Finlex - Till startsidan
Finlands författningssamling

464/1969

Finlands författningssamling

Författningarna i Finlands författningssamling både i textform och som tryckoptimerade pdf-filer

Lag om ändring av sjukförsäkringslagen.

Språkversioner

Typ av författning
Lag
Meddelats

Den ursprungliga författningens text

I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.

I enlighet med Riksdagens beslut ändras 11 § 1 mom., 15 § 2 och 4 mom., 26 § 1 mom., 27 § 1 mom., 29 § 1 mom., 30 § 3 och 5 mom., 56 § 5 mom, och 76 a § sjukförsäkringslagen av den 4 juli 1963 (364/63), av dem 29 § 1 mom. och 30 § 3 mom. sådana de lyda i lagen den 14 januari 1966 (5/66) samt 76 a § sådan den lyder i lagen 27 november 1964 (577/64), varjämte till 17 §

fogas ett nytt 2 mom., till lagen en ny 27 a §, till 43 § ett nytt 4 mom. och till 75 § ett nytt 3 mom., som följer:

11 §.

Ersättning för resekostnader utgives endast i det fall att resan med beaktande av förhållandena och övriga omständigheter som framkommit i saken varit motiverad, och även därvid i fråga om försäkrads resa endast till det belopp vartill kostnaderna för resa med billigaste fortskaffningsmedel skulle ha belöpt sig. Har den försäkrade icke begagnat sig av billigaste färdsätt, bestämmes ersättningen enligt de faktiska kostnaderna endast om färdsättet bör anses ha varit nödvändigt på grund av sjukdomens art eller av tvingande skäl, som föranledas av trafikförhållandena.


15 §.


Såsom eget arbete anses i den försäkrades eget eller medlems av hans familj företag, affär, yrke eller lant-, skogs-, hem- eller annan hushållning utfört arbete, självständigt vetenskapligt arbete samt studier vid läroanstalt eller yrkeskurser, då de motsvara huvudsyssla.


Dagpenning erlägges högst till utgången av den kalendermånad, under vilken den försäkrade fyller 65 år.

17 §.


Har den försäkrades arbetsinkomst på grund av sjukdom, arbetslöshet eller av annan motsvarande särskild orsak varit väsentligt mindre än den annars skulle ha varit, skall den försäkrades arbetsinkomst på ansökan uppskattas på sätt i förordning stadgas.

26 §.

Har försäkrad svikligen eller av grovt vållande oriktigt uppgivit eller förtigit omständighet, som är av betydelse för erhållande av dagpenning eller påverkar dess storlek, eller har han själv eller med annans hjälp uppsåtligen förorsakat sjukdomen, eller har han genom grov vårdslöshet väsentligt medverkat till dess uppkomst, må enligt denna lag utgående dagpenning förvägras honom eller dess belopp minskas.


27 §.

Har försäkrad rätt till ersättning för arbetsoförmåga på grund av sjukdom, lyte eller kroppsskada jämväl med stöd av annan än denna lag, skall till honom för samma arbetsoförmåga erläggas dagpenning enligt denna lag endast såvida och till den del den överstiger den med stöd av den andra lagen för samma tid utgående ersättningen.


27 a §.

Har till försäkrad med stöd av annan än denna lag utgivits ersättning för sjukvårdskostnader som avses i 5―11 §§, har han rätt till ersättning enligt denna lag, endast såvida och till den del den överstiger den med stöd av den andra lagen utgivna ersättningen. Detsamma gäller i fråga om motsvarande ersättning, som skall utgå med stöd av annan lag, om till den försäkrade utgivits ersättning för sjukvårdskostnader med stöd av denna lag.

Har försäkrad utfått ersättning för sjukvårdskostnader med stöd av denna lag, och söker han därefter med stöd av lagar angående olycksfallsförsäkring eller trafikförsäkring ersättning för samma kostnader, skall olycksfalls- eller trafikförsäkringsbolaget, olycksfallsverket eller trafikförsäkringsföreningen, såvida skyldighet att utgiva ersättning för skada på grund av nämnda lagar föreligger, av den ersättning, som bolaget, verket eller föreningen beviljat för dessa kostnader, till sjukförsäkringsfonden utbetala ett belopp, som motsvarar den från sjukförsäkringen utgivna ersättningen. Detsamma gäller ersättning, som utgår enligt grunderna i lagarna angående olycksfallsförsäkring.

29 §.

Har arbetsgivare berett sina anställda eller medlemmar av deras familjer möjlighet att på grund av sjukdom, havandeskap eller barnsbörd erhålla i denna lag avsedd sjukvård eller ock anordnat verksamhet, som avser att förebygga sjukdomar, må folkpensionsanstalten till arbetsgivaren utgiva skälig ersättning för de kostnader denne därigenom åsamkats. Vad ovan är sagt tillämpas även i fråga om kostnaderna för vård vilken anordnas av den stiftelse, som nämnes i 1 § lagen om obligatorisk läkarundersökning av studenter, som studera vid universitet och högskolor (142/58). På motsvarande sätt må ersättning utgivas till redare för nedan i 2 mom. nämnda kostnader, vilka uppkommit på grund av stadgandena i sjömanslagen, då ersättning för dessa kostnader icke sökes med stöd av sagda moment.


30 §.


Dagpenning skall sökas inom tre månader från den dag, från och med vilken sökanden önskar komma i åtnjutande därav, moderskapspenning senast två månader före den beräknade tiden för barnsbörden och ersättning för kostnader vid sjukdom eller havandeskap och barnsbörd inom tre månader från det den betalning för vilken ersättning sökes blivit erlagd, vid äventyr att förmånen eljest är förverkad. Beviljas dagpenning för viss tid och fortgår arbetsoförmågan efter denna, skall den försäkrade, för att fortfarande erhålla dagpenning, inom ovan nämnda tid härom förebringa tillräcklig utredning. Oaktat försening må förmån beviljas, antingen i sin helhet eller till en del, om förvägrande av förmånen bör anses oskäligt.


Har beviljad dag- eller moderskapspenning icke lyfts inom sex månader efter det den stått att lyfta för den försäkrade, eller har till utbetalning beviljad ersättning för kostnader vid sjukdom eller havandeskap och barnsbörd icke lyfts inom sex månader efter det den beviljats, är rätten till förmånen förverkad, såframt det icke av särskilda orsaker prövas skäligt att besluta annorlunda. I fråga om den sista tredjedelen av moderskapspenning räknas förenämnda tid från utgången av den för efterundersökning bestämda tiden av tolv veckor.

43 §.


Om mandattiden för de av kommuns fullmäktige utsedda ledamöterna i sjukförsäkringsbestyrelsen och om deras rätt att kvarstå i sitt uppdrag gäller i tillämpliga delar vad i kommunallagen (642/48) är stadgat om mandattiden för kommunala nämnder och om rätt för innehavare av förtroendeuppdrag att kvarstå i detta.

56 §.


Då fråga är om beviljande av förvägrad förmån eller utökande av beviljad förmån, må sjukförsäkringsbestyrelse utan hinder av tidigare beslut ånyo handlägga ärendet.

75 §.


Slutar beloppet av dag- eller moderskapspenning eller försörjartillägg per dag med ett tal, som anger ett mindre belopp än en penni, beaktas icke delar av en penni.

76 a §.

Genom förordning må stadgas om sådana undantag från stadgandena i denna lag, vilka föranledas av ömsesidigt avtal med främmande stat.


Denna lag träder i kraft den 1 september 1969.

Då lagen träder i kraft, fortsätter mandattiden för de av kommunernas fullmäktige utsedda ledamöterna i sjukförsäkringsbestyrelserna, tills fullmäktige under år 1969 utsett nya ledamöter i deras ställe. Mandattiden för dessa ledamöter fortgår, tills de fullmäktige som väljes vid kommunalvalet år 1972, vid sammanträde, som hålles i januari 1973, utsett nya ledamöter i bestyrelserna.

Nådendal den 4 juli 1969.

Republikens President Urho KekkonenSocial- och hälsovårdsminister A-L. Tiekso

Till början av sidan