1653/1992

Med läkemedel som skall ersättas enligt 5 § 1 mom. 3 punkten förstås ett i läkemedelslagen (395/87) avsett läkemedel vars ändamål är att vid invärtes eller utvärtes bruk bota eller lindra sjukdom eller sjukdomssymptom och som får säljas endast mot recept, dock inte naturmedel eller homeopatiska och antroposofiska preparat. Med läkemedel som skall ersättas förstås dessutom vissa genom social- och hälsovårdsministeriets beslut angivna läkemedel som får säljas utan recept. Med kliniskt näringspreparat förstås ett preparat som vid behandling av sjukdom används för att helt eller delvis ersätta eller komplettera diet.

Läkemedel som avses i 5 § 1 mom. 3 punkten och 5 b § 1 mom. 3 punkten samt salvbas som avses i 3 a-punkten ersätts med 40 procent av det belopp som vid varje inköpstillfälle överstiger 45 mark. Läkemedel som används vid svåra och långvariga sjukdomar ersätts likväl helt och hållet eller till 80 procent enligt vad som bestäms genom beslut av statsrådet. Då ersättningsnivån bestäms, skall beaktas sjukdomens art samt i vilken mån läkemedlet är nödvändigt och ekonomiskt fördelaktigt. Statsrådet skall i beslutet bestämma vad som skall anses som svår och långvarig sjukdom.

Kliniska näringspreparat som behövs vid behandlingen av en svår sjukdom ersätts med 40 procent av det belopp som vid varje inköpstillfälle överstiger 45 mark, eller till 80 procent, enligt vad som bestäms genom beslut av statsrådet. Då ersättningsnivån bestäms, skall det beaktas i vilken mån preparaten är nödvändigt och ekonomiskt fördelaktiga. Statsrådet skall i beslutet bestämma vad som skall anses som svår sjukdom enligt detta moment.

Om det sammanlagda beloppet av de icke ersatta kostnader som den försäkrade under samma kalenderår haft för sådana läkemedel och kliniska näringspreparat samt sådan salvbas som ersätts delvis enligt denna paragraf överstiger 3 100 mark (årlig självriskandel) , ersätts det överskjutande beloppet till fullo. Denna ersättning kan likväl helt eller delvis förvägras om den försäkrade handlade svikligt då han sökte ersättning eller om det föreligger andra särskilda skäl som beror av den försäkrade.

Den försäkrade skall få full ersättning för resekostnader som beror på besök hos läkare, tandläkare, sjukvårdsanstalt, laboratorium eller röntgeninstitut eller hos någon som har behörig yrkesutbildning, till den del kostnaderna för en enkel resa överstiger 45 mark (självriskandel) . Detta gäller också ersättning för resekostnader som beror på patientbesök av en läkare, tandläkare eller någon som har behörig yrkesutbildning. Om de resekostnader som den försäkrade själv skall betala enligt denna paragraf under samma kalenderår överstiger 900 mark (årlig självriskandel) , skall den överskjutande delen helt och hållet ersättas. När den årliga självriskandelen räknas ut beaktas även de kostnader som den försäkrade har betalt till en hälsovårdscentral för sjuktransport.

Med stöd av sjukförsäkringslagen betalas inte ersättning till försäkrad för belopp han betalt till hälsovårdscentral för sjukvård eller sjuktransport.

Ersättning enligt sjukförsäkringslagen betalas inte heller för kostnader för sjukvård eller sjuktransport om sjukvården eller sjuktransporten har ordnats så som avses i 4 § 1 mom. 4 punkten lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården (733/92) eller om det i verkligheten är fråga om ett sådant arrangemang som avses i nämnda lagrum.

Grunderna för ovan i 7 § 1 mom. och 8 § 1 mom. avsedda taxor bestäms av social- och hälsovårdsministeriet och taxorna fastställs av folkpensionsanstalten.

Dagpenningen per dag är minimidagpenningen, 63 mark, ökad med 30 procent av en trehundradedel av den försäkrades vid beskattningen konstaterade arbetsinkomster under det kalenderår som anges i förordning, till den del arbetsinkomsterna inte överstiger 37 800 mark. Överstiger arbetsinkomsterna 37 800 mark, men inte 113 890 mark, är dagpenningen beträffande den del som överstiger 37 800 mark 66 procent av trehundradedelen av det belopp som överstiger 37 800 mark. Överstiger arbetsinkomsterna 113 890 mark, är dagpenningen för den del som överstiger 113 890 mark 40 procent av trehundradedelen av det belopp som överstiger 113 890 mark. Överstiger arbetsinkomsterna 189 810 mark, är dagpenningen för den del som överstiger 189 810 mark 25 procent av trehundradedelen av det belopp som överstiger 189 810 mark. Har den försäkrade under ovan angiven tid inte haft arbetsinkomster eller har beskattning verkställts enligt uppskattning på det sätt som nämns i 72 § 1 mom. 3 punkten beskattningslagen (482/58) på grund av att ingen skattedeklaration har avgetts, skall dagpenningen per dag vara lika stor som minimidagpenningen.

Dagpenning betalas för varje vardag, dock inte för den dag då arbetsoförmågan inträdde ej heller för de nio närmast följande vardagarna. Är den försäkrade på grund av arten av sitt arbete regelbundet i arbete på söndagar, helgdagar, självständighetsdagen eller första maj likställs dessa dagar med vardag vid beräknandet av den ovan nämnda tiden om nio dagar, förutsatt att han om han inte hade insjuknat skulle ha varit skyldig att vara i arbete även nämnda dagar.

Föräldrapenning betalas till barnets moder eller fader från utgången av moderskapspenningsperioden tills 263 vardagar har förflutit från periodens början, den första utbetalningsdagen medräknad. Den tid för vilken föräldrapenning betalas förlängs med 60 vardagar, då två eller flera barn har fötts samtidigt.

En försäkrad som avses i 21 § 3 mom. har rätt till faderskapspenning som betalas för 6 vardagar antingen under moderskaps- eller föräldrapenningsperioden. Dessutom betalas faderskapspenning för minst 6 och högst 12 vardagar i samband med barnets födelse. Till en fader som fullgör värnplikt i aktiv tjänst eller fullgör vapenfri tjänst eller som i egenskap av reservist eller lantvärnsman är i försvarsmaktens tjänst eller till en fader som fullgör civiltjänst betalas faderskapspenning på motsvarande sätt för den tid under vilken han har semester eller faderskapsledighet. Faderskapspenningen är härvid lika stor som minimidagpenningen.

På grund av vården av adoptivbarn betalas föräldrapenning till en försäkrad som avses i 21 § 4 mom. eller till hans make för varje vardag under vilken vården fortgår till 234 vardagar har förflutit från barnets födelse, dock för minst 100 vardagar.

Anmälan om fördelning av föräldrapenningsperioden mellan föräldrarna eller mellan försäkrade som avses i 21 § 4 mom., anmälan om mottagare av föräldrapenning och anmälan om förändringar som inverkar på utbetalningen av moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenningen skall göras så som stadgas genom färordning.

Förmåner enligt denna lag skall sökas som följer:

För ovan i 29 § 2 mom. avsedda kostnader skall kommun inom sex månader från det företagshälsovårdstjänst givits till socialförsäkringskommissionen inlämna redovisning såsom genom förordning närmare stadgas. Trots försening kan ersättning beviljas antingen till fullt belopp eller delvis, om det måste anses oskäligt att förvägra denna.

Vad som stadgas i denna paragraf tillämpas på motsvarande sätt i de ovan i 29 och 30 a §§ avsedda fall, då kommun, arbetsgivare, företagare eller annan som utför eget arbete eller försäkrad erhållit obehörig förmån.