1211/1990

Den som har skadats vid ett olycksfall i militärtjänst eller har insjuknat i en militärtjänstsjukdom och anhöriga till honom har rätt till ersättning av statens medel enligt denna lag.

Rätt till ersättning har inte den som är anställd inom försvarsmakten eller hans anhöriga, om rätten till ersättning bestäms enligt lagen om olycksfallsersättning för statstjänstemän (449/90) eller lagen om olycksfallsförsäkring (608/48) .

Rätt till ersättning har också den som deltar i försvarsmaktens frivilliga övningar, i skjutningar som försvarsmakten övervakar och i utbildning som försvarsmakten beställer av Försvarsutbildningsföreningen samt i försvarsmaktens handräckningsuppgifter, enligt vad som föreskrivs i 35 § i lagen om frivilligt försvar (556/2007) . (11.5.2007/561)

Med olycksfall i militärtjänst avses i denna lag ett olycksfall som har orsakat skada eller sjukdom

En skada, som någon ådrar sig under förhållanden vilka avses i 1 mom. och som har uppkommit under en kortare tid, högst ett dygn, och inte ersätts såsom militärtjänstsjukdom, kan enligt vad som stadgas om olycksfall i arbete anses vara orsakad av ett olycksfall i militärtjänst.

Som olycksfall i militärtjänst ersätts också att en skada eller sjukdom som orsakats av något annat än olycksfall i militärtjänst har förvärrats, om förvärrandet sannolikt beror på ett olycksfall i militärtjänst.

Såsom olycksfall i militärtjänst eller militärtjänstsjukdom betraktas likväl inte ett olycksfall i förvärvsarbete eller en yrkessjukdom i förvärvsarbete, om den som avses i 1 § har rätt att få ersättning för olycksfallet eller sjukdomen enligt lagen om olycksfallsförsäkring eller lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare (1026/81) . Om en ersättning som betalas med stöd av lagen om olycksfallsförsäkring eller lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare skulle ge den som avses i 1 § en mindre förmån än den ersättning som avses i denna lag, betalas skillnaden enligt lagen om olycksfallsförsäkring.

Med militärtjänstsjukdom avses i denna lag

Ärenden som gäller ersättning enligt denna lag sköts av Statskontoret.

I fråga om sökande av ersättning, ersättningsskyldighet, ersättning, behandling av ersättningsärenden, förande av ersättningstagarens talan, deltagande i kostnaderna för besvärsnämnden för olycksfallsärendens verksamhet, ändringssökande, regressrätt och skyldighet att lämna upplysningar gäller, om inte något annat föreskrivs i denna lag, i tillämpliga delar lagen om olycksfallsförsäkring, yrkessjukdomslagen, lagen om rehabilitering som ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring (625/1991) och lagen om besvärsnämnden för olycksfallsärenden (1316/2010) . Vad som föreskrivs om en försäkringsanstalt gäller härvid Statskontoret.

När ersättning fastställs med stöd av någon annan lag beaktas förmånerna enligt denna lag på samma sätt som förmåner enligt lagen om olycksfallsförsäkring. Härvid tillämpas dock inte vad 6 § 4 mom. trafikförsäkringslagen stadgar om beaktande av ersättning enligt lagen om olycksfallsförsäkring när en personskada ersätts från trafikförsäkringen.

Då olycksfalls- och familjepension bestäms skall som årsarbetsförtjänst betraktas minst den årsarbetsförtjänst som avses i 16 § lagen om olycksfallsförsäkring. Minimibeloppet av årsarbetsförtjänsten utgör dock den årsarbetsförtjänst som avses i 16 § 6 mom. i nämnda lag, multiplicerad med två.

Ersättning betalas till den skadade eller insjuknade för tiden efter befrielse från tjänstgöring.

Menersättning kan betalas och sjukvård ersättas också för tjänstgöringstiden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

Lagen tillämpas på skador och sjukdomar som uppkommer eller framträder sedan lagen har trätt i kraft.