Finlex - Till startsidan
Finlands författningssamling

260/1959

Finlands författningssamling

Författningarna i Finlands författningssamling både i textform och som tryckoptimerade pdf-filer

Lag om beslag och rannsakan i brottmål.

Typ av författning
Lag
Meddelats

Den ursprungliga författningens text

I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.

I enlighet med Riksdagens beslut stadgas:

1 kap.Beslag.

1 §.

Föremål må tagas i beslag, om skäl finnes att antaga, att det kan utgöra bevis i brottmål eller genom brott avhänts någon eller att domstol förklarar det förverkat.

Beslag må ej läggas å skriftlig handling, om dess innehåll kan antagas vara sådant, att tjänsteman eller annan, som nämnts i 17 kap. 23 § rättegångsbalken, ej må höras som vittne därom, och handlingen innehaves av honom eller av den, till förmån för vilken tystnadsplikten är stadgad. Ej heller må, med mindre fråga är om brott, varå tukthus i sex år eller strängare straff kan följa, hos den för brott misstänkte eller sådan honom närstående, som avses i 17 kap. 20 § rättegängsbalken, beslag läggas å skriftligt meddelande mellan den misstänkte och någon honom närstående eller mellan dylika närstående inbördes.

2 §.

Brev och annan postförsändelse samt telegram till eller från den för brott misstänkte, vilka äro i post- och telegrafverkets värjo, må tagas i beslag allenast om på brottet kan följa svårare straff än fängelse och de enligt denna lag hos mottagaren kunde vara underkastade beslag.

3 §.

Angående beslag besluter myndighet, som enligt lag äger befogenhet att utfärda häktningsförordnande, domstol likväl blott i brottmål, som av den handlägges.

4 §.

Den, som med laga rätt griper för brott misstänkt eller verkställer anhållande, häktning, husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning, må jämväl utan förordnande lägga beslag på föremål, som därvid påträffas. Polisman är även i övrigt, då förhållandena påkalla skyndsam åtgärd och förordnande ej omedelbart kan utverkas, berättigad att lägga beslag på dylikt föremål, dock ej försändelse, som är i post- och telegrafverkets värjo.

Verkställes ovan avsett beslag av annan än i 3 § nämnd myndighet, skall anmälan härom skyndsamt göras hos denna, som omedelbart bör avgöra, om beslaget skall bestå.

5 §.

Är den, hos vilken beslag sker, ej närvarande, skall han utan dröjsmål underrättas därom. Har försändelse hos post- och telegrafverket, järnvägen eller annan transportinrättning tagits i beslag, skall, så snart det kan ske utan men för utredningen av brottet, mottagaren och, om avsändarens adress är känd, även denne härom underrättas.

6 §.

Postförsändelse, telegram, handelsbok eller annan enskild handling, som tages i beslag, må icke närmare undersökas eller, om den är sluten, öppnas av annan än i 3 § nämnd myndighet. Likväl må sakkunnig eller annan, som anlitas vid utredningen av brottet eller eljest därvid höres, efter anvisning av nämnd myndighet granska skriften. Äger den, som verkställer beslaget, ej rätt att närmare undersöka skriften, skall den av honom förseglas.

Ovan avsedd undersökning och granskning skall förrättas snarast möjligt. Kan innehållet i postförsändelse eller telegram i sin helhet eller till någon del utan men för utredningen meddelas mottagaren, skall avskrift eller utdrag därav ofördröjligen tillställas honom.

7 §.

Över beslag skall föras protokoll, vari ändamålet med beslaget och vad därvid förekommit angives samt förteckning inta ges över beslagtagna föremål.

Den, som verkställer beslag, skall på anhållan åt den, i vars besittning föremålet varit, utfärda bevis om beslaget.

8 §.

Föremål, vars beslagtagande förordnats, skall omhändertagas av den, som verkställt beslaget, eller sättas i förvar under försegling. Om så utan fara för beslagets syftemål kan ske eller om det eljest finnes lämpligt, må dock föremålet kvarlämnas i innehavarens besittning.

Kvarlämnas föremål i innehavarens besittning, skall förbud meddelas honom att sälja eller skingra föremålet och, om det finnes erforderligt, detta genom sigill eller på annat sätt utmärkas så, att det är uppenbart, att det tagits i beslag. Föremålet må användas av innehavaren, därest icke förbud befinnes nödigt.

Föremål, som tagits i beslag, skall väl vårdas och som sådant förvaras ävensom noggrann tillsyn hållas däröver, att det icke utbytes mot annat eller annat missbruk sker därmed. Likväl må polischef förordna, att beslagtaget föremål omedelbart skall försäljas på åtgärd av myndighet, om det lätt förfares eller förflyktigas, om dess värde snabbt minskas eller om omvårdnaden är särskilt kostsam.

9 §.

Beslag skall hävas, så snart det syftemål ernåtts, för vilket åtgärden vidtogs.

Anhängiggöres icke åtal för brott, som föranlett beslag, inom sex veckor från det beslaget ägt rum, förfalle åtgärden, såvida ej länsstyrelsen prövar skäl föreligga att med högst två veckor förlänga beslagets giltighetstid.

10 §.

Vid handläggning av åtal för brott, som föranlett beslag, äger domstolen på yrkan av den, som saken angår, pröva, huruvida beslaget skall bestå. I det slutliga utslaget skall domstolen även, om ej beslaget tidigare hävts, förordna därom.

Över domstols beslut angående beslag, må besvär särskilt anföras. Dock må beslutet, om ej domstol annat bestämmer, omedelbart verkställas.

11 §.

För säkerställande av utredning om brott må byggnad eller rum tillslutas, tillträde till visst område förbjudas eller förbud meddelas mot flyttning till annan plats av visst föremål eller annan dylik åtgärd vidtagas.

Angående åtgärd, som ovan nämnts, gäller i tillämpliga delar, vad i detta kapitel är stadgat om beslag.

2 kap.Husrannsakan samt kroppsvisitation och kroppsbesiktning.

12 §.

Finnes skäl att misstänka, att brott förövats, varå kan följa svårare straff än fängelse i sex månader, må i hus, rum eller slutet förvaringsställe eller kommunikationsmedel husrannsakan företagas för att eftersöka föremål, som skall tagas i beslag, eller eljest till utrönande av omständighet, som kan äga betydelse för utredning om brottet.

Hos annan än den, som skäligen misstänkes för brott, varom nämnes i 1 mom., må husrannsakan verkställas allenast om brottet förövats hos honom eller den misstänkte gripits där eller det eljest på synnerligen giltiga grunder kan antagas, att genom rannsakningen föremål, som skall tagas i beslag, kan anträffas eller annan utredning om brottet vinnas.

13 §.

För eftersökande av den, som skall gripas, anhållas eller häktas eller hämtas till förhör eller inställas inför rätten, må husrannsakan företa gas hos honom, så ock annorstädes, då på synnerligen giltiga grunder kan antagas, att den sökte uppehåller sig där.

14 §.

I lägenhet, som är tillgänglig för allmänheten eller plägar utgöra tillhåll för lösdrivare eller förbrytare, eller där sådant gods, som eftersökes, plägar uppköpas eller mottagas som pant, må, utan avseende å brottets art, husrannsakan ske i syftemål, varom nämnes i 12 och 13 §§.

15 §.

Beslut om husrannsakan fattas av myndighet, som nämnes i 3 §. Utan förordnande må likväl polisman företaga husrannsakan, om åtgärden har till syfte att eftersöka den, som skall gripas, anhållas eller häktas eller hämtas till förhör eller inställas inför rätten, eller att verkställa beslag på föremål, som på bar gärning kunnat följas eller spårats, så ock eljest, då saken ej tål uppskov.

Ministeriet för inrikesärendena och justitiekanslern i statsrådet äga rätt att åt person, som de förordnat att utföra särskilda brottmålsundersökningar, meddela likadan rätt att verkställa husrannsakan, som jämlikt denna lag tillkommer i 3 § nämnd myndighet.

16 §.

Vid husrannsakan skall, såvitt möjligt, av förrättningsmannen anmodat vittne närvara.

Förrättningsmannen må såsom biträde anlita sakkunnig eller annan person, om han så prövar nödigt.

Den, hos vilken husrannsakan företages, eller, om han ej är tillstädes, hans husfolk tillhörande, hemmavarande person skall beredas tillfälle att övervara förrättningen och att tillkalla vittne, om detta kan ske utan att undersökningen därigenom uppehålles.

Har varken någon av nämnda personer eller av dem tillkallat vittne närvarit vid förrättningen, skall den, hos vilken husrannsakan företogs, så snart det kan ske utan men för utredningen, underrättas om rannsakan.

Vid förrättningen må målsägande eller hans ombud tillåtas närvara för att tillhandagå med nödiga upplysningar. Förrättningsmannen bör likväl tillse, att målsäganden eller ombudet icke i vidare mån än vad för ändamålet erfordras erhåller kännedom om förhållande, som vid rannsakan yppas.

17 §.

Husrannsakan bör företagas utan att olägenhet eller skada tillskyndas i högre grad än vad som är nödvändigt.

Rum eller förvaringsställe må öppnas med våld, om det är behövligt. Om så skett, skall det efter förrättningens avslutande på lämpligt sätt åter tillslutas.

Rannsakan må ej utan särskild orsak verkställas mellan klockan tjugoett och sex.

18 §.

Angående öppnande och närmare undersökning av enskild handling, som anträffats vid husrannsakan, vare gällande, vad i 6 § 1 mom. stadgas.

19 §.

Förrättningsman är skyldig att föra protokoll vid husrannsakan samt vid förrättningens början för den, hos vilken rannsakan äger rum, uppläsa förordnandet angående rannsakan eller, om sådant ej finnes, muntligen förklara förrättningens syftemål.

Den, hos vilken husrannsakan företagits, äger på begäran erhålla bevis därom.

20 §.

För ändamål, som sägs i 12 och 13 §§, må allmänna åklagaren eller annan myndighet, som med anledning av brottet verkställer förberedande undersökning, så ock polisman företaga undersökning på annat ställe än i 12 § sägs, även om det icke är tillgängligt för allmänheten.

21 §.

Föreligger skäl till misstanke, att i 12 § avsett brott förövats, må kroppsvisitation företagas för eftersökande av föremål, som skall tagas i beslag, eller eljest till utrönande av omständighet, som kan äga betydelse för utredning av brottet.

På annan än den, som på sannolika grander misstänkes för brott, som nämnts i 1 mom., må kroppsvisitation företagas allenast om på synnerligen giltiga grunder kan antagas, att därigenom föremål, som skall tagas i beslag, kan anträffas eller annan utredning om brottet vinnas.

22 §.

Den, som på sannolika grunder misstänkes för i 12 § avsett brott, är skyldig att för syftemål, som sägs i 21 §, underkasta sig kroppsbesiktning.

Vid dylik besiktning må vid behov tagas blodprov och utföras annan undersökning, som utan nämnvärt men kan äga rum.

23 §.

Angående kroppsvisitation och kroppsbesiktning gälle i tillämpliga delar, vad i 15, 17, 18 och 19 §§ är stadgat om husransakan. Dylik förrättning skall, då den är grundlig, utföras i avskilt rum. Vid förrättningen bör, såvitt möjligt, närvara ett av förrättningsmannen tillkallat vittne, dock ej, om den utföres av läkare. Blodprov må ej tagas, ej heller annan undersökning, som kräver medicinsk sakkunskap, utföras av annan än läkare.

Kroppsvisitation eller kroppsbesiktning må förrättas allenast av person av samma kön som den undersökte eller av läkare, och må därvid ej förutom läkaren person av motsatt kön närvara.

24 §.

Denna lag, genom vilken 13 och 14 § § förordningen den 19 december 1889 om införande av strafflagen, 14 § sådan den lyder i lagen den 16 december 1949 (775/49), upphävas, träder i kraft den 1 augusti 1959.

Därest annorstädes i lag eller förordning ingå från stadgandena i denna lag avvikande bestämmelser angående beslag, husrannsakan eller kroppsvisitation eller besiktning, skola de fortfarande lända till efterrättelse.

Helsingfors den 12 juni 1959.

Republikens President URHO KEKKONEN.Justitieminister Antti Hannikainen.

Till början av sidan