Lag om statens pensioner
Inte i kraft- Ämnesord
- Pension, Statens pension
- Typ av författning
- Lag
- Förvaltningsområde
- Finansministeriet
- Meddelats
- ELI-kod
- http://data.finlex.fi/eli/sd/1966/280/ajantasa/2005-04-01/swe
I enlighet med Riksdagens beslut stadgas:
1 §
Den som står i tjänste- eller arbetsförhållande till staten har rätt till ålders, invalid, arbetslöshets- och deltidspension samt andra förmåner så som denna lag stadgar. (27.3.1991/618)
Vad som i denna lag bestäms om tjänster gäller även befattningar samt tillfälliga och andra uppdrag vilkas innehavare står i tjänsteförhållande till staten. Det gäller dessutom arbete som utförs på basis av ett skriftligt eller muntligt uppdrags- eller konsultavtal eller ett liknande arrangemang där arbetsinsatsen görs och ett penningvederlag tas emot av en fysisk person som inte är verksam som företagare eller bedriver verksamheten i ett bolags eller någon annan sammanslutnings namn. (11.12.1997/1153)
Såsom i 1 mom. avsedd person betraktas även personer som står i tjänste- eller arbetsavtalsförhållande till riksdagen samt riksdagens justitieombudsman och riksdagens biträdande justitieombudsmän. (30.7.2004/679)
Ett tjänste- eller arbetsavtalsförhållande som avses i 1 mom. benämns i denna lag anställning och en person som avses i samma moment förmånstagare. Med gammal förmånstagare avses i denna lag förmånstagare som den 31 december 1992 hade en anställning som omfattas av denna lag och som har fortgått oavbrutet och fortgår oavbrutet fram till den personliga pensionsåldern. I invalidpensionsfall skall anställningen fortgå oavbrutet fram till dess arbetsoförmågan börjar. Vid tillämpning av detta moment anses en anställning fortsätta utan avbrott, om den arbetsinkomst som erhålls av anställningen varje år uppgår till sammanlagt minst 6 000 euro. Om arbetsinkomsten under något år likväl understiger 6 000 euro skall förmånstagaren visa att anställningen har fortgått utan avbrott. Fortgår en gammal förmånstagares anställning på ovan i detta moment avsett sätt inte oavbrutet fram till den personliga pensionsåldern, anses förmånstagaren vid tillämpningen av denna lag vara en ny förmånstagare. (30.7.2004/679)
5 mom. har upphävts genom L 30.7.2004/679 . (30.7.2004/679)
6 mom. har upphävts genom L 30.7.2004/679 . (30.7.2004/679)
7 mom. har upphävts genom L 30.7.2004/679 . (30.7.2004/679)
8 mom. har upphävts genom L 30.7.2004/679 . (30.7.2004/679)
9 mom. har upphävts genom L 30.7.2004/679 . (30.7.2004/679)
10 mom. har upphävts genom L 30.7.2004/679 . (30.7.2004/679)
11 mom. har upphävts genom L 30.7.2004/679 . (30.7.2004/679)
12 mom. har upphävts genom L 30.7.2004/679 . (30.7.2004/679)
1 a § (30.7.2004/679)
Utan hinder av vad som bestäms i 1 § 4 mom. skall en förmånstagare som i samband med kommunalisering av verksamheten har övergått från anställning som omfattas av statens pensionsskydd till anställning som omfattas av lagen om kommunala pensioner (549/2003) i fråga om sin anställning före kommunaliseringen betraktas som gammal förmånstagare enligt 1 § 4 mom. En förutsättning är att förmånstagaren den 31 december 1992 hade en fortlöpande anställning som omfattas av statens pensionsskydd och att denna anställning på det sätt som föreskrivs i 1 § 4 mom. i denna lag fortgår oavbrutet fram till kommunaliseringen. Efter kommunaliseringen skall en anställning som omfattas av lagen om kommunala pensioner på det sätts som avses i ikraftträdandebestämmelsen i lagen om ändring av lagen om kommunala pensioner (713/2004) fortgå oavbrutet fram till den pensionsålder som motsvarar den personliga pensionsåldern enligt denna lag.
Invalidpensioner enligt lagen om kommunala pensioner som har beviljats med tillämpning av bestämmelser motsvarande 5 a §, jämställs med pensioner som har beviljats enligt det nämnda lagrummet. En förutsättning för att få ålderspension är utöver villkoren i 8 § 1 mom. att den anställning som omfattas av lagen om kommunala pensioner har upphört.
En förmånstagare som har haft rätt att välja pensionsålder i enlighet med ikraftträdandebestämmelsen i lagen om ändring av lagen om statens pensioner (103/1989) senast den 30 juni 1999 enligt de bestämmelser som gällde före den 1 juli 1989 och som har gjort en anmälan om sitt val, behåller sin rätt till nämnda pensionsålder förutsatt att hans eller hennes anställning som omfattas av lagen om kommunala pensioner fortgår utan avbrott från kommunaliseringen fram till pensionsåldern enligt sista meningen i 1 mom. För den som gjort en anmälan om val gäller att anställning som omfattas av lagen om kommunala pensioner och som motsvarar förmånstagarens anställning hos staten före kommunaliseringen i en uppgift som berättigar till den lägre pensionsåldern från och med kommunaliseringen jämställs med anställningstid som krävs för ålderspension.
2 § (30.7.2004/679)
Denna lag gäller inte
anställning före den kalendermånad som följer efter den kalendermånad under vilken förmånstagaren fyller 18 år,
anställning efter den kalendermånad under vilken förmånstagaren fyller 68 år,
anställning på basis av vilken förmånstagaren med stöd av någon annan lag har rätt till pension,
anställning utomlands i statens tjänst, om den anställda inte är finsk medborgare.
3 §
Pensionsskyddet ombesörjes av statskontoret.
Har en rättshandling, för att pensionsskyddets uppkomst eller pensionsavgifternas betalningsskyldighet skall kunna kringgås, givits ett sådant innehåll som inte motsvarar sakens faktiska natur eller syfte, skall då pensionsskyddets innehåll eller skyldigheten att betala pensionsavgifter avgörs förfaras enligt sakens faktiska natur och syfte. Uppstår oklarhet därom, huruvida denna lag skall tillämpas på en viss förmånstagare, avgörs saken av statskontoret på ansökan av vederbörande arbetsgivare eller förmånstagare. Statskontoret avgör saken också i fall då det kan misstänkas vara fråga om kringgående av pensionsskyddets uppkomst eller pensionsavgifternas betalningsskyldighet. Ändring i beslutet får sökas så som stadgas i 23 §. (22.12.1995/1671)
Vid finansministeriet finns statens pensionsdelegation vars medlemmar förordnas av ministeriet för tre år i sänder bland personer som föreslagits av ministeriet och de mest representativa centralorganisationerna för statens tjänstemän och arbetstagare. Delegationen har till uppgift att vara förhandlingsorgan enligt lagen om samarbete inom statens ämbetsverk och inrättningar (651/1988) och enligt samarbetsavtalen, göra framställningar och avge utlåtanden samt vara rådgivande organ i pensionsfrågor. Närmare bestämmelser om delegationens uppgifter och sammansättning kan utfärdas genom förordning av statsrådet. (30.7.2004/679)
Vid statskontoret finns en delegation för ärenden gällande arbetsoförmåga och rehabilitering vars medlemmar förordnas av finansministeriet för tre år i sänder bland personer som föreslagits av ministeriet och de mest representativa centralorganisationerna för statens tjänstemän och arbetstagare. Delegationen har till uppgift att styra och följa praxis vid bedömning av arbetsförmåga och i rehabiliteringsfrågor. Närmare bestämmelser om delegationens uppgifter och sammansättning kan utfärdas genom förordning av statsrådet. (30.7.2004/679)
3 a § (19.12.2003/1184)
Om förmånstagaren har omfattats av pensionsskydd såväl enligt denna lag som enligt lagen om kommunala pensioner, pensionslagen för evangelisk-lutherska kyrkan (298/1966) , lagen om Folkpensionsanstalten (731/2001) (pensionslagar för den offentliga sektorn) eller enligt en lag som nämns i 8 § 4 mom. 1, 2 eller 10–13 punkten i lagen om pension för arbetstagare (395/1961) (pensionslagar för den privata sektorn) och om han eller hon vid tidpunkten för pensionsfallet eller därförinnan senast hade sådan anställning som omfattas av denna lag, skall statskontoret i egenskap av sista pensionsanstalt
ge en beslutssammanställning som upptar statskontorets beslut samt beslut av pensionsanstalter som sköter pensionsskydd enligt andra pensionslagar för den offentliga sektorn samt motsvarande familjepensionsskydd (pensionsanstalt för den offentliga sektorn) samt beslut av sådana i 10 d § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare avsedda pensionsanstalter som sköter pensionsskydd enligt pensionslagar för den privata sektorn samt motsvarande familjepensionsskydd (pensionsanstalt för den privata sektorn),
betala ut de pensioner som avses i beslutssammanställningen och sköta pensionsanstaltens övriga uppgifter i anslutning till pensionerna, och
behandla och avgöra även pensioner som tjänats in på basis av en förmån som avses i 6 §.
Om förmånstagarens pensionsskydd vid tidpunkten för pensionsfallet eller därförinnan senast hade ordnats i den kommunala pensionsanstalten, evangelisk-lutherska kyrkans centralfond, Folkpensionsanstalten eller i en pensionsanstalt inom den privata sektorn, skall denna pensionsanstalt i egenskap av sista pensionsanstalt sköta de uppgifter som avses i 1 mom. även i fråga om pensionsskyddet enligt denna lag.
Dock gäller att om den till pension berättigande tiden mellan pensionsfallet och pensionsåldern eller avgångsåldern, om denna är lägre, ( återstående tid ) eller motsvarande förtjänst beaktas på någon annan grund än arbetstagarens sista arbetsavtals- eller tjänsteförhållande eller företagarverksamhet när pensionens belopp räknas ut, är sista pensionsanstalt utan hinder av 1 och 2 mom. den pensionsanstalt inom den offentliga eller den privata sektorn där pensionsskyddet för den återstående tiden eller motsvarande pensionsskydd har ordnats.
Om statskontoret i egenskap av sådan sista pensionsanstalt som avses i 1 mom. avgör rätten till invalidpension med stöd av 9 § 1 mom. a- eller b-punkten eller om det är fråga om rätt till individuell förtidspension och om den månatliga pensionen från en pensionsanstalt inom den privata sektorn är större än tre gånger det belopp som avses i 1 § 1 mom. 2 punkten lagen om pension för arbetstagare, skall statskontoret före beslutet begära att pensionsanstalten inom den privata sektorn ger en bedömning av pensionssökandens arbetsförmåga. Om statskontoret och pensionsanstalten inom den privata sektorn då är av olika åsikt om pensionssökandens arbetsförmåga, tillämpas inte 1 mom. på pensionsskydd enligt pensionslagarna för den privata sektorn.
En pensionsanstalt inom den offentliga eller den privata sektorn som betalar pension eller avträdelsestöd betraktas som sista pensionsanstalt även när pensionstagaren beviljas annan ny pension än invalidpension. En pensionsanstalt som betalar arbetslöshets- eller deltidspension betraktas dock som sista pensionsanstalt när pensionstagaren beviljas invalidpension, om inte något annat följer av 6 mom.
Om den återstående tiden eller motsvarande förtjänst skall eller borde beaktas i pensioner både enligt denna lag och enligt andra pensionslagar för den offentliga sektorn eller enligt pensionslagar för den privata sektorn eller om ny pension beviljas efter en sådan pension, tillämpas inte vid behandlingen av pensionen vad som i 1–4 mom. föreskrivs om sista pensionsanstalt. Detta förfarande tillämpas också när deltidspension beviljas samtidigt i enlighet med såväl denna lag som andra pensionslagar för den offentliga sektorn eller pensionslagar för den privata sektorn. På behandling av familjepension tillämpas dock vad som i 1–4 mom. bestäms om sista pensionsanstalt, trots att den återstående tiden eller motsvarande förtjänst skall beaktas i pensioner både enligt pensionslagarna för den privata sektorn och enligt pensionslagarna för den offentliga sektorn när pensionsbeloppet för familjepension räknas ut.
En pensionsanstalt inom den offentliga sektorn och en pensionsanstalt inom den privata sektorn kan komma överens om att principen om sista pensionsanstalt skall tillämpas också i de fall som avses i 5 och 6 mom. Pensionssökanden skall underrättas om vilken pensionsanstalt som sköter hans eller hennes pensionsärende.
Närmare bestämmelser om sista pensionsanstalt och dess uppgifter utfärdas genom förordning av statsrådet.
Om det är oklart vilken pensionsanstalt som enligt denna paragraf och enligt den förordning av statsrådet som utfärdats med stöd av den är behörig att handlägga pensionsansökan, avgörs ärendet på pensionsanstaltens begäran av pensionsskyddscentralen. Ändring får inte sökas särskilt i pensionsskyddscentralens beslut i ett sådant ärende.
3 b § (4.5.2001/381)
Pension skall sökas på en blankett som fastställts för ändamålet. Till ansökan skall fogas den utredning som statskontoret bestämmer.
Vid ansökan om invalidpension skall statskontoret tillställas ett läkarutlåtande om sökandens hälsotillstånd. Utlåtandet skall innehålla en vård- eller rehabiliteringsplan. Statskontoret får dock godkänna också ett läkarutlåtande av annat slag eller en motsvarande utredning. Statskontoret kan också på egen bekostnad inhämta ett läkarutlåtande, om sökanden vårdas på sjukhus eller om det finns något annat särskilt skäl därtill.
Den som söker eller uppbär invalidpension är, om han eller hon åläggs därtill av statskontoret, skyldig att för utredning av invaliditeten låta undersöka sig hos en av statskontoret namngiven läkare eller på en rehabiliteringsanstalt eller en undersökningsinrättning som anvisas av statskontoret. Statskontoret skall då ersätta kostnaderna för undersökningen. Till kostnaderna räknas också skäliga resekostnader och ett skäligt dagtraktamente för en resa som enligt åläggandet har gjorts till en annan ort. Om sökanden utan godtagbart skäl vägrar låta sig undersökas, får ansökan avgöras med stöd av erhållen utredning.
Pensionsansökan anses gjord den dag den inkommit till en pensionsanstalt som anges i en lag som nämns i 8 § 4 mom. 1–13 punkten lagen om pension för arbetstagare eller till pensionsskyddscentralen eller till ett ombud som en sådan pensionsanstalt eller pensionsskyddscentralen har bemyndigat därtill. Inlämnar inte sökanden på uppmaning inom en av statskontoret utsatt skälig tid en tilläggsutredning som behövs för att ansökan skall kunna avgöras, anses ansökan dock ha blivit gjord först sedan den utredning som behövs för att ansökan skall kunna avgöras har inkommit till statskontoret.
Närmare bestämmelser om ansökan om pension utfärdas genom förordning av statsrådet.
4 § (30.7.2004/679)
En förmånstagare har rätt att gå i ålderspension under tiden mellan uppnådd 63 och uppnådd 68 års ålder. Bestämmelser om villkoren för beviljande av ålderspension finns i 8 §.
Ålderspension i förtid beviljas på ansökan tidigast från ingången av kalendermånaden efter den då förmånstagaren fyllt 62 år minskad så som bestäms i 10 a § 1 mom. Ålderspension beviljas såsom uppskjuten efter att förmånstagaren fyllt 68 år höjd så som föreskrivs i 10 a § 2 mom.
På förtida och uppskjuten ålderspension tillämpas i övrigt vad som i denna lag bestäms om ålderspension.
5 §
Till pension berättigar arbetsinkomst som erhållits av anställning och som förmånstagaren har tjänat från ingången av kalendermånaden efter den kalendermånad då han eller hon fyllde 18 år till utgången av den månad då han eller hon fyllde 68 år. Till pension berättigar dock inte arbetsinkomsterna under det år då arbetsoförmågan började, om den återstående tiden vid fastställandet av invalidpensionen har räknats såsom till pension berättigande tid på det sätt som föreskrivs i 5 a §. (30.7.2004/679)
2 mom. har upphävts genom L 30.7.2004/679 . (30.7.2004/679)
3 mom. har upphävts genom L 30.12.1993/1528 . (30.12.1993/1528)
4 mom. har upphävts genom L 30.7.2004/679 . (30.7.2004/679)
5 mom. har upphävts genom L 30.7.2004/679 . (30.7.2004/679)
6 mom. har upphävts genom L 21.12.2004/1217 . (21.12.2004/1217)
7 mom. har upphävts genom L 30.7.2004/679 . (30.7.2004/679)
Finansministeriet kan i enskilda fall, då statens fördel kräver det, bestämma att såsom pensionstid helt eller delvis skall räknas den tid sedan förmånstagaren fyllt 23 år som annars inte skulle räknas såsom pensionstid, dock inte tiden efter den 31 december 2004. (30.7.2004/679)
5 a § (30.7.2004/679)
När invalidpensionen fastställs skall även tiden från ingången av det kalenderår då förmånstagaren blev arbetsoförmögen till utgången av den kalendermånad då han eller hon uppnådde 63 års ålder eller en lägre pensionsålder eller avgångsålder ( återstående tid ) räknas såsom till pension berättigande tid. En förutsättning är dock att förmånstagaren under det år då arbetsoförmågan började och de omedelbart föregående tio kalenderåren har haft minst 12 566,70 euro i sådana arbetsinkomster som omfattas av en lag eller pensionsstadga som nämns i 8 § 4 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
Den arbetsinkomst som pensionen för den återstående tiden grundar sig på ( inkomst för den återstående tiden ) bestäms på grundval av de arbetsinkomster enligt en lag eller pensionsstadga som nämns i 8 § 4 mom. i lagen om pension för arbetstagare vilka förmånstagaren har erhållit under de fem kalenderår som föregick det år då arbetsoförmågan började ( granskningstiden ). När inkomsten för den återstående tiden bestäms skall årsinkomsterna justeras enligt 7 c §. Inkomsten för den återstående tiden är summan av de på så sätt justerade arbetsinkomster under granskningstiden dividerad med sextio.
När inkomsten för den återstående tiden bestäms, medräknas också inkomsten under granskningstiden justerad med lönekoefficienten enligt 7 c § eller den arbetsinkomst som ligger till grund för en förmån enligt 6 §.
Om förmånstagaren under granskningstiden har fått grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) eller arbetskraftspolitiskt utbildningsstöd eller utbildningsdagpenning till samma belopp som grunddagpenningen enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller grundstöd enligt lagen om offentlig arbetskraftsservice (1295/2002) beaktas såsom arbetsinkomst 1 047,22 euro för varje hel månad för vilken förmånen har betalats när inkomsten för den återstående tiden bestäms. På motsvarande sätt beaktas också dagpenning enligt sjukförsäkringslagen om den har beviljats till samma belopp som grunddagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Om förmånstagaren när inkomsten för den återstående tiden bestäms inte utöver inkomster enligt 3 och 4 mom. har haft arbetsinkomster enligt 2 mom. under granskningstiden, har han eller hon inte rätt till pension för den återstående tiden.
Om förmånstagarens arbetsinkomster under granskningstiden är mindre än den stabiliserade inkomstnivån på grund av vård av ett barn under tre år och pensionsskyddet till följd av detta skulle ha sjunkit med minst 20 procent, räknas, utan hinder av vad som bestäms ovan i denna paragraf, på ansökan av förmånstagaren såsom inkomst enligt 2 mom. den arbetsinkomst som barnavårdstiden inte har minskat. Härvid beaktas dock arbetsinkomster som erhållits under de högst tio senaste åren.
Genom förordning av finansministeriet kan närmare bestämmelser om tillämpningen av denna paragraf utfärdas.
5 b § (30.7.2004/679)
Utan hinder av 5 a § 2 mom. skall när inkomsten för den återstående tiden bestäms även inkomster som erhållits under det år då arbetsoförmågan började beaktas fram till utgången av den månad då förmånstagaren blev arbetsoförmögen, om
förmånstagaren inte under ett enda år under granskningstiden har sådana arbetsinkomster som enligt 5 a § 2, 3 och 6 mom. beaktas när inkomsten för den återstående tiden bestäms, eller
om förmånstagaren har sådana arbetsinkomster som avses i 1 punkten endast under det år då arbetsoförmågan började eller det föregående året.
Om förmånstagaren har blivit arbetsoförmögen före utgången av det kalenderår då han eller hon fyller 23 år, är granskningstiden, utan hinder av 5 a § 2 mom., tiden mellan ingången av den månad som följer efter den då förmånstagaren fyllde 18 år och utgången av den månad då arbetsoförmågan började. Härvid är inkomsten för den återstående tiden summan av arbetsinkomsterna under granskningstiden justerade enligt 7 c § dividerad med antalet månader i samma period.
Inkomst för den återstående tiden som omfattas av denna lag utgör en lika stor relativ andel av summan av de inkomster för återstående tid som bestäms i 5 a § 2, 3 och 6 mom. samt ovan i 1 och 2 mom. som de arbetsinkomster som omfattas av denna lag utgör av summan av de inkomster enligt de lagar eller pensionsstadgor som nämns i 8 § 4 mom. i lagen om pension för arbetstagare under granskningstiden enligt 5 a § 2 mom. och i 2 mom. ovan.
Genom förordning av finansministeriet kan närmare bestämmelser om tillämpningen av denna paragraf utfärdas.
5 c § (30.7.2004/679)
Skall till en förmånstagare som har invalidpension senare betalas pension på grund av ålder eller ny arbetsoförmåga, räknas såsom till pension berättigande tid även den tid för vilken förmånstagaren var berättigad till den tidigare pensionen. Såsom pensionsberättigande räknas dock inte den tid för vilken förmånstagaren enligt 18 § 2 mom. inte är berättigad till pension. När pension enligt denna lag bestäms för invalidpensionstiden tas till grund den relativa andel av inkomsten för den återstående tiden som motsvarar den andel som arbetsinkomsterna enligt denna lag utgör av det sammanlagda arbetsinkomsterna enligt de lagar eller pensionsstadgor som nämns i 8 § 4 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
Skall till en förmånstagare som har invalidpension senare betalas pension på grund av sådan ny arbetsoförmåga som har börjat innan två år har förflutit från det att den tidigare pensionen upphörde, eller om pension beviljas med anledning av samma sjukdom, lyte eller skada som den tidigare pensionen, fastställs den nya pensionen enligt samma grunder som den tidigare pensionen. Om ålderspensionen börjar innan det förflutit två år från det att invalidpensionen upphört fastställs ålderspensionen enligt samma grunder som invalidpensionen.
När en förmånstagare som har fått rehabiliteringspenning enligt denna lag beviljas invalidpension på grund av arbetsoförmåga som har börjat innan två år har förflutit från det att tiden för betalning av rehabiliteringspenning löpte ut, fastställs pensionen på samma grunder som den skulle ha fastställts om arbetsoförmågan hade börjat vid ingången av tiden för betalning av rehabiliteringspenning.
6 § (30.7.2004/679)
Till pension berättigar också de i 1–9 punkten nedan nämnda förmåner som förmånstagaren har fått från ingången av kalendermånaden efter den månad då han eller hon fyllde 18 år till utgången av året före pensionsfallet. Förutsättningen är att förmånstagaren före ingången av pensionsfallsåret har haft minst 12 566,70 euro i arbetsinkomster enligt en pensionslag eller en pensionsstadga som avses i 8 § 4 mom. i lagen om pension för arbetstagare. Förmånerna berättigar dock inte till pension för den tid under vilken förmånstagaren har fått annan pension än familjepension enligt en lag eller pensionsstadga som nämns i 8 § 4 mom. i lagen om pension för arbetstagare. Den pensionsrätt som avses i denna paragraf bestäms enligt de arbets- och förvärvsinkomster som ligger till grund för förmånerna utifrån
arbetsinkomst enligt sjukförsäkringslagen (364/1963) som ligger till grund för moderskaps-, särskild moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning,
inkomst som ligger till grund för alterneringsersättning enligt lagen om alterneringsledighet (1305/2002) ,
inkomst som ligger till grund för inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa under förutsättning att förmånstagaren har fått dagpenningen före 63 års ålder i egenskap av löntagare enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller företagare enligt 1 kap. 6 § 2 mom. i nämnda lag,
inkomst som ligger till grund för förtjänststöd enligt lagen om offentlig arbetskraftsservice,
inkomst som ligger till grund för den utbildningsdagpenning som avses i 10 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa,
inkomst som ligger till grund för vuxenutbildningsstöd enligt lagen om vuxenutbildningsstöd (1276/2000) ,
arbetsinkomst som ligger till grund för rehabiliteringspenning enligt en lag eller en pensionsstadga som nämns i 8 § 4 mom. i lagen om pension för arbetstagare eller enligt lagen om rehabiliteringspenning (611/1991) , eller för ersättning för förlorad inkomst som beviljats enligt bestämmelserna om rehabilitering inom ramen för olycksfallsförsäkring eller trafikförsäkring, för den tid som förmånen betalats till förmånstagaren, dock inte om rehabiliteringspenningen har utbetalats som ett tillägg till pension,
arbetsinkomst enligt sjukförsäkringslagen som ligger till grund för sjukdagpenning och specialvårdpenning för den tid som dagpenningen har utbetalats till förmånstagaren,
arbetsinkomst som ligger till grund för ersättning för förlorad inkomst som beviljats enligt bestämmelserna om olycksfallsförsäkring, trafikförsäkring eller försäkring för olycksfall i militärtjänst, för den tid som dagpenning har betalats till förmånstagaren, om förmånstagaren inte får sjukdagpenning enligt sjukförsäkringslagen på grund av denna ersättning för förlorad inkomst.
Grunden för pensionen för den tid en förmån enligt 1 mom. 1 punkten har betalats till förmånstagaren är den arbetsinkomst som ligger till grund för förmånen förhöjd med koefficienten 1,17. Grunden för pensionen för den tid som förmånen har betalats till arbetsgivaren är den arbetsinkomst som ligger till grund för förmånen omvandlad med koefficienten 0,17. Om emellertid en förmån på grund av att förvärvsinkomster saknas eller de har varit låga har betalats till ett belopp motsvarande minimidagpenningen, är grunden 523,61 euro i månaden. Om förmånen på grund av återgång till arbetet har betalats till ett belopp som motsvarar minimidagpenningen är grunden för förmånen beloppet av den minimidagpenning som betalats till förmånstagaren.
Grunden för pensionen är 75 procent av den inkomst som ligger till grund för den förmån som avses i 1 mom. 2 och 3 punkten och 65 procent av den inkomst eller arbetsinkomst som ligger till grund för den förmån som avses i 4–9 punkten.
Om en pensionstagare är berättigad till pension enligt två eller flera arbetspensionslagar, behandlas och avgörs den del av pensionen som intjänats på basis av inkomsterna i 1–3 mom. av den sista pensionsanstalt som avses i 3 a § eller, om bestämmelserna om sista pensionsanstalt inte tillämpas, den pensionsanstalt som avses i 10 d § mom. i lagen om pension för arbetstagare eller, om förmånstagaren inte har arbetsinkomster enligt pensionslagar för den privata sektorn, den pensionsanstalt där pensionsskyddet har ordnats på basis av det sista förvärvsarbetet. Ansvaret för den pension som intjänats på basis av dessa förmåner delas mellan pensionsanstalterna på det sätt som föreskrivs i 12 § 1 mom. 6 punkten i lagen om pension för arbetstagare.
7 § (30.7.2004/679)
När den arbetsinkomst som pensionen grundar sig på bestäms, beaktas den lön eller annat vederlag som betalats eller enligt överenskommelse skall betalas som ersättning för arbete. Ett sådant vederlag anses höra till den arbetsinkomst som ligger till grund för pensionen också då det betalas till förmånstagaren av ett konkursbo, en i lönegarantilagen (866/1998) avsedd myndighet som sköter lönegarantiärenden eller någon annan betalare (ställföreträdande betalare) i stället för av arbetsgivaren.
Som vederlag enligt 1 mom. betraktas bland annat inte
personalförmåner från arbetsgivaren,
dagtraktamenten eller andra kostnadsersättningar för tjänste- eller arbetsresa,
sådan lön för väntetid som avses i 2 kap. 14 § 1 mom. i arbetsavtalslagen (55/2001) ,
ersättningar som betalas vid upphävande av arbetsavtal eller tjänsteförhållande, eller andra skadestånd,
till förmånstagaren betalda ersättningar och övriga förmåner enligt lagen om ersättningar på grund av lokala särförhållanden samt andra förmåner till tjänstemän inom utrikesrepresentationen (651/1993) samt ortstillägg och ersättningar enligt förordningen om ersättningar på grund av lokala särförhållanden till tjänstemän inom utrikesrepresentationen (652/1993) .
Har en förmånstagare som är finsk medborgare varit tjänsteman inom utrikesrepresentationen, i 64 § i förordningen om försvarsmakten (667/1992) avsedd tjänsteman, anställd vid teknologiska utvecklingscentralens utrikesenheter eller annan sådan tjänsteman eller befattningshavare på vars lön lagen om ersättningar på grund av lokala särförhållanden samt andra förmåner till tjänstemän inom utrikesrepresentationen tillämpas, fogas vid uträkning av pensionen till hans eller hennes arbetsinkomst enligt 1 mom. dyrortstillägg, om sådant inte annars ingår i arbetsinkomsten. Dyrortstillägget utgör ett lika stort belopp som skulle betalas om förmånstagarens verksamhet vore förlagd till Helsingfors.
7 a § (30.7.2004/679)
Har förmånstagaren under minst tre på varandra följande kalenderår före året för pensionsfallet inkomster som omfattas av denna lag och som uppgår till minst 6 000 euro varje år, tillväxer pensionen för året för pensionsfallet på grundval av inkomsten under det år som föregick året för pensionsfallet. Inkomsterna under det föregående året multipliceras med antalet månader från ingången av året för pensionsfallet till utgången av månaden för pensionsfallet och divideras med 12.
Om inkomsterna under året före året för pensionsfallet likväl avviker från de genomsnittliga inkomsterna under de föregående två åren med över 10 procent, tillämpas inte 1 mom. utan pensionen för året för pensionsfallet tillväxer på grundval av de inkomster som omfattas av denna lag och som betalts före pensionsfallet.
7 b § (30.7.2004/679)
Då pensionen räknas ut dras från arbetsinkomsten för vart och ett år av ett belopp motsvarande det procenttal för förmånstagarens pensionsavgift som fastställts för respektive kalenderår, eller i fråga om förmånstagare som fyllt 53 år, den förhöjda avgiften.
7 c § (30.7.2004/679)
De inkomstgränser och belopp som anges i denna lag samt arbetsinkomsten för vart och ett av de år för vilket pensionen räknas ut justeras med en koefficient i vilken vägningskoefficienten för förändringar i lönenivån utgör 0,8 och vägningskoefficienten för förändringar i prisnivån 0,2 ( lönekoefficienten ). Som lönekoefficient används den lönekoefficient som social- och hälsovårdsministeriet årligen fastställer med stöd av 7 b § i lagen om pension för arbetstagare.
7 d § (30.7.2004/679)
Invalidpension eller rehabiliteringsstöd höjs med nedan nämnda koefficient från ingången av det kalenderår före vilket pension eller rehabiliteringsstöd har betalats för sammanlagt fem hela kalenderår. Denna engångsförhöjning räknas ut på basis av den pension som beviljats förmånstagaren enligt denna lag. Förhöjningen bestäms enligt förmånstagarens ålder vid ingången av året för förhöjningen så att förhöjningsprocenten är 21 när förmånstagaren är i åldern 24–26 år. Förhöjningsprocenten sjunker för varje levnadsår med 0,7 procentenheter. När förmånstagarens fyllt 55 år, görs ingen förhöjning.
7 e § (30.7.2004/679)
Pensionsskyddet anpassas till förändringen i den förväntade medellivslängden efter 2009 genom att ålderspensionen när den börjar omvandlas med den livslängdskoefficient som fastställts för det år då förmånstagaren fyllde 62 år. Om ålderspensionen dock börjar före det år då förmånstagaren fyller 62 år, omvandlas den med den livslängdskoefficient som fastställts för det år då pensionen började.
När en invalidpension ändras till ålderspension då förmånstagaren fyller 62 år eller senare, justeras pensionen med den livslängdskoefficient som fastställts för det år då han eller hon fyller 62 år. Om en invalidpension ändras till ålderspension före det år då förmånstagaren fyller 62 år, justeras pensionen dock med den livslängdskoefficient som fastställts för det år då pensionen ändras till ålderspension.
Som livslängdskoefficient används den koefficient som social- och hälsovårdsministeriet årligen fastställer med stöd av 7 h § i lagen om pension för arbetstagare.
Närmare bestämmelser om beräkning av livslängdskoefficienten kan utfärdas genom förordning av finansministeriet.
7 f § (21.12.2004/1217)
När den arbetsinkomst som pensionen grundar sig på räknas ut beaktas för en förmånstagare enligt 8 § 4 mom. 1–3 punkten endast inkomsterna enligt 10 § 3 mom. 1 punkten för högst 10 år före pensionsfallet eller på motsvarande sätt för tiden före anställningens upphörande. Den pensionsgrundande inkomsten räknas ut enligt 7 b och 7 c §, och summan divideras med antalet dagar som berättigar till militärpension under granskningstiden. Talet i fråga multipliceras med 30.
8 §
Ålderspension beviljas tidigast från ingången av kalendermånaden efter den då förmånstagaren fyllde 63 år, dock tidigast från ingången av månaden efter den då pensionen söks. En förutsättning är att förmånstagaren inte längre står i det tjänste- eller arbetsavtalsförhållande från vilket han eller hon pensioneras. Om pension sökts inom tre månader från tjänste- eller arbetsavtalsförhållandets upphörande, beviljas pensionen likväl från ingången av kalendermånaden närmast efter den då tjänste- eller arbetsavtalsförhållandet upphörde. (30.7.2004/679)
Rätt till pension som intjänats på arbetsinkomst under tiden för ålderspension föreligger tidigast från ingången av kalendermånaden efter den då förmånstagaren fyllde 68 år. (30.7.2004/679)
En förutsättning för att en förmånstagare som får deltidspension enligt denna lag skall få ålderspension vid pensionsåldern är att det deltidsarbete som avses i 9 d § 1 mom. 4 punkten har upphört och att han innan deltidspensionen och deltidsarbetet upphörde har uppnått pensionsåldern. (30.12.1993/1528)
Uppnådd pensionsålder är dock inte en förutsättning för ålderspension,
om, när det är fråga om en ny förmånstagare som avses i 1 § 4 mom.,
en tjänsteman som tjänstgör i en officers- eller institutofficerstjänst, för vilken såsom ovillkorligt behörighetsvillkor har fastställts tjänsteexamen för officer eller institutofficer, har fyllt 48 år när anställningen upphör och 55 år innan pensionen börjar eller en tjänsteman som tjänstgör i en tjänst som förutsätter flygarexamen har fyllt 45 år när anställningen upphör och innan pensionen börjar, och
en ovan i underpunkt a avsedd tjänsteman innehar militär grad och han eller hon i en i underpunkt a avsedd tjänst eller sammanlagt i en sådan tjänst och annan militär tjänst vid försvarsmakten eller gränsbevakningsväsendet och som värvad, gränsbevakare eller sjöbevakare har intjänat en pensionstid om minst 30 år, minskad i fråga om en annan tjänsteman än en sådan som tjänstgör i en tjänst som förutsätter flygarexamen med de fulla månader som då han eller hon avgick från sin tjänst återstod till 55 års ålder och om villkoren i fråga om de pensionsgrundande inkomsterna enligt 10 § 3 mom. 1 punkten uppfylls,
om en tjänsteman som tjänstgör i en specialofficerstjänst, som militärpräst eller i en militär specialtjänst vid försvarsmakten eller i en specialofficers-, gränsbevakar- eller sjöbevakartjänst vid gränsbevakningsväsendet har fyllt 55 år när anställningen upphör och om han eller hon i en sådan tjänst eller sammanlagt i en sådan tjänst och annan militär tjänst vid försvarsmakten eller gränsbevakningsväsendet och som värvad, gränsbevakare eller sjöbevakare har intjänat en pensionstid av minst 30 år, och om villkoren i fråga om de pensionsgrundande inkomsterna enligt 10 § 3 mom. 1 punkten uppfylls,
om, när det är fråga om en i 1 § 4 mom. avsedd gammal förmånstagare, en tjänsteman som tjänstgör i en officers- eller institutofficerstjänst, för vilken såsom ovillkorligt behörighetsvillkor har fastställts tjänsteexamen för officer eller institutofficer, innehar militär grad och han eller hon i en sådan tjänst eller sammanlagt i en sådan tjänst och annan militär tjänst vid försvarsmakten eller gränsbevakningsväsendet och som värvad, gränsbevakare eller sjöbevakare har intjänat en pensionstid om minst det antal år som anges i följande tabell, och om villkoren i fråga om de pensionsgrundande inkomsterna enligt 10 § 3 mom. 1 punkten uppfylls:
Pensionstid till utgången av 1994 | Pensionstid som krävs för pensionering |
minst 16 år | 25 år |
minst 13 år | 26 år |
minst 10 år | 27 år |
minst 7 år | 28 år |
minst 3 år | 29 år |
mindre än 3 år | 30 år, |
om förmånstagaren har uppnått sin avgångsålder.
En förmånstagare som avses i 4 mom. 1–3 punkten har inte rätt till förtida ålderspension eller deltidspension. (30.7.2004/679)
Om en förmånstagare har beviljats ålderspension enligt denna lag, lagen om kommunala pensioner, en pensionsstadga som avses i 7 § 1 mom. 8 eller 9 punkten i lagen om Folkpensionsanstalten, pensionsstadgan för Finlands Bank, pensionslagen för evangelisk-lutherska kyrkan eller lagen om ortodoxa kyrkosamfundet (521/1969) eller lagstiftningen om det pensionsskydd som i tillämpliga delar i överensstämmelse med bestämmelserna om statens pensioner skall finansieras av landskapet Åland, och om denna pension fram till den 31 december 1994 har ökat med 11/60 procent för varje till pensionstiden hänförlig månad, har förmånstagaren efter det att anställningen upphört rätt till ålderspension enligt denna lag oberoende av om han eller hon har uppnått sin pensionsålder. (30.7.2004/679)
Har förmånstagaren med stöd av de bestämmelser som nämns i 6 mom. erhållit en förtida ålderspension som fram till den 31 december 1994 har ökat med 11/60 procent för varje till pensionstiden hänförlig månad, betraktas pensionsåldern för denna pension som förmånstagarens pensionsålder också enligt denna lag. (30.7.2004/679)
8 a § (3.2.1989/103)
8 a § har upphävts genom L 3.2.1989/103 .
9 §
Förutsättning för erhållande av invalidpension är att anställningen fortgått oavbrutet under minst en månad och att förmånstagaren på grund av sjukdom, lyte eller skada
medan anställningen pågått blivit oförmögen att handha sin tjänst eller sitt arbete under en tid av sannolikt minst ett år, tiden från och med arbetsoförmågans början däri inberäknad, (22.12.1995/1671)
medan anställningen pågått blivit på så sätt arbetsoförmögen att hans arbetsförmåga kan uppskattas vara nedsatt med minst 2/5 på grund av sjukdom, lyte eller skada för lika lång tid som stadgas i apunkten, eller (22.12.1995/1671)
efter anställningens upphörande under lika lång tid som i punkt a) stadgats blivit oförmögen till tjänst eller arbete, som med beaktande av hans ålder, yrkeskunskap och övriga omständigheter bör anses vara för honom lämpligt och trygga hans skäliga utkomst; eller
likaså efter anställningens upphörande erhållit på senare tjänste eller arbetsförhållande eller på företagarverksamhet baserad, i 8 § 4 mom. lagen om pension för arbetstagare nämnd invalidpension. (10.12.1971/851)
Invalidpension beviljas tills vidare eller i form av i 3 mom. avsett rehabiliteringsstöd för viss tid. När invalidpension beviljas med tillämpning av 1 mom. d-punkten, ges den antingen som full pension eller delinvalidpension, beroende på hur den pension som utgör grunden för pensionen är beviljad. (30.7.2004/679)
Rehabiliteringsstöd beviljas för främjande av förmånstagarens rehabilitering för så lång tid som han beräknas vara förhindrad att handha förvärvsarbete på grund av arbetsoförmåga. När rehabiliteringsstöd beviljas skall det säkerställas att en vård- eller rehabiliteringsplan har uppgjorts för förmånstagaren. Rehabiliteringsstöd kan beviljas en arbetsoförmögen förmånstagare även för den tid beredningen av vård- eller rehabiliteringsplanen pågår. Vad som på något annat ställe i lag stadgas om invalidpension och mottagare av sådan pension skall tillämpas på rehabiliteringsstöd och mottagare av sådant stöd. (22.12.1995/1671)
Förmånstagaren har rätt att få ett förhandsbeslut av vilket framgår om han eller hon uppfyller villkoren för invalidpension i 1 och 7 mom., då den söks i form av delinvalidpension, samt de i 9 b § nämnda villkoren för invalidpension som beviljas i form av delinvalidpension. Ändring i beslutet får sökas på det sätt som föreskrivs i 23 §. Ett bifallande förhandsbeslut är bindande för statskontoret, om en därpå grundad pensionsansökan görs inom nio månader eller inom en av arbetsgivaren och förmånstagaren avtalad längre tid från det beslutet vann laga kraft. (30.7.2004/679)
Invalidpension beviljas icke eller ock sänkes dess belopp, om förmånstagare uppsåtligen förorsakat sin invaliditet. Pensionens belopp må sänkas, om invaliditeten förorsakats av förmånstagaren genom grovt vållande eller om han ådragit sig sjukdom, lyte eller skada genom brottslig gärning. (3.2.1989/103)
6 mom. har upphävts genom L 30.7.2004/679 . (30.7.2004/679)
Utöver vad som i 1 mom. bestäms om faktorer som skall beaktas vid bedömningen av i vilken mån arbetsförmågan är nedsatt skall i fråga om en förmånstagare som fyllt 60 år och som har en lång arbetshistoria, vid bedömningen av rätten till invalidpension även beaktas om arbetet har varit påfrestande och slitsamt samt de krav och det ansvar som hänför sig till arbetet, om dessa faktorer i kombination med sjukdom, lyte eller skada gör det oskäligt att fortsätta i arbetet. (3.12.2002/1006)
Rätt till pension som intjänats under tiden för invalidpension föreligger på ansökan tidigast från den tidpunkt då invalidpensionen ändras till ålderspension, under förutsättning att förmånstagaren inte längre står i det tjänste- eller arbetsavtalsförhållande från vilket han eller hon skall pensioneras, eller från den tidpunkt efter att invalidpensionen upphört då en sådan ny pension beviljas som 5 c § 2 eller 3 mom. inte tillämpas på. (30.7.2004/679)
9 a § (23.12.1999/1229)
Berättigad till arbetslöshetspension är en före 1950 född långvarigt arbetslös förmånstagare när han eller hon har fyllt 60 år fram till det att han eller hon fyller 63 år, förutsatt att
han eller hon under de 15 kalenderår som omedelbart föregått den dag för pensionsfallet som avses i 2 mom. under sammanlagt minst fem år har intjänat i 8 § 4 mom. i lagen om pension för arbetstagare nämnd grundpension eller annan därmed jämförbar pension som grundar sig på arbetsavtals- eller tjänsteförhållande; på grundval av inkomsterna beaktas den pensionsgrundande tiden härvid så som anges i 4 § 4 mom. i lagen om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden (134/1962) ,
han eller hon företer ett intyg från arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten över att han eller hon enligt 6 kap. 7 eller 9 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa inte längre har rätt till arbetslöshetsdagpenning, och att
han eller hon företer ett intyg från arbetskraftsbyrån över att han eller hon är arbetslös arbetssökande där och inte kan anvisas sådant arbete som han eller hon inte kan vägra ta emot utan att förlora sin rätt till arbetslöshetsdagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Arbetslöshetspensionen är lika stor som den invalidpension enligt denna lag som skulle ha beviljats förmånstagaren, om han eller hon vid tidpunkten för pensionsfallet hade varit berättigad till invalidpension. När pension för återstående tid räknas ut tillämpas dock 5 a, 5 b, 7 och 7 b § sådana de lyder den 31 december 2004. Till arbetslöshetspensionen läggs dock inte den pension som grundar sig på återstående tid. Pensionsfallet anses ha inträffat den dag då förmånstagaren uppfyller alla de villkor för arbetslöshetspension som avses i 1 mom. (30.7.2004/679)
På förmånstagare som är födda före 1945 och som inte uppfyller det villkor som föreskrivs i 1 mom. 1 punkten om intjäning av grundpension eller annan därmed jämförbar pension under 15 kalenderår, skall i stället för nämnda 15 kalenderår 20 kalenderår tillämpas, om
på förmånstagaren enligt 4 mom. i ikraftträdelsebestämmelsen i lagen om ändring av lagen om statens pensioner (1229/1999) tillämpas 9 a § 2 mom., sådant det löd vid tidpunkten för nämnda lags ikraftträdande, eller
förmånstagaren den 1 januari 2000 fick arbetsmarknadsstöd enligt lagen om arbetsmarknadsstöd (1542/1993) på grund av att förmånstagaren fått ut arbetslöshetsdagpenningens maximibelopp.
Vad som bestäms i 3 mom. gäller dock inte förmånstagare som inte under minst 15 år har intjänat i 8 § 4 mom. lagen om pension för arbetstagare avsedd grundpension eller annan därmed jämförbar pension som grundar sig på anställnings- eller tjänsteförhållande. På grundval av arbetsförtjänsten i arbetsförhållanden som avses i lagen om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden beaktas intjänandetiden så som anges i 4 § 6 mom. i nämnda lag. (3.12.2002/1006)
Uppfyller en förmånstagare de villkor som anges ovan i denna paragraf när han eller hon fyller 62 år, beviljas han eller hon ålderspension så som föreskrivs i 10 a § 3 mom. (30.7.2004/679)
9 b § (30.7.2004/679)
I 9 § 1 mom. b- och c-punkten samt i 9 § 7 mom. nämnd invalidpension beviljas antingen som full pension eller som delinvalidpension. Full invalidpension beviljas förmånstagare vars arbetsförmåga kan uppskattas vara nedsatt med minst 3/5 under åtminstone ett år. Är arbetsförmågan nedsatt med mindre än detta, men med minst 2/5, beviljas pensionen som delinvalidpension.
Beloppet av full invalidpension fastställs enligt 10 § 1, 4 och 5 mom. Delinvalidpensionen utgör hälften av full invalidpension.
9 c § (30.7.2004/679)
9 c § har upphävts genom L 30.7.2004/679 .
9 d § (3.2.1989/103)
Rätt till deltidspension har en förmånstagare i åldern 58–67 år som har övergått till deltidsarbete,
om han eller hon inte får pension enligt denna lag, i 8 § 4 mom. i lagen om pension för arbetstagare nämnd grundpension eller någon annan därmed jämförlig, på arbetsavtals- eller tjänsteförhållande eller företagarverksamhet grundad pension,
om han eller hon under en tid av minst sex månader omedelbart före deltidspensionens början oavbrutet haft heltidsanställning som omfattas av denna lag och under fem kalenderår omedelbart före det år då deltidspensionen började har arbetsinkomster som omfattas av denna lag på minst 12 000 euro per år under tre kalenderår; som heltidsanställning betraktas sådant arbete i vilket arbetsinkomsterna uppgår till minst 1 000 euro per månad,
om hans eller hennes arbetstid eller inkomst i anställningen har minskat så att arbetsinkomsten i deltidsarbete sammanlagt uppgår till minst 35 och högst 70 procent av hans eller hennes stabiliserade inkomst före minskningen, dock till minst 229,34 euro per månad, varvid minskningen i arbetstiden inte får skilja sig väsentligt från nedgången i arbetsinkomsterna, samt
om han eller hon inte uteblir från arbetet en längre tid än sex veckor i följd, i vilket inte ingår semester eller annan därmed jämförbar tid eller tid för vilken han eller hon får dagpenning enligt sjukförsäkringslagen.
Utan hinder av det inledande stycket i 1 mom. har förmånstagare som är födda före 1947 och som övergått till deltidsarbete rätt att få deltidspension när de fyllt 56 år, men inte efter att de uppnått åldern för ålderspension eller avgångsåldern, om denna är lägre. (3.12.2002/1006)
När deltidspension fastställs betraktas som stabiliserad inkomst den i 5 a § avsedda inkomst för återstående tid på grundval av vilken förmånstagarens invalidpension hade beräknats, om förmånstagaren vid tidpunkten för deltidspensionens början hade blivit arbetsoförmögen. (30.7.2004/679)
Finansministeriet meddelar vid behov närmare föreskrifter om när det kan anses vara fråga om anställning på heltid på det sätt som avses i 1 mom. 2 punkten, hur förtjänstnivån i deltidsarbete som avses i 1 mom. 4 punkten konstateras och hur utvecklingen av den skall följas.
Genom förordning av statsrådet kan föreskrivas att undantag av särskilda skäl får göras från den inkomstgräns i pengar som avses i 1 mom. 2 punkten och från de villkor för minskad arbetstid som avses i 1 mom. 3 punkten. (30.7.2004/679)
Rätt till deltidspension har inte en förmånstagare som får deltidspension enligt lagen om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden, om den baserar sig på inkomst som erhållits av anställning som räknas såsom pensionstid för pension enligt denna lag. (30.7.2004/679)
Om en förmånstagare i samband med förstatligande har överförts från kommunal eller privat anställning till statlig anställning, beaktas den kommunala eller privata anställningen före förstatligandet när den i 1 mom. 2 punkten nämnda tidsfristen om sex månader beräknas, och även inkomsterna från kommunal eller privat anställning när inkomsterna under tre år beräknas. (30.7.2004/679)
10 §
Pensionen tillväxer årligen på grundval av pensionsgrundande arbetsinkomst som omfattas av denna lag för ettvart år med
1,5 procent fram till utgången av den kalendermånad då förmånstagaren fyller 53 år, och för den tid under vilken pensionstagaren har fått invalid-, arbetslöshets- eller ålderspension enligt en i 8 § 4 mom. i lagen om pension för arbetstagare nämnd lag eller pensionsstadga eller generationsväxlingspension för lantbruksföretagare, avträdelseersättning eller avträdelsestöd eller motsvarande pension från utlandet, samt på grundval av den grund för pension som avses i 6 §,
1,9 procent från och med ingången av kalendermånaden efter den då förmånstagaren fyller 53 år fram till utgången av den kalendermånad då förmånstagaren fyller 63 år,
4,5 procent från och med ingången av kalendermånaden efter den då förmånstagaren fyller 63 år, dock inte om förmånstagaren under denna tid får pension i någon annan form än deltidspension.
2 mom. har upphävts genom L 30.7.2004/679 . (30.7.2004/679)
Pensionen tillväxer dock från och med den 1 januari 2005 för varje till pensionstiden hänförlig dag med 1/180 procent av de pensionsgrundande arbetsinkomsterna, om det är fråga om en sådan innehavare av en officers- eller institutofficerstjänst, för vilken såsom ovillkorligt behörighetsvillkor har fastställts examen för officerstjänst eller institutofficerstjänst, som har militär grad eller om det är fråga om en i 8 § 4 mom. 2 punkten avsedd tjänsteman. Pensionen för en tjänsteinnehavare vid försvarsmakten eller gränsbevakningsväsendet som förutsätts ha flygarexamen tillväxer för varje till pensionstiden hänförlig dag med 1/120 procent av de pensionsgrundande arbetsinkomsterna. Tjänsteinnehavare, som avses i de två föregående meningarna i detta moment, intjänar pension för återstående tid såsom i arbete till den del återstående tid inräknas i pensionen, till utgången av den månad han eller hon fyller 50 år. Detta moment tillämpas endast
om en ovan avsedd förmånstagare i en sådan tjänst har pensionsgrundande inkomster som i medeltal uppgår till minst 12 000 euro om året och han eller hon under de fem kalenderår som omedelbart föregick uppnåendet av föreskriven pensionsålder eller anställningens upphörande under minst tre kalenderår i dylik tjänst har pensionsgrundande inkomster som uppgår till minst ovan nämnt belopp, eller
om invalid- eller arbetslöshetspension beviljas med tillämpning av 5 a § eller ålderspension med tillämpning av 8 § 4 mom. 1–3 punkten.
Pensionen för den återstående tiden utgör av den inkomst för återstående tid som avses i 5 a §
1,5 procent per år till den del som pensionen omfattar återstående tid fram till utgången av den månad då förmånstagaren fyller 50 år,
1,3 procent per år till den del som den återstående tiden omfattar tiden från ingången av den kalendermånad efter den då förmånstagaren fyller 50 år fram till utgången av den kalendermånad då förmånstagaren fyller 63 år.
För den tid för vilken förmånstagaren har fått invalidpension tillväxer pensionen från ingången av det år då arbetsoförmågan började till utgången av den månad då pensionen upphör på grundval av den inkomst för återstående tid som avses i 5 a § på det sätt som fastställs i 5 c § 1 mom. enligt följande:
1,5 procent per år till den del som pensionen omfattar tid fram till utgången av den månad då förmånstagaren fyller 50 år,
1,3 procent per år till den del som pensionen omfattar tid från ingången av den kalendermånad efter den då förmånstagaren fyller 50 år fram till utgången av den kalendermånad då förmånstagaren fyller 63 år.
Pension för deltidsarbete som utförs vid sidan av deltidspension tillväxer på det sätt som föreskrivs i 1 mom. (30.7.2004/679)
För en förmånstagare som har fått deltidspension utökas invalidpensionen med 1/8 procent och ålderspensionen med 1/16 procent av den nedan föreskrivna nedsättning av inkomsten för varje månad för vilken förmånstagaren har fått deltidspension. När pensionen bestäms är nedsättningen av inkomsten den skillnad mellan arbetsinkomsterna enligt 10 b § 2 och 3 mom. på grundval av vilken förmånstagarens deltidspension för första gången har räknats ut. Om pension för återstående tid räknas med i pension som tjänas in genom deltidsarbete som utförts vid sidan av deltidspension, skall pension för återstående tid räknas ut enligt 4 mom. 2 punkten också i fråga om den nedsättning av inkomsten som avses ovan. (30.7.2004/679)
Vid beräkning av pensionernas maximibelopp för en förmånstagare som avses i 8 § 4 mom. 1 och 2 punkten får pensionernas maximibelopp vara högst 60 procent av den pensionsgrundande inkomsten. Vid beräkning av pensionernas maximibelopp skall i fråga om en sådan förmånstagare som avses i 8 § 4 mom. 3 punkten samt sådan innehavare av militär specialtjänst eller värvad vid försvarsmakten eller innehavare av en specialofficers-, gränsbevakar- eller sjöbevakartjänst vid gränsbevakningsväsendet som är en i 1 § 4 mom. avsedd gammal förmånstagare, dock tillämpas följande tabell:
Pensionstid till utgången av 1994 | Procent |
minst 16 år | 66 procent |
minst 13 år | 65 procent |
minst 10 år | 64 procent |
minst 7 år | 63 procent |
minst 3 år | 62 procent |
mindre än 3 år | 61 procent (21.12.2004/1217) |
Från pension som betalas enligt denna lag avdras sådan pension eller motsvarande förmån från utlandet på grundval av anställning hos staten i egenskap av i utlandet anställd arbetstagare i vars kostnader staten har deltagit, till den del den baserar sig på samma arbetsinkomst som pension enligt denna lag. (30.7.2004/679)
En förmån som motsvarar i 9 mom. nämnd pension dras av från pension enligt denna lag i enlighet med de beräkningsgrunder som fastställs av finansministeriet. (30.7.2004/679)
När pensionstillväxten per månad beräknas används som tillväxtprocent 1/12 av den tillväxtprocent som nämns i 1, 4 och 5 mom. (30.7.2004/679)
10 a § (30.7.2004/679)
Beviljas ålderspension enligt 4 § 2 mom. i förtid, minskas pensionen med 0,6 procent för varje månad som pensionen betalas ut före ingången av månaden efter den då förmånstagaren fyller 63 år. Minskningen beräknas på den pension som förmånstagaren har intjänat fram till den tidpunkt då pensionen börjar.
Börjar ålderspensionen senare än från ingången av månaden efter den då förmånstagaren fyllde 68 år, höjs pensionen med 0,4 procent för varje månad som pensioneringstidpunkten skjuts upp.
Utan hinder av 4 § 2 mom. och 1 mom. ovan har en förmånstagare som får arbetslöshetsdagpenning med stöd av 6 kap. 9 § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa rätt att vid 62 års ålder få ålderspension utan den minskning som beror på att pensionen utbetalas i förtid.
10 b § (30.7.2004/679)
Deltidspensionens belopp är, om inte något annat följer av 3 mom., 50 procent av skillnaden mellan den stabiliserade förvärvsinkomsten enligt 9 d § 1 mom. 2 punkten och förvärvsinkomsten av deltidsarbete som omfattas av lagar eller pensionsstadgor som avses i 8 § 4 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
Om en förmånstagare är berättigad till deltidspension också med stöd av någon annan lag eller pensionsstadga som avses i 8 § 4 mom. i lagen om pension för arbetstagare, utgör deltidspensionen enligt denna lag en lika stor relativ andel av det belopp som avses i 1 mom. som de i denna lag avsedda arbetsinkomsterna utgör av de i den stabiliserade inkomsten beaktade arbetsinkomsterna enligt de lagar med stöd av vilka deltidspension beviljas.
Deltidspensionens maximibelopp är 75 procent av den pension som har samordnats i enlighet med 8 § i lagen om pension för arbetstagare och som förmånstagaren enligt de lagar eller pensionsstadgor som nämns i 8 § 4 mom. i samma lag samt lagen om pensionsersättning som skall betalas av statens medel för tiden för vård av barn under tre år eller för tiden för studier (644/2003) har tjänat in innan deltidspensionen börjar. Har förmånstagaren rätt till deltidspension också enligt någon annan lag eller pensionsstadga och minskar den begränsning som här avses deltidspensionen, görs minskningen med beaktande av dessa lagar och stadgor i förhållande till de arbetsinkomster som har beaktats i den stabiliserade förvärvsinkomsten.
11 § (30.7.2004/679)
11 § har upphävts genom L 30.7.2004/679 .
12 § (30.7.2004/679)
Pension enligt denna lag samordnas genom att de förmåner som nämns i 8 § 1 och 5 mom. i lagen om pension för arbetstagare dras av från pensionen. Samordningen görs i tillämpliga delar enligt 8 § i lagen om pension för arbetstagare.
13 §
Samordning som avses i 12 § görs på nytt i tillämpliga delar enligt 8 a § i lagen om pension för arbetstagare. (30.7.2004/679)
Deltidspensionens belopp beräknas på nytt, om det i pensionstagarens förvärvsinkomster under deltidsarbete har skett en förändring som betydligt avviker från den allmänna löneutvecklingen. (3.2.1989/103)
14 § (9.8.1985/696)
Försenas utbetalningen av pension som avses i denna lag, betalas den förhöjd för dröjsmålstiden. Förhöjningen per år följer den räntefot som avses i 4 § 1 mom. räntelagen (633/1982) . Skyldighet att betala pensionen förhöjd gäller likväl inte den del av pensionen som betalas ut till en annan försäkrings- eller pensionsanstalt som bedriver lagstadgad försäkringsverksamhet eller till Folkpensionsanstalten eller en arbetslöshetskassa. (19.12.2003/1184)
Förhöjningen av pensionen skall räknas ut för varje dag av dröjsmålstiden, dock inte för tiden innan tre månader har förflutit från utgången av den kalendermånad då förmånstagaren hos statskontoret framställt sina anspråk samt lämnat sådana uppgifter om pensionens grund och belopp som skäligen kan krävas av honom med beaktande även av statskontorets möjligheter att skaffa utredning. För ett pensionsbelopp som med stöd av ett och samma beslut skall betalas senare räknas dock förhöjningen från förfallodagen. Har ändring sökts i statskontorets beslut genom besvär, kan statens pensionsnämnd eller försäkringsdomstolen bestämma att förhöjningen skall beräknas från en senare tidpunkt, om statskontoret visar att i förmånstagarens förhållanden har inträffat en väsentlig förändring under den tid då ändringssökandet varit anhängigt. (22.12.1995/1671)
Beror det av förmånstagaren att pension inte kunnat utbetalas i rätt tid, är statskontoret inte skyldigt att betala pensionen förhöjd för längre tid än från den dag då hindret statskontoret veterligen upphörde. Om utbetalningen av pension fördröjs till följd av stadgande i lag eller på grund av avbrott i den allmänna samfärdseln eller i den allmänna betalningsrörelsen eller av annat liknande oöverstigligt hinder, är statskontoret inte skyldigt att betala pensionen förhöjd för det dröjsmål som orsakas av dylikt hinder.
Pensionsförhöjning som understiger 5,39 euro skall inte betalas. Beloppet justeras årligen med hjälp av lönekoefficienten i 7 c §. (30.7.2004/679)
Bestämmelserna i denna paragraf skall också tillämpas på förmåner som statskontoret betalar med stöd av 3 a § 1 mom. i egenskap av sista pensionsanstalt. (4.5.2001/381)
15 §
Ålders- och invalidpension betalas, om inte något annat följer av 15 a §, från ingången av månaden näst efter den då rätten till pension uppkommit, ålderspension likväl tidigast från ingången av månaden efter den då löneutbetalningen upphört. Arbetslöshetspension betalas från ingången av månaden näst efter den då förmånstagaren uppfyller pensionsvillkoren i 9 a § 1 mom. Om förmånstagaren har fått det intyg av arbetskraftsbyrån som avses i 9 a § 1 mom. 3 punkten senare än en månad efter att det intyg över arbetslöshetsdagpenning som avses i 9 a § 1 mom. 2 punkten utfärdades, betalas arbetslöshetspensionen från ingången av månaden näst efter den då intyget utfärdades. Pension enligt denna lag betalas dock inte för den tid då förmånstagaren har rätt att få i lag, kollektivavtal eller arbetsavtal angiven lön eller motsvarande ersättning under uppsägningstiden eller då förmånstagaren på basis av något annat avtal eller arrangemang av sin arbetsgivare får en ekonomisk förmån, dock inte av arbetsgivaren anordnad eller anskaffad utbildning, som kan periodiseras på basis av förmånstagarens stabiliserade lön. (30.7.2004/679)
Invalidpension beviljas inte utan grundad anledning retroaktivt för längre tid än ett år innan pensionsansökningen gjordes och arbetslöshetspension eller deltidspension inte för längre tid än sex månader före den månad som följer på den då ansökningen gjordes. (30.7.2004/679)
Deltidspension beviljas tidigast från ingången av månaden efter den då förmånstagaren har fyllt 58 år. Förmånstagare som är födda före 1947 beviljas dock deltidspension tidigast från ingången av månaden efter den då förmånstagaren har fyllt 56 år. (3.12.2002/1006)
På pension må förskott erläggas innan beslut om pensionen utgivits till sökanden. Erlagt förskott avdrages från den enligt beslutet utgående pensionen, då denna utbetalas. (22.7.1970/527)
Om en ålderspension eller full invalidpension före samordning enligt 12 eller 13 § understiger 12,72 euro i månaden, kan statskontoret betala pensionen som ett engångsbelopp. Om statskontoret betalar invalidpensionen som ett engångsbelopp, betalar det samtidigt också den ålderspension som beviljas efter invalidpensionen som ett engångsbelopp. Engångsbeloppet beräknas enligt grunder som fastställs av social- och hälsovårdsministeriet. Den som fått engångsbetalning är med anledning av samma pensionsfall därefter inte berättigad till pension på grundval av de anställningar som engångsbetalningen baserade sig på. Har för viss tid beviljad invalidpension utbetalts som ett engångsbelopp, kan pensionstagaren dock beviljas pension för den tid under vilken hans eller hennes arbetsoförmåga fortgår efter utgången av nämnda tid. Vad som i detta moment bestäms om pensionens engångsbelopp tillämpas på det sammanlagda beloppet per månad av de pensioner som ingår i den sista pensionsanstaltens beslutssammanställning enligt 3 a § 1 och 2 mom. (30.7.2004/679)
15 a § (27.11.1981/808)
Full invalidpension betalas, om inte något annat bestäms nedan i denna paragraf, tidigast från ingången av den kalendermånad som följer närmast på den i 27 § i sjukförsäkringslagen avsedda primärtiden för dagpenning, dvs. de 150 första betalningsdagarna och de därpå följande, i nämnda paragraf närmare angivna fem eller fyra fulla kalendermånaderna. Om förmånstagaren har fyllt 63 år före utgången av den primärtid som avses i 27 § i sjukförsäkringslagen räknas pensionen som en invalidpension, men beviljas i form av ålderspension från ingången av månaden efter att förmånstagaren fyllt 63 år. (30.7.2004/679)
Utan hinder av 1 mom. betalas full invalidpension i enlighet med 15 §, om pensionsansökan har gjorts innan dagpenning enligt sjukförsäkringslagen har betalts för de i 1 mom. nämnda 150 första betalningsdagarna. En förutsättning för full invalidpension är dock att före utgången av kalendermånaden efter pensionsansökan eller, om under denna tid ansökts om dagpenning som avses i sjukförsäkringslagen, före utgången av kalendermånaden efter ansökan, inte har beviljats sådan under minst en månad utan avbrott utbetald dagpenning som hänför sig till tiden efter arbetsoförmågans inträde eller, om en dagpenningsansökan som hänför sig till denna tid avslagits, till tiden efter avslaget. (30.7.2004/679)
Sker en sådan förändring i arbetsförmågan hos en förmånstagare som får såsom delinvalidpension beviljad invalidpension, att han eller hon får rätt till full invalidpension, tillämpas bestämmelserna i 1 mom. på den fulla pensionen. Om arbetsoförmågan fortgår, betalas invalidpensionen härvid som delinvalidpension till dess utbetalningen av full invalidpension börjar. (30.7.2004/679)
Beviljas full invalidpension retroaktivt i enlighet med 1 mom., skall pensionen betalas till sjukförsäkringsfonden till den del den motsvarar för samma tid utbetald dagpenning enligt sjukförsäkringslagen. (30.7.2004/679)
Beviljas invalidpension retroaktivt i enlighet med 2 mom. eller såsom delinvalidpension och har för samma tid betalts dagpenning enligt sjukförsäkringslagen, skall pensionen utbetalas endast till den del den överstiger dagpenning som betalts för samma tid. (30.7.2004/679)
Beviljas invalidpension retroaktivt, betalas pension inte för den tid under vilken förmånstagaren har fått rehabiliteringspenning enligt en lag eller en pensionsstadga som nämns i 8 § 4 mom.i lagen om pension för arbetstagare eller enligt lagen om rehabiliteringspenning eller ersättning för förlorad inkomst som beviljats enligt bestämmelserna om rehabilitering inom ramen för olycksfallsförsäkring eller trafikförsäkring. (30.7.2004/679)
På de pensioner som utbetalas i ett för allt tillämpas inte vad ovan i denna paragraf är stadgat. (27.3.1991/618)
Har en förmånstagare rätt att från utlandet få en förmån som motsvarar dagpenning enligt sjukförsäkringslagen, beaktas den vid fastställandet av begynnelsetidpunkten för invalidpensionen på samma sätt som dagpenning enligt sjukförsäkringslagen, dock för högst den maximala betalningstiden enligt sjukförsäkringslagen. (22.12.1995/1671)
16 § (30.7.2004/679)
Pensionsbeloppet justeras på samma sätt som i 9 § i lagen om pension för arbetstagare bestäms om justering av pensioner enligt nämnda lag.
16 a § (30.7.2004/679)
Har en förmånstagare rätt att få på bestämmelserna i lagen om olycksfallsförsäkring grundad dagpenning eller olycksfallspension, på bestämmelserna i trafikförsäkringslagen grundad fortlöpande ersättning för egen skada eller på lagen om skada, ådragen i militärtjänst grundad livränta, kan pension enligt denna lag, utan hinder av 12 §, betalas till fullt belopp till dess dagpenningens, olycksfallspensionens, livräntans eller ersättningens belopp är slutligt fastställt. Förmånstagares rätt till nämnd dagpenning, olycksfallspension, livränta eller ersättning övergår på statskontoret till den del den motsvarar det belopp som på grund av ovan nämnda prestationer skall dras av från pensionen.
16 b § (30.7.2004/679)
Har statskontoret i egenskap av sådan sista pensionsanstalt som avses i 3 a § 1 mom. betalt ut pension eller familjepension enligt en pensionslag för den privata sektorn, lagen om kommunala pensioner, pensionslagen för evangelisk-lutherska kyrkan eller 13 § i lagen om Folkpensionsanstalten, eller har en i 3 a § 2 mom. avsedd pensionsanstalt i egenskap av sista pensionsanstalt betalt ut pension enligt denna lag, skall statskontoret utreda kostnaderna mellan pensionsanstalterna, av pensionsanstalten återkräva eller gottgöra pensionsanstalten dessa pensionskostnader jämte ränta senast under det kalenderår som följer på utbetalningsåret. Förskott kan också betalas för ändamålet. Pensionskostnaderna återkrävs och gottgörs enligt vad pensionsskyddscentralen, den kommunala pensionsanstalten, evangelisk-lutherska kyrkans centralfond, Folkpensionsanstalten och statskontoret närmare avtalar särskilt om saken.
17 § (30.6.2000/625)
Om förmånstagaren på grund av ålder, skada eller sjukdom eller av någon annan orsak är oförmögen att själv ansöka om förmånen eller att i övrigt sköta sina ärenden som gäller förmånen samt saknar personen i fråga en intressebevakare, kan en av statskontoret godkänd nära anhörig till personen eller någon annan som huvudsakligen har dragit försorg om personen på dennes vägnar föra talan i ärenden som gäller förmåner enligt denna lag. (1.4.2005/194)
En förmån enligt denna lag betalas till den förmånstagare till vilken den har beviljats, om inte något annat bestäms i lag. Angående betalning av en förmån till någon som har en intressebevakare gäller i tillämpliga delar vad som bestäms i lagen om förmyndarverksamhet (442/1999) . En förmån till den som inte har fyllt 15 år betalas dock till hans eller hennes intressebevakare.
Om utbetalning av en förmån enligt denna lag till förmånstagaren själv inte kan anses ändamålsenlig på grund av förmånstagarens livsstil, sjukdom eller av någon annan särskild orsak och om intressebevakare inte förordnats för honom eller henne, kan statskontoret med förmånstagarens samtycke besluta att förmånen skall betalas till ett i 6 § 1 mom. socialvårdslagen (710/1982) avsett organ i förmånstagarens boningskommun för att användas till vård av förmånstagaren och av en sådan person vars uppehälle förmånstagaren enligt 2 § lagen om utkomststöd (1412/1997) är skyldig att dra försorg om. En på detta sätt utbetald förmån får inte i strid med förmånstagarens uttryckliga samtycke användas för något annat ändamål än för omvårdnaden under den månad för vilken förmånen utbetalts. I det fall att förmånstagaren får vård eller omvårdnad enligt 17 b § 4 mom., skall förmånen användas i enlighet med 17 b § 4 mom. Framställning om utbetalning av förmånen kan göras av förmånstagaren, hans eller hennes make, någon annan anhörig, den som huvudsakligen drar försorg om honom eller henne eller vederbörande kollegiala organ i kommunen.
17 a § (30.6.2000/625)
En förmån enligt denna lag får inte utan statskontorets samtycke överföras på någon annan. Ett avtal som avser pantsättning av pension är ogiltigt. Kostnadsersättning som betalas enligt denna lag får inte mätas ut.
17 b § (30.6.2000/625)
Har en förmånstagare beviljats invalidpension retroaktivt och har arbetsgivaren för samma tid till honom eller henne betalat lön för sjukdomstiden, betalas pensionen för denna tid på ansökan till arbetsgivaren, likväl högst till det belopp som betalats i lön för samma tid. Invalidpensionen utbetalas inte till arbetsgivaren till den del den med stöd av 15 a § 4 mom. skall betalas till sjukförsäkringsfonden, och pensionen utbetalas inte heller till arbetsgivaren när denne med stöd av någon annan lag har fått ersättning för den lön som arbetsgivaren betalat för sjukdomstiden. Om förmånstagaren har beviljats rehabiliteringspenning eller invalidpension och därtill anslutet rehabiliteringstillägg och arbetsgivaren har betalat eller betalar förmånstagaren lön för samma tid, iakttas vid betalning av rehabiliteringspeng eller invalidpension och därtill anslutet rehabiliteringstillägg samma förfarande som ovan bestäms för betalning av invalidpension. (19.12.2003/1184)
Har en förmånstagare fått arbetslöshetsdagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa, arbetsmarknadsstöd eller utbildningsdagpenning eller utbildningsstöd enligt lagen om offentlig arbetskraftsservice för den tid han eller hon beviljas pension retroaktivt, skall statskontoret på yrkande av arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten utbetala den retroaktiva pensionen till arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten till den del pensionen motsvarar beloppet av arbetslöshetsdagpenning, arbetsmarknadsstöd, utbildningsstöd eller utbildningsdagpenning som utbetalts för samma tid. (30.7.2004/679)
Har en förmånstagare tillfälligt fått av Folkpensionsanstalten utbetald pension enligt 45 § 2 mom. i folkpensionslagen för den tid han eller hon beviljas pension retroaktivt på grund av besvär som avses i 23 § 1 mom, skall statskontoret utbetala den retroaktiva pensionen till Folkpensionsanstalten till den del pensionen motsvarar pension som Folkpensionsanstalten utbetalt till ett för stort belopp för samma tid. Förfarandet kan vara detsamma, om statskontoret retroaktivt fortsätter utbetalningen av rehabiliteringsstöd på grund av besvär som avses i 23 § 1 mom. eller när förmånstagaren har fått pension enligt folkpensionslagen för den tid för vilken statskontoret i enlighet med 24 § 3 mom. rättar ett tidigare beslut eller i övrigt justerar beloppet av beviljad pension eller retroaktivt beviljar fortsatt rehabiliteringsstöd efter beslutet om rättelse. (30.7.2004/679)
Har en förmånstagare fått utkomststöd enligt 23 § lagen om utkomststöd i förskott, betalas pension eller en del därav som beviljas retroaktivt för samma tid på anhållan av det organ som avses i 6 § 1 mom. socialvårdslagen till organet för att ersätta redan lämnat utkomststöd.
Om kommunen eller samkommunen har ordnat vård eller omvårdnad på institution eller familjevård för en förmånstagare, skall statskontoret på yrkande av kommunen eller samkommunen till kommunen eller samkommunen betala den pension som förmånstagaren har rätt till för tiden i vård eller omvårdnad på institution eller i familjevård, för att användas på det sätt som 14 § lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992) föreskriver. (19.12.2003/1184)
Har en förmånstagare fått studiepenning, vuxenstudiepenning eller bostadstillägg enligt lagen om studiestöd (65/1994) för den tid för vilken honom eller henne retroaktivt beviljas annan pension än delinvalidpension, skall statskontoret på yrkande av folkpensionsanstalten utbetala den retroaktiva pensionen till folkpensionsanstalten till den del pensionen motsvarar beloppet av studiestöd som har utbetalts för samma tid.
Beviljas en förmånstagare retroaktivt ålderspension för den tid för vilken han eller hon har fått dagpenning enligt sjukförsäkringslagen, betalas pensionen till sjukförsäkringsfonden till den del den motsvarar den dagpenning som betalats för samma tid. (30.7.2004/679)
I de fall som avses i 1–7 mom. utbetalas pensionen till arbetsgivaren, arbetslöshetskassan, Folkpensionsanstalten, det organ som avses i 4 mom., kommunen eller sjukförsäkringsfonden, dock endast under förutsättning att statskontoret meddelats om utbetalning av pensionen minst två veckor före den dag då pensionen skall utbetalas. (30.7.2004/679)
18 § (30.7.2004/679)
Förändras en invalidpensionstagares arbetsförmåga för minst ett år så att förändringen enligt 9 b § 1 mom. inverkar på pensionens storlek, justeras pensionen från början av månaden närmast efter förändringen, om inte annat följer av 15 a §.
Om pensionstagaren har återfått sin arbetsförmåga i sådan grad att han eller hon inte längre uppfyller pensionsvillkoren, dras invalidpensionen in från och med ingången av kalendermånaden efter den då han eller hon återfått arbetsförmågan. Utbetalningen av invalidpension kan avbrytas eller dras in om pensionstagaren förvärvsarbetar. Rehabiliteringspenning dras in, om mottagaren utan giltig orsak har vägrat delta i yrkesinriktad rehabilitering eller utan giltig orsak har avbrutit sådan rehabilitering. Utbetalningen av pensionen kan likaså inställas, om pensionstagaren utan godtagbart skäl inte har samtyckt till undersökning eller vård som har föreskrivits och bekostas av statskontoret.
När det bedöms om förmånstagarens arbetsförmåga förändrats eller om han eller hon återfått arbetsförmågan eller det övervägs om invalidpension bör avbrytas, skall förändringar i förmånstagarens arbetsinkomst vägas in. Rätt till delinvalidpension föreligger inte under den tid då arbetsinkomsterna överstiger 60 procent av den stabiliserade genomsnittliga inkomsten före arbetsoförmågans inträde och rätt till full invalidpension föreligger inte under den tid då arbetsinkomsterna överstiger 40 procent av den nämnda genomsnittliga inkomsten och inkomstgränsen inte överskridits tillfälligt. Om arbetsinkomsten är minst 40 men högst 60 procent av den nämnda genomsnittliga inkomsten, justeras pensionen så att den blir en delinvalidpension. Om arbetsinkomsten överstiger 60 procent av den nämnda genomsnittliga inkomsten, dras invalidpensionen in eller avbryts utbetalningen av den.
Invalidpensionen justeras, avbryts eller dras in på ansökan av pensionstagaren eller på statskontorets initiativ på de villkor som anges i 9 b § 1 mom. och ovan i 1–3 mom. Pensionen justeras, avbryts eller dras dock inte in för en längre tid än ett år före kalendermånaden närmast efter att pensionstagaren ansökt om justering eller statskontoret vidtagit justeringsåtgärder. Om en invalidpension vars utbetalning har avbrutits dras in, dras pensionen in från och med tidpunkten för avbrytandet.
Om invalidpensionen dras in eller rehabiliteringsstödet upphör kan pensionen för stödjande av återgången till arbetet förlängas i form av rehabiliteringsstöd till beloppet av delinvalidpension även för kortare tid än ett år. Delinvalidpension kan betalas som full pension under den rehabiliteringstid som avses i 18 b §.
Invalidpension som beviljats med tillämpning av 9 § 1 mom. d-punkten skall likväl dras in, dess utbetalning avbrytas eller det erlagda beloppet nedsättas bara om detta görs i fråga om den pension som ligger till grund för beviljande av pensionen.
Deltidspensionen skall dras in, om förmånstagaren inte längre uppfyller pensionsvillkoren i 9 d §. Beviljas invalid- eller arbetslöshetspension för samma tid för vilken deltidspension utbetalts, betraktas deltidspensionen som delbetalning på invalid- eller arbetslöshetspensionen. En förutsättning för att en förmånstagare som får deltidspension skall få ålderspension är att deltidsarbetet har upphört och att han eller hon innan deltidspensionen och deltidsarbetet upphörde har uppnått den ålder när han eller hon har rätt att få ålderspension. Om förmånstagaren efter att ha fyllt 68 år fortsätter i deltidsarbete, omvandlas deltidspensionen utan hinder av vad som bestäms på något annat ställe i denna lag till en lika stor ålderspension. När förmånstagaren slutar deltidsarbeta utbetalas den uppskjutna delen av ålderspensionen förhöjd enligt 10 a § 2 mom. och ökad med det belopp som avses i 10 §.
Har deltidspension dragits in i enlighet med 7 mom., har förmånstagaren rätt att på nytt få deltidspension när han eller hon uppfyller villkoren enligt 9 d §. Börjar deltidspension på nytt inom sex månader från det att den tidigare deltidspensionen upphörde, beviljas pensionen på de tidigare grunderna, om inte något annat följer av 13 § 2 mom.
18 a § (31.1.1985/91)
Arbetslöshetspension beviljas tills vidare. Arbetslöshetspension utbetalas dock inte
för kalendermånad under vilken pensionstagaren på grund av vistelse utomlands eller av annan motsvarande orsak inte kan ta emot arbete,
för kalendermånad under vilken pensionstagaren är i förvärvsarbete och tjänar minst 523,61 euro per månad, eller
för kalendermånaden efter den pensionstagaren vägrat ta emot av arbetskraftsmyndighet anvisat, i 9 a § 1 mom. nämnt arbete som fortgår minst en månad.
2 mom. har upphävts genom L 30.12.1993/1528 .
Sedan statskontoret fått kännedom om omständighet på grund av vilken pension inte skulle få utbetalas enligt 1 mom., skall statskontoret avbryta utbetalningen av pensionen från ingången av följande betalningsperiod då detta är möjligt, om orsaken till betalningsavbrottet fortfarande föreligger. Om pension enligt 1 mom. inte hade fått utbetalas, återindrivs den utbetalda pensionen. Om pension inte skall återindrivas för längre tid än tre månader, kan statskontoret av särskilt skäl avstå från återindrivningen. Pension kan återindrivas även genom kvittning mot framtida pensionsrater.
Avbruten arbetslöshetspension börjar på ansökan utbetalas på nytt räknat från den tidpunkt från vilken förmånstagaren har rätt att få pension, dock inte retroaktivt för längre tid än sex månader före ansökningen eller för den kalendermånad som omedelbart följer efter vägran som avses i 1 mom. 3 punkten. Till ansökan skall fogas i 9 a § 1 mom. nämnt intyg av arbetskraftsmyndighet. Har ansökan om förnyad utbetalning av avbruten pension likväl inte gjorts inom ett år, anses pensionen utan särskilt beslut ha upphört vid tidpunkten för avbrottet.
18 b § (19.12.2003/1217)
En förmånstagare har rätt att få ändamålsenlig yrkesinriktad rehabilitering för förhindrande av arbetsoförmåga eller förbättrande av arbets- och förvärvsförmåga, om
en sjukdom, ett lyte eller en kroppsskada som konstaterats på behörigt sätt sannolikt medför risk för arbetsoförmåga enligt 9 § 1 mom., eller förmånstagaren måste betraktas som arbetsoförmögen på det sätt som avses i nämnda lagrum, och
inkomsten för den i förmånstagarens pension ingående återstående tid som avses i 5 a § är minst 25 133,40 euro, om förmånstagaren hade blivit arbetsoförmögen vid den tidpunkt (dagen för rehabiliteringsfallet) då ansökan gjordes eller då förmånstagarens rehabiliteringsbehov senast skall redas ut enligt 6 § i lagen om rehabilitering som ordnas av folkpensionsanstalten (610/1991) ; om förmånstagaren redan får invalidpension förutsätts att inkomsten för den återstående tiden uppgår till minst det gränsbelopp som nämns ovan eller att den återstående tiden enligt 5 a och 5 b § sådana dessa lagrum gäller den 31 december 2004 har beaktats i pensionen. Dagen för rehabiliteringsfallet är dock dagen före rehabiliteringsåtgärden, om ansökan om rehabilitering görs när rehabiliteringsåtgärden redan inletts, eller sjukledighetens första dag, om den sökandes sjukledighet har börjat medan arbetsavtals- eller tjänsteförhållandet pågick och rehabiliteringsbehovet fanns redan när sjukledigheten började.
Med risk för arbetsoförmåga avses i 1 mom. en situation där det är sannolikt att förmånstagaren under de närmaste åren, trots att möjligheterna till vård och medicinsk rehabilitering beaktas, utan yrkesinriktade rehabiliteringsåtgärder skulle bli beviljad invalidpension, antingen till fullt belopp eller i form av delpension. När rehabiliteringens ändamålsenlighet bedöms beaktas förmånstagarens ålder, yrke, tidigare verksamhet, utbildning och kontakter med arbetslivet samt huruvida den yrkesinriktade rehabilitering som söks sannolikt leder till att förmånstagaren fortsätter i ett arbete som är lämpligt med tanke på hans eller hennes hälsotillstånd eller återgår till arbete. När ändamålsenligheten bedöms skall dessutom beaktas huruvida den yrkesinriktade rehabiliteringen uppskjuter förmånstagarens pensionering.
Innan statskontoret fattar beslut om invalidpension skall det vid behov se till att sökandens möjligheter till rehabilitering har klarlagts. Avslås en pensionsansökan, skall statskontoret se till att sökanden ges information om rehabiliteringsmöjligheterna och hänvisas, i samarbete med de instanser som tillhandahåller tjänster, till rehabilitering eller någon annan service som motsvarar hans eller hennes rehabiliteringsbehov. Statskontoret skall dessutom iaktta lagen om klientsamarbete inom rehabiliteringen (497/2003) .
Såsom yrkesinriktad rehabilitering enligt 1 mom. kan en förmånstagare tillhandahållas rehabiliteringsundersökningar, utbildning som leder till arbete eller ett yrke, arbetsträning, näringsunderstöd och sådan medicinsk rehabilitering som stöder rehabilitering enligt 1 mom., och förmånstagaren kan få ersättning för de behövliga och nödvändiga kostnader som den nämnda rehabiliteringen medför.
Rätt till rehabilitering enligt denna lag föreligger dock inte, om förmånstagaren har rätt till rehabilitering med stöd av bestämmelserna om rehabilitering i olycksfalls- eller trafikförsäkring.
För olycksfall eller yrkessjukdom på grund av i 4 mom. avsedd arbetsträning, under vilken den som deltar i rehabiliteringen inte är anställd hos den som ordnar arbetsträningen, betalas till den som får rehabilitering ersättning av statsmedel i tillämpliga delar på samma grunder som gäller för olycksfall i arbete enligt lagen om olycksfallsförsäkring (608/1948) . Ett ärende som gäller betalning av ersättning av statsmedel med stöd av detta moment behandlas av statskontoret som första instans.
En förmånstagare har rätt att få ett förhandsbeslut av vilket framgår om han eller hon uppfyller villkoren för yrkesinriktad rehabilitering i 1 och 2 mom. Ändring i beslutet får sökas på det sätt som föreskrivs i 23 §. Ett bifallande förhandsbeslut är bindande för statskontoret, om rehabiliteringsplanen tillställs statskontoret inom nio månader från det beslutet vann laga kraft. (30.7.2004/679)
En eller flera legitimerade läkare skall i statskontoret delta i avgörandet av ärenden som gäller arbetsoförmåga eller rehabilitering samt av andra ärenden som innehåller medicinska frågor. Statskontorets läkare kan anteckna sin ståndpunkt i handlingarna utan att följa vad som i 23 § i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994) bestäms om formkraven för rättsmedicinska intyg och utlåtanden. (30.7.2004/679)
18 c § (19.12.2003/1217)
Annan förmånstagare än den som har rätt till invalidpension har rätt till rehabiliteringspenning för de kalendermånader under vilka han eller hon till följd av yrkesinriktad rehabilitering som avses i 18 b § är helt eller delvis förhindrad att utföra förvärvsarbete.
Om en förmånstagare på grund av yrkesinriktad rehabilitering är helt och hållet förhindrad att utföra förvärvsarbete, är rehabiliteringspenningen lika stor som det sammanlagda beloppet, förhöjt med 33 procent, av i 8 § 4 mom. i lagen om pension för arbetstagare avsedda grundpensioner som förmånstagaren skulle ha rätt till om han eller hon på den i 18 b § 1 mom. 2 punkten avsedda dagen för rehabiliteringsfallet hade blivit arbetsoförmögen på ett sätt som berättigar till full invalidpension. Om den sökandes arbete enligt de lagar som nämns i 8 § 4 mom. i lagen om pension för arbetstagare fortgår efter att han eller hon fått beslut om rätt till yrkesinriktad rehabilitering, anses den tidpunkt som avses i detta moment vara dagen före den dag då rehabiliteringsåtgärden inleds. (30.7.2004/679)
Om förmånstagaren under den tid yrkesinriktad rehabilitering pågår tjänar mer än hälften av den lön som ligger till grund för pensionen och på vilken pensionsdelen för återstående tid räknas ut för pension enligt 2 mom., utgör rehabiliteringspenningen hälften av full rehabiliteringspenning som avses i 2 mom. (30.7.2004/679)
18 d § (30.7.2004/679)
Rehabiliteringstillägg till rehabiliteringsstöd och invalidpension betalas för den tid en i 18 b § 4 mom. nämnd åtgärd pågår.
Rehabiliteringstillägget utgör 33 procent av beloppet av rehabiliteringsstöd eller invalidpension.
I fråga om rehabiliteringspenningen, rehabiliteringstillägget och rehabiliteringsunderstödet samt mottagare av dem gäller i tillämpliga delar vad som bestäms om rehabiliteringsstöd eller invalidpension eller mottagare av dem. Rehabiliteringspenning, rehabiliteringstillägg och rehabiliteringsunderstöd kan emellertid betalas för en tid som är kortare än en månad.
18 e § (30.7.2004/679)
Rehabiliteringspenning kan betalas i form av rehabiliteringsunderstöd enligt prövning också för tiden från rehabiliteringsbeslutet till rehabiliteringens början samt för tiden mellan rehabiliteringsperioder. Rehabiliteringsunderstöd betalas emellertid för högst tre månader per kalenderår så att tiden räknas särskilt för vardera av de ovan nämnda grunderna, om det inte för att trygga rehabiliteringen är motiverat att rehabiliteringsunderstödet betalas för en längre tid. Rehabiliteringsunderstöd enligt prövning kan också beviljas för att utarbeta en vård- eller rehabiliteringsplan. Rehabiliteringsunderstödet är lika stort som invalidpensionen och det betalas inte rehabiliteringstillägg till understödet.
Till en person som har fått rehabiliteringspenning kan för högst sex månader betalas rehabiliteringsunderstöd enligt prövning, om detta är synnerligen behövligt för att han eller hon skall kunna få arbete. Härvid fastställs rehabiliteringsunderstödet som ett engångsbelopp och betalas i en eller flera poster. Rehabiliteringsunderstöd betalas emellertid inte för den tid för vilken förmånstagaren har rätt till arbetslöshetsdagpenning eller arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
18 f § (19.12.2003/1217)
Statskontoret skall underrätta Folkpensionsanstalten om rehabiliteringsåtgärder enligt 18 b § samt om sådana beslut som gäller rehabiliteringspenning och rehabiliteringstillägg.
Får en tjänsteman eller arbetstagare utöver rehabiliteringspenning lön för samma tid, skall den del av rehabiliteringspenningen som motsvarar lönebeloppet betalas till arbetsgivaren.
18 g § (19.12.2003/1217)
I statskontorets beslut som gäller rehabiliteringens innehåll enligt 18 b § 4 mom. eller rehabiliteringsunderstöd enligt 18 e § får ändring inte sökas.
18 h § (19.12.2003/1217)
Rätt till invalidpension enligt 9 § 1 mom. föreligger inte utan giltigt skäl förrän rätten till rehabiliteringspenning enligt en lag eller pensionsstadga som nämns i 8 § 4 mom. lagen om pension för arbetstagare eller enligt lagen om rehabiliteringspenning har upphört.
19 § (30.7.2004/679)
19 § har upphävts genom L 30.7.2004/679 .
20 § (30.7.2004/679)
Invalidpension ändras till ålderspension från ingången av månaden efter den då pensionstagaren uppnådde 63 års ålder eller en lägre pensionsålder, i fråga om en pensionstagare i tjänsteförhållande dock senast när han eller hon uppnått avgångsåldern. Delinvalidpensionen ändras då till ålderspension som är lika stor som full invalidpension. Arbetslöshetspensionen ändras till ålderspension från och med ingången av månaden efter den då pensionstagaren fyller 63 år. När arbetslöshetspensionen ändras till ålderspension tillämpas dock inte 7 e §. Om arbetslöshetspensionen fastställdes med tillämpning av tredje meningen i 9 a § 2 mom. läggs pension för återstående tid till ålderspensionen. Pension för återstående tid läggs till ålderspensionen också när en sådan arbetslöshetspension som avses i föregående mening har ändrats till invalidpension med stöd av 2 mom.
Blir en pensionstagare, medan han eller hon får arbetslöshetspension, arbetsoförmögen på det sätt som avses i 9 a §, ändras pensionen till en lika stor invalidpension.
Blir en pensionstagare, medan han eller hon får delinvalidpension, arbetslös på det sätt som avses i 9 a §, ändras pensionen på ansökan till arbetslöshetspension, som börjar i enlighet med 9 a § och bestäms på samma sätt som i det fall att delinvalidpension ändras till full invalidpension. Härvid läggs i 9 a § 2 mom. avsedd pension för återstående tid enligt dock inte till arbetslöshetspensionen, men arbetslöshetspensionen fastställs till ett minst lika stort belopp som delinvalidpensionen. Beviljas arbetslöshetspension för samma tid som den för vilken delinvalidpension har betalts, anses delinvalidpensionen utgöra en delbetalning av arbetslöshetspensionen. I övrigt gäller i fråga om nämnda arbetslöshetspension vad som bestäms i 15 § 1 och 2 mom.
21 §
Pensionstagare förlorar sin rätt till pensionsbelopp, som icke lyfts inom tre år efter utgången av det kalenderår, under vilket det förfallit till betalning.
Rätten till en förmån enligt denna lag preskriberas tio år efter den dag då förmånen borde ha utbetalats, om inte preskriptionen har avbrutits innan dess. Från detta avbrytande av preskriptionstiden börjar en ny fem år lång preskriptionstid. Preskriptionen avbryts på det sätt som föreskrivs i 10 eller 11 § i lagen om preskription av skulder (728/2003) . (1.4.2005/194)
22 §
I pensionsärende må förhandsbesked lämnas, om detta anses vara av synnerlig vikt för sökanden. Förhandsbesked skall tillämpas, då pensionsbeslut meddelas den person, som förhandsbeskedet berör, under förutsättning att pensionen beviljas med stöd av de stadganden, på vilka förhandsbeskedet grundar sig. Avvikelse från förhandsbeskedet må likväl ske till sökandens förmån.
23 § (16.12.1994/1189)
Ändring i statskontorets beslut i pensionsärenden söks genom besvär hos statens pensionsnämnd. I ett beslut genom vilket förhandsbesked som avses i 22 § har förvägrats får ändring inte sökas. Ändring i pensionsnämndens beslut söks genom besvär hos försäkringsdomstolen. Besvärsrätt har pensionssökande och pensionstagare. Även statskontoret har rätt att hos försäkringsdomstolen anföra besvär över statens pensionsnämnds beslut. I försäkringsdomstolens beslut får ändring inte sökas genom besvär.
Besvärstiden är 30 dagar från delfåendet av beslutet. Statskontorets och statens pensionsnämnds beslut delges genom att beslutet sänds till mottagaren genom brev under den postadress som mottagaren uppgett. Om inte något annat visas i samband med besvären, anses ändringssökanden ha fått del av beslutet den sjunde dagen efter den då beslutet postades under den adress som han eller hon uppgett. Statskontorets besvärstid räknas från tidpunkten för beslutet. (1.4.2005/194)
3 mom. har upphävts genom L 5.3.1999/293 . (5.3.1999/293)
Ett beslut får verkställas trots att det inte vunnit laga kraft, om inte ändringssökandet blir gagnlöst på grund av verkställigheten eller besvärsmyndigheten förbjuder verkställighet.
Angående sökande av ändring i en beslutssammanställning som statskontoret har givit i egenskap av sådan sista pensionsanstalt som avses i 3 a § 1 mom. samt behandlingen av besvärsärendet gäller vad som föreskrivs i denna paragraf och i 23 b § 5–8 mom. När statskontorets beslut ingår i en beslutssammanställning som en annan pensionsanstalt givit i egenskap av sådan sista pensionsanstalt som avses i 3 a § 2 mom., söks ändring och behandlas besvärsärendet enligt vad som föreskrivs i lagen om kommunala pensioner, pensionslagen för evangelisk-lutherska kyrkan, 13 § lagen om Folkpensionsanstalten eller i en pensionslag för den privata sektorn. I sådana fall skall den kommunala pensionsanstalten, evangelisk-lutherska kyrkans centralfond, Folkpensionsanstalten eller pensionsanstalten inom den privata sektorn, till den del besvären gäller pensionsskydd enligt denna lag, begära utlåtande om besvären av statskontoret. Utlåtande begärs inte om be svären enbart gäller bedömning av arbetsförmågan. (19.12.2003/1184)
23 a § (8.2.1991/229)
Statens pensionsnämnd består av en ordförande och sju medlemmar. Ordföranden skall ha avlagt juris kandidatexamen samt vara förtrogen med statens pensionssystem. En av medlemmarna är vice ordförande i nämnden, och en av dem skall vara läkare. Av medlemmarna skall tre förordnas på förslag av statens arbetsmarknadsverk och tre bland personer som har föreslagits av de mest representativa centralorganisationerna för statens tjänstemän och arbetstagare. Ordföranden och läkaren skall vara oberoende av de i nämnden företrädda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna. Av de övriga medlemmarna skall åtminstone en ha avlagt examen som ger behörighet för domartjänst samt vara förtrogen med statens pensionssystem. Varje medlem har en personlig suppleant, för vilken gäller vad som bestäms om medlemmar. (14.2.2003/114)
Statsrådet förordnar på förslag av finansministeriet ordföranden och medlemmarna för högst fem år i sänder. I fråga om deras rätt att kvarstå i uppdraget gäller i övrigt vad som bestäms om innehavare av domartjänst. Medlemmarna i statens pensionsnämnd skall ha fyllt 25 år, och de handlar under domaransvar. En medlem som inte tidigare har avlagt domared eller avgett motsvarande försäkran skall göra det innan han eller hon tillträder uppdraget. Avgår eller avlider en medlem eller medlemmens personliga suppleant i statens pensionsnämnd under mandattiden, förordnar statsrådet på förslag av samma myndighet eller organisation som medlemmen eller suppleanten företrädde i hans eller hennes ställe en ny medlem eller suppleant för den återstående mandattiden. (14.2.2003/114)
Statens pensionsnämnd kan vara uppdelad på sektioner. Nämnden och sektionerna är beslutföra om ordföranden eller vice ordföranden och minst hälften av de övriga medlemmarna är närvarande. Nämnden eller en sektion är dock inte beslutför, om inte minst en medlem som utsetts bland personer föreslagna av de organisationer som nämns i 1 mom. och en medlem som inte hör till denna grupp är närvarande. Ett ärende vars avgörande på ett väsentligt sätt beror av medicinska frågor får inte avgöras, om inte en av de närvarande medlemmarna är läkare.
Vid behandlingen av ärenden i statens pensionsnämnd tillämpas förvaltningsprocesslagen (586/1996) om inte något annat bestäms särskilt. Om det behövs för att ett ärende skall kunna utredas, verkställs i pensionsnämnden muntlig förhandling på det sätt som bestäms i 37 § förvaltningsprocesslagen. I ärenden i vilka tystnadsplikt gäller skall muntlig förhandling ske inom stängda dörrar. Pensionsnämnden kan bestämma att ett ärende skall behandlas inom stängda dörrar, om offentlig behandling kunde medföra särskild olägenhet för en part. (9.8.2002/656)
Statens pensionsnämnd har rätt att för utförandet av sina uppdrag enligt denna lag få handräckning av polisen och övriga myndigheter. (9.8.2002/656)
Ett lagakraftvunnet beslut av statens pensionsnämnd får verkställas såsom en lagakraftvunnen dom.
7 mom. har upphävts genom L 14.2.2003/114 . (14.2.2003/114)
Närmare bestämmelser om statens pensionsnämnds sammansättning vid avgörande av olika grupper av ärenden och om behandlingen av ärenden i statens pensionsnämnd samt om statens pensionsnämnds förvaltning och behandlingen av förvaltningsärenden utfärdas genom förordning av statsrådet. Nämnden fastställer en arbetsordning för sig. (14.2.2003/114)
23 b § (27.10.1995/1231)
I ärenden som avses i 23 § 1 mom. skall en part inom den tid som stadgas i 23 § 2 mom. tillställa statskontoret sin besvärsskrift.
Om statskontoret till alla delar godkänner de krav som anförs i besvärsskriften, skall det ge rättelsebeslut i ärendet. Ändring i rättelsebeslut får sökas så som stadgas i 23 §.
Om statskontoret inte så som nämns i 2 mom. kan rätta det beslut som är föremål för besvären, skall det inom 30 dagar efter besvärstidens utgång tillställa statens pensionsnämnd besvärsskriften och sitt utlåtande eller, om besvären gäller beslut av statens pensionsnämnd, föra det till försäkringsdomstolen. Statskontoret kan då genom ett interimistiskt beslut rätta sitt tidigare beslut till den del det godkänner de krav som anförs i besvären. Om besvären redan har tillställts besvärsinstansen, skall statskontoret genast underrätta denna om det interimistiska beslutet. Ändring får inte sökas i ett interimistiskt beslut.
Avvikelse från den tidsfrist som nämns i 3 mom. får göras, om inhämtandet av tilläggsutredning som behövs på grund av besvären förutsätter det. Ändringssökanden skall då utan dröjsmål underrättas om inhämtandet av tilläggsutredning. Besvärsskriften och utlåtandet skall dock alltid tillställas besvärsinstansen inom 60 dagar från det besvärstiden har löpt ut.
En besvärsskrift som gäller en beslutssammanställning som statskontoret har givit i egenskap av sådan sista pensionsanstalt som avses i 3 a § 1 mom. skall tillställas statskontoret inom den tid som föreskrivs i 23 § 2 mom. Statskontoret skall begära utlåtande om besvären av pensionsanstalten inom den privata sektorn, den kommunala pensionsanstalten, evangelisk-lutherska kyrkans centralfond eller Folkpensionsanstalten till den del besvären gäller pensionsskydd som sköts av dessa. Gäller överklagandet av en beslutssammanställning enbart bedömning av arbetsförmågan, begärs utlåtande bara om det är fråga om en situation som avses i 3 a § 4 mom. (19.12.2003/1184)
Om samtliga pensionsanstalter vilkas beslut besvären gäller godkänner ändringssökandens yrkanden till den del de gäller ifrågavarande pensionsanstalts beslut, skall statskontoret i egenskap av sista pensionsanstalt ge en ny, rättad beslutssammanställning. I en på detta sätt rättad beslutssammanställning får ändring sökas enligt denna lag. Rättar någon av ovan avsedda pensionsanstalter inte sitt beslut i enlighet med ändringssökandens krav, skall statskontoret inom 60 dagar från besvärstidens utgång tillställa den besvärsinstans som avses i 3 mom. besvärsskriften samt de utlåtanden som givits med anledning av den. Besvären över beslutssammanställningen behandlas då även till övriga delar enligt 3 och 4 mom. (19.12.2003/1184)
Gäller överklagandet av beslutssammanställningen enbart bedömning av arbetsförmågan och godkänner statskontoret i egenskap av sista pensionsanstalt de yrkanden som framförts i den besvärsskrift som tillställts den, skall det ge en ny, rättad beslutssammanställning. Om statskontoret inte rättar beslutssammanställningen, tillämpas det förfarande som föreskrivs i 3 och 4 mom. Är det fråga om en situation som avses i 3 a § 4 mom. och godkänner pensionsanstalten inom den privata sektorn inte ändringssökandens yrkanden, skall statskontoret hänskjuta besvären till den del de gäller beslut av pensionsanstalten inom den privata sektorn till den pensionsnämnd som avses i 20 § lagen om pension för arbetstagare, och i fråga om besvären tillämpas det förfarande som föreskrivs i 21 och 21 a § lagen om pension för arbetstagare. (4.5.2001/381)
När ett ärende som gäller besvär över en beslutssammanställning behandlas i statens pensionsnämnd eller försäkringsdomstolen eller när det är fråga om att till förmån för pensionstagaren undanröja eller rätta en lagakraftvunnen beslutssammanställning eller om det i beslutssammanställningen förekommer ett sådant fel som avses i 26 eller 27 § lagen om förvaltningsförfarande (598/1982) , skall denna lag och lagen om förvaltningsförfarande tillämpas, om inte något annat föreskrivs i lagen om försäkringsdomstolen (14/1958) . (4.5.2001/381)
24 § (16.12.1994/1189)
Grundar sig laga ett kraft vunnet beslut rörande pension på felaktig eller bristfällig utredning eller är det uppenbart inte lagenligt, kan försäkringsdomstolen på framställning av statskontoret eller på ansökan av den som ärendet berör, efter att ha hört andra parter, undanröja beslutet och ta upp eller förordna ärendet till ny behandling. Efter att ha gjort nämnda framställning kan statskontoret, till dess ärendet avgjorts på nytt, tillfälligt inställa utbetalningen av pensionen eller utbetala pensionen i överensstämmelse med framställningen.
Statens pensionsnämnd och försäkringsdomstolen kan ta upp till prövning besvär som anlänt efter besvärstidens utgång, om besvär på grund av vägande skäl inte sökts inom utsatt tid.
Om det är fråga om beviljande av förvägrad förmån eller ökning av beviljad förmån och ny utredning framkommer i ärendet, skall statskontoret utreda ärendet på nytt. Statskontoret kan utan hinder av ett tidigare lagakraftvunnet beslut bevilja en förvägrad förmån eller öka en redan beviljad förmån. Även statens pensionsnämnd och försäkringsdomstolen kan tillämpa motsvarande förfarande när de behandlar besvärsärenden. I beslutet får ändring sökas enligt 23 §. (7.9.2001/775)
24 a § (5.3.1999/293)
24 a § har upphävts genom L 5.3.1999/293 .
25 § (1.4.2005/194)
Pension som betalats utan grund skall återkrävas, om förmånstagaren har fått pension enligt denna lag till ett större belopp än han eller hon haft rätt till.
Ett pensionsbelopp som betalats utan grund kan lämnas helt eller delvis oindrivet, om dess beviljande eller utbetalning inte bör anses ha förorsakats av pensionstagarens eller hans eller hennes ombuds svikliga förfarande.
En förmån som betalats utan grund får återkrävas även genom kvittning mot framtida pensionsposter. Från den pensionspost som skall erläggas kan dock inte utan pensionstagarens samtycke dras av mer än en sjättedel av den del av pensionsposten som återstår efter det att förskott på pensionsposten enligt lagen om förskottsuppbörd (418/1959) eller källskatt enligt lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst och förmögenhet (627/1978) har innehållits.
Bestämmelserna i 1 och 2 mom. tillämpas också när statskontoret i egenskap av sådan sista pensionsanstalt som avses i 3 a § 1 mom. utan grund har betalat ut förmåner enligt denna lag. Till den del statskontoret utan grund har betalat ut förmåner enligt lagen om kommunala pensioner, pensionslagen för evangelisk-lutherska kyrkan, 13 § i lagen om Folkpensionsanstalten eller enligt pensionslagar för den privata sektorn, fattas återkravsbeslutet av de pensionsanstalter som sköter förmånerna enligt vad som föreskrivs i dessa lagar. Statskontoret skall dock i egenskap av sista pensionsanstalt ge en beslutssammanställning över de förmåner som återkrävs samt återkräva beloppet. Om statskontoret sköter återkravet genom kvittning, skall 3 mom. tillämpas och såsom den pensionspost som avses där betraktas det sammanlagda beloppet av de pensionsposter som statskontoret i egenskap av sista pensionsanstalt skall betala.
En förmån som betalats utan grund skall återkrävas inom tio år räknat från utbetalningsdagen. En fordran som fastställts genom beslut om återkrav preskriberas fem år efter det att beslutet gavs, om inte preskriptionen har avbrutits innan dess. Preskriptionen av en fordran som fastställts genom beslut om återkrav avbryts på det sätt som föreskrivs i 10 eller 11 § i lagen om preskription av skulder. Från detta avbrytande av preskriptionstiden börjar en ny fem år lång preskriptionstid.
25 a § (30.12.1993/1528)
Statskontoret och statens pensionsnämnds lagakraftvunna beslut om återkrav av pension får verkställas på samma sätt som lagakraftvunna domar i tvistemål.
Vad som bestäms i denna paragraf gäller även en beslutssammanställning som statskontoret ger i egenskap av sådan sista pensionsanstalt som avses i 3 a § 1 mom. (4.5.2001/381)
26 § (9.8.2002/656)
Statskontoret och en besvärsinstans enligt denna lag har rätt att utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter
av en försäkrings- och pensionsanstalt som verkställer lagstadgad försäkring, av myndigheter och andra instanser på vilka tillämpas lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) och av privata arbetsgivare få de uppgifter som är nödvändiga för avgörandet av ett ärende som gäller ordnande av pensionsskydd eller ett anhängigt pensions- eller förmånsärende eller som i övrigt är nödvändiga vid utförandet av uppdrag enligt denna lag eller överenskommelser om social trygghet som är bindande för Finland eller som föreskrivits i andra internationella rättsakter om social trygghet,
av läkare och andra yrkesutbildade personer som avses i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994) och av sådana verksamhetsenheter för hälso- och sjukvården som avses i 2 § 4 punkten lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992) samt av den som verkställer rehabilitering och av någon annan verksamhetsenhet för hälso- och sjukvården, socialseviceproducent eller vårdinrättning på begäran få utlåtanden och övriga nödvändiga uppgifter ur den pensions- eller förmånssökandes journalhandlingar samt uppgifter om sökandens rehabilitering, hälsotillstånd, vård och arbetsförmåga, om sökanden inte själv lämnar dessa uppgifter.
Statskontoret har på det sätt som avses i det inledande stycket i 1 mom. dessutom rätt att för beräkning av pensionen få uppgifter om de förmåner enligt 6 § 1 mom. och 5 a § 4 mom. som beviljats förmånstagarna av dem som beviljat dessa förmåner. Uppgifterna skall på det sätt statskontoret bestämmer lämnas till statskontoret för varje kalenderår före utgången av maj följande år eller före en annan med statskontoret överenskommen tidpunkt. (30.7.2004/679)
Statskontoret och besvärsinstansen har rätt att få uppgifterna enligt 1 och 2 mom. avgiftsfritt. En yrkesutbildad person som avses i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården har likväl rätt att få ett skäligt arvode för utlåtanden som ges på basis av skyldigheten i 1 mom. 2 punkten att lämna uppgifter. (30.7.2004/679)
26 a § (9.8.2002/656)
Den som ansöker om pension är skyldig att lämna Statskontoret de uppgifter som är nödvändiga för behandlingen och avgörandet av pensionsärendet.
Den som får invalidpension är skyldig att underrätta statskontoret om att han eller hon återfått arbetsförmågan, om att han eller hon börjar förvärvsarbeta och om att rehabiliteringen avbrutits. (30.7.2004/679)
Den som får arbetslöshetspension är skyldig att underrättat Statskontoret om
sin vistelse utomlands eller något annat liknande skäl till att han eller hon inte kan ta emot arbete,
att han eller hon börjar förvärvsarbeta och att förvärvsinkomsten motsvarar minst det belopp som nämns i 18 a § 1 mom. 2 punkten och
att han eller hon vägrar ta emot ett av arbetskraftsmyndigheten anvisat i 9 a § 1 mom. 3 punkten angivet fortlöpande arbete som varar minst en månad.
Den som får deltidspension är skyldig att underrätta Statskontoret om
förändringar i hans eller hennes arbetstidsarrangemang, om de inverkar på inkomsterna,
andra än allmänna löneförhöjningar,
att ett tjänste- eller arbetsförhållande eller företagsverksamhet upphör eller att ett nytt förhållande eller ny verksamhet inleds,
längre än sex veckors oavbruten frånvaro från arbetet,
förändringar i företagsverksamheten, samt
att en ny arbetspension börjar löpa.
Den som får efterlevandepension enligt lagen om statens familjepensioner (774/1968) är skyldig att underrätta Statskontoret om han eller hon har ingått äktenskap. Om ett barn som får barnpension enligt lagen om statens familjepensioner ges som adoptivbarn till någon annan än förmånslåtarens efterlevande make eller dennes make, är barnets adoptivföräldrar skyldiga att underrätta Statskontoret om adoptionen.
Oberoende av pensionstagarens underrättelseskyldighet enligt 2–5 mom. kan Statskontoret kräva en utredning av pensionstagaren över omständigheter som nämns i 2–5 mom. samt om andra liknande omständigheter som påverkar pensionens belopp och pensionsrätten, om det finns skäl att misstänka att det har skett förändringar i dessa omständigheter. Har pensionstagaren inte tillställt Statskontoret dessa utredningar inom en av Statskontoret utsatt skälig tid, kan ärendet avgöras på basis av tillgängliga uppgifter.
26 b § (9.8.2002/656)
Arbetsgivaren är skyldig att åtminstone en gång i kvartalet meddela Statskontoret namn, personbeteckning, datum för inledande och avslutande av anställningen eller ett arbete som utförs på basis av ett uppdrags- eller konsultavtal eller ett liknande arrangemang enligt 1 § 2 mom., uppgifter om löner och arvoden samt uppgifter om tjänstgöringstider och avbrott i fråga om förmånstagare som omfattas av denna lag. Dessutom är arbetsgivaren skyldig att lämna statskontoret uppgifter om löner och arvoden för de ovan nämnda anställningar och arbeten som fortgår vid kalenderårets slut samt övriga uppgifter som gäller förmånstagarnas pensionsrätt och arbetsgivarens betalningsskyldighet. Om arbetsgivaren underlåter att meddela Statskontoret de ovan avsedda uppgifterna eller meddelar dem senare än vad som förutsätts i de föreskrifter som Statskontoret utfärdat med stöd av 5 mom. kan det bestämmas att den pensionsavgift som avses i 4 § lagen om statens pensionsfond (1372/1989) skall betalas med skälig förhöjning, dock till högst det dubbla beloppet.
Utöver det som bestäms i 1 mom. är arbetsgivaren skyldig att på begäran lämna Statskontoret och en besvärsinstans som avses i denna lag de uppgifter om en av denna lag omfattad förmånstagares arbete och arbetsförhållanden samt övriga motsvarande uppgifter som kan erhållas av arbetsgivaren och som är nödvändiga för ordnande av pensionsskyddet och för avgörandet av ett anhängigt pensions- eller förmånsärende eller som i övrigt är nödvändiga vid verkställigheten av uppdrag enligt denna lag.
Då arbetsgivaren ombes lämna uppgifter som behövs för behandlingen av pensionssökandens pensions- eller rehabiliteringsärende, får till arbetsgivaren utan förmånstagarens samtycke meddelas endast de sekretessbelagda uppgifter om förmånstagaren som är nödvändiga för att precisera de uppgifter som behövs vid beslutsfattandet i de nämnda ärendena.
Statskontoret har rätt att i arbetsgivarens handlingar granska riktigheten av de uppgifter som avses i 1 och 2 mom.
Statskontoret för register över de uppgifter som det får med stöd av denna paragraf och 26 § och som påverkar rätten till pension för förmånstagare som omfattas av denna lag. Statskontoret har rätt att utfärda föreskrifter för arbetsgivarna om när och i vilken form uppgifterna skall lämnas till Statskontoret.
26 c § (9.8.2002/656)
Statskontoret har rätt att, utan hinder av den sekretess som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter, för arbetsgivarens bokföring och för fastställandet av sådana avgifter enligt 4 § lagen om statens pensionsfond som orsakas av förmåner beviljade enligt denna lag lämna uppgifter om en förmån enligt denna lag som pensionstagaren beviljats och om dess belopp samt för ovan nämnda ändamål också lämna övriga nödvändiga uppgifter till den arbetsgivare hos vilken den som erhållit förmånen är anställd eller på basis av vars anställning arbetsgivarens avgift bestäms. Statskontoret har också rätt att meddela den arbetsgivare från vars tjänst en förmånstagare avgår med pension den beviljade pensionens art samt tidpunkten för pensionens början och slut för att arbetsgivaren skall kunna avsluta anställningen.
26 d § (9.8.2002/656)
Utöver det som bestäms i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet har Statskontoret rätt att, utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter, lämna uppgifter som grundar sig på verkställigheten av denna lag enligt följande:
till vederbörande myndighet och organ får utlämnas de uppgifter som är nödvändiga för verkställandet av uppdrag enligt en överenskommelse om social trygghet som är bindande för Finland eller en internationell rättsakt om social trygghet,
till pensionsskyddscentralen och de pensionsanstalter som sköter verkställandet av i 8 § 4 mom. 1–3, 5 och 7–13 punkten lagen om pension för arbetstagare nämnda lagar och pensionsstadgor och som med stöd av lag har rätt att få dessa uppgifter av arbetsgivaren, av en instans som nämns i 26 § eller av pensionsskyddscentralen får utlämnas uppgifter som statskontoret fått med stöd av 26 och 26 b §,
uppgifter om pension, pensionsrätt eller försäkring som erhållits från pensionsskyddscentralen eller en pensionsanstalt som sköter verkställandet av i 8 § 4 mom. 1–3, 5 och 7–13 punkten lagen om pension för arbetstagare nämnda lagar och pensionsstadgor får utlämnas till Folkpensionsanstalten eller en annan sådan mottagare som har rätt att få dessa uppgifter med stöd av lag,
till ett ministerium, skatteförvaltningen och anstalter eller sammanslutningar som har hand om det lagstadgade socialskyddssystemet och som administrerar socialskyddsförmåner som påverkas av en förmån enligt denna lag får i fråga om en person som erhållit en förmån enligt denna lag utlämnas personbeteckning och övriga indentifieringsuppgifter, uppgifter om utbetalade förmåner, uppgifter om arbetsgivaren och andra härmed jämförbara uppgifter som är nödvändiga för sådan samkörning av personuppgifter för att utreda brott och missbruk som riktar sig mot socialskyddet och för någon annan övervakningsåtgärd av engångsnatur, samt till polis- och åklagarmyndigheterna ovan nämnda uppgifter, som är nödvändiga för att utreda brott och väcka åtal; dock inte uppgifter om hälsotillståndet i situationer enligt detta lagrum eller uppgifter som avser att beskriva grunderna för en persons behov av socialvård,
till skatteförvaltningen får utlämnas de uppgifter som är nödvändiga för uppfyllandet av den övervakningsskyldighet som föreskrivs i lagen om förskottsuppbörd (1118/1996) , om det finns skäl att misstänka att arbetsgivaren inte har fullgjort sin innehållningsskyldighet,
till arbetstagarnas grupplivförsäkringspool, som med fullmakt av livförsäkrings- och olycksfallsförsäkringsbolagen sköter ersättningsverksamheten i fråga om arbetstagarnas grupplivförsäkring, och till lantbruksföretagarnas pensionsanstalt får, i fråga om förmånstagare som haft en anställning enligt denna lag eller ett arbete som utförts på basis av ett uppdrags- eller konsultavtal eller ett liknande arrangemang enligt 1 § 2 mom. och som avlidit före 65 års ålder, utlämnas namn, personbeteckning, dödsdatum, uppgifter i anslutning till anställningar eller till arbete utfört på basis av i 1 § 2 mom. avsedda uppdrags- eller konsultavtal eller liknande arrangemang, förmånstagarnas namn och personbeteckningar samt övriga motsvarande uppgifter som behövs när det avgörs huruvida förutsättningarna för beviljande av grupplivförsäkringens försäkringssumma uppfylls, samt motsvarande uppgifter till Statskontoret och den kommunala pensionsanstalten för behandling av ekonomiskt stöd motsvarande grupplivförsäkring.
Statskontoret skall i och för utlämnandet av sådana uppgifter som avses i 1 mom. 2 och 3 punkten komma överens med pensionsskyddscentralen och pensionsanstalterna om vad som får vidareutlämnas av de uppgifter som avses ovan och till vem de får vidareutlämnas.
Innan uppgifter lämnas ut med stöd av denna paragraf skall Statskontoret försäkra sig om att den som mottar uppgifterna enligt lag har rätt att få de utlämnade uppgifterna av den som ursprungligen lämnade ut dem. Statskontoret ansvarar för att innehållet i de uppgifter som lämnas ut motsvarar de uppgifter som det fick av den som ursprungligen lämnade uppgifterna.
26 e § (9.8.2002/656)
Statskontoret har, utöver det som bestäms i 29 § 3 mom. lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet, rätt att öppna en teknisk anslutning
för en sammanslutning eller inrättning som verkställer lagstadgad socialförsäkring till sådana uppgifter i sina personregister som sammanslutningen eller inrättningen med stöd av denna eller en annan lag har rätt att få för verkställigheten av sina uppgifter,
för myndigheter eller organ som nämns i 26 d § 1 mom. 1–3 och 6 punkten för utlämnande av uppgifter som avses i nämnda punkter,
för försäkringsbolag som idkar frivillig pensionsförsäkring som avses i 96 § inkomstskattelagen (1535/1992) till sådana uppgifter i sina register som är nödvändiga för att utreda avdrag i beskattningen på basis av frivillig pensionsförsäkringspremie.
Statskontoret har rätt att för en arbetsgivare öppna en teknisk anslutning för fullgörandet av den skyldighet att lämna uppgifter som avses i 26 b §. Statskontoret har rätt att också för pensionsskyddscentralen och andra pensionsanstalter öppna en teknisk anslutning för lämnandet av uppgifter till förmånstagaren själv om hans eller hennes pensionsskydd enligt denna lag.
En teknisk anslutning får dock öppnas för utlämnande av uppgifter som avses i 26 d § 1 mom. 2 och 3 punkten endast om därom kommits överens enligt 26 d § 2 mom.
Med hjälp av en teknisk anslutning som öppnats med stöd av denna paragraf får även sökas sekretessbelagda uppgifter utan samtycke av den vars intressen sekretessen är avsedd att skydda. Om det dock är fråga om en teknisk anslutning som öppnats med stöd av 1 mom. 3 punkten, får med hjälp av den sökas sekretessbelagda personuppgifter endast med samtycke av personen i fråga.
Innan en teknisk anslutning öppnas skall den som begär uppgifter förete en utredning för den som öppnar anslutningen om att uppgifterna skyddas på behörigt sätt.
26 f § (9.8.2002/656)
Statskontoret skall på förhand på lämpligt sätt informera pensionssökanden om var uppgifter om denna finns att få och vart uppgifterna i regel kan lämnas ut.
27 § (30.7.2004/679)
27 § har upphävts genom L 30.7.2004/679 .
28 §
Närmare bestämmelser om verkställigheten av denna lag kan utfärdas genom förordning av statsrådet. (30.7.2004/679)
Genom förordning kan stadgas om sådana undantag från stadgandena i denna lag som föranledas av ömsesidigt avtal med främmande stat. (18.7.1975/568)
De belopp som fastställs i denna lag avser summor som motsvarar värdet ett (1,000) år 2004 av den lönekoefficient som avses i 7 b § i lagen om pension för arbetstagare. (30.7.2004/679)
29 § (12.2.1999/172)
En förmånstagare har rätt att överföra sin pensionsrätt enligt denna lag till Europeiska gemenskaperna så som bestäms i lagen om överföring av pensionsrätt mellan arbetspensionssystemet i Finland och Europeiska gemenskapernas pensionssystem (165/1999) . Till den del lagen om överföring av pensionsrätt mellan arbetspensionssystemet i Finland och Europeiska gemenskapernas pensionssystem innehåller bestämmelser som avviker från bestämmelserna i denna lag, tillämpas bestämmelserna i den förstnämnda lagen på pensionsrätt som överförs till Europeiska gemenskaperna och som återförs därifrån.
Ikraftträdelsestadganden
31.12.1968/793:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.
2.4.1971/266:
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1971.
Angående sökande av ändring i beslut, som givits före denna lags ikraftträdande, gäller likväl vad i tidigare lag är stadgat.
10.12.1971/851:
Denna lag tillämpas räknat från den 1 juli 1971, och prestationer, som utgår enligt densamma, betalas likaså räknat från nämnda dag.
Vid beräkning av de i 9 a § avsedda 200 dagarna beaktas arbetslöshetsunderstöd och arbetslöshetsersättningar även för tiden innan denna lag trädde i kraft.
På grund av ansökan tillämpas stadgandena i 10 a § utan hinder av tidigare, laga kraft vunnet beslut på pensioner vilka grundar sig på pensionsfall, som inträffat före denna lags ikraftträdande. Härav förorsakat tillägg till pension betalas räknat från den 1 juli 1971, likväl ej retroaktivt för längre tid än ett år, räknat från början av månaden efter den, under vilken tillägg sökts.
I 2 § 1 mom. i denna lag stadgat markbelopp motsvarar det löneindextal som fastställts för år 1966.
18.7.1975/568:
Denna lag tillämpas, om pensionsfallet har inträffat efter den 30 juni 1975, dock så, att lagens 7 § 6 och 7 mom. också tillämpas på pensioner, vilka grundar sig på pensionsfall som inträffat innan lagen trädde i kraft, lagens 8 a § med beaktande jämväl av anställningstid som har infallit innan lagen trädde i kraft men efter den 30 juni 1962, medan stadgandet i lagens 12 § 6 mom. om maximibelopp för kompletteringsdel tillämpas på pensioner, vilka grundar sig på pensionsfall som inträffat innan lagen trädde i kraft men efter den 30 juni 1974, sålunda att ärenden rörande dem kan behandlas ånyo på grund av ansökan utan hinder av laga kraft vunnet beslut.
Det belopp i mark varom är stadgat i lagens 2 § 1 mom. motsvarar det löneindextal som har fastställts för år 1966 och uppgår, räknat från den 1 juli 1975, då lagen börjar tillämpas, i motsvarighet till löneindextalet 383 till 242,75.
Lagens 10 § 1 mom. tillämpas sådant detta lagrum lyder i lag av den 31 december 1968 (793/68) om pensionen, beräknad på detta sätt, är större.
Såvida ålders- eller invalidpension med tillämpning av 10 § 2 eller 3 mom. lagen om statens pensioner beviljas den som är berättigad till pension av statsmedel och som har uppnått pensionsålder efter den 30 juni 1975 eller som efter nämnda dag har förvärvat rätt till ålderspension oberoende av pensionsålder eller som efter sagda dag har blivit arbetsoförmögen på sätt som berättigar till pension, fogas till pensionen ett specialtillägg på sätt nedan stadgas.
Förutsättningen för att specialtillägg skall utgå är att den pensionsgrundande lönen är över 950 mark och under 2 600 mark och att pensionstiden överstiger 300 månader, om pension beviljas med tillämpning av 10 § 2 mom. lagen om statens pensioner, eller överstiger 250 månader, om pension beviljas med tillämpning av 10 § 3 mom. sagda lag.
Såvida pensionstiden utgör 360 månader då 10 § 2 mom. lagen om statens pensioner tillämpas eller 300 månader då 3 mom. i samma paragraf tillämpas, uppgår specialtillägget till 0,012 procent av varje hel mark, varmed den pensionsgrundande lönen understiger 2 600 mark, dock högst till 66 procent av den del av den pensionsgrundande lönen som överstiger 950 mark. Från specialtillägg avdrages vid tillämpning av 10 § 2 mom. lagen om statens pensioner 1/60 för varje månad, varmed pensionstiden understiger 360 månader, och vid tillämpning av 3 mom. i samma paragraf 1/50 för varje månad, varmed pensionstiden understiger 300 månader.
Specialtillägg till invalidpension beräknas när pensionen beviljas och fogas till pensionen, räknat från den tidpunkt intill vilken sådan kompletteringsdel till invalidpension, som avses i 12 § 6 mom. denna lag kan betalas. Specialtillägg till ålderspension beräknas när pensionstagaren uppnår den ålder som utgör förutsättning för erhållande av sådan ålderdomspension varom är stadgat i folkpensionslagen. Specialtillägget fogas till pensionen räknat från början av den kalendermånad som följer näst efter den under vilken nämnda ålder har uppnåtts.
Ovan nämnda belopp av 950 mark motsvarar det löneindextal som har fastställts för år 1975. Detta markbelopp justeras på sätt som i 16 § lagen om statens pensioner är stadgat om justering av pensionsgrundande lön.
Specialtillägg till invalidpension samt pensionsgrundande lön vid beräkning av specialtillägg till ålderspension justeras så, att de motsvarar löneindextalet för det kalenderår då specialtillägget fogas till pensionen.
29.7.1976/664:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.
Det belopp i mark, varom är stadgat i denna lags 12 § 3 mom., motsvarar det för år 1976 fastställda löneindextalet 462, och det justeras kalenderårsvis med samma belopp i mark som det markbelopp, vilket avses i 8 § 2 mom. lagen om pension för arbetstagare, justeras per kalenderår räknat från början av år 1977.
16.6.1978/498:
Denna lag tillämpas från den 1 mars 1978.
22.12.1978/1040:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.
Tidigare gällande stadganden tillämpas dock, om det kalenderår, under vilket beloppet av de i enlighet med 16 lagen om statens pensioner justerade arbetsförtjänsterna per månad har varit störst, infallit före det år, då denna lag träder i kraft.
23.2.1979/215:
Denna lag träder i kraft den 1 mars 1979 och tillämpas på pension som grundar sig på pensionsfall vilket inträffat under lagens giltighetstid.
23.2.1979/232:
Denna lag träder i kraft den 1 april 1979.
Denna lag tillämpas även på sådana pensioner, vilka beviljats på basen av pensionsfall som inträffat före denna lags ikraftträdande.
I denna lag stadgat markbelopp motsvarar det löneindextal som fastställts för år 1966.
14.12.1979/902:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.
Vid tillämpningen av denna lag beaktas såsom pensionstid även den tid som förflutit före lagens ikraftträdande, och lagen tillämpas även på pension som grundar sig på ett före lagens ikraftträdande men efter den 31 december 1966 inträffat pensionsfall. Räknas till pensionstiden sådan tid, under vilken förmånstagaren på sätt som avses i 6 § 1 mom. 3 punkten c - underpunkten verkat inom Förenta Nationerna eller i sådant uppdrag inom internationellt utvecklingssamarbete, i vilket Finland medverkar, avdrages på denna verksamhet grundad pension likväl icke på sätt som stadgas i 10 § 4 mom., om verksamheten inletts före denna lags ikraftträdande.
Pensionsärende som avgjorts genom laga kraft vunnet beslut och som berör i 2 mom. avsett pensionsfall behandlar statskontoret ånyo på ansökan av förmånstagaren.
Åtnjuter förmånstagare, då denna lag träder i kraft, extra pension som beviljats honom, har statskontoret rätt att upptaga frågan om erhållande av den extra pensionen till förnyad behandling samt, med beaktande av den förmån som tillkommer förmånstagaren med stöd av denna lag, ändra eller helt återtaga beslutet om extra pension.
9.1.1981/11:
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1981.
9.1.1981/15:
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1981.
Den tillämpas på pension som grundar sig på pensionsfall vilket inträffat under lagens giltighetstid.
27.11.1981/808:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.
Denna lag tillämpas inte på tidigare beviljad invalidpension som fortsätter utan avbrott efter det lagen trätt i kraft.
27.11.1981/809:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.
Denna lag tillämpas på pensioner som grundar sig på pensionsfall vilka inträffar medan lagen är i kraft.
7.1.1982/16:
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.
14.1.1982/31:
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1982.
Den tillämpas på pension vilken grundar sig på pensionsfall som inträffar medan lagen är i kraft.
4.6.1982/414:
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.
Vad som gäller samordning av olycksfallspension tillämpas på motsvarande sätt på livränta som baserar sig på stadgandena i lagen om olycksfallsförsäkring.
23.12.1982/1026:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.
Denna lags 6 § 1 mom. 4 punkt tillämpas inte på anställningsförhållande, som berättigar till pension i enlighet med lagen om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden och som upphört före ikraftträdandet av denna lag.
Det i 12 § 3 mom. stadgade markbeloppet motsvarar det för år 1976 fastställda löneindextalet 462 och det justeras kalenderårsvis med samma markbelopp som det i 8 § 2 mom. lagen om pension för arbetstagare avsedda markbeloppet justeras kalenderårsvis räknat från ingången av år 1977.
31.1.1985/91:
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1985.
Lagen tillämpas från den 1 januari 1985.
Vid beräkning av de 200 dagar som avses i 9 a § beaktas även de dagar för vilka till förmånstagaren har betalts dagunderstöd enligt lagen om riksomfattande arbetslöshetskassor (125/34) eller arbetslöshetsersättning enligt lagen om sysselsättning (946/71) under tiden före den 1 januari 1985.
19.4.1985/326:
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1985.
Det i 12 § 1 mom. stadgade markbeloppet motsvarar det för år 1966 fastställda löneindextalet.
26.7.1985/664:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.Det i denna lag stadgade markbeloppet motsvarar det löneindextal som fastställts för år 1966.
9.8.1985/696:
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.
Lagen tillämpas inte på ärende som innan lagen trätt i kraft har gjorts anhängigt vid statskontoret. Stadgandena om förhöjning av pension skall dock tillämpas på sådan i 14 § 2 mom. nämnd pensionsrat vars förfallodag infaller den dag lagen träder i kraft eller senare.
Det belopp som nämns i 14 § 4 mom. motsvarar det löneindextal som fastställts för år 1984.
Lagen 696/85 trädde i kraft 14.8.1985 då den publicerades (20 § RF)
31.12.1985/1130:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.
9.5.1986/333:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.
Den tillämpas på anställning som upphör medan lagen är i kraft, dock så att 1 § 5-7 mom. tillämpas på sådana anställningar där i nämnda moment åsyftad förändring av arbetstiden eller, om förändringen sker stegvis, den första förändringen inträffar medan lagen är i kraft. Anställning som har upphört innan lagen träder i kraft räknas såsom pensionstid för pension som utgår på grundval av anställning som har fortgått vid lagens ikraftträdande eller, om någon sådan anställning inte finns, den anställning som först börjar medan lagen är i kraft.
Om förmånstagaren efter den 1 januari 1987 innehar sådan anställning som räknas såsom pensionstid, kan lagen på förmånstagarens ansökan tillämpas retroaktivt, som om den hade varit i kraft när förändring som avses i 1 5 och 6 mom. senast inträffat före den 1 januari 1987 eller när till pension berättigande anställning sista gången avslutats före nämnda dag.
8.8.1986/600:
Denna lag träder i kraft den 1 november 1986.
24.10.1986/757:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.
Om en förmånstagare med stöd av 2 § 1 eller 3 mom. lagen angående utnämningsbrev för innehavare av statens tjänster och fasta befattningar samt om deras rätt att kvarstå i sin tjänst eller befattning (202/26) entledigats från en statlig tjänst eller befattning från en tidpunkt före denna lags ikraftträdande, iakttas i fråga om hans rätt till pension 8 § 4 mom. a-punkten lagen om statens pensioner, i den lydelse detta lagrum hade när denna lag träder i kraft.
Har avtal om rätt till pension för innehavaren av en tjänst med avtalslön ingåtts innan denna lag har trätt i kraft och förutsätter inte ålderspension enligt avtalet uppnådd pensionsålder skall, när hans anställning i denna tjänst upphör, i fråga om hans rätt till pension gälla vad som är bestämt i avtalet och som stadgas i 8 § 4 mom. b-punkten lagen om statens pensioner, i den lydelse detta lagrum hade när denna lag träder i kraft. Har pension beviljats enligt vad som stadgas ovan, avbryts utbetalningen av pensionen, om förmånstagaren innan han uppnår pensionsåldern återinträder i statsanställning i huvudsyssla. På den nya anställningen tillämpas inte 2 § 1 mom. 2 punkten och 8 § 5 mom. lagen om statens pensioner. (28.12.1990/1345)
En förmånstagare som med stöd av 8 § 4 mom. a- eller b-punkten lagen om statens pensioner, i den lydelse dessa lagrum hade när denna lag träder i kraft, beviljats ålderspension eller i fråga om vars rätt till pension iakttas samma lagrum, kan avstå från sin rätt till här nämnd pension genom att skriftligen före uppnådd pensionålder anmäla detta till statskontoret. Beviljad pension indras tidigast från ingången av den kalendermånad som följer närmast efter anmälan.
19.12.1986/964:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.
Denna lag tillämpas på pensioner som grundar sig på pensionsfall som inträffat under den tid lagen varit i kraft.
En förmånstagare, som erhållit med stöd av föreskrifter som avses i 8 § 1 mom. beviljad ålderspension som börjat löpa innan denna lag trätt i kraft, men som inte ännu har rätt till ålderspension enligt lagen om statens pensioner, har rätt att på ansökan erhålla ålderspension enligt lagen om statens pensioner räknat från den dag lagen träder i kraft i enlighet med vad som stadgas i 10 § 2 mom.
16.1.1987/8:
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1987.
Stadgandet i 8 § 4 mom. c-punkten gäller till den 31 december 1987. Lagen tillämpas på pension som grundar sig på pensionsfall vilket inträffat under lagens giltighetstid.
Vid beräknandet av de 360 dagar om vilka stadgas i 5 § 2 mom. och 7 § 2 mom. lämnas också sådana arbetslöshetsdagar obeaktade, för vilka har betalts grunddagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa innan denna lag träder i kraft.
Då ny pension fastställs i enlighet med 19 § på grund av sådan arbetsoförmåga som har inträtt inom ett år efter det den tidigare pensionen upphörde, beaktas också sådan invalidpension som har upphört före denna lags ikrafträdande och som fastställts i enlighet med 5 § 2 eller 3 mom.
16.1.1987/9:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.
Denna lag medför ingen ändring i 2-4 mom. i ikraftträdelsestadgandet i lagen om ändring av lagen om statens pensioner (757/86) .
21.8.1987/715:
Denna lag träder i kraft den 1 september 1987.
21.8.1987/716:
Denna lag träder i kraft den 1 september 1987.
Denna lag tillämpas på pensioner som grundar sig på pensionsfall som inträffar under den tid då lagen är i kraft.
Har en förmånstagare, enligt pensionslagen för evangelisk-lutherska kyrkan, lagen om ortodoxa kyrkosamfundet eller lagstiftningen om det pensionsskydd som i tillämpliga delar i överensstämmelse med stadgandena om statens pensioner skall finansieras av landskapet Åland, beviljats ålderspension som börjat löpa innan denna lag trätt i kraft, men har han ännu inte rätt till ålderspension enligt lagen om statens pensioner, är han på ansökan berättigad till ålderspension enligt lagen om statens pensioner, räknat från den dag då denna lag träder i kraft, i enlighet med vad som stadgas i 10 § 2 mom. lagen om statens pensioner.
13.1.1989/21:
Denna lag träder i kraft den 1 mars 1989.
Markbeloppet i 2 § 1 mom. 4 punkten motsvarar i 9 § förordningen om pension för arbetstagare nämnda löneindextal för år 1988.
Stadgandena i 2 § 1 mom. 6 punkten samt 10 § 4 och 5 mom. tillämpas på pensioner som grundar sig på pensionsfall vilka inträffat medan lagen är i kraft. Om en arbetstagare som har anställts hos staten utomlands då lagen träder i kraft har haft sådan anställning i minst 20 års tid eller har högst fem år kvar till pensionsåldern, skall dock de tidigare stadgandena tillämpas.
Vad som stadgas i 2 § 3 mom. tillämpas på anställning efter det lagen har trätt i kraft.
3.2.1989/103:
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.
En förmånstagare vars pensionsberättigande anställning fortgår när denna lag träder i kraft och som
1) vid ikraftträdandet innehar en tjänst eller uppgift för vilken enligt de stadganden som gällde innan lagen träder i kraft har gällt en i 5 § förordningen om statens pensioner avsedd särskild pensionsålder, eller
2) före utgången av juni 1999 anställs i en tjänst eller uppgift som avses i 1 punkten, eller
3) i enlighet med den upphävda 8 a § innan lagen träder i kraft har innehaft en tjänst eller uppgift som avses i 1 punkten under sammanlagt minst 12 år efter det han har fyllt 40 år,
har rätt till pension enligt de stadganden som gällde innan denna lag träder i kraft och som ändrats genom den, om han före utgången av juni 1999 antingen då han ansöker om pension eller annars skriftligen meddelar statskontoret att han önskar det.
På en förmånstagare som gjort en anmälan som avses i 2 mom. tillämpas inte de genom denna lag ändrade stadganden som träder i kraft den 1 juli 1989. Vad som sägs i 2 mom. och i detta moment gäller om förmånstagaren har rätt till pension med tillämpning av 10 § 2 mom.
En förmånstagare som, om han hade avgått från sin anställning före ikraftträdandet skulle ha haft rätt till ålderspension enligt 8 § 6 mom. och 8 a §, vilka nu upphävs, eller 8 § 3 mom. i dess lydelse före denna lagändring, har dock utan hinder av vad som sägs ovan rätt till pension i enlighet med nämnda stadganden.
En förmånstagare, som innan denna lag träder i kraft har fått en individuell förtidspension som grundar sig på ett tjänste- eller arbetsförhållande eller en företagarverksamhet efter statsanställningen, enligt de stadganden som nämns i 8 § 4 mom. lagen om pension för arbetstagare, har rätt till individuell förtidspension enligt 9 § 1 mom. d-punkten lagen om statens pensioner räknat från den 1 juli 1989.
Då rätt till individuell förtidspension enligt 9 c § fastställs, beaktas även avgång före ikraftträdandet.
När rätt till deltidspension fastställs, beaktas också övergång till deltidsarbete innan denna lag träder i kraft.
Markbeloppet i 2 § 1 mom. 4 punkten i denna lag motsvarar löneindextalet för 1988 enligt 9 § förordningen om pension för arbetstagare.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter kan vidtas innan den träder i kraft.
Genom denna lag upphävs 5 § förordningen den 9 december 1966 om statens pensioner (611/66) jämte ändringar.
16.6.1989/563:
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.
Lagens 7 § 1 mom. tillämpas på anställning som upphör den 30 juni 1989 eller därefter. Lagens 7 § 1 mom. tillämpas emellertid inte på sådan annan ålderspension än förtida ålderspension som börjar före den 1 januari 1994, utan på den tillämpas det tidigare stadgandet.
28.12.1990/1345:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
Lagen tillämpas på förmånstagare som får pension på basis av avtal och som efter att lagen har trätt i kraft återinträder i statsanställning i huvudsyssla.
8.2.1991/229:
Denna lag träder i kraft den 1 mars 1991.
De ärenden som då lagen träder i kraft är anhängiga vid rättelsenämnden överförs till statens pensionsnämnd för handläggning och avgörande. Tiden för sökande av ändring i beslut som statskontoret före ikraftträdandet har meddelat i ett pensionsärende eller ärende som avses i 13 § eller 24 § 1 mom. är sextio dagar från delfåendet.
27.3.1991/618:
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1991.
Lagen tillämpas på rehabilitering som börjar efter ikraftträdandet.
Det krav som stadgas i 5 § 2 mom. på boende i Finland gäller inte en förmånstagare som innan denna lag träder i kraft har fått rätt till invalid- eller arbetslöshetspension som fastställs så att också den tid som återstår till uppnåendet av pensionsåldern beaktas såsom berättigande till pension.
10.1.1992/5:
Denna lag träder i kraft den 15 januari 1992.
Lagen tillämpas på pensionsfall som har inträffat efter ikraftträdandet.
30.12.1992/1599:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
Denna lag tillämpas på förmånstagare vilka är födda efter 1939 och vilka har en anställning som omfattas av lagen om statens pensioner och som börjat efter 1992. Lagen tillämpas inte på förmånstagare vars anställning har varit i kraft innan lagen trädde i kraft och som fortsätter utan avbrott. (30.12.1993/1529)
En anställning anses fortsätta utan avbrott om det förflutit högst en månad sedan den föregående anställningen upphörde.
Ikraftträdelsestadgandets 3 mom. tillämpas inte på anställning som börjat efter den 31 december 1998.
30.12.1992/1600:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
Denna lag tillämpas på förmånstagare som har en anställning som omfattas av lagen om statens pensioner och som börjat efter den 31 december 1992. Lagen tillämpas inte på förmånstagare, vars anställning har varit i kraft innan lagen trädde i kraft och som fortsätter utan avbrott.
En anställning anses fortsätta utan avbrott om det förflutit högst en månad sedan den föregående anställningen upphörde.
Ikraftträdelsestadgandets 3 mom. tillämpas inte på anställning som börjar efter den 31 december 1998.
30.12.1993/1528:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
Stadgandena i 1 § 3 mom., 4 §, 6 § 1 mom. 4 punkten, 8, 10, 10 a, 10 b och 20 §§ tillämpas inte på förmånstagare som är född före 1940. På honom tillämpas inte heller ändringarna i 5 § beträffande pensionsålder, ändringarna i 11 § till andra delar än paragrafens sista mening och inte heller ändringarna i 12 § till andra delar än att barntillägg enligt folkpensionslagen inte skall beaktas. Ändringarna i 1 § 3 mom., 4, 10 och 11 §§ samt 12 § 1 och 2 mom. tillämpas inte på förmånstagare vars pensionsfall har inträffat före den 1 januari 1995, om de inte har en anställning som har börjat efter den 31 december 1992 och det har gått mer än en månad sedan den tidigare anställningen upphörde.
Lagen tillämpas på pensioner i fråga om vilka pensionsfallet inträffar sedan lagen har trätt i kraft. Stadgandena i 9, 13 och 17 a §§ samt 18 § 2, 4 och 6-9 mom. tillämpas dock även på pensioner i fråga om vilka pensionsfallet har inträffat innan lagen har trätt i kraft.
Utan hinder av 3 mom. tillämpas 1 § 8 och 9 mom. i denna lag på anställningar som är i kraft när lagen träder i kraft.
Om en förmånstagare, som har fyllt 54 år före den 1 januari 1994, har anställning som nämnda dag har fortgått minst tio år, avslutas anställningen enligt 1 § 8 mom. vid utgången av 1994, om villkoren i nämnda moment uppfylls.
På en förmånstagare som har fyllt 55 år innan denna lag har trätt i kraft och som då lagen träder i kraft har rätt till dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller utbildningsstöd enligt lagen om arbetskraftspolitisk vuxenutbildning tillämpas fortfarande 9 a § lagen om statens pensioner sådant detta lagrum lyder när denna lag träder i kraft. När stadgandet tillämpas anses förmånstagaren ha rätt till dagpenning även under den självrisktid som avses i 12 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa den 1 januari 1994. Om villkoren i 5 a och 5 b §§ uppfylls anses förmånstagaren när arbetslöshetspensionen bestäms ha rätt till återstående tid enligt 5 a §, även om han har blivit arbetslös enligt 9 a § 2 mom. innan han har uppnått 63 års ålder eller en lägre avgångsålder.
Utan hinder av vad som 9 c § 1 mom. stadgar om den nedre åldersgränsen för individuell förtidspension behåller en förmånstagare som är född före 1940 rätten att få individuell förtidspension när han har fyllt 55 år. Stadgandena i 9 c § 3 mom. tillämpas på förhandsbesked som ges medan lagen är i kraft.
Lagens 10 a § tillämpas endast på sådana förmånstagare i fråga om vilka tillväxtprocenttalet enligt 10 § lagen om statens pensioner eller sammanlagda tillväxtprocenttal för pensioner enligt lagen om statens pensioner är mindre än 60. När den nämnda paragrafen tillämpas beaktas inte i paragrafen nämnda förmåner som har betalts innan denna lag trädde i kraft.
Ändringarna i 12 § 3 och 5 mom. tillämpas även på pensionsfall som har inträffat innan lagen har trätt i kraft till den del det är fråga om att barntillägg som utbetalas enligt 29 § folkpensionslagen inte skall beaktas. Härvid beaktas inte barntillägg som betalas för barn som fötts sedan lagen har trätt i kraft. Om folkpensionens barntillägg för minst tre barn har beaktats vid samordning när lagen träder i kraft, fogas till pensionen räknat från det lagen träder i kraft den del av pension enligt lagen om statens pensioner som avdragits från pensionen på grund av sagda barntillägg.
Utan hinder av vad som stadgas i ikraftträdelsestadgandena i lagen den 3 februari 1989 om ändring av lagen om statens pensioner (103/89) är det inte ett villkor för tillämpning av stadgandena om valrätt och i nämnda stadgande avsedd pensionsålder att förmånstagaren har rätt till pension med tillämpning av 10 § 2 mom. Stadgandena om nämnda valrätt och pensionsålder tillämpas dock inte på en sådan efter 1939 född ny förmånstagare som avses i 1 § 3 mom. och som har fått deltidspension eller individuell förtidspension enligt lagen om statens pensioner. För en i detta moment avsedd förmånstagare som har rätt att välja pensionsålder och som har minst 30 år anställningstid som räknas såsom pensionstid enligt lagen om statens pensioner är pensionens tillväxtprocenttal minst 60. Den tillväxt som saknas fogas till förmånstagarens sista anställning. Detta moment tillämpas från och med den 1 januari 1995.
I fråga om en sådan lots vars pensionsålder enligt ikraftträdelsestadgandet i lagen om ändring av lagen om statens pensioner (103/89) är 55 år, är pensionens tillväxtprocent minst 1/6 procent per månad, om hans anställningstid som enligt lagen om statens pensioner räknas såsom pensionstid uppgår till minst 15 år. Skillnaden mellan nämnda tillväxtprocent och tillväxtprocenten enligt 10 § lagen om statens pensioner fogas till den pension som fastställs för hans sista anställning. (27.10.1995/1232)
Vid tillämpningen av ovan i 10 mom. avsedda stadganden om valrätt och pensionsålder är förutsättningen för att en grundskollärare skall få ålderspension vid pensionsåldern 60 år, utöver de förutsättningar om vilka stadgas i 8 § lagen om statens pensioner, att förmånstagaren under sex månader omedelbart före den tidpunkt vilken han uppnår pensionsåldern 60 år utan avbrott har varit grundskollärare och att han vid uppnåendet av denna pensionsålder eller, om han alltjämt kvarstår som grundskollärare, under de fem år som omedelbart föregår anställningens slut, i egenskap av grundskollärare har en sammanlagd pensionstid på minst tre år. (27.10.1995/1232)
De belopp som anges i 12 § 1 mom. 15 § 5 mom. motsvarar det löneindextal som fastställts för 1966.
Lagens 25 a § tillämpas på beslut som givits sedan lagen har trätt i kraft.
Pension som beviljas en gammal förmånstagare som avses i 1 § 3 mom. betraktas när 5 § lagen angående införande av lagen om statens pensioner (281/66) tillämpas såsom pension som beviljas med tillämpning av 10 § 2 eller 3 mom. lagen om statens pensioner.
När 4 § 2 mom., 10 § 6 mom. och 12 § 1 mom. tillämpas har en sådan i 1 § 3 mom. avsedd gammal förmånstagare som i samband med förstatligande av verksamheten har överförts från kommunal anställning till statlig anställning före den 31 december 1994 rätt att såsom pensionstid räkna också den kommunala anställningen före förstatligandet. (7.9.2001/776)
30.12.1993/1529:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
Denna lag tillämpas på pensionsfall som har inträffat den 1 januari 1993 eller därefter.
15.7.1994/638:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. Lagen tillämpas på pensionsfall som inträffar den 1 januari 1995 eller därefter.
Lagen tillämpas inte på sådan förmånstagare som avses i 8 § 4 mom. 3 punkten och 10 § 6 mom. och som senast den 31 december 1994 har minst 16 år sådan pensionstid som avses i lagrummet.
Lagen tillämpas inte heller på luftfarkostbefälhavare vid gränsbevakningsväsendet. På nämnda förmånstagare tillämpas fortfarande de stadganden som gällde när denna lag träder i kraft. Med avvikelse från 8 § 4 mom. 3 punkten i denna lag krävs 20 års tjänstgöringstid för pensionering, om förmånstagarens avgångsålder är högst 50 år och han senast den 31 december 1994 har minst 10 år, om det inte är fråga om en tjänst som flygare, sådan pensionstid som avses i nämnda lagrum. För sådan officer och institutofficer vid gränsbevakningsväsendet som den 31 december 1992 varit pilot på luftfarkost krävs 25 års tjänstgöringstid för pensionering, om han har fyllt 50 år.
Med avvikelse från 8 § 4 mom. 3 punkten i denna lag krävs av en tjänsteman, som tjänstgör i en sådan tjänst där det förutsätts flygarexamen och var förmånstagarens avgångsålder är högst 50 år, och tjänstemannen har varit anställd den 31 december 1992, anställningstid som ger rätt till pension i denna tjänst till och med den 31 december 1994 som följer:
Pensionsbeloppet för innehavaren av en officers- eller institutofficerstjänst, för vilken såsom ovillkorligt behörighetsvillkor har fastställts examen för officerstjänst eller institutofficerstjänst utgör, om innehavaren har militär grad och är en i 1 § 3 mom. lagen om statens pensioner avsedd gammal förmånstagare, för tiden före den 1 januari 1995 för varje till pensionstiden hänförlig hel månad 11/50 procent av den pensionsgrundande lönen. Pensionsbeloppet för en sådan gränsbevakare eller luftfarkostbefälhavare vid gränsbevakningsväsendet som är en i 1 § 3 mom. lagen om statens pensioner avsedd gammal förmånstagare och som har minst 15 års pensionstid i en dylik anställning utgör för tiden före den 1 januari 1995 för varje till pensionstiden hänförlig hel månad 11/50 procent av den pensionsgrundande lönen.
6 mom. har upphävts genom L . (7.9.2001/778)
Pensionsbeloppet för en sådan i 1 § 3 mom. avsedd gammal förmånstagare, vars avgångsålder är högst 55 år, utgör räknat från den 1 januari 1995 för varje till pensionstiden hänförlig hel månad 1/6 procent av den pensionsgrundande lönen.
Vad som stadgas i 10 § 6 mom. och 12 § 2 mom., tillämpas också i fråga om en sådan tjänsteinnehavare vid försvarsmakten eller gränsbevakningsväsendet, vars avgångsålder enligt de stadganden som är i kraft den 31 december 1994 är högst 60 år och som är en i 1 § 3 mom. avsedd gammal förmånstagare.
Utan hinder av vad som föreskrivs i 8 § 4 mom. 2 och 4 punkten har en sådan tjänsteman som tjänstgör i en militär specialtjänst och som har tjänstgjort som värvad den 31 december 1994 rätt att alternativt få ålderspension enligt följande tabell:
(21.12.2004/1218)
Om en sådan pensionstagare, vars avgångsålder i denna tjänst är 60 år, går i pension innan han eller hon fyller 55 år, minskas den intjänade pensionen för tiden före den 1 januari 1994 med 0,27 procent för varje tidigareläggningsmånad. Minskningen beräknas på den samordnade pensionen. (21.12.2004/1218)
Utan hinder av vad som föreskrivs i 8 § 4 mom. 2 och 4 punkten har en sådan tjänsteman som tjänstgör i en civil tjänst vid försvarsmakten och som har tjänstgjort som värvad den 31 december 1994 rätt att alternativt få ålderspension enligt följande tabell:
(21.12.2004/1218)
Om en sådan förmånstagare vars avgångsålder i denna tjänst är 60 år eller högre, går i pension innan han eller hon uppnår åldern 57 år 6 månader, minskas den intjänade pensionen för tiden före den 1 januari 1994 med 0,33 procent för varje tidigareläggningsmånad. Minskningen beräknas på den samordnade pensionen. (21.12.2004/1218)
16.12.1994/1189:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
Lagen tillämpas när ändring söks i beslut som givits efter att den trätt i kraft. Stadgandet i 24 § 1 mom. tillämpas dock när ansökan eller framställning görs för undanröjande av statskontorets, statens pensionsnämnds eller försäkringsdomstolens beslut efter att lagen trätt i kraft.
Innan lagen trätt i kraft kan lekmannaledamöterna och deras suppleanter utnämnas för den mandatperiod som börjar vid ikraftträdandet och som kan vara kortare eller längre än vad som stadgas i 24 a §, dock ej längre än fyra år.
3.3.1995/315:
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1995.
Denna lag tillämpas inte på ett ärende som har anhängiggjorts vid statskontoret innan lagen trätt i kraft. Stadgandena om förhöjning av pensionen tillämpas dock på en sådan pensionsrat som förfaller till betalning den dag då denna lag träder i kraft eller senare.
27.10.1995/1231:
Denna lag träder i kraft den 1 november 1995.
På pensioner i fråga om vilka pensionsfallet har inträffat innan lagen träder i kraft tillämpas dock de stadganden som är i kraft när lagen träder i kraft. Stadgandena i 1 och 7 §§ tillämpas dock på pensioner där pensionsfallet har inträffat efter den 31 december 1994, samt 15 § även på pensioner där pensionsfallet har inträffat innan denna lag träder i kraft. Stadgandena i 12 § tillämpas på pensioner som övergår till ålderspensioner sedan denna lag har trätt i kraft. De stadganden som i denna lag gäller sökande av ändring tillämpas på beslut som ges sedan denna lag har trätt i kraft.
27.10.1995/1232:
Denna lag träder i kraft den 1 november 1995.
Lagens 12 mom. tillämpas på pensioner i fråga om vilka pensionsfallet inträffar efter den 30 juni 1996.
22.12.1995/1671:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
Beloppet i lagens 2 § 1 mom. 4 punkten motsvarar indextalet för 1966 enligt 9 § lagen om pension för arbetstagare.
Lagens 6 § 1 mom. 3 punkten tillämpas på oavlönade avbrott som börjar efter lagens ikraftträdande. Ett avbrott som börjat innan lagen trätt i kraft tas inte i beaktande då pensionslönen räknas ut.
Lagens 7, 7 a, 7 b, 7 d och 7 e §§ tillämpas på anställningar som upphör den 1 januari 1996 eller därefter.
Till den del kalenderår från tiden före denna lags ikraftträdande hänförs till de urvalsår som fastställs enligt 7 § 1 mom. i denna lag, bestäms dessa kalenderår och motsvarande arbetsförtjänster med tillämpning av 7 § 1 mom. lagen om statens pensioner, sådant det lyder när denna lag träder i kraft. Bestämmelserna i 7 § 2 mom. i denna lag tillämpas inte på urvalsår som hänför sig till tiden före lagens ikraftträdande. Sådana kalenderår från tiden före denna lags ikraftträdande som bestämts enligt den första meningen beaktas, liksom också motsvarande arbetsförtjänster, dock vid avgörandet av om de i 7 § 2 mom. i denna lag avsedda förutsättningarna för att vid uträknandet av pensionslönen lämna urvalsår som följer efter lagens ikraftträdande och motsvarande arbetsförtjänster obeaktade är för handen. Pensionslönen för en förmånstagare i en sådan officers- eller institutofficerstjänst, för vilken såsom ovillkorligt behörighetsvillkor har fastställts tjänsteexamen för officer eller institutofficer, eller för en förmånstagare i specialofficers, militärprästs, militär specialtjänsts, gränsbevakares eller sjöbevakares uppgifter beräknas med avvikelse från 7 § i denna lag på högst sju urvalsårs arbetsförtjänster, om anställningen upphör före 2008, på högst åtta års arbetsförtjänster, om anställningen upphör 2008 och på högst nio års arbetsförtjänster, om anställningen upphör 2009. (7.9.2001/777)
Lagens 7 c § tillämpas på anställningar som upphör den 1 januari 1996 eller därefter, dock så ändrad att i stället för procenttalet 20 används följande procenttal beroende på pensionsfallsåret:
Lagens 9 § 2-3 mom. och 18 f § tillämpas på invalidpension som börjar eller skall fortsätta efter lagens ikraftträdande. Lagens 18 f § 2 mom. tillämpas dessutom på invalidpensioner som fortsätter när lagen träder i kraft, om beslut enligt 18 b § meddelas medan lagen är i kraft.
En förmånstagare vars rätt till pension enligt lagen om statens pensioner fastställs särskilt i någon annan lag har också rätt till andra förmåner enligt 1 § 1 mom. lagen om statens pensioner.
Lagens 10 § 4 mom. och 5 a § 1 mom. tillämpas på sådana pensioner där pensionsfallet inträffar efter lagens ikraftträdande. På förmånstagare som är född före 1943 och som när denna lag träder i kraft har rätt till dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller till utbildningsstöd enligt lagen om arbetskraftspolitisk vuxenutbildning tillämpas dock alltjämt 10 § 1 och 3 mom., lagen om statens pensioner, sådana dessa lagrum lyder när denna lag träder i kraft. På förmånstagare som är född före 1940 tillämpas härvid dock 10 § 2 mom. lagen om statens pensioner sådan den var den 31 december 1994. Då stadgandet tillämpas anses förmånstagaren ha rätt till dagpenning även under självrisktiden enligt 12 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa och den 1 januari 1996. Stadgandet tillämpas dock inte på en förmånstagare, om han har rätt till dagpenning som beviljats på grundval av permittering som börjat efter den 31 oktober 1995 och om han senast den 29 februari 1996 på nytt börjar arbeta för den arbetsgivare som han var anställd hos då han permitterades.
Utan hinder av vad som stadgas ovan i 9 mom. tillämpas lagens 10 § 1 och 3 mom., sådana de lyder när denna lag träder i kraft, och på förmånstagare som är född före 1940 10 § 2 mom. lagen om statens pensioner sådan den var den 31 december 1994, då pensionsbeloppet uträknas för den tid invalidpensionen fortsätter enligt 5 § 4 mom. lagen om statens pensioner, om den tidigare pensionen har beviljats på grundval av arbetsoförmåga som börjat före denna lags ikraftträdande.
På anställning som skett före lagens ikraftträdande tillämpas 10 § 8 mom. sådan den var då lagen trädde i kraft.
Stadgandet i 12 § 1 mom. i denna lag tillämpas på sådan pension som börjar den
1 januari 1996 eller därefter. Lagen tillämpas också i de fall där grunden för en ny samordning enligt 13 § har uppstått då denna lag varit i kraft. Med avvikelse från lagens 12 § 1 mom. är samordningsgränsen 66 procent av samordningsgrunden, om förmånstagaren är född före 1940 och hans pension bestäms enligt den 10 § 2 mom. lagen om statens pensioner som var i kraft den 31 december 1994.
De genom denna lag upphävda 5 och 6 mom. i 12 § tillämpas på pensioner som börjat innan denna lag träder i kraft så att kompletteringsdelen minskas med 60 mark i månaden räknat från denna lags ikraftträdande. Om kompletteringsdelen den 31 december 1995 uppgår till högst 250 mark i månaden, minskas den med 40 mark i månaden räknat från den 1 januari 1997, med 40 mark i månaden räknat från den 1 januari 1998, med 40 mark i månaden räknat från den 1 januari 1999, med 40 mark i månaden räknat från den 1 januari 2000 och med 30 mark i månaden räknat från den 1 januari 2001. Om kompletteringsdelen den 31 december 1995 är större än 250 mark i månaden minskas den med 80 mark i månaden räknat från den 1 januari 1997, med 80 mark i månaden räknat från den 1 januari 1998, med 80 mark i månaden räknat från den 1 januari 1999, med 80 mark i månaden räknat från den 1 januari 2000 och med 57 mark i månaden räknat från den 1 januari 2001. Pensionen minskas med högst ett belopp som motsvarar kompletteringsdelen. Kompletteringsdelen betalas ut, minskad på detta sätt, oberoende av förmånstagarens ålder högst till den tidpunkt när förmånstagaren med stöd av folkpensionslagen får rätt att få en pension vars belopp är större än noll.
Lagens 15 a § 8 mom. tillämpas på invalidpension där pensionsfallet inträffar då denna lag trätt i kraft.
Lagens 16 § tillämpas på pensioner som betalas ut medan lagen är i kraft.
Stadgandet i 18 d § 2 mom., som upphävs genom denna lag, tillämpas alltjämt då det beslut som gäller rehabiliteringen har fattats före denna lags ikraftträdande.
8.11.1996/837:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
20.12.1996/1175:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
Lagen tillämpas på dagar för vilka förmån betalts den 1 januari 1997 och därefter.
20.12.1996/1176:
Denna lag träder i kraft den 30 december 1996.
20.12.1996/1180:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Lagen tillämpas på pensioner där det pensionsfall på vilket pensionen grundar sig inträffar efter lagens ikraftträdande.
Denna lag tillämpas inte på förmånstagare som avses i 2 mom. i ikraftträdelsestadgandet i lagen den 15 juli 1994 om ändring av lagen om statens pensioner (638/94) . Till pensionstiden enligt 8 § 4 mom. lagen om statens pensioner, som var i kraft fram till den 1 januari 1995 och skall tilämpas på dessa förmånstagare, hänförs dock även den tid som de tjänst- gjort i en annan militär tjänst vid försvarsmakten eller gränsbevakningen och som värvad, gränsbevakare eller sjöbevakare. De övriga ikraftträdelsestadgandena i den nämnda lagen om ändring av lagen om statens pensioner tillämpas oförändrade utan hinder av denna lag.
På de tjänstemän som tjänsgör i tjänster som nämns i 35 § 2 och 3 punkten förordningen om försvarsmakten (667/92) och på vilka tillämpas från och med den 1 januari 1997 tillämpas 8 § 4 mom. 2 punkten i denna lag i fråga om den tid som de tjänsgjort i dessa tjänster från och med den 1 januari 1995 stadgandena om pensionsbeloppet i 10 § 3 mom. lagen om statens pensioner, om villkoren enligt momentets 1 och 2 punkt uppfylls. På tjänstemän, som är födda före den 1 januari 1940, tillämpas dock de stadganden om pensionens belopp som var i kraft före den 1 januari 1993 samt 10 § 4 mom. lagen om statens pensioner.
11.12.1997/1153:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
Lagen tillämpas på anställningar och uppdrag för tiden efter lagens ikraftträdande.
Lagens 5 § 2 mom. tillämpas på pensioner i fråga om vilka det pensionsfall som ligger till grund för pensionen har inträffat efter lagens ikraftträdande.
27.3.1998/226:
Denna lag träder i kraft den 1 april 1998.
12.2.1999/172:
Denna lag träder i kraft den 1 mars 1999.
RP 258/1998 , ShUB 36/1998, RSv 247/1998
5.3.1999/293:
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999. Lagen tillämpas på besvärsärenden som blir anhängiga efter att lagen har trätt i kraft.
RP 83/1998 , LaUB 22/1998, RSv 250/1998
8.10.1999/939:
Denna lag träder i kraft den 1 november 1999.
Lagen tillämpas på pensioner i fråga om vilka det pensionsfall som ligger till grund för pensionen har inträffat efter lagens ikraftträdande.
På dem som tjänstgör i de tjänster som nämns i 18 § 2 och 3 punkten förordningen om gränsbevakningsväsendet (321/1999) och på vilka tillämpas 8 § 4 mom. 2 punkten i denna lag, tillämpas i fråga om den tid som de tjänstgjort i dessa tjänster efter 1994, bestämmelserna om pensionsbeloppet i 10 § 3 mom., om villkoren i 1 och 2 punkten i nämnda moment uppfylls.
En tjänsteman som innehar en tjänst som luftfarkostbefälhavare enligt 18 § 1 punkten förordningen om gränsbevakningsväsendet och som den 31 december 1994 hade minst fem år till pensionstid hänförbar tjänstgöringstid i denna tjänst har då han går i pension rätt att såsom pensionstid räkna sig till godo denna tjänstgöringstid en och en halv gång.
RP 24/1999 , ShUB 5/1999, RSv 18/1999
23.12.1999/1229:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
Denna lag tillämpas på pensioner i fråga om vilka pensionsfallet inträffar efter det att lagen har trätt i kraft.
Utan hinder av vad som bestäms i 2 mom. tillämpas lagens 9 a § 1 mom. också på arbetslöshetspensioner, när pensionsfallet har inträffat innan denna lag träder i kraft. Om förmånstagaren inte hade rätt att få arbetslöshetspension på grund av att han inte uppfyllde villkoret i 9 a § 1 mom. 1 punkten lagen om statens pensioner, sådan den lyder när denna lag träder i kraft, beviljas pensionen på ansökan i enlighet med bestämmelserna i denna lag och lagen om statens pensioner, sådan den lyder när denna lag träder i kraft, räknat från ingången av den månad som följer efter pensionsansökan, men tidigast från denna lags ikraftträdande. Görs ansökan inom en månad efter att denna lag har trätt i kraft, beviljas arbetslöshetspension från lagens ikraftträdande.
På förmånstagare som är födda 1944 eller tidigare, tillämpas dock alltjämt 9 a § 2 mom. lagen om statens pensioner, sådant det lyder när denna lag träder i kraft, om de när denna lag träder i kraft har rätt till dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller utbildningsstöd enligt lagen om arbetskraftspolitisk vuxenutbildning eller om de 1999 har fått arbetslöshetsdagpenning eller utbildningsstöd för sammanlagt minst hundra dagar. Detsamma gäller förmånstagare som avses i 1 § lagen om förbättrande av sysselsättningsförutsättningarna för 55 år fyllda arbetslösa (455/1998) , om de är anställda i ett arbets- eller tjänsteförhållande enligt nämnda lag när denna lag träder i kraft. När detta moment tillämpas anses en förmånstagare ha rätt till dagpenning också i följande fall:
1) under självrisktiden enligt 12 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa och den 1 januari 2000,
2) under den tid förmånstagaren inte har rätt att få arbetslöshetsdagpenning med hänvisning till godtagbara skäl enligt 16 § 4 mom. lagen om utkomstskydd för arbetslösa,
3) under den tid förmånstagaren inte har rätt att få arbetslöshetsdagpenning på grund av att han av arbetsgivaren har fått någon annan ekonomisk fördel som avses i 5 § 1 mom. 13 punkten lagen om utkomstskydd för arbetslösa än lön eller motsvarande ersättning under uppsägningstiden, och förutsatt att avtalet om fördelen ingåtts före den 1 augusti 1999, eller
4) under den tid förmånstagaren inte har rätt att få arbetslöshetsdagpenning på grund av att han har fått semesterlön eller semesterersättning av arbetsgivaren i enlighet med 5 § 1 mom. 15 punkten lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Utan hinder av vad som i 9 c § 1 mom. bestäms om den lägsta åldersgränsen för individuell förtidspension får förmånstagare som är födda 1943 eller tidigare bibehålla sin rätt till individuell förtidspension när de fyllt 58 år. Dessutom bibehåller en sådan förmånstagare sin rätt till individuell förtidspension när han eller hon fyllt 58 år som är född 1944–1946 och som har enligt ikraftträdelsebestämmelsen i lagen om ändring av lagen om statens pensioner (103/1989) haft rätt att senast den 30 juni 1999 välja pensionsålder enligt de bestämmelser som var i kraft före den 1 juli 1989 men som inte senast den 30 juni 1999 antingen då han eller hon ansöker om pension eller annars skriftligen meddelat statskontoret att han eller hon önskar det. Dessutom har en sådan förmånstagare rätt till individuell förtidspension när han eller hon fyllt 59 år som är född 1947 och som har haft motsvarande rätt till val av pensionsålder men som inte senast den 30 juni 1999 hade använt sin rätt. I de fall som de två föregående meningarna i detta moment avser förutsätts dessutom att förmånstagarens anställningsförhållande fortsätter oavbrutet fram till pensionsfallet på det sätt som avses i 1 § 3 mom. lagen om statens pensioner.
Lagens 10 b § tillämpas på pensioner som börjar när denna lag träder i kraft eller därefter.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
RP 118/1999 , ShUB 24/1999, GrUU 10/1999, RSv 127/1999
30.6.2000/625:
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
Lagens 1 § 5 mom. tillämpas på sådana pensioner i fråga om vilka pensionsfallet har inträffat den 1 januari 2000 eller därefter.
Lagens 9 d § 1 mom. 4 punkten tillämpas på sådana pensioner i fråga om vilka pensionsfallet har inträffat den 1 januari 2000 eller därefter. Lagrummet tillämpas också på pensioner i fråga om vilka pensionsfallet har inträffat före den 1 januari 2000, om en förändring i inkomsterna i deltidsarbete har ägt rum dagen i fråga eller därefter.
Lagens 15 § 5 mom. tillämpas också på pension som har börjat innan lagen träder i kraft.
Om förmånstagarens förmån när denna lag träder i kraft betalas till en förmyndare, vårdnadshavare eller god man eller någon annan person som statskontoret godkänt eller någon annan instans, fortsätter utbetalningen av förmånen till denna person eller instans tills statskontoret har fått ett meddelande om någon annan intressebevakare som har rätt att lyfta förmånstagarens förmån.
Genom denna lag upphävs 8 § i förordningen den 9 december 1966 om statens pensioner (611/1966) jämte ändringar.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
RP 41/2000 , ShUB 13/2000, RSv 75/2000
26.1.2001/84:
Denna lag träder i kraft den 1 juni 2001.
RP 157/2000 , ApUB 13/2000, RSv 215/2000
4.5.2001/381:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.
Lagen tillämpas på pensionsansökningar som blir anhängiga efter det att lagen har trätt i kraft. Lagen tillämpas dock inte, om pensionssökanden på grundval av eget tjänste- eller arbetsavtalsförhållande eller egen verksamhet som företagare får pension eller på basis av ansökan som blivit anhängig innan lagen trätt i kraft har rätt att få pension enligt en lag som nämns i 8 § 4 mom. 1–4, 7, 8 eller 10–13 punkten lagen om pension för arbetstagare och om han eller hon genom ansökan som blivit anhängig efter ikraftträdandet ansöker om ny pension eller fortsatt utbetalning av tidigare beviljad pension. Lagen tillämpas inte heller när pension som beviljats på ansökan vilken blivit anhängig innan lagen träder i kraft och som senare avbrutits börjar betalas på nytt efter det att lagen har trätt i kraft. (19.12.2003/1185)
Det belopp som anges i 15 § 5 mom. motsvarar det löneindextal som fastställts för 1966.
Genom denna lag upphävs 6 och 7 § förordningen den 9 december 1966 om statens pensioner (611/1966) , av dem 7 § sådan den lyder delvis ändrad i förordning 1673/1995.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
RP 19/2001 , ShUB 5/2001, RSv 30/2001
7.9.2001/775:
Denna lag träder i kraft den 15 september 2001.
Lagens 1 § 9–11 mom. tillämpas på sådana pensioner i fråga om vilka pensionsfallet har inträffat den 1 januari 2000 eller därefter.
Lagens 1 § 9–11 mom. tillämpas inte på förmånstagare födda före 1940.
Lagens 7 d § 2 mom. tillämpas från och med den 1 januari 1996.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas redan innan lagen träder i kraft.
RP 48/2001 , ShUB 15/2001, RSv 62/2001
7.9.2001/776:
Denna lag träder i kraft den 15 september 2001.
Denna lag tillämpas på sådana pensioner i fråga om vilka pensionsfallet har inträffat efter lagens ikraftträdande.
RP 48/2001 , ShUB 15/2001, RSv 62/2001
7.9.2001/777:
Denna lag träder i kraft den 15 september 2001.
RP 48/2001 , ShUB 15/2001, RSv 62/2001
7.9.2001/778:
Denna lag träder i kraft den 15 september 2001.
Denna lag tillämpas på sådana pensioner i fråga om vilka pensionsfallet har inträffat efter lagens ikraftträdande.
RP 48/2001 , ShUB 15/2001, RSv 62/2001
9.8.2002/656:
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2002.
Genom denna lag upphävs i förordningen den 9 december 1966 om statens pensioner (611/1966) 7 a § 3, 4 och 8 mom., sådana de lyder i förordning 234/1991.
RP 8/2002 , ShUB 10/2002, RSv 86/2002
3.12.2002/1006:
Denna lag träder i kraft den 10 december 2002.
Lagens 9 § 7 mom. och 9 c § 1 mom. tillämpas från och med den 1 januari 2004.
Lagens 9 § 7 mom. tillämpas inte på förmånstagare som avses i 8 § 4 mom. 1–3 punkten lagen om statens pensioner.
Utan hinder av vad som föreskrivs i 9 § 7 mom. och 9 c § 1 mom. bevarar en sådan under åren 1944–1946 född förmånstagare, som har haft sådan i ikraftträdelsebestämmelsen i lagen om ändring av lagen om statens pensioner (103/1989) avsedd rätt att senast den 30 juni 1999 välja pensionsålder enligt de bestämmelser som gällde före den 1 juli 1989, men som inte senast den 30 juni 1999 antingen vid ansökan om pension eller annars skriftligen har meddelat statskontoret att han eller hon önskar välja pensionsålder, sin rätt att få individuell förtidspension när han eller hon har fyllt 58 år, ifall anställningen på det sätt som avses i 1 § 3 mom. lagen om statens pensioner fortgår oavbrutet fram till pensionsfallet. Vidare bevarar en sådan 1947 född förmånstagare som har haft motsvarande rätt till val av pensionsålder, men som inte använt sig av denna rätt senast den 30 juni 1999, sin rätt att få individuell förtidspension när han eller hon har fyllt 59 år, ifall anställningen på det sätt som avses i 1 § 3 mom. lagen om statens pensioner fortgår oavbrutet fram till pensionsfallet.
Lagens 9 a § 3 och 4 mom. tillämpas från och med den 1 augusti 2002. Lagens 9 a § 3 och 4 mom. tillämpas också på sådana arbetslöshetspensioner där pensionsfallet har inträffat innan tillämpandet av ändringen träder i kraft. Om förmånstagaren inte har haft rätt till arbetslöshetspension på grund av att han eller hon inte har uppfyllt villkoret i 9 a § 1 mom. 1 punkten, sådan den lyder när denna ändring träder i kraft, beviljas arbetslöshetspensionen på ansökan i enlighet med denna lag samt till övriga delar i enlighet med de bestämmelser i lagen om statens pensioner som gäller när denna lag träder i kraft, räknat från ingången av den månad som följer efter pensionsansökan, dock tidigast från och med den 1 augusti 2002. Görs ansökan inom en månad efter att denna lag har trätt i kraft, beviljas arbetslöshetspension från den 1 augusti 2002.
Lagens 9 d § 2 mom., 10 § 5 och 6 mom. samt 15 § 3 mom. tillämpas från och med den 1 januari 2003 på deltidspensioner där pensionsfallet inträffar nämnda dag eller därefter. På förmånstagare som är födda före 1947 tillämpas dock 10 § 6 mom. sådant det lyder när denna lag träder i kraft såsom 10 § 5 mom. I fråga om en förmånstagare född 1947–1951 som har fått deltidspension första gången efter att ha fyllt 60 år utökas ålderspensionen, med avvikelse från 10 § 6 mom., med 1/12 procent av den pensionsgrundande lönen för varje sådan månad för vilken förmånstagaren har fått deltidspension.
Lagens 14 § 4 mom. tillämpas från och med den 1 januari 2002.
Det eurobelopp som föreskrivs i 14 § 4 mom. i denna lag motsvarar det löneindextal som fastställts för 1984.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
RP 176/2002 , ShUB 27/2002, RSv 145/2002
14.2.2003/114:
Denna lag träder i kraft den 20 februari 2003.
Statens pensionsnämnds ordförande och medlemmar förordnas enligt denna lag för första gången för den mandattid som börjar den 1 mars 2003.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
RP 238/2002 , ShUB 45/2002, RSv 234/2002
13.6.2003/504:
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2003.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
RP 164/2002 , ShUB 53/2002, RSv 265/2002
19.12.2003/1184:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.
Lagens 3 a § 1–7 mom. och 16 b § 1 mom. tillämpas på pensionsansökningar som blir anhängiga efter det att lagen har trätt i kraft. De bestämmelser som nämns i första meningen i detta moment tillämpas dock inte, om pensionssökanden på grundval av eget arbetsavtals- eller tjänsteförhållande eller egen verksamhet som företagare får pension eller på basis av ansökan som blivit anhängig innan lagen trätt i kraft har rätt att få pension enligt en lag som nämns i 8 § 4 mom. 1–4, 7, 8 eller 10–13 punkten lagen om pension för arbetstagare och om han eller hon genom ansökan som blivit anhängig efter ikraftträdandet ansöker om ny pension eller fortsatt utbetalning av tidigare beviljad pension. Dessa bestämmelser tillämpas inte heller när pension som beviljats på ansökan vilken blivit anhängig innan lagen träder i kraft och som senare avbrutits börjar betalas på nytt efter det att lagen har trätt i kraft.
RP 85/2003 , ShUB 26/2003, RSv 105/2003
19.12.2003/1185:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.
RP 85/2003 , ShUB 26/2003, RSv 105/2003
19.12.2003/1217:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.
Lagen tillämpas på rehabilitering som inleds efter det att lagen har trätt i kraft.
RP 115/2003 , ShUB 24/2003, RSv 103/2003
30.7.2004/679:
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005. Lagens 3 § 3 mom. träder dock i kraft den 1 augusti 2004.
2. Denna lag tillämpas på pensioner i fråga om vilka pensionsfallet inträffar efter att denna lag trädde i kraft. På sådana invalid-, arbetslöshets- och deltidspensioner i fråga om vilka pensionsfallet inträffar 2005 tillämpas dock de bestämmelser som gällde när denna lag trädde i kraft. Om förmånstagaren dock har fyllt 63 år före en arbetsoförmåga som börjat 2005, räknas pensionen som invalidpension enligt de bestämmelser som gällde när denna lag trädde i kraft, men beviljas i form av ålderspension från och med ingången av månaden efter ansökan om pension eller, av särskild orsak, tidigare, dock tidigast från ingången av månaden efter den då arbetsoförmågan började. Om förmånstagaren dock fyller 63 år före utgången av den primärtid som föreskrivs i 27 § i sjukförsäkringslagen, räknas pensionen som invalidpension enligt de bestämmelser som gällde när denna lag trädde i kraft, men beviljas som ålderspension från ingången av månaden efter den då förmånstagaren fyllde 63 år, dock tidigast från ingången av månaden efter den månad under 2005 då arbetsoförmågan började. På ålderspension tillämpas inte i de situationer som avses i de två föregående meningarna vad som i 9 mom. bestäms om omvandling av ålderspension.
3. Om förmånstagaren 2005 avgår med ålderspension eller förtida ålderspension från en anställning som var i kraft den 31 december 2004, skall vid fastställandet av pensionen, utan hinder av 7 a § i denna lag, inkomsterna för 2005 beräknas på det sätt som föreskrivs nedan i 4 mom. på basis av pensionslönen för den anställning som avslutats vid utgången av 2004. Pensionslönen höjs med lönekoefficienten enligt 7 c § i denna lag så att den motsvarar nivån 2005 och multipliceras med antalet månader från den 1 januari 2005 till utgången av månaden för pensionsfallet. Om förmånstagarens pensionsfall inträffar 2006 jämförs vid jämförelsen enligt 7 a § 2 mom. inkomsterna för 2005 med pensionslönen i den anställning som avslutats vid utgången av 2004. På motsvarande sätt jämförs i fråga om pensionsfall som inträffar 2007 inkomsterna för 2006 med inkomsterna för 2005 och ovan nämnda pensionslön.
4. En anställning som börjat innan denna lag trädde i kraft och som fortgår när denna lag träder i kraft avslutas den 31 december 2004 och den pensionsrätt som tjänats in i anställningen räknas ut enligt de bestämmelser som gällde innan denna lag trädde i kraft. Likaså beräknas den pensionsrätt som intjänats innan denna lag trädde i kraft på basis av förmåner som enligt 10 a § berättigar till arbetspensionstillägg i tillämpliga delar enligt de bestämmelser som gällde innan denna lag trädde i kraft. Närmare bestämmelser om beräkningen av arbetspensionstillägg kan utfärdas genom förordning av finansministeriet. När pensionen beviljas höjs den intjänade pensionsrätten, som beräknas enligt detta samt 5–10 mom., med den lönekoefficient som avses i 7 c § i denna lag för att motsvara beräkningstidpunkten.
5. Enligt lagen om statens pensioner samordnas för varje månad som räknas som pensionstid den del av pensionen som intjänats före den 31 december 2004, med undantag av den tilläggspensionsandel som avses i 6 mom., med de övriga grundpensionerna enligt 8 § 4 mom. i lagen om pension för arbetstagare den 31 december 2004. Samordningsgränsen är det belopp av samordningsgrunden som gränsprocenten anger. Gränsprocenten fastställs genom att procenten för målnivån, dvs. 60 procent, multipliceras med ett bråktal som fås genom en formel där antalet dagar från den dag då förmånstagaren fyller 23 år till utgången av 2004 divideras med antalet dagar, dvs. 14 400. Till gränsprocenten läggs 1,5 procentenheter för varje år med vilket pensionsåldern för en förmånstagare som valt en särskild yrkesbaserad pensionsålder underskrider 63 år. Gränsprocenten kan då dock vara högst 60 procent. De grundpensioner som avses i 8 § 4 mom. i lagen om pension för arbetstagare och som intjänats före den 31 december 2004 räknas samman och om det sammanlagda beloppet av dessa pensioner överskrider samordningsgränsen ovan, minskas pensionen enligt lagen om statens pensioner med ett belopp som utgör en lika stor del av den överskjutande delen som pensionen enligt lagen om statens pensioner utgör av det sammanlagda beloppet av de pensioner som nämns i 8 § 4 mom. 3–5 och 7–9 punkten i lagen om pension för arbetstagare. Vid samordningen iakttas i övrigt de bestämmelser som gällde före denna lags ikraftträdande.
6. Fortsätter förmånstagarens anställning på det sätt som avses i 1 § 4 mom. i denna lag oavbrutet fram till den personliga pensionsålder som avses i 15 mom. eller fram till dess arbetsoförmågan börjar, läggs den del av pensionen som intjänats före 1995 och som överstiger tillväxten på 1/6 procent per månad (tilläggspensionsandel) till pensionen efter den samordning som avses i 5 mom. Utan hinder av föregående mening har en förmånstagare som är född 1960 eller senare rätt till tilläggspensionsandel då han eller hon från en fortgående anställning går i ålderspension enligt denna lag tidigast vid 63 års ålder eller i förtida ålderspension enligt denna lag tidigast vid 62 års ålder. Också en förmånstagare som avses i 1 a § i denna lag intjänar tilläggspensionsandel på grundval av en anställning enligt lagen om statens pensioner före 1995, om kraven på en oavbruten anställning i 1 a § uppfylls. Även en förmånstagare som avses i 8 § 6 mom. intjänar tilläggspensionsandel om han eller hon har rätt till pension enligt den lag som nämns i lagrummet i fråga och om han eller hon på basis av den lag som nämns i lagrummet får rätt till förhöjd pensionstillväxt för tiden före den 1 januari 1995. Ovan avsedda tilläggspensionsandel läggs till pensionen för förmånstagare födda före 1940 också under tiden mellan 1995 och 2004. Tilläggspensionsandelen kan vara högst 6 procent av den lön som ligger till grund för pensionen enligt lagen om statens pensioner.
7. Om skillnaden mellan det sammanlagda beloppet av de pensioner som intjänats före den 31 december 2004 och som samordnats enligt de bestämmelser som gällde före denna lags ikraftträdande och det sammanlagda beloppet av de pensioner som samordnats i enlighet med 5 mom. och motsvarande bestämmelser i 8 § mom. 3, 5 och 7–9 § i lagen om pension för arbetstagare och andra arbetspensioner som beaktats vid samordningen är större än den pension som förmånstagaren intjänat enligt arbetspensionslagarna efter den 31 december 2004, utökas pensionen vid beviljandet av pension med det belopp med vilket den ovan avsedda skillnaden överstiger det sammanlagda beloppet av de pensioner som intjänats efter den 31 december 2004. Om även pension som avses i 8 § 4 mom. 3, 5 och 7–9 punkten i lagen om pension för arbetstagare har beaktats vid samordningen utgör tillägget till pension enligt denna lag samma relativa andel av det totala tilläggsbelopp som beräknats på det sätt som avses i föregående mening som pension enligt denna lag utgör av det sammanlagda belopp av dessa pensioner som beaktats vid samordningen. Om pensionen beviljas omvandlad enligt 9 mom. tas vid fastställandet av tillägget till pensionen, i stället för de pensioner som intjänats fram till utgången av 2004, beloppen av de pensioner som omvandlats på i 9 mom. föreskrivet sätt fram till 63 års ålder.
8. För en förmånstagare som är anställd den 31 december 2004 och som har haft sådan rätt att välja pensionsålder som avses i 2 mom. i ikraftträdandebestämmelsen i lagen om ändring av lagen om statens pensioner (103/1989) och som utnyttjat denna rätt, är tillväxtprocenten för pensionen när det gäller anställningar som skall räknas som pensionstid enligt lagen om statens pensioner den 31 december 2004 minst den relativa andel av 60 procent som fås då den anställningstid som räknas som pensionstid enligt lagen om statens pensioner och som förmånstagaren intjänat före den 31 december 2004 jämförs med 30 år. Tillväxtprocenten får härvid dock inte överstiga den gränsprocent som avses i 5 mom. Skillnaden mellan den tillväxtprocent som räknats ut i enlighet med detta moment och tillväxtprocenten för den pension enligt lagen om statens pensioner som förmånstagaren intjänat före den 31 december 2004 läggs till förmånstagarens pension i sådana fall då tillväxtprocenten beräknad enligt detta moment är större. I den tillväxtprocent som räknats ut enligt detta moment ingår den tilläggspensionsandel som avses i 6 mom.
9. Om en förmånstagare som är född före 1960 beviljas ålderspension innan den personliga pensionsålder som avses i 15 mom. uppnås, omvandlas för tiden före den 1 januari 1995 den del av pensionen som tillvuxit med högst 1/6 procent per månad så att den motsvarar 63 års pensionsålder genom en division med omvandlingskoefficienten 1,106. Vad som föreskrivs ovan i detta moment tillämpas dock inte då en invalid- eller arbetslöshetspension ändras till ålderspension eller då förmånstagaren beviljas ålderspension enligt 9 a § 5 mom. Omvandlingen av pensionen görs före den samordning av pensionerna som avses i 5 mom. Om en förmånstagare som är född före 1960 har rätt till ålderspension enligt 8 § 6 mom. före sin personliga pensionsålder, tillämpas bestämmelserna i detta moment inte på hans eller hennes pensionsskydd.
10. När en anställning avslutas på det sätt som avses i 4 mom. kan pensionslönen i anställningen på ansökan av förmånstagaren eller på initiativ av statskontoret justeras på det sätt som avses i den 7 c § i lagen om statens pensioner som gällde vid denna lags ikraftträdande. Pensionslönen kan justeras om pensionslönen av något undantagsskäl eller annat jämförbart skäl har sjunkit och om detta påverkar pensionslönen med minst 7,5 procent. Om det framgår att pensionslönen av något undantagsskäl på det sätt som avses ovan är högre än den stabiliserade arbetsinkomsten, kan pensionslönen sänkas på samma sätt. Utan hinder av vad 1 § 5 och 6 mom. i lagen om statens pensioner, sådana de lyder den 31 december 2004, föreskriver om en anställnings upphörande, anses anställningen vid tillämpningen av detta moment ha fortgått utan avbrott. Justering av undantagsskäl enligt den 7 c § i lagen om statens pensioner som gällde när denna lag trädde i kraft kan också göras i fråga om anställningar som upphört tidigare. Undantagsskälet skall då ha en så stor inverkan som den som anges i nämnda paragraf och inverkan jämförs med det totala pensionsskydd som intjänats fram till utgången av 2004. Om anställningen har upphört före 1996 kan pensionslönen justeras enligt prövning i enlighet med 6 mom. i ikraftträdandebestämmelsen i lagen om ändring av lagen om statens pensioner (1671/1995) .
11. Om förmånstagaren går i ålderspension enligt lagen om statens pensioner före uppnådd 63 års ålder och pensionen samordnas med pension som avses i 8 § 4 mom. 1, 2 eller 10–13 punkten i lagen om pension för arbetstagare, utökas förmånstagarens pension enligt lagen om statens pensioner, till dess han eller hon får rätt till pension enligt nämnda lagrum, dock högst till uppnådd 63 års ålder, med det belopp med vilket samordningen av de nämnda pensionerna har minskat pensionen enligt lagen om statens pensioner.
12. Får förmånstagaren pension som nämns i 8 § 4 mom. 3–5 eller 7–9 punkten i lagen om pension för arbetstagare när denna lag träder i kraft, görs den samordning som avses i 5 mom. dock inte.
13. Har förmånstagaren på grundval av pensionsfall som inträffat före denna lags ikraftträdande rätt till pension enligt lagen om statens pensioner och beviljas förmånstagaren efter denna lags ikraftträdande pension som intjänats på grundval av lagen om pension för arbetstagare och som inte har samordnats enligt 8 § i den lag om pension för arbetstagare som gällde före den 1 januari 2005 eller ändras beloppet av en dylik pension, samordnas ovan nämnda pension enligt lagen om statens pensioner på det sätt som bestäms i 11–13 § i den lag om statens pensioner som gällde när denna lag trädde i kraft. Från pension enligt lagen om statens pensioner avdras härvid från den del som överskrider samordningsgränsen samma relativa andel som pension enligt lagen om statens pensioner utgör av det sammanlagda beloppet av de pensioner som nämns i 8 § 4 mom. 3–5 och 7–9 punkten i lagen om pension för arbetstagare. När ovan avsedda samordning görs beaktas dock inte pension som intjänats efter den 31 december 2004.
14. Utan hinder av ikraftträdandebestämmelsen i lagen om ändring av lagen om statens pensioner (103/1989) har en förmånstagare som har haft sådan rätt att välja särskild pensionsålder som avses i 2 mom. i ikraftträdandebestämmelsen i den nämnda lagen och som utnyttjat denna rätt, rätt till ålderspension vid den valda särskilda pensionsåldern, om förmånstagarens anställning fortgår utan avbrott fram till pensionsåldern i fråga. Från och med att denna lag träder i kraft anses en anställning vara oavbruten om villkoren i 1 § 4 mom. i denna lag är uppfyllda. I sådana fall då förmånstagaren vid tidpunkten för valet har haft en uppgift som grundskollärare med en särskild pensionsålder på 60 år och han eller hon senare övergår till en uppgift som specialklasslärare med en särskild pensionsålder på 55 år och från vilken han eller hon ämnar gå i ålderspension vid 55 års ålder, har förmånstagaren rätt till ålderspension vid pensionsåldern i fråga förutsatt att han eller hon vid avgången med ålderspension har minst 30 år anställningstid enligt lagen om statens pensioner och att han eller hon har haft sådant undervisningsarbete i klass som avses i 17 § 2 mom. i lagen om grundläggande utbildning (628/1998) i minst 15 år. Vad som bestäms ovan tillämpas på motsvarande sätt på rektorn vid en specialskola.
15. Den personliga pensionsålder som avses i 1 § 4 mom. i denna lag är 65 år för en sådan ny förmånstagare som avses i lagrummet. Den personliga pensionsåldern för en sådan gammal förmånstagare som avses i lagrummet är 65 år, om han eller hon är född efter 1959 eller om han eller hon inte före utgången av 1994 har minst 5 år anställningstid som räknas såsom pensionstid enligt lagen om statens pensioner. Den personliga pensionsåldern för andra än i föregående mening avsedda gamla förmånstagare bestäms på grundval av den anställningstid som räknas såsom pensionstid till utgången av 1994 på följande sätt:
16. Bestämmelsen i 6 § i denna lag tillämpas på förmåner från och med den 1 januari 2005.
17. Utan hinder av 10 § 1 mom. 2 punkten i denna lag tillväxer pensionen för en sådan i 1 § 4 mom. i denna lag avsedd gammal förmånstagare som är född före 1950 och som efter uppnådd 55 års ålder har rätt till tillväxt om 2,0 procent per år innan denna lag trädde i kraft, alltjämt med 2,0 procent per år från och med att denna lag träder i kraft till utgången av den kalendermånad då han eller hon fyller 63 år.
18. En förmånstagare som är född före 1947 och som då denna lag träder i kraft har rätt till ålderspension i förtid i enlighet med 8 § 2 mom. i lagen om statens pensioner, har rätt till förtida ålderspension enligt de bestämmelser om beviljande av förtida pension som gällde innan denna lag trädde i kraft tills han eller hon uppnår den personliga pensionsålder som avses i 15 mom.
19. Utan hinder av 4 § 2 mom. i denna lag har en förmånstagare född 1940–1959 rätt att få ålderspension i förtid tidigast från ingången av månaden efter den då han eller hon uppnår en ålder som är tre år lägre än den personliga pensionsålder som nämns i 15 mom. Härvid minskas pensionen med 0,6 procent för varje månad för vilken pensionen utbetalas före ingången av månaden efter den då förmånstagaren fyller 63 år.
20. Utan hinder av 4 § 2 mom. i denna lag har förmånstagare som enligt 18–20 mom. i ikraftträdandebestämmelsen i lagen om ändring av lagen om pension för arbetstagare (634/2003) har rätt att gå i pension enligt lagen om pension för arbetstagare vid en ålder som är lägre än 62 år, rätt till ålderspension som intjänats på grundval av anställning som omfattas av lagen om statens pensioner i förtid vid motsvarande ålder, dock tidigast från ingången av kalendermånaden efter den då förmånstagaren fyllde 60 år. Härvid minskas pensionen med 0,6 procent för varje månad för vilken pensionen utbetalas före ingången av månaden efter den då förmånstagaren fyller 63 år.
21. Utan hinder av denna lag har en förmånstagare som är född före 1944 samt en förmånstagare som är född 1944–1947 och som avses i 4 mom. i ikraftträdandebestämmelsen i lagen om ändring av lagen om statens pensioner (1006/2002) rätt att få individuell förtidspension enligt 9 c §, 15 § 1 och 2 mom., 15 a § 2 och 4 mom., 18 § 2 och 6–9 mom., 20 § 4 mom. samt nämnda ikraftträdandebestämmelse i lagen om statens pensioner, sådana de lydde innan denna lag trädde i kraft, likväl så att ålderspension beviljas när han eller hon har fyllt 63 år. Den rätt till återstående tid som är ett villkor för individuell förtidspension bestäms enligt 5 a och 5 b § i lagen om statens pensioner, sådana de lyder före denna lags ikraftträdande. När pensionen räknas ut iakttas likväl bestämmelserna om invalidpension i 5 a och 5 b § i denna lag. Individuell förtidspension ändras till ålderspension när pensionstagaren fyller 63 år. Härvid tillämpas dock inte 7 e § på ålderspensionen.
22. Utan hinder av denna lag tillämpas på en förmånstagare som avses i 9 mom. i ikraftträdandebestämmelsen i lagen om ändring av lagen om statens pensioner (1671/1995) 10 § 1 och 3 mom. i lagen om statens pensioner, sådana de lyder vid den nämnda lagens ikraftträdande. På en sådan förmånstagare och på en förmånstagare som avses i 4 mom. i ikraftträdandebestämmelsen i lagen om ändring av lagen om statens pensioner (1229/1999) tillämpas 9 a § 2 mom. i lagen om statens pensioner, sådant det lydde då lagen om ändring av lagen om statens pensioner (1229/1999) trädde i kraft, samt 2 § 1 mom. 2 punkten, 5 § 4 mom., 5 a och 5 b §, 7 och 7 a–7 c §, 10, 11, 12 och 19 § i lagen om statens pensioner, sådana de lydde före denna lags ikraftträdande. När pension räknas ut tillämpas fram till 2011 ett index där vägningskoefficienten för förändringar i lönenivån är 0,5 och vägningskoefficienten för förändringar i prisnivån 0,5. Social- och hälsovårdsministeriet fastställer indexet för varje kalenderår.
23. Utan hinder av 10 § 7 och 9 mom. i denna lag fastställs deltidspension för en förmånstagare född före 1947 och pension som beviljas efter deltidspensionen enligt de bestämmelser som gällde innan denna lag trädde i kraft. Ålderspensionen för en förmånstagare som är född 1947–1951 och som har fått deltidspension första gången efter att han eller hon fyllt 60 år ökas med avvikelse från 10 § 9 mom. i denna lag med 1/12 procent av den nedsättning av inkomsten som avses i lagrummet i fråga för varje månad för vilken förmånstagaren har fått deltidspension.
24. Utan hinder av 3 mom. i ikraftträdandebestämmelsen i lagen om ändring av lagen om statens pensioner (103/1989) har en förmånstagare som har haft sådan rätt att välja särskild pensionsålder som avses i 2 mom. i ikraftträdandebestämmelsen i den nämnda lagen och som utnyttjat denna rätt, rätt till deltidspension tidigast från och med att denna lag träder i kraft. En förutsättning är härvid att förmånstagaren uppfyller villkoren för deltidspension i 9 d § 1 mom. Om förmånstagarens deltidspension börjar innan förmånstagaren uppnått den särskilda pensionsålder som han eller hon valt, förfaller valet, och de allmänna bestämmelserna om pensionsåldern i lagen om statens pensioner tillämpas på förmånstagaren.
25. Om invalid- eller arbetslöshetspension har fastställts enligt de bestämmelser som gällde före denna lags ikraftträdande, intjänas utan hinder av 2 mom. från och med denna lags ikraftträdande ny pension på grundval av inkomster under tiden med pension, enligt 10 § 1 mom. 1 punkten i denna lag. Pension som intjänats på detta sätt beviljas när invalid- eller arbetslöshetspensionen ändras till ålderspension när förmånstagaren fyller 65 år eller, om förmånstagaren vid pensioneringen hade rätt till en lägre pensionsålder eller avgångsålder, vid denna pensionsålder eller avgångsålder på det sätt som fastställs i denna lags 20 § 1 mom. Vad som i denna lags 18 § 2–5 mom. bestäms om rätt till invalidpension samt om indragning, avbrytande eller justering av invalidpension tillämpas också på invalidpension där pensionsfallet inträffar före denna lags ikraftträdande.
26. Den nedre åldersgräns på 18 år som anges i 5 § 1 mom. i denna lag tillämpas på efter 1986 födda förmånstagares arbetsinkomster som har intjänats efter denna lags ikraftträdande. Den övre åldersgräns på 68 år som anges i samma lagrum tillämpas på förmånstagarens arbetsinkomster som har intjänats efter denna lags ikraftträdande.
27. Denna lags 5 a–5 c § tillämpas på ett pensionsfall som inträffar den 1 januari 2006 eller därefter. Om pensionsfallet inträffar under 2006–2009, beaktas som arbetsinkomst för 2004 när inkomsten för den återstående tiden bestäms den till årsinkomst ändrade pensionslön på grundval av vilken pensionsdelen för den återstående tiden hade beräknats om förmånstagaren hade blivit arbetsoförmögen den 31 december 2004, och beaktas arbetsinkomsterna för 2005 så som bestäms i 5 a och 5 b § i denna lag. Härvid används även som granskningstid på motsvarande sätt det antal år som skall beaktas som grund för inkomsten för den återstående tiden. Om pensionsfallet inträffar 2010, beaktas arbetsinkomsten för 2005 så som bestäms i 5 a–5 c § i denna lag och bestäms granskningstiden på motsvarande sätt på basis av 2005–2010. Vid fastställandet av om inkomstvillkoret i denna lags 18 b § 1 mom. 2 punkten uppfylls beaktas dock arbetsinkomsterna för de fem kalenderåren före dagen för rehabiliteringsfallet.
28. Den förhöjning som avses i 7 d § i denna lag beviljas också i invalidpension där pensionsfallet har inträffat innan denna lag trädde i kraft. Härvid beviljas förhöjningen enligt den i denna lags 7 d § avsedda förhöjningsprocent som motsvarar förmånstagarens ålder vid ingången av 2010. Förhöjningen beviljas i pension som samordnats enligt denna lags 12 eller 13 § som gällde när denna lag trädde i kraft. Om familjepension fastställs på basis av den invalidpension som avses ovan, läggs förhöjningen också till familjepensionen.
29. Utan hinder av vad som i 7 § i lagen om vissa pensioner, som skall betalas av statsmedel (382/1969) bestäms om fastställande av pensionsrätten enligt det överförbara pensionsansvar som avses i paragrafen, fastställs pensionsrätten enligt det pensionsansvar som avses i ett avtal om överföring av pensionsansvaret som personen omfattas av enligt samma bestämmelser som för en person som står i tjänste- eller arbetsavtalsförhållande till staten.
30. När en anställning i enlighet med 4 mom. avslutas vid utgången av 2004 för en förmånstagare som har överförts från ett kommunalt anställningsförhållande till statlig anställning med stöd av lagen om överföring av magistraterna, ordningsrätterna och städernas exekutionsverk till staten (344/1976) , lagen om indragning av stadshäktena (346/1976) , lagen om överföring av rådstuvurätterna och städernas åklagarväsen till staten (353/1976) eller lagen angående ändring av lagen om ändring av polislagen (51/1977) , räknas anställning som omfattas av lagen om kommunala pensioner också som pensionstid som enligt lagen om statens pensioner berättigar till pension, om förmånstagaren har en sådan förmån vid överföringen som avses i ovan nämnda lagar och som är i kraft vid utgången av 2004.
31. En förmånstagare som har överförts från statlig anställning eller anställning där pensionsskyddet fastställs på basis av lagen om statens pensioner till ett kommunalt anställningsförhållande på basis av bestämmelserna i lagen om reglering av personalens ställning vid statssjukhus, som övergår till kommunalförbund för centralsjukhusdistrikt (320/1965) , lagen om reglering i vissa fall av personalens ställning vid sjukvårdsanstalter (777/1966) , lagen om reglering av personalens ställning vid privat sjukvårds- och annan vårdanstalt, då anstalten övergår i kommuns eller kommunalförbunds ägo (417/1968) , lagen om överlåtelse av Etelä-Hämeen keskusammattikoulu benämnda centralyrkesskola till kommunalförbundet Hämeenlinnan seudun ammattikoulun kuntainliitto (18/1972) , lagen angående införande av folkhälsolagen (67/1972) , lagen om reglering av personalens ställning vid privat institution, då institutionens verksamhet övertages av kommun eller kommunalförbund (988/1975) , lagen om reglering av personalens ställning vid statlig vårdanstalt då skötseln av anstaltens verksamhet övertages av kommun eller kommunalförbund (1060/1975) , lagen om reglering av personalens ställning vid folkhälsoinstitutets regionalinstitut då skötseln av dess uppgifter övertas av kommun eller kommunalförbund (1142/1983) eller lagen om ordnande av personalens ställning efter överlåtelsen av Barnmorskeinstitutets sjukhus till Helsingfors stad för att användas för en del av funktionerna vid Helsingfors stads hälsovårdscentral (1057/1985) och om förmånstagaren med stöd av bestämmelserna i ovan nämnda lagar valt pensionsskydd enligt lagen om statens pensioner och detta val är i kraft vid utgången av 2004, bibehålls rätten till pension enligt lagen om statens pensioner om personens kommunala anställningsförhållande fortsätter oavbrutet fram till pensionsfallet.
32. Om en förmånstagare som bibehållit sin rätt till tilläggspensionsandel enligt 6 mom. blir arbetsoförmögen innan han eller hon uppnår sin personliga pensionsålder som berättigar till pension enligt tilläggspensionsskyddet, men efter att ha fyllt 63 år, beviljas han eller hon ålderspension. På ålderspensionen tillämpas inte vad som i 9 mom. föreskrivs om omvandling av ålderspension. Ålderspensionen beviljas från ingången av kalendermånaden efter ansökan eller, av särskilt skäl, tidigare, dock tidigast från ingången av månaden efter att arbetsoförmågan började.
33. Vad som i denna lags 26 a § bestäms om pensionstagarens underrättelseskyldighet tillämpas också på invalidpension där pensionsfallet har inträffat innan denna lag trädde i kraft, samt på individuell förtidspension.
34. Den samordningsgräns som fastställs enligt 5 mom. höjs i fråga om förmånstagare som är födda 1940–1944 och som inte är berättigade till tilläggspensionsandel enligt 6 mom. så att samordningsgränsen för en förmånstagare som är född 1940 höjs med 5 procentenheter och förhöjningen minskar med en procentenhet för varje år på så sätt, att samordningsgränsen för förmånstagare som är födda 1945 inte längre höjs.
35. Utan hinder av 3 a § 1–5 mom. i denna lag, iakttas arrangemanget med sista pensionsanstalt inte om en av de pensionsanstalter som omfattas av arrangemanget tillämpar de bestämmelser som gällde innan denna lag trädde i kraft och en annan pensionsanstalt de som träder i kraft vid ingången av 2005, om inte pensionsanstalterna avtalar om att iaktta arrangemanget med sista pensionsanstalt.
36. Denna lags 16 § tillämpas också på sådan pension där pensionsfallet har inträffat innan denna lag trädde i kraft.
37. Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
38. Genom denna lag upphävs i förordningen av den 9 december 1966 om statens pensioner (611/1966) 1 § , sådan den lyder i förordning 987/1971.
RP 46/2004 , ShUB 15/2004, RSv 112/2004
21.12.2004/1217:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
Denna lag tillämpas emellertid på sådana pensioner där pensionsfallet inträffar efter den 31 december 2005.
Utan hinder av vad som föreskrivs i 7 f § beräknas den pensionsgrundande arbetsinkomsten för en förmånstagare som tjänstgör i en officers- eller institutofficerstjänst, för vilken såsom ovillkorligt behörighetsvillkor har fastställts tjänsteexamen för officer eller institutofficer, eller som specialofficer eller militärpräst eller i en militär specialtjänst eller som gränsbevakare eller sjöbevakare, på grundval av arbetsinkomsterna under högst sju kalenderår, om anställningen upphör före 2008, på grundval av arbetsinkomsterna under högst åtta år, om anställningen upphör under 2008 och på grundval av arbetsinkomsterna under högst nio år, om anställningen upphör under 2009.
Arbetsinkomsterna under de år som påverkar beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten höjs för tiden före den 1 januari 2005 när pensionen räknas ut med en koefficient där förtjänstnivåindexet väger 80 procent och konsumentprisindexet 20 procent till nivån 2004 och vidare till beräkningsårets nivå med det årets lönekoefficient. När inkomsterna för 1998–2004 justeras används följande poängtal:
Pensionen för en förmånstagare som gått i pension från en uppgift enligt militärpensionssystemet före den 1 januari 2005 och som går i pension 2005 höjs årligen med ett index där förtjänstnivåindexet väger 50 procent och konsumentprisindexet 50 procent, tills pensionstagaren fyller 60 år, dock högst till 2011.
När pensionen räknas ut för förmånstagare som nämns i 8 § 4 mom. 1–3 punkten tillämpas inte vad som föreskrivs i 4 mom. i ikraftträdandebestämmelsen i lagen om ändring av lagen om statens pensioner (679/2004) . I fråga om andra förmånstagare som tjänstgör vid försvarsmakten och gränsbevakningsväsendet tillämpas vad som föreskrivs i 5 mom. i ovan nämnda ikraftträdandebestämmelse. Om förmånstagarens avgångsålder är lägre än 63 år, höjs gränsprocenten i enlighet med vad som i det sistnämnda momentet föreskrivs om förmånstagare som valt en särskild yrkesbaserad pensionsålder.
När ikraftträdandebestämmelsen i lagen om ändring av lagen om statens pensioner (638/2004) tillämpas på en förmånstagare som innehar en tjänst som kräver flygarexamen, tillämpas 5 § 6 mom. i lagen om statens pensioner sådant det lyder innan denna lag träder i kraft.
RP 211/2004 , ShUB 38/2004, RSv 203/2004
21.12.2004/1218:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
Denna lag tillämpas på pensioner där pensionsfallet inträffar efter lagens ikraftträdande.
RP 211/2004 , ShUB 38/2004, RSv 203/2004
1.4.2005/194:
Denna lag träder i kraft den 15 april 2005.
Lagens 21 § 2 mom. och 25 § 5 mom. tillämpas också på fordringar som uppkommit och förmåner som betalats utan grund före lagens ikraftträdande. När preskriptionstiden för en sådan fordran räknas ut beaktas också tiden före lagens ikraftträdande. Fordringarna i fråga preskriberas dock enligt denna lag tidigast tre år efter lagens ikraftträdande, om de inte preskriberas innan dess också enligt de bestämmelser som gällde den 31 december 2003.
RP 273/2004 , ShUB 1/2005, RSv 3/2005