449/1987

Förundersökning med anledning av brott görs enligt denna lag, om inte annorlunda stadgas i någon annan lag.

Polisen eller någon annan förundersökningsmyndighet skall göra förundersökning när det på grund av anmälan till den eller annars finns skäl att misstänka att ett brott har begåtts.

2 mom. har upphävts genom L 27.6.2003/645 . (27.6.2003/645)

Får åklagaren väcka åtal för brott endast efter anmälan av målsäganden (målsägandebrott), görs förundersökning endast om målsäganden har anmält till förundersökningsmyndigheten eller åklagaren att han yrkar straff på den som är skyldig till brottet. Om målsäganden återtar sitt straffyrkande, skall undersökningen läggas ned.

Förundersökning av målsägandebrott får inledas även om straffyrkande inte har framställts, ifall det är uppenbart att målsäganden inte ännu har vetskap om brottet och undersökningen inte kan framskjutas utan att utredningen av brottet äventyras. Målsäganden skall härvid utan dröjsmål underrättas om att undersökningen har inletts. Undersökningen skall läggas ned, om målsäganden sedan han fått vetskap om brottet inte meddelar att han yrkar straff på den som är skyldig till brottet.

Får åklagaren enligt lag väcka åtal för målsägandebrott när allmänt intresse förutsätter det, även om målsäganden inte skulle yrka straff på den som är skyldig till brottet, skall förundersökning göras på åklagarens begäran.

Om det, för att en åtgärd skall kunna vidtas eller en förmån bestå, enligt lag förutsätts att det visas att ett brott har begåtts, skall förundersökning av målsägandebrott i nödvändig omfattning göras på begäran av målsäganden, även om han inte meddelar att han yrkar straff på den som är skyldig till brottet.

Förundersökning behöver inte göras med anledning av ett brott som inte kan förutses medföra strängare straff än böter och som i sin helhet skall anses vara uppenbart obetydligt, om målsäganden inte har några anspråk i saken.

Om en myndighet i enlighet med vad som bestäms i någon annan lag avstår från åtgärder för att ställa den skyldige under åtal för brott, görs förundersökning endast av särskilda skäl.

Åklagaren kan på framställning av undersökningsledaren bestämma att förundersökning inte skall göras eller att den skall avslutas, om åklagaren med stöd av 1 kap. 7 eller 8 § lagen om rättegång i brottmål (689/1997) eller något annat motsvarande lagrum skulle låta bli att väcka åtal och något viktigt allmänt eller enskilt intresse inte kräver att åtal väcks.

Åklagaren kan också på framställning av undersökningsledaren bestämma att förundersökningen skall avslutas, om kostnaderna för en fortsatt undersökning skulle stå i klart missförhållande till arten av det ärende som utreds och den eventuella påföljd som är att vänta, eller om det på basis av redan vidtagna förundersökningsåtgärder är övervägande sannolikt att åklagaren skulle låta bli att väcka åtal på någon annan grund än en sådan som anges i 3 mom. För att förundersökningen skall kunna avslutas förutsätts det dessutom att något viktigt allmänt eller enskilt intresse inte kräver att den skall fortsätta. Förundersökningen skall dock inledas på nytt om det finns grundad anledning till detta på grund av nya omständigheter som framkommit i ärendet. (31.3.2006/245)

4 a § har upphävts genom L 27.6.2003/645 .

Vid förundersökning utreds

(31.3.2006/245)

Vid förundersökningen skall saken förberedas så att bevisningen kan tas emot vid huvudförhandlingen i ett sammanhang.

Förundersökning skall göras utan onödigt dröjsmål.

Vid förundersökning skall redas ut och beaktas såväl de omständigheter och bevis vilka talar mot den misstänkte som de vilka talar för honom.

Vid förundersökningen skall den misstänkte bemötas som oskyldig.

Vid förundersökning får inte ingripas i någons rättigheter i större utsträckning än vad som är nödvändigt för att syftet med undersökningen skall kunna nås.

Förundersökning skall göras så att ingen i onödan utsätts för misstanke eller tillfogas skada eller olägenhet.

När åtgärder vidtas mot någon vid förundersökning, skall han så snart som möjligt underrättas om sin ställning. Om hans ställning vid förundersökningen förändras, skall han även underrättas om detta.

Om det under förundersökningen framgår att det inte längre finns anledning att misstänka någon som vid förhör eller annars har underrättats om att han eller hon misstänks för brott men förundersökningen inte kan avslutas helt och hållet på det sätt som anges i 43 §, avslutas förundersökningen för denna persons del. (27.6.2003/645)

En part har rätt att anlita biträde vid förundersökningen. Den som är misstänkt för brott och som har gripits, anhållits eller häktats skall utan dröjsmål underrättas om sin rätt att anlita biträde. (29.9.2006/842)

Åklagaren eller undersökningsledaren skall göra framställning till domstolen om att ett rättegångsbiträde eller en stödperson skall förordnas för målsäganden med stöd av stadgandena i 2 kap. lagen om rättegång i brottmål. Innan någon kan misstänkas vara skyldig till brottet görs sistnämnda framställan av undersökningsledaren. (11.7.1997/692)

Den som är misstänkt för brott och som har gripits, anhållits eller häktats har rätt att hålla kontakt med sitt biträde genom besök, brev och telefonsamtal på det sätt som bestäms närmare i häktningslagen (768/2005) och lagen om behandlingen av personer i förvar hos polisen (841/2006) . (29.9.2006/842)

En part har rätt att få del av vad som kommit fram vid förundersökningen så snart detta kan ske utan men för utredningen av brottet.

Förhör och andra undersökningsåtgärder som en part begär skall vidtas, om parten visar att de kan ha betydelse för saken och om de inte med beaktande av ärendets art medför oskäliga kostnader.

Förundersökning görs av polisen, om inte annat stadgas särskilt. Om den enhet inom polisen på vilken förundersökningen ankommer stadgas och bestäms särskilt.

Förundersökningen leds av en undersökningsledare. Undersökningsledare är en i 1 kap. 6 § tvångsmedelslagen (450/87) nämnd anhållningsberättigad tjänsteman. Av särskilda skäl får en kriminalöverkonstapel eller överkonstapel vara undersökningsledare vid förundersökning som görs av polisen, och en sådan tjänsteman som i lag särskilt givits denna rättighet vara undersökningsledare vid förundersökning som görs av någon annan myndighet.

Förundersökningen av brott som en polisman misstänks ha begått leds emellertid alltid av allmänna åklagaren med undantag av ärenden som ska handläggas i ett förfarande enligt lagen om föreläggande av böter och ordningsbot (754/2010) . (27.8.2010/760)

Förundersökningen av brott som en polisman misstänks ha begått leds emellertid alltid av allmänna åklagaren med undantag för ärenden som behandlas som ett ordningsbotsärende eller i strafforderförfarande. (11.3.1997/203)

När Polisstyrelsen med stöd av 8 § 2 mom. i polislagen (493/1995) ger en viss tjänsteman befogenhet att göra förundersökning, får Polisstyrelsen samtidigt förordna honom eller henne till undersökningsledare. (26.6.2009/512)

Polisen skall underrätta åklagaren om ett brottsärende som har kommit till polisen för undersökning, när någon kan misstänkas för brottet. Underrättelse behöver dock inte göras om saken är enkel.

Polisen skall på åklagarens begäran göra förundersökning eller ytterligare undersökningar samt iaktta de föreskrifter som åklagaren meddelar för att trygga de i 5 § stadgade målen för förundersökningen.

Beslut om de i 12 § avsedda förundersökningsåtgärder som en part begär fattas medan förundersökningen pågår av undersökningsledaren med beaktande av vad som stadgas i 2 mom. Efter att saken har överförts till åklagaren beslutar han om åtgärderna.

En undersökningsledare eller utredare är jävig,

Med nära släkting avses i 1 mom. undersökningsledarens eller utredarens barn, föräldrar, far- och morföräldrar och syskon samt deras makar och barn. Med nära släkting jämställs undersökningsledarens eller utredarens make samt den som lever med honom i äktenskapsliknande förhållanden samt deras barn, föräldrar, far- och morföräldrar och syskon, deras makar och barn samt den som är förlovad med undersökningsledaren eller utredaren. Såsom nära släkting betraktas också motsvarande halvsläkting.

Undersökningsledaren eller utredaren får även om han är jävig vidta åtgärder som inte kan uppskjutas utan att utredningen av brottet äventyras.

Var och en som antas kunna bidra till utredningen av ett brott eller vars närvaro vid en förundersökningsåtgärd annars är nödvändig för utredningen av brottet, är skyldig att på kallelse infinna sig till förundersökning inom det härads område där han eller hon vistas. (27.6.2003/645)

I den kallelse som avses i 1 mom. skall anledningen till den anges, om detta kan ske utan men för utredningen av brottet.

Om den som kallats till förundersökning, utan godtagbar orsak underlåter att hörsamma kallelsen, får han hämtas till undersökningen. En misstänkt får också utan kallelse hämtas till förundersökning, om fängelse kan följa på brottet och det är sannolikt att han inte hörsammar en kallelse eller att han efter att ha fått kallelse försvårar förundersökningen genom att fly eller undanröja bevis eller på något annat sätt.

Om hämtning beslutar en anhållningsberättigad tjänsteman. Över hämtningen skall utfärdas ett skriftligt förordnande.

En polisman får gripa den som enligt förordnande därom skall hämtas.

Om transport av fångar till förundersökning stadgas särskilt.

Den som påträffas på en brottsplats eller i dess omedelbara närhet skall på uppmaning av en polisman stanna kvar på platsen eller omedelbart infinna sig på någon annan plats inom samma härads område, om det för utredningen av saken är nödvändigt att personen genast hörs. Om han eller hon utan godtagbar orsak vägrar att iaktta uppmaningen eller om det på grund av personens uppträdande är sannolikt att han eller hon inte kommer att iaktta den, får polismannen hindra personen från att avlägsna sig från platsen eller gripa personen och föra honom eller henne med sig för att höras.

Den som avlägsnar sig från brottsplatsen får gripas för att en uppmaning enligt 1 mom. skall kunna ges, om omständigheterna är sådana att uppmaningen inte kan tillkännages personen på något annat sätt och utredningen av saken annars skulle äventyras.

De undersökningsåtgärder, för vilka någon har infunnit sig eller hämtats till förundersökning eller enligt 19 § kvarhållits eller förts för att höras, skall vidtas utan dröjsmål.

Ingen får hållas i förundersökning längre än nödvändigt.

Den som inte är misstänkt för brott är skyldig att vara närvarande vid förundersökning högst 6 timmar åt gången. En misstänkt som inte är anhållen eller häktad är skyldig att vara närvarande vid förundersökning högst 12 timmar åt gången och, när förutsättningar för anhållande föreligger enligt 1 kap. 3 § tvångsmedelslagen, högst 24 timmar. Om åtgärder som får vidtas för att förhindra att en misstänkt avlägsnar sig stadgas i 6 kap. 1 § tvångsmedelslagen.

Den som har varit närvarande vid förundersökning får inte utan särskild orsak åläggas att infinna sig på nytt eller hämtas till förundersökning under de följande 12 timmarna.

Den som förhörs skall vara personligen närvarande vid förhöret.

En part får dock avge sin utsaga genom förmedling av ett ombud, per telefon eller med hjälp av något annat medium för dataöverföring, om utredaren anser att detta kan ske utan olägenhet och att det inte äventyrar undersökningens tillförlitlighet. Under samma förutsättningar får ett vittne förhöras per telefon eller med hjälp av något annat medium för dataöverföring. Beträffande den som misstänks för brott är en ytterligare förutsättning att saken är av ringa betydelse och att den misstänkte inte bestrider att anmälan om brott är riktig, eller att det är fråga om en mindre komplettering av ett tidigare förhör. Av förhörsprotokollet skall framgå till vilka delar utsagan eller berättelsen har avgivits genom förmedling av ombud, per telefon eller med hjälp av något annat medium för dataöverföring.

Av en part skall tas emot skriftliga utredningar som parten vill komplettera sin förhörsberättelse med. Av särskilda skäl får sådana utredningar tas emot också av ett vittne vid förhöret.

Det är inte nödvändigt att vid förundersökningen förhöra en målsägande som uppenbarligen inte kan lämna uppgifter som har betydelse för utredningen, om han när brottsanmälan gjordes eller i annat sammanhang har uppgivit de omständigheter som behövs för beslut om åtal och för rättegång.

Den som förhörs skall behandlas lugnt och sakligt. För att få fram en bekännelse eller ett uttalande i viss riktning av den förhörde får inte användas medvetet oriktiga uppgifter, löften eller förespeglingar om särskilda förmåner, uttröttning, hot, tvång eller andra otillbörliga medel eller förfaringssätt som påverkar den förhördes beslutsfrihet, viljestyrka, minne eller omdömesförmåga.

Förhör får inte hållas mellan klockan 22 och 7, utom

(27.6.2003/645)

Den som förhörs skall ges tillfälle till regelbundna måltider och tillräcklig vila. (27.6.2003/645)

Målsäganden samt hans lagliga företrädare eller ombud skall hålla sig till sanningen när de redogör för den sak som utreds och svarar på de frågor som ställs.

Som vittne vid förundersökning får inte höras den som inte skulle få vittna i rättegång som gäller det brott som undersöks. Om vittnesförhör med den som avses i 17 kap. 21 § rättegångsbalken beslutar undersökningsledaren.

Ett vittne skall sanningsenligt och utan att förtiga något berätta vad han eller hon vet om den sak som undersöks. Om ett vittne dock i en rättegång skulle ha rätt eller skyldighet att vägra vittna, röja en omständighet eller besvara en fråga, ifall åtal väcks för det brott som undersöks, har vittnet samma rätt eller skyldighet också vid en förundersökning.

Ett vittne som har i 1 mom. avsedd skyldighet att berätta vad han eller hon vet är också skyldigt att lägga fram handlingar och annat bevismaterial som vittnet har i sin besittning och som är av betydelse för förundersökningen.

Den som avses i 17 kap. 23 § 1 mom. i rättegångsbalken och som enligt 3 mom. i samma paragraf kan förpliktas att vittna om sådant som skall hållas hemligt har rätt att vittna därom vid förundersökning, om den gäller ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är minst sex års fängelse. Den som avses i 17 kap. 24 § 2 mom. i rättegångsbalken och som enligt 4 mom. i samma paragraf kan förpliktas att besvara frågor som avses i 2 eller 3 mom. i paragrafen är skyldig att besvara sådana frågor och att lägga fram handlingar eller annat bevismaterial som personen innehar och som är av betydelse för förundersökningen också vid förundersökning, om den gäller ett brott som avses ovan i detta moment.

Om det är uppenbart att ett vittne känner till någon omständighet som är av vikt för att skuldfrågan skall kunna utredas eller för att vinningen av ett brott skall kunna spåras och återtas, och om vittnet vägrar att röja denna omständighet trots att han eller hon har skyldighet eller enligt 27 § 3 mom. rätt att göra detta, hålls vittnesförhöret på undersökningsledarens begäran inför domstol. (11.5.2007/542)

Vad som bestäms i 1 mom. tillämpas också på ett vittne som vägrar lägga fram en handling eller annat bevismaterial. (11.5.2007/542)

Vittnesförhör kan hållas vid den tingsrätt där det lämpligen kan ske. Vid vittnesförhöret gäller i tillämpliga delar vad som i rättegångsbalken stadgas om bevisupptagning utom huvudförhandlingen. Om den misstänktes och hans biträdes eller ombuds rätt att vara närvarande vid vittnesförhöret gäller vad som stadgas i 32 och 35 §§. Domstolen beslutar om rätten att närvara efter att ha hört undersökningsledaren.

Vittnet har rätt till ersättning för ekonomisk förlust samt för resor och för uppehälle enligt de grunder som stadgas i lagen om bestridande av bevisningskostnader med statens medel (666/72) . Rätt till ersättning föreligger dock inte, om domstolen anser att vittnets vägran uppenbart har varit ogrundad.

Den som förhörs skall före förhöret underrättas om sin ställning vid förundersökningen. En misstänkt skall samtidigt underrättas om vilket brott han eller hon misstänks för. (27.6.2003/645)

Före förhöret skall den misstänkte också upplysas om att han har rätt att anlita biträde vid förundersökningen samt om när en försvarare kan förordnas för honom. (6.2.1998/108)

Innan förhöret inleds skall målsäganden, hans lagliga företrädare och ombud samt vittne underrättas om plikten att hålla sig till sanningen och om hotet om straff för osann utsaga. Målsäganden skall innan förhöret inleds upplysas om när för honom enligt 2 kap. lagen om rättegång i brottmål kan förordnas ett rättegångsbiträde eller en stödperson. (6.2.1998/108)

Ett vittne skall tillfrågas om det föreligger sådana omständigheter som enligt lag berättigar eller förpliktar honom att vägra vittna. När det finns anledning, skall vittnet underrättas om vad som stadgas i 27 och 28 §§. (11.7.1997/692)

På begäran av den som förhörs skall ett trovärdigt vittne som är ojävigt enligt 17 kap. 43 § rättegångsbalken vara närvarande vid förhöret. Utredaren kan också på eget initiativ tillkalla ett vittne. Om förhöret inte kan uppskjutas utan att undersökningen äventyras, får det trots begäran av den som skall förhöras hållas utan vittne. En misstänkt som är yngre än 18 år får dock inte förhöras utan vittne, utom om den misstänktes biträde eller lagliga företrädare eller en företrädare för socialnämnden är närvarande. (27.6.2003/645)

Innan förhöret inleds skall den som förhörs underrättas om sin rätt att tillkalla förhörsvittne.

En parts biträde och den som förordnats till stödperson för målsäganden har rätt att vara närvarande när hans huvudman förhörs, om inte undersökningsledaren av vägande skäl som gäller utredningen av brottet förbjuder detta.

Utredaren kan tillåta att en part och hans biträde eller ombud eller den som förordnats till stödperson för målsäganden är närvarande när en annan part eller ett vittne förhörs, om detta kan ske utan men för utredningen av brottet. (11.7.1997/692)

Åklagaren har rätt att vara närvarande vid förhör.

Om vissa tjänstemäns närvaro vid förhör stadgas särskilt.

Om den som förhörs inte har fyllt 15 år har vårdnadshavaren, intressebevakaren eller någon annan laglig företrädare rätt att vara närvarande vid förhöret.

Om en omyndig som har fyllt 15 år hörs som målsägande eller misstänkt, har vårdnadshavaren, intressebevakaren eller någon annan laglig företrädare för den omyndige rätt att vara närvarande vid förhöret, ifall en sådan person enligt 12 kap. 1 eller 2 § rättegångsbalken vid rättegång som gäller det brott som undersöks skulle få föra talan i stället för eller vid sidan av den omyndige.

Utredaren kan förbjuda en sådan företrädare för den omyndige som avses i 1 eller 2 mom. att vara närvarande vid förhöret, om personen misstänks för det brott som undersöks.

De företrädare för den omyndige som har rätt att vara närvarande skall på förhand underrättas om förhöret, om detta kan ske utan svårighet. Åtminstone en av dem skall ges tillfälle att vara närvarande vid förhöret, utom om det för utredningen av brottet är nödvändigt att omedelbart förhöra den omyndige. Den omyndiges företrädare skall i sådant fall så snabbt som möjligt underrättas om förhöret.

En part och hans biträde eller ombud får vid förhöret med utredarens tillstånd ställa frågor till den förhörde för utredande av saken. Utredaren får besluta att frågorna skall ställas genom hans förmedling. Även åklagaren får ställa frågor till den förhörde. En part, hans biträde eller ombud har även annars rätt att begära att utredaren frågar den förhörde om sådant som behövs för att klarlägga saken.

Utredaren får från förhöret avlägsna den som genom sitt uppträdande stör förhöret eller vars närvaro annars försvårar utredningen av saken.

Om en part eller hans biträde eller ombud trots begäran inte har fått vara närvarande vid förhöret eller har avlägsnats därifrån, skall han beredas tillfälle att ta del av vad som kommit fram vid förhöret och att ställa behövliga frågor så snart detta kan ske utan men för utredningen av brottet.

Inom tvåspråkiga förundersökningsmyndigheters ämbetsdistrikt används vid förundersökning den misstänktes språk, antingen finska eller svenska. Om de misstänkta har olika språk eller om den misstänktes språk är varken finska eller svenska, ska förundersökningsmyndigheten med beaktande av parternas rätt och fördel bestämma vilket handläggningsspråk som ska användas. Om språket inte kan väljas på den grunden, används majoritetsspråket i förundersökningsmyndighetens ämbetsdistrikt. Vid förundersökning som görs av en enspråkig förundersökningsmyndighet används språket i myndighetens ämbetsdistrikt, om inte myndigheten med beaktande av parternas rätt och fördel bestämmer att det andra språket ska användas.

Oavsett 1 mom. har var och en dock rätt att vid förundersökning använda finska eller svenska så som bestäms i 10 § i språklagen (423/2003) . Förundersökningsmyndigheten ska sköta tolkningen eller på statens bekostnad skaffa en tolk, om myndigheten inte behöver använda det språk som personen i fråga talar.

Bestämmelser om rätten att använda samiska vid förundersökning finns i samiska språklagen (1086/2003) .

Personer som inte är finsk-, svensk- eller samiskspråkiga har rätt att vid förundersökning använda ett språk som de förstår och kan tala tillräckligt bra. Teckenspråkiga har rätt att använda teckenspråk. Förundersökningsmyndigheten ska ta reda på om en part behöver tolkning. Förundersökningsmyndigheten ska se till att en part får den tolkning som han eller hon behöver. Som tolk får anlitas en redbar och annars för detta uppdrag lämplig person som har den skicklighet som krävs för uppdraget. Förundersökningsmyndigheten ska utse en ny tolk för uppdraget, om en parts rättsskydd kräver det. Förundersökningsmyndigheten kan utse en ny tolk för uppdraget också när det finns andra vägande skäl.

I de fall som avses i 2 och 4 mom. ska tolkning ordnas också när det behövs på grund av att den som ska höras har en syn-, hörsel- eller talskada.

Handlingar eller delar av handlingar som ingår i förundersökningsmaterialet och är väsentliga med tanke på saken ska inom skälig tid skriftligt översättas till det språk som avses i 37 § och som en part använder, om översättningen behövs för att bevaka partens rättigheter.

Med avvikelse från 1 mom. får väsentliga handlingar eller delar av eller ett sammandrag av dem översättas muntligt för en part, om inte partens rättsskydd kräver att handlingarna översätts skriftligt.

Förundersökningsmyndigheten ska se till att en part får tillräcklig information om sin rätt till en översättning av handlingar och vid behov försäkra sig om huruvida parten vill ha en översättning av handlingar som avses i denna paragraf. Om en part avstår från sin rätt till en översättning av handlingar, behöver ingen översättning ges till parten.

Översättning enligt denna paragraf görs på statens bekostnad, om inte förundersökningsmyndigheten själv sköter översättningen. Som översättare får anlitas en redbar och annars för detta uppdrag lämplig person som har den skicklighet som krävs för uppdraget. Förundersökningsmyndigheten ska utse en ny översättare för uppdraget, om en parts rättsskydd kräver det. Förundersökningsmyndigheten kan utse en ny översättare för uppdraget också när det finns andra vägande skäl.

I fråga om översättning gäller dessutom vad som i språklagen och samiska språklagen bestäms om översättning.

Om en part har hörts eller förhörts via tolk eller om en i 37 a § avsedd väsentlig handling eller delar av eller ett sammandrag av handlingen har översatts muntligt för en part eller om parten har avstått från sin rätt till en översättning av handlingar, ska detta antecknas i förundersökningsprotokollet eller någon annan handling.

Vad som stadgas i 24 § 1 mom. och 27 § gäller också förberedande samtal för utredning av brott.

En målsägande eller ett vittne kan åläggas att för att identifiera en person som är misstänkt för brott delta i en konfrontation där förutom den misstänkte som skall identifieras också jämförelsepersoner är närvarande ( konfrontation ).

Konfrontationen skall ordnas så att resultatet av den är så tillförlitligt som möjligt. Som jämförelsepersoner får inte användas personer vilkas utseende avviker från den misstänktes så att konfrontationens tillförlitlighet minskar. Vid konfrontation skall antalet jämförelsepersoner vara minst fem.

Om andra personers, såsom ett biträdes, rätt att vara närvarande vid konfrontation gäller vad som bestäms om förhör.

Vid konfrontation skall föras protokoll, och åtgärden skall dessutom videobandas eller lagras genom någon annan jämförbar bildupptagning.

Närmare bestämmelser om konfrontation utfärdas genom förordning av statsrådet.

En utomstående kan åläggas att delta i en konfrontation såsom jämförelseperson endast om det med beaktande av brottets art är viktigt för att saken skall kunna utredas. Den utomstående kan likväl vägra att delta i konfrontationen om deltagandet skulle medföra avsevärd olägenhet för honom eller henne.

En utomstående som har deltagit i en konfrontation har rätt till en skälig ersättning för detta. Om ersättningens belopp bestäms genom förordning av inrikesministeriet.

Vad som i 38 a § bestäms om konfrontation gäller i tillämpliga delar också identifiering där fotografier eller andra bildupptagningar används.

Vid förhör skall ett förhörsprotokoll föras på det språk som den förhörde har använt under förhöret. Också över andra förundersökningsåtgärder skall protokoll uppsättas eller anteckning göras i någon annan handling.

Genast efter förhöret skall den protokollförda berättelsen läsas upp för den förhörde och ges till honom för granskning. Den förhörde skall tillfrågas om hans berättelse har blivit riktigt antecknad. I förhörsprotokollet skall också införas en sådan begäran om korrigering eller tillägg som inte har föranlett ändring i protokollet. Protokollet får inte ändras sedan den förhörde har granskat det och de begärda korrigeringarna och tilläggen har gjorts.

Den förhördes berättelse får även spelas in som en ljud- eller bildupptagning. Den förhörde skall få granska den inspelade berättelsen på det sätt som närmare bestäms genom förordning av statsrådet.

Förhör med målsägande och vittnen skall videobandas eller lagras genom någon annan jämförbar bild- och ljudupptagning, om avsikten är att förhörsberättelsen skall användas som bevis vid rättegång och den förhörde på grund av sin unga ålder eller störningar i de psykiska funktionerna sannolikt inte kan höras personligen där utan att förorsakas men. Vid förhöret skall beaktas de särskilda krav som den förhördes utvecklingsnivå ställer på förhörsmetoderna, antalet personer som deltar i förhöret och de övriga förhållandena under förhöret. Undersökningsledaren kan bestämma att också någon annan än förundersökningsmyndigheten får ställa frågorna till den förhörde under förhörsledarens uppsikt. Den misstänkte skall ges möjlighet att ställa frågor till den förhörde. Om den misstänkte ber om det får hans eller hennes frågor också framställas av ett ombud eller biträde. Förhörsledaren kan emellertid bestämma att frågorna skall ställas genom förhörsledarens förmedling.

Sedan förundersökningen avslutats skall över det uppkomna materialet sättas upp ett protokoll ( förundersökningsprotokoll ), om detta behövs för fortsatt behandling av ärendet. Förundersökningsprotokollet skrivs på finska eller svenska eller med stöd av 19 § 2 mom. språklagen delvis på finska och delvis på svenska.

I förundersökningsprotokollet skall tas in förhörsprotokollen och redogörelser för undersökningsåtgärderna samt därtill fogas de handlingar och upptagningar som kommit till vid undersökningen, om de kan antas ha betydelse i saken. Målsägandens och den misstänktes språk skall antecknas i förundersökningsprotokollet.

I förundersökningsprotokollet skall göras en anteckning om material som uppkommit vid förundersökningen men som inte har tagits in i protokollet.

Den som med stöd av 2 kap. 1 § i lagen om rättegång i brottmål har förordnats till försvarare för den misstänkte och den som med stöd av 2 kap. 1 a § i nämnda lag har förordnats till rättegångsbiträde för målsäganden skall tillställas en kopia av förundersökningsprotokollet. (31.3.2006/245)

Om förundersökningshandlingarnas offentlighet stadgas särskilt.

Innan förundersökningen avslutas skall parterna beredas tillfälle att till förundersökningsmyndigheten ge sin utsaga om det material som upptagits vid förundersökningen, om detta är ägnat att påskynda eller underlätta handläggningen av ärendet vid domstol. Utsagan skall fogas till förundersökningsprotokollet.

2 mom. har upphävts genom L 27.6.2003/645 . (27.6.2003/645)

Efter att förundersökningen blivit klar skall saken överlämnas till åklagaren för åtalsprövning eller för utfärdande av strafforder.

Förundersökningen avslutas dock utan att saken överlämnas till åklagaren för prövning, om

Förundersökningsmyndigheten kan i det fall som avses i 2 mom. 2 punkten ge den som gjort sig skyldig till brottet en muntlig eller skriftlig anmärkning.

43 a § har upphävts genom L 27.6.2003/645 . (27.6.2003/645)

I enkla och klara ärenden får summarisk förundersökning göras, om gärningen enligt allmän straffpraxis inte kan förutses medföra strängare straff än böter. Med anledning av ett brott som en polisman misstänks ha begått får summarisk förundersökning dock göras endast om ärendet handläggs i ett förfarande enligt lagen om föreläggande av böter och ordningsbot. (27.8.2010/760)

I enkla och klara ärenden får summarisk förundersökning göras, om gärningen enligt allmän straffpraxis inte kan förutses medföra strängare straff än böter. Med anledning av ett brott som en polisman misstänks ha begått får summarisk förundersökning dock göras endast om ärendet behandlas som ett ordningsbotsärende eller i strafforderförfarande. (27.6.2003/645)

Vid summarisk förundersökning finns ingen undersökningsledare. I förhörsberättelsen antecknas endast huvudinnehållet i den förhördes utsaga, vilken kan tas in i någon annan handling än ett förhörsprotokoll. (27.6.2003/645)

Summarisk förundersökning får göras utan att 29 § 2 mom. samt 30 och 33 §§ iakttas.

Vad som stadgas om den misstänkte och om förhör av honom tillämpas, då en juridisk persons straffansvar utreds, även på den som hör till den juridiska personens lagstadgade organ eller som annars hör till dess ledning och på förhör av honom i ett ärende där det kan yrkas att den juridiska personen skall dömas till samfundsbot.

Biträde för en part vid förundersökning får vara den som är advokat eller offentligt rättsbiträde eller någon annan som enligt 15 kap. 2 § 1 mom. rättegångsbalken är behörig att vara rättegångsombud. (5.4.2002/261)

Biträde i ett enskilt fall får inte den vara som

(27.6.2003/645)

Biträdets behörighet avgörs av undersökningsledaren. Har någon förvägrats rätt att biträda en part vid förundersökning, skall parten beredas tillfälle att skaffa ett biträde som uppfyller behörighetsvillkoren. Undersökningen behöver dock inte uppskjutas av denna orsak.

Undersökningsledaren har rätt att vid behov inhämta sakkunnigutlåtanden. Den som står i ett sådant förhållande till ärendet eller till en part att hans opartiskhet äventyras får inte vara sakkunnig.

När det har beslutats att förundersökning inte skall göras eller att förundersökningen skall avslutas på basis av 4 § 3 mom., 9 § 2 mom. eller 43 § 2 mom. eller att förundersökningen skall avbrytas, skall undersökningsledaren se till att målsägandena och de som har förhörts såsom parter vid förundersökningen omedelbart underrättas om beslutet, om detta inte skall anses vara onödigt.

Yppas för någon som är närvarande vid en förundersökning uppgifter som gäller andra än honom själv eller hans huvudman och som ansluter sig till undersökningen och som han inte tidigare har kännedom om, kan undersökningsledaren förbjuda honom att röja dem för utomstående medan förundersökningen pågår. En förutsättning för förbudet är att ett avslöjande av dylika uppgifter, medan undersökningen pågår, kan försvåra utredningen av brottet eller orsaka parterna eller andra skada eller olägenhet. Förbudet kan meddelas en parts företrädare eller biträde även i det fall att han inte har varit närvarande vid undersökningen. Förbudet gäller högst tre månader åt gången.

Till straff för brott mot tystnadsplikten enligt 1 mom. döms enligt 38 kap. 1 eller 2 § strafflagen, om inte strängare straff för gärningen stadgas på något annat ställe i lag. (21.4.1995/624)

Om förundersökning skall informeras så att ingen utan fog utsätts för misstankar och så att ingen i onödan orsakas skada och men.

Genom förordning stadgas om den information som lämnas om förundersökning till offentligheten.

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.