683/1983

Barn har rätt till en trygg och stimulerande uppväxtmiljö samt till en harmonisk och mångsidig utveckling. Barn har företrädesrätt till särskilt skydd.

Barnskyddets syfte är att trygga barnets i 1 § nämnda rättigheter genom att påverka de allmänna uppväxtförhållandena, genom att stöda vårdnadshavarna vid fostran av barn samt genom att genomföra familje- och individinriktat barnskydd.

Målet är att barnet under alla förhållanden får en sådan vård varom stadgas i lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt (361/83) .

Som barn anses i denna lag den som ej fyllt aderton år och som ung person den som ej fyllt tjugoett år.

Kommun skall se till att barnskyddet till sin innebörd och omfattning ordnas så som behovet i kommunen förutsätter.

Socialnämnden godkänner de allmänna grunderna och anvisningarna för ordnandet och utvecklandet av det under nämnden lydande barnskyddet.

På verksamhet som kommunen ordnar med stöd av denna lag tillämpas lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården (733/92) , om inte något annat stadgas genom lag.

5 a § har upphävts genom L 22.12.2005/1070 .

5 b § har upphävts genom L 22.12.2005/1070 .

5 c § har upphävts genom L 22.12.2005/1070 .

Socialnämnden och de övriga kommunala myndigheterna skall ge akt på och utveckla barns och unga personers uppväxtförhållanden samt avhjälpa och förebygga missförhållanden i dem.

Socialnämnden skall förmedla information om barns och unga personers uppväxtförhållanden och sociala problem samt ge sakkunnighjälp till andra myndigheter och likaså till kommunens invånare och i kommunen verksamma samfund.

Kommun skall, då den utvecklar social- och hälsovården och skolväsendet samt annan för barn, unga personer och barnfamiljer avsedd service, även se till att vårdnadshavarna därigenom stöds vid fostran av barnen och att barns, unga personers och barnfamiljers behov av särskilt stöd därigenom om möjligt klarläggs. Då servicen utvecklas bör särskild uppmärksamhet ägnas barns och unga personers behov och önskemål.

Kommunen skall ordna tillräckligt stöd och tillräcklig handledning för eleverna i de skolor som hör till det kommunala skolväsendet samt vidta andra behövliga åtgärder för att övervinna sociala och psykiska svårigheter som hänför sig till skolgången och elevernas utveckling samt utveckla samarbetet mellan hem och skola. För denna uppgift kan kommunen ha skolpsykolog- och skolkuratorstjänster enligt vad som närmare stadgas genom förordning. (9.2.1990/139)

Om vuxen får social- och hälsovårdsservice, såsom vård på grund av rusmedelsmissbruk eller mentalvård, och har barn i sin vård, skall även barnets behov av vård och stöd beaktas.

Det familje- och individinriktade barnskyddet utgörs av stödåtgärderna inom den öppna vården, omhändertagande och vård utom hemmet samt eftervård.

I fråga om familje- och individinriktat barnskydd skall barnets bästa beaktas i första hand och fostringsmöjligheterna för barnets föräldrar och andra personer som sköter barnet stödas så att för barnet gynnsamma uppväxtförhållanden stabiliseras.

När vård utom hemmet behövs och överensstämmer med barnets bästa, skall sådan ordnas utan dröjsmål och på det sätt som närmare stadgas i 5 och 6 kap.

Familje- och individinriktat barnskydd skall genomföras så hänsynsfullt som möjligt och så att åtgärderna inte skadar barnets gynnsamma utveckling.

Då barnets bästa klarläggs, skall dess egna önskemål och egen åsikt beaktas, dess uppväxtförhållanden utredas samt olika barnskyddsåtgärders sannolika inverkan på dess utveckling bedömas.

Ett barn som fyllt 15 år har utom vårdnadshavaren rätt att föra talan i ett barnskyddsärende som gäller barnet självt. I ett barnskyddsärende skall ett barn som fyllt 12 år ges tillfälle att bli hört på det sätt som 34 § förvaltningslagen (434/2003) föreskriver om hörande. Ett barn som fyllt 12 år har också rätt att kräva socialservice och andra stödåtgärder enligt 13 §. (30.12.2003/1358)

Den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter skall övervaka att barnets bästa tillgodoses samt på tjänstens vägnar hjälpa barnet och vid behov anvisa tillräcklig hjälp för det. (9.2.1990/139)

I fråga om familje- och individinriktat barnskydd skall en vårdplan uppgöras, om det inte är fråga om tillfällig rådgivning och handledning.

Hälsovårdsmyndigheterna skall i fråga om familje- och individinriktat barnskydd lämna sakkunnighjälp och vid behov ordna barnets vård samt tillhandahålla tjänster som är nödvändiga särskilt för att skydda gravida kvinnor. (9.2.1990/139)

Socialnämnd skall ofördröjligen vidtaga sådana stödåtgärder som avses i detta kapitel,

Då behovet av barnskydd i väsentlig mån beror på otillräcklig utkomst, bristfälliga boendeförhållanden eller avsaknad av bostad eller när dessa omständigheter utgör ett väsentligt hinder för barnets, familjens eller en sådan ung persons rehabilitering som håller på att bli självständig och som varit klient hos barnskyddet innan han fyllt 18 år, skall kommunen utan dröjsmål ordna tillräckligt ekonomiskt stöd samt avhjälpa bristerna i boendeförhållandena eller ordna en bostad som motsvarar behovet. (9.2.1990/139)

Socialnämnden skall utöver vad som stadgas i socialvårdslagen (710/82) vid behov (9.2.1990/139)

Stödåtgärder som avses i 2 mom. skall vidtagas i samarbete med barnet eller den unga personen samt föräldrarna eller andra personer som vårdar barnet.

För barnet kan såsom stödåtgärd inom den öppna vården ordnas familjevård eller anstaltsvård tillsammans med en förälder eller vårdnadshavare eller den som svarar för barnets vård och fostran. För ett barn som fyllt 12 år kan denna vård eller omsorg också ordnas så att den gäller enbart barnet, om barnet självt ber därom eller samtycker till det. För barn under 12 år kan vården för högst tre månader ordnas så att den gäller enbart barnet, då omsorgen om barnet inte kan ordnas på något annat sätt på grund av att vårdnadshavaren eller den som svarar för barnets vård och fostran är sjuk eller av något annat motsvarande skäl. Denna vård eller omsorg kan av särskilda skäl förlängas med högst tre månader.

Vid handläggning i skolnämnden av ärende som gäller avstängning av läropliktigt barn från skola bör en representant för socialnämnden vid behov vara närvarande.

Socialnämnden skall vara företrädd vid förundersökning och domstolshandläggning av straffbar gärning som barn uppgetts ha begått, om detta inte är uppenbart obehövligt.

I de fall som avses i 1 och 2 mom. ankommer det på nämnden att särskilt bevaka barnets fördel samt att i mån av möjlighet tillsammans med vårdnadshavarna stöda barnets utveckling till en ansvarskännande individ.

Innan beslut fattas om omhändertagande av barn, placering i vård utom hemmet och upphörande av omhändertagande skall socialnämnden alltid, när det med beaktande av barnets ålder och utvecklingsnivå är möjligt, ta reda på barnets egna önskemål och egen åsikt om de aktuella lösningarna samt ge ett barn som fyllt 12 år, föräldrarna, vårdnadshavarna samt den som svarar för eller omedelbart före beredningen av ärendet har svarat för barnets vård och fostran tillfälle att bli hörda på det sätt som 34 § förvaltningslagen föreskriver om hörande. Den som skall höras på det sätt som nämns ovan skall också, på det sätt som förvaltningslagen föreskriver om bevislig delgivning, delges beslut om omhändertagande av barnet, placering i vård utom hemmet eller upphörande av omhändertagande. Nämnden skall dessutom vid behov höra sakkunniga i fråga om barns uppväxt och utveckling. (30.12.2003/1358)

Om ett barn som fyllt 12 år eller dess vårdnadshavare motsätter sig omhändertagande eller därtill ansluten placering i vård utom hemmet, eller om hörande som förutsätts i 1 mom. inte har kunnat ske, skall beslutet inom 30 dagar underställas länsrätten. Beslutet behöver dock inte underställas, om hörande inte har kunnat ske på grund av att bonings- eller vistelseorten för den som skall höras inte med skäliga åtgärder kan klarläggas eller om det kan anses motiverat att hörande inte skall ske på grund av att barnet inte har kontakt med den som skall höras.

Länsrätten skall skyndsamt underrätta social- och hälsovårdsministeriet om ett sådant beslut om placering i ett statligt skolhem eller en därmed jämförbar privat barnskyddsanstalt som avses i 2 mom.

Om barn av skäl som nämnts i 16 § befinner sig i omedelbar fara eller eljest är i behov av brådskande omhändertagande och vård utom hemmet, kan barnet omhändertagas av socialnämnden utan att beslutet underställs länsrätten för fastställelse.

Ett brådskande omhändertagande upphör senast 14 dagar efter beslutet, om det inte inom nämnda tid enligt 17 § upptas till behandling som ett ärende som gäller omhändertagande. Ärendet skall då behandlas utan dröjsmål och senast 30 dagar efter att beslutet om brådskande omhändertagande fattades. Annars förfaller beslutet. Av synnerligen vägande skäl kan tiden förlängas med högst 30 dagar. (9.2.1990/139)

När barn omhändertagits av socialnämnden, har socialnämnden för uppnående av syftet med omhändertagandet rätt att besluta om barnets vård, uppfostran och övervakning, den övriga omsorgen om barnet samt om dess vistelseort. Socialnämnden bör dock sträva efter samarbete med barnets föräldrar och övriga vårdnadshavare.

Socialnämnden eller föreståndaren för anstalten beslutar om kontakten mellan omhändertaget barn och dess föräldrar samt övriga barnet närstående personer på det sätt som närmare stadgas i 24 och 25 §§.

Under den tid omhändertagandet varar kan domstol på det sätt som stadgas i lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt och lagen angående förmynderskap besluta vem som skall anförtros vårdnaden och förmynderskapet.

Då sådant behov av omhändertagande och vård utom hemmet som avses i 16 § inte längre föreligger, skall socialnämnden avsluta omhändertagandet, om detta inte klart strider mot barnets bästa. När barnets bästa bedöms, skall hänsyn tagas till den tid vården utom hemmet varat, till arten av förhållandet mellan barnet och den som vårdar det utom hemmet samt till umgänget mellan barnet och dess föräldrar. Omhändertagandet upphör då barnet fyller 18 år eller ingår äktenskap.

Beslut om omhändertagande förfaller, om det inte verkställts inom tre månader från det beslutet vann laga kraft.

Med vård utom hemmet avses att barnets vård och fostran ordnas utanför hemmet. I vård utom hemmet kan endast placeras barn som socialnämnden omhändertagit. Om vården av barn som placerats i enskilt hem stadgas i 41 §.

Vård av barn utom hemmet kan ordnas som familje- eller anstaltsvård eller på något annat ändamålsenligt sätt. Ett barn under 12 år får placeras i skolhem eller någon annan därmed jämförbar privat barnskyddsanstalt endast tillsammans med en förälder eller vårdnadshavaren eller den som svarar för barnets vård och fostran. (9.2.1990/139)

Barn kan även tillfälligt placeras under sina föräldrars eller andra vårdnadshavares fostran och vård.

Då barn placerats i vård utom hemmet, skall de personer med vilka socialnämnden ingått avtal om familjevård eller föreståndaren för barnskyddsanstalten höras i frågor som gäller barnets vård, om detta inte med tanke på avgörandet av ärendet är obehövligt.

Om inte något annat bestäms särskilt genom lag, tillämpas bestämmelserna i detta kapitel om begränsningsbefogenheter för föreståndaren för eller den övriga personalen vid en barnskyddsanstalt i alla i 29 § avsedda barnskyddsanstalter, oberoende av om den nämnda personalen står i tjänsteförhållande eller inte. Bestämmelser om det straffrättsliga tjänsteansvar som personer som inte står i tjänsteförhållande har när de utövar begränsningsbefogenheter finns i 40 kap. 12 § i strafflagen (39/1889) .

Ett barn som vårdas utom hemmet skall tillförsäkras för barnets utveckling viktiga, fortgående och trygga mänskliga relationer. Barnet har rätt att träffa sina föräldrar och andra barnet närstående personer genom att ta emot gäster eller företa besök utanför platsen för vård utom hemmet samt att hålla kontakt med dem i övrigt genom att använda telefon eller sända och ta emot brev eller därmed jämförbara andra förtroliga meddelanden eller andra försändelser. (29.6.2006/583)

Socialnämnden skall stöda och hjälpa barnet i dess kontakter med föräldrarna samt med andra barnet närstående personer.

Rätten för ett barn som vårdas utom hemmet att hålla kontakt med sina föräldrar eller andra barnet närstående personer får begränsas genom beslut som avses i 25 a §, om det i en i 11 § avsedd vårdplan eller, av särskilda skäl, på annat sätt inte har varit möjligt att komma överens med barnet och föräldrarna eller andra barnet närstående personer om kontakterna, och om

Under de förutsättningar som anges i 1 mom. är det tillåtet att

Under de förutsättningar som nämns i 1 mom. behöver barnets visteleort inte röjas för barnets föräldrar eller vårdnadshavare så länge omhändertagandet pågår.

Begränsning av kontakterna enligt 1–3 mom. får ske bara i den utsträckning som i det specifika fallet är nödvändigt för att det i lagen nämnda syftet skall uppnås. Kvarhållna brev och andra förtroliga meddelanden skall förvaras åtskilda från andra handlingar som gäller barnet för att de inte skall kunna läsas av andra än de som avses i 25 a § 2 mom.

Ett beslut skall fattas om sådan begränsning av kontakterna som avses i 25 § 1–3 mom. Det skall ges för viss tid, högst ett år åt gången. I beslutet skall nämnas orsaken till begränsningen, vilka personer som omfattas av begränsningen, vilket slag av kontakt begränsningen gäller och i vilken utsträckning begränsningen skall genomföras.

Beslut om begränsning av kontakterna fattas av det organ som avses i 6 § 1 mom. i socialvårdslagen. Beslut om kortvarig i 25 § 1 och 2 mom. avsedd begränsning som gäller i högst 30 dygn kan dock fattas också av föreståndaren för en barnskyddsanstalt. Om det finns behov av att förlänga begränsningen eller om det ända från början finns behov av att bestämma att begränsningen skall gälla i mer än 30 dygn, beslutar organet i ärendet. Begränsningen av kontakterna skall upphävas så snart den inte längre behövs med hänsyn till 25 § 1 mom.

För barn som vårdas utom hemmet skall socialnämnden på eget initiativ, på grundvalen av föreliggande handlingar och annat material, och på ett sätt som är anpassat till barnets ålder och utvecklingsnivå, klargöra varför barnet omhändertagits samt redogöra för de åtgärder som vidtagits eller planeras för dess del.

Barnet får inte lämnas sådana uppgifter som äventyrar dess utveckling eller strider mot synnerligen viktig enskild fördel.

För barnet skall, på ett sätt som antecknas noggrannare i vårdplanen, ordnas tillräcklig möjlighet till personliga samtal om sig själv och sådant som anknyter till genomförandet av vården utom hemmet med den i 10 § 3 mom. avsedda socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter. (29.6.2006/583)

27 § har upphävts genom L 315/1992.

28 § har upphävts genom L 315/1992.

Barnskyddsanstalter, där vård utom hemmet för barn och anstaltsvård kan ordnas såsom stödfunktioner, är barnhem, ungdomshem och skolhem samt andra med dem jämställbara barnskyddsanstalter.

När barn fostras och uppväxtförhållandena ordnas, skall det iakttagas som är stadgat i 1 § lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt.

Anstalt skall ha tillräckliga och ändamålsenliga verksamhetsutrymmen och tillräcklig och ändamålsenlig utrustning samt en så stor inom socialvården yrkesutbildad personal och annan personal som behovet påkallar. Om antalet vårdplatser vid anstalt samt om den inom socialvården yrkesutbildade personalens storlek stadgas genom förordning.

Under sådan vård utom hemmet som ordnas i form av anstaltsvård får begränsande åtgärder riktas mot barnet med stöd av 31, 31 a–31 c, 32 och 32 a–32 d § endast i den utsträckning som uppnåendet av syftet med omhändertagandet, barnets egen eller någon annans hälsa eller säkerhet eller tryggandet av något annat intresse som anges i de nämnda bestämmelserna nödvändigt kräver. Åtgärderna skall genomföras så tryggt som möjligt och med respekt för barnets människovärde.

Om ett barn innehar berusningsframkallande ämnen eller redskap som särskilt lämpar sig för bruket av sådana, skall de omhändertas av anstalten. Likaså skall anstalten omhänderta ämnen eller föremål som ett barn innehar och som är avsedda att skada barnet eller någon annan. Anstalten får omhänderta ämnen eller föremål vars egenskaper gör att de lämpar sig för att äventyra barnets eller någon annans liv, hälsa eller säkerhet eller för att skada egendom, om det är sannolikt att barnet använder ämnena eller föremålen på det sätt som avses i denna bestämmelse. På överlämnande eller förstöring av omhändertagen egendom tillämpas vad som bestäms i någon annan lag. Bestämmelser om förstöring av i alkohollagen (1143/1994) avsedda alkoholdrycker eller andra alkoholhaltiga ämnen samt drycker som avses i 34 § 5 mom. i den nämnda lagen finns i 60 § i den nämnda lagen. När vården utom hemmet i anstalten upphör skall den omhändertagna egendomen återlämnas till barnet, om inte i någon annan lag föreskrivs annat om återlämnande eller förstöring av egendomen.

Ett omhändertagande enligt 1 mom. kan göras av föreståndaren för anstalten eller av en person i anstaltens vård- och fostringspersonal. Föreståndaren eller en av föreståndaren förordnad person i anstaltens vård- och fostringspersonal skall omedelbart underrättas om saken, och denne skall besluta om omhändertagandet, om egendomen inte återlämnas.

Anstalten får dessutom omhänderta andra än i 1 mom. avsedda ämnen och föremål som ett barn innehar och som sannolikt är till allvarligt förfång för ordnandet av vården av barnet eller andra barn utom hemmet eller för den allmänna ordningen i anstalten. Beslut om omhändertagandet fattas av föreståndaren för anstalten eller av en av föreståndaren förordnad person i anstaltens vård- och fostringspersonal. Åtgärden får inte pågå längre än vad som är nödvändigt av de skäl som anges i bestämmelsen och med avseende på barnets vård och fostran.

Om det finns grundad anledning att misstänka att ett barn i sina kläder har eller annars bär på sig ämnen eller föremål som avses i 31 § 1 mom., får kroppsvisitation företas för att utreda saken. Kroppsvisitationen företas av föreståndaren för anstalten eller av en av föreståndaren förordnad person i anstaltens vård- och fostringspersonal. Om inte något annat följer av särskilda skäl, skall kroppsvisitationen företas i närvaro av en annan person i anstaltens vård- och fostringspersonal. Den som företar och den som är närvarande vid kroppsvisitationen skall vara av samma kön som barnet, ifall det inte är fråga om en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården.

Om det finns grundad anledning att misstänka att ett barn har använt rusmedel som avses i 31 § 1 mom., får barnet underkastas kroppsbesiktning . Denna kan omfatta ett utandningsprov eller tagande av blod-, hår-, urin- eller salivprov. Beslut om företagande av kroppsbesiktningen fattas och kroppsbesiktningen utförs av föreståndaren för anstalten eller av en av föreståndaren förordnad person i anstaltens vård- och fostringspersonal eller av någon annan person med en för uppgiften lämplig yrkesexamen. Kroppsbesiktningen skall utföras så att den inte medför onödig olägenhet för barnet.

Om en kroppsbesiktning utförs av någon annan än en yrkesutbildad person inom sjuk- och hälsovården, skall en annan person i anstaltens vård- och fostringspersonal eller någon annan person med en för uppgiften lämplig yrkesexamen vara närvarande. Endast yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården får ta blodprov. En person som är av annat kön än barnet får inte företa kroppsbesiktningen eller vara närvarande vid den, om det inte är fråga om en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården.

Utan hinder av 1 och 3 mom. kan den som företar eller den som är närvarande vid kroppsvisitationen eller kroppsbesiktningen trots allt vara av annat kön än barnet, om barnets eller någon annans säkerhet kräver att åtgärden vidtas omedelbart.

Om det finns grundad anledning att misstänka att ett barn innehar ämnen eller föremål som avses i 31 § 1 mom., får de utrymmen som barnet förfogar över eller den egendom som barnet innehar granskas.

Om det finns grundad anledning att misstänka att ett brev eller ett därmed jämförbart annat förtroligt meddelande eller någon annan försändelse till barnet innehåller ämnen eller föremål som avses i 31 § 1 mom., får innehållet i försändelsen granskas utan att brev eller andra förtroliga meddelanden läses.

Beslut om granskning enligt 1 och 2 mom. fattas och granskningen företas av föreståndaren för anstalten eller av en av föreståndaren förordnad person i anstaltens vård- och fostringspersonal. Granskningen skall företas i närvaro av barnet och en annan person i anstaltens vård- och fostringspersonal. De utrymmen som barnet förfogar över eller den egendom som barnet innehar kan dock av särskilda skäl granskas också utan att barnet eller en annan person är närvarande. Orsaken till granskningen skall klargöras för barnet.

Det i 6 § 1 mom. i socialvårdslagen avsedda organet har dessutom rätt att av särskilda skäl besluta att i 2 mom. avsett meddelande eller annan försändelse helt eller delvis inte skall frambefordras till ett barn, om innehållet i meddelandet eller försändelsen med hänsyn till omständigheterna som helhet med fog kan bedömas utgöra ett allvarligt hot mot barnets eller någon annans liv, hälsa, säkerhet eller utveckling. Försändelsen skall utan dröjsmål tillställas organet för fattande av beslut.

Föreståndaren för anstalten eller en person i anstaltens vård- och fostringspersonal får, för att lugna ett barn, hålla fast barnet, om barnet på basis av sitt förvirrade eller hotfulla beteende sannolikt skulle skada sig självt eller andra och fasthållandet är nödvändigt på grund av en överhängande fara för barnets eller någon annans liv, hälsa eller säkerhet eller för förhindrande av betydande skador på egendom. Fasthållandet skall till sin karaktär vara vård- och omsorgsbetonat, och det skall utifrån en samlad bedömning kunna anses försvarligt med beaktande av barnets beteende och situationen i övrigt. Fasthållandet kan innefatta också förflyttning av barnet. Fasthållandet skall upphöra genast då det inte längre är nödvändigt.

Den som hållit fast ett barn skall lämna en skriftlig rapport om det till föreståndaren för anstalten. När det är föreståndaren som hållit fast ett barn skall rapporten lämnas till det organ som avses i 6 § 1 mom. i socialvårdslagen.

Bestämmelser om excess i samband med fasthållande finns i 4 kap. 6 § 3 mom. och 7 § i strafflagen (39/1889) .

Ett barn får, om detta är nödvändigt för barnets omsorg och motsvarar barnets bästa, för viss tid förbjudas att avlägsna sig från anstaltens område, anstalten eller en viss bostadsenhets lokaler, om

En begränsning enligt 1 mom. får inte utan nytt beslut gälla i mer än sju dygn. Begränsningen får gälla i högst 30 dygn åt gången. Det får inte bestämmas att begränsningen skall gälla i större omfattning eller längre än barnets vård och fostran nödvändigt förutsätter. Åtgärden skall också upphöra genast när den inte längre är nödvändig på det sätt som anges i 1 mom.

Föreståndaren för anstalten eller en av föreståndaren förordnad person i anstaltens vård- och fostringspersonal får besluta om en begränsning som sammanlagt gäller i högst sju dygn. Beslut om en längre begränsning som gäller i sammanlagt högst 30 dygn fattas av det organ som avses i 6 § 1 mom. i socialvårdslagen. Organet skall utan dröjsmål underrättas om saken så att det kan fatta sitt beslut.

Ett barn får isoleras från de andra barnen i anstalten, om barnet på basis av sitt beteende är till fara för sig självt eller andra eller om isolering av någon annan särskilt grundad anledning är nödvändig med hänsyn till barnets liv, hälsa eller säkerhet. Det får inte bestämmas att isoleringen skall pågå i större omfattning eller längre än vården och omsorgen om barnet nödvändigt förutsätter. Isoleringen får inte utan nytt beslut fortgå längre än 24 timmar åt gången. Isoleringen skall upphöra genast då den inte längre är nödvändig.

Beslut om isolering fattas av föreståndaren för anstalten eller av en av föreståndaren förordnad person i anstaltens vård- och fostringspersonal. Isoleringen skall ske under ständig tillsyn av anstaltens vård- och fostringspersonal. När det förordnats att ett barn skall hållas isolerat skall det samtidigt bestämmas vem som skall se till barnets säkerhet. Barnets förhållanden under den tid isoleringen pågår skall ordnas så att barnet får tillräcklig omsorg och vård samt möjlighet att samtala med en vårdare.

En isolering kan förlängas omedelbart genom nytt beslut endast om de i 1 mom. angivna förutsättningarna för isolering fortfarande föreligger. Dessutom förutsätts att det alltjämt inte är ändamålsenligt eller möjligt att ordna barnets vård på något annat sätt. Inte heller i detta fall får isoleringstiden sammanlagt överskrida 48 timmar.

Innan beslut om förlängning av isoleringen fattas skall barnet genomgå en läkarundersökning, om inte detta är uppenbart onödigt. Vid behov skall en läkarundersökning företas också vid isoleringens början eller medan isoleringen pågår.

Föreståndaren för anstalten eller en av föreståndaren förordnad person i vård- och fostringspersonalen skall omdelbart underrätta det i 6 § 1 mom. i socialvårdslagen avsedda organet om isoleringen eller om att isoleringen förlängts.

Med särskild omsorg avses sådan särskild, multiprofessionell vård och omsorg vid en barnskyddsanstalt som ordnas för ett barn i vård utom hemmet och under vilken barnets rörelsefrihet kan inskränkas på det sätt som anges i 32 c och 32 d § i den utsträckning som vården och omsorgen om barnet förutsätter.

Om ett barns synnerligen viktiga enskilda intresse nödvändigt kräver det, kan för barnet under tiden för vård utom hemmet ordnas särskild omsorg för att bryta ett svårt rusmedelsmissbruk eller gravt brottsligt betende, eller när barnets eget beteende allvarligt äventyrar barnets liv, hälsa eller utveckling på något annat sätt. Målet för den särskilda omsorgen är att bryta ett beteende som skadar barnet självt och att möjliggöra helhetsinriktad omsorg som kommer barnet till del. En ytterligare förutsättning är att det med beaktande av barnets behov av vård och omsorg inte är möjligt att ordna vården utom hemmet på något annat sätt.

Beslut om ordnande av särskild omsorg fattas av det organ som avses i 6 § 1 mom. i socialvårdslagen. På beslutsfattandet tillämpas inte 12 § 1 mom. i socialvårdslagen. Beslutet skall grunda sig på en multiprofessionell bedömning av barnets situation som gjorts med avseende på ordnandet av särskild omsorg och som baserar sig på sakkunskap inom fostran, socialarbete, psykologi och medicin.

Särskild omsorg kan ordnas i högst 30 dygn. Tiden räknas från det att den särskilda omsorgen faktiskt inleds. Ett beslut om ordnande av särskild omsorg förfaller, om verkställigheten inte har kunnat påbörjas inom 90 dygn från det att beslutet fattades. Den särskilda omsorgen kan av synnerligen vägande skäl förlängas med högst 60 dygn, om ordnandet av vården av barnet utom hemmet alltjämt nödvändigt kräver det på de grunder som anges i 1 mom. Den särskilda omsorgen skall upphöra omedelbart, om den visar sig vara verkningslös med avseende på uppnåendet av målen för den eller när behov av den inte längre finns.

Särskild omsorg kan ordnas vid en barnskyddsanstalt som till sitt förfogande har tillräcklig sakkunskap inom fostran, socialarbete, psykologi och medicin för ordnande av särskild omsorg. Anstalten skall ha personal med en sådan för uppgiften lämpad yrkesexamen som verksamheten förutsätter och lokaler som i sanitärt och övrigt hänseende lämpar sig för ordnandet av särskild omsorg. Medan den särskilda omsorgen pågår kan barnet hindras från att avlägsna sig från dessa lokaler utan tillstånd eller övervakning.

Under tiden för särskild omsorg skall personer med i 1 mom. avsedd sakkunskap träffa barnet regelbundet samt delta i planeringen, genomförandet och utvärderingen av den särskilda omsorgen om barnet. Under tiden för särskild omsorg skall barnet dessutom genomgå behövliga läkarkontroller. Medan den särskilda omsorgen pågår skall bok föras över läkarkontrollerna och de andra åtgärderna i samband med genomförandet av särskild omsorg och deras inverkan på barnet och barnets situation samt på det framtida ordnandet av vård utom hemmet för barnet. Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet kan vid behov bestämmas närmare om anteckningarnas innehåll.

Vårdplanen för barnet skall ses över när den särskilda omsorgen upphör.

För tryggande av uppföljningen och övervakningen av bruket av begränsande åtgärder enligt 31, 31 a–31 c, 32 och 32 a § skall barnskyddsanstalten på behörigt sätt anteckna de begränsande åtgärder som den har vidtagit. Anteckningen skall omfatta en beskrivning av den begränsande åtgärden, orsaken till åtgärden och åtgärdens varaktighet, namnet på den eller de som har beslutat om åtgärden, genomfört åtgärden i praktiken och närvarit vid genomförandet samt vid behov de särskilda skäl som avses i 31 a § 1 mom. och 31 b § 3 mom. Vidare skall nämnas åtgärdens eventuella inverkan på planen för vård och fostran. När anteckningen görs skall också nämnas på vilket sätt barnet har hörts före beslutet om eller genomförandet av den begränsande åtgärden samt barnets åsikt i saken. Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet kan vid behov bestämmas närmare om anteckningarnas innehåll.

Vid en översyn av vårdplanen för barnet skall särskilt bedömas uppnåendet av målen för de begränsande åtgärder som riktats mot barnet och deras inverkan på vårdplanen. Om vårdplanen behöver ses över omedelbart, skall föreståndaren för anstalten eller en av föreståndaren förordnad person i anstaltens vård- och fostringspersonal underrätta det i 6 § 1 mom. i socialvårdslagen avsedda organet om saken utan dröjsmål.

Orsakerna till begränsande åtgärder som riktats mot ett barn och åtgärdernas eventuella inverkan på planen för vård och fostran samt vårdplanen skall diskuteras tillräckligt med barnet.

Länsstyrelsen skall följa verksamheten vid barnskyddsanstalterna och i synnerhet övervaka bruket av begränsande åtgärder med stöd av denna lag. I samband med tillsynen kan länsstyrelsen bereda ett barn möjlighet att samtala förtroligt med en representant för länsstyrelsen.

Tillstånd till grundande och utvidgning av en privat barnskyddsanstalt samt väsentlig ändring i verksamheten vid en sådan anstalt ges av länsstyrelsen.

Sedan vård utom hemmet har avslutats skall socialnämnden alltid ordna eftervård genom att enligt 3 kap. samt 13, 14 och 24 §§ stöda barnet eller den unga personen samt hans föräldrar och vårdnadshavare samt den som svarar för barnets eller den unga personens vård och fostran. Denna skyldighet att ordna eftervård upphör när den unga personen fyller 21 år.

Socialnämnden kan betala ersättning för barnets underhåll och vård till dem som har ingått familjevårdsavtal enligt 27 § samt stöda barnets vård och fostran i övrigt också om vården utom hemmet har upphört på grund av att de som ingått familjevårdsavtalet har anförtrotts vårdnaden om barnet i stället för föräldrarna. Innan socialnämnden ansöker om eller lämnar domstolen utredning om överföringen av vårdnaden på dem som har ingått familjevårdsavtalet, skall nämnden avtala med dessa om de stödåtgärder och den ersättning som nämns i detta moment.

Om sökande av ändring i ärenden som avses i denna lag gäller i tillämpliga delar 7 kap. socialvårdslagen, om inte något annat anges nedan. Dessutom får ett barn som har fyllt 12 år söka ändring i ett ärende som nämns i 13 § 1 mom.

Ändring i ärenden som gäller omhändertagande av barn, placering i vård utom hemmet eller upphörande av omhändertagande får sökas av barnet, om det har fyllt 12 år, samt av barnets förälder eller vårdnadshavare och den som svarar för eller omedelbart före ärendets beredning har svarat för barnets vård och fostran.

Ändring får sökas i beslut som gäller i 25 § 3 mom. eller 25 a § avsedd begränsning av kontakterna eller i 31 §, 31 b § 4 mom., 32, 32 a eller 32 c § avsedda begränsande åtgärder. I beslut som har fattats av någon annan än en tjänsteinnehavare som är underställd det organ som avses i 6 § 1 mom. i socialvårdslagen får ändring sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen. Besvär skall anföras inom 30 dagar från delfåendet av beslutet. I fråga om sökande av ändring gäller i övrigt vad som bestäms i förvaltningsprocesslagen (586/1996) .

I ett beslut om begränsning av kontakterna får ändring sökas av ett barn som fyllt 12 år samt av föräldern till eller vårdnadshavaren för det barn som beslutet gäller eller av någon annan vars kontakter med barnet har begränsats genom beslutet.

Ändring i ett beslut om omhändertagande eller placering i vård utom hemmet enligt 17 § 2 mom. får inom 30 dagar från delfåendet sökas genom besvär hos länsrätten. Besvären kan inom denna tid även lämnas till socialnämnden, som jämte eget utlåtande skall sända dem till länsrätten inom 14 dagar.

I beslut som förvaltningsdomstolen med stöd av denna lag har meddelat i ärenden som gäller omhändertagande av barn, placering i vård utom hemmet, begränsning av kontakterna eller upphörande av omhändertagande samt i boendefrågor enligt 13 § 1 mom. får ändring sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen enligt förvaltningsprocesslagen. Besvärsskriften jämte bilagor kan också lämnas till förvaltningsdomstolen för vidarebefordran till högsta förvaltningsdomstolen.

I andra än i 1 mom. angivna beslut som förvaltningsdomstolen med stöd av denna lag har gett beträffande familje- och individinriktat barnskydd får ändring inte sökas genom besvär.

Beslut om omhändertagande av barn och om vård av barn utom hemmet kan trots underställning eller sökande av ändring verkställas, om verkställigheten inte kan uppskjutas utan att barnets hälsa eller utveckling äventyras och om myndighet förordnat att beslutet skall verkställas omedelbart.

Beslut om begränsning av kontakterna samt om i 35 a § 1 mom. avsedda begränsande åtgärder får verkställas genast även om de överklagats. (29.6.2006/583)

Då underställning skett eller ändring sökts, kan den myndighet som ärendet underställts eller hos vilken ändring sökts förbjuda verkställigheten av beslutet eller förordna att verkställigheten skall avbrytas.

Ärenden rörande underställning av och ändring i beslut som avses i denna lag och som gäller familje- och individinriktat barnskydd skall handläggas i brådskande ordning.

Har den som är anställd eller innehar ett förtroendeuppdrag inom social- och hälsovården, skolväsendet, polisväsendet eller en församling, vid handhavandet av sin tjänst eller befattning eller sitt uppdrag fått vetskap om att barn är i uppenbart behov av familje- och individinriktat barnskydd, skall han utan dröjsmål anmäla detta till socialnämnden.

Även annan än den som avses i 1 mom. kan göra sådan anmälan.

Beträffande barn som annan än socialnämnd varaktigt placerat i enskilt hem skall anmälan utan dröjsmål göras till socialnämnden. Såväl barnets vårdnadshavare som den i vars vård barnet placerats är skyldig att göra sådan anmälan.

Efter det socialnämnden fått anmälan skall den utreda om det enskilda hemmet till sina förhållanden är lämpligt för barnets vård och fostran samt om den som tagit barnet till sig förmår taga hand om det och om placeringen motsvarar barnets bästa.

Om det enskilda hemmet eller den vård och fostran som ges där konstateras vara olämplig eller bristfällig, skall socialnämnden försöka rätta till saken. Om detta inte lyckas, kan nämnden förbjuda att barnet hålls i detta hem.

Kommun kan för barnskyddet tillsätta en stödgrupp, som består av representanter för socialvården, av sakkunniga i fråga om barns uppväxt och utveckling och av andra sakkunniga, och som har till uppgift att biträda socialnämnden vid ordnande av familje- och individinriktat barnskydd samt avge utlåtanden i frågor som gäller vård, omhändertagande och vård av barn utom hemmet.

Socialnämnden kan ordna vård utom hemmet för barn med bistånd av en barnskyddsorganisation eller någon annan sammanslutning som tillhandahåller socialvårdsservice.

Kommun skall efter behov ordna försöks- och utvecklingsverksamhet för utvecklande av barns och unga personers uppväxtförhållanden samt det familje- och individinriktade barnskyddet.

Inom ramen för statsförslaget kan utöver statsandel statsbidrag beviljas för sådan forsknings-, försöks- eller utvecklingsverksamhet som främjar uppgifter som avses i 6 och 7 §§ och som har riksomfattande eller regional betydelse.

Om kommunens skyldighet att ordna familje- och individinriktat barnskydd gäller 14 § och 15 § 1 mom. socialvårdslagen. Stadgandena i 15 § 2 mom., 42 § och 49 § 2 mom. i den nämnda lagen tillämpas även på familje- och anstaltsvård som ordnas med stöd av denna lag. Utan hinder av vad som här stadgas skall den kommun där behovet av att omhänderta barnet och ordna vård utom hemmet har uppstått svara för att vården av barnet utom hemmet ordnas och för kostnaderna för detta. Den kommun som har varit ansvarig för ordnandet av vård utom hemmet är skyldig att ordna den eftervård som avses i 34 §. (9.2.1990/139)

Om ett ärende som gäller placering av ett barn i familje- eller anstaltsvård enligt rådets förordning (EG) nr 2201/2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 skall avgöras i Finland, men enligt 1 mom. ingen kommun är skyldig att ordna familje- eller anstaltsvård, ankommer det på myndigheterna i barnets senaste bonings- eller vistelsekommun att besluta om ordnandet av vården. Har barnet inte haft en bonings- eller vistelsekommun i Finland, hör beslutanderätten till myndigheterna i den kommun där barnets föräldrar eller någondera av dem är bosatt eller vistas, eller om ingendera av föräldrarna är bosatt eller vistas i Finland, till myndigheterna i den kommun där föräldrarna eller någondera av dem senast var bosatt eller vistades. Har ingendera av föräldrarna haft bonings- eller vistelsekommun i Finland, hör beslutanderätten till myndigheterna i Helsingfors stad. Beslutar man ordna familje- eller anstaltsvård i Finland, är det den kommun vars myndighet enligt bestämmelserna ovan har fattat beslutet i saken som svarar för att vården ordnas och för kostnaderna för detta. (21.12.2004/1158)

Det ankommer på en kommun som bestäms enligt i 2 mom. föreskrivna grunder att ordna familje- och individinriktat barnskydd för ett barn eller en ung person vars föräldrar eller ena förälder är eller har varit finsk medborgare, men som enligt utredning av social- och hälsovårdsministeriet inte har bonings- eller vistelsekommun i Finland och som ministeriet enligt de preliminära uppgifter som det har fått inte anser ha tillgång till ändamålsenlig vård i det land där den som saken gäller bor eller vistas. Barnskydd kan med stöd av detta moment ordnas bara, om inte något annat följer av den förordning som nämns i 2 mom. (21.12.2004/1158)

Kommunen kan genom förmedling av utrikesministeriet begära handräckning för utredning av behovet av barnskydd utomlands. Utredningen kan utomlands även utföras av en sådan person som enligt 33 § i lagen om konsulära tjänster (498/1999) kan utföra uppgifter som ankommer på notarius publicus. (21.12.2004/1158)

Den kommun, där barnet eller den unga personen är placerad genom en stödåtgärd inom den öppna vården eller i vård utom hemmet eller i eftervård, skall i samarbete med den enligt 1–3 mom. ansvariga kommunen ordna den service och de stödåtgärder för barnet eller den unga personen som behövs för omsorgen eller vården. Den förstnämnda kommunen har rätt till ersättning för sina kostnader för servicen och stödåtgärderna av den ansvariga kommunen. (21.12.2004/1158)

För barnskydd som gäller familjer och individuellt barnskydd kan uppbäras avgifter enligt lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/92) .

När vården och fostran av barnet eller den unga personen är ordnad utanför hemmet enligt 14 § eller 5 och 6 kap. eller som eftervård enligt 34 § skall, så som närmare stadgas genom förordning, tillräckliga dispositionsmedel ges för barnets eller den unga personens studier, fritidssysselsättning och personliga behov samt tillräckliga medel som hjälper honom att bli självständig reserveras.

Social- och hälsovårdsministeriet meddelar föreskrifter om när service som tillhandahålls med stöd av denna lag är öppenvård.

Närmare stadganden om verkställighet och tillämpning av denna lag utfärdas genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

Genom denna lag upphävs lagen den 17 januari 1936 om barnskydd (52/36) , nedan 1936 års lag om barnskydd, jämte däri senare gjorda ändringar.

När i annan lag är sagt att stadgandena i 1936 års lag om barnskydd skall tillämpas, skall det iakttagas som är stadgat i denna lag.

Åtgärder som verkställigheten av denna lag förutsätter kan vidtagas innan lagen träder i kraft.

När ärende som grundar sig på 1936 års lag om barnskydd är anhängigt eller när tid för anhängiggörande eller sökande av ändring utgår först sedan denna lag trätt i kraft, tillämpas de stadganden som gällde då denna lag trädde i kraft.

I fråga om ersättning för sådan vård av barn utom hemmet som getts innan denna lag trätt i kraft tillämpas tidigare gällande stadganden.

Har angående barn som placerats i enskilt hem och som avses i denna lag gjorts anmälan som avses i 26 § 1 mom. i 1936 års lag om barnskydd, behöver sådan anmälan om barnet som förutsätts i denna lag inte göras.

När barn med stöd av 1936 års lag om barnskydd genom laga kraft vunnet beslut omhändertagits av socialnämnden, fortgår detta omhändertagande utan nytt beslut i enlighet med stadgandena i denna lag.

Har frist som avses i 41 § 2 mom. i 1936 års lag om barnskydd inte utgått när denna lag träder i kraft, räknas den tid som avses i 45 § 1 mom. från denna lags ikraftträdande.

Sådant omhändertagande av barn tillsvidare som avses i 9 § 2 mom. c-punkten i 1936 års lag om barnskydd och sådant provisoriskt sättande under vård och uppfostran utom hemmet som skett med stöd av 19 § 1 mom. i nämnda lag upphör senast tre månader efter det denna lag trätt i kraft.