471/1981

För kostnaderna för ovan i 5 § avsedd sjuktransport som anordnats genom hälsovårdscentrals försorg för fullgörande av den skyldighet som nämns i 14 § 1 mom. 3 punkten folkhälsolagen erhåller kommun i ersättning ett belopp som utgår enligt fastställd taxa eller som, försåvitt avgift får uppbäras av försäkrad i enlighet med vad därom särskilt stadgas, utgör skillnaden mellan beloppet enligt taxan och det nämnda beloppet. Med stöd av denna lag utgår inte ersättning till försäkrad för det belopp som denne betalt till hälsovårdscentral för sjuktransport.

Med stöd av denna lag utgår inte ersättning till försäkrad för belopp som denne erlagt till hälsovårdscentral för sjukvård, ej heller till kommun för sådan sjuktransport som med stöd av annan lag än folkhälsolagen är kostnadsfri för den försäkrade.

Dagpenningen per dag är minimidagpenningen, 27,50 mark, ökad med 30 procent av en trehundradedel av den försäkrades under det kalenderår, varom stadgas i förordning, vid beskattningen konstaterade arbetsinkomster, dock minst 80 procent av en trehundradedel av arbetsinkomsterna. Har den försäkrade under ovan angiven tid inte haft arbetsinkomster, skall dagpenningen per dag utgå med minimidagpenningens belopp.

Vad som vid tillämpningen av denna lag avses med arbetsinkomst stadgas genom förordning.

Om försäkrad har att försörja eget eller makes barn eller adoptiv- eller fosterbarn under 16 år, betalas barnförhöjning till dagpenningen. Är försäkrad som uppbär dagpenning make som inte lever åtskills från andra maken på grund av söndring i äktenskapet, utgår hans dagpenning med barnförhöjning endast om hans arbetsinkomst är lika stor som eller större än andra makens arbetsinkomst. Barnförhöjning betalas för samma tid endast till den ena av makarna.

Barnförhöjningen utgår med 4,25 mark för ett barn och med 8,50 mark för två eller flera barn.

Dagpenning utgår för varje vardag, dock inte för den dag då arbetsoförmågan inträdde, ej heller för de sju närmast följande vardagarna. Är försäkrad på grund av arten av sitt arbete regelbundet i arbete söndagar, helgdagar, självständighetsdagen eller första maj, likställs sagda dagar med vardag vid beräknandet av förenämnda tid om sju dagar, förutsatt att han, om han inte hade insjuknat, skulle ha varit pliktig att vara i arbete även nämnda dagar.

Har arbetsoförmåga ånyo inträtt inom 30 dagar från den dag då den försäkrade senast uppbar dagpenning, utgår dagpenning från och med första vardagen efter den då arbetsoförmågan inträdde, dock inte då det är fråga om ny sjukdom som inte kan anses ansluta sig till den tidigare arbetsoförmågan.

Dagpenning utbetalas högst till utgången av kalendermånaden före den månad under vilken antalet betalningsdagar för dagpenning skulle stiga till 300 dagar. Vid beräknandet av nämnda maximitid skall också sådana tidigare betalningsdagar beaktas, vilka hänför sig till de två senaste åren omedelbart innan sådan arbetsoförmåga senast inträdde som berättigade till dagpenning på vilken tillämpas i 1 mom. avsedd självrisktid.

Har försäkrad, efter att ha uppburit dagpenning, under en tid av minst 12 månader, frånsett sådana perioder av arbetsoförmåga för vilka han enligt 1 mom. inte varit berättigad till dagpenning, har han rätt till dagpenning enligt 3 mom. utan att sådan dagpenning beaktas som utgått före sagda period av 12 månader. Försäkrad, som med stöd av 22 § 1 mom. folkpensionslagen beviljats i sagda lag avsedd invaliditetspension eller i 8 § lagen om pension för arbetstagare (395/61) avsedd full invalidpension, anses under denna tid inte vara arbetsför.

Blir försäkrad, som erhållit dagpenning för maximal tid, arbetsoförmögen på grund av ny sjukdom som inte kan anses ansluta sig till ovan avsedd tidigare arbetsoförmåga, har han rätt att på basen av den arbetsoförmåga som förorsakats av denna nya sjukdom få dagpenning, trots att han tidigare erhållit dagpenning till maximalt belopp, på sätt ovan i denna paragraf är stadgat.

Försäkrad, som erhåller i folkpensionslagen avsedd arbetslöshetspension eller sådan i sagda lag avsedd invaliditetspension som beviljats med stöd av sagda lags 22 § 1 mom., har inte rätt till dagpenning för den tid för vilken pensionen utgår.

Vid tillämpningen av denna paragraf skall till de dagar för vilka dagpenning utbetalts även hänföras de dagar för vilka den försäkrade med stöd av 14 och 15 §§ samt 1 och 2 mom. i denna paragraf har rätt till dagpenning, även om sådan på grund av betalningsbegränsningarna i denna lag inte utbetalts till honom.

Moderskapspenningen per dag är lika stor som den i 16 § avsedda dagpenningen.

Är barnets moder i förvärvsarbete eller i annat arbete utom hemmet efter de 100 första dagar för vilka moderskapspenning utbetalts, skall beloppet av den moderskapspenning som utbetalas till henne för denna tid vara lika stort som minimidagpenningen.

Till moderskapspenning fogas barnförhöjning såsom i 18 § är stadgat, likväl inte för nyfött barn eller sådant adoptivbarn för vars vård moderskapspenningen betalas.

Moderskapspenning utgår för sammanlagt 258 vardagar sålunda, att 25 vardagar därav hänför sig till tiden närmast före den beräknade tidpunkten för barnsbörden och 233 vardagar till tiden närmast därefter. Har havandeskapet blivit avbrutet tidigare än 25 vardagar före den beräknade tidpunkten för barnsbörden, anses moderskapspenningen hänföra sig till de 258 vardagar som närmast följer på den dag då havandeskapet blev avbrutet. Är barnet dödfött eller dör det inom 75 vardagar räknat från barnsbörden eller överlämnar barnets moder under denna tid sitt barn i avsikt att giva det som adoptivbarn, har hon rätt att få moderskapspenning endast för de 100 första vardagarna. Dör barnet eller överlämnas det senare under den tid för vilken moderskapspenning utbetalas, har barnets moder inte rätt att därefter få moderskapspenning.

Moderskapspenning utbetalas för 158 vardagar till modern och för 100 vardagar antingen till modern eller, tidigast efter förloppet av 100 vardagar från det att rätten till moderskapspenning uppkom, med moderns samtycke till barnets fader, som är gift med barnets moder och inte lever åtskills från henne på grund av söndring i äktenskapet, såvida barnets fader på grund av barnets vård varit borta från förvärvsarbete eller annat arbete utanför hemmet. Under samma förutsättningar kan moderskapspenning även i samband med barnsbörden betalas till barnets fader för minst 6 och högst 12 vardagar, varvid den tid, under vilken moderskapspenning utbetalas, i motsvarande mån blir kortare. Moderskapspenning utbetalas till fadern på sätt genom förordning stadgas. Det belopp av moderskapspenningen som per dag skall utbetalas till fadern utgörs av minimidagpenningen ökad med 30 procent av en trehundradedel av faderns i 16 § avsedda arbetsinkomster, dock minst 80 procent av en trehundradedel av hans arbetsinkomster. Anmälan beträffande utbetalning av moderskapspenning till fadern ävensom anmälan till arbetsgivaren om faderns frånvaro från förvärvsarbetet av ovan nämnd orsak samt anmälan om ändringar som påverkar utbetalningen av moderskapspenning skall göras på sätt genom förordning närmare stadgas.

Moderskapspenning på grund av vård av adoptivbarn utbetalas till försäkrad för varje vardag under vilken vården fortgår, till dess 234 vardagar förflutit sedan barnets födelse, likväl för minst 100 vardagar. Med försäkrads samtycke kan moderskapspenningen för 100 vardagar av hennes moderskapspenningsperiod, på sätt genom förordning närmare stadgas, utbetalas till hennes make som inte lever åtskills från henne på grund av söndring i äktenskapet. Vad i 21 § 2 mom. är stadgat om försäkrads frånvaro från arbete äger motsvarande tillämpning på hennes make. Det belopp av moderskapspenningen som skall betalas till maken är lika stort som beloppet av den moderskapspenning som enligt 2 mom. utgår till fadern. Vad i denna paragrafs 2 mom. är stadgat om anmälningsskyldighet gäller även för adoptivföräldrar.

Har försäkrad rätt att få i 1 mom. avsedd ersättning såsom full invalidpension med stöd av de stadganden eller bestämmelser som anges i 8 § 4 mom. lagen om pension för arbetstagare, med stöd av lagen om pension för riksdagsmän (329/67), lagen om sjömanspensioner (72/56), lagen om medlems av statsrådet rätt till pension och om familjepension efter honom (870/77) eller lagen om pension för kommunala förtroendevalda (578/77) eller med stöd av tidigare lag beträffande personer i anställning hos staten, kommun, församling eller annat offentligrättsligt samfund eller med stöd av andra stadganden eller bestämmelser, skall utan hinder av vad ovan i denna paragraf är stadgat dagpenning utgå till fullt belopp för en tid som omfattar de 150 första betalningsdagarna av den i 19 § 3 mom. avsedda maximala tiden för utbetalning av dagpenning och till utgången av den femte fulla månaden av de följande kalendermånaderna (dagpenningens primärtid). Om den i 19 § 3 mom. avsedda tid under vilken dagpenning utbetalas, efter ovan nämnda 150 dagar då dagpenning utgår utan avbrott, beräknas upphöra före primärtidens utgång, utlöper dock primärtiden redan i slutet av den fjärde fulla kalendermånaden. På ovan nämnda med stöd av annan lag utgående ersättningar skall under dagpenningens primärtid inte tillämpas vad i 1―3 mom. är stadgat.

Socialförsäkringskommissionen skall fastställa primärtiden och omedelbart då de 150 betalningsdagarna gått till ända meddela den som beviljar ovan avsedd annan ersättning, att primärtiden löpt ut. Den försäkrade skall därtill uppmanas att söka nämnda ersättning. Ny primärtid kan fastställas endast i det fall att 6 månader förflutit från utgången av den föregående tiden. Angående de ovan avsedda meddelandena och uppmaningarna stadgas närmare genom förordning.

Om dagpenning beviljas försäkrad som erhåller i 4 mom. avsedd invalidpension, skall dagpenningen utgå endast till den del som den under samma tid överstiger pensionens belopp.

Dagpenning utgår oberoende av sådan delpension som avses i 5 b § lagen om pension för arbetstagare eller motsvarande annan än full invalidpension, såvida den försäkrades rätt att erhålla nämnda pension har begynt före ingången av det kalenderår till vilket de arbetsinkomster hänför sig som ligger till grund för fastställandet av dagpenningen.

Har barnaföderska inte undergått av läkare företagen efterundersökning under den tid som begynner fem och slutar tolv veckor efter barnsbörden, har hon inte rätt att erhålla moderskapspenning för längre tid än 100 vardagar, räknat från det rätten till moderskapspenning begynte, såvida inte socialförsäkringskommissionen av särskilda skäl annat besluter. Närmare stadganden om efterundersökning utfärdas genom förordning.

För ovan i 11 a § och 29 § 2 mom. avsedda kostnader skall kommun inom sex månader från det transporten företagits eller företagshälsovårdstjänst givits, till socialförsäkringskomissionen inlämna redovisning såsom genom förordning närmare stadgas. Trots försening kan ersättning beviljas antingen till fullt belopp eller delvis, om det måste anses oskäligt att förvägra denna.

Staten betalar 15 procent av dag- och moderskapspenningarna. Staten skall utge beloppet månatligen i förskott på sätt som genom förordning närmare stadgas.

Dag- och moderskapspenning per dag skall avrundas till närmaste pennibelopp som är jämnt delbart med fem. Överstiger i 16 § avsedd arbetsinkomst fulla belopp av .tiotal mark, skall den överskjutande delen lämnas obeaktad.

Beloppen av de i 16 § i denna lag avsedda arbetsinkomsterna justeras i samma förhållande som det för dag- och moderskapspenningens utbetalningsår fastställda i 9 § lagen om pension för arbetstagare avsedda löneindextalet avviker från det för föregående kalenderår fastställda löneindextalet.

De i 16 § 1 mom. och 18 § 2 mom. stadgade markbeloppen justeras kalenderårsvis med anledning av förändringarna i landets allmänna lönenivå i enlighet med det löneindex som årligen fastställs för tillämpningen av 9 § lagen om pension för arbetstagare.