1542/1993

Arbetsmarknadsstödet skall trygga de arbetslösas utkomst medan de söker arbete och deltar i arbetskraftspolitiska åtgärder och därigenom främja och förbättra stödtagarnas förutsättningar att söka sig ut på eller återvända till arbetsmarknaden.

Om arbetsmarknadsstöd som integrationsstöd avsett att trygga invandrarens försörjning bestäms i lagen om främjande av invandrares integration samt mottagande av asylsökande (493/1999) . Om tryggande av försörjningen med hjälp av arbetsmarknadsstöd för den som deltar i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte bestäms i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte (189/2001) . (2.3.2001/192)

Den som får arbetsmarknadsstöd har en allmän skyldighet att aktivt söka arbete och utbildning, vid behov söka sig till och delta i sysselsättningsfrämjande åtgärder samt att till arbetskraftsbyrån lämna uppgifter och redogörelser om sitt yrkeskunnande, sin arbetserfarenhet, utbildning och arbetsförmåga.

Berättigade till arbetsmarknadsstöd enligt denna lag är i Finland bosatta arbetslösa

Arbetsmarknadsstöd kan, på det sätt som föreskrivs i denna lag och i förordning, betalas till arbetsgivaren för stödjande av sysselsättning av en sådan arbetslös arbetssökande som avses i 1 mom. 2 punkten eller som på basis av arbetslöshet har fått arbetsmarknadsstöd för 500 dagar.

Arbetsmarknadsstöd kan, på det sätt som föreskrivs i denna lag och i förordning, betalas till en i 1 mom. 1 eller 2 punkten avsedd person som tagit emot heltidsarbete. Syftet är härvid att främja arbetstagarens sysselsättning. (15.12.2000/1089)

Om det i samband med ett ärende som gäller arbetsmarknadsstöd särskilt skall avgöras om en person skall anses vara bosatt i Finland, avgörs frågan enligt lagen om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet (1573/1993) . I folkpensionsanstaltens beslut får ändring sökas enligt 13 § i nämnda lag.

Verkställigheten av denna lag leds, styrs och utvecklas av arbetsministeriet såsom högsta myndighet i arbetskraftspolitiska ärenden och av social- och hälsovårdsministeriet i ärenden som gäller utkomstskyddet.

Folkpensionsanstalten beviljar, utbetalar och återkräver sådana förmåner som avses i denna lag. I fråga om de förmåner som avses i 11 § 2 mom. skall dock iakttas vad som stadgas särskilt om dem. (22.12.1995/1705)

Arbetskraftsmyndigheten ger utlåtande om de arbetskraftspolitiska förutsättningarna för erhållande av arbetsmarknadsstöd, enligt vad som stadgas i denna lag och genom förordning.

Arbetsmarknadsstöd betalas av statens medel. Staten skall månatligen till folkpensionsanstalten betala så mycket i förskott att beloppet motsvarar det beräknade belopp som staten skall betala det året och att förskotten räcker till för att täcka de månatliga utgifterna. Om statens finansiering och utbetalningsförfarandet stadgas genom förordning.

De driftsutgifter som folkpensionsanstalten åsamkas av verksamhet som avses i denna lag skall hänföras till anstaltens förvaltningskostnader.

Förutsättningarna för att sysselsätta mottagare av arbetsmarknadsstöd kan på anvisning av arbetskraftsmyndigheten främjas så att stödtagaren deltar i arbetspraktik, arbetslivsträning, utbildning, yrkesväglednings- och rehabiliteringsåtgärder eller i andra sådana sysselsättningsfrämjande åtgärder som kan anses vara skäliga, enligt vad som bestäms i detta kapitel.

Arbetskraftsbyrån kan anvisa mottagare av arbetsmarknadsstöd som saknar yrkesutbildning och är under 25 år arbetspraktik för att orientera stödtagaren i arbetslivet samt för att främja hans eller hennes placering i arbete och hans eller hennes yrkesskicklighet.

Arbetskraftsbyrån kan anvisa andra än i 1 mom. avsedda mottagare av arbetsmarknadsstöd med dennes samtycke arbetslivsträning för stödjande av återvändandet till arbetslivet samt främjande av placeringen i arbete och yrkeskompetensen.

En mottagare av arbetsmarknadsstöd kan placeras i arbetspraktik eller arbetslivsträning som ordnas av staten, en kommun, en samkommun, ett annat samfund, en stiftelse eller en enskild näringsidkare.

En mottagare av arbetsmarknadsstöd kan inte anvisas arbetspraktik eller arbetslivsträning

Arbetskraftsbyrån, den som ordnar arbetspraktik- eller arbetslivsträningsplatsen och mottagaren av arbetsmarknadsstöd skall ingå ett skriftligt tidsbestämt avtal om arbetspraktiken eller arbetslivsträningen, varav skall framgå

Arbetskraftsbyrån kan dessutom uppställa behövliga villkor för fullgörandet av den arbetspraktik eller arbetslivsträning som avses i avtalet. I ett avtal som gäller arbetslivsträning skall som villkor ingå att den som ordnar träningen skall delta i utvärderingen av yrkeskompetensen och kunnandet hos mottagaren av arbetsmarknadsstöd samt i utvärderingen av hur de utvecklas. Om avtalet bestäms vid behov närmare genom förordning av statsrådet.

Arbetskraftsbyrån skall göra en anmälan om avtalet till förtroendemannen eller en annan person som företräder de arbetstagare som är anställda hos den som ordnar praktik- eller träningsplatsen. Arbetskraftsbyrån får i detta fall utan hinder av bestämmelserna om tystnadsplikt meddela namnet på mottagaren av arbetsmarknadsstöd samt de uppgifter som avses i 1 och 2 mom.

Den praktik- eller träningstid per dag som avses i 1 mom. 2 punkten är högst åtta och minst fyra timmar. Praktik- och träningstiden per vecka får vara högst fem dagar.

Arbetskraftsbyrån kan ingå avtal för den tid orienteringen av personen i fråga i arbetet och arbetslivet eller främjandet av placeringen i arbetslivet och yrkeskompetensen beräknas ta i anspråk. Den tid ett avtal eller flera avtal sammanlagt kan vara i kraft är högst 12 månader per person. Av särskilda skäl, såsom för förhindrande av utslagning från arbetsmarknaden, kan den tid flera avtal sammanlagt kan vara i kraft uppgå till högst 18 månader.

De maximitider som avses i 5 mom. börjar räknas på nytt när en person har uppfyllt arbetsvillkoret enligt 13, 16 eller 16 a § lagen om utkomstskydd för arbetslösa, har fått arbetslöshetsdagpenning under den maximitid som avses i 26 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa samt på nytt uppfyller villkoren för arbetsmarknadsstöd. Maximitiden börjar räknas på nytt också i fråga om en person som efter att maximitiden gått ut har fått arbetsmarknadsstöd för minst 500 dagar på basis av arbetslöshet.

En mottagare av arbetsmarknadsstöd som deltar i arbetspraktik eller arbetslivsträning enligt denna lag står inte i ett i 1 kap. 1 § arbetsavtalslagen avsett anställningsförhållande till den som ordnar arbetspraktiken eller arbetslivsträningen eller till arbetskraftsbyrån.

Den som ordnar arbetspraktiken eller arbetslivsträningen ansvarar för arbetarskyddet enligt vad som bestäms i arbetarskyddslagen (738/2002) och i lagen om unga arbetstagare (998/1993) för den som deltar i arbetspraktik eller arbetslivsträning. (23.8.2002/747)

För olycksfall eller yrkessjukdom i samband med arbetspraktik eller arbetslivsträning skall till mottagare av arbetsmarknadsstöd betalas ersättning av statens medel på samma grunder som lagen om olycksfallsförsäkring (608/1948) föreskriver om olycksfall i arbetet, till den del den skadelidande inte har rätt till minst lika stor ersättning enligt någon annan lag.

Ärenden som gäller utbetalning av ersättning av statens medel med stöd av denna paragraf behandlas i första instans av statskontoret.

Arbetsministeriet skall ordna gruppansvarsförsäkring för dem som deltar i arbetspraktik och arbetslivsträning.

När en mottagare av arbetsmarknadsstöd deltar i utbildning som avses i lagen om arbetskraftspolitisk vuxenutbildning (763/90) skall hans utkomst under utbildningstiden tryggas med arbetsmarknadsstöd.

Bestämmelser om ersättning för uppehälle som betalas till en mottagare arbetsmarknadsstöd samt om ersättning av inkvarteringskostnader finns i lagen om arbetskraftspolitisk vuxenutbildning (763/1990) . (16.11.2001/994)

När en mottagare av arbetsmarknadsstöd på anvisning av arbetskraftsbyrån deltar i sådana hälso- och andra undersökningar som ordnas för utredande av lämplighet eller av utbildnings- och arbetsprövningsalternativ eller för stödande av arbetsplacering, sådan arbets- och utbildningsprövning, sådana orienteringsbesök vid yrkesläroanstalter, sådan arbetsprövning eller annan arbetsträning, som avses i lagen om arbetskraftsservice (1005/93) och förordningen om arbetskraftsservice (1251/93) , tryggas hans utkomst med arbetsmarknadsstöd.

Till en mottagare av arbetsmarknadsstöd utbetalas ersättning för resekostnader och för extra arbetsprövningskostnader för tiden för åtgärder som avses i 1 mom. enligt lagen om arbetskraftsservice (1005/93) och förordningen om förmåner i samband med arbetskraftsservice (1253/93) .

Ersättning för uppehälle betalas till mottagare av arbetsmarknadsstöd för resekostnader och andra kostnader för uppehälle under den arbetslivsträning som avses i 6 § 2 mom.

Ersättning för uppehälle betalas till en person som avses i 2 § 2 mom. för resekostnader och andra kostnader för uppehälle under den arbetspraktik som avses i 6 § 1 mom.

Beträffande den ersättning för uppehälle som avses i 1 och 2 mom. gäller vad som i lagen om arbetskraftspolitisk vuxenutbildning bestäms om ersättning för uppehälle för den som deltar i arbetskraftspolitisk vuxenutbildning i Finland och om ärenden som gäller ersättningen.

På utredandet av förutsättningarna för att sysselsätta mottagare av arbetsmarknadsstöd och på planer som syftar till att förbättra sysselsättningsförutsättningarna tillämpas vad som föreskrivs särskilt. En sådan plan för arbetssökande som avses i 10 c § 3 mom. lagen om arbetskraftsservice är en förutsättning för att en arbetslös skall kunna anvisas arbete i fråga om vilket för lönekostnaderna beviljas stöd enligt 2 a kap.

Arbetskraftsbyrån kan på ansökan bestämma att arbetsmarknadsstöd skall betalas till en annan arbetsgivare än till ett statligt ämbetsverk eller en statlig inrättning, om denne andre arbetsgivare ingår ett arbetsavtal enligt 1 kap. 1 § arbetsavtalslagen eller ett läroavtal enligt lagen om yrkesutbildning (630/1998) med en i 2 § 2 mom. avsedd arbetslös som anvisats av arbetskraftsbyrån och som är berättigad till arbetsmarknadsstöd. Det kan bestämmas att arbetsmarknadsstöd skall betalas för deltidsarbete. (26.1.2001/62)

En person anses vara berättigad till arbetsmarknadsstöd på det sätt som avses i 1 mom., även om till honom omedelbart före arbetsförhållandets början inte har betalts stöd på grund av en begränsning som avses i 17–19 §, 20 § 1 mom., 22 a §, 23 § 3 mom., 24 § eller 28 § 2 mom.

Det kan bestämmas att arbetsmarknadsstödet skall betalas separat eller tillsammans med sådant sysselsättningsstöd till arbetsgivaren som avses i sysselsättningslagen och i bestämmelser som utfärdats med stöd av den ( sammansatt stöd ). Arbetsmarknadsstödet sammanslås inte med sysselsättningsstödet, om beloppet av sysselsättningsstöd som för samma tid beviljas för stödjande av sysselsättning av en person överstiger beloppet av normalt sysselsättningsstöd enligt sysselsättningsförordningen.

På det arbetsmarknadsstöd som betalas till arbetsgivaren tillämpas dessutom vad som i sysselsättningslagen och sysselsättningsförordningen föreskrivs om sysselsättningsstöd som beviljas arbetsgivare, om inte något annat bestäms i denna lag eller i en förordning som utfärdats med stöd av den. Arbetsmarknadsstöd betalas inte till en arbetsgivare som inte i ett avtal enligt 1 mom. har förbundit sig att betala minst en sådan lön som uppgår till beloppet av det fulla arbetsmarknadsstöd som avses i 23 § 1 mom. under den tid då en person som sysselsatts med hjälp av stöd är arbetsoförmögen och på grund av en begränsning enligt 19 § 1 mom. sjukförsäkringslagen (364/1963) inte får dagpenning eller annan motsvarande lagstadgad ersättning eller då han på andra grunder inte får lön för sjukdomstiden av arbetsgivaren.

Till arbetsgivaren betalas i arbetsmarknadsstöd fullt arbetsmarknadsstöd enligt 23 § 1 mom.

Det belopp av arbetsmarknadsstöd eller sammansatt stöd som betalas till arbetsgivaren kan vara högst så stort som de kostnader som en persons lön åsamkat arbetsgivaren. Stöd betalas inte, om de kostnader som en persons lön åsamkar arbetsgivaren per månad är mindre än beloppet av fullt arbetsmarknadsstöd per månad. Som lönekostnader betraktas lön som har betalts till en sysselsatt person före avdrag av den försäkrades lagstadgade avgifter och skatter samt arbetsgivarens lagstadgade socialskyddsavgift, arbetspensionsförsäkrings-, olycksfallsförsäkrings- och arbetslöshetsförsäkringspremier samt obligatorisk grupplivförsäkringspremie. Om beloppet av sammansatt stöd överstiger arbetsgivarens lönekostnader, görs avdrag från sysselsättningsstödet.

Om maximibeloppet av stöd som betalas till olika arbetsgivare och om förfarandet vid betalningen av stöd bestäms genom förordning av statsrådet.

Det kan bestämmas att arbetsmarknadsstöd skall betalas till arbetsgivaren för högst 24 månader per person. Kombinerat med sysselsättningsstödet kan det dock bestämmas att arbetsmarknadsstödet skall betalas till arbetsgivaren för högst 12 månader per person. Beträffande maximitiderna tillämpas vad som i 8 § 6 mom. bestäms om den maximitid under vilken avtal om arbetspraktik och arbetslivsträning kan vara i kraft.

Utan hinder av vad som bestäms i 13 § 1–3 mom. kan arbetskraftsbyrån på ansökan och för att stödja sysselsättning av en person och ersätta betydande kostnader till följd av mottagande av arbete bestämma att arbetsmarknadsstöd skall betalas som resebidrag till den som får arbetsmarknadsstöd eller har rätt att få arbetsmarknadsstöd och som ingår ett arbetsavtal enligt 1 § lagen om arbetsavtal och som tar emot heltidsarbete som varar i minst sex månader utanför sitt pendlingsområde enligt 10 § 1 mom. lagen om utkomstskydd för arbetslösa ( resebidrag ).

I fråga om den som har rätt att få arbetsmarknadsstöd gäller vad som bestäms i 12 a § 2 mom.

Som heltidsarbete betraktas ett arbete där arbetstiden under en tid av en månad, under fyra på varandra följande kalenderveckor eller under en särskild utjämningsperiod överskrider 75 procent av en heltidsanställd arbetstagares maximala arbetstid inom branschen.

Vad som i denna lag bestäms om resebidrag på basis av arbetsavtalsförhållande tillämpas även på läroavtal enligt lagen om yrkesutbildning (630/1998) och lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning (631/1998) samt på arbete som baserar sig på tjänsteförhållande.

Resebidrag betalas inte på grundval av ett sådant arbetsförhållande där arbetsgivaren för lönekostnaderna har beviljats stöd av sysselsättningsanslag eller arbetsmarknadsstöd enligt 2 a kap.

Resebidrag betalas inte, om det arbetsförhållande som bidraget baserar sig på har inletts innan ett utlåtande som avses i 3 § 3 mom. och 34 § har lämnats.

I arbetsmarknadsstöd betalas fullt arbetsmarknadsstöd enligt 23 § 1 och 2 mom.

Utan hinder av vad som i 27 § bestäms om antalet arbets-, självrisk- eller arbetsmarknadsstödsdagar kan det bestämmas att arbetsmarknadsstöd skall betalas som resebidrag för längst två månader efter det att arbetsförhållandet inleddes och för fem dagar i veckan.

Om personen under stödperioden inte arbetar i ett arbetsförhållande enligt 12 d §, skall utbetalningen av stödet omedelbart avslutas.

Berättigad till arbetsmarknadsstöd är en till arbetskraftsbyrån anmäld, arbetslös och arbetsför person som söker heltidsarbete, står till arbetsmarknadens förfogande och inte har kunnat anvisas arbete eller utbildning.

För att bibehålla sin rätt till arbetsmarknadsstöd skall stöd tagaren anmäla sig till arbetskraftsbyrån så som denna bestämmer.

Utan hinder av 1 mom. är den som får delinvalidpension berättigad till arbetsmarknadsstöd, även om han inte söker heltidsarbete.

En person har inte rätt till arbetsmarknadsstöd för den tid för vilken stöd för främjande av hans sysselsättning betalas till arbetsgivaren. (30.12.1997/1354)

Den som inte är finsk medborgare har rätt till arbetsmarknadsstöd enligt denna lag, förutsatt att han enligt ett för Finland bindande internationellt avtal eller ett uppehålls- eller arbetstillstånd har obegränsad rätt att arbeta här.

Den som inte har fyllt 17 år är inte berättigad till arbetsmarknadsstöd.

En person som är 17 år och inte har fullbordad yrkesutbildning vid en läroanstalt eller inte har avlagt en examen som avses i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning är inte berättigad till arbetsmarknadsstöd. Begränsningen tillämpas inte under den tid personen deltar i sådan utbildning, arbetspraktik, arbetsprövning eller av arbetsförvaltningen ordnad rehabilitering som avses i 2 kap. (15.12.2000/1089)

Vad 2 mom. stadgar tillämpas på 18-24-åringar som utan godtagbart skäl vägrar ta emot ett erbjudet arbete eller erbjuden utbildning, arbetspraktik, arbetsprövning eller rehabilitering som avses i 2 kap. eller som har vägrat delta i, avbrutit eller låtit bli att söka in till lämplig yrkesutbildning, för vilken den studerande får de sociala förmåner som betalas vid utbildning. (6.9.1996/665)

Om förutsättningarna för erhållande av arbetsmarknadsstöd gäller i övrigt vad 4 a, 5, 5 a och 5 b § lagen om utkomstskydd för arbetslösa bestämmer om arbetslöshetsdagpenning, om inte något annat följer av 2 kap. (11.7.1997/681)

Till en person som avses i 2 § 1 punkten betalas arbetsmarknadsstöd när han eller hon, efter att ha anmält sig till arbetskraftsbyrån eller under en två års granskningsperiod före sin anmälan, i sammanlagt fem månader har varit i arbete, självständig företagare eller arbetslös arbetssökande vid en arbetskraftsbyrå eller deltagit i sådan arbetspraktik, arbetslivsträning, utbildning, arbetsprövning eller av arbetsförvaltningen ordnad rehabilitering som avses i 2 kap. Denna begränsning tillämpas inte på den som har kommit ut på arbetsmarknaden efter att ha fullbordat yrkesutbildning vid en läroanstalt eller efter att ha avlagt en examen som avses i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning.

Den som arbetat, varit företagare eller arbetssökande samtidigt som han eller hon studerat på heltid, anses inte ha varit på arbetsmarknaden.

Den som utan giltig orsak upprepade gånger vägrar delta i åtgärder som arbetskraftsmyndigheten erbjuder i syfte att klarlägga arbetsförmågan eller arbetskonditionen eller utan giltig orsak vägrar delta i sysselsättningsfrämjande åtgärder som avses i 6 § 2 mom. eller 11 § och som ingår i den plan för arbetssökande som avses i 10 c § lagen om arbetskraftsservice eller i andra därmed jämförliga åtgärder som måste anses vara skäliga och som främjar sysselsättningen, har under två månader inte rätt till arbetsmarknadsstöd. Tiden räknas från den dag då vägran ägde rum.

En stödtagare har alltid rätt att vägra delta i arbetspraktik, arbetslivsträning eller arbetsprövning utanför sin pendlingsregion utan att förlora sin rätt till arbetsmarknadsstöd.

Den som utan giltigt skäl vägrar delta i eller genom sitt eget förfarande orsakar att han inte väljs till sådan för honom lämpad utbildning som avses i 10 § eller utbildning under vilken han har rätt till förmåner på den nivå som bestäms i denna lag eller som efter att ha påbörjat utbildning utan giltigt skäl har avbrutit eller av eget förvållande blivit avstängd från utbildningen, har under två månader inte rätt till arbetsmarknadsstöd. Denna avbrottstid räknas från det han vägrade delta i utbildningen, avbröt utbildningen eller blev avstängd från den. (30.12.1997/1354)

En person har alltid rätt att vägra delta i utbildning, som ordnas utanför rikets gränser, utan att förlora sin rätt till arbetsmarknadsstöd. (11.7.1997/681)

Den som utan giltigt skäl avbryter eller av eget förvållande måste avbryta sitt deltagande i sådana åtgärder som avses i 6 § eller 11 § eller andra därmed jämförliga sysselsättningsfrämjande åtgärder som måste anses vara skäliga, har under två månader efter avbrytandet inte rätt till arbetsmarknadsstöd.

En stödtagare har rätt att avbryta sin arbetspraktik, arbetslivsträning och arbetsprövning utan att förlora sin rätt till arbetsmarknadsstöd, när han eller hon i sammanlagt sex månader skött uppgifter hos en och samma praktik-, tränings- eller arbetsprövningsarrangör.

En stödtagare har rätt att avbryta sin arbetspraktik, arbetslivsträning och arbetsprövning utan att förlora sin rätt till arbetsmarknadsstöd, om den som ordnar åtgärden väsentligen försummar sina i 8 a § 2 mom. eller i 13 b § lagen om arbetskraftsservice föreskrivna förpliktelser eller försummar att iaktta villkoren i avtalet om åtgärden.

På arbetsmarknadsstöd tillämpas vad 7 och 7 a §, 9 § 1 mom. och 3–5 mom., 9 a och 9 b § samt 10 § 2 mom. lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskriver om arbetslöshetsdagpenning.

Om det av den omständigheten att en stödtagare upprepade gånger förfar så som avses i 17–19 § kan dras den slutsatsen att stödtagaren inte vill delta i sysselsättningsfrämjande åtgärder, har stödtagaren inte rätt till arbetsmarknadsstöd förrän han eller hon i minst tre månader varit i arbete eller deltagit i sådan utbildning som avses i 10 §.

Vid upprepad vägran att ta emot arbete eller motsvarande förfarande skall i fråga om arbetsmarknadsstödet iakttas vad 11 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskriver om arbetslöshetsdagpenning.

Arbetsmarknadsstöd betalas utan hinder av 16–19 och 22 a § för sådan tid då personen i fråga under väntetid, avbrottstid eller självrisktid har deltagit i sådan utbildning, arbetspraktik, arbetslivsträning, arbetsprövning eller rehabilitering som avses i 2 kap.

Avbrottstiden räknas från utgången av den väntetid som avses i 16 §, om det förfarande som avses i 17-19 §§ eller 20 § 1 mom. har ägt rum innan väntetiden löpt ut.

När de väntetider och avbrottstider som avses i 16–20 § beräknas anses en månad ha 30 dagar. (30.12.1999/1325)

Arbetsmarknadsstöd betalas efter det att en person varit arbetslös arbetssökande vid arbetskraftsbyrån sammanlagt fem arbetsdagar under högst åtta på varandra följande kalenderveckor. Före denna självrisktid om fem dagar betalas inget arbetsmarknadsstöd. Som självriskdagar betraktas inte arbetslöshetsdagar som ingår i de väntetider och bestämda tider som avses i 16-20 §. (11.7.1997/681)

Självrisktiden anses ha gått till ända även då den i 17 § nämnda arbetslöshetstiden för arbetstagare med förkortad arbetsvecka eller i deltidsarbete uppgår till sammanlagt en tid som motsvarar fem arbetslöshetsdagar.

Till självrisktiden räknas även de dagar personen i fråga efter det arbetslösheten börjat har varit arbetsoförmögen utan att för denna tid uppbära dagpenning i enlighet med sjukförsäkringslagen eller annan motsvarande lagstadgad ersättning eller av arbetsgivaren lön för sjukdomstiden.

Självrisktiden är i kraft till utgången av det kalenderår under vilket den i sin helhet har uppkommit. Under ett begynnande kalenderår förutsätts ny självrisktid inte

Om orsaken till att en person är förhindrad att arbeta är andra arbetstagares stridsåtgärd som inte står i samband med personens anställningsvillkor eller arbetsförhållanden, är han eller hon oberoende av bestämmelserna om självrisktid berättigad till arbetsmarknadsstöd om han eller hon annars uppfyller villkoren för erhållande av arbetsmarknadsstöd. (26.1.2001/62)

Arbetsmarknadsstödets fulla belopp är lika stort som den dagpenning som avses i 22 § 1 mom. lagen om utkomstskydd för arbetslösa.

Till en mottagare av arbetsmarknadsstöd som skall försörja barn under 18 år betalas stödet tillsammans med en barnförhöjning, som uppgår till det belopp som anges i 24 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa. (23.11.2001/1062)

Arbetsmarknadsstödets belopp skall räknas ut med beaktande av 5 kap. samt 27 och 27 a §§ lagen om utkomstskydd för arbetslösa.

Vid prövningen av sökandens behov av ekonomiskt stöd skall beaktas hans egna bruttoinkomster och även makens till den del de överstiger 236 euro i månaden. Med make jämställs också den med vilken sökanden utan att ingå äktenskap fortgående bor i gemensamt hushåll i förhållanden av äktenskapsliknande natur. Makar som på grund av söndring varaktigt bor åtskils betraktas inte som makar. Som inkomster beaktas emellertid inte

Vederbörandes egna och makens i 1 mom. nämnda inkomster fastställs utgående från de vid beskattningen konstaterade inkomsterna. Arbetsmarknadsstödet bestäms dock enligt situationen vid den tidpunkt då stödet betalas ut, antingen på basis av de beräknade eller annars konstaterbara inkomsterna. Statsrådet fastställer de allmänna grunder enligt vilka folkpensionsanstalten utfärdar föreskrifter för sina lokalbyråer.

Från det månadsvis uträknade beloppet av sådant fullt arbetsmarknadsstöd som avses i 23 § skall i fråga om försörjningspliktiga dras av 50 procent från den enligt 1 och 2 mom. fastställda inkomstdel som överstiger 848 euro i månaden. I fråga om ensamstående skall på motsvarande sätt dras av 75 procent från den enligt 1 och 2 mom. bestämda del av inkomsterna som överstiger 253 euro i månaden. Inkomstgränsen för den som är försörjningspliktig höjs med 106 euro för varje barn som inte har fyllt 18 år och som han skall försörja. Månatliga inkomstposter som påverkar fastställandet av arbetsmarknadsstödet avrundas nedåt till närmaste hela euro så att den överskjutande delen lämnas obeaktad.

Utan hinder av denna paragraf betalas arbetsmarknadsstödet ut till högst ett belopp som beräknats enligt 27 § 1 mom. lagen om utkomstskydd för arbetslösa.

Om den allmänna lönenivån i landet väsentligt förändras skall de i denna paragraf angivna beloppen justeras genom förordning av statsrådet i motsvarighet till den förändrade lönenivån.

Något behov av ekonomiskt stöd förutsätts inte under de 180 första arbetslöshetsdagarna då vederbörandes rätt till arbetslöshetsdagpenning har upphört på grund av begränsningen i 26 § 1 mom. lagen om utkomstskydd för arbetslösa. För den som uppfyller arbetsvillkoret enligt 13, 16 eller 16 a § lagen om utkomstskydd för arbetslösa och har fått arbetslöshetsdagpenning för maximitiden enligt 26 § 1 mom. lagen om utkomstskydd för arbetslösa, börjar de nämnda 180 arbetslöshetsdagarna räknas från början när han på nytt uppfyller villkoren för arbetsmarknadsstöd. (11.7.1997/681)

Något behov av ekonomiskt stöd förutsätts inte heller av personer över 55 år som när de blir arbetslösa uppfyller arbetsvillkoret enligt 13 § 2 eller 3 mom., 16 § 2-5 mom. eller 16 a § 2-5 mom. lagen om utkomstskydd för arbetslösa. (22.12.1994/1320)

Inte heller förutsätts något behov av ekonomiskt stöd under den tid vederbörande deltar i sådan utbildning, arbetspraktik, arbetslivsträning, arbetsprövning eller av arbetsförvaltningen ordnad rehabilitering, som avses i 2 kap. (21.12.2001/1431)

I arbetsmarknadsstöd till en sådan i 2 § 1 punkten angiven person som bor i sina föräldrars hushåll betalas 60 procent av det enligt 23-25 §§ beräknade arbetsmarknadsstödet.

Vad 1 mom. stadgar tillämpas inte under den tid vederbörande deltar i utbildning, arbetspraktik, arbetsförsök eller rehabilitering som ordnats av arbetsförvaltningen enligt 2 kap.

Arbetsmarknadsstödet betalas utan tidsbegränsning. Det sammanlagda antalet arbets-, självrisk- och arbetsmarknadsstödsdagar under varje kalendervecka får vara högst 5.

Ansökan om arbetsmarknadsstöd riktas till folkpensionsanstaltens lokalbyrå. Lokalhyran skall inhämta ett sådant utlåtande som avses i 3 §.

Den som ansöker om arbetsmarknadsstöd skall för folkpensionsanstaltens lokalbyrå förete utredning om inkomster som inverkar på arbetsmarknadsstödets storlek samt lämna övriga uppgifter som behövs för beviljande och utbetalning. Arbetsmarknadsstöd betalas från det rätten till stöd uppkom, dock inte utan något särskilt vägande skäl för längre tid än tre månader före ansökan om stödet. (11.7.1997/681)

Arbetsgivare kan ansöka om sådant arbetsmarknadsstöd som avses i 2 a kap. hos folkpensionsanstaltens lokalbyrå. Ansökan och framställan om beviljande av stöd kan också lämnas in till arbetskraftsbyrån. Om ansökan och om de uppgifter som behövs för beviljandet och utbetalningen av stöd bestäms genom förordning. (30.12.1997/1354)

Arbetsmarknadsstöd betalas efter väntetidens utgång för högst fem dagar per kalendervecka. Om utbetalningen av arbetsmarknadsstödet gäller dessutom i tillämpliga delar vad 44 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa stadgar om utbetalning av arbetslöshetsdagpenning.

Till arbetsgivaren betalas sådant arbetsmarknadsstöd som avses i 2 a kap. för de dagar för vilka arbetsgivaren är skyldig att betala lön, dock högst för fem dagar per kalendervecka. Arbetsmarknadsstöd betalas dock inte för de dagar för vilka till arbetsgivaren med stöd av 28 § sjukförsäkringslagen betalas dagpenning eller moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning enligt nämnda lag. Dessa ersättningsdagar inräknas i maximitiden på fem dagar. (30.12.1997/1354)

Folkpensionsanstalten skall i ärenden som gäller beviljande, förvägrande och återkrav av arbetsmarknadsstöd ge sökanden ett skriftligt beslut. (18.4.1997/331)

Den som är missnöjd med folkpensionsanstaltens beslut får söka ändring i det hos arbetslöshetsnämnden och den som är missnöjd med arbetslöshetsnämndens beslut får söka ändring i det hos försäkringsdomstolen. I försäkringsdomstolens beslut får ändring inte sökas genom besvär.

Besvärsskriften skall lämnas in till folkpensionsanstalten inom 30 dagar från det ändringssökanden fick del av beslutet. (18.4.1997/331)

Folkpensionsanstaltens beslut skall oberoende av om ändring söks iakttas till dess att ärendet har avgjorts genom ett beslut som vunnit laga kraft.

I ett sådant bindande utlåtande som en arbetskraftsmyndighet har givit med stöd av 3 § får ändring inte särskilt sökas genom besvär.

I beslut som gäller arbetsmarknadsstöd till arbetsgivaren eller arbetsmarknadsstöd som betalas som resebidrag får ändring inte sökas genom besvär. I frågor som gäller undanröjande av beslut och rättelse av fel iakttas i tillämpliga delar 33 och 33 a §. Den som är missnöjd med beslutet om återkrav av arbetsmarknadsstöd som betalts som resebidrag får emellertid söka ändring däri genom besvär i enlighet med 2 och 3 mom. (15.12.2000/1089)

Om folkpensionsanstalten till alla delar godkänner de yrkanden som framställts i de besvär som inlämnats till den, skall den ge ett rättelsebeslut i ärendet. I ett rättelsebeslut får ändring sökas enligt 30 §. (18.4.1997/331)

Kan folkpensionsanstalten inte rätta det beslut som besvären avser så som nämns i 1 mom., skall den inom 30 dagar från besvärstidens utgång sända besvärsskriften och sitt utlåtande till besvärsinstansen för behandling. Folkpensionsanstalten kan härvid genom ett interimistiskt beslut rätta sitt tidigare beslut till den del den godkänner yrkandet i besvären. Om besvären redan har sänts till besvärsinstansen, skall denna omedelbart underrättas om det interimistiska beslutet. I det interimistiska beslutet får ändring inte sökas. (18.4.1997/331)

Avvikelse kan ske från den i 2 mom. nämnda tidsfristen, under förutsättning att det behövs tilläggsutredning med anledning av besvären. Ändringssökanden skall i så fall utan dröjsmål underrättas om att tilläggsutredning inhämtas. Besvärsskriften jämte utlåtandet skall emellertid alltid tillställas rättsmedelsinstansen inom 60 dagar efter besvärstidens utgång.

Har besvär som anförs hos arbetslöshetsnämnden eller försäkringsdomstolen kommit in efter utgången av den tid som nämns i 30 §, kan besvärsinstansen trots förseningen ta upp besvären till prövning, om det finns vägande skäl till förseningen.

Ändringssökanden anses ha fått del av beslutet den sjunde dagen efter att beslutet postades under den adress han uppgivit, om inte annat visas.

Om ett lagakraftvunnet beslut som gäller en förmån enligt denna lag grundar sig på en oriktig eller bristfällig utredning eller uppenbart står i strid med lag, kan försäkringsdomstolen på framställning av folkpensionsanstalten eller på ansökan av den som saken gäller, efter att ha berett de övriga parterna tillfälle att bli hörda, undanröja beslutet och bestämma att ärendet skall behandlas på nytt. Efter att ha gjort en ovan nämnd framställning kan folkpensionsanstalten, tills ärendet har avgjorts på nytt, temporärt inställa utbetalningen av förmånen eller betala den till de belopp framställningen avser.

Om ny utredning framkommer i ett ärende som gäller beviljande av förvägrad förmån eller utökande av redan beviljad förmån, skall folkpensionsanstalten pröva ärendet på nytt. Folkpensionsanstalten kan utan hinder av ett tidigare lagakraftvunnet beslut bevilja en förvägrad förmån eller utöka en redan beviljad förmån. Arbetslöshetsnämnden och försäkringsdomstolen kan tillämpa motsvarande förfarande när de behandlar ärenden som gäller ändringssökande. I beslutet får ändring sökas enligt 30 §.

Grundar sig folkpensionsanstaltens beslut på en klart oriktig eller bristfällig utredning eller på uppenbart oriktig tillämpning av lag, kan folkpensionsanstalten med samtycke av den som saken gäller undanröja sitt felaktiga beslut och avgöra ärendet på nytt.

Innehåller folkpensionsanstaltens beslut ett uppenbart skriv- eller räknefel, skall folkpensionsanstalten rätta beslutet. Ett fel får dock inte rättas, om rättelsen leder till ett oskäligt resultat för den som saken gäller.

Angående rättelse skall en anteckning göras i folkpensionsanstaltens liggarexemplar. Den som saken gäller skall tillställas ett rättat eller nytt beslut. Om ändringssökande är anhängigt i fråga om beslutet, skall folkpensionsanstalten meddela besvärsinstansen att rättelseärendet upptagits till behandling samt tillställa även besvärsinstansen sitt beslut i detta ärende.

I ett beslut genom vilket folkpensionsanstalten inte har godkänt ett yrkande på rättelse av fel får ändring inte sökas genom besvär.

Arbetskraftsbyrån eller arbetskraftskommissionen skall till folkpensionsanstaltens lokalbyrå avge utlåtande om huruvida de förutsättningar för arbetsmarknadsstöd om vilka bestäms i 2 § 2 och 3 mom., 2 a kap., 12 d och 12 e §, 12 g § 1 mom., 13 och 14 §, 15 § 2–4 mom., 16–22 §, 25 § 3 mom. och 26 § 2 mom. föreligger eller inte. Utlåtande skall ges om de förutsättningar som bestäms i 15 § 4 mom. endast till den del på arbetsmarknadsstödet tillämpas vad som i 4 a §, 5 § 1 mom. 3 punkten och 2 mom. samt 5 a och 5 b § lagen om utkomstskydd för arbetslösa bestäms om arbetslöshetsdagpenning. (15.12.2000/1089)

Utlåtandet är bindande för folkpensionsanstaltens lokalbyrå. Arbetskraftsbyrån och arbetskraftskommissionen skall på begäran av lokalbyrån utan dröjsmål komplettera sitt utlåtande.

Något utlåtande skall dock inte ges när arbetstagaren har permitterats för viss tid, enligt 17 eller 18 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa, och permitteringen gäller minst tio arbetstagare.

I ärenden som gäller arbetsmarknadsstöd iakttas i tillämpliga delar vad 29 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa bestämmer om rätten att få uppgifter i ett ärende som gäller utkomstskydd för arbetslösa.

Arbetskraftsmyndigheten har rätt att för behandlingen av förutsättningarna för erhållande av arbetsmarknadsstöd och förutsättningarna enligt 5 b och 8 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa för erhållande av arbetslöshetsdagpenning såsom massöverlåtelse utan avgift av undervisningsstyrelsen, länsstyrelserna och högskolorna få namnen och personbeteckningarna på dem som blivit valda vid urvalen av studerande samt uppgifter om läroanstalt och studielinje eller utbildningsprogram och uppgifter om studierna bedrivs på heltid. Arbetskraftsmyndigheten har rätt att i ett enskilt fall för att avgöra eller granska rätten till arbetsmarknadsstöd eller arbetslöshetsdagpenning av vederbörande läroanstalt utan avgift få i detta moment avsedda uppgifter.

Har en förmån enligt denna lag betalts utan grund eller till ett för stort belopp, skall den överbetalda förmånen återkrävas.

Återkravet kan frångås helt eller delvis, om detta anses skäligt och det att förmånen betalades utan grund inte berodde på svikligt förfarande eller grovt vållande från förmånstagarens eller hans företrädares sida eller om det belopp som betalts utan grund är litet.

Belopp som skall återkrävas kan kvittas mot förmåner som folkpensionsanstalten senare betalar, likväl med beaktande av vad som i utsökningslagen stadgas om den minimiutkomstdel som skall undantas vid utmätning av lön. Utan samtycke kan kvittningen dock endast ske mot en förmån enligt denna lag eller en därmed jämställbar annan förmån.

Ett lagakraftvunnet beslut om återkrav får verkställas såsom en dom som har vunnit laga kraft.

Har sådant arbetsmarknadsstöd som betalas till arbetsgivaren använts i strid med denna lag eller en förordning som utfärdats med stöd av den eller i strid med villkoren i beslutet om beviljande, skall arbetsgivaren till folkpensionsanstalten återbetala det stöd som betalts utan grund. På det belopp som återbetalas skall från och med den dag då stödet betalts ut betalas årlig ränta enligt den räntefot om vilken bestäms i 3 § 2 mom. räntelagen (633/1982) , ökad med tre procentenheter. Om det belopp som skall återbäras inte betalas senast den dag som bestäms i beslutet om återkrav, skall från och med denna dag årlig dröjsmålsränta betalas på beloppet enligt den räntefot som avses i 4 § 3 mom. räntelagen. I fråga om återkrav av arbetsmarknadsstöd hos arbetsgivare gäller i övrigt i tillämpliga delar 1–4 mom. (30.12.1997/1354)

Om en person säger upp sig från sitt arbete eller genom sitt eget förfarande orsakar att arbetsförhållandet avslutas inom sex månader efter det att det arbetsförhållande inleddes på basis av vilket resebidrag har betalts, återkrävs resebidraget, om återkrav inte är oskäligt. På återkrav av arbetsmarknadsstöd som betalts som resebidrag tillämpas i övrigt 1–4 mom. (15.12.2000/1089)

Har en person fått arbetsmarknadsstöd för samma tid som han retroaktivt får dagpenning enligt sjukförsäkringslagen (364/63) , dagpenning eller olycksfallspension enligt lagen om olycksfallsförsäkring eller sådan förmån som avses i 45 § 1 mom. lagen om utkomstskydd för arbetslösa, får folkpensionsanstalten driva in det för denna tid grundlöst utbetalda beloppet från den retroaktiva förmånen.

Om indrivning av arbetsmarknadsstöd gäller dessutom i tillämpliga delar vad som stadgas i 45 § 2 mom. lagen om utkomstskydd för arbetslösa.

Har en person grundlöst fått arbetslöshetsdagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller förmåner enligt lagen om arbetskraftspolitisk vuxenutbildning för samma tid för vilken han retroaktivt beviljas arbetsmarknadsstöd, får folkpensionsanstaltens lokalbyrå eller arbetslöshetskassan driva in den för denna tid grundlöst utbetalda arbetslöshetsdagpenningen eller förmånen enligt lagen om arbetskraftspolitisk vuxenutbildning från det retroaktivt utbetalda arbetsmarknadsstödet. På motsvarande sätt får lokalbyrån driva in grundlöst utbetalt arbetsmarknadsstöd från sådan dan arbetslöshetsdagpenning eller förmån enligt lagen om arbetskraftspolitisk vuxenutbildning som betalas ut retroaktivt. (22.12.1994/1320)

Arbetsmarknadsstöd får inte utmätas. Ett avtal enligt vilket en på denna lag grundad rättighet överförs på någon annan är ogiltigt.

Den som på bedrägligt sätt skaffar eller försöker skaffa arbetsmarknadsstöd skall dömas enligt 36 kap. 1-3 §§ strafflagen.

Om inte något annat följer av denna lag, skall på arbetsmarknadsstöd tillämpas vad som i 6 §, 10 § 1 mom., 28 § 4 och 6 mom., 32, 36 a, 39 och 43 c § samt 44 § 3 mom. lagen om utkomstskydd för arbetslösa bestäms om arbetslöshetsdagpenning och ärenden som gäller utkomstskydd för arbetslösa.

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

Denna lags 2 § 2 punkt tillämpas i det fall att rätten till arbetslöshetsdagpenning har upphört när denna lag trädde i kraft. Har på någons grunddagpenning tillämpats de behovsprövningsstadganden i lagen om utkomstskydd för arbetslösa som gällde när denna lag trädde i kraft, har han rätt till arbetsmarknadsstöd om han är i behov av ekonomiskt stöd.