Finlex - Till startsidan
Finlands författningssamling

618/1991

Finlands författningssamling

Författningarna i Finlands författningssamling både i textform och som tryckoptimerade pdf-filer

Lag om ändring av lagen om statens pensioner

Språkversioner

Typ av författning
Lag
Meddelats

Den ursprungliga författningens text

I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.

I enlighet med riksdagens beslut

upphävs i lagen den 20 maj 1966 om statens pensioner ( 280/66 ) 18 § 2 mom.,

ändras 1 § 1 mom., 5 § 2, 3 och 8 mom. samt 6 § 1 mom. 3 punkten e-underpunkten, dessa lagrum sådana de lyder, 1 § 1 mom. samt 5 § 2 och 3 mom. i lag av den 3 februari 1989 (103/89) och 8 mom. i lag av den 16 juni 1989 (563/89) samt 6 § 1 mom. 3 punkten e-underpunkten i lag av den 23 december 1982 (1026/82), samt

fogas till 15 a §, sådan den lyder ändrad genom lag av den 19 april 1985 (326//85) och nämnda lag av den 3 februari 1989, ett nytt 6 mom., varvid det nuvarande 6 mom. blir 7 mom., till lagen nya 18 b-18 e §§ samt till 19 §, sådan den lyder i lag av den 16 januari 1987 (8/87), ett nytt 2 mom. som följer:

1 §

Den som står i tjänste- eller arbetsförhållande till staten har rätt till ålders-, invalid-, arbetslöshets- och deltidspension samt andra förmåner så som denna lag stadgar.


5 §


Har förmånstagaren bott i Finland minst fem år innan invaliditeten eller arbetslösheten började och har denna begynt innan 360 dagar förflutit från det anställningstiden eller deltidspension enligt denna lag upphörde, räknas vid fastställandet av invalid- eller arbetslöshetspensionen såsom pensionstid även tiden mellan invaliditetens eller arbetslöshetens början och pensionsåldern 63 år eller avgångsåldern, om denna är lägre. När de 360 dagarna beräknas, beaktas inte de dagar för vilka förmånstagaren har fått dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa (602/84), dock högst till det antal som svarar mot det i 26 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa stadgade maximiantalet dagar för vilka dagpenning avvägd enligt förtjänsten kan betalas. Om förmånstagaren har fått dagpenning avvägd enligt förtjänsten med stöd av 26 § 3 mom. lagen om utkomstskydd för arbetslösa, skall med avvikelse från det ovan nämnda även tiden mellan invaliditetens början och pensionsåldern räknas såsom till pension berättigande tid, då den invalidpension som beviljas på grundval av detta anställningsförhållande fastställs. På grund av förmånstagarens anmälan beaktas inte dagar för vilka han har fått rehabiliteringspenning enligt de lagar, det pensionsreglemente och de pensionsstadgor som nämns i 8 § 4 mom. lagen om pension för arbetstagare eller enligt lagen om rehabiliteringspenning (611/91) eller ersättning för inkomstbortfall på basis av en olycksfalls- eller trafikförsäkring eller med stöd av rehabiliteringsstadgandena i lagen om skada, ådragen i militärtjänst (404/48). På grund av förmånstagarens anmälan beaktas inte heller dagar för vilka förmånstagaren under de tre åren omedelbart före början av sådan invaliditet eller arbetslöshet som avses i denna lag har fått dagpenning enligt sjukförsäkringslagen (364/63) och dagar för vilka dagpenning skulle ha betalts, om inte förmånstagaren hade fått i 27 § 1 mom. i sistnämnda lag angiven motsvarande ersättning för arbetsoförmåga på grund av sjukdom, lyte eller kroppsskada med stöd an någon annan lag. Har anställningen inte utan avbrott fortgått minst sex månader, räknas på grundval av den såsom pensionstid den tid som återstår till pensionsåldern endast om förmånstagaren inte på grundval av tjänste- eller arbetsförhållande eller företagarverksamhet som börjat före anställningen har rätt till sådan invalid- eller arbetslöshetspension för vilken nämnda tid eller mot denna svarande arbetsförtjänst redan beaktas.

När invalidpension fastställs för en kvinnlig förmånstagare räknas såsom pensionstid tiden mellan invaliditetens början och pensionsåldern 63 år eller avgångsåldern, då denna är lägre, om hon mellan den tidpunkt då de 360 dagarna enligt 2 mom. har förflutit och den tidpunkt då invaliditeten börjat, vilken tid får uppgå till högst 9 år, har haft ett i 3 § lagen om statens familjepensioner angivet barn som är yngre än tre år, dock inte ifall den tid som återstår till pensionsåldern eller motsvarande arbetsförtjänst, utan att nämnda barnavårdstid beaktas, skall räknas såsom pensionstid på grundval av något annat arbets- eller tjänsteförhållande eller företagarverksamhet. Har en sådan kvinnlig förmånstagares anställning inte fortgått i sex månader, gäller 2 mom. för fastställande av pensionstiden.


Finansministeriet kan i enskilda fall, då statens fördel kräver det, bestämma att såsom pensionstid helt eller delvis skall räknas den tid under vilken förmånstagaren efter fyllda 23 år innehaft någon annan anställning eller något annat uppdrag än de som nämns i 1 och 5 mom. Ministeriet kan likaså av särskilda skäl besluta att en invalid- eller arbetslöshetspension skall fastställas enligt 1 mom. trots att kravet på boende i momentet inte är uppfyllt.

6 §

Till pensionstiden räknas dock inte


3)

tid under vilken arbete eller tjänstgöring under fortgående anställning varit avbruten i en följd längre än 30 dagar, såvida lön för denna tid inte betalts och orsaken härtill ej varit


e)

tjänstledighet eller ledighet som har beviljats med stöd av 21 och 23 §§ sjukförsäkringslagen, till den del moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning enligt sjukförsäkringslagen eller rehabiliteringspenning enligt denna lag hänför sig till den; ej heller


15 a §


Beviljas en förmånstagare invalidpension retroaktivt för en tid under vilken till honom betalts rehabiliteringspenning enligt lagen om rehabiliteringspenning, skall pension betalas endast till den del den är större än den för samma tid betalda rehabiliteringspenningen. Denna beaktas likväl inte till den del den redan har dragits av från någon annan pension. Invalidpension betalas inte retroaktivt för den tid under vilken till förmånstagaren har betalts rehabiliteringspenning enligt de lagar, det pensionsreglemente och de pensionsstadgor som nämns i 8 § 4 mom. lagen om pension för arbetstagare.


18 b §

För att förhindra arbetsoförmåga eller för att förbättra arbets- och förvärvsförmågan kan en förmånstagare såsom yrkesinriktad rehabilitering tillhandahållas rådgivning, rehabiliteringsundersökningar, utbildning som leder till arbete eller ett yrke, arbetsträning och näringsunderstöd samt medicinsk rehabilitering som stöder sådan yrkesinriktad rehabilitering som avses ovan. Dessutom skall lagen om rehabiliteringssamarbete (604/91) iakttas.

Rehabilitering kan ges en förmånstagare för vilken såsom berättigande till pension, när pensionen fastställs enligt denna lag, beaktas också tiden från arbetsoförmågans början till pensionsåldern, om arbetsoförmågan börjat vid den tid då rehabiliteringsbeslutet fattades, eller en förmånstagare som när beslutet fattas får en på det nämnda sättet enligt denna lag fastställd pension.

Innan statskontoret fattar beslut om en invalidpension skall det vid behov se till att sökandens möjligheter till rehabilitering har klarlagts. Avslås en pensionsansökan, skall sökanden, om det behövs, hänvisa sökanden till rehabilitering eller till andra serviceformer som motsvarar hans rehabiliteringsbehov.

18 c §

En förmånstagare har rätt till rehabiliteringspenning för de kalendermånader under vilka han till följd av utbildning som avses i 18 b § är förhindrad att utföra sitt förvärvsarbete.

Rehabiliteringspenning kan betalas också för tiden från rehabiliteringsbeslutet till rehabiliteringens början samt för tiden mellan skilda rehabiliteringsperioder. Härvid betalas likväl rehabiliteringspenning för högst tre månader per kalenderår så att tiden räknas särskilt för varje rehabiliteringsgrund.

För tiden efter rehabiliteringen kan till en förmånstagare som fått rehabiliteringspenning betalas rehabiliteringsunderstöd enligt prövning, om detta är synnerligen behövligt för att han skall kunna sysselsättas.

18 d §

Rehabiliteringspenningen bestäms på basis av de pensioner som förmånstagaren enligt de pensionslagar, det pensionsreglemente och de pensionsstadgor, vilka nämns i 8 § 4 mom. lagen om pension för arbetstagare, skulle ha varit berättigad till, om han hade blivit arbetsoförmögen så att han haft rätt till full invalidpension vid den tid då rehabiliteringsbeslutet fattades. Rehabiliteringspenningen motsvarar summan av de pensioner som avses ovan, ökad med 33 procent.

Får förmånstagaren grundpension under rehabiliteringstiden, skall till honom som pensionstillägg betalas en rehabiliteringspenning som uppgår till 10 procent av summan av hans i 1 mom. angivna pensioner samt folkpensionens basdel, tilläggsdel och barntillägg. Folkpensionen jämte tillägg skall beaktas sådan den var då tiden för rehabiliteringspenningen började löpa.

Det rehabiliteringsunderstöd enligt prövning som avses i 18 c § 3 mom. uppgår högst till rehabiliteringspenningen för sex månader. Understödet fastställs som en engångsbetalning och betalas i en eller flera poster. Rehabiliteringsunderstöd enligt prövning betalas inte för en tid under vilken förmånstagaren har rätt till arbetslöshetsdagpenning som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.

Till en förmånstagare kan betalas ersättning för de direkta och nödvändiga kostnader som rehabiliteringen har medfört.

18 e §

I fråga om rehabiliteringspenning och beslut om denna gäller i tillämpliga delar vad denna lag stadgar om pensionsbeslut, fullföljdsförfarandet i fråga om pensionsbeslut, pensionstagarens anmälningsskyldighet samt betalning och återkrav av pension.

Statskontoret skall omedelbart underrätta folkpensionsanstalten om sådana rehabiliteringsåtgärder och rehabiliteringspenningbeslut som avses i 18 b §.

Får en tjänsteman eller arbetstagare utöver rehabiliteringspenning lön för samma tid, skall den del av rehabiliteringspenningen som svarar mot lönebeloppet betalas till arbetsgivaren.

19 §


Beviljas en förmånstagare som fått rehabiliteringspenning enligt denna lag invalidpension på grund av arbetsoförmåga som börjat innan ett år förflutit efter att tiden för betalning av rehabiliteringspenning gick ut, skall pensionen fastställas på de grunder enligt vilka den skulle ha fastställts om arbetsoförmågan hade börjat när rehabiliteringsbeslutet fattades.


Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1991.

Lagen tillämpas på rehabilitering som börjar efter ikraftträdandet.

Det krav som stadgas i 5 § 2 mom. på boende i Finland gäller inte en förmån som innan denna lag träder i kraft har fått rätt till invalid- eller arbetslöshetspension som fastställs så att också den tid som återstår till uppnåendet av pensionsåldern beaktas såsom berättigande till pension.

Regeringens proposition 259/90

Socialutsk. bet. 49/90

Stora utsk. bet. 253/90

Helsingfors den 27 mars 1991

Republikens President MAUNO KOIVISTOSocial- och hälsovårdsminister Mauri Miettinen

Till början av sidan