450/1987

Anträffas den som har begått brott på bar gärning eller flyende fot får han gripas av vem som helst, om fängelse kan följa på brottet eller om brottet är lindrig misshandel, snatteri, lindrig förskingring, lindrigt olovligt brukande, lindrig bruksstöld av motordrivet fortskaffningsmedel, lindrig skadegörelse eller lindrigt bedrägeri. (12.7.2002/615)

Var och en får också gripa den som enligt efterlysning utfärdad av en myndighet har förklarats anhållen eller häktad.

Den gripne skall utan dröjsmål överlämnas till en polisman.

Om den som skall gripas gör motstånd eller flyr, får den gripande använda sådana maktmedel som är nödvändiga för att gripa personen i fråga och som utifrån en helhetsbedömning kan anses försvarliga. Vid bedömningen skall hänsyn tas till brottets art, hur den som skall gripas uppträder samt situationen också i övrigt. (13.6.2003/516)

Bestämmelser om excess i samband med användning av maktmedel finns i 4 kap. 6 § 3 mom. och 7 § strafflagen (39/1889) . (13.6.2003/516)

En polisman får gripa den som misstänks för brott och som enligt beslut därom skall anhållas eller häktas.

Finns det förutsättningar för anhållande, får en polisman gripa den misstänkte även utan beslut härom, om verkställigheten av anhållandet annars kan äventyras. Polismannen skall utan dröjsmål göra anmälan om gripandet hos en anhållningsberättigad tjänsteman. Denne skall inom 24 timmar efter gripandet besluta om den gripne skall friges eller anhållas. Den som gripits skall genast underrättas om orsaken därtill.

För återfående av lös egendom som har förlorats genom brott eller annars tappats skall myndighetshjälp anlitas. Åtgärder som syftar till att återta sådan egendom är dock tillåtna som självtäkt

I de situationer som avses ovan får sådana maktmedel användas som är nödvändiga för att få tillbaka egendomen och som utifrån en helhetsbedömning kan anses försvarliga. Vid bedömningen skall hänsyn tas till hur uppenbar rättskränkningen är samt hur stor och sannolik den hotande rättsförlusten är.

Bestämmelser om straffbar egenhandsrätt finns i 17 kap. 9 § strafflagen.

Den som på sannolika skäl misstänks för brott får anhållas,

När någon är skäligen misstänkt för brott får han anhållas fastän det inte finns sannolika skäl för misstanken, om de förutsättningar för anhållande som nämns i 1 mom. i övrigt föreligger och det är synnerligen viktigt att den misstänkte tas i förvar i avvaktan på ytterligare utredning. (27.4.1990/361)

Ingen får anhållas, om detta med hänsyn till sakens natur eller den misstänktes ålder eller andra personliga förhållanden vore oskäligt.

Den som har anhållits skall omedelbart friges när det inte längre finns förutsättningar för anhållande och, om det inte yrkas att den anhållne skall häktas, senast när den tid har löpt ut inom vilken häktning enligt 13 § skall begäras.

Om frigivning av den anhållne beslutar en i 6 § nämnd anhållningsberättigad tjänsteman. När häktningsyrkande handläggs, fattas beslutet dock av domstolen.

Den som har anhållits eller häktats för ett brott och som frigivits får inte anhållas på nytt för samma brott på grund av en omständighet som var känd för myndigheten när den fattade beslut om anhållandet eller häktningen.

Om anhållande beslutar en anhållningsberättigad tjänsteman. Anhållningsberättigade tjänstemän är

Den som har anhållits skall genast när han förklarats anhållen eller med stöd av anhållningsförordnandet gripits få besked om orsaken till anhållandet. Anhållandet skall registreras på det sätt varom stadgas närmare genom förordning.

Enligt den anhållnes anvisningar skall någon av hans anhöriga eller någon annan som står honom nära utan dröjsmål underrättas om anhållandet. Om detta skulle förorsaka synnerligt men för utredningen av brottet, kan underrättelsen framskjutas högst tills domstolen tar upp yrkandet om häktning av den anhållne. En sådan underrättelse får dock inte utan synnerliga skäl lämnas mot den anhållnes vilja. En anhållningsberättigad tjänsteman beslutar om att skjuta fram underrättelsen. (17.2.1995/213)

Den misstänkte har rätt att inom skälig tid få en skriftlig översättning av beslutet om anhållande på det språk som avses i 37 § i förundersökningslagen (449/1987) och som den misstänkte använder.

Med avvikelse från 1 mom. får beslutet om anhållande eller ett sammandrag av beslutet översättas muntligt för en misstänkt, om inte den misstänktes rättsskydd kräver att beslutet översätts skriftligt.

På översättning av ett beslut om anhållande tillämpas dessutom vad som i 37 a § i förundersökningslagen bestäms om översättning av väsentliga handlingar som ingår i förundersökningsmaterialet.

Den som på sannolika skäl misstänks för ett brott får under de förutsättningar som nämns i 3 § 1 mom. häktas. (17.2.1995/213)

När någon är skäligen misstänkt för brott får han häktas fastän det inte finns sannolika skäl för misstanken, om de förutsättningar för häktning som nämns i 3 § 1 mom. i övrigt föreligger och det är synnerligen viktigt att den misstänkte häktas i avvaktan på tilläggsutredning. När den misstänkte är häktad med stöd av detta moment, skall häktningsärendet behandlas på nytt enligt 18 a §. På begäran av den som har framställt häktningsyrkandet kan domstolen överföra häktningsärendet till den domstol som är behörig att handlägga åtal i saken för att behandlas på nytt. Den förstnämnda domstolen skall omedelbart underrätta den sistnämnda om sitt beslut. (27.4.1990/361)

Den som på sannolika skäl misstänks för ett brott och som kommer att begäras utlämnad till Finland får häktas, om det för brottet föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst ett år och om det på grund av den misstänktes personliga förhållanden, antal och art på de brott som ingår i framställningen om utlämning eller andra motsvarande omständigheter finns anledning att misstänka att den misstänkte inte frivilligt kommer till Finland för lagföring. (21.12.2007/1387)

Den domstol som är behörig att behandla åtal i saken beslutar om häktning. Innan åtal väcks får beslut om häktning meddelas även av tingsrätten på den ort där gripandet har skett eller där den anhållne förvaras eller i brådskande fall också av någon annan tingsrätt. Genom förordning av justitieministeriet bestäms om jour vid tingsrätter i brådskande ärenden. (26.8.2005/671)

Vid behandlingen av ett ärende som gäller häktning är tingsrätten beslutför även när den består av ordföranden ensam. Sammanträdet får hållas även på annan tid och plats än vad som stadgas för allmän underrätts sammanträde.

Häktningsyrkande framställs under förundersökningen av en anhållningsberättigad tjänsteman. Innan yrkandet framställs, skall åklagaren underrättas om yrkandet, och åklagaren kan överta avgörandet av frågan om häktningsyrkande skall framställas. Efter att saken har överförts till åklagaren beslutar han om framställande av häktningsyrkande. Domstolen får inte självmant besluta häkta den som är svarande i ett brottmål.

Den anhållne och hans biträde skall utan dröjsmål underrättas om häktningsyrkandet.

Häktningsyrkande skall göras skriftligen. Yrkande att den som är anhållen skall häktas får även göras muntligen eller per telefon. En sådan framställning skall utan dröjsmål bekräftas skriftligen.

Vid handläggning av åtal får häktningsyrkande göras muntligen.

Yrkande om häktning av den som är anhållen skall framställas hos domstolen utan dröjsmål och senast den tredje dagen efter gripandet före klockan tolv.

Ett häktningsyrkande skall utan dröjsmål tas upp vid domstol. Yrkande om häktning av en anhållen skall tas upp senast fyra dygn efter gripandet. (27.4.1990/361)

Om en åtalad anhålls medan åtalet är anhängigt vid domstol, handläggs häktningsärendet i den ordning som gäller för häktning av en anhållen.

Den som har framställt häktningsyrkandet eller en av honom förordnad tjänsteman skall vara närvarande när yrkandet behandlas. (11.7.1997/693)

Den som begärts häktad och som är anhållen skall höras personligen med anledning av häktningsyrkandet. Om domstolen anser att det är lämpligt, kan den som begärts häktad höras utan att han eller hon är närvarande i rättssalen med anlitande av videokonferens eller någon annan lämplig teknisk dataöverföring där de som deltar i behandlingen har sådan kontakt att de kan både höra och se varandra. Om domstolen anser att det är nödvändigt skall den som begärts häktad hämtas till domstolen. Den som begärts häktad skall ges tillfälle att anlita ett biträde när yrkandet behandlas. (31.3.2006/246)

Den som begärts häktad och som inte är anhållen skall ges tillfälle att bli hörd med anledning av yrkandet, utom i det fall att han inte finns i Finland, är på okänd ort eller drar sig undan förundersökning eller rättegång. En svarande som utan lagligt skäl har uteblivit från handläggningen av ett häktningsyrkande eller åtal får häktas i sin frånvaro.

När ett häktningsärende handläggs skall för domstolen läggas fram utredning om att häktningsförutsättningar finns. Utöver detta samt vad den som begärts häktad anfört med anledning av häktningsyrkandet får annan utredning om brott som håller på att undersökas inte läggas fram, om inte domstolen anser att det finns särskilda skäl.

Handläggningen av ett ärende som gäller häktning av en anhållen får uppskjutas enbart av särskilda skäl. Endast på begäran av den anhållne får uppskovet vara längre än tre dagar.

Anhållandet fortgår till den följande handläggningen av häktningsärendet, om inte domstolen förordnar annat.

I ett häktningsbeslut skall i korthet lämnas uppgifter om det brott som den häktade misstänks för samt grunden för häktningen. Beslutet skall avkunnas så snart handläggningen har avslutats.

Förkastar domstolen yrkandet om häktning av den anhållne, skall den förordna att han omedelbart skall friges.

När beslutet i häktningsärendet grundar sig på 8 § 2 mom., skall den som framställt häktningsyrkandet utan dröjsmål underrätta den domstol som på nytt behandlar häktningsärendet om att tilläggsutredningen är färdig.

Domstolen skall utan dröjsmål och senast en vecka efter häktningsbeslutet ta upp häktningsärendet på nytt. Om de häktningsförutsättningar som nämns i 8 § 1 mom. inte föreligger, skall domstolen bestämma att den häktade omedelbart skall friges.

Medan förundersökning pågår kan den häktades kontakter med någon annan person begränsas, om det finns grundad anledning att misstänka att kontakterna äventyrar syftet med häktningen. Kontakterna kan också begränsas medan åtalsprövningen och rättegången pågår, om det finns grundad anledning att misstänka att kontakterna allvarligt äventyrar syftet med häktningen.

Kontakter med det ombud som avses i 8 kap. 4 § i häktningslagen (768/2005) får inte begränsas. Kontakter med nära anhöriga, andra närstående eller den beskickning som avses i 9 kap. 7 § i häktningslagen får begränsas endast av särskilt vägande skäl som hänför sig till utredning av brottet.

Begränsning av kontakter kan omfatta begränsning av brevväxling, användning av telefon, besök eller andra kontakter utom fängelset eller av samvaro med en viss häktad eller vissa häktade eller med en viss fånge eller vissa fångar. Kontakterna får inte begränsas i större utsträckning eller längre än nödvändigt.

Den domstol som beslutar om häktning skall på framställning av den som framställt häktningsyrkandet, åklagaren eller fängelsedirektören besluta om begränsning av kontakter. Beslut om temporär begränsning av kontakter kan på begäran av en anhållningsberättigad tjänsteman också fattas av fängelsedirektören eller, om den häktade har placerats i en förvaringslokal hos polisen, av den anhållningsberättigade tjänstemannen. Om domstolen med stöd av 17 § skjuter upp handläggningen av ett ärende som gäller häktning av en anhållen, skall domstolen dock besluta huruvida sådan temporär begränsning av kontakter som påförts den anhållne skall fortsätta att gälla eller ändras. Begränsningen av kontakter och dess grunder skall omprövas i samband med den nya behandling av häktningsärendet som avses i 22 §.

Bestämmelserna i 1–4 mom. om begränsning av kontakter för häktade skall på motsvarande sätt tillämpas på begränsning av kontakter för anhållna och gripna.

När en domstol har beslutat häkta en misstänkt som inte har varit närvarande vid handläggningen av saken, skall domstolen utan dröjsmål underrättas om att beslutet har verkställts. Domstolen skall utan dröjsmål och senast fyra dygn efter att den misstänkte med anledning av häktningsbeslutet har förlorat sin frihet ta upp häktningsärendet på nytt.

Om häktningsyrkande och åtal handläggs vid olika domstolar, skall den som framställt häktningsyrkandet underrätta den domstol som handlägger häktningsärendet om vid vilken domstol åtalet kommer att behandlas. Den domstol som har handlagt häktningsyrkandet skall genast underrätta den domstol som behandlar åtalet om sitt häktningsbeslut.

När den domstol som kommer att behandla åtalet beslutar häkta en misstänkt som är närvarande skall den, om inte åtal redan har väckts, utsätta en viss tid inom vilken åtal skall väckas. När en underrättelse som avses i 20 § har kommit till domstolen, skall domstolen utan dröjsmål utsätta tid för väckande av åtal. Tiden för väckande av åtal får inte utsättas så att den blir längre än vad som är nödvändigt för att förundersökningen skall kunna avslutas och åtal förberedas.

Om den tid som har satts ut för väckande av åtal visar sig vara för kort, kan domstolen på begäran som inom denna tid har framställts av åklagaren förlänga tiden. Den häktade och dennes biträde skall ges tillfälle att bli hörda med anledning av begäran. Den häktade skall höras personligen om han eller hon vill det. Om domstolen anser att det är lämpligt kan den häktade höras utan att han eller hon är närvarande i rättssalen med anlitande av videokonferens eller någon annan lämplig teknisk dataöverföring där de som deltar i behandlingen har sådan kontakt att de kan både höra och se varandra. Om domstolen anser att det är nödvändigt skall den häktade hämtas till domstolen. (31.3.2006/246)

Bestämmelser om de tidsfrister som skall iakttas vid domstolsbehandlingen av ett åtal mot en svarande som häktats finns i lagen om rättegång i brottmål (689/1997) . (27.6.2003/646)

Om den som misstänks för brott har häktats, skall den domstol som behandlar åtalet i första instans, tills domen ges och om den häktade begär det, utan dröjsmål och senast fyra dygn efter att begäran framställdes ta upp häktningsärendet till ny behandling. Ett häktningsärende behöver dock inte tas upp till ny behandling tidigare än två veckor efter den föregående behandlingen.

Domstolen skall ta upp ärendet till ny behandling också tidigare än detta, om det finns skäl till det med anledning av någon omständighet som framkommit efter den föregående behandlingen. Undersökningsledaren skall omedelbart underrätta domstolen och den häktade om en omständighet, på grund av vilken det inte längre finns någon anledning att fortsätta häktningen.

Den häktade och dennes biträde samt den anhållningsberättigade tjänstemannen skall ges tillfälle att bli hörda när häktningsärendet behandlas på nytt, om inte den häktade eller den anhållningsberättigade tjänstemannen meddelar att detta inte är nödvändigt. Den häktade skall höras personligen om han eller hon vill det eller om det annars är skäl att höra den häktade för att saken skall kunna utredas. Om domstolen anser att det är lämpligt kan den häktade höras utan att han eller hon är närvarande i rättssalen med anlitande av videokonferens eller någon annan lämplig teknisk dataöverföring där de som deltar i behandlingen har sådan kontakt att de kan både höra och se varandra. Om domstolen anser att det är nödvändigt skall den häktade hämtas till domstolen. (31.3.2006/246)

Om domstolen i ett mål där en svarande är häktad ställer in eller skjuter upp huvudförhandlingen eller bestämmer att ny huvudförhandling skall ordnas, skall den samtidigt pröva om det finns skäl för fortsatt häktning. Häktningsärendet behöver dock inte behandlas på nytt under den tid huvudförhandlingen är uppskjuten på grund av att sinnestillståndet hos någon som är svarande i samma mål undersöks. Det skall också bestämmas om häktning om domstolen inte avkunnar domen genast efter att huvudförhandlingen har avslutats.

När domstolen behandlar frågan om fortsatt häktning skall den förordna att den häktade genast skall friges, om den efter att ha gett den anhållningsberättigade tjänstemannen tillfälle att bli hörd anser att det inte längre finns förutsättningar för häktning.

Om det inte längre finns förutsättningar för häktning, skall domstolen på framställning av den anhållningsberättigade tjänstemannen förordna att den häktade genast skall friges. Förordnande om frigivning av den häktade skall också meddelas, om åtal inte har väckts inom utsatt tid och förlängning av tiden inte har begärts inom nämnda tid. Varken den häktade eller biträdet behöver kallas till behandlingen av saken.

Om det i ett mål som fullföljts till högre domstol yrkas att svaranden skall häktas, skall svaranden ges tillfälle att bemöta yrkandet såvida detta inte genast avvisas eller avslås. Tillfälle att avge bemötande behöver inte beredas, om svaranden inte vistas i Finland eller är på okänd ort. Meddelande om rätten att avge bemötande får sändas med posten under den adress som svaranden senast har uppgivit.

Om svaranden anhålls med anledning av ett mål som avses i 1 mom., skall yrkande om häktning av den anhållne omedelbart framställas hos den högre domstolen. Denna skall ta upp häktningsyrkandet inom den tid som nämns i 14 § med iakttagande av vad som ovan stadgas om handläggning av häktningsärenden som gäller anhållna.

Ett beslut om häktning av en dömd är i kraft tills verkställigheten av straffet inleds eller fullföljdsdomstolen förordnar annat i saken.

Ingen får häktas eller förordnas att fortfarande hållas häktad, om detta skulle vara oskäligt med hänsyn till sakens natur eller den för brottet misstänktes eller dömdes ålder eller andra personliga förhållanden.

Den misstänkte har rätt att inom skälig tid få en skriftlig översättning av beslutet om häktning på det språk som avses i 37 § i förundersökningslagen och som den misstänkte använder.

Med avvikelse från 1 mom. får beslutet om häktning eller ett sammandrag av beslutet översättas muntligt för en misstänkt, om inte den misstänktes rättsskydd kräver att beslutet översätts skriftligt.

På översättning av ett beslut om häktning tillämpas dessutom vad som i 6 a kap. i lagen om rättegång i brottmål bestäms om översättning av handlingar.

Ändring i beslut i ett häktningsärende får inte sökas genom särskilda besvär.

Den häktade får anföra klagan över beslutet. För klagan finns ingen tidsbegränsning. Klagan skall behandlas i brådskande ordning. Om klagan inte avvisas eller förkastas såsom uppenbart ogrundad, skall den anhållningsberättigade tjänstemannen ges tillfälle att avge ett bemötande med anledning av klagan på det sätt som hovrätten anser vara ändamålsenligt, om detta inte är uppenbart onödigt. (27.6.2003/646)

I ett beslut som gäller tiden för väckande av åtal eller förlängning av denna tid får ändring inte sökas genom besvär. (11.7.1997/693)

Angående bemötandet av häktade, anhållna och gripna i fängelse eller i en annan anstalt föreskrivs särskilt. (23.9.2005/769)

Polisstyrelsen får meddela föreskrifter om behandlingen av anhållna och gripna i polisens utrymmen. (26.6.2009/511)

När de tidsfrister som nämns i 13, 14, 18 a och 19 §§ samt i 25 § 2 mom. räknas ut skall 5 § lagen om beräknande av laga tid (150/30) inte tillämpas.

Om gripande, anhållande och häktning gäller utöver detta kapitel vad som därom stadgas särskilt.

Den som på sannolika skäl misstänks för brott får i stället för att anhållas eller häktas meddelas reseförbud, om det för brottet föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst ett år och det på grund av den misstänktes personliga förhållanden eller andra omständigheter finns anledning att misstänka att personen

Den som har meddelats reseförbud får inte avlägsna sig från den ort eller det område som anges i beslutet. Han kan också förbjudas att vistas eller röra sig på ett visst område som anges i beslutet. Han kan dock i beslutet ges tillstånd att avlägsna sig från den ort eller det område som anges i beslutet för att sköta sitt arbete eller av annat jämförbart skäl. Den myndighet som beslutar om reseförbud får av viktiga skäl bevilja honom tillfälligt lov att avlägsna sig. (17.2.1995/213)

Den som meddelats reseförbud kan även åläggas

Den som meddelats reseförbud får inte beviljas pass. Om han innehar ett pass, skall han överlämna det till polisen för den tid som förbudet gäller.

Under förundersökningen beslutar en anhållningsberättigad tjänsteman om ett ärende som gäller reseförbud. Innan beslutet fattas skall åklagaren underrättas, och åklagaren kan överta avgörandet i frågan om meddelande av reseförbud. Sedan saken efter att förundersökningen slutförts har överförts till åklagaren beslutar denna om meddelande av reseförbud. Vad som bestäms i detta moment gäller också efter att domstolen har förkastat ett yrkande enligt 6 § 3 mom.

Sedan åtal har väckts fattar domstolen beslut om reseförbud. Domstolen får då meddela den åtalade reseförbud endast på yrkande av åklagaren.

Vid behandlingen av ett häktningsyrkande eller ett ärende som gäller fortsatt häktning får den misstänkte under de förutsättningar som anges i 1 § i stället för att häktas meddelas reseförbud av domstolen. Domstolen beslutar då om detta reseförbud även då åtal ännu inte har väckts. Den domstol som har fattat beslutet om häktning beslutar dock om reseförbud som meddelats med anledning av en klagan över beslutet om häktning.

Av ett beslut om reseförbud skall framgå

Den som meddelats reseförbud skall ges en kopia av beslutet. Om han inte har varit närvarande när beslutet meddelades, får kopian sändas till honom med posten under den adress som han har uppgivit.

Ett reseförbud eller åläggande som nämns i 2 § 2 mom. får ändras på grund av förändrade förhållanden eller av viktiga skäl.

Ett reseförbud skall genast hävas när det inte längre finns förutsättningar för att bibehålla det.

Reseförbudet skall hävas, om inte åtal väcks inom 60 dagar från det förbudet meddelades. Domstolen får förlänga tiden på begäran som inom denna tid har gjorts av den anhållningsberättigade tjänstemannen. (27.6.2003/646)

Den som har meddelats reseförbud har redan innan åtal har väckts rätt att föra frågan om reseförbud som meddelats av en anhållningsberättigad tjänsteman skall bestå till domstol för prövning. Domstolen skall helt eller delvis häva förbudet eller ett åläggande som nämns i 2 § 2 mom., om den efter att ha gett den anhållningsberättigade tjänstemannen tillfälle att bli hörd anser att det inte finns förutsättningar för att hålla reseförbudet som sådant i kraft. (27.6.2003/646)

Ett reseförbud som har meddelats innan behandlingen av ett åtal har inletts gäller fram till huvudförhandlingen, om det inte har bestämts att förbudet skall upphöra tidigare eller om det inte tidigare hävs särskilt.

Om domstolen inställer eller uppskjuter huvudförhandlingen i ett mål där svaranden har meddelats reseförbud, skall den bestämma om reseförbudet skall bestå.

När domstolen avgör målet, får den meddela svaranden reseförbud eller förordna att ett meddelat reseförbud skall bestå endast om han döms till ovillkorligt fängelsestraff. En svarande som är på fri fot får meddelas reseförbud endast på yrkande av åklagaren. Domstolen får självmant förordna att den som är häktad eller den mot vilken häktningsyrkande har framställts skall meddelas reseförbud i stället för att häktas. Reseförbudet gäller därvid tills verkställigheten av straffet inleds eller tills en högre domstol förordnar något annat.

Om den som meddelats reseförbud bryter mot förbudet eller mot ålägganden som nämns i 2 § 2 mom., eller om han flyr, börjar förbereda flykt eller fortsätter sin brottsliga verksamhet, får han anhållas och häktas. Har ett ovillkorligt fängelsestraff som ådömts honom blivit verkställbart, får det genast verkställas.

Om handläggningen vid domstol av ärenden som angår reseförbud gäller i tillämpliga delar vad som i 1 kap. 9, 12, 14, 15 och 25 §§ stadgas om handläggning av häktningsärenden. En parts frånvaro hindrar inte att ärendet avgörs.

Ett ärende som gäller beviljande av sådant tillfälligt tillstånd att avlägsna sig som nämns i 2 § 1 mom. får behandlas i tingsrättens kansli. Innan tillstånd ges skall åklagaren höras. (11.7.1997/693)

3 mom har upphävts genom L 11.7.1997/693 (11.7.1997/693)

Ändring i domstolens beslut i ett ärende som gäller reseförbud får inte sökas genom särskilda besvär.

Den som har meddelats reseförbud får anföra klagan över beslutet. För klagan finns ingen tidsbegränsning. Klagan skall behandlas i brådskande ordning.

Om det är fara för att den som är skäligen misstänkt för brott eller den som med anledning av brott kan dömas att ersätta skada eller att förverka ett penningbelopp till staten, genom att gömma eller förstöra sin egendom eller fly eller på något annat jämställbart sätt försöker undandra sig att betala böter, ersättning eller belopp som kan komma att dömas förbrutet, får personens egendom ställas under skingringsförbud till högst ett belopp som sannolikt motsvarar de böter eller den ersättning eller förverkandepåföljd som kommer att dömas ut. (27.6.2003/646)

Om skingringsförbud inte kan anses vara tillräckligt för att säkerställa betalningen av fordran som avses i 1 mom., får lös egendom till ett motsvarande belopp beläggas med kvarstad.

En juridisk persons egendom kan ställas under skingringsförbud eller beläggas med kvarstad även när det finns skäl att misstänka att den juridiska personen genom att gömma eller förstöra sin egendom eller på något annat jämförbart sätt försöker undandra sig att betala en samfundsbot. Härvid gäller i tillämpliga delar vad som stadgas om skingringsförbud och kvarstad för egendom som tillhör den som misstänks för brott. (21.4.1995/745)

Beslut om skingringsförbud och kvarstad meddelas av domstol.

Innan ett åtal väcks kan undersökningsledaren eller åklagaren yrka att egendomen skall ställas under skingringsförbud eller beläggas med kvarstad. Sedan åtalet väckts får ett sådant yrkande framläggas av åklagaren och av målsäganden för att säkerställa att ersättning betalas till honom själv. (11.7.1997/693)

Om skingringsförbud och kvarstad gäller i tillämpliga delar vad som i 1 kap. 9, 12, 14, 15 och 25 §§ stadgas om framställande och handläggning av häktningsyrkande.

Om det är uppenbart att förutsättningarna enligt 1 § föreligger och om saken inte tål uppskov, får undersökningsledaren eller åklagaren ställa egendom som avses där under tillfälligt skingringsförbud eller belägga den med tillfällig kvarstad tills domstolen har meddelat beslut i ärendet. Åtgärden återgår om yrkande om skingringsförbud eller kvarstad inte har framställts hos domstolen inom en vecka sedan det tillfälliga förordnandet gavs. Om det tillfälliga skingringsförbudet eller den tillfälliga kvarstaden av skäl som nämns i 4 § 1 mom. måste hävas innan domstolen har börjat behandla ärendet, skall undersökningsledaren eller åklagaren häva den tillfälliga åtgärden. (27.6.2003/646)

När fast egendom har ställts under tillfälligt skingringsförbud, skall undersökningsledaren eller åklagaren genast om detta och om att förbudet hävts underrätta domstolen på den ort där egendomen finns, för införande i inteckningsregistret. Om tillfälligt skingringsförbud eller tillfällig kvarstad och om hävande av tillfällig åtgärd beträffande egendom som avses i 4 kap. 28 § 2 eller 3 mom. utsökningslagen skall på motsvarande sätt anmälan göras till den myndighet som avses i nämnda lagrum. Undersökningsledaren eller åklagaren skall också underrätta behörig myndighet om att den tillfälliga åtgärden förfallit med stöd av 1 mom. samt om beslut, genom vilket domstolen har förkastat yrkande på att egendom som varit föremål för tillfällig åtgärd ställs under skingringsförbud eller beläggs med kvarstad.

Om åklagarens beslut enligt 1 mom. har översänts till en annan medlemsstat i Europeiska unionen som ett frysningsbeslut enligt lagen om verkställighet i Europeiska unionen av frysningsbeslut av egendom eller bevismaterial (540/2005) , återgår åtgärden dock endast i det fall att yrkandet om skingringsförbud eller kvarstad inte har framställts hos domstolen inom en vecka från det att åklagaren informerades om verkställigheten av den tillfälliga åtgärden. Myndigheten i den medlemsstat där verkställighet av den tillfälliga åtgärden begärts skall utan dröjsmål av åklagaren underrättas om att åtgärden har återgått. (15.7.2005/541)

Domstolen skall häva skingringsförbud eller kvarstad, när tillräcklig pant eller borgen ställs för betalning av böter, ersättning eller belopp som kan komma att dömas förbrutet, eller om det annars inte finns skäl att bibehålla förbudet eller kvarstaden.

Domstolen skall också häva skingringsförbudet eller kvarstaden, om åtal inte väcks inom fyra månader från det förbudet eller kvarstaden meddelades. Domstolen får förlänga denna tid med högst fyra månader åt gången, om undersökningsledaren eller åklagaren begär detta innan tiden har löpt ut. (27.6.2003/646)

Om domstolen avskiljer ett ersättningsyrkande till ett särskilt mål, skall den i sitt beslut uttala sig om skingringsförbudet eller kvarstaden skall bestå.

När böter, ersättning eller förverkandepåföljd ådöms och skingringsförbud eller kvarstad har meddelats för att säkerställa betalningen, skall domstolen besluta huruvida skingringsförbudet eller kvarstaden skall bestå tills böterna, ersättningen eller det belopp som dömts förbrutet har betalts, tills utmätning i laga ordning har verkställts för att driva in beloppet eller tills annat förordnas i saken. När domstolen beslutar att skingringsförbud eller kvarstad som meddelats för att säkerställa betalning av ersättning skall bestå, kan den utsätta en tid, som räknas från det beslutet blivit verkställbart och inom vilken verkställighet skall sökas vid äventyr av att skingringsförbudet eller kvarstaden annars förfaller. När domstolen förkastar åtal eller yrkande på ersättning eller förverkandepåföljd får domstolen förordna att verkställigheten av skingringsförbudet eller kvarstaden skall förfalla först när dess beslut vunnit laga kraft.

Om någon genom beslut av en utländsk domstol med anledning av ett brott har dömts att förverka ett penningbelopp eller om det med fog kan antas att någon i ett mål som behandlas av en utländsk myndighet med anledning av ett brott kommer att dömas att förverka ett penningbelopp, får hans egendom på begäran av den utländska myndigheten ställas under skingringsförbud eller beläggas med kvarstad. Yrkandet på skingringsförbud eller kvarstad kan göras av undersökningsledaren eller åklagaren.

Om skingringsförbud och kvarstad beslutar tingsrätten på den ort där svaranden har egendom som kan ställas under skingringsförbud eller beläggas med kvarstad, eller där det annars är ändamålsenligt att behandla ärendet. Då domstolen beslutar om skingringsförbud eller kvarstad skall den samtidigt utsätta en giltighetstid för skingringsförbudet eller kvarstaden. Om den i 1 mom. nämnda myndigheten inom denna tid framställer en begäran om saken får domstolen förlänga giltighetstiden.

Beträffande skingringsförbud och kvarstad gäller i övrigt i tillämpliga delar vad som stadgas i 1-3 §§, 4 § 1 mom. samt 7 och 8 §§ i detta kapitel samt i lagen om internationell rättshjälp i straffrättsliga ärenden (4/94) .

I fråga om en begäran om frysning som inkommit från en medlemsstat i Europeiska unionen och som avses i lagen om verkställighet i Europeiska unionen av frysningsbeslut av egendom eller bevismaterial iakttas bestämmelserna i nämnda lag i stället för 1–3 mom. (15.7.2005/541)

Ändring i domstolens beslut om skingringsförbud eller kvarstad får sökas genom särskilda besvär. Besvär hindrar inte att egendom ställs under skingringsförbud eller beläggs med kvarstad, om inte fullföljdsdomstolen förordnar annat.

Om skingringsförbud och kvarstad enligt denna lag gäller i tillämpliga delar vad som stadgas om skingringsförbud och kvarstad i utsökningslagen och utsökningsförordningen. Pant eller borgen behöver dock inte ställas för den skada som en i detta kapitel nämnd åtgärd kan åsamka svaranden, om inte domstolen, när den meddelar skingringsförbud eller kvarstad för säkerställande av framtida betalning av ersättning, av särskilda skäl ålägger målsäganden att ställa säkerhet.

Föremål och handlingar får tas i beslag, om det finns skäl att anta att de kan ha betydelse som bevis i brottmål eller att de har avhänts någon genom brott eller att en domstol förklarar dem förverkade.

Vad som bestäms i 1 mom. gäller också information som finns i en dator eller i något annat motsvarande informationssystem eller på dess lagringsplattform ( data ).

Vad som i detta kapitel bestäms om handlingar tillämpas även på handlingar i form av data.

En handling som innehåller ett meddelande mellan den som misstänks för brott och någon som står i ett sådant förhållande till honom som nämns i 17 kap. 20 § rättegångsbalken, eller mellan sådana personer inbördes vilka står i ett dylikt förhållande till den misstänkte, och som innehas av någon av dem, får inte tas i beslag för att användas som bevis. Beslag får likväl ske, om det strängaste straffet för det brott som undersöks är minst sex års fängelse.

En handling får inte tas i beslag för att användas som bevis, om den kan antas innehålla sådant som den som avses i 17 kap. 23 § rättegångsbalken inte får vittna om vid rättegång eller som den som avses i 24 § 2 eller 3 mom. i samma kapitel har rätt att undandra sig att yppa, och handlingen innehas av honom eller av den till vars förmån tystnadsplikten är stadgad. Handlingen får dock tas i beslag, om den som här avses skulle ha rätt eller skyldighet enligt 27 § 2 mom. förundersökningslagen att vittna vid förundersökning om något som handlingen innehåller.

Brev och andra postförsändelser samt telegram till eller från den misstänkte, vilka innehas av post- och televerket, får tas i beslag endast när det strängaste straffet för brottet är minst ett års fängelse och de enligt denna lag skulle kunna tas i beslag hos mottagaren.

Kan innehållet i en postförsändelse eller ett telegram, som tagits i beslag, i sin helhet eller till någon del utan men för brottsutredningen meddelas mottagaren, skall en kopia eller ett utdrag därav utan dröjsmål tillställas honom.

Om det finns skäl att anta att ett brev, någon annan postförsändelse, ett telegram eller en varuförsändelse som får tas i beslag kommer att anlända till något av post- och televerkets kontor, en järnvägsstation, ett kontor eller en expedition som innehas av den som idkar linjetrafik med motorfordon, fartygstrafik eller flygfrakttrafik eller som hanterar gods som transporteras i sådan trafik, får en anhållningsberättigad tjänsteman förordna att försändelsen skall kvarhållas på kontoret eller expeditionen tills beslag hinner verkställas.

Det förordnande som avses i 1 mom. skall ges för en bestämd tid, dock inte för mer än en månad från det att kontorets eller expeditionens föreståndare fick kännedom om förordnandet. Försändelsen får inte utan undersökningsledarens eller åklagarens tillåtelse överlämnas till någon annan än dem, eller till den som de utsett därtill.

Kontorets eller expeditionens föreståndare skall utan dröjsmål underrätta den som utfärdat förordnandet om när försändelsen har anlänt till kontoret eller expeditionen. Denne skall omedelbart besluta om försändelsen skall tas i beslag.

Innehavaren av ett informationssystem, den som svarar för systemet eller någon annan person är skyldig att på begäran ge förundersökningsmyndigheten lösenord och andra motsvarande uppgifter som han eller hon har kännedom om och som behövs för verkställande av beslag. Personen i fråga skall, om han eller hon så önskar, få ett skriftligt intyg över begäran.

Den som vägrar att lämna uppgifterna kan förhöras i domstol så som bestäms i 28 § i förundersökningslagen.

Vad som bestäms i 1 och 2 mom. gäller inte en misstänkt och inte heller en person som med stöd av 27 § i förundersökningslagen har rätt eller skyldighet att vägra vittna vid en förundersökning.

Om det finns skäl att anta att data som kan ha betydelse för utredningen av det brott som undersöks går förlorade eller förändras, kan en anhållningsberättigad tjänsteman ålägga den som innehar eller har bestämmanderätten över dessa data, dock inte den som misstänks för brott, att säkra uppgifterna så att de inte ändras. Personen i fråga skall på begäran få ett skriftligt intyg över föreläggandet.

Vad som bestäms i 1 mom. gäller även sådana uppgifter i anslutning till ett meddelande som förmedlats med hjälp av ett informationssystem vilka anger meddelandets ursprung, destination, färdväg, storlek, tidpunkt, varaktighet, art och andra motsvarande omständigheter ( trafikuppgifter ).

Förundersökningsmyndigheten har inte med stöd av ett sådant föreläggande att säkra data som avses i 1 mom. rätt att ta del av innehållet i ett meddelande, i trafikuppgifter eller i andra lagrade uppgifter. Om flera tjänsteleverantörer har deltagit i förmedlingen av ett sådant meddelande som avses i 2 mom., har förundersökningsmyndigheten rätt att ta del av de trafikuppgifter som behövs för att identifiera tjänsteleverantörerna.

Ett föreläggande att säkra data utfärdas för viss tid, högst tre månader. Tiden kan förlängas med högst tre månader åt gången, om det är nödvändigt för utredningen av brottet.

Den som fått ett föreläggande att säkra data är skyldig att hemlighålla det.

Till straff för brott mot tystnadsplikt som avses i 2 mom. döms enligt 38 kap. 1 eller 2 § i strafflagen, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag.

Om beslag beslutar en anhållningsberättigad tjänsteman. En domstol får besluta härom då den handlägger åtal.

När en polisman griper den som misstänks för ett brott eller verkställer husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning, får han även utan förordnande av en anhållningsberättigad tjänsteman omhänderta föremål som därvid påträffas och som får tas i beslag. Polismannen får även annars, när saken inte tål uppskov, omhänderta föremål som skall tas i beslag, dock inte försändelser som innehas av post- och televerket.

Om sådant omhändertagande av föremål som avses i 1 mom. skall en anhållningsberättigad tjänsteman utan dröjsmål underrättas, och denne skall genast besluta om föremålet skall tas i beslag.

Är den hos vilken ett föremål tas i beslag eller omhändertas inte närvarande, skall han utan dröjsmål underrättas om beslaget eller omhändertagandet. Mottagaren eller avsändaren av en post- eller varuförsändelse eller ett telegram skall, om hans adress är känd, underrättas om beslaget så snart detta kan ske utan men för utredningen av brottet.

Ett slutet brev eller en annan sluten enskild handling som tagits i beslag får öppnas endast av undersökningsledaren, åklagaren eller domstolen. Jämte dem får endast de som utreder brottet närmare undersöka en sådan handling eller ett sådant telegram. Dock får en sakkunnig eller någon annan som anlitas vid utredningen av brottet eller som annars hörs i ärendet, enligt anvisning av undersökningsledaren, åklagaren eller domstolen, undersöka handlingen eller telegrammet.

Över beslag skall föras protokoll. I protokollet skall nämnas ändamålet med beslaget och förrättningens gång samt uppräknas de föremål som tagits i beslag.

Den som verkställer beslag skall ge ett intyg om beslaget till den som innehaft föremålet.

Ett föremål som har tagits i beslag skall tas om hand av den som verkställer beslaget eller sättas i förseglat förvar. Föremålet får dock kvarlämnas i innehavarens besittning, om detta inte kan anses äventyra syftet med beslaget. Innehavaren skall härvid förbjudas att sälja föremålet eller att på annat sätt överlåta eller göra sig av med det. När det anses nödvändigt, skall föremålet dessutom förses med sigill eller märkas på annat sätt, så att det är uppenbart att det tagits i beslag. Innehavaren får vid behov förbjudas att använda föremålet.

Ett beslagtaget föremål skall förvaras sådant det är. Föremålet skall vårdas så att det inte kan missbrukas. Chefen för polisdistriktet får dock bestämma att det beslagtagna föremålet omedelbart skall säljas, om det lätt förfars eller förflyktigas, om det snabbt sjunker i värde eller om det är synnerligen dyrt att vårda det. Med föremål som tagits i beslag för att användas som bevis får prov utföras, när detta är nödvändigt för att utreda brottet.

Ett beslag skall hävas så snart det inte längre behövs.

Ett beslag skall också hävas, om inte åtal för det brott som har föranlett beslaget väcks inom fyra månader från det föremålet togs i beslag. Domstolen får på begäran, som inom denna tid har gjorts av en anhållningsberättigad tjänsteman, förlänga tiden till högst fyra månader per gång. (11.7.1997/693)

12 § har upphävts genom L 5.1.1994/10 .

På yrkande av den som saken gäller skall domstolen besluta om ett beslag skall bestå. Ett yrkande som framställts hos domstolen innan den börjat handlägga åtalet skall upptas till behandling inom en vecka efter det framställningen inkom till domstolen. Om handläggningen gäller i tillämpliga delar vad som i 1 kap. 9 och 12 §§ stadgas om handläggning av häktningsyrkande. Domstolen skall bereda dem som saken gäller tillfälle att bli hörda, men någons frånvaro hindrar inte att saken avgörs.

En anhållningsberättigad tjänsteman beslutar om hävning av beslag. När domstolen har beslutat om beslag eller på yrkande som avses i 13 § beslutat att ett beslag skall bestå eller det i rättegång har framställts anspråk på ett beslagtaget föremål, meddelas beslut i saken dock av domstolen.

Domstolen skall när den avgör målet besluta om ett beslag skall bestå tills det förordnas på annat sätt i saken.

Föremål, handlingar och data kan på begäran av en utländsk myndighet tas i beslag, om de kan utgöra bevis i ett brottmål som behandlas av den utländska myndigheten eller om de har avhänts någon genom brott. Ett föremål kan tas i beslag, om det genom ett beslut av en utländsk domstol har förklarats förverkat med anledning av ett brott eller om det med fog kan antas att föremålet med anledning av ett brott kommer att förklaras förverkat i ett mål som behandlas av en utländsk myndighet. (11.5.2007/541)

Beslutet om beslag ska av den myndighet som beslutat om beslaget inom en vecka underställas tingsrätten på den ort där beslaget har verkställts. Då domstolen beslutar att fastställa beslaget ska den samtidigt utsätta en giltighetstid för beslaget. Om den myndighet som beslutat om beslaget inom denna tid framställer en begäran om saken får domstolen förlänga giltighetstiden. En domstol sombehandlar ärenden enligt 66 § 2 mom. i lagen om utlämning för brott mellan Finland och de övriga medlemsstaterna i Europeiska unionen (1286/2003) eller enligt 63 § 2 mom. i lagen om utlämning för brott mellan Finland och de övriga nordiska länderna (1383/2007) kan också besluta om beslag. Åklagaren ska vid behov underrätta den myndighet som tidigare behandlat beslagsärendet om beslutet om beslag. (21.12.2007/1387)

Om föremål eller handlingar har tagits i beslag för att användas som bevis i ett brottmål som behandlas av en utländsk myndighet, kan domstolen på begäran av den myndighet som beslutat om beslaget besluta att föremålen eller handlingarna vid behov får överlämnas till den utländska myndighet som framställt begäran, varvid denna skall åläggas att återsända föremålen eller handlingarna när de inte längre behövs som bevis i målet. Domstolen kan dock bestämma att ett föremål eller en handling inte behöver återsändas om detta uppenbart är oändamålsenligt.

Beträffande beslag gäller i övrigt i tillämpliga delar vad som stadgas i 1-10 §§, 11 § 1 mom., 13, 14 och 16-19 §§ i detta kapitel och i 1 kap. 9 § 2 mom. samt 14 och 15 §§ samt i lagen om internationell rättshjälp i straffrättsliga ärenden (4/94) .

I fråga om begäran om frysning som inkommit från en medlemsstat i Europeiska unionen och som avses i lagen om verkställighet i Europeiska unionen av frysningsbeslut av egendom eller bevismaterial iakttas bestämmelserna i nämnda lag i stället för 1, 2 och 4 mom. I ett sådant fall får en begäran enligt 3 mom. framställas hos domstolen av en åklagare eller av en förundersökningsmyndighet. (15.7.2005/541)

I fråga om en bevisinhämtningsorder som inkommit från en medlemsstat i Europeiska unionen ska begäran enligt 2 och 3 mom. framställas hos den domstol som avses i 10 § 2 mom. i lagen om det nationella genomförandet av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i rambeslutet om en europeisk bevisinhämtningsorder för att inhämta föremål, handlingar eller uppgifter som ska användas i straffrättsliga förfaranden och om tillämpning av rambeslutet (729/2010) . (27.8.2010/730)

I domstolens beslut om beslag får ändring sökas genom särskilda besvär. Besvär hindrar inte att beslaget verkställs.

Ändring i beslut om förlängning av giltighetstiden för beslag får inte sökas.

Om ett beslagtaget föremål sedan beslaget hävts skall återlämnas till ägaren eller den som har rätt till föremålet och denne inte avhämtar föremålet inom tre månader från det polisen meddelade att föremålet kan avhämtas, övergår äganderätten till staten eller, då föremålet är hittegods, till upphittaren i enlighet med hittegodslagen (778/88) . Har flera gjort anspråk på föremålet, skall detta trots att beslaget hävts kvarhållas av polisen tills tvisten om bättre rätt har avgjorts.

Är ägaren eller den som har rätt till det föremål som ska återlämnas inte känd, ska polisen genom offentlig kungörelse uppmana honom eller henne att anmäla sig. Gör ingen anspråk på föremålet inom sex månader efter kungörelsen, tillfaller det staten eller, om det är hittegods, upphittaren i enlighet med hittegodslagen. Närmare föreskrifter om kungörelsen meddelas av Polisstyrelsen. (26.6.2009/511)

Stadgandena om föremål i detta kapitel gäller även ämnen.

I stället för hela föremålet kan en del som lösgjorts från detta tas i beslag för att användas som bevis, om någon undersökningsåtgärd inte annars kan vidtas utan stora svårigheter.

Vid beslag skall utöver detta kapitel iakttas vad som därom stadgas särskilt.

Om det finns skäl att misstänka att ett brott har begåtts för vilket det föreskrivna strängaste straffet är minst sex månaders fängelse eller om omständigheter som anknyter till utdömande av samfundsbot utreds, får husrannsakan företas i sådana byggnader, rum eller slutna kommunikationsmedel eller på sådana slutna förvaringsställen som är i den persons besittning som det är skäl att misstänka för brott, för att söka efter föremål eller egendom som skall tas i beslag eller som skall ställas under tillfälligt skingringsförbud eller beläggas med tillfällig kvarstad, eller annars för att utröna omständigheter som kan ha betydelse för utredning av brottet.

På en plats som inte är i den persons besittning som det är skäl att misstänka för brott får husrannsakan företas endast om brottet har begåtts eller den misstänkte har gripits där eller om det annars på synnerligen giltiga skäl kan antas att föremål eller egendom som skall tas i beslag eller som skall ställas under tillfälligt skingringsförbud eller beläggas med tillfällig kvarstad kan påträffas eller annan utredning om brottet kan fås genom husrannsakan.

På en plats som är tillgänglig för allmänheten eller som brukar vara tillhåll för brottslingar eller där sådan egendom som eftersöks brukar köpas upp eller tas emot som pant får husrannsakan företas i det syfte som nämns i 1 mom., oberoende av det straff som föreskrivs för brottet.

För att få tag på en person som skall gripas, anhållas, häktas, hämtas till domstol eller instämmas som svarande i brottmål eller föras till kroppsbesiktning får husrannsakan företas på en i 1 § 1 mom. avsedd plats som är i den eftersöktes besittning.

Husrannsakan får företas någon annanstans än på en plats som är i den eftersökta personens besittning endast om denne på synnerligen giltiga skäl kan antas uppehålla sig där. Oberoende av detta får husrannsakan företas på en plats som är tillgänglig för allmänheten eller som brukar vara tillhåll för brottslingar.

Om husrannsakan beslutar en anhållningsberättigad tjänsteman. En polisman får likväl utan förordnande företa husrannsakan, om syftet är att eftersöka den som skall gripas, anhållas eller häktas, eller som skall hämtas till domstol eller föras till kroppsbesiktning, eller att ta i beslag ett föremål som direkt efter brottet kunnat följas eller spåras. En polisman får även annars företa husrannsakan utan förordnande, om saken inte tål uppskov.

Vid husrannsakan skall om möjligt ett av förrättningsmannen tillkallat vittne vara närvarande. Förrättningsmannen får såsom biträde anlita sakkunnig eller någon annan, om han finner att detta behövs.

Den hos vilken husrannsakan företas eller, om han inte är närvarande, någon som hör till hans husfolk och som finns på platsen skall beredas tillfälle att vara närvarande vid förrättningen och att tillkalla vittne, om detta inte fördröjer förrättningen. Har varken någon av dem som här nämns eller ett av dem tillkallat vittne varit närvarande vid förrättningen, skall den hos vilken husrannsakan företogs utan dröjsmål underrättas om förrättningen.

Vid förrättningen får målsäganden eller hans ombud tillåtas närvara för att lämna de upplysningar som behövs. Förrättningsmannen skall dock se till att målsäganden eller ombudet inte i större utsträckning än som är nödvändigt får kännedom om omständigheter som framkommer vid rannsakan.

När husrannsakan inleds skall ett skriftligt förordnande om rannsakan uppvisas för någon i 4 § 2 mom. nämnd person som är närvarande. Om skriftligt förordnande inte finns, skall syftet med rannsakan förklaras muntligen.

Husrannsakan skall företas så, att den inte medför större olägenhet eller skada än nödvändigt.

Ett rum eller en förvaringsplats får, om det är nödvändigt, öppnas med våld. När förrättningen avslutas skall den plats som på detta sätt öppnats åter stängas på lämpligt sätt.

Husrannsakan får inte utan särskilda skäl förrättas mellan klockan 21 och 6.

Om öppnande och närmare undersökning av en enskild handling som påträffats vid husrannsakan gäller 4 kap. 8 §.

Den som förrättar husrannsakan skall föra protokoll däröver. På begäran skall ett intyg över husrannsakan ges den hos vilken rannsakan har förrättats.

På yrkande av den hos vilken husrannsakan har förrättats ska domstolen avgöra om det har funnits förutsättningar för husrannsakan eller om husrannsakan har genomförts på det sätt som 4 eller 5 § kräver. Yrkandet ska framställas inom 30 dagar från det att husrannsakan förrättades eller från den senare tidpunkt då den som framställer yrkandet fick veta att husrannsakan hade förrättats.

Bestämmelserna i 1 kap. 9 och 12 § om behandling av häktningsyrkanden gäller i tillämpliga delar i fråga om behandling av yrkanden som gäller husrannsakan. Den som framställer yrkandet och den anhållningsberättigade tjänstemannen ska ges tillfälle att bli hörda.

Domstolsbeslut i ärenden enligt denna paragraf får överklagas.

På en annan plats än en sådan som avses i 1 § 1 mom. får, trots att platsen inte är tillgänglig för allmänheten och oberoende av det straff som föreskrivs för brottet, rannsakan företas i syfte att söka efter föremål eller egendom som skall tas i beslag eller som skall ställas under tillfälligt skingringsförbud eller beläggas med tillfällig kvarstad, eller annars för att utröna omständigheter som kan ha betydelse för utredning av brottet. Rannsakan på andra platser får på motsvarande sätt företas för att få tag på en person som avses i 2 § 1 mom. Åklagaren, undersökningsledaren eller en utredare beslutar om rannsakan på andra platser. I fråga om rannsakan på andra platser tillämpas inte bestämmelserna om husrannsakan i 3–7 §.

Undersökning som gäller personer kan vara

På den som är skäligen misstänkt för

(14.8.2009/643)

På den som inte är skäligen misstänkt för brott får kroppsvisitation företas endast om det på synnerligen giltiga skäl kan antas att föremål eller egendom som skall tas i beslag eller som skall ställas under tillfälligt skingringsförbud eller beläggas med tillfällig kvarstad kan påträffas eller annan utredning om brottet kan fås genom kroppsvisitationen.

Kroppsbesiktning får i det syfte som nämns i 10 § 1 mom. företas på den som på sannolika skäl misstänks för ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är mer än sex månaders fängelse, eller för rattfylleri eller straffbart bruk av narkotika. Om det inte finns sannolika skäl för en misstanke, får kroppsbesiktning företas på en misstänkt endast om det på synnerligen giltiga skäl kan antas att föremål eller egendom som skall tas i beslag eller som skall ställas under tillfälligt skingringsförbud eller beläggas med tillfällig kvarstad kan påträffas eller annan utredning om brottet kan fås genom kroppsbesiktningen.

Om det har begåtts ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst fyra år, får kroppsbesiktning som är nödvändig för att bestämma DNA-profilen eller för att utföra någon annan motsvarande undersökning företas på sådana personer som inte misstänks för brottet i fråga, om undersökningen är av synnerligen stor betydelse för utredning av brottet på grund av att det skulle vara omöjligt eller väsentligt svårare att utreda brottet med hjälp av metoder som inte i lika hög grad inkräktar på den persons rättigheter som undersökningen gäller. DNA-profilerna och de andra motsvarande undersökningsresultaten skall utplånas och de förvarade proven förstöras när målet har avgjorts genom ett lagakraftvunnet avgörande eller lämnats därhän.

Om kroppsvisitation och kroppsbesiktning gäller i tillämpliga delar vad som i 3, 5, 6 och 7 §§ stadgas om husrannsakan. Är undersökningen omfattande, skall den göras i ett rum som reserverats för detta. Görs undersökningen av någon som inte är anställd inom hälsovården, skall om möjligt ett vittne, som kallats av den tjänsteman som beslutat om undersökningen, vara närvarande.

Endast läkare får utföra undersökningar som kräver medicinsk sakkunskap. (17.2.1995/213)

Kroppsbesiktning får inte på någon förrättas av den som är av motsatt kön, om han eller hon inte är anställd inom hälsovården. Kroppsbesiktning som enbart innebär att salivprov för bestämning av DNA-profilen tas får dock förrättas också av en person av motsatt kön som inte är anställd inom hälsovården. Vid annan kroppsbesiktning än blodprov, salivprov och klinisk undersökning av rustillstånd får ingen av motsatt kön vara närvarande, om det inte är fråga om en minderårigs vårdnadshavare. (8.12.2006/1098)

En undersökning som görs i samband med kroppsbesiktning får inte orsaka den som besiktningen gäller nämnvärd olägenhet. (27.6.2003/646)

Vid husrannsakan samt kroppsvisitation och kroppsbesiktning skall utöver detta kapitel iakttas vad som därom stadgas särskilt.

I denna lag avses med

När någon är skäligen misstänkt för

kan den myndighet som sköter förundersökningen av brottet beviljas tillstånd att avlyssna och uppta telemeddelanden som den misstänkte sänder från en teleanslutning, teleadress eller teleterminalutrustning som personen innehar eller annars kan antas använda eller som förmedlas till en sådan teleanslutning, teleadress eller teleterminalutrustning och är avsedda för den misstänkte, om de uppgifter som fås kan antas vara av synnerlig vikt för utredning av brottet.

Tillstånd till teleavlyssning enligt 1 mom. kan under de förutsättningar som anges där också beviljas när någon i samband med drivande av rörelse eller utövning av yrke är skäligen misstänkt för

(12.6.2009/427)

Tillstånd till teleavlyssning enligt 1 mom. kan på de villkor som anges där också beviljas när någon är skäligen misstänkt för grovt koppleri där synnerligen stor vinning eftersträvas och brottet begås särskilt planmässigt eller avses i 20 kap. 9 a § 1 mom. 3 eller 4 punkten i strafflagen eller för ett straffbart försök till ovan nämnda brott.

När någon är skäligen misstänkt för

(14.6.2013/437)

Den myndighet som sköter förundersökningen av brottet kan med en målsägandes samtycke beviljas tillstånd att utföra teleövervakning av en teleanslutning eller teleadress som målsäganden innehar eller annars använder, till den del detta behövs för utredning av ett brott som avses i 1 mom. Om förundersökningen gäller ett brott som har medfört någons död, kräver tillståndet inte samtycke av den dödades rättsinnehavare.

Den myndighet som sköter förundersökningen av ett brott som avses i 3 § 1 mom. 1–4 eller 6–8 punkten kan beviljas tillstånd att få uppgifter om de mobilteleapparater som det vid den förmodade brottstidpunkten har registrerats uppgifter om i telesystemet via en basstation som finns i närheten av den förmodade brottsplatsen eller någon annan plats som är av betydelse för utredning av brottet, om erhållandet av uppgifterna kan antas vara av synnerlig vikt för utredning av brottet.

När någon är skäligen misstänkt för

(14.6.2013/437)

Teknisk avlyssning får med stöd av 1 mom. riktas mot den misstänkte endast när denne inte befinner sig i ett utrymme som är avsett för stadigvarande boende. Teknisk avlyssning får dessutom riktas mot en misstänkt som avtjänar straff i en straffanstalt eller som är internerad i tvångsinrättning eller som är rannsakningsfånge, när fången befinner sig i sin cell eller i anstaltens övriga utrymmen som står till fångarnas förfogande.

När någon är skäligen misstänkt för

(9.7.2004/651)

Den tjänsteman som gör förundersökningen har rätt att placera avlyssningsanordningar i de utrymmen som avlyssnas, om avlyssningen förutsätter detta. Tjänstemannen har då rätt att i hemlighet gå in i ovan nämnda utrymmen för att installera och avlägsna anordningen.

När någon är skäligen misstänkt för ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i mer än sex månader, får optisk övervakning riktas mot den misstänkte eller mot en viss plats där den misstänkte kan antas befinna sig, om de uppgifter som fås genom övervakningen kan antas vara av synnerlig vikt för utredning av brottet.

Om optisk övervakning riktas mot någon som är i fångvårdsväsendets förvar och som avtjänar straff i en straffanstalt eller som är internerad i tvångsinrättning eller är rannsakningsfånge, förutsätts det dock att misstanken gäller ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst fyra år eller ett narkotikabrott eller ett straffbart försök till dessa brott eller förberedelse till brott som begås i terroristiskt syfte och att de uppgifter som fås genom den optiska övervakningen kan antas vara av synnerlig vikt för utredning av brottet.

Optisk övervakning får riktas mot den misstänkte endast när denne inte befinner sig i ett utrymme som är avsett för stadigvarande boende. Optisk övervakning får dessutom riktas mot en misstänkt som avtjänar straff i en straffanstalt eller som är internerad i tvångsinrättning eller som är rannsakningsfånge, när fången befinner sig i sin cell eller i anstaltens övriga utrymmen som står till fångarnas förfogande.

Den tjänsteman som gör förundersökningen har rätt att placera en övervakningsanordning i de utrymmen som övervakas, om övervakningen förutsätter detta. Tjänstemannen har då rätt att i hemlighet gå in i ovan nämnda utrymmen för att installera och avlägsna anordningen.

När någon är skäligen misstänkt för ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i mer än sex månader, får teknisk spårning för utredning av brottet riktas mot fordon som den misstänkte använder eller det varuparti som utgör föremål för brottet.

Den tjänsteman som gör förundersökningen har rätt att placera en spåranordning inne i det fordon som spårningen gäller, om spårningen förutsätter detta. Tjänstemannen har då rätt att i hemlighet gå in i fordonet för att installera och avlägsna anordningen.

På skriftligt yrkande av en anhållningsberättigad tjänsteman fattar den domstol som avses i 1 kap. 9 § beslut om beviljande av tillstånd till

Om en åtgärd som avses i 1 mom. 2 punkten inte tål uppskov, får en anhållningsberättigad tjänsteman besluta om åtgärden till dess att domstolen har avgjort yrkandet om beviljande av tillstånd. Yrkandet kan också framställas per telefon, varvid dess innehåll skall bekräftas skriftligen i efterhand. Yrkandet skall framställas så snart som möjligt, dock senast 24 timmar efter att åtgärden har inletts.

På framställning av undersökningsledaren beslutar den polisman som är chef eller biträdande chef för den polisenhet som ansvarar för förundersökningen om annan teknisk avlyssning än sådan som avses i 1 mom. Vid förundersökning som görs av Tullen fattas beslutet av Tullens brottsbekämpningschef och vid förundersökning som görs av gränsbevakningsväsendet fattas beslutet av avdelningschefen eller biträdande avdelningschefen vid juridiska avdelningen vid staben för gränsbevakningsväsendet. Om en åklagare är undersökningsledare, fattar denne beslutet. (21.12.2012/975)

Om en sak som avses i 3 mom. inte tål uppskov, får undersökningsledaren besluta om saken till dess att en tjänsteman som avses i 3 mom. har avgjort framställningen om avlyssning. Framställningen skall göras så snart som möjligt, dock senast 24 timmar efter att avlyssningen har inletts.

Undersökningsledaren beslutar om annan optisk övervakning än sådan som avses i 1 mom. och om teknisk spårning.

Vid handläggning och avgörande av tillståndsärenden som avses i 5 § 1 mom. iakttas i tillämpliga delar vad som i 1 kap. bestäms om handläggning av häktningsärenden. (27.6.2003/646)

Ett yrkande som har framställts av en anhållningsberättigad tjänsteman skall utan dröjsmål tas upp till behandling i domstol i närvaro av tjänstemannen eller en av denne förordnad tjänsteman. Behandlingen kan också ske med anlitande av videokonferens eller någon annan lämplig teknisk dataöverföring där de som deltar i behandlingen har sådan kontakt att de kan både höra och se varandra. Ärendet avgörs utan att den misstänkte eller innehavaren av teleanslutningen, teleadressen eller teleterminalutrustningen eller av det utrymme som skall avlyssnas eller övervakas hörs. När ett ärende som avses i 3 § 2 mom. behandlas, skall dock innehavaren av teleanslutningen eller teleadressen ges tillfälle att bli hörd, om inte skäl som har samband med utredningen talar emot det. (31.3.2006/246)

Ändring i ett beslut som avses i denna paragraf får inte sökas genom besvär. Klagan mot beslutet får anföras utan tidsbegränsning. Klagan skall behandlas i brådskande ordning.

När domstolen tar upp ett ärende som gäller tillstånd till sådan teknisk avlyssning som avses i 4 § 3 mom., skall den förordna ett offentligt ombud för att ta till vara intressena för den misstänkte som avlyssnas och andra som kan bli avlyssnade.

Det offentliga ombudet skall med omsorg och enligt god advokatsed ta till vara intressena för den misstänkte som avlyssnas och andra som kan bli avlyssnade.

Den som fullgör eller har fullgjort ett uppdrag som offentligt ombud får inte obehörigen röja en omständighet som han eller hon har fått kännedom om under uppdraget.

Till offentligt ombud skall förordnas en advokat eller ett offentligt rättsbiträde, som ger sitt samtycke därtill. Den som förordnas till offentligt ombud skall höras om förordnandet till uppdraget.

Beträffande behörighetsvillkoren för offentliga ombud i enskilda fall iakttas i tillämpliga delar vad som i 45 § 2 mom. förundersökningslagen bestäms om behörighetsvillkoren för biträden i enskilda fall.

Ett förordnande till offentligt ombud kan återkallas av giltiga skäl.

Ett offentligt ombud får inte utan domstolens tillstånd sätta någon annan i sitt ställe.

Till ett offentligt ombud betalas arvode och ersättning av statens medel med iakttagande i tillämpliga delar av vad som i 17 och 18 § rättshjälpslagen (257/2002) bestäms om arvoden och ersättningar till biträden.

Ett beslut genom vilket det bestäms om arvode eller ersättning till ett offentligt ombud får överklagas. Vid sökande av ändring skall iakttas vad som bestäms om överklagande av beslut av domstolen i fråga.

Tillstånd till teleavlyssning och teleövervakning kan beviljas för högst en månad åt gången. Den teleanslutning, teleadress eller teleterminalutrustning och de personer som åtgärden gäller skall anges i tillståndet. Tillstånd till teleövervakning kan beviljas också för en viss tid före tillståndsbeslutet. Denna tid kan vara längre än en månad. En domstol kan förena tillståndet med andra begränsningar och villkor. I ett tillstånd som gäller inhämtande av uppgifter om mobilteleapparaters läge skall anges den tidsperiod och den basstation som tillståndet gäller. (27.6.2003/646)

Ett tillstånd eller beslut som gäller teknisk avlyssning kan ges för högst en månad åt gången. I ett tillstånd eller beslut som gäller teknisk observation skall nämnas de personer och platser samt de fordon och varupartier som tvångsmedlet får riktas mot. Tillståndet eller beslutet kan också förenas med andra begränsningar och villkor. (27.6.2003/646)

I tillståndet och beslutet skall nämnas den undersökningsledare som leder och övervakar utförandet av åtgärderna och svarar för att det som stadgas i eller förordnas med stöd av detta kapitel härvid iakttas.

Över användning av tvångsmedel som avses i detta kapitel skall protokoll föras. Om protokollet stadgas närmare i förordning.

Ett teleföretag skall göra de kopplingar i ett telenät som behövs för teleavlyssningen och teleövervakningen samt tillhandahålla undersökningsledaren de uppgifter och redskap samt den personal som behövs för teleavlyssningen. Teleföretaget skall dessutom ge undersökningsledaren sådana uppgifter som företaget har i sin besittning och som behövs för teknisk spårning.

Den som sköter förundersökningen samt den som utför åtgärden och den biträdande personalen har rätt att få tillträde också till andra än teleföretagets utrymmen, dock inte till bostäder, när de gör kopplingar som behövs för teleavlyssningen.

Teleavlyssning och teknisk avlyssning får inte riktas mot samtal mellan en misstänkt och hans rättegångsbiträde eller samtal mellan en misstänkt och en präst som avses i 17 kap. 23 § 2 mom. rättegångsbalken. Teleavlyssning och teknisk avlyssning får inte heller riktas mot samtal mellan den misstänkte och personer som avses i 20 § samt 23 § 1 mom. 3 punkten och 24 § 2 och 3 mom. i nämnda kapitel, om inte förundersökningen gäller ett brott för vilket straffet kan vara fängelse i sex år eller mera eller försök till eller delaktighet i ett sådant brott. Om det under avlyssningen framkommer att det är fråga om ett samtal mellan nämnda personer, skall åtgärden avbrytas och eventuella upptagningar eller anteckningar omedelbart förstöras.

Teknisk avlyssning och optisk övervakning får inte heller rikas mot samtal mellan en i 4 § 4 mom. avsedd fånge och en läkare, en sjukvårdare, en psykolog eller en socialarbetare. (19.3.1999/366)

Undersökningsledaren skall upphöra att använda de tvångsmedel som avses i detta kapitel när åtgärden har uppnått sitt syfte eller tillståndets eller beslutets giltighetstid har löpt ut. Undersökningsledaren skall underrätta den som har beviljat tillståndet eller meddelat beslutet om detta.

När ärendet har överlämnats till åklagaren för prövning eller det annars har beslutats att förundersökningen skall avslutas, skall den misstänkte underrättas om att sådana tvångsmedel som avses i detta kapitel har riktats mot honom eller henne. Om beslut att avsluta undersökningen inte har fattats i ärendet eller ärendet inte har överlämnats till åklagaren för prövning när ett år har förflutit sedan användningen av tvångsmedel upphörde, skall den misstänkte senast då underrättas om användningen av tvångsmedel. Domstolen kan på framställning av undersökningsledaren av viktiga skäl som har samband med utredningen besluta att den misstänkte skall underrättas senare eller inte alls. (27.6.2003/646)

Undersökningsledaren eller en av honom förordnad tjänsteman skall så snart som möjligt undersöka de upptagningar som har gjorts vid användning av tvångsmedel som avses i 1 § 1-3 b punkten. Vid undersökning av de uppgifter som ingår i upptagningarna gäller i tillämpliga delar vad 4 kap. 8 § stadgar om undersökning av beslagtagna enskilda handlingar.

Överskottsinformation som har erhållits genom teleavlyssning eller teknisk avlyssning och som inte har samband med ett brott eller som gäller något annat brott än det för vars utredning tillståndet till eller beslutet om teleavlyssning eller teknisk avlyssning har givits skall förstöras efter det att målet har avgjorts genom en lagakraftvunnen dom eller lämnats därhän. Informationen får dock förvaras och lagras i förundersökningsmyndigheternas register som avses i lagen om polisens personregister (509/1995) , om den gäller ett sådant brott för vars utredning teleavlyssning eller teknisk avlyssning får användas, eller den behövs för att förhindra ett brott som avses i 15 kap. 10 § strafflagen. Information som inte skall utplånas skall förvaras i ytterligare fem år efter det att målet har avgjorts genom en lagakraftvunnen dom eller lämnats därhän.

De uppgifter om mobilteleapparaters läge som avses i 3 a § skall utplånas när målet har avgjorts genom en lagakraftvunnen dom eller lämnats därhän.

Ett teleföretag har rätt att få ersättning av statens medel för de direkta kostnader som orsakats av att företaget enligt detta kapitel har biträtt myndigheterna och lämnat uppgifter. Beslut om betalning av ersättning fattas av chefen för polisinrättningen eller chefen för polisens riksomfattande enhet eller någon som denne har förordnat, eller av Tullens brottsbekämpningschef. Vid gränsbevakningsväsendet fattas beslut i saken av staben för gränsbevakningsväsendet. (21.12.2012/975)

Ändring i beslutet söks genom besvär hos förvaltningsdomstolen så som bestäms i förvaltningsprocesslagen (586/1996) .

Polisstyrelsen utövar tillsyn över de åtgärder som avses i detta kapitel. Inrikesministeriet ska årligen avge en berättelse till riksdagens justitieombudsman om användningen av teleavlyssning och teleövervakning samt teknisk avlyssning. Samtidigt ska också lämnas en redogörelse om användningen av teknisk observation i straffanstalterna.

En misstänkt, som med stöd av 21 § 1 mom. förundersökningslagen är skyldig att vara närvarande vid en förundersökning och som inte har anhållits eller häktats, får vid förundersökningen hållas inlåst, om det är nödvändigt för att förhindra att han avlägsnar sig. Han får dock inte placeras i ett förvaringsrum för anhållna, om det inte enligt 1 kap. 3 § finns förutsättningar för anhållande.

För att säkerställa utredningen av ett brott får byggnader eller rum stängas och tillträde till ett bestämt område förbjudas eller förbud utfärdas mot att flytta något föremål eller mot någon motsvarande åtgärd. Om avspärrning av utredningsplats gäller i tillämpliga delar vad som i 4 kap. stadgas om beslag.

En polisman kan ålägga föraren av ett motordrivet fordon eller den som utför något annat uppdrag som nämns i 23 kap. strafflagen att genomgå ett prov för att konstatera om han möjligen intagit alkohol eller något annat rusmedel. Den som vägrar genomgå provet är skyldig att underkasta sig kroppsbesiktning enligt 5 kap. 9 §.

Tull- och gränsbevakningsmän samt tjänstemän som av Trafiksäkerhetsverket har förordnats att övervaka trafiken har i detta uppdrag samma behörighet som en polisman enligt 1 mom. (22.12.2009/1339)

Det prov som här avses skall göras på ett sådant sätt och med en sådan metod att det inte medför onödig eller oskälig olägenhet för den som undersöks.

Polisstyrelsen utfärdar närmare anvisningar om hur prov ska utföras. (26.6.2009/511)

Av den som misstänks för ett brott får en polisman för identifiering, utredning av brott och registrering av brottslingar ta finger-, hand- och fotavtryck, handstils- och röstprov samt fotografier och uppta kännemärken (signalement).

Av vägande skäl som gäller brottsutredningen får en polisman för identifiering och utredning av brott ta signalement även av den som inte är misstänkt för brott, om det är fråga om ett brott för vilket det strängaste straffet är mer än sex månaders fängelse.

Signalement som avses i 2 mom. får inte användas för undersökning av andra brott än det som utreds. Signalementet får inte heller förvaras eller registreras för annat ändamål.

4 mom. har upphävts genom L 23.9.2005/769 . (23.9.2005/769)

På den som är misstänkt för brott får företas kroppsbesiktning som är nödvändig för bestämning av DNA-profilen, om det för brottet föreskrivna strängaste straffet är minst sex månaders fängelse.

På den som genom en lagakraftvunnen dom konstaterats ha begått ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst tre år får, när personen avtjänar straff för brottet i en straffanstalt eller på grund av sitt sinnestillstånd inte har dömts till straff och vårdas på sinnessjukhus, företas kroppsbesiktning som är nödvändig för att bestämma DNA-profilen, om inte DNA-profilen redan har bestämts vid förundersökningen.

För utförande av uppgifter som föreskrivs i 1 § 1 mom. i polislagen (493/1995) får DNA-profiler registreras i polisens personregister. I polisens personregister får inte registreras DNA-profiler som innehåller uppgifter om den registrerades andra personliga egenskaper än kön. Bestämmelser om utplåning av DNA-profiler ur registret finns i lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet (761/2003) .

6 § har upphävts genom L 27.6.2003/646 .

Om täckoperation och bevisprovokation genom köp föreskrivs i polislagen också till den del de kan anlitas vid utredning av brott.

När Polisstyrelsen med stöd av 8 § 2 mom. i polislagen ger en viss tjänsteman befogenhet att göra förundersökning, får Polisstyrelsen samtidigt ge honom eller henne rätt att i den omfattning som bestäms i förordnandet använda tvångsmedel enligt denna lag.

Tvångsmedel enligt denna lag får användas endast om det kan anses försvarligt med beaktande av det undersökta brottets svårhet, betydelsen av att brottet utreds samt av det intrång i den misstänktes eller någon annans rättigheter som användning av tvångsmedel föranleder och av övriga omständigheter som inverkar på saken.

Om ersättning till oskyldigt anhållna eller häktade samt om ersättning för skador till följd av användningen av andra tvångsmedel stadgas särskilt.

Närmare stadganden om tvångsmedel utfärdas genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

Är någon anhållen när denna lag träder i kraft, skall frågan om häktning av honom handläggas i enlighet med denna lag. Domstolen skall inleda handläggningen av häktningsyrkandet senast den 9 januari 1989. Handläggningen skall dock inledas senast den dag då den anhållne enligt det upphävda 3 mom. i 23 § förordningen om införande av strafflagen senast skall häktas eller försättas på fri fot. Om denna dag infaller på en helgdag eller helgfri lördag, får handläggningen inledas den första vardagen därefter. Ett yrkande om häktning av den som anhållits med stöd av den tidigare lagen skall framställas i så god tid att handläggningen kan inledas inom utsatt tid, och det får framställas redan innan denna lag träder i kraft. (29.12.1988/1258)

Den som har häktats under den tidigare lagens giltighetstid skall förbli häktad tills ärendet, sedan denna lag har trätt i kraft, för första gången handläggs vid domstol. Har någon annan myndighet än en domstol medan den tidigare lagen var i kraft förordnat att någon skall häktas, men har förordnandet inte verkställts förrän den nya lagen har trätt i kraft, upphör förordnandet när den nya lagen träder i kraft och häktningsyrkande skall vid behov framställas hos domstol. Har någon när denna lag träder i kraft, innan handläggningen av åtalet inleds, varit häktad minst två veckor i sträck eller fullbordas den nämnda tvåveckorstiden när denna lag har trätt i kraft, har han rätt att på begäran få häktningsärendet prövat vid domstol på det sätt som stadgas i 1 kap. 22 §. En sådan begäran får riktas till domstolen redan innan denna lag har trätt i kraft. (29.12.1988/1258)

Beslag som har verkställts under den tidigare lagens giltighetstid och som gäller när denna lag träder i kraft skall upphävas, om inte åtal för det brott som föranlett beslaget har väckts inom den tid som anges i 4 kap. 11 § 2 mom. Frågan om förlängning av tiden skall handläggas enligt denna lag. En förlängningsansökan som gjorts under den tidigare lagens giltighetstid förfaller när denna lag träder i kraft. (29.12.1988/1258)

Hänvisas på något annat ställe i lag till lagen om beslag och rannsakan i brottmål (260/59) , skall i stället tillämpas denna lag. (29.12.1988/1258)

Genom denna lag upphävs