång föreskrivna undersöknings- och vårdåtgärder skall ersättas på grundval av en och samma föreskrift samt vilka undersöknings- och vårdåtgärder som vid beräknandet av ersättningen skall anses ha föreskrivits på en gång. (13.7.2001/640)

Har av läkare ordinerad fysikalisk behandling lämnats i medicinskt laboratorium eller av person med behörig yrkesutbildning, ersättes den endast i den omfattning, varom stadgas i förordning.

Grundersättningen för läkemedel är 50 procent av det belopp som överstiger 10 euro vid varje inköpstillfälle. Specialersättningen för läkemedel är 75 procent av det belopp som överstiger 5 euro vid varje inköpstillfälle, då det är fråga om nödvändiga läkemedel som används vid behandlingen av svåra och långvariga sjukdomar, och 100 procent av det belopp som vid varje inköpstillfälle överstiger 5 euro då det är fråga om ett nödvändigt läkemedel med ersättande eller korrigerande verkan som används vid behandlingen av svåra och långvariga sjukdomar. (30.12.2002/1303)

Genom beslut av vederbörande ministerium bestäms vad som i allmänhet avses med inköpstillfälle enligt 1 mom. samt om avvikelse från detta vid vissa sjukdomsfall.

Vid beslut om specialersättning för ett läkemedel beaktas sjukdomens art, i vilken mån läkemedlet är nödvändigt och ekonomiskt fördelaktigt samt läkemedlets terapeutiska värde, visat genom användning och forskning samt de disponibla medlen för specialersättningar för läkemedel. Ett beslut om specialersättning för ett läkemedel kan begränsas till att gälla bara en viss form av eller svårighetsgrad hos en genom förordning av statsrådet angiven sjukdom. Ett läkemedel kan godkännas att omfattas av specialersättning då det i två års tid har omfattats av grundersättningen. Ett läkemedel kan godkännas att omfattas av specialersättning tidigare än så, om det finns tillräckliga erfarenheter av och forskningsrön om nödvändigheten av läkemedlet, dess ersättande eller korrigerande verkan samt i vilken mån läkemedlet är nödvändigt och ekonomiskt fördelaktigt. (19.12.2003/1151)

Genom förordning av statsrådet bestäms de betydelsefulla och dyra läkemedel och de sjukdomar vid vilkas behandling läkemedlen ersätts. Grundersättning för betydelsefulla och dyra läkemedel kan betalas först sedan det genom en särskild utredning visats att tillräckliga terapeutiska grunder föreligger. Folkpensionsanstalten fattar beslut om de särskilda indikationer med vilka ersättningen för dessa läkemedel är medicinskt motiverad med beaktande av läkemedlets terapeutiska värde samt genom en hurudan särskild utredning den försäkrade kan få grundersättning eller specialersättning för dessa läkemedel. (18.5.2001/394)

Kliniska näringspreparat som behövs vid behandlingen av en svår sjukdom ersätts med 50 procent av det belopp som vid varje inköpstillfälle överstiger 10 euro eller med 75 procent av det belopp som vid varje inköpstillfälle överstiger 5 euro enligt vad som bestäms genom förordning av statsrådet. När ersättningsnivån bestäms skall det beaktas i vilken mån preparatet är nödvändigt och ekonomiskt fördelaktigt. Närmare bestämmelser om vad som skall anses vara svår sjukdom och ersättningsgillt preparat enligt detta moment utfärdas genom förordning av statsrådet. De i 5 § 1 mom. 3 a-punkten nämnda salvbaserna ersätts till 50 procent av det belopp som vid varje inköpstillfälle överstiger 10 euro. Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser också om den utredning som krävs för påvisande av behovet av ett kliniskt näringspreparat. (30.12.2002/1303)

Då det sammanlagda beloppet av de icke ersatta kostnader som den försäkrade under ett och samma kalenderår har haft för sådana läkemedel, kliniska näringspreparat och salvbaser som ersätts enligt denna paragraf överstiger 580,21 euro ( årlig självriskandel ), har den försäkrade rätt till en tilläggsersättning för det överstigande beloppet. Tilläggsersättning betalas om den överstiger 16,82 euro per kalenderår. Tilläggsersättning kan helt eller delvis förvägras om den försäkrade har förfarit svikligt då han eller hon sökte ersättning eller om det föreligger andra särskilda skäl som beror av den försäkrade att förvägra ersättning. (13.7.2001/640)

Bestämmelserna i 5 mom. angående kliniska näringspreparat tillämpas även på produkter som motsvarar sådana preparat.

Den ersättning som skall betalas för preparat som avses i 5 § 1 mom. 3 och 3 a-punkten samt 5 b § 1 mom. 3 punkten fastställs på ett belopp som består av högst det fastställda partipriset ökat med högst ett belopp enligt den läkemedelstaxa som fastställs genom statsrådets beslut samt mervärdesskatt.

Ett läkemedel skall upptas i förteckningen över läkemedel som omfattas av specialersättning, när läkemedelsprisnämnden har godkänt läkemedlet som ett till specialersättning berättigat preparat vid behandlingen av en sjukdom som föreskrivs i lag. Läkemedelsprisnämnden skall senast den sista dagen i varje månad underrätta Folkpensionsanstalten om förändringar i specialersättningarna för läkemedel. Folkpensionsanstalten skall föra en förteckning enligt olika sjukdomar över läkemedelssubstanser och läkemedelspreparat som omfattas av specialersättning.

Genom förordning av statsrådet anges sådana svåra och långvariga sjukdomar i fråga om vilka nödvändiga läkemedel med ersättande eller korrigerande verkan som används vid behandlingen ersätts med 100 procent samt sådana svåra och långvariga sjukdomar i fråga om vilka nödvändiga läkemedel som används vid behandlingen ersätts med 75 procent av det belopp som överstiger den fasta självriskandel som föreskrivs i 9 § 1 mom.

Den försäkrade skall få full ersättning för resekostnader som beror på besök hos läkare, tandläkare, sjukvårdsanstalt, laboratorium, röntgeninstitut eller någon som har behörig yrkesutbildning, till den del kostnaderna för en enkelresa överstiger 9,25 euro ( självriskandel ), dock högst till ett belopp enligt den fastställda taxan. Detsamma gäller också ersättning för resekostnader som beror på patientbesök av en läkare eller tandläkare eller någon som har behörig yrkesutbildning. Om de högst enligt taxan utgående resekostnader som den försäkrade själv skall betala enligt denna lag under ett och samma kalenderår överstiger 157,26 euro ( årlig självriskandel ) skall den överskjutande delen helt och hållet ersättas, dock högst till ett belopp enligt den fastställda taxan. (13.7.2001/640)

Har en medlem av den försäkrades familj, den försäkrades förmyndare eller någon annan motsvarande person, enligt en föreskrift som av någon särskild orsak har getts av den försäkrades läkare, företagit en i 1 mom. nämnd särskild resa, ersätts kostnaderna för resan såsom den försäkrades resekostnader. (22.12.1989/1255)

3 mom. har upphävts genom L 661/1985. (26.6.1985/661)

Utöver vad som stadgas i 1 och 2 mom. ersätts, för anskaffning och underhåll av hjälpmedel och andra anordningar som hör till sjukvården, nödvändiga resor till platser där hjälpmedel och anordningar tillverkas och förmedlas. (17.1.1991/91)

Ersättning för försäkrads resekostnader utges till det belopp som kostnaderna för resan med anlitande av det billigaste färdsättet skulle ha uppgått till. Har den försäkrade inte begagnat sig av det billigaste färdsättet och om det anlitade färdsättet kan anses ha varit motiverat med tanke på sjukdomen eller trafikförhållandena, beviljas ersättning enligt de faktiska kostnaderna, dock högst upp till ett belopp enligt fastställd taxa. I skärgårdsförhållanden beaktas färd sjöledes såsom merkostnad enligt vad som stadgas genom förordning. (26.11.1993/1052)

Har försäkrad för undersökning eller vård eller av skäl, som hänför sig till trafikförhållandena, nödgats övernatta under resan, utgives till honom övernattningspenning i enlighet med vad genom förordning stadgas.

Har försäkrad under resan varit i oundgängligt behov av följeslagare, betraktas dennes resekostnader såsom den försäkrades kostnader.

Med stöd av sjukförsäkringslagen betalas inte ersättning till försäkrad för belopp som han har betalt till hälsovårdscentral för sjukvård.

Ersättning enligt sjukförsäkringslagen betalas inte för kostnader för sjukvård om hälsovårdsservicen har ordnats så som avses i 4 § 1 mom. 4 punkten lagen om planering av och statsandelar för social- och hälsovården (733/92) eller om det i verkligheten är fråga om ett sådant arrangemang som avses i det nämnda lagrummet.

För sjuktransport som enligt 14 § 1 mom. 3 punkten folkhälsolagen (1051/93) åligger kommunen får den försäkrade ersättning enligt sjukförsäkringslagen för nödvändiga kostnader, dock högst upp till ett belopp enligt faställd taxa.

Nödiga kostnader i anledning av havandeskap och barnsbörd ersättas med iakttagande i tillämpliga delar av vad i 5–11 §§ är stadgat om ersättande av kostnaderna för sjukvård.

Grunderna för ovan i 7 § 1 mom. och 8 § 1 mom. avsedda taxor bestäms av social- och hälsovårdsministeriet och taxorna fastställs av folkpensionsanstalten.

I ersättning för inkomstbortfall vid arbetsoförmåga till följd av sjukdom betalas dagpenning samt vid havandeskap och barnsbörd moderskapspenning och för vård av barn eller adoptivbarn faderskaps- och föräldrapenning samt partiell föräldrapenning, på grund av risker för fostrets utveckling eller för havandeskapet särskild moderskapspenning samt för deltagande i vård och rehabilitering av ett sjukt barn specialvårdspenning. (11.12.2002/1075)

Med arbetsoförmåga avses av sjukdom framkallat tillstånd, varunder försäkrad, medan sjukdomen varar, är oförmögen att utföra sitt sedvanliga eller därmed nära jämförbart arbete.

Envar försäkrad, som, då av sjukdom förorsakad arbetsoförmåga inträder, fyllt minst 16 år, har rätt att erhålla dagpenning, ifall han ej under den tid av tre månader, som omedelbart föregått arbetsoförmågans början, av egen förskyllan varit utan eget eller annans arbete.

Såsom eget arbete anses i den försäkrades eget eller medlems av hans familj företag, affär, yrke eller lant-, skogs-, hem- eller annan hushållning utfört arbete, självständigt vetenskapligt arbete samt studier vid läroanstalt eller yrkeskurser, då de motsvara huvudsyssla. (4.7.1969/464)

Hade försäkrad, då av sjukdomen förorsakad arbetsoförmåga inträdde, fyllt 15 år och fortgår sjukdomen efter det att han fyllt 16 år, äger han rätt till dagpenning för sjukdomstiden efter det han uppnått sistnämnda ålder, dock högst till utgången av den kalendermånad före den månad, då arbetsoförmågan kommer att hava fortgått ett år.

Dagpenning betalas högst till utgången av den kalendermånad under vilken den försäkrade fyller 68 år eller vilken omedelbart efterföljs av en sådan månad vid vars ingång den försäkrade börjar uppbära arbetslöshetspension. (27.6.2003/643)

Den försäkrade har inte rätt till dagpenning för en tid under vilken han får studiepenning eller vuxenstudiepenning enligt lagen om studiestöd (65/94) , rehabiliteringspenning enligt lagen om rehabiliteringspenning (611/91) eller enligt de lagar, det pensionsreglemente eller de pensionsstadgor som avses i 8 § 4 mom. lagen om pension för arbetstagare eller ersättning för inkomstbortfall på basis av en olycksfalls- eller trafikförsäkring eller med stöd av rehabiliteringsstadgandena i lagen om skada, ådragen i militärtjänst (404/48) eller i lagen om olycksfall i militärtjänst (1211/90) . (18.12.1995/1500)

En försäkrad som åtnjuter ålderdomspension eller förtida ålderdomspension, individuell förtidspension enligt folkpensionslagen eller arbetspensionslagarna eller deltidspension enligt 4 f § lagen om pension för arbetstagare har inte rätt till dagpenning.

En försäkrad som åtnjuter ovan nämnd pension har dock med beaktande av vad som stadgas i 15 § 4 mom. rätt till dagpenning, om han blir oförmögen till det arbete som han omedelbart innan arbetsoförmågan inträdde har utfört som pensionerad. Dagpenningens belopp uträknas härvid på basis av arbetsinkomsten för nämnda arbete enligt 16 och 17 §§.

Dagpenningen per dag är 70 procent av en trehundradedel av den försäkrades vid beskattningen konstaterade arbetsinkomster under det kalenderår som anges i förordning av statsrådet, till den del arbetsinkomsterna inte överstiger 24 609 euro. Överstiger arbetsinkomsterna 24 609 euro men inte 37 861 euro, är dagpenningen beträffande den del som överstiger 24 609 euro 40 procent av trehundradedelen av det belopp som överstiger 24 609 euro. Överstiger arbetsinkomsterna 37 861 euro, är dagpenningen för den del som överstiger 37 861 euro 25 procent av trehundradedelen av det belopp som överstiger 37 861 euro. Om arbetsinkomsterna är lägre än 946 euro betalas inte dagpenning. (13.7.2001/640)

Med arbetsinkomst avses löneinkomst av anställnings- eller tjänsteförhållande och därmed jämförbar personlig inkomst, sådan fastställd arbetsinkomst för respektive år som avses i 7 § 2 mom. lagen om pension för företagare (468/1969) , sådan arbetsinkomst för respektive år som avses i lagen om pension för lantbruksföretagare (467/1969) samt lön som avses i 7 § 2 mom. lagen om pension för arbetstagare, 6 § lagen om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden (134/1962) och 7 § 1 mom. lagen om pension för konstnärer och särskilda grupper av arbetstagare (662/1985) och som vid arbete utomlands betraktas som grund för den arbetsförtjänst som skall räknas till pensionslönen samt för pensionsavgifterna. Som arbetsinkomst betraktas dock inte royaltyer, betalningar till en personalfond, kontanta vinstpremier, vinstutdelning eller sådan förmån som uppstår genom användning av anställningsoption enligt 66 § inkomstskattelagen (1535/1992) eller sådan på anställningsförhållande baserad prestation som bestäms utifrån en förändring i värdet på en aktie i ett bolag. (8.8.2003/718)

Som arbetsinkomst för en sådan försäkrad som är befriad från försäkringsskyldigheten enligt lagen om pension för lantbruksföretagare eller lagen om pension för företagare eller som enligt nämnda lagar inte är skyldig att uppta försäkring beaktas i inkomstskattelagen avsedd förvärvsinkomstandel av näringsverksamhet, jordbruk och sammanslutning, löneinkomst av eget företag eller jordbruk, arbetsersättning i anslutning till företagsverksamhet och förvärvsinkomst av renskötsel.

Inkomster som beskattats enligt uppskattning enligt 27 § 1 mom. lagen om beskattningsförfarande (1558/1995) på grund av att skattedeklaration inte har inlämnats, skall inte beaktas som arbetsinkomst.

När arbetsinkomsten fastställs skall i 93–95 § inkomstskattelagen avsedda utgifter för inkomstens förvärvande avdras från löneinkomst av anställnings- eller tjänsteförhållande och från därmed jämförbar personlig inkomst. Från lön enligt 7 e § 2 mom. lagen om pension för arbetstagare, 6 § lagen om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden och 7 § 1 mom. lagen om pension för konstnärer och särskilda grupper av arbetstagare skall endast det avdrag för inkomstens förvärvande som avses i 95 § 1 mom. 1 punkten inkomstskattelagen avdras. (18.7.2003/703)

Folkpensionsanstalten har rätt att utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter årligen och senast före utgången av varje kalenderår få uppgifter av skatteförvaltningen om varje skattskyldigs sådan löneinkomst och därmed jämförbar personlig inkomst enligt 2 mom. som har konstaterats vid beskattningen för det föregående kalenderåret samt om beloppet av arbetsinkomst enligt lagen om pension för lantbruksföretagare och lagen om pension för företagare, om i 3 mom. avsedda förvärvsinkomster, om beskattning enligt uppskattning och om utgifter för inkomstens förvärvande samt övriga sådana uppgifter i skatteförvaltningens besittning som är nödvändiga för fastställandet av arbetsinkomsten.

Genom förordning av statsrådet kan närmare bestämmelser utfärdas om vad som avses med arbetsinkomst.

Var försäkrads arbetsinkomst omedelbart före insjuknandet fortgående väsentligt större än vid den i 16 § 1 mom. avsedda tiden, skall arbetsinkomsten på ansökan uppskattas på sätt i förordning stadgas.

Har den försäkrades arbetsinkomst på grund av sjukdom, arbetslöshet eller av annan motsvarande särskild orsak varit väsentligt mindre än den annars skulle ha varit, skall den försäkrades arbetsinkomst på ansökan uppskattas på sätt i förordning stadgas. (4.7.1969/464)

18 § har upphävts genom L 1129/1993.

Har den försäkrade under de fyra månaderna innan arbetsoförmågan börjar fått arbetslöshetsförmån enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) eller utbildningsstöd enligt lagen om offentlig arbetskraftsservice (1295/2002) eller sysselsättningsstöd för arbetslivsträning, är den dagpenning som på grund av arbetsoförmåga skall betalas till honom eller henne minst 86 procent av beloppet av den förmån som har betalts till honom eller henne. När beloppet av arbetslöshetsförmånen och utbildningsstödet räknas ut beaktas inte

(30.12.2002/1303)

Har den försäkrade under de fyra månaderna innan dagpenningen börjat löpa fått studiepenning eller vuxenstudiepenning enligt lagen om studiestöd utgör den dagpenning som betalas till honom eller henne med anledning av arbetsoförmåga minst en tjugofemtedel av månadsbeloppet av studiepenningen eller vuxenstudiepenningen som har betalts till honom eller henne.

Har den försäkrade under de sex månaderna innan dagpenningen börjat löpa fått rehabiliteringspenning enligt lagen om rehabiliteringspenning, skall dagpenningen uppgå till minst beloppet av denna rehabiliteringspenning. Har den försäkrade under motsvarande tid fått rehabiliteringspenning enligt en lag, ett pensionsreglemente eller en pensionsstadga som nämns i 8 § 4 mom. lagen om pension för arbetstagare (395/1961) utgör den dagpenning som betalas till den försäkrade minst en tjugofemtedel av månadsbeloppet av rehabiliteringspenningen som har betalts till den försäkrade. Härvid beaktas dock inte den förhöjning på 10 procent som avses i 15 § lagen om rehabiliteringspenning och inte heller den förhöjning på 33 procent som avses i en lag, ett pensionsreglemente eller en pensionsstadga som nämns i 8 § 4 mom. lagen om pension för arbetstagare.

Då av sjukdom föranledd arbetsoförmåga oavbrutet har varat minst 55 dagar betalas i dagpenning minst 11,45 euro. (30.12.2002/1303)

En försäkrad som under de tre månader som omedelbart föregått arbetsoförmågan av någon orsak som beror på honom eller henne själv har varit utan eget eller annans arbete har utan hinder av 15 § 1 mom. rätt till dagpenning på 11,45 euro, när arbetsoförmågan oavbrutet har varat minst 55 dagar. (30.12.2002/1303)

Om det vid arbetsoförmågans inträde när rätten till dagpenning första gången avgörs är uppenbart att arbetsoförmågan kommer att vara minst den maximitid som nämns i 19 § 3 mom. i denna lag, har den försäkrade omedelbart rätt till dagpenning enligt 1 och 2 mom. efter den självrisktid som avses i 19 § 1 och 2 mom. Om arbetsoförmågan dock börjar på nytt inom 30 dagar efter den dag för vilken senast betalades dagpenning så att dagpenning betalas från och med följande vardag efter arbetsoförmågans inträde, betalas dagpenning i enlighet med 1 och 2 mom., om den oavbrutna arbetsoförmågan på 55 dagar ingår i den föregående arbetsoförmögenhetsperioden.

Dagpenning betalas för varje vardag, dock inte för den dag då arbetsoförmågan inträdde, inte heller för de nio närmast följande vardagarna. (29.12.1994/1501)

Har arbetsoförmåga ånyo inträtt inom 30 dagar från den dag då den försäkrade senast uppbar dagpenning, utgår dagpenning från och med första vardagen efter den då arbetsoförmågan inträdde, dock inte då det är fråga om ny sjukdom som inte kan anses ansluta sig till den tidigare arbetsoförmågan.

Dagpenning utbetalas högst till utgången av kalendermånaden före den månad under vilken antalet betalningsdagar för dagpenning skulle stiga till 300 dagar. Vid beräknandet av nämnda maximitid skall också sådana tidigare betalningsdagar beaktas, vilka hänför sig till de två senaste åren omedelbart innan sådan arbetsoförmåga senast inträdde som berättigade till dagpenning på vilken tillämpas i 1 mom. avsedd självrisktid.

Har den försäkrade, efter att ha fått dagpenning, varit arbetsför under 12 månader, frånsett sådana perioder av arbetsoförmåga för vilka han enligt 1 mom. inte varit berättigad till dagpenning, har han rätt till dagpenning enligt 3 mom. utan att sådan dagpenning beaktas som har betalts för en tid före nämnda tolvmånadersperiod. Den tid, för vilken den försäkrade har fått rehabiliteringspenning enligt lagen om rehabiliteringspenning eller enligt de lagar, det pensionsreglemente eller de pensionsstadgor som avses i 8 § 4 mom. lagen om pension för arbetstagare eller ersättning för inkomstbortfall på basis av en olycksfalls- eller trafikförsäkring eller enligt rehabiliteringsstadgandena i lagen om skada, ådragen i militärtjänst, skall jämställas med den arbetsförhetstid som avses ovan. En försäkrad som har beviljats invaliditetspension med stöd av 22 § 1 mom. folkpensionslagen eller full invalidpension enligt de lagar, det pensionsreglemente eller de pensionsstadgor som avses i 8 § 4 mom. lagen om pension för arbetstagare anses under den tiden inte vara arbetsför. (27.3.1991/621)

Blir försäkrad, som erhållit dagpenning för maximal tid, arbetsoförmögen på grund av ny sjukdom som inte kan anses ansluta sig till ovan avsedd tidigare arbetsoförmåga, har han rätt att på basen av den arbetsoförmåga som förorsakats av denna nya sjukdom få dagpenning, trots att han tidigare erhållit dagpenning till maximalt belopp, på sätt ovan i denna paragraf är stadgat.

En försäkrad som åtnjuter arbetslöshetspension eller som har rätt till invaliditetspension som beviljats med stöd av 22 § 1 mom. folkpensionslagen (347/1956) , har inte rätt till dagpenning för den tid för vilken han eller hon har rätt till pensionen. En försäkrad har dock rätt till dagpenning om han eller hon blir oförmögen att utföra det arbete som han eller hon utförde under pensioneringen omedelbart innan han eller hon blev arbetsoförmögen. Dagpenningens belopp räknas då ut på grundval av arbetsinkomsterna från detta arbete på det sätt som bestäms i 16 och 17 §. (1.2.2002/73)

Vid tillämpningen av denna paragraf skall till de dagar för vilka dagpenning utbetalts även hänföras de dagar för vilka den försäkrade med stöd av 14 och 15 § samt 1 och 2 mom. i denna paragraf har rätt till dagpenning, även om sådan på grund av betalningsbegränsningarna i denna lag inte utbetalts till honom eller henne, samt de dagar för vilka dagpenning inte betalas på grund av att arbetsinkomsternas belopp understiger det minimibelopp som avses i 16 § 1 mom. Till dagar för vilka dagpenning utbetalts räknas också de dagar för vilka rätt till dagpenning inte föreligger på grund av att den försäkrade under de tre månader som omedelbart föregått arbetsoförmågan av någon orsak som beror på honom eller henne själv har varit utan eget eller annans arbete. (28.12.2001/1479)

20 § har upphävts genom L 1500/1995.

Rätt till moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenning samt partiell föräldrapenning har en försäkrad som varit bosatt i Finland minst 180 dagar omedelbart före den beräknade tidpunkten för nedkomsten eller innan den försäkrade tog ett barn som avses i 5 mom. i sin vård. (11.12.2002/1075)

Rätt att få moderskaps- och föräldrapenning har en kvinna vars havandeskap har varat minst 154 dagar. En förutsättning för föräldrapenning är dessutom att barnet inte har omhändertagits med stöd av barnskyddslagen (683/83) så att modern inte deltar i vården av barnet. (29.12.1994/1501)

Rätt till faderskaps- och föräldrapenning har barnets fader, om han deltar i vården av barnet och inte är i förvärvsarbete eller annat arbete utanför hemmet. Barnets fader har dock rätt till partiell föräldrapenning när han deltidsarbetar i enlighet med 4 mom. Denna lag tillämpas på barnets fader, om han är gift med barnets moder och inte lever åtskils från henne på grund av söndring i äktenskapet, samt på en försäkrad som utan att ingå äktenskap fortgående lever tillsammans med barnets moder i gemensamt hushåll under förhållanden av äktenskapsliknande natur. Om modern inte deltar i vården av barnet har fadern när han ansvarar för vården av barnet rätt till föräldrapenning, även om modern och fadern inte längre lever i gemensamt hushåll. (11.12.2002/1075)

Försäkrade enligt 2, 3 och 5 mom. kan sinsemellan komma överens om att dela på rätten till föräldrapenning så att de båda samtidigt har rätt till partiell föräldrapenning. Rätt till partiell föräldrapenning föreligger, om barnets moder och fader båda två har kommit överens med sina arbetsgivare om deltidsarbete under föräldrapenningsperioden så att bägges arbetstid och lön är 40–60 procent av den maximala arbetstiden för heltidsanställda och den lön för heltidsarbete som tillämpas inom branschen. Avtal om deltidsarbete skall ingås för minst två månader i taget. För att företagare skall ha rätt till partiell föräldrapenning förutsätts att det arbete som utförs i det egna företaget minskar till minst 40–60 procent jämfört med tidigare för en tid om minst två månader. För erhållande av partiell föräldrapenning förutsätts att föräldrarna vårdar sitt barn själva. (11.12.2002/1075)

Rätt till föräldrapenning och till partiell föräldrapenning vid deltidsarbete i enlighet med 4 mom. har även en försäkrad som i sin vård har tagit ett barn under sju år i avsikt att adoptera det, under förutsättning att den försäkrade deltar i vården av barnet och inte är i förvärvsarbete eller annat arbete utanför hemmet under föräldrapenningsperioden. Denna rätt har dock inte en försäkrad som har adopterat ett barn över ett år och som lever i äktenskap med föräldern eller adoptivföräldern till det barn som skall adopteras eller utan att ingå äktenskap lever i gemensamt hushåll under förhållanden av äktenskapsliknande natur. En fader som har rätt till föräldrapenning eller partiell föräldrapenning har motsvarande rätt till faderskapspenning. (11.12.2002/1075)

Moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenningen per dag är lika stor som den dagpenning som nämns i 16, 17 och 18 a §. Moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenningen är dock minst 11,45 euro per dag. (30.12.2002/1303)

Är barnets moder i förvärvsarbete eller i annat arbete utanför hemmet under den tid för vilken moderskaps- och föräldrapenning utbetalas, skall den moderskaps- och föelldrapenning som utbetalas till henne för denna tid vara lika stor som det minimibelopp som avses i 1 mom.

Om båda föräldrarna är i förvärvsarbete under den tid för vilken föräldrapenning betalas, frånsett den tid för vilken faderskapspenning utges, kan de komma överens om till vilken av dem föräldrapenningen skall betalas till ett belopp som avses i 1 mom.

Till en förälder som ensam svarar för vården av barnet betalas föräldrapenning för tiden i förvärvsarbete till det minimibelopp som avses i 1 mom.

Partiell föräldrapenning enligt 21 § 4 mom. är hälften av det belopp som anges i 1 mom. (11.12.2002/1075)

Till en försäkrad som får ålderdomspension eller förtida ålderdomspension, arbetslöshetspension eller full invaliditetspension enligt 22 § 1 mom. folkpensionslagen, enligt bestämmelser eller föreskrifter som anges i 8 § 4 mom. lagen om pension för arbetstagare eller enligt trafikförsäkringslagen (279/1959) eller lagen om olycksfallsförsäkring (608/1948) , betalas moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenning till det minimibelopp som anges i 1 mom. (11.12.2002/1075)

Rätten till moderskapspenning uppkommer tidigast 50 vardagar omedelbart före den beräknade tidpunkten för nedkomsten, om den försäkrade inte är i förvärvsarbete eller annat arbete utanför hemmet. Härvid upphör moderskapspenningsperioden då förmånen har betalts för 105 vardagar. I annat fall uppkommer rätten till moderskapspenning senast 30 vardagar omedelbart före den beräknade tidpunkten för nedkomsten och upphör då 75 vardagar förflutit från den beräknade tidpunkten för nedkomsten, denna dag medräknad. Har havandeskapet upphört tidigare än 30 vardagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten, uppkommer rättentill moderskapspenning med avvikelse från vad som stadgas i första meningen, vid havandeskapets slut och upphör då förmånen har betalts för 105 vardagar. (20.12.1996/1210)

Föräldrapenning betalas till barnets moder eller fader från utgången av moderskapspenningsperioden tills 263 vardagar har förflutit från periodens början, den första utbetalningsdagen medräknad. Om flera än ett barn har fötts på samma gång, förlängs den tid för vilken föräldrapenning betalas med 60 vardagar för varje barn utöver ett. Tiden kan också förlängas under moderskaps- eller föräldrapenningsperioden. Har moderskapspenningsperioden enligt 1 mom. börjat tidigare än 30 vardagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten, förlängs den tid för vilken föräldrapenning betalas med så många vardagar som moderskapspenningsperioden har börjat tidigare än 30 vardagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten. (11.12.2002/1075)

En försäkrad som avses i 21 § 3 mom. har rätt till faderskapspenning som betalas för sammanlagt 18 vardagar antingen under moderskaps- eller föräldrapenningsperioden så att faderskapspenning kan betalas för högst fyra sammanhängande perioder. Om föräldrapenning enligt 21 § 3 mom. eller partiell föräldrapenning enligt 21 § 4 mom. har betalats till fadern utan avbrott för minst de 12 sista vardagarna under föräldrapenningsperioden, har han dessutom rätt till en sammanhängande faderskapspenningsperiod om högst 12 vardagar omedelbart efter föräldrapenningsperioden. Till en fader som fullgör värnplikt i aktiv tjänst eller fullgör vapenfri tjänst eller som i egenskap av reservist eller lantvärnsman är i försvarsmaktens tjänst eller till en fader som fullgör civiltjänst betalas faderskapspenning enligt samma grunder för den tid under vilken han har semester eller faderskapsledighet. Faderskapspenningen är härvid lika stor som den minimidagpenning som avses i 22 § 1 mom. (11.12.2002/1075)

På grund av vården av adoptivbarn betalas föräldrapenning eller partiell föräldrapenning till en försäkrad som avses i 21 § 5 mom. eller till hans eller hennes make för varje vardag under vilken vården fortgår, tills 234 vardagar har förflutit från barnets födelse, dock för minst 180 vardagar. Vid adoption av flera än ett barn samtidigt förlängs föräldrapenningsperioden med 60 vardagar för varje barn utöver ett. Tiden kan också förlängas under föräldrapenningsperioden. En försäkrad som avses i 21 § 5 mom. har under föräldrapenningsperioden rätt till faderskapspenning för sammanlagt högst 18 vardagar så att faderskapspenning kan betalas för högst fyra sammanhängande perioder. Om partiell föräldrapenning enligt 21 § 4 mom. eller föräldrapenning enligt 21 § 5 mom. har betalats till den försäkrade utan avbrott under minst de 12 sista vardagarna, har han dessutom rätt till faderskapspenning för högst 12 vardagar omedelbart efter föräldrapenningsperioden. (11.12.2002/1075)

Om rätt till ny moderskaps- eller föräldrapenning uppkommer under den tid för vilken moderskaps- eller föräldrapenning betalas, upphör utbetalningen av den föregående moderskaps- eller föräldrapenningen vid ingången av den nya moderskaps- eller föräldrapenningsperioden.

Moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning och dagpenning betalas inte till den försäkrade för en och samma tid. Har den försäkrades moderskapspenningsperiod börjat tidigare än 30 vardagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten, har den försäkrade inte rätt till dagpenning på grund av arbetsoförmåga för nämnda tid.

Anmälan om fördelning av föräldrapenningsperioden mellan föräldrarna eller mellan försäkrade som avses i 21 § 4 mom., anmälan om mottagare av föräldrapenning och anmälan om förändringar som inverkar på utbetalningen av moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenningen skall göras så som stadgas genom färordning. (30.12.1992/1653)

Blir barnets moder under den tid moderskapspenning betalas, på grund av sjukdom oförmögen att vårda sitt barn och hennes sjukdom fortgår även efter den tidsfrist som anges i 19 § 1 mom., betalas med avvikelse från vad som bestäms i 23 § föräldrapenning till fadern, om han sköter barnet och har vårdnaden om barnet och inte är i förvärvsarbete eller annat arbete utanför hemmet. Föräldrapenning kan betalas till fadern under moderskapspenningsperioden för högst lika många vardagar som de för vilka moderskapspenning inte utbetalts till modern med anledning av en sådan sjukdom som gör att modern inte förmår vårda sitt barn.

Dör barnets moder under den tid för vilken utbetalas moderskaps- och föräldrapenning, betalas med avvikelse från vad som bestäms i 23 § föräldrapenning till fadern, om han sköter barnet och har vårdnaden om barnet. Föräldrapenning betalas för högst lika många vardagar som de för vilka moderskaps- och föräldrapenning inte utbetalts på grund av moderns död.

Är fadern i förvärvsarbete eller i annat arbete utanför hemmet, är den föräldrapenning som skall betalas till honom för den tid som avses i 2 mom. lika stor som minimidagpenningen. Om barnets fader i en situation som avses i 2 mom. inte vårdar barnet och inte har vårdnaden om barnet, betalas föräldrapenningen till någon annan försäkrad som har vårdnaden om barnet, varvid på honom eller henne skall tillämpas vad som ovan bestäms om barnets fader.

I 1 mom. nämnd föräldrapenning och dagpenning betalas inte till försäkrad för samma tid.

Vad som i denna paragraf bestäms om moder och fader tillämpas även på adoptivmoder och adoptivfader.

Är barnet dödfött eller dör barnet eller adoptivbarnet under den tid för vilken moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning utges, betalas

(23.12.1987/1109)

Föräldrapenning betalas likväl inte med stöd av 1 mom. 2 punkten för de dagar, för vilka utges moderskaps- eller faderskapspenning med stöd av 1 punkten.

Ges barnet i adoptionssyfte bort under den tid för vilken moderskapspenning betalas, skall moderskapspenning utges till utgången av moderskapspenningsperioden. Om barnet ges bort under den tid för vilken faderskaps- eller föräldrapenning betalas, upphör rätten till faderskaps- eller föräldrapenning dagen efter den då barnet gavs bort.

Specialvårdspenning kan betalas för den tid, under vilken en försäkrad är förhindrad att arbeta för egen eller annans räkning på grund av sjukvård eller rehabilitering som ges den försäkrades barn som inte har fyllt 16 år.

Med barn avses i denna paragraf sökandens barn eller adoptivbarn eller annat barn som den försäkrade faktiskt sköter på samma sätt som en förälder. Med make jämställs en person med vilken den försäkrade fortgående lever i äktenskapsliknande förhållanden i gemensamt hushåll utan att ingå äktenskap.

Specialvårdspenning betalas,

Genom statsrådets beslut bestäms vad som skall anses som svår sjukdom och svårt handikapp enligt denna paragraf.

Specialvårdspenning kan betalas till båda föräldrarna för en och samma tid endast i de fall som nämns i 23 d § 1 mom. 1 och 3 punkten, förutsatt att läkaren har ansett det vara nödvändigt att båda föräldrarna deltar i vården eller rehabiliteringen.

Specialvårdspenningen per dag är lika stor som den dagpenning som nämns i 16, 17 och 18 a §, dock minst 11,45 euro. (30.12.2002/1303)

Specialvårdspenning betalas per barn och kalenderår

Till den försäkrade betalas specialvårdspenning, om den försäkrade under denna tid inte har sådan arbetsinkomst som avses i denna lag. En ringa arbetsinkomst utgör dock inget hinder för utbetalningen. Såsom arbetsinkomst beaktas inte stöd för vård i hemmet av invalid, åldring eller kroniker, ej heller vårdarvode för familjevård.

Specialvårdspenning betalas inte heller till den del den försäkrade har en lagbaserad rätt att på samma grund få en ersättning som motsvarar specialvårdspenningen.

Specialvårdspenning betalas inte för den tid under vilken den försäkrade har rätt att få moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning eller dagpenning.

Till en försäkrad som är havande betalas särskild moderskapspenning, om hennes arbetsuppgifter eller arbetsförhållanden äventyrar hennes eller fostrets hälsa. En förutsättning är att för den försäkrade inte kan ordnas annat arbete på det sätt som avses i 2 kap. 3 § 2 mom. arbetsavtalslagen (55/2001) eller 29 § 2 mom. sjömanslagen (423/1978) och att hon av den orsaken måste vara borta från arbetet. En förutsättning är även att den försäkrade inte har något annat förvärvsarbete eller utför eget arbete som avses i 15 § 2 mom., frånsett arbete som hon utför i sitt hushåll. Särskild moderskapspenning betalas under motsvarande förutsättningar även till den som har sådant arbete som avses i 15 § 2 mom. Särskild moderskapspenning betalas högst tills rätten till moderskapspenning uppkommer enligt 23 § 1 mom. Om havandeskapet avbryts innan moderskapspenningsperioden börjar, betalas särskild moderskapspenning tills avbrottet sker. (26.1.2001/63)

Vad 22 § 1 mom., 23 § 7 mom. och 28 § stadgar om moderskapspenning tillämpas även på särskild moderskapspenning. I övrigt iakttas i tillämpliga delar vad som stadgas om moderskapspenning. (10.12.1993/1129)

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om när ett kemiskt ämne, strålning, en smittsam sjukdom eller någon annan motsvarande omständighet som hänför sig till den försäkrades arbetsuppgifter eller förhållandena på den försäkrades arbetsplats kan bedömas äventyra den försäkrades eller fostrets hälsa samt om vilka utredningar som skall företes vid ansökan om särskild moderskapspenning. (28.12.2001/1479)

Ersättning för sjukvårdskostnader eller kostnader vid havandeskap och barnsbörd betalas inte för den tid en försäkrad får offentlig anstaltsvård eller motsvarande vård (anstaltsvård) .

Med anstaltsvård avses verksamhet som innefattar uppehälle, vård och omvårdnad på ett sjukhus, en vårdinrättning eller någon annan motsvarande verksamhetsenhet.

Anstaltsvård är offentlig om vården ges

Social- och hälsovårdsministeriet meddelar närmare föreskrifter om när vård enligt 1-3 mom. är anstaltsvård samt när vården är offentlig. Social- och hälsovårdsministeriet meddelar dessutom föreskrifter om förhandlingsförfarandet mellan folkpensionsanstalten och kommunerna och om remissförfarandet i samband därmed.

Dagpenning samt moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenning betalas inte för den tid en försäkrad avtjänar direkt ådömt fängelsestraff och inte dagpenning för den tid en försäkrad är värnpliktig i aktiv tjänst, vapenfri tjänst, reservist eller lantvärnsman i försvarsmaktens tjänst eller som civiltjänstgörare i en civiltjänstgöringsinrättning. (18.12.1995/1500)

Ersättning för sjukvårdskostnader och kostnader vid havandeskap och barnsbörd eller dagpenning eller moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenning betalas inte för den tid en försäkrad med stöd av 1 § lagen om internering av farliga återfallsförbrytare (317/1953) är internerad i tvångsinrättning. (9.8.2002/696)

Vård som givits utomlands ersätts om den försäkrade vid en utlandsvistelse har insjuknat eller på grund av havandeskap eller barnsbörd blivit i behov av vård och den försäkrade inte har rätt till vård i det land där vården har givits. Likaså ersätts vård som den försäkrade blivit i behov av i närheten av riksgränsen och fått inom grannstatens område.

Vård som avses i 1 mom. ersätts högst till det belopp som skulle ha ersatts om vården givits i Finland. Kostnaderna för en utlandsresa ersätts inte i andra fall än sådana som avses i andra meningen i 1 mom.

Vid fastställandet av en förmån enligt denna lag kan en förmån som betalas från utlandet och motsvarar samma förmån eller någon annan förmån som skall beaktas enligt denna lag tas i betraktande. Förmånen kan även jämställas med lön som motsvarar en förmån som erhållits av en utländsk arbetsgivare eller en internationell organisation.

26 § har upphävts genom L 329/1997.

Har försäkrad rätt till ersättning för arbetsoförmåga på grund av sjukdom, lyte eller kroppsskada även med stöd av annan än denna lag, skall till honom för samma arbetsoförmåga betalas dagpenning enligt denna lag endast såvida och till den del dagpenningen överstiger den med stöd av den andra lagen för samma tid utgående ersättningen. Med ersättning med stöd av annan lag kan helt eller delvis jämställas motsvarande förmån som betalas i främmande stat. (12.7.1985/595)

Utan hinder av vad i 1 mom. är stadgat må ersättning enligt denna lag erläggas till fullt belopp, om utbetalningen av i sagda moment avsedd annan ersättning blir fördröjd av orsak, som icke beror av den försäkrade. Den försäkrades rätt till sistnämnda ersättning övergår till folkpensionsanstalten till den del den motsvarar den med stöd av denna lag erlagda ersättningen.

Har försäkrad med stöd. av 2 mom. lyft ersättning enligt denna lag och därefter uppburit motsvarande ersättning av annan ersättningsskyldig, äger folkpensionsanstalten rätt att återindriva det av anstalten erlagda beloppet hos den försäkrade intill beloppet av annan ovan avsedd ersättning, som denne uppburit.

Har en försäkrad rätt att få ersättning eigt 1 mom. såsom full invalidpension med stöd av de stadganden eller bestämmelser som anges i 8 § 4 mom. lagen om pension för arbetstagare, med stöd av lagen om peion för riksdagsmän (329/67) , lagen om sjömanspensioner (72/56) , lagen om meems av statsrådet rätt till pension och om familjepension efter honom (870/77) eller lagen om pension för kommunala förtroeevalda (578/77) eller med stöd av tidigare lag beträffande personer i anställning hos staten, en kommun, en församling eller not annat offentligrättsligt samfund eller med stöd av andra stadganden eller bestäelser, skall utan hinder av vad som ovan i denna paragraf stadgas dagpenning betalas till fullt belopp för en tid som omfattar de 150 första betalningsdagarna av den i 19 § 3 mom. avsedda maximala tiden för utbetaing av dagpenning och till utgången av den femte fulla månaden av de följande kaleermånaderna ( dagpenningens primärtid). Om den i 19 § 3 mom. avsedda tid under vilken dagpenning utbetalas, efter ovan nämnda 150 dagar då dagpenning betalas utan avbrott, beräknas upphöra före primäidens utgång, utlöper dock primärtiden ran i slutet av den fjärde fulla kalendermaden. På ovan nämnda ersättningar som utbetalas med stöd av någon annan lag tillämpas under dagpenningens primärtid inte 1-3 mom. Folkpensionsanstalten skall faställa primärtiden och omedelbart då de 150 betalningsdagarna gått till ända meddela den som beviljar ovan avsedd annan ersättning att primärtiden löpt ut. Den försäkrade skall dessutom informeras om möjligheterna att få rehabilitering och om sökande av annan eättning. En ny primärtid kan fastställas east i det fall att sex månader har förflutit från utgången av den föregående tiden. Om de ovan avsedda meddelandena och informationen stadgas närmare genom förordning. (8.11.1996/832)

Om dagpenning beviljas försäkrad som erhåller i 4 mom. avsedd invalidpension, skall dagpenningen utgå endast till den del som den under samma tid överstiger pensionens belopp. (26.6.1981/471)

Dagpenning utges oberoende av sådan deltidspension som avses i 5 b § lagen om pension för arbetstagare eller motsvarande annan än full invalidpension, om den försäkrades rätt till nämnda pension har börjat före ingången av det kalenderår till vilket de arbetsinkomster hänför sig som ligger till grund för fastställandet av dagpenningen. (18.12.1995/1500)

Dagpenningens primärtid, vilken avses i 4 mom., fastställs inte om den försäkrade har fyllt 63 år när den maximitid om 150 betalningsdagar som avses i 19 § 3 mom. gått till ända. (27.6.2003/643)

Har till försäkrad med stöd av annan än denna lag utgivits ersättning för sjukvårdskostnader som avses i 5–11 §§, har han rätt till ersättning enligt denna lag, endast såvida och till den del den överstiger den med stöd av den andra lagen utgivna ersättningen. Detsamma gäller i fråga om motsvarande ersättning, som skall utgå med stöd av annan lag, om till den försäkrade utgivits ersättning för sjukvårdskostnader med stöd av denna lag.

Har försäkrad utfått ersättning för sjukvårdskostnader med stöd av denna lag, och söker han därefter med stöd av lagar angående olycksfallsförsäkring eller trafikförsäkring ersättning för samma kostnader, skall olycksfalls- eller trafikförsäkringsbolaget, olycksfallsverket eller trafikförsäkringsföreningen, såvida skyldighet att utgiva ersättning för skada på grund av nämnda lagar föreligger, av den ersättning, som bolaget, verket eller föreningen beviljat för dessa kostnader, till sjukförsäkringsfonden utbetala ett belopp, som motsvarar den från sjukförsäkringen utgivna ersättningen. Detsamma gäller ersättning, som utgår enligt grunderna i lagarna angående olycksfallsförsäkring.

Om försäkrads rätt till ersättning för sjukvårdskostnader eller för arbetsoförmåga grundar sig på patientskadelagen (585/86) , ställer 27 och 27 a §§ inte hinder för ersättning enligt denna lag.

Har försäkrad fått ersättning som avses i 1 mom., skall enligt denna lag utgående ersättning för samma sjukvårdskostnader eller dagpenning för samma tid betalas till patientförsäkringsföreningen till ett belopp som motsvarar ersättningen eller dagpenningen.

Har arbetsoförmågan orsakats genom ett brott och har den försäkrade med stöd av skadeståndslagen (412/74) eller lagen om ersättning för brottsskador av statsmedel (935/73) rätt till ersättning för minskning i inkomst eller uppehälle på grund av arbetsoförmågan, betalas dagpenning enligt denna lag utan hinder av vad som stadgas i 27 §.

Den försäkrades rätt till sådan ersättning enligt skadeståndslagen som avges i 1 mom. övergår till folkpensionsanstalten till ett belopp som motsvarar den utbetalda dagpenningen. Folkpensionsanstalten kan dock avstå från att kräva ersättning av den ersättningsskyldige, om det vore uppenbart oskäligt att fordra ersättning.

Om den försäkrade har fått i 1 mom. nämnd ersättning av den ersättningsskyldige, har folkpensionsanstalten rätt att högst till ett belopp som motsvarar ersättningen kräva tillbaka dagpenning som har betalts till den försäkrade.

Har försäkrad med stöd av lag rätt att på grund av arbets- eller läroavtal eller tjänste- eller annat offentligrättsligt tjänstgöringsförhållande av arbetsgivaren uppbära lön eller motsvarande ersättning för tiden för ledighet på grund av sjukdom eller moderskaps-, faderskaps- eller föräldraledighet, är han inte berättigad att för denna tid uppbära dagpenning eller moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning enligt denna lag till större belopp än det varmed dagpenningen eller moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenningen överskjuter den lön eller annan ersättning som han erhåller. Den del av dagpenning eller moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning som inte skall betalas till den försäkrade utges till arbetsgivaren. (11.1.1985/32)

Grundar sig försäkrads rätt till lön eller motsvarande ersättning för tiden för ledighet vid sjukdom eller moderskaps-, faderskaps- eller föräldraledighet på förordning, tjänstestadga eller annan sådan författning eller på kollektiv- eller annat avtal, utbetalas dagpenning eller moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning till den försäkrade själv, om inte i vederbörande författning eller avtal stadgas eller bestäms att dagpenningen eller moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenningen eller del därav så som i 1 mom. är stadgat skall betalas till arbetsgivaren i stället för den försäkrade. Sådan bestämmelse i kollektivavtal får tillämpas i den omfattning av avtalet bunden arbetsgivare även annars är skyldig att tillämpa avtalet. Betalning, vilken erlagts till försäkrad innan arbetsgivaren till folkpensionsanstaltens lokalbyrå gjort anmälan om stadgande eller bestämmelse som avses ovan och som ingår i författning eller avtal av ovan nämnt slag, är likväl giltig. (11.1.1985/32)

Folkpensionsanstalten skall vid anfordran lämna den försäkrade en redovisning över belopp som enligt 1 eller 2 mom. betalats till arbetsgivaren. (18.4.1997/329)

Utbetalar arbetsgivaren till den försäkrade lön för den tid, för vilken denne är berättigad till dagpenning, särskild moderskapspenning eller moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning, skall arbetsgivaren ofördröjligen efter lönens utbetalande meddela Folkpensionsanstaltens byrå därom. (9.8.2002/696)

Byrån skall på begäran meddela den försäkrades arbetsgivare för vilken tid moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning har betalts till den andra föräldern. (9.8.2002/696)

Har en försäkrad för den tid under vilken han eller hon varit arbetsoförmögen fått arbetslöshetsförmån som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller utbildningsstöd som avses i lagen om offentlig arbetskraftsservice, innehålls den dagpenning som enligt denna lag betalas för samma tid till ett belopp som motsvarar beloppet av den förmån som Folkpensionsanstalten betalat eller också betalas den till arbetslöshetskassan till den del som motsvarar den förmån som kassan betalat. Angående beloppet av dagpenning som innehållits eller utbetalts på detta sätt gäller på motsvarande sätt 28 § 3 mom.

Har det organ som avses i 6 § socialvårdslagen beviljat en försäkrad utkomststöd för betalning av arvode till läkare eller medicinskt laboratorium, för anskaffning av läkemedel eller för resekostnader, har organet rätt att av folkpensionsanstalten mot redovisning uppbära den del av det betalda utkomststödet som folkpensionsanstalten skulle vara skyldig att i motsvarande ersättning betala till den försäkrade.

Kan betalning av dagpenning till mottagaren själv på grund av dennes levnadsvanor inte anses motsvara sitt syfte, kan folkpensionsanstalten på framställning av det i 6 § socialvårdslagen avsedda organet i den försäkrades boningskommun besluta att dagpenning utbetalas till organet i fråga för att användas för vård av den försäkrade och dennes familj.

Utan hinder av vad som stadgas på något annat ställe i denna lag har en arbetsgivare rätt att uppbära ersättning för nödvändiga och skäliga kostnader för anordnandet av sådan företagshälsovård som i lagen om företagshälsovård stadgas eller bestäms såsom arbetsgivarens skyldighet. Samma rätt har även företagare och andra som utför eget arbete, vilka för sig har anordnat företagshälsovård enligt lagen om företagshälsovård (ersättningsklass I).

Har en hälsovårdscentral givit en i 14 § 1 mom. 8 punkten folkhälsolagen avsedd företagare eller någon annan, som utför eget arbete, i nämnda lagrum avsedd företagshälsovård, har den kommun som är huvudman för hälsovårdscentralen rätt att av folkpensionsanstalten, med iakttagande av det förfarande som avses i 30 b §, i ersättning uppbära den del av kostnaderna för den företagshälsovård den givit, vilken del folkpensionsanstalten vore skyldig att erlägga såsom motsvarande ersättning till ovan avsedd företagare eller annan som utför eget arbete.

Har en arbetsgivare för sina arbetstagare utöver företagshälsovård enligt 1 mom. anordnat sjukvård och annan hälsovård så som bestäms i statsrådets beslut, har arbetsgivaren rätt att uppbära ersättning för härav föranledda nödvändiga och skäliga kostnader (ersättningsklass II). Ersättning betalas dock inte för tandvård enligt 5 b §.

Har hälso- och sjukvårdstjänster enligt 1 och 3 mom. anordnats så som nämns i 7 § 1 mom. 2 punkten lagen om företagshälsovård, kan folkpensionsanstalten med arbetsgivarens samtycke avtala om att ersättningen betalas till serviceproducenten.

Folkpensionsanstalten kan till Studenternas hälsovårdsstiftelse betala en skälig ersättning för kostnaderna för den vård stiftelsen anordnar.

De kostnader som avses i 29 § 1–3 mom. ersätts till 50 procent enligt de grunder som statsrådet fastställer för varje ersättningsklass så som folkpensionsanstalten närmare bestämmer. Den ersättning som skall betalas bestäms enligt ett kalkylerat maximibelopp per arbetstagare. Den delegation som avses i 22 § lagen om företagshälsovård skall beredas möjlighet att ge utlåtande i saken innan statsrådet fastställer grunderna. Maximibeloppen justeras årligen i motsvarighet till den allmänna kostnadsutvecklingen. (21.12.2001/1386)

Särskilda skäl som hänför sig till arbetsplatsens storlek, inledande av företagshälsovårdsverksamheten, inrättande av en företagshälsovårdsstation eller ändring av företagshälsovårdens innehåll eller någon annan orsak som beror på de hälsorisker arbetet medför och som påverkar behovet av företagshälsovård kan beaktas i ersättningens maximibelopp. (25.8.1994/782)

Förutsättning för erläggande av ersättning som skall betalas till arbetsgivare är, att han berett arbetarskyddskommissionen eller, om sådan icke finnes, arbetarskyddsfullmäktig tillfälle att avgiva utlåtande om ansökningen.

Förmån enligt denna lag skall sökas hos folkpensionsanstalten. (8.11.1996/832)

2 mom. har upphävts genom L 1255/1989. (22.12.1989/1255)

Förmåner enligt denna lag skall sökas som följer:

(22.12.1989/1255)

En förmån eller en del därav kan beviljas, trots att ansökan inte har gjorts inom den tid som anges i 3 mom., om det vore oskäligt att förmånen förvägras på grund av förseningen. (22.12.1989/1255)

Har en barnaföderska inte genomgått efterundersökning hos en läkare tidigast fem och senast tolv veckor efter nedkomsten, uppkommer inte rätt till föräldrapenning eller partiell föräldrapenning, om inte folkpensionsanstalten av särskilda skäl beslutar något annat. Närmare bestämmelser om efterundersökning utfärdas genom förordning av statsrådet. (11.12.2002/1075)

Har beviljad dagpenning, moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning eller partiell föräldrapenning, särskild moderskapspenning eller specialvårdspenning inte lyfts inom sex månader efter att den har kunnat lyftas av den försäkrade, eller har beviljad ersättning för kostnader vid sjukdom eller havandeskap och barnsbörd inte lyfts inom sex månader efter att den beviljades, är rätten till förmånen förverkad, om det inte av någon särskild orsak prövas skäligt att besluta något annat. (11.12.2002/1075)

Om ett apotek av en försäkrad har uppburit ett pris som är nedsatt med beloppet av ersättningen enligt denna lag, kan ersättningen utan ansökan betalas till apoteket mot redovisning som apoteket ger.

För kostnader enligt 29 § 2 mom. skall kommunen inom sex månader från det företagshälsovård givits inlämna redovisning till folkpensionsanstalten så som närmare stadgas genom förordning. Trots försening kan ersättning beviljas helt eller delvis, om förvägrande av ersättningen bör anses oskäligt.

Ersättning enligt 29 § 1 och 3 mom. skall sökas hos folkpensionsanstalten eller, om folkpensionsanstaltens styrelse har överfört ärendet till socialförsäkringskommissionen, hos socialförsäkringskommissionen för en arbetsgivares vidkommande inom sex månader från räkenskapsperiodens utgång samt i fråga om företagare och andra som utför eget arbete från det kostnaderna uppkommit, vid äventyr att förmånen annars går förlorad. Trots försening kan ersättning beviljas helt eller delvis, om förvägrande av ersättningen bör anses oskäligt.

Till arbetsgivarens ansökan skall fogas en utredning om verkställandet och genomförandet av företagshälsovårdstjänster under den period som ansökan avser, en plan över anordnandet av företagshälsovården under den följande räkenskapsperioden samt ett utlåtande eller en utredning enligt 29 a § 3 mom. av arbetarskyddskommissionen eller arbetarskyddsfullmäktig om att möjlighet till avgivande av utlåtande funnits.

Folkpensionsanstalten har rätt att granska den bokföring som hänför sig till den av arbetsgivaren anordnade företagshälsovården samt att av arbetsgivaren få de uppgifter som behövs för att ersättningsansökan skall kunna avgöras och genomförandet av företagshälsovården följas. Folkpensionsanstalten har dessutom rätt att meddela anvisningar om sökande av ersättning.

Den försäkrade är skyldig att för utredning av hälsotillståndet och bedömning av arbetsförmågan på anfordran av folkpensionsanstalten och på sjukförsäkringsfondens bekostnad för undersökning besöka en viss läkare eller en viss sjukvårds- eller undersökningsinrättning. (8.11.1996/832)

Ställer sig försäkrad icke med stöd av 1 mom. given föreskrift till efterrättelse, må ersättning helt eller delvis förvägras.

Försäkrad skall erlägga sjukförsäkringspremie i enlighet med vad nedan stadgas.

Arbetsgivare skall erlägga arbetsgivares sjukförsäkrings- och företagshälsovårdsavgift på sätt därom stadgas i lagen om arbetsgivares socialskyddsavgift (366/63) . (29.9.1978/745)

Angående den andel staten bör erlägga stadgas i 59 § denna lag.

En pensionstagare som har flyttat till ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som omfattas av Finlands ansvar för ersättandet av sjukvårdskostnaderna med stöd av artiklarna 27, 28 eller 28 a i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen, skall betala den försäkrades sjukförsäkringspremie också efter det att han inte längre omfattas av lagstiftningen om den bosättningsbaserade sociala tryggheten i Finland.

Pensionstagaren är dock inte skyldig att betala sjukförsäkringspremie på basis av sådan pensionsinkomst på vilken källskatt uppbärs i Finland till det belopp som bestäms i 7 § lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst och förmögenhet (627/1978) .

En försäkrads sjukförsäkringspremie fastställs på basis av den inkomst som beskattas i kommunalbeskattningen med de undantag som föreskrivs nedan. Premiens storlek bestäms särskilt genom lag.

Den del av utlandsarbetsinkomst enligt 77 § inkomstskattelagen som betalas i form av pengar skall beaktas då det sammanlagda beloppet av den beskattningsbara inkomst som läggs till grund för försäkringspremien fastställs. Till den del av utlandsarbetsinkomsten som betalas i form av pengar hänförs inte sådana ersättningar som arbetsgivaren betalar för utgifter för arbetet till den del dessa ersättningar är skattefria enligt inkomstskattelagen eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den.

Om en försäkrad är försäkrad med stöd av lagen om pension för lantbruksföretagare eller lagen om pension för företagare, används som grund för sjukförsäkringspremien sådan arbetsinkomst för respektive år som avses i lagen om pension för lantbruksföretagare och sådan fastställd arbetsinkomst för respektive år som avses i 7 § 2 mom. lagen om pension för företagare till den del denna arbetsinkomst ersätter (8.8.2003/718)

Om den försäkrade är försäkrad med stöd av lagen om pension för lantbruksföretagare eller lagen om pension för företagare, avdras inte den försäkringspremie som betalts med stöd av lagen om pension för lantbruksföretagare eller lagen om pension för företagare när sjukförsäkringspremien fastställs.

När sjukförsäkringspremien fastställs enligt 3 och 4 mom. iakttas i tillämpliga delar vad som bestäms om beräkning av den beskattningsbara inkomsten vid kommunalbeskattningen.

När en försäkrad arbetar som utsänd arbetstagare eller annars utomlands och får i 77 § inkomstskattelagen avsedd skattefri utlandsarbetsinkomst skall som grund för fastställande och betalning av sjukförsäkringspremien, i stället för nämnda utlandsarbetsinkomst, användas den lön som avses i 7 e § 2 mom. lagen om pension för arbetstagare, 6 § lagen om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden och 7 § 1 mom. lagen om pension för konstnärer och särskilda grupper av arbetstagare och som vid arbete utomlands betraktas som grund för den arbetsförtjänst som skall räknas till pensionslönen samt för pensionsavgifterna, förutsatt att den försäkrades pensionsskydd har ordnats antingen obligatoriskt eller frivilligt på basis av någon av ovan nämnda pensionslagar.

Den lön som avses i 1 mom. används också som grund för fastställande och betalning av sjukförsäkringspremien för en begränsat skattskyldig försäkrad som arbetar utomlands, om den försäkrades pensionsskydd har ordnats antingen obligatoriskt eller frivilligt på basis av någon av de pensionslagar som nämns i 1 mom.

Om den försäkrade arbetar i Finland som begränsat skattskyldig används den lön som avses i 4 § lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst och förmögenhet eller, när det gäller utövande konstnärer, den personliga ersättning som avses i 3 § i lagen i fråga som grund för fastställande och betalning av sjukförsäkringspremien.

Om en pensionstagare som bor utomlands är begränsat skattskyldig används i fråga om pensionsinkomst den pension som betalas från Finland till utlandet som grund för fastställande och betalning av den försäkrades sjukförsäkringspremie.

Pensionsanstalten uppbär sjukförsäkringspremien för en begränsat skattskyldig pensionstagare. Vid uppbörden av premien iakttas på motsvarande sätt vad som bestäms om uppbörden av källskatt i lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst och förmögenhet.

Skattestyrelsen redovisar till Folkpensionsanstalten den andel av intäkterna av källskatten som motsvarar det sammanlagda beloppet av de sjukförsäkringspremier som inte betalas på basis av 32 a § 2 mom. Närmare bestämmelser om redovisningsförfarandet utfärdas genom förordning av statsrådet.

Sjukförsäkringspremie påföres icke försäkrad, som under skatteåret avlidit. (30.12.1977/1088)

2 mom. har upphävts genom L 462/1985. (14.6.1985/462)

Beträffande uppbörd, indrivning, återbesing, redovisning, ändringssökande och beskattningsförfarande i fråga om den försäesades sjukförsäkringspremie gäller lagen om beskattningsförfarande (1558/95) och lagen om skatteuppbörd (611/78) .

Utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om erhållande av uppgifter har

Folkpensionsanstalten har rätt att utan samtycke av den som saken gäller lämna skatteförvaltningen de uppgifter som avses i 1 mom. 1 och 2 punkten även med hjälp av en teknisk anslutning. Innan en teknisk anslutning öppnas skall den som erhåller uppgifter lägga fram en utredning om att uppgifterna skyddas på behörigt sätt.

En finsk arbetsgivare som sänder en arbetstagare utomlands och som betalar arbetstagarens lön eller som sänder en arbetstagare utomlands till ett utländskt moder-, dotter- eller systerföretag inom samma ekonomiska helhet eller till ett sådant utländskt företag där den finska arbetsgivaren har bestämmande inflytande, skall för fastställande av den försäkrades sjukförsäkringspremie och för tillsynen över betalningen av arbetsgivares sjukförsäkringsavgift tillställa skatteförvaltningen en årsanmälan enligt ett av Skattestyrelsen fastställt formulär om den lön som premien och avgiften grundar sig på och om löntagaren. (19.12.2003/1148)

Kommunen har rätt att bevilja befrielse och länsskatteverket uppskov med betalning av sjukförsäkringspremie, i tillämpliga delar med iakttagande av vad lagen om beskattningsförfarande stadgar om lättnad och uppskov när det gäller kommunalskatt.

Folkpensionsanstalten har rätt att utöva tillsyn över fastställelse, debitering, uppbörd och redovisning av sjukförsäkringspremier och sjukförsäkringsavgifter samt att i dessa avseenden granska beskattningshandlingarna. (5.12.1996/995)

Folkpensionsanstalten och det av kommunen förordnade skatteombudet har rätt att söka ändring i sjukförsäkringspremien, så som stadgas i lagen om beskattningsförfarande.

Har försäkrad icke blivit påförd sjukförsäkringspremie eller har alltför låg premie påförts honom, skall honom påföras den premie eller den del av nämnda premie, som icke blivit honom påförd, dock icke för längre tid än för de fem närmast föregående åren.

I fråga om förskottsinnehållning av försäkrads sjukförsäkringspremie gäller vad som bestäms i lagen om förskottsuppbörd (1118/1996) .

När en försäkrad som arbetar utomlands får i 77 § inkomstskattelagen avsedd skattefri utlandsarbetsinkomst och sjukförsäkringspremien fastställs enligt 33 a § 1 mom. är den finska arbetsgivare som har sänt arbetstagaren utomlands och som betalar arbetstagarens lön skyldig att verkställa förskottsinnehållning för betalning av sjukförsäkringspremien.

När en försäkrad som arbetar utomlands är begränsat skattskyldig och sjukförsäkringspremien fastställs enligt 33 a § 2 mom. är den finska arbetsgivare som har sänt arbetstagaren utomlands och som betalar arbetstagarens lön skyldig att uppbära sjukförsäkringspremien på det sätt som bestäms om uppbörd av källskatt i lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst och förmögenhet.

Skall sjukförsäkringspremie inte uppbäras hos en begränsat skattskyldig försäkrad, som arbetar utomlands, på det sätt som avses i 3 mom., fastställs sjukförsäkringspremien med iakttagande av det förfarande som avses i 3 kap. lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst och förmögenhet. När premien fastställs görs dock inte de avdrag som avses i inkomstskattelagen. (19.12.2003/1148)

Sjukförsäkringspremien för en försäkrad som avses i 33 a § 3 mom. och som arbetar i Finland uppbärs av den som betalar ut lönen eller ersättningen på det sätt som bestäms om uppbörd av källskatt i lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst och förmögenhet.

Angående redovisning till Folkpensionsanstalten av de sjukförsäkringspremier som uppbärs hos begränsat skattskyldiga föreskrivs genom förordning av statsrådet.

42 § har upphävts genom L 733/2001.

43 § har upphävts genom L 1659/1992.

44 § har upphävts genom L 1659/1992.

45 § har upphävts genom L 1659/1992.

46 § har upphävts genom L 832/1996.

47 § har upphävts genom L 832/1996.

Om läkemedelsersättning med stöd av 30 a § betalas till apoteket mot redovisning, ges den försäkrade inte ett skriftligt beslut om betalning av ersättning. Ett beslut skall dock ges om den försäkrade yrkar det inom sju dagar från den tidpunkt då han eller hon har betalt självriskandelen av läkemedlets pris till apoteket.

Folkpensionsanstalten åligger:

2 mom. har upphävts genom L 733/2001. (17.8.2001/733)

3 mom. har upphävts genom L 733/2001. (17.8.2001/733)

I angelägenheter, som gälla sjukförsäkring, biträdes folkpensionsanstalten av en av statsrådet för tre år i sänder tillsatt sjukförsäkringsdelegation, som består av nio medlemmar och nödigt antal suppleanter.

Delegationens ordförande och en ledamot, vilken samtidigt är delegationens vice ordförande, förordnas på framställning av folkpensionsanstalten samt övriga ledamöter och suppleanter sålunda att delegationen kommer att omfatta företrädare för social- och hälsovårdsministeriet, en läkarorganisation och arbetsgivarna samt personer som är förtrogna med de försäkrades förhållanden. (27.11.1992/1098)

Ordförandens och ledamöternas arvoden bestämmas av statsrådet.

Närmare föreskrifter angående delegationen och dess uppgifter utfärdas i förordning.

Socialförsäkringsnämndens verksamhetsområde är en försäkringskrets. Prövningsoämndens verksamhetsområde är hela lasoet.

Socialförsäkringsnämnden tillsätts av statsrådet för fyra år i sänder. Den består av en ordförande och en vice ordförande samt en läkarledamot och två ledamöter som är förtrogna med de försäkrades förhållanden. Om någon plats blir ledig under mandatperioden, förordnas en efterträdare för återstoden av perioden. I övrigt gäller om deras rätt att kvarstå i uppdraget vad som bestäms om innehavare av domartjänst. I fråga om ordföranden och vice ordföranden skall folkpensionsanstalten beredas tillfälle att avge utlåtande. I fråga om läkarledamoten skall rättsskyddscentralen för hälsovården ges tillfälle att avge utlåtande. Varje ledamot har en personlig suppleant. Nämndens ordförande skall ha den behörighet som fordras för domartjänst. (5.3.1999/279)

Nänmden är beslutför, då ordföranden eller viceordföranden och två andra medlemmar äro närvarande. Vid handläggningen av ärende, vars avgörande är väsentligen beroende av medicinsk fråga, skall en medlem vara läkare.

Vid behandlingen av ärenden i socialförsäkringsnämnden tillämpas förvaltningsprocesslagen (586/1996) , om inte något annat bestäms särskilt. Om det behövs för att ett ärende skall kunna utredas, verkställs i socialförsäkringsnämnden muntlig förhandling på det sätt som bestäms i 37 § förvaltningsprocesslagen. (5.3.1999/279)

På muntlig behandling tillämpas lagen om offentlighet vid rättegång (945/1984) . I ärenden i vilka tystnadsplikt gäller eller i vilka prövningsnämnden har beslutat att de skall behandlas inom stängda dörrar på den grund att offentlig behandling kunde medföra särskilt olägenhet för en part skall muntlig behandling ske inom stängda dörrar. (9.8.2002/696)

Den som är missnöjd med folkpensionsanstaltens beslut får söka ändring i det hos socialförsäkringsnämnden och den som är missnöjd med socialförsäkringsnämndens beslut får söka ändring hos prövningsnämnden. I prövningsnämndens beslut får ändring inte sökas genom besvär.

Den som är missnöjd med ett beslut av folkpensionsanstaltens centralförvaltning i ett ärende som avses i 29 § 1-3 mom. får söka ändring i beslutet hos prövningsnämnden.

Besvärsskriften skall lämnas in till folkpensionsanstalten inom 30 dagar från det ändringssökanden fick del av beslutet.

Folkpensionsanstaltens beslut skall trots ändringssökande följas till dess ärendet har avgjorts genom ett beslut som vunnit laga kraft.

Om folkpensionsanstalten till alla delar godkänner de yrkanden som framställts i de besvär som inlämnats till den, skall den ge ett rättelsebeslut i ärendet. I ett rättelsebeslut får ändring sökas enligt 53 §.

Kan folkpensionsanstalten inte rätta det beslut som besvären avser så som nämns i 1 mom., skall den inom 30 dagar från besvärstidens utgång sända besvärsskriften och sitt utlåtande till besvärsinstansen för behandling. Folkpensionsanstalten kan härvid genom ett interimistiskt beslut rätta sitt tidigare beslut till den del den godkänner yrkandet i besvären. Om besvären redan har sänts till besvärsinstansen, skall denna omedelbart underrättas om det interimistiska beslutet. I det interimistiska beslutet får ändring inte sökas.

Från den i 2 mom. föreskrivna tiden kan avvikelse göras, om inhämtandet av en tilläggsutredning som behövs med anledning av besvären kräver det. Ändringssökanden skall härvid utan dröjsmål underrättas om att tilläggsutredning inhämtas. Besvärsskriften och utlåtandet skall dock alltid lämnas till besvärsinstansen inom 60 dagar från bvärstidens utgång.

1 mom. har upphävts genom L 329/1997. (18.4.1997/329)

Prövningsnämnden tillsätts av statsrådet. Den består av en ordförande och ett behövligt antal vice ordförande och andra medlemmar, som skall vara förtrogna med socialförsäkringsfrågor. Ordföranden, vice ordförandena och minst två andra medlemmar skall ha den behörighet som krävs för domartjänst. Av de övriga medlemmarna skall åtminstone två vara läkare. För andra medlemmar än ordföranden och vice ordförandena förordnas personliga suppleanter. Nämnden kan arbeta i sektioner. En sektion är beslutför med fyra medlemmar. Vid behandlingen av ett ärende som i första hand skall avgöras utgående från medicinska synpunkter skall en av de närvarande medlemmarna vara läkare. (17.6.1988/566)

Vid nämnden finns dessutom föredragande och behövlig byråpersonal. Ordföranden, vice ordförandena och de övriga medlemmarna förordnas för högst fyra år i sänder. Om någon plats blir ledig under mandatperioden, förordnas en efterträdare för återstoden av perioden. I övrigt gäller om deras rätt att kvarstå i uppdraget vad som bestäms om innehavare av domartjänst. Närmare bestämmelser om prövningsnämnden utfärdas genom förordning. Nämndens kostnader betalas av statens medel. (5.3.1999/279)

Vid behandlingen av ärenden i prövnings-nämnden tillämpas förvaltningsprocesslagen (586/1996) , om inte något annat bestäms särskilt. Om det behövs för att ett ärende skall kunna utredas, verkställs i prövningsnämnden muntlig förhandling på det sätt som bestäms i 37 § förvaltningsprocesslagen. I ett ärende i vilket ändring i prövningsnämndens beslut inte får sökas skall prövningsnämnden verkställa muntlig förhandling i enlighet med 38 § förvaltningsprocesslagen, om en enskild part begär det. (5.3.1999/279)

På muntlig behandling tillämpas lagen om offentlighet vid rättegång. I ärenden i vilka tystnadsplikt gäller eller i vilka prövningsnämnden har beslutat att de skall behandlas inom stängda dörrar på den grund att offentlig behandling kunde medföra särskilt olägenhet för en part skall muntlig behandling ske inom stängda dörrar. (9.8.2002/696)

I ett ärende som faller inom området för prövningsnämndens behörighet tillämpas inte vad som i 11 kap. förvaltningsprocesslagen bestäms om extraordinärt ändringssökande. Prövningsnämnden kan undanröja ett lagakraftvunnet beslut och förordna om ny behandling av ärendet i enlighet med vad som bestäms särskilt. Ansökan om undanröjande av ett beslut skall göras inom fem år från att beslutet vunnit laga kraft. Av särskilt vägande skäl kan ett beslut undanröjas även på ansökan som gjorts efter utgången av den nämnda tiden. (5.3.1999/279)

Har besvär som anförs hos socialförsäkringsnämnden eller prövningsnämnden kommit in efter utgången av den tid som nämns i 53 §, kan besvärsinstansen trots förseningen ta upp besvären till prövning, om det finns vägande skäl till förseningen.

Socialförsäkringsnämndens och prövningsnämndens beslut delges så att det sänds per post genom brev till mottagaren under den postadress som han eller hon har uppgivit. Ändringssökanden anses ha fått del av beslutet den sjunde dagen efter den då beslutet postades under den adress han eller hon uppgivit, om inte något annat visas.

Om ett lagakraftvunnet beslut som gäller en förmån enligt denna lag grundar sig på en oriktig eller bristfällig utredning eller uppenbart står i strid med lag, kan prövningsnämnden på framställning av folkpensionsanstalten eller på ansökan av den som saken gäller, efter att ha berett de övriga parterna tillfälle att bli hörda, undanröja beslutet och bestämma att ärendet skall behandlas på nytt. Efter att ha gjort en ovan nämnd framställning kan folkpensionsanstalten, tills ärendet har avgjorts på nytt, temporärt inställa utbetalningen av förmånen eller betala den till de belopp framställningen avser.

Om ny utredning framkommer i ett ärende som gäller beviljande av förvägrad förmån eller utökande av redan beviljad förmån, skall folkpensionsanstalten pröva ärendet på nytt. Folkpensionsanstalten kan utan hinder av ett tidigare lagakraftvunnet beslut bevilja en förvägrad förmån eller utöka en redan beviljad förmån. Socialförsäkringsnämnden och prövningsnämnden kan tillämpa motsvarande förfarande när de behandlar ärenden som gäller ändringssökande. I beslutet får ändring sökas enligt 53 §.

Om ett beslut av Folkpensionsanstalten grundar sig på en klart oriktig eller bristfällig utredning eller på uppenbart oriktig tillämpning av lag eller om det har skett ett fel i förfarandet då beslutet fattades, kan Folkpensionsanstalten undanröja sitt felaktiga beslut och avgöra ärendet på nytt.

Ett beslut får rättas till en parts fördel eller nackdel. Rättelse av ett beslut till en parts nackdel förutsätter att parten samtycker till att beslutet rättas.

Har en förmån enligt denna lag betalts utan grund eller till ett för stort belopp, skall den överbetalda förmånen återkrävas.

Återkravet kan frångås helt eller delvis, om detta anses skäligt och om utbetalningen utan grund inte berodde på svikligt förfarande från förmånstagarens eller dennes företrädares sida eller om det belopp som betalats utan grund är litet. Återkravet kan dessutom frångås helt efter det att beslut om återkrav har givits, om det med beaktande av förmånstagarens ekonomiska situation inte längre är ändamålsenligt att fortsätta återkrävandet eller om det med hänsyn till det förmånsbelopp som inte återkrävts medför oskäliga kostnader att fortsätta återkrävandet. (7.5.2004/351)

Belopp som skall återkrävas kan kvittasmot förmåner som folkpensionsanstalten senare betalar. Utan samtycke kan kvittning-en dock endast ske mot en förmån enligtdenna lag eller en därmed jämställbar annan förmån.

Ett lagakraftvunnet beslut om återkrav får verkställas såsom en dom som har vunnit laga kraft.

Vad som stadgas i denna paragraf tillämpas på motsvarande sätt i de fall som avses i 29 och 30 a §, om en kommun, en arbetsgivare, en företagare eller någon annan som utför eget arbete eller en försäkrad har erhållit en obehörig vinst.

Beslut om återkrav av en förmån som betalats utan grund skall fattas inom fem år räknat från dagen för utbetalning av förmånen. En fordran som fastställts genom beslut om återkrav preskriberas fem år efter det att beslutet gavs, om inte preskriptionen avbrutits innan dess. Preskriptionen av en fordran som fastställts genom beslut om återkrav avbryts på det sätt som föreskrivs i 10 eller 11 § lagen om preskription av skulder (728/2003) . Från detta avbrytande av preskriptionstiden börjar en ny fem år lång preskriptionstid.

I försäkringspremier inflytande medel uppbäras och i arbetsgivares sjukförsäkringsavgift inflytande medel överföras till folkpensionsanstalten till en särskild sjukförsäkringsfond.

Utgifterna för sjukförsäkringen betalas ur sjukförsäkringsfonden. Sjukförsäkringsfondens med det främmande kapitalet och reserverna minskade finansieringstillgångar skall vid kalenderårets utgång utgöra minst åtta procent av de årliga betalda totalutgifterna för sjukförsäkringen ( finansieringstillgångarnas minimibelopp ). Om intäkterna av sjukförsäkringsfonden inte räcker till för uppnående av finansieringstillgångarnas minimibelopp, betalas den bristande delen av statens medel ( garantibelopp ). Staten skall månatligen betala förskott på garantibeloppet på det sätt som närmare bestäms genom förordning.

Minimidagpenningskostnaderna i samband med moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenningarna samt specialvårdspenningarna finansieras av statens medel. Staten skall månatligen betala förskott på statens andel på det sätt som närmare bestäms genom förordning.

Utöver vad som i 1 och 2 mom. bestäms om statens andel av utgifterna för sjukförsäkringen, skall staten till folkpensionsanstalten betala ett så stort belopp att sjukförsäkringsfondens likviditet vid varje tidpunkt är tillräckligt tryggad ( likviditetsbelopp ).

Till utgifterna för sjukförsäkringen hänförs, utöver utgifterna enligt denna lag, 60 procent av folkpensionsanstaltens förvaltningskostnader.

Sjukförsäkringsfonden samt folkpensionsfonden och pensionsansvarsfonden enligt folkpensionslagen har rätt att av särskilda skäl på de villkor som fonderna iakttar i sin kreditgivning låna medel till varandra utan att kräva säkerhet.

En i lagen om försäkringskassor (1164/1992) nämnd försäkringskassa, vars verksamhetsområde omfattar arbetstagarna hos en och samma arbetsgivare och dessutom såsom mottagare av tilläggsförmåner kan omfatta de arbetstagare som avgått med pension från arbetsgivarens tjänst, har rätt att bevilja sina medlemmar eller dem och medlemmarna av deras familjer förmåner enligt denna lag. Ett sådant arrangemang kräver samtycke av folkpensionsanstalten. Samtycke skall ges, om kassamötet med två tredjedels röstmajoritet har godkänt sådana stadgar för kassan som motsvarar arrangemanget och om förmånerna enligt stadgarna är minst lika stora som förmånerna enligt denna lag samt om kassans verksamhetsområde omfattar minst 300 arbetstagarmedlemmar. Vad som bestäms ovan tillämpas på motsvarande sätt på en försäkringskassa vars verksamhetsområde omfattar anställda hos arbetsgivare som hör till samma koncern så som avses i 1 kap. 3 § lagen om aktiebolag (734/1978) . Även om det koncernvillkor som nämns ovan inte uppfylls, kan samtycke likväl ges till att en kassa är verksam som arbetsplatskassa, om arbetsgivarna har en sådan ekonomisk eller på verksamheten grundad kontakt sinsemellan att arrangemanget kan anses ändamålsenligt med tanke på skötseln av kassan samt dem som är försäkrade i den. Sker det någon förändring i de omständigheter som ligger till grund för erhållande av samtycke, skall kassan omedelbart underrätta folkpensionsanstalten om detta. En försäkringskassa som avses i detta moment kallas i denna lag arbetsplatskassa. (29.1.1999/101)

I fråga om arbetsplatskassorna gäller i tillämpliga delar vad denna lag stadgar om folkpensionsanstalten och dess lokalbyråer. I övrigt tillämpas lagen om försäkringskassor. (8.11.1996/832)

Arbetsgivaren skall betala arbetsgivares sjukförsäkringsavgift och arbetstagaren försäkrads sjukförsäkringspremie enligt denna lag. Folkpensionsanstalten skall ur sjukförsäkringsfonden till arbetsplatskassans förfrsande i förskott ställa ett belopp som kassan beräknas behöva för utbetalning av förmrserna enligt denna lag, ökat med ett belopp för administrationskostnader som motsvarar det belopp som det beräknas att folkpersionsanstalten åsamkas i sådana kostnader. De medel som ställs till kassans förfogande för utbetalning av förmåner skall årligen redovisas så som närmare stadgas genom förordning. Grunderna för ersättandet av administrationskostnaderna fastställs av socrsl- och hälsovårdsministeriet på frarställning av folkpensionsanstalten. Om försarandet vid överföringen av medel till karsan stadgas genom förordning. (8.11.1996/832)

4 mom. har upphävts genom L 646/1966. (16.12.1966/646)

Äro de i arbetsplatskassas stadgar förutsatta förmånerna bättre än förmånerna enligt denna lag, täckas de av erläggandet av dessa tilläggsförmåner föranledda kostnaderna på i kassans stadgar föreskrivet sätt.

En i 61 § 1 mom. nämnd arbetstagares försäkring enligt denna lag övertas av arbetsplatskassan vid ingången av månaden efter den då arbetsförhållandet började och upphör vid ingången av månaden efter den då arbetsförhållandet upphörde. Försäkringen enligt denna lag för en i lagrummet nämnd person som avgått med pension upphör vid ingången av månaden efter den då försäkringen i fråga om tilläggsförmånerna upphörde.

Då någon blivit försäkrad i en arbetsplatskassa eller hans försäkring där har upphört, skall kassan utan dröjsmål göra skriftlig anmälan om detta till folkpensionsanstaltens lokalbyrå i den försäkrades hemkommun. (8.11.1996/832)

Upplöses arbetsplatskassa, upphör kassans i enlighet med denna lag bedrivna verksamhet, då kassan träder i likvidation.

Kassan skall inom en månad från likvidationens inträde till folkpensionsanstalten lämna redovisning för de medel den av denna fått till sitt förfogande för erläggande av förmåner samt återbära överskjutande medel. Av kassans upplösning föranledda, av folkpensionanstalten godkända kostnader, ersättas kassan ur sjukförsäkringsfondens medel, om kassans medel icke förslå till erläggande av dem.

Är en arbetsplatskassas verksamhet inte ändamålsenlig med beaktande särskilt av de försäkrades intresse, skall folkpensionsanstalten göra anmärkning om detta till kassan och meddela anvisningar för avhjälpande av missförhållandena. Följs anvisningarna inte, har Försäkringsinspektionen på framställning av folkpensionsanstalten rätt att förbjuda kassan att bevilja försäkringar som avses i denna lag och bestämma en tidpunkt då kassans verksamhet enligt denna lag skall upphöra. (29.1.1999/101)

Om en arbetsplatskassa beslutar ändra sina stadgar så att de förmåner som den ger inte längre motsvarar minst förmånerna enligt denna lag, skall folkpensionsanstalten återkalla det samtycke som den har givit med stöd av 61 § 1 mom. De ändrade stadgarna träder i kraft den 1 januari följande år, om det inte finns särskilda skäl för någon annan ikraftträdelsedag. Folkpensionsanstalten skall återkalla sitt samtycke också när en arbetsplatskassa inte längre uppfyller de villkor för samtycke som uppställs i nämnda lagrum. (8.5.1992/405)

I de ovan i 1 och 2 mom. nämnda fallen gäller beträffande lämnande av redovisning och återbäring av medel i tillämpliga delar vad i 63 § är stadgat.

Är arbetsplatskassa missnöjd med folkpensionsanstaltens beslut i ärende, som avses i detta kapitel, har den rätt att överklaga det hos högsta förvaltningsdomstolen i den ordning i lagen den 24 mars 1950 om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/50) stadgats.

Kostnader, som åsamkas skattebyråerna av handhavandet av uppgifter enligt denna lag, medtagas i den kostnadsfördelning, varom stadgas i 135 och 136 §§ beskattningslagen.

67 § har upphävts genom L 623/1999.

Folkpensionsanstalten har utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om erhållande av uppgifter rätt att

Innan uppgifterna lämnas ut skall Folkpensionsanstalten underrätta den försäkrade om att uppgifter kommer att lämnas enligt 1 mom. 1 och 2 punkten.

Folkpensionsanstalten och besvärsinstanserna enligt denna lag har utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om erhållande av uppgifter rätt att få de uppgifter som är nödvändiga för avgörandet av en förmån eller sådana nödvändiga uppgifter som annars skall beaktas vid verkställigheten av uppdrag som föreskrivs i denna lag, i överenskommelser om social trygghet som är bindande för Finland eller i andra internationella författningar om social trygghet. Uppgifter skall lämnas av

Utöver vad som bestäms i 1 mom. har Folkpensionsanstalten och besvärsinstanserna enligt denna lag utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om erhållande av uppgifter på begäran rätt att för avgörandet av en förmån av läkare eller andra yrkesutbildade personer enligt lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994) samt av verksamhetsenheter för hälso- och sjukvården enligt 2 § 4 punkten lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992) eller socialserviceproducenter eller andra vårdinrättningar få ett utlåtande och nödvändiga uppgifter ur journalhandlingarna för den som söker en förmån samt uppgifter om hans eller hennes rehabilitering, hälsotillstånd, vård och arbetsförmåga, om den som söker en förmån inte själv tillhandahåller dessa uppgifter, samt av apotek utredningar om en försäkrads ersättningsgilla läkemedelsinköp för genomförandet av direktersättningsförfarandet enligt 30 a § i denna lag.

För det förhandlingsförfarande som avses i 24 § har Folkpensionsanstalten utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra bestämmelser om erhållande av uppgifter på ansökan rätt att avgiftsfritt få uppgifter som är nödvändiga för avgörandet av ett ärende och som gäller verksamhetsenhetens verksamhet, lokaliteter, antalet anställda, innehållet i vården, dess art och omfattning, avtal som ingåtts om vården och ersättning som betalas för vården. Folkpensionsanstalten har dessutom rätt att vid nämnda förhandlingsförfaranden på begäran få för avgörandet nödvändiga sekretessbelagda uppgifter ur journalhandlingarna, uppgifter om hälsotillståndet för den som får vård samt om hans eller hennes läkemedel och inkomster av myndigheter eller inrättningar inom kommunens social- och hälsovårdsväsen eller av ifrågavarande statliga eller privata verksamhetsenhet för hälso- och sjukvård. Vad som ovan bestäms om Folkpensionsanstaltens rätt att få sekretessbelagda uppgifter gäller även social- och hälsovårdsministeriet.

Folkpensionsanstalten har utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om erhållande av uppgifter rätt att till en i 31 § avsedd läkare och sjukvårds- eller undersökningsinrättning lämna uppgifter om en sådan försäkrads hälsotillstånd, sjukdom, vårdåtgärder, yrke, arbetsförhållanden och art av arbete som sänds till en undersökning enligt 31 §.

Folkpensionsanstalten och besvärsinstanserna enligt denna lag har rätt att avgiftsfritt få de uppgifter som nämns i denna paragraf. En yrkesutbildad person enligt lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården eller en socialserviceproducent har dock rätt att få ett skäligt arvode för de utlåtanden han eller hon gett på grundval av den skyldighet att lämna upplysningar som föreskrivs i 2 mom.

För verkställigheten av förmåner enligt denna lag skall en inrättning enligt 24 § sjukförsäkringslagen och ett organ enligt 6 § socialvårdslagen (710/1982) utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om erhållande av uppgifter underrätta Folkpensionsanstalten om att en förmånstagare blivit intagen för anstaltsvård och om att vården har upphört.

För verkställigheten av förmåner enligt denna lag skall en straffanstalt och en tvångsinrättning enligt 1 § lagen om internering av farliga återfallsförbrytare utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om erhållande av uppgifter underrätta Folkpensionsanstalten om när ett straff börjar och slutar.

För verkställigheten av förmåner enligt denna lag skall rättsskyddscentralen för hälsovården utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om erhållande av uppgifter lämna Folkpensionsanstalten de i 24 a § 2 mom. 1 och 3 punkten lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården nämnda uppgifterna ur centralregistret över den yrkesutbildade hälsovårdspersonalen samt ändringar i dem gällande läkare, tandläkare, psykologer, tal-, ergo- och psykoterapeuter samt yrkesutbildade personer enligt 5 § 1 mom. sjukförsäkringsförordningen.

Folkpensionsanstalten har rätt att avgiftsfritt få de uppgifter som nämns i denna paragraf. Om de uppgifter som avses i 3 mom. behövs i en viss form och rättsskyddscentralen för hälsovården därmed åsamkas väsentliga merkostnader, skall kostnaderna ersättas.

När Folkpensionsanstalten behandlar en förmån enligt denna lag har den i enskilda fall rätt att använda sådana uppgifter som den fått för skötseln av andra uppdrag som ålagts den, om det är uppenbart att de påverkar en förmån enligt denna lag och om uppgifterna enligt lag skall beaktas vid beslutsfattandet och om Folkpensionsanstalten även annars har rätt att få uppgifterna särskilt.

Utöver vad som föreskrivs i 29 § 3 mom. lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet har Folkpensionsanstalten rätt att på de villkor som anges i momentet öppna en teknisk anslutning till sådana uppgifter i sina register som den med stöd av 67 a § 1 mom. 2, 3 och 4 punkten, 68 § 4 mom. och 69 § har rätt att utlämna till de mottagare som avses i paragraferna.

Vad som i 1 mom. bestäms om öppnande av en teknisk anslutning och utlämnande av uppgifter gäller även Folkpensionsanstaltens rätt att med hjälp av teknisk anslutning få sekretessbelagda uppgifter enligt 68 § 1–3 mom. och 68 a §.

Med hjälp av en teknisk anslutning som öppnats med stöd av denna paragraf får också sökas sekretessbelagda uppgifter utan samtycke av den vars intressen skyddas genom sekretessen. Innan den tekniska anslutningen öppnas skall den som begär uppgifter lägga fram en utredning om att uppgifterna skyddas på behörigt sätt.

Utöver vad som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet har Folkpensionsanstalten utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om erhållande av uppgifter rätt att till ett ministerium, skatteförvaltningen och anstalter eller sammanslutningar som har hand om det lagstadgade socialskyddssystemet och som administrerar socialskyddsförmåner som påverkas av en förmån enligt denna lag lämna personbeteckningen och övriga individualiseringsuppgifter i fråga om den som erhållit förmåner eller ersättningar enligt denna lag, uppgifter om utbetalda förmåner och ersättningar och övriga därmed jämförbara uppgifter som är nödvändiga för samkörning av personuppgifter för att utreda brott och missbruk som riktar sig mot socialskyddet och för någon annan övervakningsåtgärd av engångsmatur, samt till polis- och åklagarmyndigheterna ovan nämnda uppgifter som är nödvändiga för att utreda brott och väcka åtal, dock inte uppgifter om hälsotillståndet eller uppgifter som avser att beskriva grunderna för en persons behov av socialvård.

Folkpensionsanstalten skall på förhand på lämpligt sätt informera den som ansöker om en förmån om varifrån uppgifter om honom eller henne kan skaffas och vart de i regel kan utlämnas.

Ersättning för kostnader för sjukvård, havandeskap och barnsbörd får inte utmätas. Folkpensionsanstalten har utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra bestämmelser om erhållande av uppgifter rätt att för utmätning, på begäran av en behörig myndighet utlämna uppgifter om beloppen av förmåner enligt denna lag, dock inte om sådana förmåner som inte beaktas vid beräkningen av det skyddade beloppet enligt 4 kap. 7 § utsökningslagen (37/1895) . Folkpensionsanstalten har dessutom rätt att uppge vilka andra inrättningar som veterligen betalar ut pensioner och andra sociala förmåner. (9.8.2002/696)

Ett avtal om överföring av en rättighet enligt denna lag på någon annan är ogiltigt.

Folkpensionsanstalten har rätt att erhålla handräckning av myndigheterna.

71 § har upphävts genom L 279/1999.

I denna lag stadgade avgifter och premier, som icke erlagts, indrivas utan dom och utslag i den ordning, som om utsökning av skatter och allmänna avgifter är särskilt stadgad.

För meddelanden, intyg och tillkännagivanden i enlighet med denna lag erforderliga formulär och blanketter fastställas av folkpensionsanstalten.

Folkpensionsanstalten, socialförsäkringsnämnden och prövningsnämnden skall utge expeditioner utan avgift.

Utöver vad i 38 § är stadgat, kan folkpensionsanstalten besluta, att enligt denna lag till pensionsanstalten utgående betalning icke skall indrivas eller fel i sådan betalning eller i redovisningen därför icke rättas, om betalningen eller felet är så ringa, att indrivning eller rättelse måste anses medföra oproportionerligt mycket arbete eller kostnader.

Förmåner enligt denna lag betalas på det konto i ett penninginstitut i Finland som sökanden angett, om inte folkpensionsanstalten bestämmer något annat. (18.12.1995/1500)

Överstiger i 16 § nämnda arbetsinkomster hela euro, skall den överskjutande delen lämnas obeaktad. (28.12.2001/1479)

Beloppet av de arbetsinkomster som avses i 16 § justeras i samma förhållande som det för dagpenningens samt moderskaps-, faderskapsoch föräldrapenningens samt arbets- oförmågans eller förmånsrättens begynnelsetidpunkt fastställda, i 9 § 2 mom. första meningen lagen om pension för arbetstagare avsedda indextalet avviker från det för föregående kalenderår fastställda indextalet. (24.5.1996/350)

Beloppet av den årliga självriskandelen som anges i 9 § 6 mom. binds vid levnadskostnadsindex så att beloppet ändras samtidigt och i samma mån som folkpensionerna ändras med stöd av lagen om folkpensionsindex (456/2001) . De inkomstgränser som anges i 16 § 1 mom. justeras kalenderårsvis enligt det index som årligen fastställs för tillämpningen av första meningen i 9 § 2 mom. lagen om pension för arbetstagare. Om inkomstgränserna i samband med justeringen överstiger hela euro, lämnas den överskjutande delen obeaktad. (13.7.2001/640)

Genom förordning må stadgas om sådana undantag från stadgandena i denna lag, vilka föranledas av ömsesidigt avtal med främmande stat.

Folkpensionsanstalten skall handha de uppgifter i anslutning till ersättande av sjukvårdskostnader som föranleds av ömsesidiga avtal med främmande stater, på det sätt som närmare stadgas genom förordning. Kostnadsersättningarna till en främmande stat betalas av statens medel. På motsvarande sätt krediteras staten sådana kostnadsersättningar som betalas av en främmande stat. Hälsovårdscentralerna och sjukhusen skall ge folkpensionsanstalten de upplysningar som den behöver för att sköta de uppgifter som avses i detta moment, på det sätt som närmare stadgas genom förordning. (19.12.1986/982)

76 b § har upphävts genom L 1255/1989.

Närmare stadganden angående verkställigheten och tillämpningen av denna lag utfärdas genom förordning.