Finlex - Till startsidan
Finlands författningssamling

1303/2002

Finlands författningssamling

Författningarna i Finlands författningssamling både i textform och som tryckoptimerade pdf-filer

Lag om ändring av sjukförsäkringslagen

Typ av författning
Lag
Meddelats
Ursprunglig publikation
Häfte 193/2002 (Publicerad 31.12.2002)

Den ursprungliga författningens text

I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.

I enlighet med riksdagens beslut

ändras i sjukförsäkringslagen av den 4 juli 1963 ( 364/1963 ) 9 § 1 och 5 mom., 18 a § 1 mom., 18 b § 1 och 2 mom., 22 § 1 mom., 23 e § 1 mom. och 28 a §, dessa lagrum sådana de lyder, 9 § 1 och 5 mom., 22 § 1 mom. och 23 e § 1 mom. i lag 640/2001, 18 a § 1 mom. samt 18 b § 1 och 2 mom. i lag 1479/2001 och 28 a § i lag 1255/1989, som följer:

9 §

Grundersättningen för läkemedel är 50 procent av det belopp som överstiger 10 euro vid varje inköpstillfälle. Specialersättningen för läkemedel är 75 procent av det belopp som överstiger 5 euro vid varje inköpstillfälle, då det är fråga om nödvändiga läkemedel som används vid behandlingen av svåra och långvariga sjukdomar, och 100 procent av det belopp som vid varje inköpstillfälle överstiger 5 euro då det är fråga om ett nödvändigt läkemedel med ersättande eller korrigerande verkan som används vid behandlingen av svåra och långvariga sjukdomar.


Kliniska näringspreparat som behövs vid behandlingen av en svår sjukdom ersätts med 50 procent av det belopp som vid varje inköpstillfälle överstiger 10 euro eller med 75 procent av det belopp som vid varje inköpstillfälle överstiger 5 euro enligt vad som bestäms genom förordning av statsrådet. När ersättningsnivån bestäms skall det beaktas i vilken mån preparatet är nödvändigt och ekonomiskt fördelaktigt. Närmare bestämmelser om vad som skall anses vara svår sjukdom och ersättningsgillt preparat enligt detta moment utfärdas genom förordning av statsrådet. De i 5 § 1 mom. 3 a-punkten nämnda salvbaserna ersätts till 50 procent av det belopp som vid varje inköpstillfälle överstiger 10 euro. Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser också om den utredning som krävs för påvisande av behovet av ett kliniskt näringspreparat.


18 a §

Har den försäkrade under de fyra månaderna innan arbetsoförmågan börjar fått arbetslöshetsförmån enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) eller utbildningsstöd enligt lagen om offentlig arbetskraftsservice (1295/2002) eller sysselsättningsstöd för arbetslivsträning, är den dagpenning som på grund av arbetsoförmåga skall betalas till honom eller henne minst 86 procent av beloppet av den förmån som har betalts till honom eller henne. När beloppet av arbetslöshetsförmånen och utbildningsstödet räknas ut beaktas inte

1)

sådan inkomst enligt 4 kap. 4 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa som skall beaktas vid jämkning,

2)

lön eller övriga arbetsinkomster enligt 9 kap. 5 § lagen om offentlig arbetskraftsservice,

3)

förmån som avses i 4 kap. 7 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa och som enligt 27 § i denna lag skall dras av från dagpenningen,

4)

av den förhöjda förtjänstdel som bestäms enligt 6 kap. 2 § 2 mom. lagen om utkomstskydd för arbetslösa den del med vilken den överskrider den förtjänstdel som bestäms enligt 6 kap. 2 § 1 mom., eller

5)

av förtjänstdelen i det förhöjda beloppet av den inkomstrelaterade dagpenning för tilläggsdagar som betalas enligt 6 kap. 10 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa den del med vilken den överskrider den förtjänstdel som bestäms enligt 6 kap. 2 § 1 mom.


18 b §

Då av sjukdom föranledd arbetsoförmåga oavbrutet har varat minst 55 dagar betalas i dagpenning minst 11,45 euro.

En försäkrad som under de tre månader som omedelbart föregått arbetsoförmågan av någon orsak som beror på honom eller henne själv har varit utan eget eller annans arbete har utan hinder av 15 § 1 mom. rätt till dagpenning på 11,45 euro, när arbetsoförmågan oavbrutet har varat minst 55 dagar.


22 §

Moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenningen per dag är lika stor som den dagpenning som nämns i 16, 17 och 18 a §. Moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenningen är dock minst 11,45 euro per dag.


23 e §

Specialvårdspenningen per dag är lika stor som den dagpenning som nämns i 16, 17 och 18 a §, dock minst 11,45 euro.


28 a §

Har en försäkrad för den tid under vilken han eller hon varit arbetsoförmögen fått arbetslöshetsförmån som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller utbildningsstöd som avses i lagen om offentlig arbetskraftsservice, innehålls den dagpenning som enligt denna lag betalas för samma tid till ett belopp som motsvarar beloppet av den förmån som Folkpensionsanstalten betalat eller också betalas den till arbetslöshetskassan till den del som motsvarar den förmån som kassan betalat. Angående beloppet av dagpenning som innehållits eller utbetalts på detta sätt gäller på motsvarande sätt 28 § 3 mom.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

Lagens 18 a § 1 mom. tillämpas på sådan moderskaps-, särskild moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenning, partiell föräldrapenning samt specialvårdspenning om den försäkrades rätt till nämnda förmåner inträder när denna lag har trätt i kraft.

De belopp som anges i 18 b § 1 och 2 mom., 22 § 1 mom. och 23 e § 1 mom. tillämpas på en förmån som hänför sig till den tid då lagen är i kraft.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 148/2002

ShUB 42/2002

RSv 225/2002

Helsingfors den 30 december 2002

Republikens President TARJA HALONENSocial- och hälsovårdsminister Maija Perho

Till början av sidan