10/1994

Om någon genom beslut av en utländsk domstol med anledning av ett brott har dömts att förverka ett penningbelopp eller om det med fog kan antas att någon i ett mål som behandlas av en utländsk myndighet med anledning av ett brott kommer att dömas att förverka ett penningbelopp, får hans egendom på begäran av den utländska myndigheten ställas under skingringsförbud eller beläggas med kvarstad. Yrkandet på skingringsförbud eller kvarstad kan göras av undersökningsledaren eller åklagaren.

Om skingringsförbud och kvarstad beslutar tingsrätten på den ort där svaranden har egendom som kan ställas under skingringsförbud eller beläggas med kvarstad, eller där det annars är ändamålsenligt att behandla ärendet. Då domstolen beslutar om skingringsförbud eller kvarstad skall den samtidigt utsätta en giltighetstid för skingringsförbudet eller kvarstaden. Om den i 1 mom. nämnda myndigheten inom denna tid framställer en begäran om saken får domstolen förlänga giltighetstiden.

Beträffande skingringsförbud och kvarstad gäller i övrigt i tillämpliga delar vad som stadgas i 1-3 §§, 4 § 1 mom. samt 7 och 8 §§ i detta kapitel samt i lagen om internationell rättshjälp i straffrättsliga ärenden (4/94).

Föremål eller handlingar kan på begäran av en utländsk myndighet tas i beslag, om de kan utgöra bevis i ett brottmål som behandlas av den utländska myndigheten eller om de har avhänts någon genom brott. Ett föremål kan tas i beslag, om det genom ett beslut av en utländsk domstol har förklarats förverkat med anledning av ett brott eller om det med fog kan antas att föremålet med anledning av ett brott kommer att förklaras förverkat i ett mål som behandlas av en utländsk myndighet.

Beslutet om beslag skall av den myndighet som beslutat om beslaget inom en vecka underställas tingsrätten på den ort där beslaget har verkställts. Då domstolen beslutar att fastställa beslaget skall den samtidigt utsätta en giltighetstid för beslaget. Om den myndighet som beslutat om beslaget inom denna tid framställer en begäran om saken får domstolen förlänga giltighetstiden.

Om föremål eller handlingar har tagits i beslag för att användas som bevis i ett brottmål som behandlas av en utländsk myndighet, kan domstolen på begäran av den myndighet som beslutat om beslaget besluta att föremålen eller handlingarna vid behov får överlämnas till den utländska myndighet som framställt begäran, varvid denna skall åläggas att återsända föremålen eller handlingarna när de inte längre behövs som bevis i målet. Domstolen kan dock bestämma att ett föremål eller en handling inte behöver återsändas om detta uppenbart är oändamålsenligt.

Beträffande beslag gäller i övrigt i tillämpliga delar vad som stadgas i 1-10 §§, 11 § 1 mom., 13, 14 och 16-19 §§ i detta kapitel och i 1 kap. 9 § 2 mom. samt 14 och 15 §§ samt i lagen om internationell rättshjälp i straffrättsliga ärenden (4/94).