Lag angående ändring av förordningen om införande av strafflagen.
- Typ av författning
- Förordning
- Meddelats
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
I enlighet med Riksdagens beslut upphäves i förordningen den 19 december 1889 om införande av strafflagen 25 §, 30 a § 3 mom., 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, 39, 40 och 41 §§ samt 41 a § 2 mom.,
ändras 20 § 1 och 3 mom., 30 a § 1 och 2 mom. och 46 §, av dessa lagrum 20 § 1 och 3 mom., 25 § och 30 a § 1 och 3 mom., sådana de lyder i lagen den 1 juli 1948 ( 515/48 ), 30 a § 2 mom. i lagen den 8 maj 1964 (224/64), 34 § i lagen den 31 maj 1940 (265/40), 38 § i lagen den 31 oktober 1947 (795/47), 41 § i lagen den 19 maj 1944 (340/44), 41 a § 2 mom. i nämnda lag av den 1 juli 1948 och 46 § i lagen den 14 november 1952 (376/52), som följer:
20 §.
Den som ertappats eller på sannolika skäl misstänkes för brott, på vilket kan följa frihetsstraff utöver ett år, får häktas såframt ej häktningen strider mot riksdagsordningen, om brottets art, den misstänktes förhållanden eller uppförande eller andra omständigheter göra det sannolikt, att han begiver sig på flykt eller eljest undandrager sig rättegång eller genom undanröjande av bevis eller på annat sätt försvårar sakens utredning, eller då skäl föreligger att befara, att han fortsätter sin brottsliga verksamhet. Fara för flykt må likväl icke antagas, om på brottet ej kan följa strängare straff än frihetsstraff i fyra år och om den misstänkte har stadigvarande boningsort i landet, förutom då han vidtagit förberedande åtgärdet för flykt eller försökt fly.
Kan på brottet icke följa lindrigare straff än fängelse i två år, skall den misstänkte häktas, såframt det ej är uppenbart, att skäl därtill icke föreligger.
30 a §.
Dömes någon till frihetsstraff i minst ett år, kan domstolen förordna att han skall häktas eller kvarhållas i häkte, såframt brottets art, den dömdes förhållanden eller uppförande eller andra omständigheter göra det sannolikt, att han begiver sig på flykt eller eljest undandrager sig straff eller genom undanröjande av bevis eller på annat sätt försvårar sakens utredning, eller då skäl föreligger att befara att han fortsätter sin brottsliga verksamhet. Är det ådömda fribetsstraffet två år eller därutöver, skall den dömde häktas, såframt det ej är uppenbart, att skäl därtill icke föreligger.
Är frihetsstraffet under ett år, kan domstolen förordna, att den dömde skall häktas eller kvarhållas i häkte, om han ej har stadigvarande boningsort i landet och om skäl föreligger att befara att han begiver sig på flykt.
46 §.
Vad underrätt rannsakat och dömt skall underställas hovrätts prövning, om allmän åklagare åtalat någon för brott, varpå kan följa fängelse på livstid, eller för delaktighet i sådant brott.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1974.
Nådendal den 19 juli 1974.
Republikens President URHO KEKKONENJustitieminister Matti Louekoski