521/1969

Ortodoxa kyrkosamfundet i Finland, som grundar sig på Bibeln, traditionen, den ortodoxa österländska katolska och apostoliska kyrkans dogmer samt kanoniska och andra kyrkliga stadgar och som bibehåller sin kanoniska förbindelse med apostoliska och patriarkaliska ekumeniska stolen på sätt i ekumeniska patriarkens beslut av den 6 juli 1923 är sagt, bildar ett ärkebiskopsdöme i Finland.

Medlemmar av kyrkosamfundet är de som genom sakrament upptagits i kyrkosamfundets gemenskap eller såsom bekännare av den ortodoxa tron anslutit sig till detsamma.

Vid utträde ur kyrkosamfundet skall iakttagas vad därom är särskilt stadgat.

Varje medlem av kyrkosamfundet är medlem av den församling på vars område han har hemkommun och bostad där enligt lagen om hemkommun (201/1994) . Den som hör till brödraskapet eller systerskapet i ett kloster eller är novis vid ett kloster är dock medlem av klostret. Kyrkostyrelsen kan utfärda bestämmelser om när en person kan vara medlem av någon annan församling eller något annat kloster än de som avses ovan. (21.8.1998/620)

Alla kyrkosamfundet eller dess församlingar tillhöriga eller åt dem upplåtna kyrkor, fastigheter och annan egendom samt ortodoxa kloster och vad till dem hör skall fortfarande användas för sina syften.

Kyrkosamfundet, församlingarna och klostren har rätt att äga och anskaffa fast egendom samt att mottaga testamenten och donationer.

För försäljning av fast egendom som tillhör kyrkosamfundet eller kloster som hör till samfundet fordras kyrkomötets tillstånd. (30.1.1998/53)

Kyrkosamfundet är uppdelat i församlingar.

En församlings angelägenheter handhas av prästerskapet, kantorerna, församlingsstämman, församlingsfullmäktige, församlingsrådet och kyrkvärdarna samt av övriga organ, på det sätt som därom stadgas i denna lag eller särskilt. Till prästerskapet hör prästerna och diakonerna. (27.11.1987/893)

Kyrkosamfundet omfattar även kloster.

Församlingarna är skyldiga att anskaffa och underhålla sina kyrkor och begravningsplatser.

Församlingarna anställer i tjänsteförhållande av nedan definierat slag sitt prästerskap och sina kantorer samt i arbetsavtalsförhållande annan behövlig personal.

En församling skall ha ett målprogram och en verksamhetsplan som församlingsfullmäktige godkänt som riktgivande. Målprogrammet, som innehåller de centrala målen för församlingens verksamhet, skall uppgöras för minst tre år och ses över årligen. Verksamhetsplanen innehåller detaljerade mål för församlingens verksamhet enligt uppgiftsgrupp och uppgörs för ett kalenderår i sänder.

Den allmänna förvaltningen av kyrkosamfundet handhas av biskoparna och kyrkostyrelsen.

Avlöningarna till biskoparna samt till kyrkostyrelsens tjänstemän samt ersättning för av tjänsteresor föranledda resekostnader jämte dagtraktamenten betalas av statens medel.

På biskopar och de tjänstemän vid kyrkostyrelsen som avses i 2 mom. samt de resepräster och resekantorer som avses i 23 § tillämpas statstjänstemannalagen (750/1994) och med stöd av den utfärdade bestämmelser, om inte något annat följer av denna lag.

På kyrkostyrelsen tillämpas i fråga om anställningsförhållandena för sådana tjänstemän vid kyrkostyrelsen som avses i 2 mom. samt resepräster och resekantorer vad som i statstjänstemannalagen bestäms om myndighet, om inte något annat följer av denna lag.

Kyrkosamfundet är uppdelat i tre eller flera stift, av vilka ettvart förestås av en biskop. En av biskoparna är ärkebiskop. (29.6.1979/591)

Stiften är uppdelade i kyrkliga inspektionsdistrikt.

I kyrkosamfundets andliga angelägenheter besluter biskopskonferensen och kyrkomötet inom i 1 § angivna gränser.

Kyrkomötet handhar även den högsta kyrkliga förvaltningen i de övriga kyrkliga angelägenheter, vilka icke kräver avgörande av landets regering, och äger rätt att framställa förslag till lagar och förordningar.

Angående framställningar om utfärdande av stadganden som gäller avlöningen för innehavarna av tjänst eller befattning vid församlingarna samt angående andra framställningar om villkoren i anställningsförhållandet är stadgat särskilt. (10.2.1984/157)

Högsta styrelsen över kyrkosamfundet tillkommer landets regering.

Kyrkosamfundets biskopar och kyrkoherdar samt medlemmarna av kyrkostyrelsen, tillrättavisningsnämnden och kyrkliga överdomstolen skall vara finska medborgare.

Kyrkosamfundet och till samfundet hörande församling äger sådan beskattningsrätt, som i denna eller annan lag stadgas.

Kyrkosamfundet erhåller för sina behov understöd av statens medel i den mån anslag för ändamålet anvisats.

Om brödraskap och systerskap i till kyrkosamfundet hörande kloster ävensom om den inre ordningen i och förvaltningen av klostren bestämmes i ett särskilt, av kyrkomötet godkänt reglemente.

Kyrkböcker utgör

Församlingarna för kyrkböcker över sina medlemmar med iakttagande av vad därom bestäms i denna eller någon annan lag eller med stöd av dem. Kyrkostyrelsen svarar dock för uppgifterna i och upprätthållandet av klostrens och kyrkosamfundets centralarkivs kyrkböcker.

Beslutsfattandet i ärenden som gäller förandet av kyrkböckerna ankommer på kyrkoherden eller föreståndaren för centralarkivets och klostrens kyrkböcker vid kyrkostyrelsen.

Om utlämnande av uppgifter ur kyrkböckerna och om förfarandet vid rättelse av fel gäller vad som därom bestäms särskilt.

Kyrkostyrelsen meddelar närmare föreskrifter om hur kyrkböckerna skall föras.

Kyrkostyrelsen bestämmer de avgifter som skall uppbäras för uppgifter som utlämnas ur kyrkböckerna.

Om en präst döper eller jordfäster en person som inte hör till hans församling, skall han omedelbart efter förrättningen anmäla detta till den församling eller det trossamfund där personen blir eller var medlem. Anmälan skall innehålla åtminstone namn och personbeteckning eller födelsetid, uppgifter om vårdnadshavarna för ett minderårigt barn som döpts samt uppgifter om förrättningen och tidpunkten för den.

Föreståndare för varje församling är kyrkoherden. I en församling kan även finnas andra präster. I varje församling skall dessutom finnas åtminstone en kantor och om församlingen så beslutar, en eller flera diakoner. Kyrkostyrelsen kan av särskilda skäl ge församlingen tillstånd att tillsvidare inte avlöna någon kantor.

Tjänsteinnehavarna i en församling kan vara anställda på heltid, deltid eller med tjänsten som bisyssla.

Två eller flera församlingar kan ha gemensamma tjänsteinnehavare.

Tjänsteinnehavare är den präst, diakon eller kantor som har

Präst skall vinnlägga sig om att framförallt vara själaherde samt att leva sig in i församlingsmedlemmarnas liv och taga del i deras lidanden.

Om de till prästämbetet hörande åliggandena stadgas i den ortodoxa kyrkans kanon och i denna lag, och beträffande dem skall iakttagas av biskopskonferens och kyrkomöte samt kyrkostyrelsen meddelade närmare anvisningar.

Präst skall även uppfylla de plikter, vilka i annan lag eller i förordning ålagts honom.

Diakonerna och kantorerna biträder prästerna i den kyrkliga verksamheten och i församlingarnas verksamhet.

Medlemmarna av prästerskapet och kantorerna skall bo inom församlingens område. Bostaden får inte ligga så långt från tjänstestället att skötseln av tjänsteuppgifterna blir lidande. Uppkommer det meningsskiljaktigheter om bostadens läge och kan tjänsteinnehavaren och församlingsrådet inte enas om saken, avgörs frågan av kyrkostyrelsen.

En präst får inte som vittne eller annars yppa vad som anförtrotts honom i enskild syndabekännelse eller annars vid själavård, eller röja den som sålunda anförtrott sig åt honom.

Uppenbarar någon i enskild syndabekännelse eller annars vid själavård att ett sådant brott är förestående som enligt allmän lag måste anges, skall prästen uppmana personen i fråga att underrätta myndigheterna eller den som är utsatt för fara. Är han inte villig härtill, skall prästen anmäla saken till myndigheterna i den mån det är möjligt utan att den som har anförtrott saken direkt eller indirekt blir röjd.

Vad som bestäms i 1 och 2 mom. gäller i tillämpliga delar även diakon.

Prästerskapets vittnesmål beträffande själavård är hemliga. Myndigheterna kan dock ges statistiska uppgifter av vilka de omständigheter som nämns i 1 mom. inte framgår.

En präst, en diakon eller en kantor får inte undervisa eller sprida åsikter som strider mot kyrkans trosbekännelse eller kanoniska struktur. De får inte heller i predikan eller annan undervisning blanda in sådant som är olämpligt eller eftersträva en tjänst genom att förorda sig själv, förringa medsökandena eller använda andra otillbörliga medel.

En präst, en diakon eller en kantor skall utföra sina uppgifter på ett behörigt sätt och utan dröjsmål samt visa lydnad mot sina förmän. De skall i sin tjänst samt utom tjänsten uppträda på det sätt som deras ställning förutsätter.

En präst, en diakon eller en kantor får inte befatta sig med sysslor, uppdrag eller näringar som är olämpliga för en innehavare av en andlig tjänst och inte heller fungera som biträde eller ombud vid rättegång, såvida fråga inte är om deras församling eller en familjemedlem. Med familjemedlem avses föräldrar, adoptivföräldrar, syskon, make, barn och adoptivbarn som bor i samma hushåll.

En präst, en diakon eller en kantor får inte utan tillstånd av stiftets biskop ta emot bisysslor som de har rätt att vägra ta emot. Församlingsrådet skall avge utlåtande i saken.

Har den som blivit vald till innehavare av en präst-, diakon- eller kantorstjänst inte tidigare innehaft motsvarande ordinarie tjänst, skall han, i stället för att utnämnas, anställas för en prövotid om två år.

Efter utgången av prövotiden fastställer stiftets biskop, efter att ha hört församlingsfullmäktige och vid behov kyrkostyrelsen, valet, om han anser den valde vara lämplig för tjänsten.

Om den som anställs för en prövotid innan tiden utgår har visat sig olämplig för tjänsten, må förordnandet återtas.

Till församlingens prästerskap och kantorer betalas penninglön och ersättning för kostnader för tjänsteutövningen. Om detta stadgas genom förordning på samma sätt som i fråga om övriga anställningsvillkor.

19 § har upphävts genom L 30.1.1998/53 .

Avgångsåldern för en präst, en diakon eller en kantor är sextiosju år. Stiftets biskop får, då han prövar att skäl föreligger och det kan ske utan att skötseln av tjänsten blir lidande därav, på ansökan av församlingen och med samtycke av den som saken gäller likväl låta denne kvarstå i tjänsten. Ett sådant tillstånd ges för högst ett år i sänder.

Om en präst, en diakon eller en kantor på grund av sjukdom eller skada varaktigt förlorat sin arbetsförmåga och är berättigad till invalidpension, kan biskopen entlediga honom från hans tjänst.

En tjänsteinnehavare befrias även från sin tjänst från den dag han utnämns eller för prövotid förordnas till annan tjänst i en församling eller hans tjänst dras in.

En till ordinarie tjänst utnämnd samt en extraordinarie eller för prövotid förordnad präst, diakon eller kantor med befattningen som huvudsyssla, vars anställningsförhållande har inletts före den 1 januari 1994 och fortgått utan avbrott så som avses i 3 mom., har rätt till ålders-, invalid-, arbetslöshets- och deltidspension samt hans anhöriga till familjepension, vilka betalas av kyrkosamfundets centralfond, i tillämpliga delar enligt de bestämmelser som gäller den som står i tjänsteförhållande till staten. (25.2.2000/202)

En präst, diakon och kantor som avses i 1 mom. är skyldig att delta i bekostandet av pensionsskyddet i tillämpliga delar enligt de stadganden som gäller dem som står i tjänsteförhållande till staten.

Anställningsförhållandet anses fortgå utan avbrott, om det förflutit högst en månad sedan det föregående anställningsförhållandet avslutades, såvida det nya förhållandet inleds före en 1 januari 1999.

En präst och en diakon som innehar en annan tjänst eller befattning inom församlingens område skall vid behov delta i kyrkliga förrättningar i stiftet i enlighet med vad biskopen bestämmer.

För sådana trakter, där det är långt till kyrkan eller församlingen är vidsträckt och spridd, kan tillsättas en resepräst och en resekantor med rätt till lön och resekostnadsersättning av statens medel.

På utnämning av resepräster och resekantorer tillämpas det som 3 kap. statstjänstemannalagen föreskriver. Närmare bestämmelser om utnämning kan utfärdas genom förordning av statsrådet. (17.10.2000/856)

Om en präst eller en diakon skriftligen meddelar stiftets biskop att han vill avsäga sig sin prästerliga värdighet och avskedsansökan innehåller tillräckliga grunder, skall biskopen i biskopskonferensen tillsammans med de övriga biskoparna konstatera att han förlorat sin prästerliga värdighet. Förfarandet är detsamma om en präst eller en diakon utträder ur ortodoxa kyrkan.

Den som med stöd av 1 mom. förlorar sin prästerliga värdighet, förlorar även den präst- eller diakontjänst som han innehar.

Församlingsstämman fastställer antalet medlemmar i församlingsfullmäktige samt väljer präst, diakon och kantor.

Församlingsfullmäktige kan dela upp församlingen i valområden, från vilka medlemmar väljs till församlingsfullmäktige så att församlingens olika delar blir proportionellt representerade.

Rösträtt vid församlingsstämma och val av medlemmar i församlingsfullmäktige har varje församlingsmedlem som är införd i längden över röstberättigade och som senast den första dagen av stämman eller valet fyller 18 år.

En församlingsmedlem får utöva sin rösträtt endast personligen.

Församlingsfullmäktige handhar församlingens allmänna förvaltning.

Till församlingsfullmäktige hör kyrkoherden och medlemmar på viss tid som valts för tre kalenderår. En medlem på viss tid kvarstår i sitt uppdrag under den tid för vilken han valts och även därefter, till dess att någon annan blivit vald i hans ställe.

Om platsen för en medlem på viss tid blir ledig, skall ordföranden i hans ställe för den återstående valperioden kalla den valbara person som fått näst mest röster.

Till medlem i församlingsfullmäktige kan väljas en för oförvitligt leverne och ortodoxa kristliga strävanden känd församlingsmedlem som är röstberättigad och som inte är omyndig.

Det är inte tillåtet att vägra ta emot ett uppdrag som medlem i församlingsfullmäktige om man inte varit medlem i fullmäktige i minst tre år. Om någon vägrar på grund av sjukdom eller andra vägande skäl, undersöker fullmäktige om hindret är giltigt.

Om en medlem förlorar sin valbarhet, skall fullmäktige konstatera att hans uppdrag har upphört.

På församlingsrådet ankommer att vaka över den kristliga sedevården och det trosenliga levernet i församlingen, handha församlingens ekonomi, företräda församlingen och föra dess talan inför domstol och annan myndighet, såvida församlingsfullmäktige icke i detta avseende annorlunda beslutat, samt att utföra de övriga uppgifter, vilka i denna lag eller med stöd av den given förordning anförtrotts rådet.

Församlingsrådets beslut är slutligt.

Medlemmar i församlingsrådet är församlingens ordinarie präster och kyrkvärden vid huvudkyrkan samt av församlingsfullmäktige valda församlingsmedlemmar, vilkas antal skall vara större än de självskrivna medlemmarnas.

Angående valbarheten för medlemmar på viss tid i församlingsrådet och rätten för dem att avsäga sig detsamma samt om uppdragets upphörande gäller vad som i 26 § 2 mom. och 27 § bestäms om medlemmarna i församlingsfullmäktige. Om en plats som medlem blir ledig, skall församlingsfullmäktige för den återstående mandattiden välja en ny medlem. (30.1.1998/53)

För bestridande av sina gemensamma utgifter använder församling de medel, som för ändamålet står till dess förfogande.

Förutom de fonder, som församlingen enligt särskilda stadganden eller bestämmelser eljest har, skall i varje församling finnas en församlingsfond, vars årsinkomster utgöres av:

En församling skall för att hålla inkomstskattesatsen stabil ha en skatteutjämningsfond. I enlighet med fondens stadgar kan församlingsfullmäktige besluta om användning av skatteutjämningsfondens medel för nämnda syfte eller om användning av församlingsfondens årsinkomster för förkovran av skatteutjämningsfonden. (13.12.2001/1251)

I 2 mom. 4 punkten nämnd skatt uppbärs, om församlingsfondens övriga årsinkomster och eventuella överföringar från skatteutjämningsfonden inte föreslår till täckande av församlingens utgifter. (17.12.1982/971)

Det belopp som enligt beslut i saken skall hopbringas genom beskattning på det sätt som anges i 30 § 2 mom. 4 punkten skall fördelas mellan de skattskyldiga enligt deras beskattningsbara inkomst vid kommunalbeskattningen. Församlingsfullmäktige fastställer inkomstskattesatsen. Inkomstskattesatsen fastställs med 0,05 procentenheters noggrannhet. (13.12.2001/1251)

Om en skattskyldig helt eller delvis befriats från skatt på inkomst såväl till stat som kommun eller från påföljder med anledning av fördröjd betalning, eller fått uppskov med betalningen av skatten, får han motsvarande befrielse från den kyrkoskatt som skall betalas på samma inkomst och från påföljder med anledning av fördröjd betalning av nämnda kyrkoskatt eller på motsvarande villkor uppskov med betalningen. (30.1.1998/53)

Församlingsfullmäktige kan i andra fall än de som avses i 2 mom. helt eller delvis bevilja befrielse från kyrkoskatt eller från påföljder med anledning av fördröjd betalning av kyrkoskatt eller uppskov med betalningen på samma grunder som de på vilka statliga och kommunala myndigheter beviljar befrielse eller uppskov i fråga om stats- och kommunalskatt. (30.1.1998/53)

För erläggande av utgifterna för anskaffning och underhåll av fastigheter och tjänstebostäder må församlingsfullmäktige grunda en särskild boställsfond, till vilken medel ur församlingsfonden vid behov må överföras genom fullmäktiges beslut.

Inspektioner av boställen och tjänstebostäder kan förrättas för utrönande av deras skick, för nödvändiga reparationer och för fastställande av eventuella ersättningar.

Församling tillhöriga begravningsplatser jämte gravar skall hållas i ett värdigt skick.

Hålles grav icke i tillfredsställande skick, må församlingsrådet förplikta innehavaren av gravplatsen att inom sex månader från det församlingsrådets beslut delgivits honom låta försätta graven i skick vid äventyr att beträffande graven sådana åtgärder kan vidtagas, vilka den ordning, som skall iakttagas på begravningsplatsen, anses påkalla.

Har vården av grav väsentligen försummats, må församlingsrådet ålägga innehavaren av gravplatsen att inom ett år från det församlingsrådets beslut delgivits honom låta försätta graven i skick vid äventyr att rätten till gravplatsen annars förklaras förverkad.

Då rätten till gravplats förverkas eller eljest upphör, tillfaller lösa föremål på graven församlingen, om de icke genom ägarens försorg bortskaffas inom sex månader från det rätten till gravplatsen upphört.

Ärkebiskopen är kyrkosamfundets överhuvud och överherde som i samråd med biskopskonferensen och kyrkomötet leder ärkebiskopsdömet i enlighet med Bibeln, traditionen, dogmer, kanon och den ortodoxa kyrkans övriga kyrkliga regler samt i enlighet med gällande bestämmelser om kyrkosamfundet.

En biskop utnämns på livstid. Om biskopen anhåller om avsked från tjänsten eller på grund av sjukdom eller hög ålder blir bestående oförmögen att sköta sina tjänsteåligganden, utfärdar kyrkostyrelsen ett avskedsbrev åt biskopen.

Dras en biskopstjänst in på grund av omreglering av stiften eller av annan orsak, upphör den utnämnda biskopens tjänsteförhållande och kyrkostyrelsen utfärdar ett avskedsbrev åt biskopen. Biskopen bibehåller härvid sin biskopliga värdighet.

Om en biskops rätt till pension gäller vad som bestäms om rätt till pension för den som står i tjänsteförhållande till staten.

Beträffande biskopar gäller vad som bestäms i 16 b §.

En biskop väljs genom val vid ordinarie eller extra kyrkomöte.

Genom förordning av statsrådet bestäms om val av biskop, stadfästelse av val enligt kanonisk lag och den kanoniska installationen av en biskop.

Kyrkostyrelsen utfärdar till den som valts till biskop ett utnämningsbrev med hänvisning till valet vid kyrkomötet och till stadfästelsen av valet enligt kanonisk lag.

Ordförande för kyrkostyrelsen är ärkebiskopen, och övriga medlemmar är

För var och en av de medlemmar som avses i 1 mom. 2 punkten utses en personlig suppleant.

Ärenden som ankommer på kyrkostyrelsen avgörs enligt vad som bestäms i arbetsordningen av

Om skyldigheten för tjänstemän i kyrkostyrelsen att avgå från tjänsten och om tjänstemännens pensionsrätt gäller vad som bestäms om statstjänstemännens skyldighet att avgå från tjänsten och rätt till pension.

På utnämning av tjänstemännen vid kyrkostyrelsen tillämpas det som 3 kap. statstjänstemannalagen föreskriver. Närmare bestämmelser om utnämning kan utfärdas genom förordning av statsrådet. (17.10.2000/856)

Lagfarna ecklesiastikrådet, sekreteraren och museichefen i kyrkostyrelsen skall höra till kyrkosamfundet. (15.11.2002/942)

Biskopskonferensen består av kyrkosamfundets samtliga biskopar samt i de fall, då detta för vinnande av fulltalighet är nödigt, av den eller de biskopar i annat ortodoxt kyrkosamfund, som av ekumeniske patriarken därtill förordnats.

Medlemmar av kyrkomötet är

Av kyrkomötets medlemmar är sammanlagt hälften prästerliga medlemmar och kantorsmedlemmar samt hälften lekmannamedlemmar.

Kyrkostyrelsens lagfarna ecklesiastikråd har yttranderätt vid kyrkomötet. (15.11.2002/942)

Landets regering utser för sig en representant vid kyrkomötet.

Valbara till kyrkomötesombud för prästerskapet och kantorerna är präster, diakoner och kantorer, prästmunkar och munkdiakoner som tjänstgör inom kyrkosamfundet eller som är pensionerade, samt präster och diakoner som vigts på basis av eget intresse. Den som skiljts från tjänsteutövning eller från utförandet av prästerliga förrättningar eller avstängts från tjänsteutövning är dock inte valbar under den berörda tiden.

Valbara till lekmannaombud är sådana lekmannamedlemmar i kyrkosamfundets församlingar som är valbara till medlemmar i församlingsfullmäktige.

Kyrkosamfundets centralfond är kyrkosamfundets gemensamma fond, som skötes av kyrkostyrelsen.

Tillgångarna i kyrkosamfundets centralfond används, inom ramen för centralfondens av kyrkomötet fastställda budget, för kyrkosamfundets allmänna behov, för understödjande av församlingar och kloster i svag ekonomisk ställning, för betalning av prästerskapets och kantorernas pensioner samt av familjepensioner till deras änkor och barn, för tillfälliga understöd samt för betalning av kyrkosamfundets övriga, på lag eller förbindelse grundade utgifter.

Förutom genom privata donationer samt understöd, vilka måhända erhålles av staten, förkovras centralfonden på följande sätt:

På de avgifter som församlingarna enligt 1 mom. skall erlägga till centralfonden skall, om prestationen blir fördröjd, betalas en dröjsmålsränta som är sex procentenheter större än Finlands Banks vid varje tid gällande grundränta. Kyrkostyrelsen kan av särskilda skäl på ansökan befria en församling från att betala dröjsmålsränta. (27.11.1987/893)

Har ett förhållande getts sådan rättslig form som inte svarar mot sakens egentliga natur och syftemål, skall då avgiften fastställs förfaras som om riktig form hade använts i saken. (30.1.1998/53)

En präst, en diakon eller en kantor som handlar mot sin tjänsteplikt eller försummar denna eller i tjänstgöring eller utom tjänstgöring uppträder på ett sätt som inte är förenligt med hans tjänsteställning kan påföras tillrättavisningsstraff av tillrättavisningsnämnden.

Tillrättavisningsstraff är

En präst eller en diakon, som avsätts från sin tjänst eller som redan fått avsked från sin tjänst, kan dessutom, sedan han på behörigt sätt har hörts, genom biskopskonferensens beslut skiljas från utförandet av prästerliga förrättningar för en tid av minst en månad och högst två år eller förklaras ha förlorat sin prästerliga värdighet. Förlust av prästerlig värdighet kommer i fråga då en förseelse eller ett beteende som strider mot plikterna visar att vederbörande kanoniskt sett inte är lämplig för den prästerliga värdigheten.

Om en präst eller en diakon, som inte innehar en motsvarande tjänst, handlar mot sina prästerliga plikter eller försummar dem eller uppträder på ett sätt som inte anstår en präst, kan han ges en skriftlig varning eller åtgärder enligt 42 a § vidtas.

Den som skiljts från tjänsteutövning förlorar under strafftiden löneförmånerna i den tjänst från vars handhavande han skiljts.

Den som skiljts från utförandet av prästerliga förrättningar får inte under strafftiden utföra prästerliga förrättningar.

Den som förlorat sin prästerliga värdighet får inte utföra prästerliga förrättningar eller bära prästdräkt.

Tillrättavisningsförfarande får inte inledas om saken är av sådan beskaffenhet att den skall behandlas vid domstol.

Tillrättavisningsförfarande får inte anhängiggöras på basis av en sådan omständighet som utgör grund för ett åtal som är anhängigt vid domstol. Väcks medan tillrättavisningsförfarande pågår åtal vid domstol på grund av en sådan omständighet som har föranlett tillrättavisningsförfarandet, skall tillrättavisningsförfarandet avbrytas för den tid åtalet är anhängigt.

Tillrättavisningsförfarande får inte heller anhängiggöras eller tillrättavisningsstraff påföras på basis av en sådan omständighet som utgör grund för ett straff som domstol redan har dömt ut eller ifall domstolen på basis av en sådan omständighet har väckt åtal mot svaranden men denne frikänts eller åtalet inte lett till att straff utdömts. Utan hinder av detta kan vederbörande dock med iakttagande av det förfarande som bestäms i detta kapitel avsättas, skiljas från utförandet av prästerliga förrättningar eller förklaras ha förlorat sin prästerliga värdighet.

Tillrättavisningsförfarande behöver inte inledas och tillrättavisningsstraff behöver inte påföras om förseelsen är ringa eller det beteende som strider mot plikterna är av obetydlig art och allmänt intresse inte kräver att tillrättavisningsstraff påförs.

Om domstol har dömt en person som är underställd den kyrkliga tillrättavisningsmakten till straff för brott i tjänsten eller till frihetsstraff för annat brott, skall en kopia av utslaget sändas till kyrkostyrelsen inom trettio dagar från det att utslaget avkunnats eller meddelats.

Tillrättavisningsstraff får inte påföras om inte tillrättavisningsförfarande har anhängiggjorts inom ett år från det att den omständighet som hade kunnat förorsaka tillrättavisningsförfarande blev bekant för kyrkostyrelsen.

Har i de fall som nämns i 45 § 2 eller 3 mom. tillrättavisningsförfarande inte anhängiggjorts eller fortsatts inom sex månader från det att domstolens utslag vann laga kraft, förfaller rätten att anhängiggöra eller fortsätta tillrättavisningsförfarandet.

Kyrkostyrelsen kan avstänga en person som är underställd den kyrkliga tillrättavisningsmakten från tjänsteutövning under tiden för åtal för brott, tillrättavisningsförfarande eller undersökningar som påkallats därav. Avstängning från tjänsteutövning får inte gälla för en längre tid än vad som behövs.

Ett beslut om avstängning från tjänsteutövning skall iakttas trots att besvär anförts över beslutet.

Avstängs en tjänsteinnehavare inom församlingen från tjänsteutövning, skall hälften av hans penninglön innehållas under den ifrågavarande tiden. Om han inte döms eller påförs straff för den gärning, på grund av vilken han avstängts från tjänsteutövning, betalas till honom full lön för nämnda tid.

Om en sådan tjänsteinnehavare inom församlingen som avstängts från tjänsteutövning genom dom eller beslut avsätts från sin tjänst, betalas inte lön till honom, även om avgörandet inte har vunnit laga kraft. Ändras avsättning till ett lindrigare straff, betalas till tjänsteinnehavaren hälften av den penninglön som med stöd av detta moment innehållits hos honom.

Tillrättavisningsstraff påförs av tillrättavisningsnämnden.

Tillrättavisningsnämndens ordförande är biskopen i det stift till vilket svaranden hör. Dessutom har tillrättavisningsnämnden två prästerliga medlemmar och två lekmannamedlemmar, som skall vara valbara till medlemmar av kyrkomötet. Åtminstone den ena lekmannamedlemmen skall ha avlagt sådan examen som krävs för innehav av domarämbete. Medlemmarna på viss tid är desamma oberoende av stift.

Tillrättavisningsnämndens medlemmar på viss tid väljs av kyrkomötet för tre kalenderår i sänder. I samma ordning väljs två personliga suppleanter för varje medlem på viss tid.

I tillrättavisningsnämnden åtalar tillrättavisningsombudet, som också i egenskap av åklagare för självständig talan.

Tillrättavisningsombudet förordnas av kyrkostyrelsen för tre kalenderår i sänder. Tillrättavisningsombudet skall ha avlagt sådan examen som krävs för innehav av domarämbete och vara valbar till medlem av kyrkomötet.

Om kyrkostyrelsen har befogad anledning att förmoda att en präst, en diakon eller en kantor har gjort sig skyldig till brott i tjänsten eller till sådant förfarande som kan leda till tillrättavisningsstraff, skall den se till att förberedande undersökningar företas i saken. Därefter skall kyrkostyrelsen sända undersökningsmaterialet till allmänna åklagaren eller tillrättavisningsombudet, om undersökningen ger anledning därtill.

Sedan tillrättavisningsombudet inhämtat den tilläggsutredning som eventuellt behövs för avgörande av ärendet beslutar tillrättavisningsombudet om huruvida tillrättavisningsförfarande skall inledas. Tillrättavisningsförfarande anhängiggörs genom att svaranden delges yrkandet på tillrättavisningsstraff samt det material, på grundval av vilket tillrättavisningsstraff yrkas. Tillrättavisningsombudet skall sända dessa handlingar även till tillrättavisningsnämnden.

Svaranden skall beredas tillfälle att avge förklaring.

Svaranden har rätt att anlita biträde och ombud vid tillrättavisningsförfarandet.

Tillrättavisningsnämnden skall verkställa muntlig förhandling om svaranden eller tillrättavisningsombudet det begär eller om nämnden i övrigt anser det vara nödvändigt. Svaranden skall bevisligen kallas till muntlig förhandling. Han kan kallas till en förhandling vid äventyr att hans frånvaro inte utgör hinder för att ärendet avgörs. Tillrättavisningsombudet skall närvara vid den muntliga förhandlingen.

Vid muntlig förhandling kan tillrättavisningsnämnden höra vittnen och sakkunniga. Tillrättavisningsnämnden kan även förordna att muntligt förhör med vittne eller sakkunnig skall hållas vid den länsrätt som är lämpligast. Tillrättavisningsombudet och svaranden har rätt att ställa frågor till vittnen och sakkunniga.

Muntlig förhandling är offentlig. Den myndighet som verkställer förhandlingen kan dock vägra pressen eller allmänheten tillträde till förhandlingen eller till en del därav, om det är nödvändigt för att skydda moralen, den allmänna ordningen, den nationella säkerheten eller privatlivet för parterna eller personer som inte fyllt 21 år.

Tillrättavisningsnämnden är beslutför när alla medlemmar är närvarande. Vid förhinder för ordföranden är den biskop i ett stift som är äldst i tjänsten ordförande för nämnden. Om en annan medlem är frånvarande vid ett sammanträde eller konstateras vara jävig, träder en suppleant i hans ställe.

Om det förekommer avvikande åsikter i tillrättavisningsnämnden avgörs ärendet genom omröstning med iakttagande av samma förfarande som vid kollegiala domstolar.

Medlemmarna i tillrättavisningsnämnden handlar under domaransvar. En medlem som inte tidigare har avlagt domared eller avgett domarförsäkran skall innan han påbörjar sitt uppdrag göra det vid en allmän domstol, kyrkliga överdomstolen eller kyrkostyrelsen.

Tillrättavisningsnämndens beslut uppgörs som en separat expedition. Beslutet skall innehålla grunderna för avgörandet och de lagrum som tillämpats.

Beslutet delges i den ordning som bestäms för delgivning i förvaltningsärenden. Delgivningen handhas av kyrkostyrelsen.

Tillrättavisningsombudet anses ha fått del av beslutet den dag beslutet fattades.

Om en biskop gör sig skyldig till en sådan förseelse som nämns i 42 §, kan biskopskonferensen påföra honom tillrättavisningsstraff enligt samma paragraf. Biskopskonferensen kan förordna en särskild åklagare, om den anser det vara nödvändigt.

I ärenden som avses i denna paragraf skall iakttas vad som bestäms i 45–49 §. Om avstängning av biskop från tjänsteutövning beslutar dock biskopskonferensen.

58 § har upphävts genom L 30.1.1998/53 .

Om ersättning av skada som åstadkommits i tjänsten gäller vad som särskilt bestäms. Ersättningsanspråk behandlas särskilt oberoende av tillrättavisningsförfarande som anhängiggörs enligt denna lag.

När kyrkostyrelsen behandlar sådana ärenden som nämns i 49 § 1 mom., 52 § 2 mom. och 53 § 1 mom. är den prästerliga medlemmen i kyrkostyrelsen ordförande. De biskopar som är medlemmar i kyrkostyrelsen deltar inte i ärendenas behandling.

En biskop får tillrättavisa dem som i tjänsten står under hans tillsyn och i sådant syfte kalla vederbörande till sig. På begäran skall skriftligt bevis utfärdas över tillrättavisningen.

Kyrkliga överdomstolen behandlar besvär över tillrättavisningsnämndens beslut.

I behandlingen av ärenden i kyrkliga överdomstolen deltar de av stiftens biskopar som är ojäviga samt två prästerliga medlemmar och tre lekmannamedlemmar. Ordförande i kyrkliga överdomstolen är ärkebiskopen eller vid förhinder för honom den biskop i ett stift som är äldst i tjänsten.

De prästerliga medlemmarna och lekmannamedlemmarna samt två prästerliga suppleanter och tre lekmannasuppleanter i kyrkliga överdomstolen väljs av kyrkomötet för tre kalenderår i sänder. Åtminstone en lekmannamedlem och en lekmannasuppleant skall ha avlagt sådan examen som krävs för innehav av domarämbete. Han är samtidigt domstolens sekreterare.

De prästerliga medlemmarna och de prästerliga suppleanterna skall kunna väljas till prästerliga medlemmar av kyrkomötet. Lekmannamedlemmarna och lekmannasuppleanterna skall kunna väljas till lekmannamedlemmar av kyrkomötet.

Kyrkliga överdomstolen är beslutför då ordföranden samt två prästerliga medlemmar och två lekmannamedlemmar är närvarande, om åtminstone den ena av lekmannamedlemmarna har avlagt sådan examen som krävs för innehav av domarämbete.

Om behandlingen av ärenden samt avfattande och delgivning av beslut gäller i tillämpliga delar vad som bestäms i 54 och 56 §.

65 § har upphävts genom L 30.1.1998/53 .

Innan församlingsfullmäktiges beslut får verkställas skall det underställas kyrkostyrelsen för prövning och fastställelse, om beslutet gäller

Om ett beslut inte underställs inom ett år efter att det fattats, förfaller beslutet.

Om underställning bestäms även i en förordning som givits med stöd av denna lag.

Församlingsfullmäktiges beslut om anläggning av begravningsplats eller byggande av kyrka samt sådan reparation av kyrka, som innebär väsentlig ändring av kyrkans yttre eller inre skick, skall underställas kyrkostyrelsens prövning. Godkänner kyrkostyrelsen beslutet, skall ärendet underställas undervisningsministeriet för fastställelse.

Församlingsfullmäktiges beslut angående försäljning eller annan överlåtelse av sådant lösöre, som är avsett för kyrkligt ändamål eller eljest nära ansluter sig till församlingsverksamheten, må icke verkställas, såvida ej kyrkostyrelsen givit tillstånd därtill. Angående fornsaker skall dessutom iakttagas vad om dem är särskilt stadgat.

Vid sökande av ändring i beslut, som av kyrkostyrelsen fattats i densamma underställt ärende, må besvären icke längre grundas på invändning om att beslutet icke är ändamålsenligt.

Över församlingsstämmas och församlingsfullmäktiges beslut må besvär anföras av sakägare, som anser att beslutet kränker hans rätt, och av församlingsmedlem även på den grund, att beslutet fattats i från lagen avvikande ordning eller överskrider församlingstämmans eller församlingsfullmäktiges befogenhet eller annars är lagstridigt,

Besvär över församlingsstämmas eller församlingsfullmäktiges beslut skall anföras hos kyrkostyrelsen inom trettio dagar från dagen för beslutets anslående.

För besvär över församlingsfullmäktiges beslut, som skall underställas kyrkostyrelsens prövning, må såsom grund även anföras, att beslutet icke är ändamålsenligt.

Vad i 1 och 2 mom. är stadgat skall gälla även beslut, som givits vid i 33 § nämnd inspektion, dock sålunda, att besvärstiden räknas från den dag då beslutet gavs. Då fråga är om avträdes- och tillträdessyn på legoområde, skall besvären anföras hos allmän underrätt.

En präst, prästkandidat, diakon, kantor eller kantorskandidat som uppförts på förslag i en församling eller en röstberättigad församlingsmedlem har, om han är missnöjd med valförrättningen, rätt att hos kyrkostyrelsen anföra besvär inom 30 dagar efter att valförrättningen blev slutförd.

En församlingsmedlem får hos kyrkostyrelsen anföra besvär över valet av medlemmar i församlingsfullmäktige inom 30 dagar efter att valresultatet offentliggjorts.

Ett beslut av tillrättavisningsnämnden får överklagas hos kyrkliga överdomstolen inom 30 dagar efter delfåendet av beslutet. Ett beslut av kyrkliga överdomstolen får överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen inom 30 dagar efter delfåendet av beslutet. Svaranden och tillrättavisningsombudet har besvärsrätt.

Ändring i kyrkostyrelsens och en biskops administrativa beslut får sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen inom 30 dagar efter att beslutet delgivits. Besvär över att valet av en präst, en diakon eller en kantor inte har fastställts efter prövotiden anförs dock hos biskopskonferensen.

Besvär får inte anföras över ett i 1 mom. avsett beslut som gäller fastställande av reglemente, upprättande av tjänsteförslag och godkännande av en extra kandidat, interimistisk skötsel av tjänster och befattningar, bisysslor och tjänstledighet enligt prövning, rätt för präst, diakon eller kantor att kvarstå i tjänsten efter uppnådd avgångsålder, anstånd med besättandet av kantorstjänst eller val av ombud vid kyrkomötet.

Biskop, som av biskopskonferensen ådömts straff, äger rätt att inom sextio dagar efter det han fått del av beslutet anföra besvär hos ekumeniska patriarkatet.

Om inte något annat bestäms i denna lag, skall i fråga om ändringssökande och beslut därom gälla vad som bestäms i förvaltningsprocesslagen (586/1996) .

76 § har upphävts genom L 30.1.1998/53 .

77 § har upphävts genom L 30.1.1998/53 .

78 § har upphävts genom L 30.1.1998/53 .

79 § har upphävts genom L 30.1.1998/53 .

80 § har upphävts genom L 30.1.1998/53 .

Vad som i allmän lag bestäms om rätt att sända in handlingar till statliga förvaltningsmyndigheter även i andra fall än sådana som avses i 75 § 3 mom. och att få handlingar från sådana myndigheter, tillämpas även på församlingsmyndigheter, stiftsbiskopar, kyrkostyrelsen och tillrättavisningsnämnden.

Kyrkosamfundets ämbetsspråk är finska. Ur kyrkböckerna och de handlingar som hör till dem har alla rätt att få intyg på sitt eget språk, antingen på finska eller svenska. (21.8.1998/620)

Om användningen av samiska hos myndigheter inom kyrkosamfundet och församlingen bestäms särskilt.

De offentliga gudstjänsternas språk är finska.

Offentliga gudstjänster och andra kyrkliga förrättningar kan, i enlighet med anvisningar som stiftets biskop utfärdar, i mån av möjlighet även förrättas på andra språk.

81 c § har upphävts genom L 21.8.1998/620 .

När ett förvaltningsärende behandlas vid myndigheter inom kyrkosamfundet, en församling eller ett kloster gäller det som bestäms i lagen om förvaltningsförfarande (598/1982) om inte något annat följer av denna lag.

Närmare föreskrifter angående verkställigheten och tillämpningen av denna lag utfärdas genom förordning.