Lag om ändring av strafflagen.
- Typ av författning
- Lag
- Meddelats
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
I enlighet med riksdagens beslut
upphäves i strafflagen 7 kap. 5 § 2 mom., sådant det lyder i lag av den 19 juli 1974 ( 613/74 ), samt
ändras 2 kap. 2 § 1 mom., sådant det lyder i nämnda lag av den 19 juli 1974, samt 6 kap. som följer:
2 kap.Om straffen.
2 §.
Fängelse ådömes antingen på livstid eller på viss tid, minst fjorton dagar och högst tolv år, eller, vid sammanläggning av straff enligt 7 kap., femton år.
6 kap.Om straffmätning.
1 §.
Vid straffmätning skall samtliga på saken inverkande straff skärpande och s träff lindrande grunder samt enhetligheten i straffpraxis beaktas. Straffet skall utmätas så, att det står i rättvist förhållande till brottets skadlighet och farlighet samt till den skuld gärningsmannen ådagalagt i brottet.
Grunder för skärpning och lindring av straff är, jämte de övriga omständigheter som enligt lag inverkar på straffmätningen, de i detta kapitels 2 och 3 §§ nämnda grunderna.
2 §.
Straffskärpningsgrunder är:
planmässighet i den brottsliga verksamheten;
att brottet begåtts av medlem i en för allvarliga brott organiserad grupp;
att brottet begåtts mot belöning; samt
gärningsmannens tidigare brottslighet, såframt förhållandet mellan denna och det nya brottet med anledning av att brotten är likartade eller eljest hos gärningsmannen utvisar uppenbar likgiltighet för förbud och påbud i lag.
3 §.
Strafflindringsgrunder är:
betydande påtryckning, hot eller annan liknande omständighet som medverkat till brottets begående;
stark mänsklig medkänsla, som lett till brottet, eller exceptionell och oförutsedd frestelse eller annan motsvarande omständighet, som varit ägnad att minska gärningsmannens förmåga att följa lag; samt
gärningsmannens strävan att av egen drift avstyra eller avlägsna verkningarna av sitt brott eller främja utredningen av detta.
4 §.
Har gärningsmannen av brottet förorsakats eller åsamkas honom av domen annan följd, vilken tillsammans med det straff som utmätts med tillämpning av de i detta kapitel nämnda grunderna skulle leda till ett med hänsyn till brottets art obilligt resultat, skall denna omständighet i skälig mån beaktas vid straffmätningen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977. Genom densamma upphäves lagen den 8 juni 1945 om tillämpning av 6 kap. strafflagen i vissa fall (517/45) samt 20 § lagen den 9 juli 1953 om internering av farliga återfallsförbrytare (317/53).
Helt eller delvis oavtjänat fängelsestraff på viss tid, vilket är strängare än tolv eller, vid sammanläggning av straff, femton år, förkortas då lagen träder i kraft till nämnda straffmaximum. Detta gäller dock icke straff, som den dömde icke helt avtjänat till följd av att han före denna lags ikraftträdande försatts i villkorlig frihet. Åtgärder som föranledes av förkortning av straff kan vidtagas redan innan lagen träder i kraft.
Helsingfors den 3 juni 1976.
Republikens President Urho KekkonenJustitieminister Kristian Gestrin