317/1953

Döms en förbrytare

Om det för två eller flera brott döms till ett gemensamt fängelsestraff på viss tid, förutsätter ett beslut enligt 1 mom. att sådan våldsamhet eller farlighet som avses ovan framgår av åtminstone ett av brotten och att, om brottet lagfördes särskilt, för det skulle följa ett fängelsestraff på viss tid, minst två år. (19.4.1991/702)

Förutsättning för ovan i 1 mom. avsett beslut av domstol och för internering i tvångsinrättning är dessutom, att förbrytaren under den tid av tio år, som föregått brottet, gjort sig skyldig till brott, som ådagalägger grov våldsamhet eller synnerlig farlighet för annans liv eller hälsa, samt att han på grund av omständigheter som framgå av hans brott och övrig utredning om hans person uppenbarligen bör anses synnerligen farlig för annans liv eller hälsa. (18.6.1971/491)

Ovan i denna lag avsedd förbrytare benämnes farlig återfallsförbrytare.

Vid tillämpning av denna lag beaktas inte de brott om vilka är stadgat i 11, 12 eller 14 kap. strafflagen.

Innan domstolen fattar ett beslut som avses i 1 mom. skall den, om tilläggsutredning angående den åtalades person behövs, inhämta utlåtande av rättsskyddscentralen för hälsovården. Domstolen kan också bestämma att den åtalade skall undersökas för utrönande av hans sinnestillstånd och karaktärsläggning. Härvid skall tillämpas vad som särskilt stadgas om undersökning för utredande av sinnestillståndet hos den som åtalas för brott.

Då domstolen besluter, att den dömde kan förordnas att hållas i tvångsinrättning, skall den samtidigt förordna, att den dömde skall häktas eller att han fortfarande skall hållas häktad.

Om internering av ovan i 1 § avsedda farliga återfallsförbrytare i tvångsinrättning förordnar fängelsedomstolen.

Medlemmar i fängelsedomstolen äro chefen för fångvårdsväsendet eller, vid förfall eller jäv för honom, den, som handhar hans åligganden, samt fyra andra av republikens president för fem år i sänder förordnade medlemmar, av vilka två hava erfarenhet i domarvärv och en bör vara med sinnessjukvård förtrogen läkare.

Republikens president förordnar ordförande och viceordförande i fängelsedomstolen bland domstolens lagfarna ledamöter samt två suppleanter för varje förordnad ledamot.

Fängelsedomstolens medlemmar skola avlägga domared.

Med avseende å fängelsedomstolen skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse, vad om domarjäv och omröstning i överrätt är gällande.

2 mom. har upphävts genom L 17.11.2000/962 . (17.11.2000/962)

När en dom enligt vilken det kan bestämmas att en förbrytare skall interneras i tvångsinrättning har vunnit laga kraft, skall frågan om internering tas till behandling då minst en tredjedel av det straff som har dömts ut har verkställts, varvid den avräkning som domstolen har gjort med stöd av 6 kap. 13 § strafflagen inte beaktas, dock senast inom ett år från det domen gavs, och ofördröjligen avgöras av fängelsedomstolen. Denna skall bestämma att förbrytaren skall interneras i tvångsinrättning, om han eller hon skall anses farlig för någons liv eller hälsa enligt 1 § 2 mom.

Förrän fängelsedomstolen besluter om farlig återfallsförbrytares internering i tvångsinrättning, skall domstolen eller av densamma förordnad person rannsaka honom, och honom skola skriftligen delgivas de orsaker, vilka anses påkalla internering, varjämte honom skall beredas tillfälle att vid fängelsedomstolens sammanträde göra anmärkningar i saken. För anmärkningarnas framställande och anmärkningsskriftens avfattande är farlig återfallsförbrytare berättigad att erhålla biträde samt att anlita ombud.

Fängelsedomstolen kan vid behandlingen av ärenden som avses i denna lag bevilja rättshjälp så som bestäms i rättshjälpslagen (257/2002) . Utredning över de ekonomiska förhållandena behöver inte företes, om inte fängelsedomstolen bestämmer något annat. (5.4.2002/264)

Förordnar fängelsedomstolen om internering av förbrytare, skall denne omedelbart överföras till tvångsinrättning. I annat fall skall han undergå sitt straff såsom om avtjänande av frihetsstraff är stadgat.

Fängelsedomstolen skall upptaga av densamma redan avgjort ärende till ny behandling, om det beslut, genom vilket förbrytare förordnats till internering, grundar sig på misstag, som kunnat inverka på beslutet, eller ny utredning i saken visar, att interneringen är uppenbart onödig.

Fängelsedomstolens beslut har förfallit, om det icke verkställts inom tio år från det beslutet gavs eller, om verkställigheten avbrutits, inom samma tid, räknat från avbrottet.

Tvångsinrättning är en för farliga återfallsförbrytare, internerade i stöd av denna lag, grundad särskild inrättning eller särskilt för detta ändamål så anordnad avdelning vid annan inrättning, som genom förordning närmare föreskrives. Män och kvinnor må icke förvaras i samma tvångsinrättning.

I tvångsinrättning internerade farliga återfallsförbrytare skola där grupperas efter sin egenart och den behandling de kräva.

Har den, som hålles i tvångsinrättning, blivit varaktigt sinnessjuk, må fängelsedomstolen frigiva honom från tvångsinrättningen.

Önskar den, som hålles i tvångsinrättning, anskaffa eller bekosta sig bättre kost eller större bekvämlighet än vad honom i inrättningen tillkommer, skall sådan rättighet beviljas honom, såframt ej ordningen inom inrättningen därigenom störes eller säkerheten i hans förvaring äventyras.

För tvångsinrättning skall särskilt reglemente uppgöras, i vilket föreskrifter angående ordningen i inrättningen lämnas.

Har den som är internerad i tvångsinrättning dömts eller döms han till fängelsestraff på viss tid eller till förvandlingsstraff för böter, skall straffen sammanläggas, läggas till grund för ett gemensamt fängelsestraff eller sammanräknas enligt vad som stadgas om sammanläggning av straff, bestämmande av gemensamt straff och sammanräkning av straff i samband med verkställighet. Det sammanlagda, gemensamma eller sammanräknade straffet verkställs i tvångsinrättning. (19.4.1991/702)

Vad i 1 mom. är stadgat tillämpas även på den, vars villkorliga frihet återkallats med stöd av 16 § 2 mom. eller 18 §.

I tvångsinrättning internerad anses till fullo ha avtjänat sitt straff, när frihetsförlusten i straffanstalt och tvångsinrättning varat den tid, som motsvarar det straff som inkommit för verkställighet, räknat från den dag, från vilken tiden för frihetsstraffet räknas.

I tvångsinrättning internerad skall försättas i villkorlig frihet, när han till fullo avtjänat sitt straff, såframt ej fängelsedomstolen finner, att han fortfarande bör anses farlig för annans liv eller hälsa på sätt som avses i 1 § 2 mom. Har internerad ej blivit försatt i villkorlig frihet i enlighet med vad ovan sagts, skall saken ånyo upptagas till behandling med högst sex månaders mellantider.

Fängelsedomstolen må på villkor, som den uppställer, bevilja i tvångsinrättning internerad frihet på prov under högst fyra veckor om året. Internerad, som icke till fullo avtjänat sitt straff, må beviljas frihet på prov endast på synnerligen vägande skäl.

Om befordrande av den som är internerad i tvångsinrättning till sjukhus eller motsvarande inrättning för vård eller undersökning eller till domstol eller annan myndighet gäller på motsvarande sätt vad om fånge är stadgat. Vad om beviljande av tillstånd för fånge att för en kort tid avlägsna sig från straffanstalten är stadgat tillämpas på internerad i enlighet med vad justitieministeriet närmare föreskriver.

Den tid som internerad med stöd av 2 eller 3 mom. vistas utom inrättningen räknas vid tillämpning av 14 § honom till godo, om han iakttagit givna föreskrifter. I annat fall skall justitieministeriet eller, enligt av ministeriet utfärdade föreskrifter, inrättningens föreståndare bestämma, huruvida tiden helt, delvis eller överhuvudtaget skall räknas honom till godo.

Prövotiden för den som från tvångsinrättning försatts i villkorlig frihet är två år. Fängelsedomstolen må på särskilda skäl förkorta eller förlänga prövotiden med högst ett år. Bör villkorligt frigiven på grund av omständigheter som framkommit under prövotiden anses farlig på sätt som avses i 1 § 2 mom., skall fängelsedomstolen återkalla den villkorliga friheten, om övervakaren eller chefen för polisdistriktet anmält saken till fängelsedomstolen före prövotidens utgång.

Begår villkorligt frigiven under prövotiden brott, för vilket honom ådömes frihetsstraff på viss tid, skall den domstol, som dömer honom till straff, samtidigt besluta, huruvida den villkorliga friheten på grund av den dömdes farlighet kan återkallas. Besluter domstolen, att den dömdes villkorliga frihet kan återkallas, må den, om den internerade icke redan är häktad, samtidigt förordna, att han skall häktas. Då dom, enligt vilken internerads villkorliga frihet kan återkallas, inkommit för verkställighet, skall fängelsedomstolen utan dröjsmål avgöra, huruvida den internerade skall anses farlig för annans liv eller hälsa på sätt som avses i 1 § 2 mom. Bör internerad anses på sagda sätt farlig, skall fängelsedomstolen förklara den villkorliga friheten återkallad.

Den vars villkorliga frihet återkallats, må av fängelsedomstolen ånyo försättas i villkorlig frihet, sedan han hållits i tvångsinrättning minst sex månader och han icke längre bör anses farlig för annans liv eller hälsa på sätt som avses i 1 § 2 mom. Dock kan den som för brott, vilket förövats under prövotiden, blivit dömd till strängare straff än fängelse i sex månader, försättas i villkorlig frihet endast under de i 15 § 1 mom. stadgade förutsättningarna.

Sedan fråga om återkallande av villkorlig frihet med stöd av 1 mom. upptagits till behandling i fängelsedomstolen eller beslut om sådan frågas upptagande till behandling fattats, äger fängelsedomstolens ordförande ratt att förordna om häktning av den villkorligt frigivne.

Efterkommer icke den, som med stöd av 15 § 2 mom. försatts i frihet på prov, honom meddelade föreskrifter och anvisningar eller gör han sig skyldig till brott, äger vederbörande polischef rätt att häkta honom. Om häktningen och orsaken därtill bör fängelsedomstolen omedelbart underrättas för eventuellt återkallande av den frihet, som på prov beviljats.

Dömes villkorligt frigiven efter prövotidens utgång till straff för brott, som förövats under prövotiden, må den villkorliga friheten återkallas med tillämpning av vad i 16 § 2 mom. är stadgat.

Har villkorlig frihet ej återkallats, skall den dömde anses hava blivit ovillkorligt frigiven från tvångsinrättningen.

20 § har upphävts genom L 3.6.1976/466 .

Närmare bestämmelser angående verkställigheten och tillämpningen av denna lag utfärdas genom förordning.