364/1963

Envar som är bosatt i Finland är försäkrad för sjukdom i enlighet med denna lag. På grund av försäkringen utgår ersättning även vid havandeskap och barnsbörd.

Bosatt i Finland anses även finsk medborgare, som tjänstgör vid finsk diplomatisk eller handelsrepresentation eller utsänd konsuls konsulat, sådan persons make och barn under 21 år, i hans personliga tjänst anställd finsk medborgare samt den, som tjänstgör ombord på finskt fartyg.

Genom förordning må stadgas, att försäkring enligt denna lag icke skall gälla visst sjukligt tillstånd.

De, som tillhöra främmande stats beskickning, handelsrepresentation eller konsulat, jämte tjänstefolk äro icke försäkrade enligt denna lag, om de äro utländska medborgare.

Försäkring enligt denna lag ombesörjes av folkpensionsanstalten med bistånd av kretsbyråer för sjukförsäkringen samt lokala sjukförsäkringsbestyrelser och -byråer samt arbetsplatskassor i enlighet med vad i 4 och 7 kap. närmare stadgas. Vid folkpensionsanstalten finnes en sjukförsäkringsdelegation .

Angående sjukförsäkringsnämnderna och prövningsnämnden stadgas i 5 kap.

Försäkrad äger rätt att vid sjukdom utfå ersättning för nödiga kostnader för sjukvård och för förlust av arbetsförmåga till följd av sjukdom samt vid havandeskap och barnsbörd ersättning för därav föranledda nödiga kostnader ävensom moderskapspenning.

Såsom sjukvård ersättes i enlighet med vad nedan stadgas:

Vad ovan är stadgat om ersättande av sjukvård, skall äga motsvarande tillämpning på tandsjukdomar, då fråga är om vård, som är nödvändig för botande av annan sjukdom än tandsjukdom.

Kostnaderna för anskaffning av bandage, förband, stödförband, proteser eller andra hjälpmedel, som erfordras i samband med sjukvård eller som den försäkrade eljest är i behov av, ersättas icke enligt denna lag.

Kostnaderna för sjukvård ersättas endast till den del, som motsvarar vad den försäkrade med undvikande av onödiga kostnader, men utan äventyrande av sin hälsa hade nödgats erlägga för undersökning eller behandling.

Läkararvoden ersättas med sextio procent eller, om det av läkaren uppburna arvodet är högre än till efterrättelse fastställd taxa förutsätter, med sextio procent av beloppet enligt taxan.

Försåvitt försäkrad utan godtagbara skäl för samma sjukdomsfall vänder sig till annan läkare, erlägges ej ersättning för dennes arvode.

Har av läkare föreskriven undersökning eller behandling försiggått i laboratorium eller röntgeninstitut, som avses i 5 § 1 mom. 2 punkten, ersättes av kostnaderna för undersökning och behandling, som skett på en gång, eller, om kostnaderna överstiga till efterrättelse fastställd taxa, av beloppen enligt taxan tre fjärdedelar till den del kostnaderna eller beloppen enligt taxan överstiga sex mark. Samma lag vare, om av läkare föreskriven undersökning företagits eller behandling givits av person med behörig yrkesutbildning.

Har av läkare ordinerad fysikalisk behandling lämnats i medicinskt laboratorium eller av person med behörig yrkesutbildning, ersättes den endast i den omfattning, varom stadgas i förordning.

Av ovan i 5 § 1 mom. 3 punkten avsedda läkemedel ersättes för varje på en gång verkställt inköp hälften av belopp, som överskjuter fyra mark. Nödvändiga läkemedel vid svår och långvarig sjukdom ersättas dock i sin helhet i den omfattning i beslut av statsrådet bestämmes. Genom förordning stadgas, vad som skall anses såsom svår och långvarig sjukdom.

Resekostnaderna i anledning av läkares första besök hos patient ersättas den försäkrade i sin helhet till den del kostnaderna för enkel resa överstiga fem mark. Detsamma gäller ersättningen för resekostnader i anledning av försäkrads första läkarbesök. Med första läkarbesöket likställas försäkrads senare besök utan läkares föreskrift.

Har läkare eller enligt dennes föreskrift den försäkrade, medan vården pågår, nödgats företaga flere än en resa, ersättas kostnaderna för dessa resor i sin helhet till den del kostnaderna för enkel resa överstiga två mark femtio penni. På samma sätt ersättas kostnaderna för sjukhus- och laboratorieresor, som den försäkrade företager enligt läkares föreskrift.

I fall, som avses i lagens 7 § 2 mom., ersättas ej resekostnader.

Resekostnader i samband med tandvård ersättas i enlighet med 1 och 2 mom. endast om kostnaderna för tandvården därvid ersättas.

Ersättning för resekostnader erlägges endast i det fall, att resan med beaktande av förhållandena och i saken eljest framkomna omständigheter varit motiverad, och även därvid i fråga om försäkrads resa endast till det belopp, vartill kostnaderna för resa med billigaste fortskaffningsmedel skulle ha belöpt sig. Har den försäkrade icke begagnat sig av billigaste färdsätt, bestämmes ersättningen enligt de faktiska kostnaderna endast om färdsättet bör anses nödvändigt med beaktande av sjukdomens art.

Har försäkrad med beaktande av sjukdomens art oundgängligen varit i behov av följeslagare under resan, ersättas dennes resekostnader enligt samma grunder som den försäkrades.

Nödiga kostnader i anledning av havandeskap och barnsbörd ersättas med iakttagande i tillämpliga delar av vad i 5―11 §§ är stadgat om ersättande av kostnaderna för sjukvård.

Ovan i 7 § 1 mom. och 8 § 1 mom. nämnda taxor fastställas av socialministeriet.

I ersättning för arbetsoförmåga till följd av sjukdom erlägges dagpenning samt vid havandeskap och barnsbörd moderskapspenning.

Med arbetsoförmåga avses av sjukdom framkallat tillstånd, varunder försäkrad, medan sjukdomen varar, är oförmögen att utföra sitt sedvanliga eller därmed nära jämförbart arbete.

Envar försäkrad, som, då av sjukdom förorsakad arbetsoförmåga inträder, fyllt minst 16 år, har rätt att erhålla dagpenning, ifall han ej under den tid av tre månader, som omedelbart föregått arbetsoförmågans början, av egen förskyllan varit utan eget eller annans arbete.

Såsom eget arbete anses i den försäkrades eget eller hans familjemedlems företag, affär, yrke eller lant-, skogs-, hem- eller annan hushållning utfört arbete, självständigt vetenskapligt arbete samt studier vid universitet eller högskola eller vid läroanstalt eller yrkeskurser.

Hade försäkrad, då av sjukdomen förorsakad arbetsoförmåga inträdde, fyllt 15 år och fortgår sjukdomen efter det att han fyllt 16 år, äger han rätt till dagpenning för sjukdomstiden efter det han uppnått sistnämnda ålder, dock högst till utgången av den kalendermånad före den månad, då arbetsoförmågan kommer att hava fortgått ett år.

Dagpenning utgår icke till försäkrad, som fyllt 65 år.

Har försäkrads vid beskattningen konstaterade arbetsinkomst under kalenderår, varom stadgas i förordning, uppgått till minst 2 750 mark, utgör dagpenningen per dag en och en halv promille av den försäkrades i denna paragraf avsedda arbetsinkomst, likväl sålunda, att den del av inkomsten, som över stiger 15 000 mark, icke beaktas vid uträkningen av dagpenningen. Har den försäkrade icke haft arbetsinkomst under ovan avsedda tid eller har dess belopp icke stigit till 2 750 mark, uppgår dagpenningen till fyra mark om dagen.

Vad som vid tillämpningen av denna lag avses med arbetsinkomst stadgas i förordning.

Var försäkrads arbetsinkomst omedelbart före insjuknandet fortgående väsentligt större än vid den i 16 § 1 mom. avsedda tiden, skall arbetsinkomsten på ansökan uppskattas på sätt i förordning stadgas.

Därest försäkrad, då av sjukdom förorsakad arbetsoförmåga inträdde, hade och fortfarande har att försörja make eller eget eller makens barn eller adoptiv- eller fosterbarn under 16 år, utgår dagpenningen med försörjartillägg. Försörjartillägg erlägges dock endast om dagpenningen för den insjuknades vidkommande är lika stor som eller större än den dagpenning, som maken finge uppbära, om dagpenning skulle erläggas även till denne. Försörjartillägg erlägges vid samma tidpunkt endast åt den ena av makarna.

Försörjartillägg utgår för make med 15 procent och för varje barn med 10 procent av dagpenningen, dock sammanlagt högst 50 procent därav.

Dagpenning utgår för varje vardag, dock icke för den dag, då arbetsoförmågan inträdde, ej heller för de sju närmast följande vardagarna. Är försäkrad på grund av arten av sitt arbete regelbundet i arbete söndagar, helgdagar, självständighetsdagen eller första maj, likställas sagda dagar med vardag vid beräknandet av förenämnda tid om sju dagar, förutsatt att han, om han icke hade insjuknat, skulle hava varit pliktig att. vara i arbete även nämnda dag.

Har arbetsoförmåga till följd av sjukdom ånyo inträtt inom 30 dagar från den dag, då den försäkrade för samma sjukdom senast uppbar dagpenning eller var intagen på sjukhus eller i annan sjukvårdsanstalt, utgår dagpenning från och med första vardagen efter den, då arbetsoförmåga ånyo inträtt.

Med anledning av sjukdom, som bör anses såsom samma sjukdom, utgår dagpenning till utgången av kalendermånaden före den månad, varunder antalet dagar, för vilka dagpenning erlägges, skulle stiga till 300.

Har av sjukdom förorsakad arbetsoförmåga inträtt under den tid försäkrad till följd av annan sjukdom varit arbetsoförmögen i enlighet med vad i 14 § 2 mom. avses, anses den vid erläggandet av dagpenning tillsammans med den tidigare sjukdomen bilda en helhet.

Blir försäkrad till följd av sjukdom ånyo arbetsoförmögen, sedan han under en tid av två år i en följd utan hinder av samma sjukdom varit i stånd att utföra arbete, anses sjukdomen, då arbetsoförmåga ånyo inträder, såsom en särskild sjukdom för sig, även om den i medicinsk mening bör anses såsom fortsättning på samma sjukdom.

Varje kvinnlig försäkrad, vars havandeskap varat minst 180 dagar, har rätt att erhålla moderskapspenning.

Moderskapspenningen utgår per dag med samma belopp som den dagpenning den försäkrade skulle hava uppburit, om hon hade drabbats av sjukdom.

Till moderskapspenning erlägges icke försörjartillägg för den nyfödde.

Moderskapspenning utgår för 54 vardagar sålunda, att en tredjedel därav hänför sig till tiden närmast före barnsbörden och två tredjedelar till tiden närmast därefter.

Är barnaföderska sjuk under ovan i 1 mom. avsedd tid, äger hon icke för sagda tid rätt till dagpenning på grund av sjukdom.

Ersättning för sjukvårdskostnader och dagpenning utgå icke för den tid försäkrad:

Vad i 1 mom. 2 punkten är stadgat, skall äga motsvarande tillämpning på kostnaderna vid havandeskap och barnsbörd samt i fråga om moderskapspenning.

Angående erläggande i utlandet av förmåner enligt denna lag och angående ersättande av vård, som i utlandet givits försäkrad, stadgas i förordning.

Har försäkrad insjuknat eller till följd av havandeskap eller barnsbörd blivit i behov av vård i närheten av riksgränsen och åtnjutit vård inom grannstats område, ersättes där given vård med högst det belopp, som skulle hava utgått, om vården givits i Finland. Därjämte erläggas dagpenning och moderskapspenning för motsvarande tid.

Har försäkrad svikligen eller av grovt vållande oriktigt uppgivit eller förtigit omständighet, som är av betydelse för tilldelning av förmån enligt denna lag eller påverkar dess storlek, eller har han själv eller med annans hjälp uppsåtligen förorsakat sjukdomen eller har han genom grov vårdslöshet väsentligt medverkat till dess uppkomst, må enligt denna lag tillkommande förmån förvägras honom eller till beloppet minskas.

Vad i 1 mom. är stadgat, skall äga motsvarande tillämpning, försåvitt försäkrad avsiktligen förhindrat sitt tillfrisknande eller utan godtagbart skäl vägrat underkasta sig av läkare föreskriven undersökning eller behandling, med undantag för undersökning eller behandling, som bör anses livsfarlig, eller att mottaga besök av läkare eller sjuksköterska, som är sänd av sjukförsäkringsbyrån, eller annan av byrån bemyndigad person.

Har försäkrad rätt till ersättning för sjukdom, lyte eller kroppsskada jämväl med stöd av annan än denna lag, skall till honom för samma sjukdom, lyte eller kroppsskada erläggas ersättning enligt denna lag endast såvida och till den del den överskrider med stöd av annan lag för samma tid utgående ersättning.

Utan hinder av vad i 1 mom. är stadgat må ersättning enligt denna lag erläggas till fullt belopp, om utbetalningen av i sagda moment avsedd annan ersättning blir fördröjd av orsak, som icke beror av den försäkrade. Den försäkrades rätt till sistnämnda ersättning övergår till folkpensionsanstalten till den del den motsvarar den med stöd av denna lag erlagda ersättningen.

Har försäkrad med stöd. av 2 mom. lyft ersättning enligt denna lag och därefter uppburit motsvarande ersättning av annan ersättningsskyldig, äger folkpensionsanstalten rätt att återindriva det av anstalten erlagda beloppet hos den försäkrade intill beloppet av annan ovan avsedd ersättning, som denne uppburit.

Uppbär försäkrad på grund av arbets- eller läroavtalsförhållande eller tjänste- eller annat offentligträttsligt förhållande av arbetsgivaren lön eller motsvarande ersättning för tiden för ledighet på grund av sjukdom eller barnsbörd, utgår icke för denna tid dag- eller moderskapspenning enligt denna lag med större belopp än det, varmed dag- eller moderskapspenningen överskjuter lönen eller ersättningen.

Den del av dag- eller moderskapspenning, som enligt 1 mom. icke skall erläggas till den försäkrade, erlägges till arbetsgivaren.

Sjukförsäkringsbyrån skall vid anfordran lämna den försäkrade redovisning över vad enligt 2 mom. erlagts till arbetsgivaren.

Har arbetsgivare berett sina anställda eller medlemmar av deras familj möjlighet att vid sjukdom, havandeskap eller barnsbörd komma i åtnjutande av vård, som ersättes enligt denna lag, må folkpensionsanstalten berättiga sjukförsäkringsbestyrelsen att till arbetsgivaren erlägga skälig ersättning för de kostnader denne därigenom åsamkats.

Har socialnämnden beviljat försäkrad socialhjälp för erläggande av arvode till läkare eller medicinskt laboratorium, för anskaffning av läkemedel eller för resekostnader, äger socialnämnden rätt att av sjukförsäkringsbestyrelsen mot redovisning uppbära den del av den erlagda socialhjälpen, som bestyrelsen vore pliktig att i motsvarande ersättning utgiva till den försäkrade. Vad ovan är stadgat om socialnämnd äger motsvarande tillämpning på redare, då denne på grund av 27 § 2 mom. eller 28 § sjömanslagen (341/55) haft kostnader till följd av att sjöman insjuknat eller skadats.

I enlighet med denna lag utgående förmån skall sökas skriftligen hos sjukförsäkringsbestyrelsen. Ansökan bör åtföljas av nödigbefunnen utredning.

För att erhålla dagpenning bör försäkrad, av honom befullmäktigat ombud eller annan representant ofördröjligen om insjuknandet meddela Sjukförsäkringsbyrån i enlighet med vad i förordning närmare bestämmes.

Dagpenning skall sökas inom tre månader från den dag, från och med vilken sökanden önskar komma i åtnjutande därav, moderskapspenning senast två månader före den beräknade tiden för barnsbörden och ersättning för kostnader vid sjukdom eller havandeskap och barnsbörd inom tre månader från det den betalning, för vilken ersättning sökes, blivit verkställd, vid äventyr att förmånen eljest är förverkad, såframt icke av särskilda orsaker prövas skäligt att annorlunda besluta.

Den sista tredjedelen av moderskapspenningen må försäkrad lyfta först efter att med av läkare utfärdat intyg ha styrkt, att hon undergått efterundersökning under den tid, som begynner fem och slutar tolv veckor efter barnsbörden. Har försäkrad icke undergått efterundersökning under sagda tid, må nämnda del av moderskapspenningen erläggas endast om därtill föreligga särskilda skäl. Närmare bestämmelser om efterundersökning givas genom förordning.

Har beviljad ersättning icke lyfts inom sex månader efter det den beviljats, är rätten därtill förverkad, såframt icke av särskilda orsaker prövas skäligt att annorlunda besluta.

Försäkrad är pliktig att på anfordran av sjukförsäkringsbestyrelsen och på folkpensionsanstaltens bekostnad för utredning av ersättningsärende för undersökning besöka läkare eller sjukhus, som bestyrelsen bestämmer.

Ställer sig försäkrad icke av bestyrelsen med stöd av 1 mom. given föreskrift till efterrättelse, må ersättning helt eller delvis förvägras honom.

Försäkrad skall erlägga sjukförsäkringspremie i enlighet med vad nedan stadgas.

Arbetsgivare skall erlägga arbetsgivares sjukförsäkringsavgift på sätt därom stadgas i lagen om arbetsgivares socialskyddsavgift.

Angående den andel staten bör erlägga stadgas i 59 § denna lag.

Sjukförsäkringspremien är en penni per den försäkrade vid kommunalbeskattningen åsatt skattöre.

På basen av antalet skattören under det föregående året, skatteåret, påföres försäkrad försäkringspremien i samband med kommunalbeskattningen. Av försäkrad, som är skyldig att betala sjömansskatt, uppbäres sjukförsäkringspremie dock på sätt i lagen om sjömansskatt är stadgat.

Av de skattören, som vid kommunalbeskattning påförts öppet bolag, lägges till grund för delägares sjukförsäkringspremie den del av bolagets skattören, som motsvarar delägarens andel i bolaget. Detsamma gäller vid fastställandet av försäkringspremie för delägare i sammanslutning, som två eller flere personer bildat för att för gemensam räkning utöva näring eller yrke eller för att bruka eller besitta fastighet. Av dödsbos skattören lägges till grund för delägares försäkringspremie endast det antal skattören, som hänför sig till värdet av det arbete han utfört för boets räkning.

Sjukförsäkringspremie påföres icke försäkrad:

På sjömansinkomst, för vilken försäkrad betalar sjömansskatt, erlägges försäkringspremie på sätt i lagen om sjömansskatt är stadgat.

Angående fastställelse och debitering av sjukförsäkringspremie, användningen av förskott, uppbörd och redovisning av premie samt angående sökande av ändring av dessa ävensom angående ansvarigheten för premiens erläggande gäller i fråga om annan premie, än premie för sjömansinkomst, i tillämpliga delar vad i beskattningslagen är stadgat om folkpensionspremie.

Den, som försummar att på föreskriven tid betala sjukförsäkringspremie eller del därav, är skyldig att till det till betalning förfallna beloppet erlägga premietillägg på sätt som är stadgat angående skattetillägg vid försummelse att betala kommunalskatt. I premietillägg inflytande medel tillfalla staten.

Vad i 125 § beskattningslagen är stadgat om rätt för kommun att medgiva befrielse från betalning av kommunalskatt och om rätt för finansministeriet eller skatteuppbördsmyndighet att bevilja anstånd med betalning av skatt, skall äga motsvarande tillämpning på sjukförsäkringspremie.

Folkpensionsanstalten äger befogenhet att utöva tillsyn över fastställelse, debitering, uppbörd och redovisning av sjukförsäkringspremier samt att till nödiga delar granska skattelängderna och uppbördshandlingarna.

Vad i beskattningslagen är stadgat om kommunalombuds, folkpensionsanstaltens, beskattningsombuds och prövningsombuds skyldighet att i fråga om folkpensionspremierna bevaka folkpensionsanstaltens rätt vid beskattningen samt deras rätt att söka ändring i fastställelse och debitering av folkpensionspremie skall äga motsvarande tillämpning på sjukförsäkringspremie.

Har försäkrad icke blivit påförd sjukförsäkringspremie eller har alltför låg premie påförts honom, skall honom påföras den premie eller den del av nämnda premie, som icke blivit honom påförd, dock icke för längre tid än för de fem närmast föregående åren.

På förskottsuppbörd av sjukförsäkringspremie skall vad i lagen om förskottsuppbörd är stadgat om folkpensionspremie äga motsvarande tillämpning.

På förhandsbetalning till folkpensionsanstalten av förskott på sjukförsäkringspremie skola i lagen om förskottsuppbörd ingående stadganden om förhandsbetalning av folkpensionspremie till folkpensionsanstalten äga motsvarande tillämpning. Grund för förhandsbetalningen utgör den under det närmast förflutna året verkställda debiteringen av sjukförsäkringspremie, dock med sådan ändring, som motsvarar eventuell höjning eller sänkning av premiernas belopp.

Angående förhandsbetalning av arbetsgivares sjukförsäkringsavgift stadgas i lagen om arbetsgivares socialskyddsavgift.

För försäkringens handhavande indelas landet i sjukförsäkringsdistrikt, omfattande en eller flere kommuner. Sjukförsäkringsdistrikten bestämmas av folkpensionsanstalten, som därförinnan bör höra vederbörande kommuners styrelser.

Utöver vad i 1 mom. är stadgat, indelas landet i sjukförsäkringskretsar, i vilka finnas en kretsbyrå för sjukförsäkringen och i anslutning till denna en sjukförsäkringsnämnd. Antalet sjukförsäkringskretsar fastställes i förordning. Sjukförsäkringskretsarnas gränser fastställas av statsrådet efter folkpensionsanstaltens och vederbörande länsstyrelses hörande.

I varje sjukförsäkringsdistrikt finnes en sjukförsäkringsbestyrelse, bestående av fem ledamöter. Folkpensionsanstalten må vid behov bestämma, att flere sjukförsäkringsbestyrelser kunna tillsättas i ett och samma sjukförsäkringsdistrikt.

Sjukförsäkringsbestyrelse består av en av folkpensionsanstalten förordnad ordförande, en av vederbörande länsstyrelse för fyra år i sänder förordnad läkarledamot och tre av vederbörande kommuns fullmäktige för fyra år i sänder genom proportionella val utsedda ledamöter, som äro förtrogna med de försäkrades förhållanden och av vilka minst en bör vara kvinna. Omfattar sjukförsäkringsbestyrelses område flere kommuner, utse varje kommuns fullmäktige sina ledamöter i bestyrelsen, varvid envar ledamot deltager endast i handläggningen av de sjukförsäkringsärenden, som gälla hans egen kommun. Sjukförsäkringsbestyrelses ordförande och andra ledamöter hava personliga suppleanter. Bestyrelsen är beslutför, då ordföranden eller hans suppleant och två andra ledamöter äro närvarande. Vid behandling av ärende, vars avgörande väsentligen beror av medicinsk fråga, bör läkarledamoten vara närvarande.

Av kommuns fullmäktige i sjukförsäkringsbestyrelsen invald ledamot eller suppleant för honom må avsäga sig uppdraget, om han fyllt 60 år eller om han de fyra närmast föregående åren varit ledamot av bestyrelsen eller ordförande i kommunens fullmäktige, kommuns styrelse eller kommunal nämnd.

Folkpensionsanstalten och länsstyrelse må från uppdraget befria person, som den förordnat till ledamot av sjukförsäkringsbestyrelse, om vederbörande genom sin verksamhet eller sitt uppförande i eller utom sjukförsäkringsbestyrelsen eller genom försummelse av sina åligganden ådagalagt, att han icke är förtjänt av det förtroende eller den aktning, som hans ställning som ledamot av bestyrelsen förutsätter. Samma rätt tillkommer kommuns fullmäktige i fråga om ledamot som de valt.

Beslut om entledigande må överklagas i den ordning, varom stadgas i lagen den 24 mars 1950 om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/50), och besvären skola anföras över folkpensionsanstaltens och länsstyrelses beslut hos högsta förvaltningsdomstolen samt över kommuns fullmäktiges beslut hos länsrätten. Beslut om entledigande skall oaktat besvär omedelbart lända till efterrättelse.

I sjukförsäkringsdistrikt finnes en sjukförsäkringsbyrå, vars förläggningsort bestämmes av folkpensionsanstalten. Då synnerliga skäl det påkalla, äger folkpensionsanstalten rätt att efter att hava hört vederbörande kommuners styrelser förlägga byrå utanför distriktet. Föreståndare för byrån är sjukförsäkringsbestyrelsens ordförande. Finnas i sjukförsäkringsdistrikt flera bestyrelser, skall den bestyrelseordförande, som folkpensionsanstalten därtill förordnat, vara föreståndare för byrån. Övrig personal vid sjukförsäkringsbyrå utnämnes av folkpensionsanstalten, såframt icke denna ombetrott utnämnandet åt föreståndare för kretsbyrå för sjukförsäkringen, sjukförsäkringsbestyrelse eller -byrås föreståndare.

Sjukförsäkringsbyrås föreståndare och övrig personal tillkommande avlöning samt bestyrelses medlemmar tillkommande arvoden jämte resekostnadsersättningar fastställas av folkpensionsanstalten.

Sjukförsäkringsbestyrelse åligger:

Förmån enligt denna lag skall sökas hos sjukförsäkringsbestyrelsen i den kommun, där den försäkrade har bo och hemvist. Genom förordning stadgas, när försäkrad må söka förmån även annorstädes än på sin hemort. Ärendena avgöras av sjukförsäkringsbestyrelsen vid sammanträde, såframt icke saken uppdragits åt sjukförsäkringsbyråns föreståndare eller annan funktionär vid byrån att av denne avgöras på bestyrelsens vägnar. Angående Överföring av ärenden på byråns föreståndare eller annan funktionär bestämmer folkpensionsanstalten.

Angående kompetenskraven för ordförande i sjukförsäkringsbestyrelse stadgas genom förordning.

Sjukförsäkringsbestyrelse skall i ärende rörande försäkringsersättning utfärda skriftligt beslut, om sökanden det yrkar. Yrkandet skall muntligen eller skriftligen framläggas för bestyrelsens ordförande eller sådan vid sjukförsäkringsbyrån anställd funktionär, som är berättigad att på bestyrelsens vägnar avgöra ersättningsärenden, inom sju dagar från det vederbörande fått del av beslutet, vid äventyr att beslutet eljest blir bestående.

Enligt denna lag utgående förmåner må utbetalas i av folkpensionsanstalten utställda checker, och anses betalningen verkställd, så snart sjukförsäkringsbyrån överlåtit checken åt ersättningstagaren, hans laga företrädare eller ombud eller annan, som är berättigad att lyfta ersättningen. Checken är i kraft tre månader från den i denna paragraf avsedda överlåtelsen. Angående inlösen av check i penninginrättning stadgas genom förordning.

Folkpensionsanstalten åligger:

På kretsbyrå för sjukförsäkringen ankommer att övervaka och leda sjukförsäkringsbestyrelsernas och -byråernas inom området verksamhet enligt av folkpensionsanstalten utfärdade anvisningar och bestämmelser.

Under kretsbyrå verkar nödigt antal med sjukförsäkring förtrogna sakkunniga läkare i enlighet med vad i förordning närmare stadgas.

I angelägenheter, som gälla sjukförsäkring, biträdes folkpensionsanstalten av en av statsrådet för tre år i sänder tillsatt sjukförsäkringsdelegation, som består av nio medlemmar och nödigt antal suppleanter.

Delegationens ordförande och en ledamot, vilken samtidigt är delegationens viceordförande, förordnas på framställning av folkpensionsanstalten samt övriga ledamöter och suppleanterna sålunda, att delegationen kommer att omfatta företrädare för socialministeriet, medicinalstyrelsen, en läkarorganisation och arbetsgivarna samt personer, som äro förtrogna med de försäkrades förhållanden.

Ordförandens och ledamöternas arvoden bestämmas av statsrådet.

Närmare föreskrifter angående delegationen och dess uppgifter utfärdas i förordning.

Rättsmedelsinstanser i sjukförsäkringsangelägenheter äro sjukförsäkringsnämnderna och prövningsnämnden.

Sjukförsäkringsnämnds verksamhetsområde är sjukförsäkringskrets. Prövningsnämndens verksamhetsområde är hela landet.

Den, som är missnöjd med sjukförsäkringsbestyrelses beslut må söka ändring däri hos sjukförsäkringsnämnden inom vederbörande område. Nämnden tillsättes av statsrådet för fyra år i sänder. Den består av ordförande och viceordförande samt en läkarledamot och två ledamöter, som äro förtrogna med de försäkrades förhållanden. I fråga om ordföranden och viceordföranden bör folkpensionsanstalten lämnas tillfälle att avge sitt utlåtande. I fråga om läkarledamoten bör medicinalstyrelsen och i fråga om de två övriga ledamöterna länsstyrelsen lämnas tillfälle att avge sitt utlåtande. Varje medlem har en personlig suppleant. Nämndens ordförande och viceordförande böra äga den kompetens, som fordras för domartjänst.

Nänmden är beslutför, då ordföranden eller viceordföranden och två andra medlemmar äro närvarande. Vid handläggningen av ärende, vars avgörande är väsentligen beroende av medicinsk fråga, skall en medlem vara läkare.

Ändring i sjukförsäkringsbestyrelses beslut skall sökas genom skriftliga besvär senast före klockan 12 den 30 dagen från den dag, då klaganden fick del av bestyrelsens skriftliga beslut.

Besvärsskriften skall inlämnas till sjukförsäkringsbyrån, som ofördröjligen skall översända skriften och saken berörande utdrag ur sjukförsäkringsbestyrelsens protokoll ävensom vid ärendets behandling tillkomna handlingar till sjukförsäkringsnämnden.

Den, som är missnöjd med sjukförsäkringsnämnds beslut, till den del det gäller rätt till förmån enligt denna lag eller beloppet av dagpenning eller moderskapspenning, må söka ändring däri hos prövningsnämnden inom tid och på sätt, som stadgas i 53 § 1 mom.

Prövningsnämnden tillsättes av statsrådet. Den består av ordförande och nödigt antal viceordförande och andra ledamöter, vilka böra vara förtrogna med socialförsäkringsfrågor. Ordföranden, viceordföranden och minst två andra medlemmar böra äga den kompetens, som kräves för domartjänst. Av de övriga medlemmarna böra åtminstone två vara läkare. Nämnden är beslutför, då fem medlemmar äro närvarande.

Vid nämnden finnas dessutom föredragande och nödig kanslipersonal. Föredragandena utnämnas av statsrådet på förslag av nämnden. Nämndens ordförande, viceordföranden och övriga ledamöter förordnas för högst fyra år i sänder. Närmare bestämmelser om prövningsnämnden utfärdas genom förordning. Nämndens kostnader erläggas av statens medel.

Såframt ej klaganden annat styrker, anses han hava fått del av beslut den sjunde dagen efter det beslutet postats under av honom uppgiven adress.

Har sjukförsäkringsbestyrelses beslut angående ersättning enligt denna lag, vilket vunnit laga kraft, grundat sig på oriktig eller bristfällig utredning eller är det uppenbart lagstridigt, må sjukförsäkringsnämnden på ansökan av vederbörande eller på framställning av sjukförsäkringsbestyrelsen och efter att hava hört bestyrelsen eller vederbörande häva sjukförsäkringsbestyrelsens beslut och förordna om ny handläggning av ärendet.

Vad i 1 mom. är stadgat, gäller i tillämpliga delar prövningsnämnden, som äger rätt att på sjukförsäkringsbestyrelsens framställning eller vederbörandes ansökan, efter att hava hört motparten, undanröja sitt tidigare beslut och förordna om ny handläggning av ärendet. Samma rätt tillkommer prövningsnämnden även i fråga om sjukförsäkringsnämnds beslut i ersättningsärende.

Efter att hava gjort i 1 eller 2 mom. nämnd framställning må sjukförsäkringsbestyrelsen temporärt inställa utbetalningen av ersättning eller ock verkställa utbetalning med de belopp framställningen avser, till dess att sjukförsäkringsnämnden eller prövningsnämnden avgjort ärendet.

Anser folkpensionsanstalten, att sjukförsäkringsbestyrelses eller sjukförsäkringsnämnds beslut, som avses i 1 mom., grundar sig på felaktig eller bristfällig utredning eller är uppenbart lagstridigt, är den berättigad att underställa saken prövningsnämndens avgörande. Prövningsnämnden har efter att hava hört vederbörande samt bestyrelsen eller nämnden rätt att ändra det tidigare beslutet eller undanröja detsamma och förordna om ny handläggning av ärendet.

Har försäkrad till följd av räknefel eller därmed jämförligt misstag i ersättning uppburit för litet, skall bestyrelsen, så snart den uppdagat felet eller den försäkrade sökt rättelse, rätta felet. Har fel icke uppdagats eller rättelse icke sökts inom ett år från det felet eller misstaget uppstod, skall rättelse ej göras.

Har försäkrad i ersättning enligt denna lag uppburit mera än honom tillkommit, skall det överbetalda beloppet återindrivas. Utan grund erlagd ersättning kan dock lämnas oåterindriven, om dess beviljande icke bör anses hava berott på svikligt förfarande eller grovt vållande från sökandens sida, samt om det belopp, som skall återindrivas, är ringa.

Sjukförsäkringsbestyrelses eller sjukförsäkringsnämnds laga kraft vunna beslut angående återindrivning av ersättning och prövningsnämndens utslag i sådant ärende må gå i verkställighet såsom laga kraft vunnen dom.

Belopp, som skall återindrivas, må kvittas mot försäkrad senare tillkommande ersättningsbelopp.

I försäkringspremier inflytande medel uppbäras och i arbetsgivares sjukförsäkringsavgift inflytande medel överföras till folkpensionsanstalten till en särskild sjukförsäkringsfond.

Kostnaderna för sjukförsäkringen, till vilka utöver kostnaderna för erläggande av förmåner enligt denna lag samt kostnaderna för sjukförsäkringsbestyrelsernas och -nämndernas verksamhet hänföras även den del av folkpensionsanstaltens allmänna förvaltnings- och driftkostnader, som motsvarar det av sjukförsäkringen förorsakade arbetets andel av allt i folkpensionsanstalten utfört arbete, erläggas ur sjukförsäkringsfonden, likväl så, att fondens kapital under kalenderåret må minskas med högst ett belopp, som motsvarar hälften av det belopp, som i medeltal funnits i fonden i slutet av de tre senast förflutna kalenderåren. Därest fondens medel, så använda, icke förslå till bestridande av nämnda utgifter, erlägges återstoden, i den ordning genom förordning närmare bestämmes, av statens medel, dock så, att staten i varje fall årligen skall till fonden inbetala ett belopp, som motsvarar minst en tredjedel av de årliga totalkostnaderna för sjukförsäkringen. Försåvitt det belopp, som vid kalenderårets utgång finnes i fonden, statens inbetalning medräknad, vore större än en åttondedel av totalkostnaderna för sjukförsäkringen sagda år, inbetalas dock av statens medel endast ett så stort belopp, att beloppet av fonden stiger till en åttondedel av det årets sjukförsäkringskostnader. Staten skall månatligen i den ordning, som genom förordning närmare bestämmes, i förskott erlägga ett belopp, som motsvarar en tolftedel av det belopp staten beräknas bliva skyldig att erlägga sagda år.

Sjukförsäkringsfondens medel skola med beaktande av likviditeten förvaltas på ett räntabelt och betryggande sätt. Ur fonden må, då synnerliga skäl därtill föreligga, på de villkor, som fonden vid sin kreditgivning iakttager, utgivas lån även åt folkpensionsanstalten. Likaså må sjukförsäkringsfonden upptaga lån hos folkpensionsanstalten.

Av sjukförsäkringsfondens medel skall årligen ett belopp, som motsvarar två procent av det i form av de försäkrades sjukförsäkringspremier influtna beloppet, användas för verksamhet för sjukdomars förebyggande och rehabilitering av de försäkrade, i enlighet med vad i förordning närmare stadgas.

I lagen om understödskassor (471/42) förutsatt understödskassa, inom vars verksamhetsområde arbetstagarna tjänstgöra hos en och samma arbetsgivare, har rätt att tilldela sina medlemmar eller dem och deras familjemedlemmar i denna lag stadgade förmåner. Sådan åtgärd kräver folkpensionsanstaltens samtycke, vilket skall lämnas, försåvitt kassamöte med två tredjedels röstmajoritet meddelat, att det godkänner åtgärden, och såframt de förmåner kassan enligt sina stadgar erbjuder äro minst lika stora som förmånerna enligt denna lag. Sådan understödskassa benämnes i denna lag arbetsplatskassa.

Angående arbetsplatskassa gäller i tillämpliga delar, vad i denna lag är stadgat om sjukförsäkringsbestyrelse. I övrigt tillämpas på kassan lagen om understödskassor, likväl sålunda, att socialministeriet äger befogenhet att på folkpensionsanstalten överföra uppgifter, som angå godkännande av arbetsplatskassas stadgar och grunder samt registreringen och övervakningen av dem.

Arbetsgivaren och arbetstagaren äro skyldiga att erlägga, arbetsgivaren arbetsgivares sjukförsäkringsavgift och arbetstagaren försäkringspremie i enlighet med denna lag. Folkpensionsanstalten betalar ur sjukförsäkringsfondens medel till arbetsplatskassan ett belopp, som kassan enligt årligen i förväg fastställda försäkringstekniska beräkningar prövas behöva för erläggande av enligt denna lag utgående förmåner, ökat med det belopp för administrationskostnaderna, som bestyrelsen i motsvarande mån beräknas åsamkas sådana kostnader. Grunderna för de försäkringstekniska beräkningarna och för ersättandet av administrationskostnaderna fastställas av socialministeriet på folkpensionsanstaltens framställning.

Förslå de medel kassan enligt 3 mom. erhåller något år icke till bestridande av de i denna lag förutsatta förmånerna och visas detta förorsakas av större sjuklighet än vad i de försäkringstekniska beräkningarna förutsatts, erlägger folkpensionsanstalten den bristande delen till arbetsplatskassan i enlighet med vad i förordning närmare stadgas.

Äro de i arbetsplatskassas stadgar förutsatta förmånerna bättre än förmånerna enligt denna lag, täckas de av erläggandet av dessa tilläggsförmåner föranledda kostnaderna på i kassans stadgar föreskrivet sätt.

I 61 § 1 mom. avsedd persons försäkring enligt denna lag övertages av arbetsplatskassan vid utgången av den kalendermånad, varunder hans arbetsförhållande begynte. På motsvarande sätt upphör hans i denna lag avsedda försäkring i arbetsplatskassan vid utgången av den kalendermånad, varunder arbetsförhållandet upphörde.

Då någon blivit försäkrad i arbetsplatskassa eller hans försäkring där upphört, skall kassan ofördröjligen göra skriftlig anmälan därom till sjukförsäkringsbestyrelsen i den försäkrades hemkommun.

Upplöses arbetsplatskassa, skall den för varje i kassan försäkrad till folkpensionsanstaltcn överföra sin ansvarighet enligt denna lag samt en denna ansvarighet motsvarande del av i enlighet med 61 § 3 mom. erhållna tillgångar.

Är arbetsplatskassas rörelse icke ändamålsenlig med beaktande särskilt av de försäkrades intresse, skall folkpensionsanstalten göra anmärkning därom till kassan och lämna anvisningar för avlägsnande av missförhållandena. Följas anvisningarna icke, äger socialministeriet på framställning av folkpensionsanstalten befogenhet att förbjuda kassan att bevilja försäkringar enligt denna lag och bestämma den tidpunkt, då kassans i enlighet med denna lag bedrivna verksamhet skall upphöra. Angående överföringen av ansvarighet och tillgångar gäller härvid vad i 63 § är stadgat.

Beslutar arbetsplatskassa ändra sina stadgar så, att de förmåner den erbjuder icke längre motsvara minst enligt denna lag utgående förmåner, skall folkpensionsanstalten återkalla sitt med stöd av 61 § 1 mom. givna samtycke. På arbetsplatskassan tillämpas härvid, vad i 63 § är stadgat. Arbetsplatskassa må ändra sina stadgar på förenämnt sätt endast så, att de ändrade stadgarna träda i kraft nästföljande 1 januari.

Är arbetsplatskassa missnöjd med folkpensionsanstaltens beslut i ärende, som avses i detta kapitel, har den rätt att överklaga det hos högsta förvaltningsdomstolen i den ordning i lagen den 24 mars 1950 om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/50) stadgats.

Kostnader, som åsamkas skattebyråerna av handhavandet av uppgifter enligt denna lag, medtagas i den kostnadsfördelning, varom stadgas i 135 och 136 §§ beskattningslagen.

Den, som olovligen yppar vad han vid fullgörandet av sina i denna lag stadgade åligganden erfarit om någons ekonomiska ställning eller hälsotillstånd, straffes med böter, såframt ej gärningen i annan lag är belagd med strängare straff.

För ovan i denna paragraf nämnt brott må allmän åklagare icke väcka åtal, såframt ej målsäganden anmält brottet till åtal.

Sjukförsäkringsbestyrelse äger rätt att självmant eller på begäran av sakägare för utredande av ärende, som är under dess behandling, låta höra vittnen i allmän underrätt.

Statlig, kommunal och annat offentligt samfunds myndighet, försäkrings- och pensionsanstalt, pensionsstiftelse, sjukhus och annan sjukvårdsanstalt samt arbetsgivare äro skyldiga att på begäran avgiftsfritt lämna sjukförsäkringsbestyrelse, folkpensionsanstalten eller myndighet, som är besvärsinstans enligt denna lag, alla på sak verkande tillgängliga uppgifter i ärende, som är under deras handläggning.

Vad i 2 mom. är stadgat gäller även läkare, likväl så, att denne äger rätt att för av honom lämnade uppgifter och avgivna utlåtanden uppbära arvode enligt fastställd taxa.

Rätt till ersättning på grund av denna lag må icke utmätas.

Avtal, som avser överföring av på denna lag grundad rätt på annan eller förpantning av sådan rätt, är ogiltigt.

Folkpensionsanstalten och sjukförsäkringsbestyrelse äga rätt att erhålla handräckning av myndigheterna.

Angående jäv för medlem av sjukförsäkringsbestyrelse och -nämnd samt prövningsnämnd gäller vad i rättegångsbalken är stadgat om domarjäv.

I denna lag stadgade avgifter och premier, som icke erlagts, indrivas utan dom och utslag i den ordning, som om utsökning av skatter och allmänna avgifter är särskilt stadgad.

För meddelanden, intyg och tillkännagivanden i enlighet med denna lag erforderliga formulär och blanketter fastställas av folkpensionsanstalten.

Sjukförsäkringsbestyrelse och -nämnd samt prövningsnämnden böra utgiva expeditioner utan avgift.

Utöver vad i 38 § är stadgat, kan folkpensionsanstalten besluta, att enligt denna lag till pensionsanstalten utgående betalning icke skall indrivas eller fel i sådan betalning eller i redovisningen därför icke rättas, om betalningen eller felet är så ringa, att indrivning eller rättelse måste anses medföra oproportionerligt mycket arbete eller kostnader.

Har den allmänna lönenivån i landet väsentligen stigit, äger statsrådet rätt att höja de i 16 § denna lag stadgade markbeloppen för dag- och moderskapspenning högst motsvarande lönenivåns stegring räknat från början av april månad 1963.

Närmare stadganden angående verkställigheten och tillämpningen av denna lag utfärdas genom förordning.