935/1973

Skada till följd av brott ersätts av statsmedel så som i denna lag stadgas.

Skada som ett samfund eller en stiftelse har lidit ersätts inte enligt denna lag i andra fall än de som nämns i 5 a § och 8 § 3 mom. (27.3.1992/273)

Denna lag gäller inte trafikskada som avses i trafikförsäkringslagen (279/59) .

Skadelidande har rätt till ersättning för person- och sakskada. Enligt prövning kan ersättning betalas till den skadelidande på det sätt som stadgas i 8 a §.

Ersättning betalas för skada till följd av brott som har begåtts i Finland. Ersättning utges dock inte med mindre särskilt skäl föreligger,

Har brottet begåtts utom Finland, utges ersättning endast för personskada. Förutsättning för ersättning är att den mot vilken brottet har riktats stadigvarande var bosatt i Finland då brottet begicks och att hans vistelse utomlands berodde på arbete, studier eller annan därmed jämförbar omständighet. För ersättning för förlust av underhållsskyldig krävs ytterligare att även den till underhåll berättigade stadigvarande var bosatt i Finland då brottet begicks.

För personskada till följd av brott som har begåtts utom Finland kan enligt prövning betalas ersättning även i andra fall än de som avses i 1 mom., om betalning av ersättning skall anses vara motiverad särskilt med beaktande av brottets nära anknytning till Finland, det nära förhållandet mellan gärningsmannen och den person som brottet riktades mot, skadans art samt den skadelidandes möjlighet att få ersättning från annat håll.

Om den skadelidande varaktigt flyttat utomlands sedan ett i 1 eller 2 mom. avsett brott har begåtts, kan ersättning förvägras eller dess utbetalning inställas.

Från ersättning som utges enligt denna lag skall avdras vad sökanden på grund av samma skada har fått eller uppenbart har rätt att få med stöd av någon annan lag. (14.12.1990/1110)

Ersättning som med stöd av frivillig försäkring betalas för arbetsoförmåga, invaliditet eller vård- och andra kostnader skall avdras från ersättning som enligt denna lag betalas för samma skada. Då sakskada ersätts skall försäkringsbelopp avdras till alla delar. (20.1.1984/63)

Skadestånd som skall betalas av gärningsmannen skall avdragas endast till den del sådant betalts.

Ersättning betalas inte om ersättningsbeloppet uppenbarligen vore mindre än 34 euro. (9.11.2001/963)

Stadgandets 1 mom. skall inte tillämpas då ersättning utges för sakskada som någon som avses i 8 § 1 mom. har orsakat inom anstalten, på sin förläggningsort eller i närheten därav. (20.1.1984/63)

På ersättning betalas inte ränta.

Till den som lidit personskada utges ersättning

Som personskada ersätts också lidande som har orsakats genom ett brott mot frihet eller genom ett i 20 kap. strafflagen nämnt brott. (14.12.1990/1110)

Arbetsgivare ersätts för den lön eller motsvarande ersättning som arbetsgivaren för tiden för arbetsoförmåga har betalt till den som lidit personskada till följd av brott. Ersättningen är dock högst 115 euro per dag. Ersättning betalas inte, om personskadan har förorsakats genom ett målsägandebrott och målsäganden inte har anmält brottet för polisen, yrkat att åtal skall väckas eller framställt straffyrkande i saken.

Har underhållsskyldig omkommit, utges till den som är berättigad till underhåll eller till underhållsbidrag i ersättning det belopp som han sannolikt skulle ha erhållit i underhåll av den omkomne.

Har underhållsbidragets belopp bestämts genom skriftligt avtal som fastställts av socialnämnden eller genom dom, skall detta belopp anses såsom ersättningens belopp, om ej annat visas. Har vid den underhållsskyldiges död underhållsstöd betalts till barn enligt 6 § 4 punkten lagen om tryggande av underhåll för barn eller hade barnet kunnat beviljas stöd på denna grund, anses det i 8 § av nämnda lag stadgade underhållsstödets belopp såsom ersättningens belopp.

Angående ersättningens belopp, sättet för dess utbetalning och den tid för vilken ersättning utges gäller i övrigt i tillämpliga delar vad som är stadgat i lagen om underhåll för barn (704/75) och äktenskapslagen (234/29) .

Skälig ersättning utges för begravningskostnaderna.

Till en närstående till den som har omkommit betalas ersättning för lidande till följd av dödsfallet enligt de förutsättningar som anges i 5 kap. 4 a § skadeståndslagen (412/1974) .

Den ersättning som betalas till en ersättningsberättigad med stöd av denna paragraf får inte vara större än 3 364 euro. (9.11.2001/963)

Den engångsersättning som på grund av ett och samma skadefall betalas till den som lidit personskada får, med beaktande av avdragen enligt 3 §, inte överstiga 47 934 euro.

Enligt denna lag ersätts sakskada, vilken den som på grund av brott, missbruk av rusmedel, sinnessjukdom, utvecklingsstörning eller berusning eller av någon annan sådan orsak tagits in på en anstalt eller den som annars mist sin frihet har orsakat inom anstalten, medan han är placerad utom anstalten eller är på permission eller sedan han rymt från anstalten eller från en myndighets förvar. Detsamma gäller sakskador som har orsakats av ett barn som omhändertagits enligt barnskyddslagen (683/83) . (27.3.1992/273)

Sakskada ersätts också, om den orsakats av någon som av en i 1 mom. nämnd orsak intagits på anstalt i Danmark, Island, Norge eller Sverige medan han på grund av permission eller rymning eller av annat dylikt skäl vistas i Finland. (20.1.1984/63)

Enligt denna lag ersätts dessutom sakskador som någon som har dömts till samhällstjänst eller ungdomsstraff vid utförandet av arbete eller uppgifter som hör till samhällstjänsten eller ungdomsstraffet har orsakat den som har ordnat tjänstgöringsplatsen eller den plats där orientering i arbetslivet och i utförande av arbete ges eller en utomstående. Den som har ordnat tjänstgöringsplatsen eller den plats där orientering i arbetslivet och i utförande av arbete ges skall också ersättas för vad denne enligt 3 kap. 1 § 3 mom. i skadeståndslagen har blivit skyldig att betala till utomstående för en skada som orsakats medan arbete eller uppgifter som hör till samhällstjänsten eller ungdomsstraffet utförs. (21.12.2004/1197)

Utöver vad som i 8 § är stadgat kan sakskada enligt prövning helt eller delvis ersättas, om den skadelidandes utkomstmöjligheter till följd av skadan varaktigt har försämrats. Ersättning för sakskada kan utges även då hjälplöshet som föranletts av den skadelidandes ålder, sjukdom, handikapp eller annan dylik omständighet har medverkat till skadans uppkomst och det med beaktande av den skadelidandes förhållanden kan anses motiverat att han får ersättning.

Under ovan i 1 mom. stadgade förutsättningar kan ersättning utges även för ekonomisk skada som inte står i samband med person- eller sakskada.

Om den skadelidande utan godtagbart skäl försummat sedvanliga försiktighetsåtgärder eller underlåtit att försäkra egendomen, betalas i 1 och 2 mom. nämnd ersättning inte, om ej särskilt skäl därtill föreligger.

Bodde den skyldige och den skadelidande i samma hushåll då brottet förövades, utgår ersättning för sakskada endast om särskilt skäl därtill föreligger.

Har även en annan än någon som avses i 8 § varit delaktig i gärning som orsakat sakskada, uträknas den ersättning som skall betalas enligt denna lag genom att den ersättningsgilla skadan fördelas jämnt mellan dem som orsakat skadan, om det inte på grund av deras skuld eller andra omständigheter är påkallat att fördela ersättningen på annat sätt.

Den ersättning som på grund av ett och samma skadefall betalas till den som lidit sakskada eller i 8 a § nämnd annan skada får, med beaktande av avdragen enligt 3 §, inte överstiga 24 050 euro.

Har ärendet behandlats vid domstol, skall den ersättningsberättigade till den del det prövas vara skäligt ersättas för kostnaderna för de behövliga åtgärder som han har vidtagit för att få sin rätt till ersättning fastställd.

Ersättning för kostnaderna betalas dock inte till den del sökanden får ersättning för dem med stöd av någon annan lag eller en frivillig försäkring eller genom att motparten som förlorat målet har betalt ersättning för dem till sökanden.

Har den skadelidande medverkat till skadan eller har annan omständighet, som ej hörde till den skadebringande handlingen, även bidragit till skadans uppkomst, kan ersättningen jämkas enligt vad som finnes skäligt. Jämkning verkställes likväl icke i de fall som avses i 6 §.

Har den skadelidande inte anmält brottet för polisen och har polisen inte heller på annat sätt fått kännedom om brottet, betalas ersättning endast om synnerligt skäl därtill föreligger. Den omständigheten att målsäganden inte yrkat på åtal eller att han återtagit sitt åtalsyrkande utgör dock inte hinder för erhållande av ersättning, om inte annat följer av 5 a §. (29.11.1985/916)

Har saken handlagts vid domstol, utgår ej ersättning till skadelidande, som underlåtit vad han skäligen borde ha gjort för art få sin rätt till skadestånd fastställd genom dom.

Har i ovan i 5 § avsett fall den skyldige icke kunnat uppdagas, kan från ersättningen av synnerligt skäl en fjärdedel avdragas.

Ersättningen beviljas och utbetalas av statskontoret. Vid beviljande av ersättning är statskontoret inte bundet av domstolens avgörande i skadeståndsfrågan. (29.1.1999/62)

För att bistå statskontoret vid handläggningen av principiella frågor som gäller beviljande av ersättning tillsätter justitieministeriet en nämnd. Närmare föreskrifter om nämnden meddelas genom förordning.

Ersättning skall sökas skriftligen hos statskontoret inom tio år efter det brottet begicks. Av särskilda skäl skall statskontoret uppta även en senare gjord ansökan till prövning.

Till ersättningsansökningen skall fogas de protokoll som uppgjorts vid domstolsförfarandet i saken eller, om saken inte handlagts vid domstol, polisförhörsprotokoll eller, om sådana inte uppgjorts, andra tillförlitliga uppgifter om händelsen samt upplysningar om skadan och annan nödvändig bevisning. Har sökanden på grund av samma skada redan erhållit eller är han uppenbart berättigad till ersättning från annat håll, skall han uppge detta för statskontoret. Innan ersättningsfrågan avgörs, kan statskontoret vid behov fordra att sökanden skall genomgå läkarundersökning. Kostnaderna för läkarundersökning som krävts av statskontoret eller för anskaffande av annan utredning ersätts av statsmedel. (13.2.1987/133)

Arbetsgivare skall till ersättningsansökan foga utredning om

(29.11.1985/916)

Statskontoret har utan hinder av bestämmelserna om tystnadsplikt rätt att på begäran få sådana handlingar av domstolen som den förfogar över och som statskontoret behöver för att utreda och avgöra ersättningsfrågan. (29.1.1999/62)

Är sökandens rätt till annan i 3 § avsedd ersättning än skadestånd av gärningsmannen eller dylik ersättnings storlek stridig eller oklar, kan avgörandet av ersättningsfrågan uppskjutas till dess rätten till annan ersättning slutligt fastställts.

Ersättningsärendet kan inte avgöras innan frågan om sökandens rätt till skadestånd av den för skadan ansvarige avgjorts i första instans eller gärningsmannen meddelats åtalseftergift. Har gärningsmannen inte inom sex månader från det polisen fick kännedom om brottet ställts under åtal eller meddelats åtalseftergift, kan statskontoret likväl avgöra ersättningsärendet. (13.2.1987/133)

Fördröjs avgörandet i ersättningsärendet, betalas förskottsersättning till sökanden, om hans rätt till ersättning är uppenbar. (14.12.1990/1110)

Ersättning för minskning i inkomst eller uppehälle eller förlust av underhållsskyldig erlägges såsom periodiska prestationer, om ej synnerligt skäl föreligger att betala ersättningen på en gång. Annan ersättning utgår på en gång, såframt annat ej av synnerligt skäl följer.

Ersättningssökandens rätt till skadestånd av den som ansvarar för skadan övergår till staten den dag då statskontoret har beslutat betala ersättning och högst till den del ersättning enligt beslutet skall utges. Till staten övergår på motsvarande sätt sökandens rätt att få ersättning av motparten för kostnader som nämns i 10 a §. (14.12.1990/1110)

En fordran som grundar sig på statens regressrätt indrivs i den ordning som föreskrivs i lagen om verkställighet av böter (672/2002) . Indrivning får inte ske förrän det domstolsbeslut genom vilket den för skadan ansvarige har förpliktats att betala ersättning har vunnit laga kraft. I fråga om beviljande av befrielse eller lättnad från skyldighet att betala ersättning som staten har rätt till enligt denna paragraf gäller dessutom vad som föreskrivs i lagen om avgiftsbefrielse (529/1980) . (9.8.2002/675)

Rättsregistercentralen företräder staten i ärenden som gäller utövande av statens regressrätt. (9.8.2002/675)

20 § har upphävts genom L 973/1981.

21 § har upphävts genom L 973/1981.

Har beloppen av i 3 § avsedda ersättningar förändrats av annan orsak än förändring av penningvärdet eller ersättningstagarens behov av underhåll väsentligen förändrats, kan beloppet av såsom periodiska prestationer utgående ersättning för minskning i inkomst eller uppehälle eller förlust av underhållsskyldig ändras eller utbetalningen av ersättningen bestämmas att upphöra.

Om bindande av ovan i 1 mom. avsedda ersättningar vid levnadskostnaderna stadgas särskilt.

Har ersättning betalts utan grund eller till ett för stort belopp, skall statskontoret efter att ha hört ersättningstagaren ålägga honom att återbetala ersättningen. Från återkrav kan avstås, om indrivningen vore oskälig eller det belopp som skall indrivas är ringa och det inte har berott på svikligt förfarande av sökanden eller hans företrädare att ersättning beviljats eller utbetalts. (13.2.1987/133)

Beslut om indrivning skall fattas inom tre år från det ersättningen betalades. Beslut kan även fattas senare, om det befinns att sökanden eller hans företrädare har handlat svikligt i saken.

Ett laga kraft vunnet beslut av statskontoret i ett ärende som gäller återkrav kan verkställas såsom laga kraft vunnen dom. (13.2.1987/133)

Ersättning som betalts utan grund får in drivas även sålunda, att den avdrages från framtida ersättningsbelopp. Av varje ersättningsrat får likväl inte utan ersättningstagarens samtycke avdragas mer än en sjättedel.

En ersättningssökande som när saken behandlats i domstol har beviljats rättshjälp kan på ansökan, till den del det prövas skäligt, få ersättning för de utgifter som ansökan om ersättning enligt denna lag har medfört. På samma sätt förfars om saken inte har behandlats i domstol men sökanden uppfyller förutsättningarna för erhållande av rättshjälp.

Avtal, som avser överföring av på denna lag grundad rätt på annan eller förpantning av sådan rätt, är ogiltigt.

Ändring i ett beslut som statskontoret meddelat med stöd av denna lag söks genom besvär hos försäkringsdomstolen inom 30 dagar från delfåendet. I beslut som statskontoret meddelat med stöd av 17 § 3 mom. eller 24 § får ändring inte sökas genom besvär. (5.3.1999/306)

I försäkringsdomstolens utslag får ändring ej sökas medelst besvär.

Grundar sig ett med stöd av denna lag givet, laga kraft vunnet utslag eller beslut på felaktig eller bristfällig utredning eller är utslaget eller beslutet uppenbart inte lagenligt, kan försäkringsdomstolen på framställning av statskontoret, efter att ha hört vederbörande eller på ansökan av den som ärendet angår, undanröja utslaget eller beslutet och uppta ärendet på nytt eller förordna att statskontoret skall uppta ärendet till ny behandling. Efter att ha gjort ovan nämnd framställning kan statskontoret, till dess ärendet avgjorts på nytt, tillfälligt inställa utbetalandet av ersättningen eller betala denna till det belopp som avses i framställningen. (13.2.1987/133)

Utan hinder av tidigare beslut kan även statskontoret uppta ärendet till ny behandling då det är fråga om att bevilja en förvägrad förmån eller att öka en beviljad förmån. (13.2.1987/133)

Om extraordinätt ändringssökande gäller dessutom vad i 31 kap. rättegångsbalken är stadgat.

De belopp som nämns i 5 § 1 mom, 5 a § och 6 a § 2 mom. samt 7 och 10 § justeras vart tredje år genom förordning så att de motsvarar förändringen i penningvärdet.

Närmare föreskrifter om verkställigheten av denna lag gives genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1974. Lagen äger icke tillämpning på skador, som förorsakats av brott vilka begåtts före nämnda dag.