467/1969

Lantbruksföretagare, som är bosatt i Finland, skall försäkras för ålderdom, invaliditet och dödsfall såsom i denna lag stadgas.

Med lantbruksföretagare avses

Denna lag gäller dock inte

(27.6.2003/637)

Denna lag tillämpas icke heller på sådan i samband med gårdsbruk, fiske eller renskötsel bedriven verksamhet, som bör anses såsom särskilt företag.

Uppstår oklarhet om, huruvida denna lag skall tillämpas på viss person eller på viss verksamhet, avgöres saken av pensionsskyddscentralen på ansökan av vederbörande eller av lantbruksföretagarnas pensionsanstalt, som nämnes i 16 §.

Med medlem i ett familjeföretag avses den som

Ett adoptivbarn och en adoptivförälder anses vid tillämpningen av 1 mom. såsom barn eller förälder även i de fall då adoptivförhållandet har grundats före den 1 januari 1980.

I denna lag avses med brukningsenhet en sådan, av en eller flera lägenheter eller lägenhetsdelar bestående enhet för bedrivande av gårdsbruk, som förvaltas såsom en helhet.

Vid tillämpningen av denna lag anses såsom jordbruksjord den i brukningsenheten ingående lägenhetens eller lägenhetsdelens odlade jordbruksjord, ökad, om lägenheten eller lägenhetsdelen är belägen i södra Finland, med 1/10, om den är belägen i mellersta Finland, med 1/15 och, om den är belägen i norra Finland, med 1/20 av dess växtliga skogsmark. Angående gränserna för här avsedda områden samt angående vad som skall anses såsom odlad jordbruksjord och växtlig skogsmark stadgas genom förordning.

Lantbruksföretagare är skyldig att i lantbruksföretagarnas pensionsanstalt upptaga i 1 § 1 mom. avsedd försäkring för pensionsskydd enligt denna lag.

I 1 mom. nämnd försäkring får upptas retroaktivt för det löpande kalenderåret och de tre närmast föregående kalenderåren. Försäkring får inte upptas efter företagarens död, om inte lantbruksföretagarnas pensionsanstalt på ansökan av en delägare i dödsboet av särskilda skäl beslutar något annat. (30.12.1999/1335)

Den som avses i 1 § 2 mom. 5 punkten är försäkrad från och med den dag som följer på ansökan. (23.1.1987/37)

4 § har upphävts genom L 27.6.2003/637 .

5 § har upphävts genom L 1.10.2004/893 .

Pensioner som beviljas enligt denna lag är ålderspension, invalidpension, som också kan vara rehabiliteringsstöd, samt arbetslöshetspension, deltidspension och familjepension. En lantbruksföretagare har rätt att få rehabilitering och kan beviljas rehabiliteringspenning, rehabiliteringstillägg eller rehabiliteringsunderstöd enligt prövning. Förutsättningarna för dessa förmåner och deras storlek bestäms enligt lagen om pension för arbetstagare, om inte något annat följer av denna lag. En lantbruksföretagare har dock rätt att få ålderspension oavsett om han fortsätter med sin verksamhet enligt 1 § eller inte.

Beträffande arbetsinkomst och till pension berättigande tid som avses i denna lag tillämpas på motsvarande sätt vad som i lagen om pension för arbetstagare bestäms om förvärvsinkomst och till pension berättigande tid. (1.10.2004/893)

Om en lantbruksföretagare som får ålderspension eller förtida ålderspension är försäkrad på grundval av frivillig försäkring enligt 11 § 2 mom., tillväxer för denna tid pension enligt den tillväxtprocent som anges i 5 § 1 mom. 1 punkten lagen om pension för arbetstagare.

6 a § har upphävts genom L 27.6.2003/637 .

För att deltidspension skall beviljas förutsätts att

2 mom. har upphävts genom L 27.6.2003/637 . (27.6.2003/637)

6 c–6g § har upphävts genom L 28.12.1990/1318 .

6 c–6g § har upphävts genom L 28.12.1990/1318 .

6 c–6g § har upphävts genom L 28.12.1990/1318 .

6 c–6g § har upphävts genom L 28.12.1990/1318 .

6 c–6g § har upphävts genom L 28.12.1990/1318 .

Såsom till pension berättigande räknas den tid under vilken lantbruksföretagarverksamheten fortgått från ingången av den månad som följde efter uppnådd 18 års ålder till ingången av den månad som följde efter uppnådd 68 års ålder, varvid dock 7 c– 7 e § i lagen om pension för arbetstagare skall iakttas i tillämpliga delar.

För bestämmande av den pensionsgrundande arbetsinkomsten fastställs för en lantbruksföretagare den arbetsinkomst som han skäligen kan uppskattas fortgående erhålla av verksamhet, som faller under denna lag.

Vid gårdsbruk är brukningsenhetens årliga arbetsinkomst summan av de årliga arbetsinkomster som bestäms på basis av den odlade jordbruksjorden och den växtliga skogsmarken.

När den årliga arbetsinkomsten av odlad jordbruksjord fastställs, anses basarbetsinkomsten per hektar utgöra för

Det normala arbetsinkomstområdet är högst 130 procent och minst 85 procent av basarbetsinkomsten. Om det endast finns en gårdsbruksidkare som arbetsinkomst bestäms för, är nämnda procenttal 115 och 70.

Den årliga arbetsinkomsten av odlad jordbruksjord är det belopp som gårdsbruksidkarna i sin ansökan föreslår inom det i 2 mom. angivna normala arbetsinkomstområdet. Om ett sådant belopp inte föreslås eller om det föreslagna beloppet står i uppenbar strid med de faktiska omständligheterna på brukningsenheten, är arbetsinkomsten lika stor som basarbetsinkomsten. (27.6.2003/637)

4 mom. har upphävts genom L 17.3.1995/376 . (17.3.1995/376)

Den årliga arbetsinkomsten av odlad jordbruksjord kan fastställas med avvikelse från 1-4 mom., om odlingsmetoderna eller andra produktionsmetoder, det exceptionella antalet gårdsbruksidkare på brukningsenheten, brukningsenhetens produktivitet eller någon annan jämförbar omständighet förutsätter det.

När den årliga arbetsinkomsten av växtlig skogsmark bestäms, avses basarbetsinkomsten per hektar utgöra

Arbetsinkomsten av växtlig skogsmark skall bestämmas till ett högre belopp än basarbetsinkomsten enligt 1 mom., om gårdsbruksidkarna deltar i skogsavverkningsarbete eller om deras arbetsinsats i brukningsenhetens skogsbruk i övrigt är större än normalt.

Arbetsinkomsten skall bestämmas till ett lägre belopp än basarbetsinkomsten enligt 1 mom., om skogen på grund av sitt läge ger synnerligen dålig avkastning eller om skogsvårdsarbetet genom avtal eller på något annat sätt har anförtrotts andra.

Arbetsinkomsten från brukningsenheten fördelas mellan gårdsbruksidkarna i proportion till hur de deltar i arbetet på brukningsenheten. Av makars gemensamma arbetsinkomst anses härvid en tredjedel tillfalla vardera maken, medan resten fördelas på det sätt som de har föreslagit i sin gemensamma ansökan eller, om en sådan inte har gjorts, jämnt mellan dem båda. Av särskilda skäl kan fördelningen av arbetsinkomst mellan makar likväl fastställas med avvikelse från vad som nu sägs.

Såsom arbetsinkomst för den som är medlem i ett familjeföretag och som deltar i gårdsbruksarbetet anses den lön som betalas till honom, likväl med beaktande av 8 §.

En renägares årliga arbetsinkomst är 2,02 euro för varje inräknad ren som han äger ökat med 4,04 euro för varje arbetsdag som han fullgör i sådant renskötselarbete som omfattas av denna lag. Till en renägares arbetsinkomst fogas arvodena för det arbete som han har utfört som renbeteslagets renvärd eller kassör.

Då försäkringen börjar, fastställer lantbruksföretagarnas pensionsanstalt arbetsinkomsten för lantbruksföretagaren. Om de omständigheter som inverkar på arbetsinkomsten senare förändras väsentligt, justeras arbetsinkomsten på ansökan. Pensionsanstalten kan även självmant justera arbetsinkomsten. Arbetsinkomsten får dock inte ändras retroaktivt.

2 mom. har upphävts genom L 17.3.1995/376 . (17.3.1995/376)

Om användningen av brukningsenheten begränsas genom statliga åtgärder i syfte att balansera lantbruksproduktionen, justeras arbetsinkomsten inte med anledning härav på initiativ av lantbruksföretagarnas pensionsanstalt. (20.12.1991/1599)

4 mom. har upphävts genom L 28.6.1993/563 . (28.6.1993/563)

Utan hinder av 8 och 8 a–8 g § fastställs såsom arbetsinkomst för en lantbruksföretagare som får deltidspension hälften av den stabiliserade förvärvsinkomst enligt denna lag som avses i 4 f § 3 mom. i lagen om pension för arbetstagare och som uträknats i enlighet med 7 d § 3 mom. i sistnämnda lag, och för en lantbruksföretagare som är berättigad till invalidpension den arbetsinkomst som svarar mot det arbete som omfattas av denna lag och som lantbruksföretagaren har utfört efter att hans eller hennes arbetsförmåga nedgått.

Den pensionsgrundande arbetsinkomsten uträknas särskilt för varje kalenderår. Den pensionsgrundande arbetsinkomsten för varje kalenderår utgörs av det med försäkringsperioderna vägda medeltalet av lantbruksföretagarens årliga arbetsinkomster som fastställts enligt 8 och 8 a–8 h §, sådana de lydde under året i fråga, och justerats enligt 7 b § i lagen om pension för arbetstagare.

Den pensionsgrundande arbetsinkomsten för tiden mellan ingången av det år då arbetsoförmågan började och utgången av den månad då 63 års ålder uppnås ( återstående tid ) bestäms enligt 7 c och 7 d § i lagen om pension för arbetstagare. Förvärvsinkomsten för återstående tid enligt denna lag utgör samma relativa andel av summan av de förvärvsinkomster för återstående tid som bestäms i 7 c § 2–4 och 6 mom. samt 7 d § 1 och 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare som de arbetsinkomster som omfattas av denna lag utgör av summan av inkomsterna enligt de lagar som nämns i 8 § 4 mom. i lagen om pension för arbetstagare under den granskningstid som avses i 7 c § 2 mom. och 7 d § 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare.

Om pensionsanstaltens rätt till försäkringspremie har förverkats enligt 12 § 5 mom., sänks den enligt 1 mom. uträknade pensionsgrundande arbetsinkomsten för det kalenderår för vilket försäkringspremien har preskriberats med beaktande av de utestående försäkringspremierna, enligt vad som bestäms närmare genom förordning av statsrådet.

Till pension berättigar också de förmåner som avses i 6 a § i lagen om pension för arbetstagare, på det sätt som närmare föreskrivs i nämnda lagrum. Härvid betraktas som sådan inkomst för lantbruksföretagaren som ligger till grund för vuxenutbildningsstöd enligt lagen om vuxenutbildningsstöd (1276/2000) det belopp som nämns i 6 a § 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare.

Om lantbruksföretagaren har rätt till pension enligt två eller flera sådana lagar eller pensionsstadgor som nämns i 8 § 4 mom. i lagen om pension för arbetstagare, beaktas de arbets- och förvärvsinkomster som ligger till grund för de förmåner som avses i 4 mom. endast en gång. Den pensionsdel som intjänats på grundval av dem betalas av en pensionsanstalt som avses i 10 d § i lagen om pension för arbetstagare. Kostnaderna för den pension som intjänats på grundval av dessa förmåner fördelas mellan pensionsanstalterna enligt 12 § 1 mom. 6 punkten i lagen om pension för arbetstagare.

Pensionsskyddscentralen kan meddela pensionsanstalten allmänna föreskrifter om tillämpningen av 8 och 8 a-8 g §.

8 k § har upphävts genom L 27.6.2003/637 .

Lantbruksföretagare som fyllt 63 år beviljas ålderspension från ingången av den månad som närmast följer efter pensionsansökan, om inte annat följer av att pensionen uppskjutits eller beviljats i förtid. Pension som under tiden för ålderspension eller förtida ålderspension influtit av lantbruksföretagarverksamhet som försäkrats med stöd av 11 § 2 mom. beviljas på ansökan tidigast från ingången av den kalendermånad som följer efter uppnådd 68 års ålder.

En lantbruksföretagare som i enlighet med 1 § har tecknat en försäkring som gäller minimipensionsskydd enligt denna lag ansluts också till grupplivförsäkringen för lantbruksföretagare. Efter hans död har förmånstagarna rätt till ett försäkringsbelopp från grupplivförsäkringen i enlighet med denna lag. Förmånstagarna och övriga förutsättningar för att få ut försäkringsbeloppet samt dess storlek och utbetalning bestäms enligt villkoren för grupplivförsäkringen för lantbruksföretagare. Villkoren fastställs av social- och hälsovårdsministeriet på förslag av lantbruksföretagarnas pensionsanstalt, och de skall alltid följa gällande villkor för grupplivförsäkringen för arbetstagare. Ministeriet kan dock då det fastställer villkoren avvika från villkoren för grupplivförsäkringen för arbetstagare, om avvikelsen är liten och beror på lantbruksföretagarverksamhetens speciella karaktär. Uppstår det oklarhet om vilken som är den ovan nämnda grupplivförsäkringen för arbetstagare, skall social- och hälsovårdsministeriet avgöra saken.

Om lantbruksföretagarnas pensionsanstalt har betalt ett försäkringsbelopp enligt denna lag och det senare kommer fram att förmånstagaren har rätt till ett försäkringsbelopp från någon annan grupplivförsäkring, övergår förmånstagarens rätt till detta på lantbruksföretagarnas pensionsanstalt till den del som motsvarar ersättningen enligt denna lag.

En lantbruksföretagare är skyldig att för pensionsskyddet enligt denna lag betala en försäkringspremie som beräknas på arbetsinkomsten. Försäkringspremien betalas enligt nedsatt procentsats till den del arbetsinkomsten är högst 1 765,97 euro, enligt mellanprocentsats till den del arbetsinkomsten överstiger 1 765,97 euro, men är högst 2 775,10 euro, och enligt basprocentsats till den del arbetsinkomsten överstiger 2 775,10 euro. Om förfallodagarna för försäkringspremien bestäms genom förordning av statsrådet. (27.6.2003/637)

Social- och hälsovårdsministeriet fastställer årligen basprocentsatsen till samma tal som det procenttal som kan beräknas motsvara den genomsnittliga försäkringspremien i procent av lönerna utgående från en försäkring enligt minimivillkoren i lagen om pension för arbetstagare, om inte den i 12 b § i nämnda lag avsedda andelen för förhöjd försäkringspremie för arbetstagare som fyllt 53 år beaktas. Från och med ingången av det kalenderår som följer efter det att lantbruksföretagaren fyllt 53 år fastställs dock som basprocentsats ovan nämnda basprocentsats förhöjd med lika många procentenheter som den i 12 b § lagen om pension för arbetstagare avsedda pensionsavgiften för arbetstagare som fyllt 53 år överstiger avgiften för yngre arbetstagare. Den nedsatta procentsatsen är 49 procent av basprocentsatsen. Mellanprocentsatsen är den nedsatta procentsatsen multiplicerad med det tal som fås då summan av arbetsinkomsten multiplicerad med 0,51 och 88,30 euro divideras med 988,95 euro. Vid beräknandet av mellanprocentsatsen beaktas arbetsinkomsten till högst 2 775,10 euro. (27.6.2003/637)

Social- och hälsovårdsministeriet fastställer på framställning av lantbruksföretagarnas pensionsanstalt grunderna för försäkringspremien.

Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt skall enligt social- och hälsovårdsministeriet fastställda grunder bokföra såsom ansvarsskuld de medel som behövs för täckande av de framtida utgifter vilka åsamkas genom anordnandet av pensionsskydd enligt denna lag upp till det belopp som sådana anstaltens inkomster som inte skall användas för något annat ändamål förslår till täckning av nämnda utgifter. (17.3.1995/394)

En lantbruksföretagare som avses i 1 § 2 mom. 1–3 eller 6 punkten svarar såsom för egen skuld för försäkringspremierna för en i samma företag arbetande make eller medlem i familjeföretag samt för den som avses i 1 § 2 mom. 5 punkten. Det ansvar för en annans försäkringspremier som avses här gäller dock inte en lantbruksföretagare enligt 1 § 2 mom. 1–3 eller 5 punkten som i ett företag han eller hon har bestämmanderätt i inte bedriver lantbruksföretagarverksamhet på grundval av ägande- eller arrenderätt. Om företagarverksamhet enligt denna lag bedrivs i form av en sammanslutning eller ett samfund, svarar även sammanslutningen och samfundet såsom för egen skuld för sina delägares försäkringspremier som grundar sig på verksamheten. Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt skall på begäran lämna personer, sammanslutningar och samfund som avses i detta moment de uppgifter som påverkar ansvaret enligt momentet. (19.12.2003/1178)

Utan hinder av 2 mom. beaktas de delar av försäkringspremien som uppbärs för finansiering av kostnader enligt 12 § 4 mom. i lagen om pension för arbetstagare inte i den genomsnittliga försäkringspremien för en försäkring enligt minimivillkoren i lagen om pension för arbetstagare, när basprocentsatsen för försäkringspremien fastställs. (1.10.2004/893)

En lantbruksföretagare som avses i 9 a § är skyldig att för grupplivförsäkringen betala en försäkringspremie enligt de grunder som social- och hälsovårdsministeriet fastställer på förslag av lantbruksföretagarnas pensionsanstalt. Premien beräknas som en årlig fast premie så att det sammanlagda beloppet av premierna skall täcka två tredjedelar av utgifterna för ersättningarna enligt grupplivförsäkringen. I fråga om de premier som avses i denna paragraf gäller annars i tillämpliga delar vad som stadgas om försäkringspremier i enlighet med 10 §.

1 mom. har upphävts genom L 30.6.2000/655 . (30.6.2000/655)

Lantbruksföretagare som får ålderspension eller förtida ålderspension eller sådana lantbruksföretagare, vilkas brukningsenheter är mindre än vad 1 § 2 mom. förutsätter eller vilkas arbetsinkomst är mindre än vad 3 mom. 2 punkten i nämnda paragraf förutsätter, kan, om lantbruksföretagaren i övrigt uppfyller i denna lag föreskrivna villkor, på villkor som fastställs av social- och hälsovårdsministeriet, beviljas försäkring enligt denna lag. Försäkringen beviljas dock inte retroaktivt. (27.6.2003/637)

Vad som stadgas i 2 mom. tillämpas även på en i 8 e § angiven medlem i ett familjeföretag som deltar i gårdsbruksarbetet utan lön. (29.12.1989/1312)

Har lantbruksföretagaren försummat att uppta försäkring enligt denna lag och avhjälper han eller hon inte på anmodan försummelsen inom en av lantbruksföretagarnas pensionsanstalt utsatt skälig tid, fastställer pensionsanstalten arbetsinkomsten på grundval av utredning som den anskaffat eller, om sådan saknas, enligt uppskattning och uppbär försäkringspremien ( tvångsförsäkring ).

Vid försummelse som avses i 1 mom. fastställs arbetsinkomsten från det att lantbruksföretagarverksamheten enligt denna lag började. Arbetsinkomsten fastställs emellertid inte retroaktivt för längre tid än för det löpande kalenderåret och de tre närmast föregående kalenderåren. Har försäkringsskyldigheten försummats för tid, som föregår denna tid, är rätten till pension enligt denna lag till denna del förverkad.

Pensionsanstalten kan höja försäkringspremien för en lantbruksföretagare som försummat sin försäkringsskyldighet till högst dubbelt belopp för tiden för försummelsen.

Om lantbruksföretagaren försummat att betala försäkringspremien, har pensionsanstalten rätt att för dröjsmålstiden ta ut en årlig dröjsmålsränta enligt den räntefot som avses i 4 § 1 mom. räntelagen (633/1982) . (19.12.2003/1178)

Försäkringspremien skall uppbäras hos den betalningsskyldige senast inom de fem kalenderår som omedelbart följer efter det år under vilket den har påförts. I annat fall förverkas rätten till premien. Från pensionen kan i enlighet med vad som närmare bestäms genom förordning avdras pensionstagarens utestående försäkringspremier enligt denna lag och enligt lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare (1026/1981) .

Då lantbruksföretagare ansöker om i 15 § 1 mom. avsedd ändring, kan pensionsanstalten avbryta uppbörden av försäkringspremie tills ändringen har behandlats. Då lantbruksföretagare ansöker om invalidpension kan pensionsanstalten likaså avbryta uppbörden till dess ansökan avgjorts. (27.6.2003/637)

Kostnaderna för pensioner och övriga förmåner enligt denna lag betalas av lantbruksföretagarnas pensionsanstalt och staten. Lantbruksföretagarnas pensionsanstalts andel består härvid av de till pensionsanstalten inbetalda försäkringspremierna, minskade med pensionsanstaltens skäliga förvaltningskostnader, och avkastningen av placeringarna. I övrigt svarar staten för kostnaderna för pensioner och övriga förmåner. Statens andel av utgifterna för ersättningarna från grupplivförsäkringen skall dock vara en tredjedel. Som försäkringspremier beaktas inte sådana obetalda försäkringspremier som förts till utsökning eller bevakats i konkurs. Som försäkringspremier beaktas inte heller sådana obetalda försäkringspremier som ingår i ett saneringsprogram enligt lagen om företagssanering (47/93) eller i ett betalningsprogram enligt lagen om skuldsanering för privatpersoner (57/93) eller i en sådan frivillig skuldsanering som till innehållet motsvarar principerna i de nämnda lagarna. (30.12.1993/1656)

Vid tillämpningen av denna paragraf beaktas inte pensionsskydd som baserar sig på 11 § 1 mom. sådant det löd före den 1 januari 2001. Till de i 1 mom. avsedda pensionerna hänförs likväl förhöjningar som i enlighet med 9 § lagen om pension för arbetstagare utgår på pensioner enligt 11 § 1 mom., till den del avkastningen av motsvarande placeringar inte förslår till förhöjningarna. (27.6.2003/637)

Staten skall, i enlighet med vad genom förordning närmare stadgas, varje år i förskott betala ett belopp som motsvarar vad staten uppskattas komma att betala som sin andel enligt 1 mom.

Social- och hälsovårdsministeriet fastställer på framställning av lantbruksföretagarnas pensionsanstalt grunderna för beräknandet av de i 1 mom. avsedda skäliga förvaltningskostnaderna samt den i 1 och 2 mom. avsedda avkastningen av placeringar. Ministeriet meddelar även närmare anvisningar beträffande tillämpningen av denna paragraf.

Utöver vad som ovan i denna paragraf bestäms om statens andel av kostnaderna för pensioner och övriga förmåner enligt denna lag, skall staten till lantbruksföretagarnas pensionsanstalt betala ett så stort belopp att lantbruksföretagarnas pensionsanstalts likviditet vid varje tidpunkt är tillräckligt tryggad ( likviditetsbelopp ). (10.11.2000/935)

Utan hinder av 1 mom. skall vid bestämmande av den andel som bekostas av lantbruksföretagarnas pensionsanstalt under 2001–2004 beaktas hälften av den enligt de i 4 mom. avsedda grunderna beräknade avkastningen av placeringar och den andra hälften av avkastningen av placeringar i avsikt att förbättra pensionsanstaltens likviditet bokföras såsom en i 10 § 4 mom. avsedd ansvarsskuld. (10.11.2000/935)

De fastställda arbetsinkomsterna och de i denna lag föreskrivna inkomstgränserna och beloppen justeras i enlighet med de i den allmänna löne- och prisnivån inträffade förändringarna så som bestäms i 7 b § lagen om pension för arbetstagare.

Ändring i och undanröjande av Pensionsskyddscentralens beslut enligt 1 § 5 mom., pensionsanstaltens beslut enligt 8 g § samt pensionsanstaltens beslut om tillämpning av 9 a § får sökas enligt lagen om pension för arbetstagare.

Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt har till uppgift att sköta

Genom förordning kan stadgas att lantbruksföretagarnas pensionsanstalt även sköter de uppgifter som ankommer på lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt om vilken stadgas i lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare (1026/81) . (18.12.1992/1331)

Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt står under Försäkringsinspektionens tillsyn och dess reglemente utfärdas genom förordning. (12.11.1999/1045)

Lantbruksföretagarnas pensionsanstalts uppgifter enligt 16 § 1 mom. 9 punkten är att

Bestämmelser om finansieringen av de kostnader som uppgifterna enligt 1 mom. orsakar lantbruksföretagarnas pensionsanstalt finns i 13 § i lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare.

Lantbruksföretagarnas pensionsanstalts beslutanderätt utövas av en delegation och en av denna tillsatt styrelse, vilka vardera består av en ordförande och en vice ordförande samt en av jord- och skogsbruksministeriet, en av social- och hälsovårdsministeriet och en av finansministeriet utsedd person, samt dessutom företrädare för de mest representativa organisationer som bevakar de av denna lag omfattade personernas ekonomiska intressen. Delegationen tillsätts av pensionsskyddscentralen, som även utser styrelsens ordförande och vice ordförande. Med undantag för ordföranden och vice ordföranden skall för varje medlem av delegationen och styrelsen utses en personlig suppleant. Vad som i denna lag eller i förordningen innefattande reglemente för lantbruksföretagarnas pensionsanstalt (501/1969) bestäms om delegations- och styrelsemedlemmar tillämpas på motsvarande sätt på suppleanterna.

Ordföranden eller vice ordföranden i både delegationen och styrelsen skall ha tillräcklig kännedom om arbetspensionsförsäkringsverksamhet. Styrelsemedlemmarna skall ha gott anseende.

I styrelsen skall det finnas tillräcklig kännedom om pensionsanstaltens i 16 § 1 och 2 mom. avsedda verksamhet samt sakkunskap om placeringsverksamhet.

En styrelsemedlem skall innan han eller hon utses eller blir vald ge sitt daterade och undertecknade samtycke till uppdraget.

Styrelsen utser pensionsanstaltens verkställande direktör. Verkställande direktören skall ha gott anseende och ha tillräcklig kännedom om arbetspensionsförsäkringsverksamhet, om annan verksamhet som pensionsanstalten bedriver enligt 16 § 1 och 2 mom. samt om placeringsverksamhet och företagsledning. Om pensionsanstalten har en ställföreträdare för verkställande direktören, tillämpas på ställföreträdaren vad som i denna lag eller i förordningen innefattande reglemente för lantbruksföretagarnas pensionsanstalt bestäms om verkställande direktören. Verkställande direktören skall innan han eller hon utnämns ge sitt daterade och undertecknade samtycke till uppdraget.

Den som är omyndig, försatt i konkurs eller som har meddelats näringsförbud får inte vara medlem av delegationen eller styrelsen eller verkställande direktör.

Beträffande delegationens och styrelsens sammansättning bestäms närmare i förordningen innefattande reglemente för lantbruksföretagarnas pensionsanstalt.

Delegationen beslutar om de allmänna riktlinjerna för pensionsanstaltens verksamhet samt övervakar styrelsens verksamhet.

Styrelsen sköter pensionsanstaltens förvaltning och ser till att verksamheten ordnas på behörigt sätt samt att pensionsanstalten har tillräcklig intern kontroll och tillräckliga riskhanteringssystem med beaktande av verksamhetens art och omfattning. (14.6.2002/484)

För ärenden som gäller verkställandet av de lagar som nämns i 16 § 1 och 2 mom. samt för behandlingen av placeringsärenden kan styrelsen tillsätta sektioner. Styrelsen har rätt att överföra sådana ärenden som avses ovan eller någon del av dem att avgöras i en sektion, av verkställande direktören eller av någon annan anställd. (14.6.2002/484)

Verkställande direktören skall sköta pensionsanstaltens löpande förvaltning i enlighet med styrelsens anvisningar och föreskrifter. Verkställande direktören skall sörja för att bokföringen är lagenlig och medelsförvaltningen ordnad på ett tillförlitligt sätt.

Beträffande delegationens, styrelsens, sektionernas och verkställande direktörens uppgifter bestäms närmare i förordningen innefattande reglemente för lantbruksföretagarnas pensionsanstalt.

Försäkringsinspektionen utfärdar närmare föreskrifter om hur den interna kontrollen och riskhanteringen skall ordnas. (14.6.2002/484)

Pensionsanstaltens placeringsverksamhet skall vara oavhängig och personalen för placeringsverksamheten tillräcklig med beaktande av verksamhetens art och omfattning. (8.12.2006/1117)

Pensionsanstaltens styrelse skall göra upp en placeringsplan med iakttagande i tillämpliga delar av 28 § 1 mom. lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag (354/1997) . Av placeringsplanen skall framgå i vilken omfattning pensionsanstalten köper tjänster i anslutning till medelsförvaltningen, sakkunnigtjänster för placeringsverksamheten, hjälptjänster eller andra med dem jämförbara tjänster.

Pensionsanstalten skall vid täckningen av ansvarsskulden enligt 10 § 4 mom. och andra med ansvarsskuld jämställbara poster i tillämpliga delar iaktta 10 kap. 3 § 3 mom. 2, 3 och 7 punkten i lagen om försäkringsbolag (1062/1979) . Närmare bestämmelser om poster som är jämställbara med ansvarsskuld utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet. (8.12.2006/1117)

Pensionsanstaltens tillgångar får inte användas för ändamål som är främmande för dess verksamhet. Pensionsanstalten får inte utan tillstånd av Försäkringsinspektionen förvärva bestämmanderätt enligt 1 kap. 3 § lagen om aktiebolag (734/1978) i en sammanslutning som bedriver annan rörelse än försäkringsrörelse, om inte sammanslutningens verksamhet kan anses ha samband med pensionsanstaltens verksamhet och vara ändamålsenlig för denna eller om det inte är fråga om en bostads- eller fastighetssammanslutning.

Pensionsanstalten får inte ensam eller tillsammans med sina dottersamfund utan tillstånd av Försäkringsinspektionen äga mer än tio procent av aktierna, medlemsandelarna eller bolagsandelarna och inte mer än tio procent av det röstetal som samtliga aktier, medlemsandelar eller bolagsandelar medför i ett kreditinstitut eller finansiellt institut som står under offentlig övervakning, med undantag av fondbolag.

Till innehav enligt 4 och 5 mom. hänförs även sådana aktier och det röstetal de medför som pensionsanstalten kan teckna på grundval av en optionsrätt eller ett konvertibelt skuldebrev.

Försäkringsinspektionen meddelar vid behov föreskrifter om den oavhängighet i fråga om placeringsverksamheten som avses i 1 mom., om den placeringsplan som avses i 2 mom. samt om anlitandet av sådana tjänster i anslutning till medelsförvaltningen, sakkunnigtjänster i anslutning till placeringsverksamheten, hjälptjänster och med dem jämförbara tjänster som kompletterar placeringsverksamheten.

För uppgörande av försäkringstekniska beräkningar och utredningar skall lantbruksföretagarnas pensionsanstalt ha en försäkringsmatematiker.

Om försäkringsmatematikerns uppgifter och behörighetsvillkor gäller på motsvarande sätt 18 kap. 8 § lagen om försäkringsbolag.

Pensionsanstalten skall göra en anmälan till Försäkringsinspektionen när en försäkringsmatematiker anställs och när denne har avgått. (29.1.1999/99)

I pensionsanstaltens bokföring och vid upprättandet av bokslut och verksamhetsberättelse samt koncernbokslut iakttas bokföringslagen (1336/1997) , om inte något annat följer av bestämmelserna om bokföring, bokslut och verksamhetsberättelse i denna lag, samt bokföringsförordningen (1339/1997) , om inte något annat följer av bestämmelserna om bokföring, bokslut och verksamhetsberättelse i denna lag eller av den förordning av social- och hälsovårdsministeriet som avses i 17 g § eller av Försäkringsinspektionens föreskrifter.

Utöver vad som bestäms i denna lag iakttas i fråga om pensionsanstaltens bokslut och verksamhetsberättelse i tillämpliga delar även 10 kap. 1 § 5 och 6 mom., 1 a–1 c, 4 och 4 a §, 4 b § 1 mom. 1 och 3 punkten samt 2 mom. och 4 c § i lagen om försäkringsbolag.

På upprättande av pensionsanstaltens bokslut och verksamhetsberättelse tillämpas inte 1 kap. 4 § 1 mom., 2 kap. 4 § 2 mom., 3 kap. 1 §, 2 § 2 mom. samt 6, 9 och 11 §, 4 kap. 1, 3 och 4 §, 5 § 5 mom. och 7 §, 5 kap. 2, 2 a, 13, 16 och 17 §, 7 a kap. 2–5 § samt 8 kap. 6 § i bokföringslagen.

Pensionsanstalten skall upprätta och i sitt bokslut ta in ett koncernbokslut och därvid i tillämpliga delar iaktta 10 kap. 1 § 4 mom., 1 c § 1, 2, 4 och 5 mom., 4 och 4 a §, 4 b § 1 mom. 1 och 3 punkten samt 2 mom., 4 c §, 11 § 1 mom. 2–4 meningen, 3–5 och 8 mom. samt 11 a och 11 b § i lagen om försäkringsbolag.

På upprättande av pensionsanstaltens koncernbokslut och verksamhetsberättelse för en pensionsanstalt som är moderföretag tillämpas inte 6 kap. 1 och 2 §, 7 § 6 mom., 7 a kap. 2–5 § och 8 kap. 6 § i bokföringslagen.

Bokslutet och verksamhetsberättelsen skall senast före utgången av mars året efter räkenskapsperiodens slut lämnas till revisorerna, som senast den 15 april efter räkenskapsperioden skall lämna sin revisionsberättelse till styrelsen.

I fråga om revision av pensionsanstalten gäller vad som bestäms i denna lag och i revisionslagen (936/1994) . Med godkänd revisor avses i denna lag en person eller sammanslutning enligt 2 § 2 punkten revisionslagen.

För revision av pensionsanstaltens bokföring, bokslut och verksamhetsberättelse samt förvaltning skall delegationen för en räkenskapsperiod i sänder utse minst två godkända revisorer och revisorssuppleanter som skall uppfylla motsvarande behörighetsvillkor. Minst en revisor och revisorssuppleant skall vara en av Centralhandelskammaren godkänd revisor. Revisorns uppdrag upphör vid det ordinarie möte som pensionsanstaltens delegation håller efter räkenskapsperiodens slut eller när en ny revisor har valts i dennes ställe. (30.12.2004/1326)

Delegationen skall utse en revisor att såsom övervakningsrevisor sörja för att pensionsanstaltens bokföring och förvaltning övervakas effektivt under räkenskapsperioden. Dessutom skall en revisor eller revisorssuppleant utses till ställföreträdare för övervakningsrevisorn. Övervakningsrevisorn jämte ställföreträdare skall vara av Centralhandelskammaren godkända revisorer.

Revisorerna och revisorssuppleanterna samt övervakningsrevisorn jämte ställföreträdare skall innan de blir valda ge sitt daterade och undertecknade samtycke till uppdraget.

Försäkringsinspektionen meddelar vid behov anvisningar om revision av pensionsanstalten.

Försäkringsinspektionen skall på anmälan förordna en behörig revisor för pensionsanstalten, om en godkänd revisor inte har valts enligt denna lag eller revisionslagen eller om en revisor inte har behörighet enligt 10 § revisionslagen eller inte är oberoende enligt 23 och 24 § revisionslagen.

Anmälan får i ovan nämnda fall göras av vem som helst. Pensionsanstaltens styrelse är skyldig att göra anmälan, om delegationen inte utan dröjsmål utser en revisor som uppfyller behörighetsvillkoren.

Innan ett i denna paragraf nämnt förordnande meddelas skall pensionsanstaltens styrelse höras. Förordnandet gäller till dess att för pensionsanstalten i föreskriven ordning utsetts en revisor i stället för den revisor som Försäkringsinspektionen förordnat.

Pensionsanstaltens revisor skall utan dröjsmål till Försäkringsinspektionen anmäla sådana omständigheter och beslut som gäller pensionsanstalten och som revisorn i sitt uppdrag fått kännedom om och som kan anses

(30.12.2004/1326)

Pensionsanstaltens revisor är även skyldig att till Försäkringsinspektionen anmäla sådana i 1 mom. avsedda omständigheter och beslut som revisorn får kännedom om vid utförandet av sitt uppdrag i en sammanslutning där pensionsanstalten har i 1 kap. 5 § bokföringslagen avsett bestämmande inflytande.

En revisor som handlat i god tro blir inte ansvarig för ekonomisk skada som åtgärder enligt denna paragraf eventuellt orsakar.

Pensionsanstalten skall årligen inom två veckor från det att bokslutet och verksamhetsberättelsen har fastställts tillställa Försäkringsinspektionen en kopia av bokslutet, verksamhetsberättelsen och revisorernas utlåtande samt sända en berättelse över sin verksamhet och ställning

(30.12.2004/1326)

Berättelsen enligt 1 mom. skall tillställas Försäkringsinspektionen på en blankett som inspektionen fastställt.

Social- och hälsovårdsministeriet, Försäkringsinspektionen och finansministeriet har rätt att inom skälig tid som dessa bestämmer få även annan skriftlig utredning över pensionsanstaltens verksamhet, och de kan även på annat sätt granska anstaltens verksamhet. Samma rätt gäller för pensionsskyddscentralen i fråga om i 1 mom. 1 punkten avsedda pensioner och andra förmåner samt de uppgifter som ligger till grund för dem samt för jord- och skogsbruksministeriet i fråga om verksamhet som avses i 1 mom. 2 punkten.

Närmare bestämmelser som beror på försäkringsverksamhetens speciella karaktär utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet om balansräknings- och resultaträkningsscheman, finansieringsanalysen, noter till balansräkningen, resultaträkningen och finansieringsanalysen och uppgifter som skall ges i verksamhetsberättelsen, om koncernbalansräkningen, koncernresultaträkningen och koncernens finansieringsanalys, upplysningar som skall ges i noterna till koncernbalansräkningen, koncernresultaträkningen och koncernens finansieringsanalys samt om balansspecifikationer och specifikationer av noterna. (30.12.2004/1326)

Försäkringsinspektionen meddelar närmare föreskrifter som beror på försäkringsverksamhetens speciella karaktär om hur bokslut och verksamhetsberättelse för pensionsanstalten och dess koncern skall upprättas. (30.12.2004/1326)

Försäkringsinspektionen kan ge anvisningar och utlåtanden om hur bestämmelserna om bokföring och bokslut samt verksamhetsberättelse i denna lag, den förordning av social- och hälsovårdsministeriet som avses i 1 mom. samt bokföringslagen och bokföringsförordningen skall tillämpas på pensionsanstalten. (30.12.2004/1326)

Resultaträkningen och balansräkningen för pensionsanstalten skall upprättas mer detaljerat än vad de schemam som avses i 1 mom. utvisar, om detta är nödvändigt för att de faktorer som inverkat på räkenskapsperiodens resultatbildning eller balansräkningsposterna skall kunna klargöras eller om det är nödvändigt för att ge en rättvisande och tillräcklig bild av resultatet av pensionsanstaltens verksamhet och av dess ekonomiska ställning.

Om en förordning, en föreskrift, en anvisning, ett tillstånd eller ett utlåtande som avses i denna paragraf är av vikt med tanke på den allmänna tillämpningen av bokföringslagen eller bokföringsförordningen, skall ministeriet eller Försäkringsinspektionen, innan förordningen, föreskriften, anvisningen, utlåtandet eller tillståndet utfärdas, begära bokföringsnämndens utlåtande härom.

Försäkringsinspektionen kan av särskilda skäl för viss tid i enskilda fall bevilja undantag från 17 b § 4 mom. samt från 10 kap. 1 c § 5 mom. och 11 a § 2 mom. i lagen om försäkringsbolag och i fråga om de scheman som skall användas för resultaträkningen och balansräkningen, noterna, det närmare innehållet i verksamhetsberättelsen, specifikationerna till balansräkningen och specifikationerna till noterna samt de scheman och noter som skall användas för koncernresultaträkningen och koncernbalansräkningen. (30.12.2004/1326)

Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt skall genom deltagande i beredskapsplanering inom försäkringsbranschen och förberedelser av verksamhet under undantagsförhållanden samt genom andra åtgärder säkerställa att dess uppgifter kan skötas så störningsfritt som möjligt också under undantagsförhållanden.

Om de uppgifter som följer av 1 mom. förutsätter åtgärder som klart avviker från sådan verksamhet som skall anses vara sedvanlig för pensionsanstalten och som medför väsentliga merkostnader, kan dessa kostnader ersättas ur den försörjningsberedskapsfond som avses i lagen om tryggande av försörjningsberedskapen (1390/1992) .

Försäkringsinspektionen kan meddela anvisningar om tillämpningen av 1 mom.

Till den besvärsnämnd för arbetspensionsärenden som avses i lagen om besvärsnämnden för arbetspensionsärenden (677/2005) förordnar statsrådet på framställning av social- och hälsovårdsministeriet för fem år i sänder två medlemmar som är förtrogna med förhållandena inom arbetslivet och insatta i lantbruksföretagarverksamhet och om vilka de organisationer som avses i 16 b § 1 mom. lägger fram förslag för social- och hälsovårdsministeriet.

Om inte något annat följer av denna lag gäller dessutom i tillämpliga delar 3 a, 4, 4 a–4 d, 4 f–4 n, 5, 5 a–5 c, 6, 6 a, 7 b, 7 e, 7 g–7 i, 8, 8 a–8 g, 9 och 10 b– 10 d §, 11 § 2 och 11 mom., 12 § 1 mom. 5 och 6 punkten samt 12 d, 14 och 16 §, 17 § 2 och 3 mom., 17 a § 1 mom., 17 b– 17 d §, 17 e § 1 mom., 17 f § 1, 2 och 4 mom., 17 h §, 17 i § 1 och 3–5 mom., 17 j §, 17 k § 2–4 mom., 18 §, sista meningen i 19 § 1 mom. samt 2 och 3 mom., 19 b–19 f, 20, 21, 21 a–21 e och 22 § i lagen om pension för arbetstagare. (1.10.2004/893)

2 mom. har upphävts genom L 27.6.2003/637 . (27.6.2003/637)

3 mom. har upphävts genom L 27.6.2003/637 . (27.6.2003/637)

Vid tillämpningen av 17 § 2 och 3 mom., 17 d § 3 mom., 17 f § 1 mom. 7 och 8 punkten samt 17 k § 2–4 mom. lagen om pension för arbetstagare likställs en lantbruksföretagare med en arbetsgivare som avses i den nämnda lagen och vid tillämpningen av 17 e § 1 mom. med en arbetstagare som avses i den nämnda lagen. (19.12.2003/1178)

Till den del pensionsanstaltens verksamhet inte gäller verkställighet av pensionsskyddet iakttas i fråga om pensionsanstaltens verksamhet i tillämpliga delar 165 och 165 a–165 c § lagen om försäkringskassor (1164/1992) . (19.12.2003/1178)

6 mom. har upphävts genom L 19.12.2003/1178 . (19.12.2003/1178)

7 mom. har upphävts genom L 19.12.2003/1178 . (19.12.2003/1178)

En lantbruksföretagare är skyldig att utan dröjsmål lämna lantbruksföretagarnas pensionsanstalt uppgifter om inledande av lantbruksföretagarverksamhet enligt denna lag och om väsentliga förändringar i företagarverksamhetens art, omfattning eller form eller lantbruksföretagarens arbetsinsats. Likaså är en lantbruksföretagare skyldig att utan dröjsmål meddela pensionsanstalten om hans eller hennes företagarverksamhet enligt denna lag upphör.

Oberoende av lantbruksföretagarens upplysningsskyldighet enligt 1 mom., kan pensionsanstalten kräva att lantbruksföretagaren lämnar en utredning över de omständigheter som nämns i 1 mom. samt om motsvarande andra omständigheter som kan inverka på försäkringsskyldigheten, försäkringspremien, skötseln av försäkringen, arbetsinkomsten och pensionsrätten enligt denna lag.

Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt har rätt att vid behandlingen av ett ärende enligt denna lag i enskilda fall använda uppgifter som den fått för skötseln av övriga uppdrag som anges i de lagar som nämns i 16 §, om det är uppenbart att dessa uppgifter påverkar en förmån enligt denna lag och uppgifterna enligt lag skall beaktas vid beslutsfattandet och lantbruksföretagarnas pensionsanstalt också annars separat har rätt till dessa uppgifter. Den som ansöker om en förmån skall på förhand underrättas om att uppgifterna eventuellt kommer att användas.

Utan hinder av sekretessbestämmelserna och övriga bestämmelser om rätten att få uppgifter har lantbruksföretagarnas pensionsanstalt och pensionsskyddscentralen rätt att av skattemyndigheterna och den registermyndighet som avses i lagen om landsbygdsnäringsregistret (1515/1994) få de uppgifter som är nödvändiga för verkställandet av uppdrag enligt denna lag. Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt och pensionsskyddscentralen har dessutom rätt att av den myndighet som avses i lagen om verkställighet av Europeiska gemenskapens gemensamma fiskeripolitik (1139/1994) få de uppgifter som är nödvändiga för verkställandet av de uppdrag enligt denna lag som gäller fiske. Pensionsskyddscentralen och lantbruksföretagarnas pensionsanstalt har rätt att få de nämnda uppgifterna avgiftsfritt, om de är avsedda för avgörandet av ett anhängigt ärende. I annat fall skall den som begärt uppgifterna på yrkande av skattemyndigheterna betala skäliga kostnader för utlämnandet av uppgifterna.

Utan hinder av sekretessbestämmelserna och övriga bestämmelser om rätten att få uppgifter har lantbruksföretagarnas pensionsanstalt rätt att av renbeteslagen och renbeteslagsföreningen få de uppgifter som är nödvändiga för verkställandet av uppdrag enligt denna lag. Dessa uppgifter skall varje år efter renskötselårets utgång lämnas pensionsanstalten på det sätt som lantbruksföretagarnas pensionsanstalt närmare bestämmer. Pensionsskyddscentralen och lantbruksföretagarnas pensionsanstalt har rätt att vid behov även vid andra tidpunkter få dessa uppgifter av renbeteslagen och renbeteslagsföreningen.

Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt skall, utöver det som någon annanstans i lag bestäms om pensionsanstaltens skyldighet att lämna ut uppgifter, lämna ut uppgifter till

Om lantbruksföretagarnas pensionsanstalt till en omyndig betalar en sådan försäkringssumma ur grupplivförsäkringen för lantbruksföretagare som avses i 9 a §, skall pensionsanstalten utan hinder av sekretessbestämmelserna i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter meddela försäkringssumman till den förmyndarmyndighet inom vars verksamhetsområde den omyndiga personen har sin hemkommun enligt lagen om hemkommun (201/1994) .

Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt har rätt att samla in och i gårdsbesöksregistret registrera i 2 och 3 mom. nämnda uppgifter för skötseln av uppgifterna enligt 16 a §. På gårdsbesöksregistret tillämpas personuppgiftslagen (523/1999) , om inte något annat bestäms i denna lag. Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt är i personuppgiftslagen avsedd registeransvarig. Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt har inte rätt att samla in och i gårdsbesöksregistret registrera sådana känsliga uppgifter som avses i 11 § i personuppgiftslagen.

För skötseln av de uppgifter som avses i 16 a § 1 mom. 1 och 2 punkten har lantbruksföretagarnas pensionsanstalt utan hinder av sekretessbestämmelser och övriga bestämmelser om erhållande av uppgifter rätt att av i 7 § i lagen om företagshälsovård avsedda producenter av företagshälsovårdstjänster få följande uppgifter:

För skötseln av de uppgifter som avses i 16 a § 1 mom. 4 punkten har lantbruksföretagarnas pensionsanstalt rätt att av i 7 § i lagen om företagshälsovård avsedda producenter av företagshälsovårdstjänster få uppgifter om centrala hälsorisker i arbetsförhållandena som observerats under gårdsbesök samt om förslag till åtgärder och om hur de genomförts, om den lantbruksföretagare som saken gäller har samtyckt till att nämnda uppgifter utlämnas. Med lantbruksföretagarens samtycke kan uppgifterna även utnyttjas vid utredning av ett ärende som gäller sådan yrkesinriktad rehabilitering av lantbruksföretagaren som avses i denna lag.

Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt har rätt att få i 2 och 3 mom. avsedda uppgifter avgiftsfritt. För utlämnande av uppgifter kan en teknisk anslutning till lantbruksföretagarnas pensionsanstalts gårdsbesöksregister öppnas för producenter av företagshälsovårdstjänster.

De uppgifter som registrerats i gårdsbesöksregistret skall utplånas inom tio år efter det gårdsbesöket gjordes.

Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt har inte rätt att utlämna uppgifter som registrerats i det gårdsbesöksregister som avses i 16 a §, om inte annat bestäms någon annanstans i lag eller den vars uppgifter det är fråga om ger sitt samtycke därtill. Uppgifter som avses ovan kan utlämnas för vetenskaplig forskning på det sätt som föreskrivs i 28 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) .

Vid tillämpningen av denna lag beaktas arealen odlad jordbruksjord med en tiondedels hektars noggrannhet och arealen växtlig skogsmark med en hektars noggrannhet. Kan avrundning ske åt bägge hållen, skall den göras uppåt.

En medlem av styrelsen eller delegationen, pensionsanstaltens verkställande direktör och en i 16 c § 2 mom. nämnd person som inte hör till styrelsen är skyldiga att ersätta skada som de i sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet har vållat pensionsanstalten. Detsamma gäller skada som de genom överträdelse av denna lag, pensionsanstaltens reglemente, social- och hälsovårdsministeriets eller Försäkringsinspektionens föreskrifter eller försäkringsgrunderna har tillfogat personer som hör till eller har hört till pensionsanstaltens verksamhetskrets, en pensionstagare eller annan förmånstagare eller någon annan person. Angående jämkning av skadestånd samt fördelning av skadeståndsansvaret mellan två eller flera skadeståndsskyldiga gäller 2 och 6 kap. skadeståndslagen (412/1974) .

På skadeståndsansvaret för den som är i arbetstagares ställning skall dock tillämpas vad som i 4 kap. skadeståndslagen och i 12 kap. 1 § 3 mom. arbetsavtalslagen (55/2001) bestäms om arbetstagares skadeståndsansvar. (26.1.2001/82)

Närmare stadganden om verkställigheten och tillämpningen av denna lag utfärdas genom förordning.

En lantbruksföretagare har rätt att överföra sin pensionsrätt enligt denna lag till Europeiska gemenskaperna så som bestäms i lagen om överföring av pensionsrätt mellan arbetspensionssystemet i Finland och Europeiska gemenskapernas pensionssystem (165/1999) . Till den del lagen om överföring av pensionsrätt mellan arbetspensionssystemet i Finland och Europeiska gemenskapernas pensionssystem innehåller bestämmelser som avviker från bestämmelserna i denna lag, tillämpas bestämmelserna i den förstnämnda lagen på pensionsrätt som överförs till Europeiska gemenskaperna och som återförs därifrån.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1970.

Om ej nedan annorlunda stadgas, gäller denna lag icke lantbruksföretagare, som före lagens ikraftträdande fyllt 65 år.

Rätt till invalidpension föreligger icke på grund av sådan invaliditet, som begynt före lagens ikraftträdande.

Försäkring skall upptagas inom ett år från lagens ikraftträdande, om försäkringsskyldighet inträtt under nämnda år. Uppstår rätt att erhålla pension under denna tid innan försäkring upptagits, utbetalas pensionen som om försäkringen varit i kraft redan då försäkringsskyldigheten inträdde, men av pensionen innehålles vad i försäkringspremie hade bort erläggas.

Utan hinder av vad i 6 § 1 mom. är stadgat utgör beloppet av ålderspension och full invalidpension för lantbruksföretagare, som är född före den 1 september 1929, om såsom till pension berättigande skall beaktas tiden från den 1 januari 1970 till dess lantbruksföretagaren fyller 65 år, 33 procent av den pensionsgrundande arbetsinkomsten, såframt icke pensionen uträknad enligt 6 § 1 mom. är större. Sagda procenttal ändras i enlighet med nedanstående tabell. I stället för den i 3 mom. av ikraftträdelsestadgandet till lagen den 20 september 1974 angående ändring av lagen om pension för lantbruksföretagare (751/74) nämnda födelsetidsgränsen den 1 januari 1930 användes som födelsetidsgräns den 1 januari 1934 och procenttalet 25 ändras, såframt icke pensionen uträknad enligt 6 § 1 mom. är större, enligt följande:

Utan hinder av vad som är stadgat i 6 § 1 mom. och denna paragrafs 5 mom. utgör beloppet av ålderspension och full invalidpension för lantbruksföretagare som är född före den 1 maj 1930, om såsom till pension berättigande skall beaktas tiden från den 1 januari 1970 till dess lantbruksföretagaren fyller 65 år, 38 procent av den pensionsgrundande arbetsinkomsten, såvida pensionsfallet inträffat den 1 januari 1983 eller senare. (17.12.1982/983)

Skall såsom till pension berättigande icke beaktas hela förenämnda tid, utgör pensionens belopp en proportionellt lika stor del av sagda pension som antalet till pension berättigande månader utgör av det i hela förenämnda tid ingående antalet fulla månader. Är lantbruksföretagaren född före den 1 januari 1935, uträknas såsom delpension beviljad invalidpension sålunda, att delpensionen utgör följande procenttal av den fulla pensionen:

Vad som är stadgat i 5 och 6 mom. gäller även den som beviljats i 11 § 2 och 3 mom. avsedd frivillig försäkring. (17.12.1982/983)

Frivillig försäkring, som avses i 11 § 1 mom., må beviljas även sådan lantbruksföretagare, som fyllt 65 år redan innan denna lag trädde i kraft. Utan hinder av vad i 11 § 2 mom. är stadgat må däri avsedd försäkring, om den sökts under år 1970, beviljas retroaktivt från ingången av sagda år. (7.7.1970/469)

Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt må grundas redan före denna lags ikraftträdande. Pensionsskyddscentralen och pensionsanstalten skall ofördröjligen vidtaga åtgärder för lagens verkställighet. Kostnader som härigenom åsamkas pensionsanstalten före denna lags ikraftträdande ersättes av statens medel.

I 13 § 2 mom. avsett förskott på statsunderstöd erlägges för de två första kalenderåren inom en månad från lagens ikraftträdande.