Finlex - Till startsidan
Finlands författningssamling

8/1987

Finlands författningssamling

Författningarna i Finlands författningssamling både i textform och som tryckoptimerade pdf-filer

Lag om ändring och temporär ändring av lagen om statens pensioner

Typ av författning
Lag
Meddelats

Den ursprungliga författningens text

I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.

I enlighet med riksdagens beslut

ändras i lagen den 20 maj 1966 om statens pensioner 5 § 2 mom., 7 § 2 mom. och 19 § samt temporärt 8 § 4 mom. c-punkten, dessa lagrum sådana de lyder, 5 § 2 mom. i lag av den 31 januari 1985 (91/85), 7 § 2 mom. i lag av den 9 maj 1986 (333/86), och 19 § i lag av den 23 februari 1979 (215/79) samt 8 § 4 mom. c-punkten i lag av den 27 november 1981 (809/81), som följer:

5 §


Har invaliditet eller arbetslöshet inträtt innan 360 dagar förflutit från anställningens upphörande, räknas vid fastställandet av invalid- eller arbetslöshetspension såsom pensionstid även tiden mellan invaliditetens eller arbetslöshetens början och uppnåendet av pensionsåldern. När de 360 dagar som avses ovan beräknas, lämnas de dagar för vilka förmånstagaren har erhållit dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa (602/84) obeaktade, dock högst till det antal som svarar mot det i 26 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa stadgade maximiantalet dagar för vilka dagpenning avvägd enligt förtjänsten kan betalas. Har anställningen inte utan avbrott fortgått minst 4 månader, räknas på grundval av den såsom pensionstid den tid som återstår till pensionsålderns uppnående endast om förmånstagaren inte på grund av tjänste- eller arbetsförhållande eller företagarverksamhet som begynt före anställningen har rätt till sådan invalid- eller arbetslöshetspension, för vilken nämnda tid eller mot denna svarande arbetsförtjänst redan beaktas.


7 §


Blir det på grund av förmånstagarens anmälan utrett att den arbetsförtjänst som han har erhållit i den senaste i lagen åsyftade anställningen av särskild orsak varit lägre än vad hans enligt 16 § justerade arbetsförtjänst i anställningen har varit innan denna orsak yppade sig, under så lång tid att den större arbetsförtjänsten har kunnat anses vara stabil, och inverkar denna omständighet väsentligen på hans pensionsskydd, skall såsom pensionsgrundande lön betraktas den genomsnittliga arbetsförtjänst i anställningen som han skulle ha haft, om nämnda orsak inte hade yppat sig. Detsamma gäller även övriga anställningar, om de har upphört under de 360 dagarna närmast före pensionsfallet. Härvid lämnas dock de dagar för vilka förmånstagaren har erhållit dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa obeaktade, dock högst till det antal som svarar mot det i 26 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa stadgade maximiantalet dagar för vilka dagpenning avvägd enligt förtjänsten kan betalas. Utreds det att den arbetsförtjänst som erhålls av anställningen av undantagsskäl är på motsvarande sätt högre än ovan nämnda stabila arbetsförtjänst, kan den pensionsgrundande lönen på samma sätt sänkas. Utan hinder av vad som stadgas i 1 § 5 och 6 mom. anses vid tillämpningen av detta moment anställningen ha fortgått utan avbrott.


8 §


Uppnådd pensionsålder är dock icke förutsättning för erhållande av ålderspension,


c)

om innehavare av sådan officers- eller befattningsofficerstjänst, för vilken såsom ovillkorligt kompetensvillkor fastställts tjänsteexamen för officer eller för befattningsofficer, innehar militär grad och han i sådan tjänst eller, i fråga om befattningsofficer, sammanlagt i sådan tjänst och som värvad, gränsbevakare eller sjöbevakare har intjänat en pensionstid av minst 20 år, då avgångsåldern är högst 50 år, eller en pensionstid av minst 25 år, då avgångsåldern är högre än 50 år, och av denna pensionstid minst 6 månader omedelbart före anställningens upphörande;

samt om förmånstagaren under de 5 år vilka omedelbart föregått tidpunkten för hans entledigande, avtalets utlöpande eller anställningens upphörande förvärvat en pensionstid av sammanlagt minst 3 år.


19 §

Beviljas någon, sedan hans med tillämpning av 5 § 2 eller 3 mom. beviljade invalidpension indragits, ny invalidpension på grund av sådan arbetsoförmåga som har börjat innan ett år förflutit sedan den indragna pensionen upphörde, eller blir han senare på grund av samma sjukdom, lyte eller skada på nytt arbetsoförmögen, skall honom beviljas invalidpension enligt samma grunder som i fråga om den indragna pensionen.


Denna lag träder i kraft den 1 februari 1987. Stadgandet i 8 § 4 mom. c-punkten gäller till den 31 december 1987. Lagen tillämpas på pension som grundar sig på pensionsfall vilket inträffat under lagens giltighetstid.

Vid beräknandet av de 360 dagar om vilka stadgas i 5 § 2 mom. och 7 § 2 mom. lämnas också sådana arbetslöshetsdagar obeaktade, för vilka har betalts grunddagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa innan denna lag träder i kraft.

Då ny pension fastställs i enlighet med 19 § på grund av sådan arbetsoförmåga som har inträtt inom ett år efter det den tidigare pensionen upphörde, beaktas också sådan invalidpension som har upphört före denna lags ikraftträdande och som fastställts i enlighet med 5 § 2 eller 3 mom.

Regeringens proposition 233/86

Socialutsk. bet. 32/86

Stora utsk. bet. 211/86

Helsingfors den 16 januari 1987

Republikens President Mauno KoivistoMinister Pekka Vennamo

Till början av sidan