412/1974

När fråga är om skadestånd skall stadgandena i denna lag tillämpas. Denna lag gäller likväl icke, om i denna eller annan lag ej annorlunda stadgas, på avtal baserat eller i annan lag stadgat skadeståndsansvar.

Den som uppsåtligen eller av vållande förorsakar annan skada skall ersätta den, såvida icke annat följer av vad i denna lag stadgas.

Skadeståndet kan jämkas, om skadeståndsskyldigheten finnes oskäligt betungande med hänsyn till skadevållarens och den skadelidandes ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt. Har skadan vållats uppsåtligen skall likväl fullt skadestånd utdömas, såvida det ej på särskilda skäl prövas skäligt att nedsätta skadeståndet.

Förorsakar någon som ej fyllt aderton år skada, skall han ersatta skadan i den mån det prövas skäligt med hänsyn till hans ålder och utveckling, handlingens beskaffenhet, skadevållarens och den skadelidandes ekonomiska förhållanden samt övriga omständigheter.

Den som är sinnessjuk eller psykiskt efterbliven eller vars själsverksamhet är rubbad skall ersätta av honom förorsakad skada i den mån det provas skäligt med hänsyn till hans tillstånd, handlingens beskaffenhet, skadevållarens och den skadelidandes ekonomiska förhållanden samt övriga omständigheter. Tillfällig rubbning av själsverksamheten, som är självförvållad, skall dock icke anses utgöra grund för minskning av skadeståndsskyldigheten.

Arbetsgivare är skyldig att ersätta skada, som arbetstagare förorsakar genom fel eller försummelse i arbetet. Såsom arbetsgivare anses även den som giver uppdrag åt sådan självständig företagare, vilken med beaktande av uppdragsförhållandets bestående art, arbetets karaktär och övriga förhållanden bör jämställas med en arbetstagare,

Vad i 1 mom. är sagt om arbetsgivare gäller på motsvarande sätt staten, kommun och annat offentligt samfund, när skada genom fel eller försummelse förorsakats av sådant samfunds arbetstagare eller av person i tjänste- eller därmed jämförligt anställningsförhållande till samfundet i verksamhet, som ej bör anses innefatta myndighetsutövning.

Om någon, som på grund av ett förordnande av myndighet, ett förtroendeuppdrag eller en begäran av annan utför ett visst uppdrag som är fastställt genom lag, eller under omständigheter som kan jämföras med ett arbetsförhållande utför ett visst uppdrag utan att vara självständig företagare, genom fel eller försummelse vållar skada då han fullgör uppdraget, är den för vars räkning uppdraget utförs skyldig att ersätta skadan. Vållar en elev vid en läroinrättning genom fel eller försummelse skada i arbete som hänför sig till undervisningen, eller någon som är intagen i en vårdinrättning på motsvarande sätt skada i arbete som hänför sig till vården, är den för vars räkning arbetet utförs skyldig att ersätta skadan. (13.12.1991/1423)

Offentligt samfund är skyldigt att ersätta skada, som förorsakats genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning. Samma skadeståndsskyldighet åligger annat samfund, som på grund av lag, förordning eller bemyndigande i lag handhar offentlig uppgift.

Ovan i 1 mom. avsett ansvar föreligger för samfundet dock endast om de krav blivit åsidosatta som med hänsyn till verksamhetens art och ändamål skäligen kan ställas på fullgörandet av åtgärden eller uppgiften.

3 § har upphävts genom L 17.11.1978/857 .

Har den som lidit skada genom felaktigt beslut av statens eller kommuns myndighet utan giltig anledning underlåtit att söka ändring i beslutet, äger han icke rätt till ersättning av staten eller kommun för skada, som han genom att söka ändring skulle ha kunnat undvika.

Talan om ersättning för skada, som förorsakats genom beslut av statsrådet, ministerium, statsrådets kansli, domstol eller domare, får ej väckas om icke beslutet ändrats eller upphävts eller den felande funnits skyldig till brott i tjänsten eller ålagts att ersätta skadan. Har ändring i beslut av förvaltningsmyndighet sökts hos statsrådet, högsta förvaltningsdomstolen eller tjänsteöverdomstolen, får talan om ersättning för skada med anledning av beslutet ej väckas till den del beslutet icke ändrats.

Finnes i detta kapitel avsedd skadeståndsskyldighet uppenbart oskälig eller om det med hänsyn till skadans storlek samt övriga omständigheter föreligger särskilda skäl, kan skadeståndet jämkas.

7 § har upphävts genom L 3.12.2010/1051 .

För skada som en arbetstagare i sitt arbete vållar genom fel eller försummelse är han ansvarig i den mån det med hänsyn till skadans storlek, handlingens beskaffenhet, skadevållarens ställning, den skadelidandes behov och övriga omständigheter prövas skäligt. Har arbetstagaren endast gjort sig skyldig till lindrigt vållande, skall inget skadestånd dömas ut. Detsamma gäller, om skadan vållas av en självständig företagare som avses i 3 kap. 1 § 1 mom. Om en elev vid en läroinrättning i arbete som hänför sig till undervisningen vållar skada, svarar han för skadan på de grunder som anges i denna paragraf. Detta gäller också ersättning för skada som vållas av någon som är intagen i en vårdinrättning i arbete som hänför sig till vården eller av en fånge i fångarbete. (13.12.1991/1423)

Har skadan orsakats uppsåtligen, utdömes fullt skadestånd, om det ej av särskilda skäl prövas skäligt att skadeståndet nedsättes.

Om ersättning för skada som en arbetstagare i sitt arbete orsakar arbetsgivaren stadgas särskilt. (13.12.1991/1423)

En tjänsteman är enligt de grunder som nämns i 1 § ansvarig för den skada som han i sin tjänst vållar genom fel eller försummelse. (13.12.1991/1423)

Den som är i statens tjänst på grundval av förordnande med stöd av värnpliktslagen (452/50) eller på grundval av annat motsvarande förordnande har samma ansvar som tjänsteman. I fråga om fastställande av ersättning till staten för att egendom, som överlämnats till krigsmans och civiltjänstepliktigs personliga bruk, skadats eller förkommit iakttages stadgandena i 2 kap., såframt det icke visas att skadan eller förkommandet inträffat under tjänsteutövning. (23.3.1979/373)

Den som lyder under stadgandena om militära brott och som ansvarar för säkerheten på ett fartyg eller luftfartyg som är i statens bruk, är inte skyldig att ersätta staten för skada som han av vållande har orsakat när han framfört eller styrt fartyget eller luftfartyget, om åtal inte väcks mot honom för denna handling eller om han för handlingen inte döms till straff eller endast döms till ett disciplinstraff eller böter. (13.12.1991/1423)

I fråga om ersättning för skada som en förtroendevald inom ett offentligt samfund har vållat i sitt förtroendeuppdrag skall de grunder iakttas som anges i 1 §. Samma grunder skall också tillämpas om någon annan, utan att stå i ett sådant anställningsförhållande till ett samfund som anges i 3 kap. 2 §, vållar skada då han utövar offentlig makt. (13.12.1991/1423)

Den som är ersättningsskyldig enligt detta kapitel kan förpliktas att till den som enligt 3 kap. ansvarar för skadan betala vad denne enligt nämnda kapitel och 6 kap. 2 § har erlagt till den skadelidande, dock endast på de grunder som anges ovan i 1 §.

Skadeståndet omfattar gottgörelse för person- och sakskada samt, under de förutsättningar som anges i 4 a och 6 §, för lidande. Om skadan orsakats genom en straffbar handling eller vid myndighetsutövning eller om det i andra fall finns synnerligen vägande skäl, omfattar skadeståndet gottgörelse även för sådan ekonomisk skada som inte står i samband med en person- eller sakskada.

Den som tillfogats en personskada har rätt till ersättning för

Ersättningen för inkomstförlust bestäms utifrån en uppskattning av den förvärvsinkomst som den skadelidande skulle ha fått, om skadefallet inte hade inträffat. Från den uppskattade förvärvsinkomsten avdras den förvärvsinkomst som den skadelidande trots skadefallet har fått eller kunde ha fått eller bedöms få i framtiden med beaktande av sin arbetsförmåga, utbildning, tidigare verksamhet, möjligheter att omskola sig, ålder, boendeförhållanden och andra med dem jämförbara omständigheter.

Om en skadelidande som varaktigt förlorat sin arbetsförmåga till följd av en personskada inte hade fyllt 18 år när skadan inträffade, skall den förvärvsinkomst som den skadelidande skulle ha fått om skadefallet inte hade inträffat uppskattas med beaktande av dennes personliga egenskaper samt utbildnings- och yrkesplaner. Visas inte något annat, skall som förvärvsinkomst för den skadelidande

Beloppen av de förvärvsinkomster som avses i 1 mom. 1–3 punkten fastställs årligen genom förordning av statsrådet.

Ersättningen för sveda och värk och andra tillfälliga men bestäms med beaktande särskilt av personskadans art och svårighetsgrad, den behandling skadan kräver och behandlingstiden samt menets varaktighet.

Ersättningen för bestående men bestäms med beaktande av personskadans art och svårighetsgrad samt den skadelidandes ålder. En särskild försämring av den skadelidandes livskvalitet till följd av personskadan kan dessutom beaktas som en faktor som höjer ersättningen.

Föräldrar, barn och make till den som tillfogats en personskada samt andra med dem jämförbara personer som står den skadelidande särskilt nära har, om det finns synnerliga skäl till det, rätt till skälig ersättning för nödvändiga kostnader och inkomstförlust som vården av den skadelidande orsakar dem. Detsamma gäller ersättning för andra åtgärder som skadan ger anledning till, om de är ägnade att främja tillfrisknandet hos eller rehabiliteringen av den som tillfogats en personskada. Ersättning betalas högst tills hälsotillståndet hos den som tillfogats personskadan har stabiliserats efter skadefallet.

Den som skött om begravningen av någon som har omkommit har rätt till skälig ersättning för begravningskostnaderna. Föräldrar, barn och make till den som har omkommit samt andra med dem jämförbara personer som stått den omkomne särskilt nära har dessutom rätt till skälig ersättning för kostnader som orsakats dem i samband med begravningen.

Om en person som var underhållsskyldig eller som annars försörjde någon annan har omkommit, har den som var berättigad till underhåll eller underhållsbidrag, eller som annars för sin försörjning varit beroende av den omkomne, rätt till ersättning för förlust av underhåll.

Ersättningen för förlust av underhåll bestäms med beaktande av vad den som har rätt till ersättning sannolikt hade fått i underhåll av den omkomne och vad den som har rätt till ersättning skäligen behöver för sin försörjning med hänsyn till sina möjligheter att själv försörja sig genom förvärvsarbete och till övriga omständigheter.

Med underhåll kan av synnerliga skäl jämställas värdet av hushållsarbete i hemmet.

Föräldrar, barn och make till den som har omkommit samt andra med dem jämförbara personer som stått den omkomne särskilt nära har rätt till ersättning för det lidande som dödsfallet orsakat, om personens död vållats uppsåtligen eller av grov oaktsamhet och dömande av ersättning prövas skäligt med beaktande av det nära förhållandet mellan den omkomne och den som yrkar ersättning, gärningens art samt övriga omständigheter.

2 mom. har upphävts genom L 16.6.2004/509 . (16.6.2004/509)

Om någons död har orsakats uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, har dennes föräldrar, barn och make samt andra med dem jämförbara personer som stått den omkomne särskilt nära rätt till ersättning för sådana nödvändiga sjukvårdskostnader och andra nödvändiga utgifter samt för sådan inkomstförlust som beror på personskada som dödsfallet orsakat.

Vid sakskada skall ersättas kostnaderna för reparation av saken och andra omkostnader till följd av skadan samt värdeminskning eller värdet av förstört eller förskingrat gods och därtill minskning i inkomst eller uppehälle.

Rätt till ersättning för lidande som orsakats av en kränkning har

Ersättningen bestäms på grundval av det lidande som kränkningen är ägnad att orsaka med beaktande särskilt av kränkningens art, den kränktes ställning, förhållandet mellan den som gjort sig skyldig till kränkningen och den kränkte samt kränkningens offentlighet.

Den ersättning för framtida inkomstförlust eller förlust av underhåll som betalas till följd av en personskada fastställs som periodisk ersättning. Ersättningen kan dock fastställas helt eller delvis som engångsersättning, om det med beaktande av den ersättningsskyldiges förmögenhetsförhållanden är nödvändigt för att säkra den skadelidandes ersättningsfordran, eller om det med beaktande av ersättningens belopp är ändamålsenligt.

Ersättningen för sveda och värk och andra tillfälliga men eller för bestående men fastställs som engångsersättning. Ersättningen för bestående men kan dock fastställas helt eller delvis som periodisk ersättning, om det är befogat med beaktande av den skadelidandes förhållanden, ersättningens belopp och den ersättningsskyldiges förmögenhetsförhållanden.

Ersättningen för lidande fastställs som engångsersättning.

Om de omständigheter som utgjort grund för bestämmande av ersättning enligt 2, 2 d, 4 eller 4 b § har förändrats väsentligt efter det att ersättningen fastställdes genom dom eller avtal, kan ersättningens belopp eller betalningssätt ändras. En engångsersättning kan dock inte nedsättas med stöd av denna paragraf.

En ändring av en ersättning som betalas periodiskt kan av synnerliga skäl fastställas att gälla retroaktivt, dock tidigast från den tidpunkt vid vilken talan om ändring av ersättningen väcktes.

Har den skadelidande medverkat till skadan eller har annan omständighet, som ej hörde till den skadevållande handlingen, även bidragit till skadans uppkomst, kan skadeståndet jämkas efter vad som finnes skäligt.

Har skada förorsakats av två eller flera eller är två eller flera eljest skyldiga att ersätta samma skada, svarar de solidariskt. Den som icke ålagts att betala fullt skadestånd svarar dock endast intill det utdömda beloppet och den som är ansvarig i enlighet med i 4 kap. 1 § 1 mom. stadgade grunder endast inull det belopp, som ej kan utfås av den som svarar för skadan enligt 3 kap.

Mellan de skadeståndsskyldiga skall skadeståndsbeloppet fördelas enligt vad som prövas skäligt med hänsyn till den större eller mindre skuld, som ligger envar skadeståndsskyldig till last, den fördel skadefallet måhända medfört och övriga omständigheter.

Den som erlagt skadestånd utöver sin egen andel har rätt att av envar av de övriga skadeståndsskyldiga erhålla vad han för dennes del betalt. Har någon av de skadeståndsskyldiga uppenbarligen kommit på obestånd eller är hans vistelseort okänd, skall envar av de övriga skadeståndsskyldiga betala sin andel av bristen.

Villkor i arbetsavtal eller i annat avtal ävensom bestämmelse i tjänstestadga eller annan därmed jämförbar föreskrift, varigenom arbetstagares eller tjänstemans ansvar enligt denna lag ökas, är utan verkan.

2 § har upphävts genom L 15.8.2003/733 .

Rätten till ersättning för sveda och värk och andra tillfälliga men, för bestående men och för lidande upphör, om den skadelidande avlider innan ett ersättningsyrkande har framställts.

4 § har upphävts genom L 13.3.2009/144 .

När en skadeståndstalan enligt 3 eller 4 kap. behandlas, skall den vars ansvar för skadan bestäms enligt stadganden i dessa kapitel men som inte har stämts in som svarande i målet, ges tillfälle att bli hörd.