Finlex - Till startsidan
Finlands författningssamling

53/1998

Finlands författningssamling

Författningarna i Finlands författningssamling både i textform och som tryckoptimerade pdf-filer

Lag om ändring av lagen om ortodoxa kyrkosamfundet

Typ av författning
Lag
Meddelats

Den ursprungliga författningens text

I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.

I enlighet med riksdagens beslut

upphävs i lagen den 8 augusti 1969 om ortodoxa kyrkosamfundet ( 521/1969 ) 6 § 2 mom., 19 §, 58, 65 och 76―80 §, av dessa lagrum 19 § sådan den lyder i lag 893/1987,

ändras 3 § 3 mom., 5 och 10 §, 12 a § 1 och 2 mom., 13, 14, 17, 20, 22 och 24―27 §, 29 § 2 mom., 35 § 1 mom., 36 och 38 §, rubriken för 6 kap., 42―57 och 59―64 samt 66, 72, 73, 75 och 81 §,av dessa lagrum 5 § sådan den lyder i lag 596/1988, 12 a § 1 och 2 mom. sådana de lyder i lag 206/1984, 14, 17, 38 och 73 § sådana de lyder delvis ändrade i nämnda lag 893/1987, 20, 24 och 60 § sådana de lyder i sistnämnda lag, 25 och 27 § sådana de lyder delvis ändrade i lag 351/1977, 36 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 591/1979, 42 § sådan den lyder i sistnämnda lag och lag 593/1984, 43 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 589/1995, 54 § sådan den lyder delvis ändrad i nämnda lag 596/1988 och 63 § sådan den lyder delvis ändrad i nämnda lag 593/1984, samt

fogas till lagen nya 5 a, 16 b, 16 c och 23 a §, till 31 §, sådan den lyder i lag 971/1982, nya 2 och 3 mom., till lagen nya 35 a, 36 a och 38 a §, till 41 § sådan den lyder delvis ändrad i nämnda lagar 593/1994 och 893/1987 samt lag 926/1990 ett nytt 3 mom., till lagen en ny 42 a § och ett nytt 6 a kap., till vilket samtidigt överförs de ändrade 62―64 §, till 71 § sådan den lyder i nämnda lag 893/1987 ett nytt 2 mom. samt till lagen nya 81 a―81 d § som följer:

3 §


För försäljning av fast egendom som tillhör kyrkosamfundet eller kloster som hör till samfundet fordras kyrkomötets tillstånd.

5 §

Församlingarna är skyldiga att anskaffa och underhålla sina kyrkor och begravningsplatser.

Församlingarna anställer i tjänsteförhållande av nedan definierat slag sitt prästerskap och sina kantorer samt i arbetsavtalsförhållande annan behövlig personal.

5 a §

En församling skall ha ett målprogram och en verksamhetsplan som församlingsfullmäktige godkänt som riktgivande. Målprogrammet, som innehåller de centrala målen för församlingens verksamhet, skall uppgöras för minst tre år och ses över årligen. Verksamhetsplanen innehåller detaljerade mål för församlingens verksamhet enligt uppgiftsgrupp och uppgörs för ett kalenderår i sänder.

10 §

Kyrkosamfundets biskopar och kyrkoherdar samt medlemmarna av kyrkostyrelsen, tillrättavisningsnämnden och kyrkliga överdomstolen skall vara finska medborgare.

12 a §

Församlingarna, klostren och kyrkostyrelsen utför, under registerförvaltningens ledning och tillsyn, de uppgifter som ansluter sig till den kyrkliga befolkningsregisterföringen i fråga om församlingarnas och klostrens medlemmar, med iakttagande av vad som är bestämt om befolkningsregister i allmän lag eller med stöd därav.

Beslutsfattandet i ärenden som gäller den kyrkliga befolkningsregisterföringen ankom-mer på kyrkoherden, föreståndaren för ett kloster eller den ansvarige föreståndaren för centralarkivet vid kyrkostyrelsen.


13 §

Föreståndare för varje församling är kyrkoherden. I en församling kan även finnas andra präster. I varje församling skall dessutom finnas åtminstone en kantor och om församlingen så beslutar, en eller flera diakoner. Kyrkostyrelsen kan av särskilda skäl ge församlingen tillstånd att tillsvidare inte avlöna någon kantor.

Tjänsteinnehavarna i en församling kan vara anställda på heltid, deltid eller med tjänsten som bisyssla.

Två eller flera församlingar kan ha gemensamma tjänsteinnehavare.

14 §

Tjänsteinnehavare är den präst, diakon eller kantor som har

1)

utnämnts till tjänsten,

2)

anställts för prövotid eller

3)

anställts för att sköta en tjänst interimistiskt eller som vikarie.

16 b §

En präst får inte som vittne eller annars yppa vad som anförtrotts honom i enskild syndabekännelse eller annars vid själavård, eller röja den som sålunda anförtrott sig åt honom.

Uppenbarar någon i enskild syndabekännelse eller annars vid själavård att ett sådant brott är förestående som enligt allmän lag måste anges, skall prästen uppmana personen i fråga att underrätta myndigheterna eller den som är utsatt för fara. Är han inte villig härtill, skall prästen anmäla saken till myndigheterna i den mån det är möjligt utan att den som har anförtrott saken direkt eller indirekt blir röjd.

Vad som bestäms i 1 och 2 mom. gäller i tillämpliga delar även diakon.

Prästerskapets vittnesmål beträffande själavård är hemliga. Myndigheterna kan dock ges statistiska uppgifter av vilka de omständigheter som nämns i 1 mom. inte framgår.

16 c §

En präst, en diakon eller en kantor får inte undervisa eller sprida åsikter som strider mot kyrkans trosbekännelse eller kanoniska struktur. De får inte heller i predikan eller annan undervisning blanda in sådant som är olämpligt eller eftersträva en tjänst genom att förorda sig själv, förringa medsökandena eller använda andra otillbörliga medel.

En präst, en diakon eller en kantor skall utföra sina uppgifter på ett behörigt sätt och utan dröjsmål samt visa lydnad mot sina förmän. De skall i sin tjänst samt utom tjänsten uppträda på det sätt som deras ställning förutsätter.

En präst, en diakon eller en kantor får inte befatta sig med sysslor, uppdrag eller näringar som är olämpliga för en innehavare av en andlig tjänst och inte heller fungera som biträde eller ombud vid rättegång, såvida fråga inte är om deras församling eller en familjemedlem. Med familjemedlem avses föräldrar, adoptivföräldrar, syskon, make, barn och adoptivbarn som bor i samma hushåll.

En präst, en diakon eller en kantor får inte utan tillstånd av stiftets biskop ta emot bisysslor som de har rätt att vägra ta emot. Församlingsrådet skall avge utlåtande i saken.

17 §

Har den som blivit vald till innehavare av en präst-, diakon- eller kantorstjänst inte tidigare innehaft motsvarande ordinarie tjänst, skall han, i stället för att utnämnas, anställas för en prövotid om två år.

Efter utgången av prövotiden fastställer stiftets biskop, efter att ha hört församlingsfullmäktige och vid behov kyrkostyrelsen, valet, om han anser den valde vara lämplig för tjänsten.

Om den som anställs för en prövotid innan tiden utgår har visat sig olämplig för tjänsten, må förordnandet återtas.

20 §

Avgångsåldern för en präst, en diakon eller en kantor är sextiosju år. Stiftets biskop får, då han prövar att skäl föreligger och det kan ske utan att skötseln av tjänsten blir lidande därav, på ansökan av församlingen och med samtycke av den som saken gäller likväl låta denne kvarstå i tjänsten. Ett sådant tillstånd ges för högst ett år i sänder.

Om en präst, en diakon eller en kantor på grund av sjukdom eller skada varaktigt förlorat sin arbetsförmåga och är berättigad till invalidpension, kan biskopen entlediga honom från hans tjänst.

En tjänsteinnehavare befrias även från sin tjänst från den dag han utnämns eller för prövotid förordnas till annan tjänst i en församling eller hans tjänst dras in.

22 §

En präst och en diakon som innehar en annan tjänst eller befattning inom församlingens område skall vid behov delta i kyrkliga förrättningar i stiftet i enlighet med vad biskopen bestämmer.

23 a §

Om en präst eller en diakon skriftligen meddelar stiftets biskop att han vill avsäga sig sin prästerliga värdighet och avskedsansökan innehåller tillräckliga grunder, skall biskopen i biskopskonferensen tillsammans med de övriga biskoparna konstatera att han förlorat sin prästerliga värdighet. Förfarandet är detsamma om en präst eller en diakon utträder ur ortodoxa kyrkan.

Den som med stöd av 1 mom. förlorar sin prästerliga värdighet, förlorar även den präst- eller diakontjänst som han innehar.

24 §

Församlingsstämman fastställer antalet medlemmar i församlingsfullmäktige samt väljer präst, diakon och kantor.

Församlingsfullmäktige kan dela upp församlingen i valområden, från vilka medlemmar väljs till församlingsfullmäktige så att församlingens olika delar blir proportionellt representerade.

25 §

Rösträtt vid församlingsstämma och val av medlemmar i församlingsfullmäktige har varje församlingsmedlem som är införd i längden över röstberättigade och är finsk medborgare samt före året för stämman eller valet har fyllt aderton år.

En församlingsmedlem får utöva sin röst-rätt endast personligen.

26 §

Församlingsfullmäktige handhar församlingens allmänna förvaltning.

Till församlingsfullmäktige hör kyrkoherden och medlemmar på viss tid som valts för tre kalenderår. En medlem på viss tid kvarstår i sitt uppdrag under den tid för vilken han valts och även därefter, till dess att någon annan blivit vald i hans ställe.

Om platsen för en medlem på viss tid blir ledig, skall ordföranden i hans ställe för den återstående valperioden kalla den valbara person som fått näst mest röster.

27 §

Till medlem i församlingsfullmäktige kan väljas en för oförvitligt leverne och ortodoxa kristliga strävanden känd församlingsmedlem som är röstberättigad och som inte är omyndig.

Det är inte tillåtet att vägra ta emot ett uppdrag som medlem i församlingsfullmäktige om man inte varit medlem i fullmäktige i minst tre år. Om någon vägrar på grund av sjukdom eller andra vägande skäl, undersöker fullmäktige om hindret är giltigt.

Om en medlem förlorar sin valbarhet, skall fullmäktige konstatera att hans uppdrag har upphört.

29 §


Angående valbarheten för medlemmar på viss tid i församlingsrådet och rätten för dem att avsäga sig detsamma samt om uppdragets upphörande gäller vad som i 26 § 2 mom. och 27 § bestäms om medlemmarna i församlingsfullmäktige. Om en plats som medlem blir ledig, skall församlingsfullmäktige för den återstående mandattiden välja en ny medlem.

31 §


Om en skattskyldig helt eller delvis befriats från skatt på inkomst såväl till stat som kommun eller från påföljder med anledning av fördröjd betalning, eller fått uppskov med betalningen av skatten, får han motsvarande befrielse från den kyrkoskatt som skall betalas på samma inkomst och från påföljder med anledning av fördröjd betalning av nämnda kyrkoskatt eller på motsvarande villkor uppskov med betalningen.

Församlingsfullmäktige kan i andra fall än de som avses i 2 mom. helt eller delvis bevilja befrielse från kyrkoskatt eller från påföljder med anledning av fördröjd betalning av kyrkoskatt eller uppskov med betalningen på samma grunder som de på vilka statliga och kommunala myndigheter beviljar befrielse eller uppskov i fråga om stats- och kommunalskatt.

35 §

Ärkebiskopen är kyrkosamfundets överhuvud och överherde som i samråd med biskopskonferensen och kyrkomötet leder ärkebiskopsdömet i enlighet med Bibeln, traditionen, dogmer, kanon och den ortodoxa kyrkans övriga kyrkliga regler samt i enlighet med gällande bestämmelser om kyrkosamfundet.


35 a §

Beträffande biskopar gäller vad som bestäms i 16 b §.

36 §

Ordförande för kyrkostyrelsen är ärkebiskopen, och övriga medlemmar är

1)

de övriga stiftsbiskoparna samt

2)

fyra av kyrkomötet för tre år i sänder valda sakkunniga inom den kyrkliga förvaltningen, vilka skall ha sådan behörighet som avses i 27 § 1 mom. och av vilka en skall vara präst med behörighet för prästtjänst samt en ha avlagt sådan examen som krävs för domartjänst.

För var och en av de medlemmar som avses i 1 mom. 2 punkten utses en personlig suppleant.

Ärenden som ankommer på kyrkostyrelsen avgörs enligt vad som bestäms i arbetsordningen av

1)

kyrkostyrelsen vid dess sammanträde,

2)

en sektion inom kyrkostyrelsen eller

3)

en tjänsteman vid kyrkostyrelsen som förordnats att avgöra ärenden av ifrågavarande slag.

36 a §

Om skyldigheten för tjänstemän i kyrkostyrelsen att avgå från tjänsten och om tjänstemännens pensionsrätt gäller vad som bestäms om statstjänstemännens skyldighet att avgå från tjänsten och rätt till pension.

38 §

Medlemmar av kyrkomötet är

1)

som prästerliga medlemmar de biskopar som innehar en tjänst eller, om någon av dem är förhindrad, den prästerliga medlem i kyrkostyrelsen som är äldst i tjänsten,

2)

som prästerliga medlemmar och kantorsmedlemmar ombud som prästerskapet och kantorerna valt för tre år i sänder,

3)

som lekmannamedlemmar ombud som lekmännen valt för tre år i sänder.

Av kyrkomötets medlemmar är sammanlagt hälften prästerliga medlemmar och kantorsmedlemmar samt hälften lekmannamedlemmar.

Kyrkostyrelsens lagfarne assessor har yttranderätt vid kyrkomötet.

Landets regering utser för sig en representant vid kyrkomötet.

38 a §

Valbara till kyrkomötesombud för prästerskapet och kantorerna är präster, diakoner och kantorer, prästmunkar och munkdiakoner som tjänstgör inom kyrkosamfundet eller som är pensionerade, samt präster och diakoner som vigts på basis av eget intresse. Den som skiljts från tjänsteutövning eller från utförandet av prästerliga förrättningar eller avstängts från tjänsteutövning är dock inte valbar under den berörda tiden.

Valbara till lekmannaombud är sådana lekmannamedlemmar i kyrkosamfundets församlingar som är valbara till medlemmar i församlingsfullmäktige.

41 §


Har ett förhållande getts sådan rättslig form som inte svarar mot sakens egentliga natur och syftemål, skall då avgiften fastställs förfaras som om riktig form hade använts i saken.

6 kap.Tillrättavisningsförfarande

42 §

En präst, en diakon eller en kantor som handlar mot sin tjänsteplikt eller försummar denna eller i tjänstgöring eller utom tjänstgöring uppträder på ett sätt som inte är förenligt med hans tjänsteställning kan påföras tillrättavisningsstraff av tillrättavisningsnämnden.

Tillrättavisningsstraff är

1)

skriftlig varning,

2)

skiljande från tjänsteutövning för en tid av minst en och högst sex månader samt

3)

avsättning.

42 a §

En präst eller en diakon, som avsätts från sin tjänst eller som redan fått avsked från sin tjänst, kan dessutom, sedan han på behörigt sätt har hörts, genom biskopskonferensens beslut skiljas från utförandet av prästerliga förrättningar för en tid av minst en månad och högst två år eller förklaras ha förlorat sin prästerliga värdighet. Förlust av prästerlig värdighet kommer i fråga då en förseelse eller ett beteende som strider mot plikterna visar att vederbörande kanoniskt sett inte är lämplig för den prästerliga värdigheten.

43 §

Om en präst eller en diakon, som inte innehar en motsvarande tjänst, handlar mot sina prästerliga plikter eller försummar dem eller uppträder på ett sätt som inte anstår en präst, kan han ges en skriftlig varning eller åtgärder enligt 42 a § vidtas.

44 §

Den som skiljts från tjänsteutövning förlorar under strafftiden löneförmånerna i den tjänst från vars handhavande han skiljts.

Den som skiljts från utförandet av prästerliga förrättningar får inte under strafftiden utföra prästerliga förrättningar.

Den som förlorat sin prästerliga värdighet får inte utföra prästerliga förrättningar eller bära prästdräkt.

45 §

Tillrättavisningsförfarande får inte inledas om saken är av sådan beskaffenhet att den skall behandlas vid domstol.

Tillrättavisningsförfarande får inte anhängiggöras på basis av en sådan omständighet som utgör grund för ett åtal som är anhängigt vid domstol. Väcks medan tillrättavisningsförfarande pågår åtal vid domstol på grund av en sådan omständighet som har föranlett tillrättavisningsförfarandet, skall tillrättavisningsförfarandet avbrytas för den tid åtalet är anhängigt.

Tillrättavisningsförfarande får inte heller anhängiggöras eller tillrättavisningsstraff på-föras på basis av en sådan omständighet som utgör grund för ett straff som domstol redan har dömt ut eller ifall domstolen på basis av en sådan omständighet har väckt åtal mot svaranden men denne frikänts eller åtalet inte lett till att straff utdömts. Utan hinder av detta kan vederbörande dock med iakttagande av det förfarande som bestäms i detta kapitel avsättas, skiljas från utförandet av prästerliga förrättningar eller förklaras ha förlorat sin prästerliga värdighet.

46 §

Tillrättavisningsförfarande behöver inte inledas och tillrättavisningsstraff behöver inte påföras om förseelsen är ringa eller det beteende som strider mot plikterna är av obetydlig art och allmänt intresse inte kräver att tillrättavisningsstraff påförs.

47 §

Om domstol har dömt en person som är underställd den kyrkliga tillrättavisningsmakten till straff för brott i tjänsten eller till frihetsstraff för annat brott, skall en kopia av utslaget sändas till kyrkostyrelsen inom trettio dagar från det att utslaget avkunnats eller meddelats.

48 §

Tillrättavisningsstraff får inte påföras om inte tillrättavisningsförfarande har anhängiggjorts inom ett år från det att den omständighet som hade kunnat förorsaka tillrättavisningsförfarande blev bekant för kyrkostyrelsen.

Har i de fall som nämns i 45 § 2 eller 3 mom. tillrättavisningsförfarande inte anhängiggjorts eller fortsatts inom sex månader från det att domstolens utslag vann laga kraft, förfaller rätten att anhängiggöra eller fortsätta tillrättavisningsförfarandet.

49 §

Kyrkostyrelsen kan avstänga en person som är underställd den kyrkliga tillrättavisningsmakten från tjänsteutövning under tiden för åtal för brott, tillrättavisningsförfarande eller undersökningar som påkallats därav. Avstängning från tjänsteutövning får inte gälla för en längre tid än vad som behövs.

Ett beslut om avstängning från tjänsteutövning skall iakttas trots att besvär anförts över beslutet.

50 §

Avstängs en tjänsteinnehavare inom församlingen från tjänsteutövning, skall hälften av hans penninglön innehållas under den ifrågavarande tiden. Om han inte döms eller påförs straff för den gärning, på grund av vilken han avstängts från tjänsteutövning, betalas till honom full lön för nämnda tid.

Om en sådan tjänsteinnehavare inom församlingen som avstängts från tjänsteutövning genom dom eller beslut avsätts från sin tjänst, betalas inte lön till honom, även om avgörandet inte har vunnit laga kraft. Ändras avsättning till ett lindrigare straff, betalas till tjänsteinnehavaren hälften av den penninglön som med stöd av detta moment innehållits hos honom.

51 §

Tillrättavisningsstraff påförs av tillrättavisningsnämnden.

Tillrättavisningsnämndens ordförande är biskopen i det stift till vilket svaranden hör. Dessutom har tillrättavisningsnämnden två prästerliga medlemmar och två lekmannamedlemmar, som skall vara valbara till medlemmar av kyrkomötet. Åtminstone den ena lekmannamedlemmen skall ha avlagt sådan examen som krävs för innehav av domarämbete. Medlemmarna på viss tid är desamma oberoende av stift.

Tillrättavisningsnämndens medlemmar på viss tid väljs av kyrkomötet för tre kalenderår i sänder. I samma ordning väljs två personliga suppleanter för varje medlem på viss tid.

52 §

I tillrättavisningsnämnden åtalar tillrättavisningsombudet, som också i egenskap av åklagare för självständig talan.

Tillrättavisningsombudet förordnas av kyrkostyrelsen för tre kalenderår i sänder. Tillrättavisningsombudet skall ha avlagt sådan examen som krävs för innehav av domarämbete och vara valbar till medlem av kyrkomötet.

53 §

Om kyrkostyrelsen har befogad anledning att förmoda att en präst, en diakon eller en kantor har gjort sig skyldig till brott i tjänsten eller till sådant förfarande som kan leda till tillrättavisningsstraff, skall den se till att förberedande undersökningar företas i saken. Därefter skall kyrkostyrelsen sända undersökningsmaterialet till allmänna åklagaren eller tillrättavisningsombudet, om undersökningen ger anledning därtill.

Sedan tillrättavisningsombudet inhämtat den tilläggsutredning som eventuellt behövs för avgörande av ärendet beslutar tillrättavisningsombudet om huruvida tillrättavisningsförfarande skall inledas. Tillrättavisningsförfarande anhängiggörs genom att svaranden delges yrkandet på tillrättavisningsstraff samt det material, på grundval av vilket tillrättavisningsstraff yrkas. Tillrättavisningsombudet skall sända dessa handlingar även till tillrättavisningsnämnden.

Svaranden skall beredas tillfälle att avge förklaring.

Svaranden har rätt att anlita biträde och ombud vid tillrättavisningsförfarandet.

54 §

Tillrättavisningsnämnden skall verkställa muntlig förhandling om svaranden eller tillrättavisningsombudet det begär eller om nämnden i övrigt anser det vara nödvändigt. Svaranden skall bevisligen kallas till muntlig förhandling. Han kan kallas till en förhandling vid äventyr att hans frånvaro inte utgör hinder för att ärendet avgörs. Tillrättavisningsombudet skall närvara vid den muntliga förhandlingen.

Vid muntlig förhandling kan tillrättavisningsnämnden höra vittnen och sakkunniga. Tillrättavisningsnämnden kan även förordna att muntligt förhör med vittne eller sakkunnig skall hållas vid den länsrätt som är lämpligast. Tillrättavisningsombudet och svaranden har rätt att ställa frågor till vittnen och sakkunniga.

Muntlig förhandling är offentlig. Den myndighet som verkställer förhandlingen kan dock vägra pressen eller allmänheten tillträde till förhandlingen eller till en del därav, om det är nödvändigt för att skydda moralen, den allmänna ordningen, den nationella säkerheten eller privatlivet för parterna eller personer som inte fyllt 21 år.

55 §

Tillrättavisningsnämnden är beslutför när alla medlemmar är närvarande. Vid förhinder för ordföranden är den biskop i ett stift som är äldst i tjänsten ordförande för nämnden. Om en annan medlem är frånvarande vid ett sammanträde eller konstateras vara jävig, träder en suppleant i hans ställe.

Om det förekommer avvikande åsikter i tillrättavisningsnämnden avgörs ärendet genom omröstning med iakttagande av samma förfarande som vid kollegiala domstolar.

Medlemmarna i tillrättavisningsnämnden handlar under domaransvar. En medlem som inte tidigare har avlagt domared eller avgett domarförsäkran skall innan han påbörjar sitt uppdrag göra det vid en allmän domstol, kyrkliga överdomstolen eller kyrkostyrelsen.

56 §

Tillrättavisningsnämndens beslut uppgörs som en separat expedition. Beslutet skall innehålla grunderna för avgörandet och de lagrum som tillämpats.

Beslutet delges i den ordning som bestäms för delgivning i förvaltningsärenden. Delgivningen handhas av kyrkostyrelsen.

Tillrättavisningsombudet anses ha fått del av beslutet den dag beslutet fattades.

57 §

Om en biskop gör sig skyldig till en sådan förseelse som nämns i 42 §, kan biskopskonferensen påföra honom tillrättavisningsstraff enligt samma paragraf. Biskopskonferensen kan förordna en särskild åklagare, om den anser det vara nödvändigt.

I ärenden som avses i denna paragraf skall iakttas vad som bestäms i 45―49 §. Om avstängning av biskop från tjänsteutövning beslutar dock biskopskonferensen.

59 §

Om ersättning av skada som åstadkommits i tjänsten gäller vad som särskilt bestäms. Ersättningsanspråk behandlas särskilt oberoende av tillrättavisningsförfarande som anhängiggörs enligt denna lag.

60 §

När kyrkostyrelsen behandlar sådana ärenden som nämns i 49 § 1 mom., 52 § 2 mom. och 53 § 1 mom. är den prästerliga medlemmen i kyrkostyrelsen ordförande. De biskopar som är medlemmar i kyrkostyrelsen deltar inte i ärendenas behandling.

61 §

En biskop får tillrättavisa dem som i tjänsten står under hans tillsyn och i sådant syfte kalla vederbörande till sig. På begäran skall skriftligt bevis utfärdas över tillrättavisningen.

6 a kap.Kyrkliga överdomstolen

62 §

Kyrkliga överdomstolen behandlar besvär över tillrättavisningsnämndens beslut.

63 §

I behandlingen av ärenden i kyrkliga överdomstolen deltar de av stiftens biskopar som är ojäviga samt två prästerliga medlemmar och tre lekmannamedlemmar. Ordförande i kyrkliga överdomstolen är ärkebiskopen eller vid förhinder för honom den biskop i ett stift som är äldst i tjänsten.

De prästerliga medlemmarna och lekmannamedlemmarna samt två prästerliga suppleanter och tre lekmannasuppleanter i kyrkliga överdomstolen väljs av kyrkomötet för tre kalenderår i sänder. Åtminstone en lekmannamedlem och en lekmannasuppleant skall ha avlagt sådan examen som krävs för innehav av domarämbete. Han är samtidigt domstolens sekreterare.

De prästerliga medlemmarna och de prästerliga suppleanterna skall kunna väljas till prästerliga medlemmar av kyrkomötet. Lekmannamedlemmarna och lekmannasuppleanterna skall kunna väljas till lekmannamedlemmar av kyrkomötet.

64 §

Kyrkliga överdomstolen är beslutför då ordföranden samt två prästerliga medlemmar och två lekmannamedlemmar är närvarande, om åtminstone den ena av lekmannamedlemmarna har avlagt sådan examen som krävs för innehav av domarämbete.

Om behandlingen av ärenden samt avfattande och delgivning av beslut gäller i tillämpliga delar vad som bestäms i 54 och 56 §.

66 §

Innan församlingsfullmäktiges beslut får verkställas skall det underställas kyrkostyrelsen för prövning och fastställelse, om beslutet gäller

1)

försäljning, byte eller annan överlåtelse eller pantsättning av en församlings fasta egendom, eller

2)

upptagning av lån för mer än tio år.

Om ett beslut inte underställs inom ett år efter att det fattats, förfaller beslutet.

Om underställning bestäms även i en förordning som givits med stöd av denna lag.

71 §


En församlingsmedlem får hos kyrkostyrelsen anföra besvär över valet av medlemmar i församlingsfullmäktige inom 30 dagar efter att valresultatet offentliggjorts.

72 §

Ett beslut av tillrättavisningsnämnden får överklagas hos kyrkliga överdomstolen inom 30 dagar efter delfåendet av beslutet. Ett beslut av kyrkliga överdomstolen får överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen inom 30 dagar efter delfåendet av beslutet. Svaranden och tillrättavisningsombudet har besvärsrätt.

73 §

Ändring i kyrkostyrelsens och en biskops administrativa beslut får sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen inom 30 dagar efter att beslutet delgivits. Besvär över att valet av en präst, en diakon eller en kantor inte har fastställts efter prövotiden anförs dock hos biskopskonferensen.

Besvär får inte anföras över ett i 1 mom. avsett beslut som gäller fastställande av reglemente, upprättande av tjänsteförslag och godkännande av en extra kandidat, interimistisk skötsel av tjänster och befattningar, bisysslor och tjänstledighet enligt prövning, rätt för präst, diakon eller kantor att kvarstå i tjänsten efter uppnådd avgångsålder, anstånd med besättandet av kantorstjänst eller val av ombud vid kyrkomötet.

75 §

Om inte något annat bestäms i denna lag, skall i fråga om ändringssökande och beslut därom gälla vad som bestäms i förvaltningsprocesslagen (586/1996).

81 §

Vad som i allmän lag bestäms om rätt att sända in handlingar till statliga förvaltningsmyndigheter även i andra fall än sådana som avses i 75 § 3 mom. och att få handlingar från sådana myndigheter, tillämpas även på församlingsmyndigheter, stiftsbiskopar, kyrkostyrelsen och tillrättavisningsnämnden.

81 a §

Kyrkosamfundets ämbetsspråk är finska. Var och en har rätt att få ämbetsbetyg på sitt eget språk, antingen på finska eller på svenska.

Om användningen av samiska hos myndigheter inom kyrkosamfundet och församlingen bestäms särskilt.

81 b §

De offentliga gudstjänsternas språk är finska.

Offentliga gudstjänster och andra kyrkliga förrättningar kan, i enlighet med anvisningar som stiftets biskop utfärdar, i mån av möjlighet även förrättas på andra språk.

81 c §

För ämbetsbetyg och andra handlingar som utges av kyrkoherdeämbetet, föreståndaren för ett kloster och centralarkivet vid kyrkostyrelsen skall uppbäras lösen enligt vad undervisningsministeriet på framställning av kyrkostyrelsen bestämmer.

81 d §

När ett förvaltningsärende behandlas vid myndigheter inom kyrkosamfundet, en församling eller ett kloster gäller det som bestäms i lagen om förvaltningsförfarande (598/1982) om inte något annat följer av denna lag.


Denna lag träder i kraft den 1 mars 1998. Lagens 36 § 1 och 2 mom. tillämpas på kyrkostyrelsen och 38 § 1 och 3 mom. på kyrkomötet från det att medlemmarna av dessa organ första gången väljs enligt denna lag. Till dess tillämpas på kyrkostyrelsen och kyrkomötet de bestämmelser som gäller när denna lag träder i kraft.

Om en präst, en diakon eller en kantor när denna lag träder i kraft är åtalad vid kyrkliga underrätten för ett sådant fel i tjänsten eller uppträdandet, för vilket straff ingår i de bestämmelser som upphävs genom denna lag, skall ärendet slutbehandlas i tillrättavisningsnämnden med iakttagande av de upphävda bestämmelserna. Om förseelsen är av den arten att den enligt den nya lagen kan behandlas i tillrättavisningsförfarande, och kyrkliga underrätten inte har meddelat ett slutligt utslag i saken, skall den dock behandlas som ett tillrättavisningsärende enligt denna lag.

Om ett fel i tjänsten eller uppträdandet eller en förseelse begås innan denna lag träder i kraft, skall straff dömas ut eller tillrättavisningsstraff påföras med stöd av den lag som leder till ett lindrigare straff för den skyldige.

Den tidsfrist som bestäms i 66 § 3 mom. räknas tidigast från den dag då denna lag träder i kraft.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

RP 34/1997

FvUB 22/1997

RSv 190/1997

Helsingfors den 30 januari 1998

Republikens President MARTTI AHTISAARIUndervisningsminister Olli-Pekka Heinonen

Till början av sidan