1714/1991

Såsom sjukvård ersätts, utöver vad som stadgas i 5 §,

Läkararvoden ersätts med 60 procent eller, om arvodet är högre än den fastställda taxan förutsätter, med 60 procent av beloppet enligt taxan.

Det arvode som en tandläkare uppbär för undersökning samt förebyggande vård av mun och tänder ersätts med 80 procent eller, om arvodet är större än den fastställda taxan förutsätter, med 80 procent av beloppet enligt taxan. Tandläkararvoden ersätts med 50 procent eller, om arvodet är högre än den fastställda taxan förutsätter, med 50 procent av beloppet enligt taxan.

För arvode som en läkare har uppburit för en av honom utförd laboratorie- eller röntgenundersökning betalas ersättning enligt 8 § 1 mom.

Kostnaderna för sådan av en läkare på en gång föreskriven undersökning eller behandling som avses i 5 § 1 mom. 2 punkten och 5 b § 1 mom. 2 punkten eller, om kostnaderna överstiger den fastställda taxan, beloppen enligt taxan ersätts till tre fjärdedelar till den del kostnaderna eller beloppen enligt taxan sammanlagt överstiger 70 mark. Detta tillämpas också då en av läkare föreskriven undersökning har utförts eller behandling getts av någon som har behörig yrkesutbildning. Genom förordning stadgas i vilken omfattning på en gång föreskrivna undersöknings- och vårdåtgärder skall ersättas på grundval av en och samma föreskrift samt vilka undersöknings- och vårdåtgärder som vid beräknandet av ersättningen skall anses ha föreskrivits på en gång.

Läkemedel som avses i 5 § 1 mom. 3 punkten och 5 b § 1 mom. 3 punkten samt salvbas som avses i 3 a-punkten ersätts med hälften av det belopp som vid varje inköpstillfälle överstiger 45 mark. Läkemedel som används vid svår och långvarig sjukdom ersätts likväl helt och hållet eller till 80 procent enligt vad som bestäms genom beslut av statsrådet. Då ersättningsnivån bestäms, skall beaktas sjukdomens art samt i vilken mån läkemedlet är nödvändigt och ekonomiskt fördelaktigt. Statsrådet skall i beslutet bestämma vad som skall anses som svår och långvarig sjukdom.

Kliniska näringspreparat som behövs vid behandling av en svår sjukdom ersätts med hälften av det belopp som vid varje inköpstillfälle överstiger 45 mark, eller till 80 procent, enligt vad som bestäms genom beslut av statsrådet. Då ersättningsnivån bestäms, skall det beaktas i vilken mån preparaten är nödvändiga och ekonomiskt fördelaktiga. Statsrådet skall i beslutet bestämma vad som skall anses som svår sjukdom enligt detta moment.

Om det sammanlagda beloppet av de icke ersatta kostnader som den försäkrade under samma kalenderår haft för sådana läkemedel och kliniska näringspreparat samt sådan salvbas som ersätts delvis enligt denna paragraf, överstiger 2 500 mark, ersätts det överskjutande beloppet till fullo. Denna ersättning kan likväl helt eller delvis förvägras, om den försäkrade handlade svikligt då han sökte ersättning eller om det föreligger andra särskilda skäl som beror av den försäkrade.

Vad som i 2 och 3 mom. stadgas om kliniska näringspreparat tillämpas även på produkter som motsvarar sådana preparat.

Den försäkrade skall få full ersättning för resekostnader som beror på besök hos läkare, tandläkare, sjukvårdsanstalt, laboratorium eller röntgeninstitut eller hos någon som har behörig yrkesutbildning, till den del kostnaderna för en enkel resa överstiger 35 mark (självriskandel) . Detsamma gäller ersättning för resekostnader som beror på patientbesök av en läkare eller tandläkare eller någon som har behörig yrkesutbildning. Om de resekostnader som den försäkrade själv skall betala enligt denna paragraf under samma kalenderår överstiger 700 mark (årlig självriskandel) , skall den överskjutande delen helt och hållet ersättas. När den årliga självriskandelen räknas ut beaktas även de kostnader som den försäkrade har betalt till en hälsovårdscentral för sjuktransport.

Dagpenningen per dag är minimidagpenningen, 59,75 mark, ökad med 30 procent av en trehundradedel av den försäkrades vid beskattningen konstaterade arbetsinkomster under det kalenderår som anges i förordning, dock minst 80 procent av en trehundradedel av arbetsinkomsterna, om dessa inte överstiger 36 000 mark. Överstiger arbetsinkomsterna 36 000 mark, men inte 108 000 mark, är dagpenningen 80 procent av en trehundradedel av 36 000 mark ökat med 75 procent av trehundradedelen av det belopp som överstiger 36 000 mark. Överstiger arbetsinkomsterna 108 000 mark, är dagpenningen för den del som överstiger 108 000 mark 45 procent av trehundradedelen av det belopp som överstiger 108 000 mark. Överstiger arbetsinkomsterna 180 000 mark, är dagpenningen för den del som överstiger 180 000 mark 25 procent av trehundradedelen av det belopp som överstiger 180 000 mark. Har den försäkrade under ovan angiven tid inte haft arbetsinkomster eller har beskattning verkställts enligt uppskattning på det sätt som nämns i 72 § 1 mom. 3 punkten beskattningslagen (482/58) på grund av att ingen skattedeklaration har avgetts, skall dagpenningen per dag vara lika stor som minimidagpenningen.

Skatteförvaltningen skall varje år före utgången av beskattningsåret lämna folkpensionsanstalten uppgifter om andra förvärvsinkomster som har konstaterats för varje skattskyldig vid beskattningen för året i fråga än sociala förmåner.

Statsrådet fastställer de grunder enligt vilka de kostnader som avses i 29 § 1-3 mom. ersätts till 50 procent så som folkpensionsanstalten närmare bestämmer. Innan grunderna fastställs skall den delegation som avses i 8 § lagen om företagshälsovård beredas möjlighet att avge utlåtande i saken.

Det belopp som anges i 9 § 3 mom. binds vid levnadskostnadsindex så att det ändras samtidigt och i samma mån som folkpensionerna ändras enligt lagen om bindande av de i folkpensionslagen stadgade pensionerna och understöden vid levnadskostnaderna (348/56). De belopp som anges i 16 § 1 mom. och 18 § 2 mom. justeras kalenderårsvis med anledning av förändringarna i landets allmänna lönenivå enligt det löneindex som årligen fastställs för tillämpningen av 9 § lagen om pension för arbetstagare.