Finlex - Till startsidan
Finlands författningssamling

626/1992

Finlands författningssamling

Författningarna i Finlands författningssamling både i textform och som tryckoptimerade pdf-filer

Lag om temporär ändring av sjukförsäkringslagen

Språkversioner

Typ av författning
Lag
Meddelats

Den ursprungliga författningens text

I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.

I enlighet med riksdagens beslut

ändras temporärt 5 a §, 9 § 1 och 2 mom. samt 16 § 1 mom. sjukförsäkringslagen av den 4 juli 1963 ( 364/63 ), dessa lagrum sådana de lyder, 5 a § i lag av den 31 december 1987 (1286/87) samt 9 § 1 och 2 mom. och 16 § 1 mom. i lag av den 30 december 1991 (1714/91), som följer:

5 a §

Med läkemedel som skall ersättas enligt 5 § 1 mom. 3 punkten förstås ett i läkemedelslagen (395/87) avsett läkemedel vars ändamål är att vid invärtes eller utvärtes bruk bota eller lindra sjukdom eller sjukdomssymtom och som får säljas endast mot recept. Med läkemedel som skall ersättas förstås dessutom vissa genom social- och hälsovårdsministeriets beslut angivna läkemedel som får säljas utan recept. Med kliniskt näringspreparat förstås ett preparat som vid behandling av sjukdom används för att helt eller delvis ersätta eller komplettera diet.

9 §

Läkemedel som avses i 5 § 1 mom. 3 punkten och 5 b § 1 mom. 3 punkten samt salvbas som avses i 3 a-punkten ersätts med 40 procent av det belopp som vid varje inköpstillfälle överstiger 45 mark. Läkemedel som används vid svåra och långvariga sjukdomar ersätts likväl helt och hållet eller till 80 procent enligt vad som bestäms genom beslut av statsrådet. Då ersättningsnivån bestäms, skall sjukdomens art samt i vilken mån preparaten är nödvändiga och ekonomiskt fördelaktiga beaktas. Statsrådet skall i beslutet bestämma vad som skall anses som svår och långvarig sjukdom.

Kliniska näringspreparat som behövs vid behandlingen av en svår sjukdom ersätts med 40 procent av det belopp som vid varje inköpstillfälle överstiger 45 mark, eller till 80 procent, enligt vad som bestäms genom beslut av statsrådet. Då ersättningsnivån bestäms, skall beaktas i vilken mån läkemedlet är nödvändigt och ekonomiskt fördelaktigt. Statsrådet skall i beslutet bestämma vad som skall anses som svår sjukdom enligt detta moment.


16 §

Dagpenningen per dag är minimidagpenningen, 63 mark, ökad med 30 procent av en trehundradedel av den försäkrades vid beskattningen konstaterade arbetsinkomster under det kalenderår som anges i förordning, till den del arbetsinkomsterna inte överstiger 37 800 mark. Överstiger arbetsinkomsterna 37 800 mark, men inte 113 890 mark, är dagpenningen beträffande den del som överstiger 37 800 mark 70 procent av trehundradedelen av det belopp som överstiger 37 800 mark. Överstiger arbetsinkomsterna 113 890 mark, är dagpenningen för den del som överstiger 113 890 mark 40 procent av trehundradedelen av det belopp som överstiger 113 890 mark. Överstiger arbetsinkomsterna 189 810 mark, är dagpenningen för den del som överstiger 189 810 mark 25 procent av trehundradedelen av det belopp som överstiger 189 810 mark. Har den försäkrade under ovan angiven tid inte haft arbetsinkomster eller har beskattning verkställts enligt uppskattning på det sätt som nämns i 72 § 1 mom. 3 punkten beskattningslagen (482/58) på grund av att ingen skattedeklaration har avgetts, skall dagpenningen per dag vara lika stor som minimidagpenningen.



Denna lag träder i kraft den 1 september 1992. Den tillämpas till och med den 31 december 1992.

Stadgandena i 16 § 1 mom. skall tillämpas på dagpenning som hänför sig till tiden efter ikraftträdandet. De belopp som nämns i 16 § anses motsvara den allmänna lönenivån 1992.

RP 85/92

ShUB 18/92

Helsingfors den 8 juli 1992

Republikens President MAUNO KOIVISTOMinister Elisabeth Rehn

Till början av sidan