873/2015

I denna lag finns bestämmelser om lantbruksföretagares och stipendiaters rätt att få ersättning på grund av olycksfall i arbetet och på grund av yrkessjukdomar.

Med lantbruksföretagare avses sådana gårdsbruksidkare, fiskare och renägare som avses i 3 § i lagen om pension för lantbruksföretagare (1280/2006) , lantbruksföretagares familjemedlem som avses i 3 och 4 § i den lagen samt personer som avses i 3 § 5 och 6 punkten i den lagen.

Med lantbruksföretagararbete avses arbete som nämns i 3 § i lagen om pension för lantbruksföretagare och som utförs av en lantbruksföretagare. Som lantbruksföretagararbete betraktas inte verksamhet som avses i 7 § 5 punkten i den lagen och som ska betraktas som ett särskilt företag.

Med avvikelse från 3 § i lagen om pension för lantbruksföretagare, förutsätts inte ovan i 1 och 2 mom. att gårdsbruk bedrivs på en brukningsenhet med minst fem hektar jordbruksmark.

Med stipendiat avses en försäkringsskyldig stipendiat enligt 10 a § i lagen om pension för lantbruksföretagare.

Som stipendiatarbete betraktas sådan vetenskaplig forskning eller konstnärlig verksamhet enligt 8 a § i den lagen som stipendiaten bedriver.

I denna lag avses med

(17.4.2020/247)

Det som denna lag föreskriver om sjukpension tillämpas även på i lag föreskriven tills vidare beviljad olycksfallspension och ersättning för inkomstbortfall enligt trafikförsäkringslagen (279/1959) samt motsvarande pensioner som betalas från utlandet.

Det som denna lag föreskriver om en medlemsstat i Europeiska unionen ska också tillämpas på en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och på Schweiz.

Det som lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015) föreskriver om arbetstagare eller skadade tillämpas på lantbruksföretagare och stipendiater till den del som det i denna lag hänvisas till den lag som nämns ovan.

Det som lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar föreskriver om försäkringsanstalter tillämpas till den del som det i denna lag hänvisas till den lag som nämns ovan på lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt, om inte något annat föreskrivs i denna lag.

Det som lagen om pension för lantbruksföretagare föreskriver om arbetspensionsförsäkringsavgift tillämpas till den del som det i denna lag hänvisas till den lag som nämns ovan på försäkringspremie enligt denna lag, om inte något annat föreskrivs i denna lag.

För lantbruksföretagare för vilka fastställs en försäkring enligt 10 § i lagen om pension för lantbruksföretagare ska samtidigt för samma tid och för samma lantbruksföretagararbete fastställas även en försäkring enligt denna lag.

För stipendiater för vilka fastställs en försäkring enligt 10 a § i lagen om pension för lantbruksföretagare ska samtidigt för samma tid och för samma stipendiatarbete fastställas även en försäkring enligt denna lag. På motsvarande sätt fortsätts en försäkring enligt denna lag för en sådan stipendiat vars försäkring enligt lagen om pension för lantbruksföretagare efter ett avbrott fortsätts i enlighet med 10 c § 2 mom. i den lagen. Om giltighetstiden för en stipendiats försäkring enligt lagen om pension för lantbruksföretagare ändras till följd av ett förenande enligt 10 d § i den lagen ska också giltighetstiden för en försäkring enligt denna lag ändras på motsvarande sätt. Om giltighetstiden för en stipendiats försäkring enligt lagen om pension för lantbruksföretagare ändras i enlighet med 10 g § i den lagen ska också giltighetstiden för en försäkring enligt denna lag ändras på motsvarande sätt. (8.12.2023/1095)

Om en arbetspensionsförsäkring som avses i 1 eller 2 mom. upphör eller dess giltighet avbryts, upphör eller avbryts även en försäkring enligt denna lag.

Skydd för olycksfall i arbetet och yrkessjukdom enligt denna lag kan genom en frivillig försäkring även utsträckas till annat än sådant lantbruksföretagararbete med stöd av vilket lantbruksföretagaren är skyldig att teckna en sådan försäkring som avses i 10 § i lagen om pension för lantbruksföretagare, enligt vad som föreskrivs i avdelning VI i denna lag.

Till en sådan försäkring som avses i 5 och 6 § kan genom en frivillig försäkring fogas skydd för olycksfall på fritiden enligt vad som föreskrivs i avdelning VI.

Den rätt till en ersättning eller förmån som den skadade har med stöd av någon annan lag minskar inte den ersättning som han eller hon får enligt denna lag, om inte något annat föreskrivs i denna lag.

Ersättningar som är baserade på försäkringar enligt denna lag beaktas när ersättningar som föreskrivs i någon annan lag bestäms, på samma sätt som ersättningar enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, om inte något annat föreskrivs i denna lag eller i någon annan lag.

Denna lag tillämpas på en sådan lantbruksföretagare och stipendiat på vilken tillämpas finsk lagstiftning med stöd av bestämmelserna om territoriellt tillämpningsområde i lagen om pension för lantbruksföretagare.

De uppgifter som hör till verkställigheten av denna lag ska skötas av lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt, vars uppgifter sköts av Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt som avses i lagen om pension för lantbruksföretagare.

Olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar ska ersättas som skadefall enligt denna lag så som föreskrivs nedan.

Med skadedag avses den dag när ett olycksfall i arbetet inträffar och den dag då en yrkessjukdom enligt 31 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar debuterar.

Ersättning för ett skadefall förutsätter att skadefallet har drabbat

Om lantbruksföretagaren eller stipendiaten när yrkessjukdomen debuterar inte längre är kvar i det arbete som kan ha orsakat yrkessjukdomen och ersättningsskyldigheten med stöd av 32 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar bestäms på grundval av lantbruksföretagararbetet eller stipendiatarbetet, förutsätter ersättning för skadefallet med avvikelse från 1 mom. att lantbruksföretagaren eller stipendiaten har uppfyllt de förutsättningar som avses i 1 mom. i ett arbete som bestämmer ersättningsskyldigheten.

En förutsättning för att ersättning ska betalas för ett skadefall är att det finns ett sannolikt medicinskt orsakssamband mellan skadefallet och skadan eller sjukdomen, om inte något annat föreskrivs nedan. När det medicinska orsakssambandet bedöms ska i synnerhet medicinska fynd och observationer, sättet på vilket skadan uppkom och tidigare skador och sjukdomar beaktas.

Med olycksfall avses en plötslig, oförutsedd händelse som orsakas av en yttre faktor och leder till en skada eller en sjukdom hos en lantbruksföretagare eller en stipendiat.

Det som föreskrivs om olycksfall ska också tillämpas på andra skador och sjukdomar orsakade av olycksfall som räknas upp i 18 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.

Till följd av olycksfall ersätts även väsentligt förvärrande av andra skador eller sjukdomar än de som avses i denna lag, med iakttagande av vad som föreskrivs i 19 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar om ersättning av väsentligt förvärrande av skada eller sjukdom till följd av olycksfall.

Med lantbruksföretagares olycksfall i arbetet avses ett olycksfall som drabbat en lantbruksföretagare i lantbruksföretagararbete, på eller utanför ett område som hör till den plats där lantbruksföretagaren utför sitt arbete enligt vad som föreskrivs i 18–22 §.

Ett olycksfall anses ha inträffat i lantbruksföretagararbetet om en lantbruksföretagare råkar ut för ett olycksfall i samband med arbete.

Med arbete jämställs också resande som följer av arbetsuppgiften. Även mindre avvikelser från färdrutten enligt 20 § 1 punkten anses ingå i resandet.

Ett olycksfall som i något annat sammanhang än i samband med arbetet inträffat på ett område som hör till den plats där lantbruksföretagararbetet utförs ska betraktas som ett olycksfall i arbetet, om det har inträffat i verksamhet som vanligen hänför sig till vistelse på den plats där arbetet utförs.

Till ett område som hör till den plats där arbetet utförs enligt 1 mom. hör ett område där lantbruksföretagaren utför sin lantbruksföretagarverksamhet och sina arbetsuppgifter. I området ingår dock inte lantbruksföretagarens bostad eller andra områden som företagaren huvudsakligen använder för privat bruk.

Ett olycksfall som drabbat en lantbruksföretagare utanför ett område som hör till den plats där lantbruksföretagararbetet utförs ska betraktas som olycksfall i arbetet, när det har inträffat i verksamhet som vanligen hänför sig till följande omständigheter:

Som lantbruksföretagares olycksfall i arbetet betraktas också ett olycksfall som inte ska ersättas med stöd av 18 eller 19 § och som drabbat en lantbruksföretagare

Som olycksfall i arbetet betraktas dock inte en patientskada enligt patientskadelagen (585/1986) , om skadan har inträffat vid undersökning eller behandling enligt 1 mom. 5 punkten.

Det som i 19 och 20 § föreskrivs om ersättning för olycksfall på ett område som hör till den plats där arbetet utförs, på resa mellan bostaden och arbetsplatsen och under mat- och rekreationspauser tillämpas inte, när en lantbruksföretagare arbetar någon annanstans än på en sådan plats som arbetsuppgiften kräver.

Med stipendiaters olycksfall i arbetet avses ett olycksfall som drabbat en stipendiat i stipendiatarbetet, på eller utanför ett område som hör till den plats där stipendiaten utför sitt arbete enligt vad som föreskrivs i 24–28 §.

Ett olycksfall anses ha inträffat i stipendiatarbetet om en stipendiat råkar ut för ett olycksfall i samband med arbete.

Med arbete jämställs också resande som följer av arbetsuppgiften. Även mindre avvikelser från färdrutten enligt 26 § 1 punkten anses ingå i resandet.

Ett olycksfall som i något annat sammanhang än i samband med arbetet inträffat på ett område som hör till den plats där stipendiatarbetet utförs ska betraktas som ett olycksfall i arbetet, om det har inträffat i verksamhet som vanligen hänför sig till vistelse på den plats där arbetet utförs.

Till ett område som hör till den plats där arbetet utförs enligt 1 mom. hör ett område där stipendiaten utför sitt stipendiatarbete och sina arbetsuppgifter. I området ingår dock inte stipendiatens bostad eller andra områden som stipendiaten huvudsakligen använder för privat bruk.

Ett olycksfall som drabbat en stipendiat utanför ett område som hör till den plats där stipendiatarbetet utförs ska betraktas som olycksfall i arbetet, när det har inträffat i verksamhet som vanligen hänför sig till följande omständigheter:

Som stipendiaters olycksfall i arbetet betraktas också ett olycksfall som inte ska ersättas med stöd av 24 eller 25 § och som drabbat en stipendiat

Som olycksfall i arbetet betraktas dock inte en patientskada enligt patientskadelagen, om skadan har inträffat vid undersökning eller behandling enligt 1 mom. 4 punkten.

Det som i 25 och 26 § föreskrivs om ersättning för olycksfall på ett område som hör till den plats där arbetet utförs, på resa mellan bostaden och arbetsplatsen och under en mat- eller rekreationspaus tillämpas inte, när en stipendiat utför sitt arbete i sin bostad eller arbetar någon annanstans än på en sådan plats som arbetsuppgiften kräver.

Med yrkessjukdom avses en sjukdom som sannolikt huvudsakligen har orsakats av

För att en sjukdom ska diagnostiseras som yrkessjukdom krävs det en medicinsk undersökning, där det finns tillgång till tillräckligt mycket information om lantbruksföretagarens eller stipendiatens arbetsförhållanden och exponeringen i arbetet.

På yrkessjukdomar enligt denna lag tillämpas även vad som i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar

Trots vad som föreskrivs i 29 § 1 mom. ersätts tendinit i fingrarna, handlederna och underarmarna och epikondylit i överarmen, med iakttagande av vad som i 28 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar föreskrivs om tendinit i övre extremiteten och epikondylit i överarmen som ersätts som yrkessjukdom.

Trots vad som föreskrivs i 29 § 1 mom. ersätts karpaltunnelsyndrom, med iakttagande av vad som i 29 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar föreskrivs om karpaltunnelsyndrom som ersätts som yrkessjukdom.

Också väsentligt förvärrande av någon annan skada eller sjukdom än en sådan som avses i denna lag ersätts som yrkessjukdom, om förvärrandet sannolikt huvudsakligen beror på att lantbruksföretagaren eller stipendiaten har exponerats för en fysikalisk, kemisk eller biologisk agens enligt vad som föreskrivs i 29–31 §. En förutsättning är att agensen är densamma som den som orsakat en sådan annan skada eller sjukdom som avses ovan. Ersättning betalas för den tid som skadan eller sjukdomen har förvärrats väsentligt.

Det som föreskrivs om olycksfall i arbetet ska också tillämpas på plötslig ömhet i muskler eller senor, som har uppkommit utan olycksfall när lantbruksföretagaren eller stipendiaten utfört enskilda påfrestande arbetsrörelser i arbete enligt 18 eller 24 § ( ömhet orsakad av arbetsrörelse ). Ersättning betalas tills ömheten har försvunnit, dock i högst sex veckor räknat från tidpunkten när ömheten uppstod. Ersättning betalas inte om ömheten beror på en tidigare skada eller sjukdom eller på en vävnadsskada som kan uppstå enbart genom ett olycksfall.

En skada hos en lantbruksföretagare eller en stipendiat till följd av misshandel eller en annan avsiktlig gärning som utförs av en annan person ersätts trots det som föreskrivs i 18–28 § och i 3 mom. i denna paragraf, om orsaken till gärningen är en arbetsuppgift som sköts av den skadade.

En skada till följd av misshandel eller en annan avsiktlig gärning som utförs av en annan person ersätts inte med stöd av denna lag, om den huvudsakliga orsaken till gärningen är en omständighet som har samband med den skadades familjerelationer eller privatliv i övrigt.

En skada till följd av misshandel eller en annan avsiktlig gärning som utförs av en annan person ersätts inte med stöd av denna lag, om den skadade lantbruksföretagaren har drabbats i verksamhet som avses 20 § 2 punkten eller 21 § 2–7 punkten eller stipendiaten i verksamhet som avses i 26 § 2 punkten eller 27 § 1 mom. 2–6 punkten.

Den skadade får ersättning för psykisk chockreaktion till följd av ett olycksfall i arbetet under de förutsättningar som anges i denna paragraf och i 35 § 1 och 2 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.

För att ersättning ska betalas för psykisk chockreaktion krävs det också att den skadade har varit direkt delaktig i en händelse som avses i 35 § 1 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar och att händelsen har ett nära och sakligt samband med förhållanden enligt 18–28 § i denna lag.

Vid en psykisk chockreaktion betalas dock inte någon ersättning, om lantbruksföretagaren har drabbats i verksamhet som avses 20 § 2 punkten eller 21 § 1 mom. 2–6 punkten eller stipendiaten i verksamhet som avses i 26 § 2 punkten eller 27 § 1 mom. 2–5 punkten, och det inte är fråga om en avsiktlig skada som orsakas av någon annan enligt i 34 § 1 mom. och som en arbetsuppgift som sköts av den skadade gett upphov till.

Sjukvård ersätts med iakttagande av vad som i 36 och 37 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar föreskrivs om ersättning för sjukvårdskostnader och sjukvård som ersätts.

Bestämmelser om rätten att få sjukvård och skyldigheten att ordna sjukvård finns annanstans i lag.

Kostnader för behövliga läkarbesök för att utreda en skada och för undersökningar som läkaren utför och ordinerar ska ersättas även om det inte är fråga om en skada som ska ersättas enligt denna lag. Dessutom ersätts behövliga kostnader för att inhämta de uppgifter om arbetsförhållandena som behövs för att utreda huruvida lantbruksföretagarens eller stipendiatens sjukdom är arbetsrelaterad. Det som föreskrivs i 36 och 37 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar ska tillämpas på läkarbesök och på undersökningar som läkaren utför och ordinerar.

När det gäller ersättning för sjukvård inom den offentliga hälso- och sjukvården iakttas vad som i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar

När det gäller ersättning för sjukvård inom den privata hälso- och sjukvården iakttas vad som i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar

På ersättning för kostnader för sjukvård som ges i en annan stat inom Europeiska unionen tillämpas vad som föreskrivs i 36 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar och i EU:s förordningar om social trygghet.

Den skadade får ersättning för kostnader för sjukvård som har getts i en tredjestat med iakttagande av vad som föreskrivs i 47 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.

Lantbruksföretagare och stipendiater får enligt 2 mom. ersättning för inkomstbortfall för den tid som en undersökning enligt 37 § och arbetsoförmåga till följd av den pågår, dock högst för sju dagar.

Som ersättning för inkomstbortfall betalas för varje dag ett belopp som utgör 1/360 av lantbruksföretagarens eller stipendiatens årsarbetsinkomst i enlighet med 61 § eller av en årsarbetsinkomst enligt 117 eller 126 § på skadedagen enligt en frivillig försäkring enligt denna lag, om undersökningen och arbetsoförmågan till följd av den inklusive resorna tur och retur varar över tio timmar. Om undersökningen och arbetsoförmågan till följd av den inklusive resorna tur och retur inte varar över tio timmar, men dock över sex timmar, betalas som ersättning för inkomstbortfall ett belopp som utgör 1/720 av lantbruksföretagarens eller stipendiatens årsarbetsinkomst i enlighet med 61 § eller av en årsarbetsinkomst enligt 117 eller 126 § på skadedagen enligt en frivillig försäkring enligt denna lag. Ersättning för inkomstbortfall betalas inte, om undersökningen och arbetsoförmågan till följd av den inklusive resorna tur och retur inte överskrider sex timmar.

På sådan ersättning för inkomstbortfall som avses i denna paragraf tillämpas inte vad som i 62–66 § föreskrivs om årsarbetsinkomst. När denna paragraf tillämpas anses med avvikelse från 11 § skadedagen vara den dag under vilken den undersökning som avses i 1 mom. har inletts.

Ersättningen enligt 1 mom. ska dras av från ersättningen för inkomstbortfall, om skadan senare visar sig vara ersättningsgill och den skadade får ersättning för inkomstbortfall enligt 10 kap. för den tid som avses i 1 mom.

Den skadade får ersättning för rese- och inkvarteringskostnader med iakttagande av vad som i 50 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar föreskrivs om ersättning för rese- och inkvarteringskostnader.

Den skadade får vårdbidrag med iakttagande av vad som i 51 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar föreskrivs om vårdbidrag.

Den skadade får klädtillägg med iakttagande av vad som i 52 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar föreskrivs om klädtillägg.

Den skadade får ersättning för extra kostnader för hemvård med iakttagande av vad som i 53 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar föreskrivs om ersättning för extra kostnader för hemvård.

Den skadade får ersättning för vissa föremål som varit i personligt bruk med iakttagande av vad som föreskrivs i 54 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.

Som ersättning för inkomstbortfall enligt denna lag betalas dagpenning, olycksfallspension och rehabiliteringspenning.

Den skadade har rätt att få dagpenning under ett år från och med skadedagen, om han eller hon på grund av skadan är helt eller delvis oförmögen att arbeta.

Den skadade har dock inte rätt att få dagpenning, om hans eller hennes förmåga att arbeta är nedsatt med mindre än 10 procent.

Dagpenning betalas för varje kalenderdag med undantag för den dag då skadan uppkom. Dagpenning betalas dock inte, om den skadade inte har varit helt eller devis oförmögen att arbeta minst tre dagar i följd med undantag för den dag då skadan inträffade.

Om en yrkessjukdom debuterar under den tid som den skadade får ålders- eller sjukpension och exponeringen skedde före pensioneringen, bedöms rätten att få dagpenning på grundval av hans eller hennes sista arbete före pensioneringen. I sådana fall grundar sig beloppet av dagpenningen, med avvikelse från 50 § 1 mom. för hela arbetsinkomsten, på den årsarbetsinkomst som bestäms på basis av 62 §.

Om den skadade är partiellt oförmögen att arbeta, är dagpenningen den proportionella andel av dagpenningen till fullt belopp enligt 50 och 51 § som motsvarar nedsättningen i arbetsförmågan, om ingenting annat följer av 58 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Den proportionella andelen av nedsättningen i arbetsförmågan avrundas till närmaste fem procent.

Nedsättningen i arbetsförmågan ska bedömas utifrån de begränsningar skadan eller sjukdomen orsakar lantbruksföretagarens eller stipendiatens arbete. Nedsättningen i arbetsförmågan i ett arbete som utförts i anställningsförhållande vid sidan om lantbruksföretagarens eller stipendiatens arbete ska bestämmas utifrån en utredning av orsakssambandet mellan de minskade förvärvsinkomsterna för den skadades arbete och skadefallet.

Dagpenningen ska grunda sig på årsarbetsinkomsten. Dagpenningen är 1/360 av den skadades årsarbetsinkomst enligt 61–66 §. Om den skadade på skadedagen hade ett anställningsförhållande eller om han eller hon vid sidan om anställningsförhållandet också utförde försäkrat företagararbete enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, bestäms dagpenningen dock i fråga om dessa inkomster under högst 28 dagar räknat från skadedagen, med undantag för den dagen, enligt vad som föreskrivs i 58 och 81 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.

Visar en lantbruksföretagare och en anhörig till honom eller henne att det i de omständigheter som inverkar på arbetsinkomsterna av brukningsenheten och som avses i 16 eller 17 § i lagen om pension för lantbruksföretagare under året innan skadefallet inträffade har skett en förändring som skulle höja lantbruksföretagarens arbetsinkomst enligt den lagen och har lantbruksföretagaren, om han eller hon alltjämt ska försäkras, ansökt om justering av arbetsinkomsten, ska denna förändring beaktas när årsarbetsinkomsten fastställs. När förändringen grundar sig på brukningsenhetens lönsamhet, som avses i 16 § 4 mom. i den lagen, kan även en tidigare förändring beaktas, om detta är skäligt med hänsyn till förhållandena. Den höjda årsarbetsinkomst som avses i detta moment används emellertid vid bestämmande av dagpenning endast till den del dagpenning beviljas för den tid som börjar fyra månader efter det skadefallet inträffade.

För den höjning som avses i 2 mom. ska det lämnas in en utredning om de förändringar som inträffat i lantbruksföretagarverksamhetens art, omfattning eller form eller i lantbruksföretagarens arbetsinsats. Såsom utredning kan också lämnas in uppgifter om arbetsinkomsten ur lantbruksföretagarens bokföring eller ur de anteckningar som förs för beskattningen.

Dagpenningen ska betalas beräknad enligt minimibeloppet av årsarbetsinkomsten, om beloppet av full dagpenning enligt 50 § är mindre än det vore beräknat på grundval av minimibeloppet av årsarbetsinkomsten enligt 66 §. Dagpenningen höjs dock inte, om den skadade vid tidpunkten för skadefallet fick ålderspension eller sjukpension, utom i de fall som avses i 48 § 4 mom.

Dagpenningen minskas på grundval av den skadades medverkan med iakttagande av vad som föreskrivs i 61 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.

Till den del dagpenningen eller rehabiliteringspenning som betalas ut till ett lika stort belopp grundar sig på inkomsterna från ett anställningsförhållande, tillämpas på dagpenningen det som i 62 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar föreskrivs om avdrag för löntagarpremier som görs på dagpenningen.

Den skadade har rätt att få olycksfallspension från och med årsdagen för skadedagen, om arbetsförmågan kan bedömas vara nedsatt med minst 10 procent på grund av skadan.

Vid bedömningen av nedsättningen i arbetsförmågan beaktas den skadades återstående förmåga att skaffa förvärvsinkomster genom ett sådant tillgängligt arbete som den skadade skäligen kan förutsättas utföra. Då beaktas den skadades utbildning, tidigare verksamhet, ålder och bostadsort och andra därmed jämställbara omständigheter.

Nedsättningen i arbetsförmågan bestäms utifrån en utredning av orsakssambandet mellan de minskade förvärvsinkomsterna och skadefallet. När arbetsinkomsterna efter skadefallet jämförs med den skadades årsarbetsinkomst, ska årsarbetsinkomsten justeras till nivån för jämförelsetidpunkten med den lönekoefficient som anges i 96 § i lagen om pension för arbetstagare.

När nedsättningen i en lantbruksföretagares arbetsförmåga bedöms ska, utöver vad som föreskrivs i 2 och 3 mom., beaktas den arbetsinkomst enligt lagen om pension för lantbruksföretagare som gäller efter skadefallet. Om det bedöms att lantbruksföretagarens arbetsförmåga är nedsatt i lantbruksföretagararbetet och arbetsinkomsten inte har sänkts efter skadefallet, har han eller hon inte rätt att få olycksfallspension som beviljas tills vidare. Vad som ovan föreskrivs om bedömning av nedsatt arbetsförmåga och sänkning av arbetsinkomsten iakttas också i fråga om stipendiater, om det stipendiefinansierade arbetet på grund av skadan har minskat med minst 20 procent. (8.12.2023/1095)

Om den skadades arbetsförmåga är delvis nedsatt, är olycksfallspensionen en så stor proportionell andel av pensionsbeloppet enligt 57 § som motsvarar den nedsatta arbetsförmågan. Den proportionella andelen av den nedsatta arbetsförmågan avrundas till närmaste fem procent.

Olycksfallspension beviljas antingen för viss tid enligt vad som föreskrivs i 94 § eller tills vidare. Olycksfallspension kan inte beviljas tills vidare förrän behovet av och möjligheterna till rehabilitering har utretts.

Olycksfallspensionens årliga maximibelopp är 85 procent av årsarbetsinkomsten enligt 61–66 § till dess att den skadade har fyllt 65 år. Därefter är den 70 procent av årsarbetsinkomsten, dock så att en engångsförhöjning av pensionen görs på det sätt som föreskrivs i 67 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.

Olycksfallspensionen justeras varje kalenderår med det arbetspensionsindex som avses i 98 § i lagen om pension för arbetstagare.

Har en ålderspension börjat efter det att den skadade har fyllt 63 år och har skadefallet inträffat i arbete som den skadade utförde under pensioneringen, upphör rätten att få olycksfallspension när det har gått tre år från skadedagen eller när den skadade före det har uppnått den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten enligt arbetspensionslagarna.

Den skadade har rätt att få rehabiliteringspenning för den tid som en yrkesinriktad rehabilitering enligt 69 § 1 mom. pågår. Den skadade har inte rätt att få dagpenning eller olycksfallspension under samma tid.

Rehabiliteringspenningen är under ett år räknat från och med skadedagen lika stor som dagpenningen till fullt belopp oberoende av om arbetsförmågan är nedsatt eller inte. Därefter är den lika stor som olycksfallspension till fullt belopp oberoende av om arbetsförmågan är nedsatt eller inte. Om rehabiliteringen dock inte hindrar att den skadade utför lämpligt förvärvsarbete, bestäms rehabiliteringspenningen enligt 48 och 49 § eller 54 och 55 §.

Rehabiliteringspenningen betalas till det belopp som anges i 2 mom. också under ledigheter som ingår i undervisningsprogrammet för utbildning enligt 89 § 3 mom. 4 punkten i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.

När en person som studerar på heltid råkar ut för ett skadefall, ska dagpenning eller olycksfallspension efter den tid som föreskrivs i 58 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar betalas enligt full arbetsoförmåga, om skadan är ett huvudsakligt hinder för att studera. Som dagpenning eller olycksfallspension betalas hälften av ersättningen för inkomstbortfall vid full arbetsoförmåga, om skadan begränsar studierna avsevärt.

Bortfall av arbetsinkomst under studietiden ersätts inte separat för annat arbete än sådant som försäkrats enligt denna lag, om dagpenning eller olycksfallspension betalas med stöd av 1 mom. (17.12.2020/1160)

Som en lantbruksföretagares årsarbetsinkomst betraktas hans eller hennes årliga arbetsinkomst av lantbruksföretagararbetet, fastställd enligt lagen om pension för lantbruksföretagare, eller det sammanlagda beloppet av de årliga arbetsinkomsterna vid tidpunkten för skadefallet. Som en stipendiats årsarbetsinkomst betraktas hans eller hennes årliga arbetsinkomst av stipendiatarbetet, fastställd enligt lagen om pension för lantbruksföretagare, eller det sammanlagda beloppet av de årliga arbetsinkomsterna vid tidpunkten för skadefallet.

Som årsarbetsinkomst för en lantbruksföretagare eller en stipendiat som är skyldig att teckna en försäkring enligt lagen om pension för lantbruksföretagare vid tidpunkten för skadefallet, men som inte har en giltig försäkring när skadefallet inträffar eller som när skadefallet inträffar har väckt ett ärende enligt lagen om pension för lantbruksföretagare för justering av arbetsinkomsten eller vars i 1 mom. avsedda årliga arbetsinkomster justeras till följd av ett förenande enligt 10 d § i den lagen, betraktas den årliga arbetsinkomst som ska fastställas enligt lagen om pension för lantbruksföretagare för tidpunkten för skadefallet eller arbetsinkomsternas sammanlagda belopp.

Årsarbetsinkomsten för en lantbruksföretagare eller stipendiat som avses i 12 § 1 mom. 3 punkten bestäms enligt lagen om pension för lantbruksföretagare med iakttagande av grunderna för fastställande eller justering av arbetsinkomsten. När årsarbetsinkomsten bestäms för en lantbruksföretagare eller stipendiat som avses 4 punkten i det momentet beaktas inte invalidpension som beviljas genom ett beslut som avses i den punkten och inte heller sådana retroaktiva ändringar i den skadades försäkring enligt lagen om pension för lantbruksföretagare eller försäkring enligt 63 § 3 mom. i denna lag som görs till följd av en sådan invalidpension. (17.12.2020/1160)

På en lantbruksföretagares årsarbetsinkomst tillämpas även vad som i 50 § 2 och 3 mom. föreskrivs om beaktandet av en förändring i de omständigheter som inverkar på arbetsinkomsterna av brukningsenheten i lantbruksföretagarens årsarbetsinkomst.

Om lantbruksföretagaren eller stipendiaten vid tidpunkten för skadefallet också hade en försäkring enligt 116 §, ska också årsarbetsinkomsten enligt nämnda försäkring beaktas i årsarbetsinkomsten vid tidpunkten för skadefallet.

Som årsarbetsinkomst för en stipendiat som bedriver lantbruksföretagarverksamhet betraktas det sammanlagda beloppet av årsarbetsinkomsten enligt denna paragraf av lantbruksföretagararbetet och årsarbetsinkomsten enligt denna paragraf av stipendiatarbetet.

Om en yrkessjukdom debuterar hos en person som får ålderspension eller sjukpension eller som får partiell förtida ålderspension enligt de lagar som nämns i 3 § i lagen om pension för arbetstagare, och exponeringen för sjukdomen har skett före pensioneringen i arbete som försäkrats enligt denna lag, ska tidpunkten för pensioneringen eller den tidpunkt då försäkringen enligt denna lag senast var i kraft betraktas som tidpunkt för skadefallet när årsarbetsinkomsten bestäms. De inkomster som ska beaktas i årsarbetsinkomsten ska justeras med den lönekoefficient som avses i 96 § i lagen om pension för arbetstagare till indexnivån för det år när yrkessjukdomen debuterade.

Om den skadade vid tidpunkten för skadefallet också hade ett eller flera anställningsförhållanden, beaktas i årsarbetsinkomsten även de inkomster han eller hon fått av dessa anställningsförhållanden, med iakttagande av vad som föreskrivs i 71–73, 78 och 81 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar och med stöd av 80 § i den lagen. I det fallet beaktas även vad som i 75 § 3 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar föreskrivs om beaktande av arbetsinkomst enligt lagen om pension för företagare (1272/2006) under jämförelsetiden. (28.12.2017/1061)

Om den skadade vid tidpunkten för skadefallet hade sådana arbetsinkomster som avses i 82 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, beaktas även de i årsarbetsinkomsten, med iakttagande av vad som föreskrivs i nämnda lagrum.

Om den skadade vid tidpunkten för skadefallet också utförde arbete som företagare med frivillig försäkring enligt 188–190 §, ska också årsarbetsinkomsten enligt den frivilliga försäkringen räknas in i årsarbetsinkomsten.

I årsarbetsinkomsten för en skadad i yrkesinriktade studier på heltid som avses i 76 § 1 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar beaktas förutom årsarbetsinkomsten enligt 61 § i denna lag den årsarbetsinkomst som bestämts enligt nämnda bestämmelse i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar när 28 dagar förflutit från skadedagen. (17.12.2020/1160)

Årsarbetsinkomsten enligt 1 mom. används också som årsarbetsinkomst när skadefallet inträffar inom ett år efter det att den skadade avslutade sina studier och den skadades arbetsinkomster vid tidpunkten för skadefallet är lägre än årsarbetsinkomsten enligt 1 mom.

Årsarbetsinkomsten för en skadad som får undervisning enligt lagen om grundläggande utbildning (628/1998) eller gymnasielagen (629/1998) bestäms med iakttagande av vad som föreskrivs i 77 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.

Om årsarbetsinkomsten enligt 61 och 63 § för en skadad som avses i 1 mom. likväl är större än den årsarbetsinkomst som bestäms enligt 1 mom., bestäms årsarbetsinkomsten enligt 61 och 63 §.

Om den årsarbetsinkomst som bestäms enligt detta kapitel är lägre än 13 680 euro höjs den till 13 680 euro. Årsarbetsinkomsten höjs dock inte, om den skadade vid tidpunkten för skadefallet fick ålderspension eller sjukpension med undantag för sådana personer med ålders- eller sjukpension som 62 § tillämpas på.

Menersättning betalas till en skadad som har fått bestående allmänt men av en skada eller en sjukdom som beror på ett skadefall.

På ersättning för bestående allmänt men tillämpas vad som i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar

Den skadade får ersättning för kostnader för rehabilitering, med iakttagande av vad som i 88 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar föreskrivs om allmänna villkor för rehabilitering.

På yrkesinriktad rehabilitering enligt denna lag tillämpas vad som i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar

Den skadade får rehabiliteringspenning efter yrkesinriktad rehabilitering, med iakttagande av vad som föreskrivs i 92 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.

Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt, som betalar ersättning för kostnader för yrkesinriktad rehabilitering enligt 69 § 1 mom., ska försäkra den skadade med en försäkring enligt 3 § 1 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar för skadefall som kan inträffa vid arbets- och utbildningsförsök, arbetsträning och arbetspraktik som ingår i rehabiliteringen.

Vid ett skadefall som avses i 1 mom. bestäms årsarbetsinkomsten med iakttagande av bestämmelserna i 91 § 2 och 3 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.

På övriga rehabiliteringsersättningar tillämpas vad som i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar

Om den skadade har avlidit till följd av ett skadefall som avses i denna lag, betalas familjepension efter honom eller henne, med iakttagande av vad som i 99 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar föreskrivs om familjepension.

På familjepension enligt denna lag tillämpas även vad som i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar

På begravningshjälp och betalning av begravningshjälp tillämpas vad som föreskrivs i 99 § samt 109 § 1 och 2 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.

På ersättning för kostnader för att transportera den avlidne tillämpas vad som föreskrivs i 109 § 3 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.

Den skadade ska anmäla ett skadefall enligt denna lag till lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt genom en anmälan enligt 75 § senast den sextionde dagen från skadedagen. (29.12.2016/1527)

Försummar den skadade sin anmälningsplikt enligt 1 mom., kan ersättning vägras helt eller delvis för tiden innan en anmälan enligt 75 § har inkommit, om det är skäligt med hänsyn till omständigheterna. (29.12.2016/1527)

Om en verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården inte har uppgifter om den försäkringsanstalt som avses i 1 mom., ska sådan anmälan som avses i 41 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar göras hos Olycksfallsförsäkringscentralen för att det ska kunna utredas vilken försäkringsanstalt som är ersättningsansvarig.

På anmälan av ett skadefall som bygger på en försäkring för fritiden enligt 124 § i denna lag tillämpas dock inte vad som i 1 mom. föreskrivs om fristen för anmälningsplikten.

Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt ska fastställa ett formulär för den skadades anmälan om skadefall enligt denna lag.

I en anmälan ska antecknas

Ett ersättningsärende väcks när lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt har fått den skadades anmälan om skadefallet enligt 75 §.

Ett ersättningsärende anses också ha väckts när en verksamhetsenhet inom den offentliga hälso- och sjukvården lämnar en anmälan enligt 41 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar till lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt eller när en verksamhetsenhet inom den privata hälso- och sjukvården lämnar in en anmälan till lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt med patientanteckningar om det vårdbesök där den skadade fick behandling på grund av skadan. En förutsättning för att ett ärende ska anses ha väckts är att det av anmälan från verksamhetsenheten inom hälso- och sjukvården framgår den skadades namn, födelsetid eller personbeteckning, kontaktuppgifter samt uppgifter om skadefallet.

Om ett ersättningsärende har väckts på något annat sätt än genom en anmälan från den skadade, ska lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt utan dröjsmål underrätta den skadade om att ett ersättningsärende som gäller den skadade har väckts och be den skadade lämna in en anmälan om skadefallet enligt 75 § till lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt inom den tidsfrist som anges i 74 §. Den skadade ska informeras om tidpunkten för när ärendet har väckts, vem som har gjort anmälan och skadefallet. (29.12.2016/1527)

2 mom. har upphävts genom L 17.4.2020/247 . (17.4.2020/247)

Om lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt och en försäkringsanstalt som avses i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar inte kan enas om vilken som är behörig, iakttas vad som föreskrivs i 114 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.

På fristen för att väcka ett ersättningsärende och för att väcka ett ersättningsärende efter fristen tillämpas vad som föreskrivs i 116 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.

När ett ersättningsärende handläggs hos lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt är den skadade part och vid ett dödsfall den skadades förmånstagare. Parter är inte den skadades arbetsgivare, den yrkesutbildade person inom hälso- och sjukvården eller den vårdinrättning som har gett den skadade sjukvård, den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård eller den som lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt i stället för till den skadade eller i övrigt med stöd av denna lag betalar ersättning eller någon annan prestation.

När lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt handlägger ersättningsärendet har en sådan nära anhörig till den skadade eller till förmånstagaren som har godkänts av lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt eller den som har tagit hand om den skadade rätt att föra den skadades talan tills det har förordnats en intressebevakare eller intressebevakningsfullmäktig för den skadade, om den skadade eller förmånstagaren på grund av sin ålder, skada eller sjukdom eller av någon annan med dem jämställbar orsak inte själv kan sköta ärendet.

Sedan ett ersättningsärende har väckts ska lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt inhämta behövlig utredning och se till att ärendet handläggs snabbt. Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt ska utreda huruvida det är fråga om ett skadefall som berättigar till ersättning enligt denna lag och vilken ersättning det berättigar till. Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt ska börja utreda ersättningsärendet utan dröjsmål och senast inom sju vardagar efter det att ärendet väcktes.

Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt ska underrätta den skadade om fristen på ett år enligt 86 § för att ansöka om ersättning.

Vid handläggningen av ersättningsärenden ska iakttas vad som

På beslut som ska meddelas med stöd av denna lag tillämpas vad som

Beslut om sådan fullkostnadsavgift som avses i 38 § 2 punkten i denna lag ska med iakttagande av vad som föreskrivs i 126 § 1 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar meddelas den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård. (8.7.2022/571)

Om lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt betalar en ersättning enligt 167 § eller 168 § 2 mom. eller ett arvode enligt 168 § 3 mom. till ett lägre belopp än det som yrkats, ska lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt meddela ett beslut om detta till den som lämnat ut uppgifterna.

Beslutet ska meddelas skriftligt och det ska innehålla anvisningar för sökande av ändring.

Trots vad som i 82 § föreskrivs om lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalts skyldighet att utreda ett ersättningsärende, ska ersättning sökas

Den ersättning som avses i 1 mom. ska ansökas inom ett år efter det att kostnaderna uppkom. Om lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt har gett avslag på en ansökan om rätt till skadeersättning, räknas fristen från den tidpunkt då det beslut av besvärsinstansen som innebär att vårdkostnaderna ska ersättas vann laga kraft. Om ersättningsärendet inte har väckts hos lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt vid den tidpunkt då kostnaderna uppkommer, räknas fristen dock tidigast från och med den tidpunkt när ersättningsärendet väcktes.

Om en ansökan om ersättning av vägande skäl inte har kunnat göras inom den föreskrivna tiden, ska ansökan göras senast ett år efter det att hindret inte längre förelåg.

Ersättning för kostnader som avses i 1 mom. söks genom att en utredning om kostnaderna, grunderna för kostnaderna och om det skadefall som kostnaderna hänför sig till ges in till lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt.

En person som avses i 100 § 2 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar ska särskilt ansöka om efterlevandepension genom att ge in en utredning om grunderna för sin pensionsrätt till lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt.

Den skadade är skyldig att medverka till att ersättningsärendet utreds. För att få ersättning är den skadade skyldig att till lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt på begäran lämna den information som är nödvändig för att utreda ett ersättningsärende enligt denna lag. På motsvarande sätt är den skadades förmånstagare skyldig att lämna den information som är nödvändig för att avgöra rätten till familjepension.

Den skadade är skyldig att medverka till att en rehabiliteringsutredning och rehabiliteringsåtgärder enligt 69 § 1 mom. 1 punkten kan genomföras.

För att få ersättning är den skadade skyldig att utan dröjsmål gå på en undersökning som han eller hon hänvisas till av lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt för utredning av sin skada, sin sjukdom eller sin arbets- och funktionsförmåga och som grundar sig på medicinskt godtagbar och god vård- och verksamhetspraxis, när undersökningen behövs för att utreda rätten till ersättning.

För att få ersättning är den skadade skyldig att ta emot läkarordinerad sjukvård som behövs på grund av ersättningsgill skada eller sjukdom och som grundar sig på medicinskt godtagbar och god vård- och verksamhetspraxis, om den sannolikt förbättrar hans eller hennes arbets- eller funktionsförmåga.

En ersättningstagare är skyldig att utan dröjsmål på eget initiativ till lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt anmäla följande ändringar som påverkar ersättningen:

Den skadade och den som får familjepension ska på begäran av lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt till lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt ge in ett intyg från befolkningsregistermyndigheten eller någon annan tillförlitlig utredning om att ersättningstagaren var vid liv under den tid för vilken ersättning betalas.

Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt ska utan dröjsmål betala en ersättning som grundar sig på dess beslut. Ersättningen ska betalas ut på lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalts bekostnad på ett konto som ersättningstagaren uppgett.

Dagpenning eller rehabiliteringspenning som betalas ut till ett lika stort belopp ska betalas ut minst en gång i månaden i efterskott. Olycksfallspension eller rehabiliteringspenning som betalas ut till ett lika stort belopp, fortlöpande menersättning, vårdbidrag och klädtillägg som betalas ut för viss tid eller tills vidare enligt denna lag samt familjepension ska betalas ut en gång i månaden i förskott så att ersättningen kan lyftas på den första bankdagen i utbetalningsmånaden.

I beslutet ska antecknas hur stor den beviljande ersättningen är och när posterna förfaller till betalning i de fall då en ersättning som beviljats genom beslutet till viss del förfaller till betalning först senare.

Om det inte med tillräckligt stor säkerhet kan uppskattas hur skadan eller sjukdomen kommer att utvecklas eller hur länge den nedsatta arbetsförmågan kommer att fortgå, beviljas ersättningen för viss tid och ersättningstagaren förpliktas att, för att få fortsatt ersättning, lägga fram nya utredningar om de omständigheter som inverkar på ersättningens storlek.

Om det sker en väsentlig förändring i de förhållanden som påverkar storleken på en ersättning, ska beloppet justeras för att motsvara de förändrade förhållandena. Justeringen ska göras från och med den tidpunkt då förändringen i förhållandena har inträtt enligt vad som tillförlitligt kunnat påvisas.

En menersättning justeras enligt vad som föreskrivs i 87 § 4 mom i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.

Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt får betala ut förskott på en ersättning genom att underrätta ersättningstagaren skriftligt om beloppet av ersättningen, om lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt anser att rätten till ersättning är ostridig, men ett beslut enligt 84 § 1 punkten om att bevilja ersättning ännu inte kan meddelas. Förskott ska dras av från den ersättning som beviljas senare.

Vid betalningen av en ersättning ska iakttas vad som

Om den skadade har fått ersättning enligt lagen om ersättning till lantbruksföretagare för självrisktiden enligt sjukförsäkringslagen (118/1991) på grundval av samma arbetsoförmåga och för samma tid som han eller hon retroaktivt beviljats ersättning för inkomstbortfall enligt denna lag på grund av olycksfall i arbetet eller yrkessjukdom, ska ersättningen för inkomstbortfall enligt denna lag betalas till Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt till den del ersättningen motsvarar det för samma tid betalade ersättningsbeloppet enligt lagen om ersättning till lantbruksföretagare för självrisktiden enligt sjukförsäkringslagen.

Om försäkringsanstalten har beviljat den skadade ersättning för inkomstbortfall och en eller flera arbetsgivare för samma tid har betalat honom eller henne lön med stöd av lag eller avtal, ska den ersättning för inkomstbortfall som bestäms enligt 50 § 1 mom. för arbete i anställningsförhållande under 28 dagar räknat från skadedagen betalas till varje arbetsgivare som betalat lön, till högst det belopp som har betalats i lön för samma tid.

Efter den tidsperiod som avses i 1 mom. ska ersättningen för inkomstbortfall fördelas mellan en eller flera arbetsgivare som för samma tid har betalat lön med stöd av lag eller avtal och den skadade i proportion till de betalda lönerna samt den årsarbetsinkomst som är försäkrad i enlighet med denna lag och årsarbetsinkomsten för den försäkring som avses i 63 § 3 mom. För fördelningen omvandlas den betalda lönen och de ovan avsedda årsarbetsinkomsterna till inkomst per dag så att en månad anses ha 30 dagar och fördelningen görs enligt läget den första dagen av den period av arbetsoförmåga som är under handläggning. Till en arbetsgivare betalas ersättningen dock alltid till högst det belopp som har betalats i lön för samma tid.

Om den ersättning som avses i 2 mom. betalas på grundval av partiell arbetsoförmåga, ska vid fördelningen av ersättningen hänsyn tas till den skadades enligt denna lag bedömda nedsättning i arbetsförmågan i fråga om varje arbete.

Om den skadade vid den tidpunkt för betalning som avses i 2 mom. inte längre har en gällande försäkring i enlighet med 5 eller 117 § eller en försäkring som avses i 63 § 3 mom., iakttas i stället för 2 och 3 mom. vad som föreskrivs i 139 § 1 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.

En arbetsgivare som har betalat lön till den skadade på grundval av läroavtalsutbildning enligt 70 § i lagen om yrkesutbildning (531/2017) som har ersatts i form av rehabilitering enligt denna lag, har rätt att högst till beloppet för lönen få den ersättning för inkomstbortfall som den skadade har beviljats för samma tid. Då tillämpas vad som föreskrivs i 1–4 mom.

Vad som i 1–4 mom. föreskrivs om arbetsgivare ska också tillämpas på en sjukkassa som avses i lagen om försäkringskassor (1164/1992) när den betalar ut en förmån som motsvarar den lön som avses i 1 mom.

Om en arbetsgivare på grundval av lagstadgad eller avtalsbaserad skyldighet har betalat sjukvårdskostnader för arbetstagaren, ska den ersättning för dessa sjukvårdskostnader som följer av denna lag betalas till arbetsgivaren.

Om en ersättning med stöd av denna lag eller någon annan lag ska betalas till någon annan än den som beviljats ersättningen med stöd av denna lag och om två eller flera myndigheter som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård eller två eller flera inrättningar, andra myndigheter eller aktörer har rätt till ersättningen, betalas ersättningen i följande ordning: (8.7.2022/571)

(17.12.2020/1160)

Vad som föreskrivs i 1 mom. 1 punkten gäller inte försäkringspremier för frivilliga försäkringar enligt denna lag.

På utbetalning av ersättning för inkomstbortfall och på avbruten utbetalning av ersättning för inkomstbortfall under fängelsestraff tillämpas vad som föreskrivs i 144 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.

Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt har rätt att avbryta handläggningen av ett ersättningsärende till dess att den skadade eller förmånstagaren uppfyller sina förpliktelser, om den skadade eller förmånstagaren försummar sin plikt enligt 88 § att lämna information eller om den skadade försummar sin plikt enligt 90 § att gå på undersökningar för utredning av rätten till ersättning eller sin plikt enligt 91 § att ta emot sjukvård.

Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt kan temporärt avbryta betalningen av ersättningen, om ersättningstagaren försummar sin anmälningsplikt enligt 92 § eller om det i övrigt är uppenbart att förutsättningarna för att betala den beviljade ersättningen inte längre uppfylls. Den skadade eller förmånstagaren ska omedelbart underrättas om att betalningen har avbrutits.

Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt ska avgöra rätten till ersättning utifrån tillgängliga utredningar, om handläggningen av ett ersättningsärende har avbrutits med stöd av 1 mom. eller betalningen av en ersättning har avbrutits med stöd av 2 mom. Beslutet ska meddelas utan dröjsmål.

Rehabiliteringspenning betalas inte för den tid en rehabilitering är avbruten eller har fördröjts, om yrkesinriktad rehabilitering eller en utredning av rehabiliteringsbehovet och rehabiliteringsmöjligheterna enligt denna lag avbryts eller rehabiliteringen fördröjs av skäl som är beroende av den skadade och som inte är en följd av den skada eller sjukdom som berättigar till ersättning.

Om handläggningen av ett ersättningsärende efter ett beslut som meddelats med stöd av 100 § 3 mom. återupptas, betalas ersättning inte retroaktivt för längre tid än ett år utan särskilda skäl.

Om en skada eller en sjukdom har dragit ut på tiden väsentligt eller skadan eller sjukdomstillståndet har försämrats väsentligt till följd av att den skadade har försummat skyldigheten enligt 91 §, betalas ingen ersättning till den del detta beror på försummelsen.

Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt ska betala ut förhöjd ersättning för dröjsmålstiden, om lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt har försummat att meddela ett beslut inom den tid som anges i 127 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar eller att betala ut en ersättning på det sätt som avses i 93 § i denna lag. Dröjsmålsförhöjningen motsvarar den räntesats som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen (633/1982) . Skyldigheten att betala dröjsmålsförhöjning gäller dock inte betalningar som grundar sig på samordning eller regressrätt mellan försäkrings- och pensionsanstalter som bedriver lagstadgad försäkringsverksamhet.

Dröjsmålsförhöjningen ska räknas för varje dag av dröjsmålstiden. Dröjsmålsförhöjning på ersättningsposter som betalas ut senare på grundval av samma beslut räknas dock från och med förfallodagen för ersättningsposten. När ett beslut av lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt har överklagats, kan besvärsinstansen bestämma att dröjsmålsförhöjningen räknas från och med en senare tidpunkt, om lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt visar att det under den tid besvären behandlas har skett en väsentlig förändring i ersättningstagarens förhållanden.

Om lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt inte har kunnat betala ut ersättningen i rätt tid av skäl som hänför sig till ersättningstagaren, är lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt inte skyldig att betala dröjsmålsförhöjning för längre tid än från den dag när lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt har fått kännedom om att hindret inte längre föreligger. Om betalningen av ersättningen fördröjs till följd av en bestämmelse i lag, avbrott i den allmänna samfärdseln eller i betalningsförmedlingen eller av något annat oöverstigligt hinder som kan likställas med dem, är lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt inte skyldig att betala dröjsmålshöjning för tiden för det dröjsmål som orsakats av ett sådant hinder.

Dröjsmålsförhöjning som är mindre än 7,28 euro betalas inte ut.

För finansiering av skyddet enligt denna lag är lantbruksföretagare och stipendiater som har en försäkring enligt denna lag skyldiga att betala försäkringspremie under giltigheten av nämnda försäkring.

Den försäkrade ansvarar personligen för den försäkringspremie som avses i denna lag. På försäkringspremien som baserar sig på lantbruksföretagarens obligatoriska försäkring tillämpas även vad som i 26 § 2 och 3 mom. i lagen om pension för lantbruksföretagare föreskrivs om andra som ansvarar för försäkringspremien. På lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt tillämpas vad som i 26 § 4 mom. i lagen om pension för lantbruksföretagare föreskrivs om skyldigheten att lämna uppgifter som inverkar på det ansvar som avses ovan.

Vad som i 2 mom. föreskrivs om andra som ansvarar för försäkringspremien gäller inte försäkringspremier för frivilliga försäkringar enligt denna lag. (30.12.2015/1651)

Social- och hälsovårdsministeriet fastställer på ansökan av lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt kalkyleringsgrunderna för försäkringspremierna för lantbruksföretagares och stipendiaters försäkring för arbetstiden. Premiens storlek ska fastställas så att den motsvarar lantbruksföretagarnas och stipendiaternas försäkringspremieandel enligt 148 § 3 mom.

Försäkringspremien för en i enlighet med lagen om pension för lantbruksföretagare försäkrad lantbruksföretagares försäkring för arbetstiden nedsätts med det belopp som social- och hälsovårdsministeriet fastställt i de i 1 mom. avsedda grunderna, om lantbruksföretagaren den 1 oktober året före det år som försäkringspremien avser har omfattats av företagshälsovård enligt lagen om företagshälsovård. För att lantbruksföretagaren ska få nedsättning förutsätts dessutom att det från det arbetsplatsbesök som avses i 12 § 1 mom. 1 punkten i den lagen har förflutit högst fyra år till den ovannämnda tidpunkten. Undantag från sistnämnda förutsättning kan göras, om högst fyra år har förflutit sedan lantbruksföretagaren anslöt sig till företagshälsovården, dock under förutsättning att avtal om arbetsplatsbesök har gjorts, och även senare, om det visas att arbetsplatsbesöket av orsaker som inte är beroende av lantbruksföretagaren inte har kunnat ske inom nämnda tid. Om inte annat följer av att försäkringen upphör, beviljas nedsättningen för hela kalenderår fram till utgången av det år under vilket förutsättningarna för erhållande av nedsättning upphör.

Vad som i 12 § 3 och 4 mom. i lagen om pension för lantbruksföretagare föreskrivs om tvångsförsäkring för lantbruksföretagare och om försummelseavgift tillämpas även på obligatorisk försäkring och försäkringspremier enligt denna lag. Om försäkringsanstalten anser att lantbruksföretagaren inte har fullgjort sin försäkringsskyldighet enligt 5 § i denna lag, iakttas bestämmelserna i 24 § 1–3 och 5 mom. i lagen om pension för lantbruksföretagare. Statskontoret ska behandla ett ärende som gäller försummelseavgift i anknytning till ordnande av försäkringsskydd enligt denna lag i samband med ett ärende som gäller försummelseavgift i anknytning till ordnande av pensionsskydd enligt lagen om pension för lantbruksföretagare.

Vad som i lagen om pension för lantbruksföretagare föreskrivs om dröjsmålsränta på arbetspensionsförsäkringsavgift i 25 §, lantbruksföretagarens ansvar för arbetspensionsförsäkringsavgifterna i 26 § 1 mom., avbrott i uttag av arbetspensionsförsäkringsavgift i 27 §, utsökning av en arbetspensionsförsäkringsavgift i 28 § och verkställighet av beslut i 111 § 2 mom. tillämpas även på ärenden som gäller försummelseavgift. Vad som i denna lag föreskrivs om besvärsinstanser i 135 §, rätt att söka ändring i 136 §, grundbesvär i 138 §, tid för att söka ändring och lämna in besvär i 139 §, självrättelse och överföring av besvär till en besvärsinstans i 140 §, besvär som kommit in efter tiden för att söka ändring i 141 § och undanröjande av ett lagakraftvunnet beslut i 144 § tillämpas även på ärenden som gäller försummelseavgift. Vad som föreskrivs om meddelande av beslut i 124 § 1 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar tillämpas även på ärenden som gäller försummelseavgift.

Vad som i 12 a § 3 mom. i lagen om pension för lantbruksföretagare föreskrivs om tvångsförsäkring för stipendiater och om uttagande av försäkringsavgiften tillämpas även på försäkring och försäkringspremier enligt denna lag.

Social- och hälsovårdsministeriet fastställer på ansökan av lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt kalkyleringsgrunderna för försäkringspremien för fritidsförsäkring.

Försäkringspremien som baserar sig på en obligatorisk försäkring enligt denna lag tas ut i samband med försäkringsavgiften enligt lagen om pension för lantbruksföretagare. Då iakttas vad som föreskrivs i de bestämmelser som utfärdats med stöd av 22 § 2 mom. i lagen pension för lantbruksföretagare om försäkringsavgiftens förfallodagar.

Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt kan genom försäkringsvillkor bestämma förfallodagarna för försäkringspremierna för frivilliga försäkringar enligt denna lag på annat sätt än vad som föreskrivs i 1 mom.

På uttagandet av den försäkringspremie som avses i 1 och 2 mom. tillämpas följande bestämmelser i lagen om pension för lantbruksföretagare:

På preskriptionen av återbetalning av försäkringspremie som betalats utan grund tillämpas bestämmelserna i 30 § i lagen om pension för lantbruksföretagare.

Från den ersättning som baserar sig på obligatorisk försäkring enligt denna lag får avdras

(19.12.2018/1276)

Utan ersättningstagarens samtycke får dock inte från den ersättningspost som var gång ska betalas ut dras av mer än en tredjedel av den del av ersättningen som återstår när det på ersättningsposten har verkställts förskottsinnehållning enligt lagen om förskottsuppbörd (1118/1996) eller innehållits källskatt enligt lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst (627/1978) . Avdrag till följd av uttag av försäkringspremier eller försäkringsavgifter anses alltid gälla den äldsta indrivbara och ännu inte betalda försäkringspremien eller försäkringsavgiften.

Vad som i 1 och 2 mom. föreskrivs om avdrag av obetalda försäkringspremier eller försäkringsavgifter från ersättningen gäller dock inte vårdbidrag, klädtillägg, menersättning, begravningshjälp eller ersättning för kostnader som betalas med stöd av denna lag. Från ersättningen kan inte heller avdras sådana obetalda försäkringspremier enligt denna lag eller försäkringsavgifter enligt lagen om pension för lantbruksföretagare inklusive dröjsmålsräntor som tas ut hos ersättningstagaren med stöd av det ansvar för försäkringsavgifter som avses i 26 § 2 mom. i lagen om pension för lantbruksföretagare. (19.12.2018/1276)

Från ersättning som baserar sig på en frivillig försäkring enligt denna lag kan med ersättningstagarens samtycke dras av de i 1 mom. 1–3 punkten avsedda försäkringspremierna och försäkringsavgifterna inklusive förhöjningar och dröjsmålsräntor samt utestående försäkringspremier inklusive dröjsmålsräntor för frivilliga försäkringar enligt 116 och 124 §, på det sätt som föreskrivs i denna paragraf. Från ersättning som baserar sig på en obligatorisk försäkring kan ovan avsedda utestående försäkringspremier för frivilliga försäkringar dock inte dras av. (30.12.2015/1651)

Pensionstagarens i 97 § i lagen om pension för lantbruksföretagare avsedda utestående försäkringspremier för en obligatorisk försäkring enligt denna lag och försummelseavgift enligt 107 § i denna lag inklusive dröjsmålsränta kan dras av från pensionstagarens pension enligt 97 § i lagen om pension för lantbruksföretagare med iakttagande av vad som föreskrivs i den paragrafen. Vad som föreskrivs ovan gäller dock inte de försäkringspremier enligt denna lag som tas ut hos pensionstagaren med stöd av det ansvar för försäkringsavgifter som avses i 26 § 2 mom. i lagen om pension för lantbruksföretagare eller de försäkringspremier som baserar sig på frivilliga försäkringar enligt denna lag.

Frivilliga försäkringar enligt denna lag är frivillig försäkring för olycksfall i arbetet och yrkessjukdom för arbetstiden och frivillig olycksfallsförsäkring för fritiden.

Bestämmelserna om obligatorisk försäkring ska tillämpas på frivillig försäkring, om inte något annat föreskrivs i denna lag.

Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt kan inte med hjälp av försäkringsvillkoren utvidga skyddet i en frivillig försäkring. I sina försäkringsvillkor kan lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt avgränsa en frivillig fritidsförsäkring till att gälla endast skadefall vid motionsidrott, utesluta vissa grenar inom breddidrotten eller begränsa den personkrets som försäkras.

Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt ska bevilja den av försäkringsanstalten ansökta frivilliga försäkringen för arbetstiden och för fritiden enligt 114 §, om förutsättningarna för försäkringen enligt denna lag uppfylls. Med avvikelse från det som föreskrivs ovan kan lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt dock låta bli att bevilja den ovan avsedda försäkringen åt en lantbruksföretagare eller en stipendiat av vilken lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt har förfallna, ostridiga fordringar.

Försäkringen kan inte träda i kraft retroaktivt. Försäkringen inleds tidigast dagen efter den dag då lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt har tagit emot en ansökan som gäller försäkringen.

Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt kan genom försäkringsvillkor bestämma om omständigheter som ska tas in i försäkringsavtalet mellan den försäkrade och lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt, om försäkringsperioderna för den frivilliga försäkringen för arbetstiden och för fritiden och om fortsättningen av försäkringens giltighet enligt försäkringsperiod samt om tidpunkten för ikraftträdandet av ändringar i försäkringsvillkoren.

Lantbruksföretagare som avses i 2 mom. i denna paragraf har rätt att försäkra sig för olycksfall i lantbruksföretagararbete som avses i 2 § genom en frivillig försäkring för arbetstiden, om han eller hon avseende ifrågavarande lantbruksföretagararbete inte försäkras genom den obligatoriska försäkringen för arbetstid enligt 5 § och om han eller hon i övrigt uppfyller förutsättningarna för en försäkring enligt denna lag.

Rätt att få en frivillig försäkring för arbetstiden har en lantbruksföretagare enligt 2 §

Lantbruksföretagarens årsarbetsinkomst, som i den försäkring som avses i 116 § 1 mom. används som grund för ersättningar för inkomstbortfall, familjepension och försäkringspremie, fastställs i fråga om det lantbruksföretagararbete som försäkras till samma storlek som den årliga arbetsinkomst som motsvarar lantbruksföretagarens arbetsinsats, med iakttagande av principerna i 14–21 § i lagen om pension för lantbruksföretagare. I den årsarbetsinkomst som baserar sig på frivillig försäkring för arbetstiden beaktas endast den årsarbetsinkomst som vid tiden för olycksfallet är fastställd för det lantbruksföretagararbete som omfattas av frivillig försäkring för arbetstiden.

Bestämmelserna i 61 och i 63–66 § tillämpas inte på årsarbetsinkomsten för den frivilliga försäkringen för arbetstiden. Årsarbetsinkomsten justeras årligen med den lönekoefficient som avses i 96 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare. På ersättning för inkomstbortfall som betalas med stöd av frivillig försäkring för arbetstiden tillämpas inte vad som föreskrivs i 97 a §. (17.12.2020/1160)

Om omständigheterna i anslutning till lantbruksföretagarens arbetsinsats förändras, justeras årsarbetsinkomsten till att motsvara de förändrade omständigheterna, med iakttagande av principerna i 14–21 § i lagen om pension för lantbruksföretagare. Årsarbetsinkomsten justeras inte retroaktivt. Lantbruksföretagaren är skyldig att för justeringen av årsarbetsinkomsten informera lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt om eventuella förändringar i sin arbetsinsats och i omständigheterna för det försäkrade lantbruksföretagararbetet.

Den dagpenning som baserar sig på lantbruksföretagarens försäkring enligt 116 § är med avvikelse från 50 § 1/360 av den årsarbetsinkomst som avses i 117 §.

När 49 § tillämpas, bedöms den nedsatta arbetsförmågan, med avvikelse från 49 § 2 mom., enligt de begränsningar som skadan eller sjukdomen ställer för lantbruksföretagararbetet, och dagpenningen är en så stor relativ andel av dagpenningen till fullt belopp enligt 1 mom. som motsvarar nedsättningen i arbetsförmågan.

Bestämmelserna i 51 och 60 § tillämpas inte på den dagpenning som avses i 1 mom.

Vid bedömning av rätten till olycksfallspension enligt 54 §, som baserar sig på lantbruksföretagarens försäkring enligt 116 §, beaktas utöver de omständigheter som nämns i 54 § 2 och 3 mom., med avvikelse från 54 § 4 mom., lantbruksföretagarens i 117 § avsedda årsarbetsinkomst som är i kraft efter skadefallet. Om det bedöms att lantbruksföretagarens arbetsförmåga är nedsatt i lantbruksföretagararbetet och årsarbetsinkomsten inte har sänkts efter skadefallet, har han eller hon inte rätt att få olycksfallspension som beviljas tills vidare.

Vid beräkning av beloppet på lantbruksföretagarens olycksfallspension som baserar sig på försäkringen enligt 116 § med stöd av 55 § och 57 §, används med avvikelse från 57 § 1 mom. årsarbetsinkomsten enligt 117 §. Vad som föreskrivs i 60 § tillämpas inte på olycksfallspension som baserar sig på lantbruksföretagarens försäkring enligt 116 §.

Rehabiliteringspenning som baserar sig på lantbruksföretagarens försäkring enligt 116 § är under ett års tid räknat från skadedagen lika stor som den dagpenning till fullt belopp som fastställs enligt 118 §, oberoende av nedsättningen av arbetsförmågan. Därefter är rehabiliteringspenningen lika stor som den olycksfallspensionen till fullt belopp som fastställs enligt 119 §, oberoende av nedsättningen av arbetsförmågan. Om rehabilitering som baserar sig på en försäkring enligt 116 § inte hindrar att den skadade utför lämpligt förvärvsarbete, ska vad som föreskrivs i 118 § 2 mom. iakttas när 48 och 49 § tillämpas på årsarbetsinkomsten samt vad som föreskrivs i 119 § 2 mom. när 54 och 55 § tillämpas, då rehabiliteringspenningen bestäms enligt 59 § 2 mom.

Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt har rätt att säga upp en lantbruksföretagares frivilliga försäkring för arbetstiden, om försäkringstagaren har försummat att betala en försäkringspremie som har förfallit eller om försäkringstagaren uppsåtligen har gett felaktiga eller bristfälliga uppgifter för handläggningen av ett ersättningsärende eller bestämmande av försäkringspremien i syfte att skaffa orättmätig ekonomisk nytta för sig själv eller någon annan.

Uppsägningen ska göras skriftligen. Försäkringen upphör att gälla 30 dygn efter det att uppsägningen har skickats. När uppsägningen beror på försummelse enligt 1 mom. att betala en försäkringspremie, upphör försäkringen dock inte att gälla om försäkringstagaren har betalat den förfallna premien innan uppsägningstiden går ut. Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt ska meddela försäkringstagaren ett beslut om att försäkringen har upphört att gälla.

En lantbruksföretagares frivilliga försäkring för arbetstiden upphör då det lantbruksföretagararbete som har försäkrats genom den frivilliga försäkringen för arbetstiden upphör. Försäkringen kan upphöra retroaktivt.

Den frivilliga försäkringen för arbetstiden upphör också om lantbruksföretagaren i fråga om det lantbruksföretagararbete som har försäkrats genom en frivillig försäkring för arbetstiden är skyldig att teckna en försäkring som avses i 10 § i lagen om pension för lantbruksföretagare. Försäkringen avslutas i detta fall dagen före försäkringen enligt 5 § i denna lag inleds.

En lantbruksföretagare som har försäkrats med en frivillig försäkring för arbetstiden och som har fyllt 75 år ska på begäran sända lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt en utredning om sitt arbete samt arbets- och funktionsförmåga för utredning av att förutsättningarna för försäkringen alltjämt är i kraft. Utredningen ska sändas till lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt inom en månad från det att begäran om utredning har sänts. Om lantbruksföretagaren inte sänder den begärda utredningen över sitt arbete samt sin arbets- och funktionsförmåga, kan lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt avsluta lantbruksföretagarens frivilliga försäkring för arbetstiden den dag då utredningen borde ha sänts till lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt.

Lantbruksföretagaren ska utan dröjsmål meddela lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt om ändringar i en omständighet som ger anledning till att försäkringen upphör att gälla.

Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt ska meddela försäkringstagaren ett beslut om att försäkringen har upphört att gälla.

Lantbruksföretagaren kan skriftligen säga upp en frivillig försäkring för arbetstiden tidigast från den tidpunkt då anmälan om uppsägning har inkommit till lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt.

En lantbruksföretagare eller en stipendiat som har obligatorisk försäkring enligt denna lag samt en lantbruksföretagare som tecknat en frivillig försäkring för arbetstiden har rätt att till försäkringen foga en olycksfallsförsäkring för fritiden. På basis av försäkringen ersätts som skadefall en olycka som inte har skett under de omständigheter som avses i 18–28 § och inte heller under de omständigheter som avses i 21–25 eller 196 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.

Om en försäkringstagare har rätt till en fritidsförsäkring som såväl lantbruksföretagare som stipendiat, beviljas försäkringen som lantbruksföretagares fritidsförsäkring. Om stipendiaten under giltigheten av en fritidsförsäkring som fogats till stipendiatarbetet börjar arbeta som en sådan lantbruksföretagare som avses i 2 § så att han eller hon har rätt att till arbetet som lantbruksföretagare foga en försäkring för fritiden enligt denna lag, omvandlas stipendiatens försäkring till en lantbruksföretagares försäkring. Om lantbruksföretagararbetet för en lantbruksföretagare som avses i detta moment upphör, omvandlas försäkringen till stipendiatens försäkring.

En stipendiats försäkring för fritiden är alltid tidsbunden och i kraft högst den tid som en försäkring fastställts eller efter avbrott fortsatts med eller som en försäkrings giltighetstid ändrats med för stipendiaten enligt 5 § 2 mom.

Giltigheten av försäkringen för fritiden fortsätter dock trots att den utsatta tiden gått ut så länge som stipendiaten utan avbrott har i kraft den enligt 5 § 2 mom. fastställda, fortsatta eller ändrade försäkringen. Giltigheten av försäkringen för fritiden förutsätter dock att stipendiaten vid utgången av den utsatta tiden antingen har lämnat in en försäkringsansökan på basis av vilken en försäkring som avses i 5 § 2 mom. inleds eller fortsätter senast från dagen efter utgången av den utsatta tiden, eller en dylik försäkring har redan fastställs för stipendiaten. Bestämmelserna ovan om fortsatt giltighet för en försäkring för fritiden ska också tillämpas på en ansökan utifrån vilken giltighetstiden för stipendiatens försäkring ändras på det sätt som avses i 5 § 2 mom.

Trots att en stipendiats försäkring för fritiden är tidsbunden kan försäkringen sägas upp på det sätt som föreskrivs i 127 och 129 §.

Årsarbetsinkomsten för en försäkring för fritiden ligger som grund för ersättning för inkomstbortfall, familjepension och försäkringspremie. Årsarbetsinkomsten justeras årligen med den lönekoefficient som avses i 96 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare.

Årsarbetsinkomsten för en fritidsförsäkring som har fogats till den obligatoriska försäkringen för arbetstiden är för lantbruksföretagare och stipendiater alltid det totala beloppet av årsarbetsinkomsterna för gällande försäkringar för arbetstiden enligt denna lag som fastställs enligt 61 §. Förtjänsten av annat förvärvsarbete än lantbruksföretagararbete eller stipendiatarbete beaktas inte vid beräknandet av årsarbetsinkomsten för fritidsförsäkringen, och på årsarbetsinkomsten för fritidsförsäkringen tillämpas inte heller det som föreskrivs i 62–65 §. Bestämmelserna i 51 och 66 § tillämpas först på den ovan avsedda totala årsarbetsinkomsten.

Årsarbetsinkomsten för en försäkring för fritiden som har fogats till en frivillig försäkring för arbetstiden fastställs på samma sätt som den årsarbetsinkomst som avses i 117 §. På årsarbetsinkomsten tillämpas dock inte 62 §.

Vid fastställande av ersättningen för inkomstbortfall enligt 41 § tillämpas inte, med avvikelse från 2 mom., på årsarbetsinkomsten för en fritidsförsäkring som har fogats till den obligatoriska försäkringen för arbetstiden vad som föreskrivs i 66 §.

På ersättning för inkomstbortfall som betalas med stöd av en försäkring för fritiden tillämpas inte vad som föreskrivs i 97 a §. (17.12.2020/1160)

Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt har rätt att säga upp en försäkring enligt de grunder som anges i försäkringsvillkoren.

En försäkring för fritiden upphör att gälla då lantbruksföretagararbetet och stipendiatarbetet upphör. Försäkringen kan upphöra retroaktivt. Oberoende av uppsägning upphör försäkringen för fritiden då lantbruksföretagaren eller stipendiaten inte längre har i kraft en obligatorisk försäkring för arbetstiden enligt 5 § eller en i 116 § avsedd försäkring för arbetstiden.

En stipendiats försäkring för fritiden upphör utan uppsägning, om försäkringen inte fortsätter enligt 125 § 2 mom. I det sist nämnda fallet upphör försäkringen att gälla oberoende av uppsägning då försäkringsperioden utan avbrott avslutas.

Lantbruksföretagare och stipendiater ska utan dröjsmål meddela lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt om förändringar i omständigheter som ger anledning till att försäkringen upphör att gälla.

Lantbruksföretagare eller stipendiater kan skriftligen säga upp en försäkring för fritiden tidigast från den tidpunkt då anmälan om uppsägning har inkommit till lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt.

En yrkessjukdom enligt 29–31 §, väsentligt förvärrande enligt 32 § av skada eller sjukdom som ersätts som yrkessjukdom, ömhet orsakad av arbetsrörelse enligt 33 § eller avsiktlig skada som orsakas av någon annan person ersätts inte på grundval av frivillig fritidsförsäkring.

Ersättning betalas inte heller på grundval av fritidsförsäkring för

Trots vad som föreskrivs i 2 mom. 2 punkten har den skadade dock rätt till ersättning på grundval av en fritidsförsäkring enligt denna lag, om den ersättning som avses i 2 mom. 2 punkten betalas på grundval av en fritidsförsäkring enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Då betalas på grundval av en fritidsförsäkring enligt denna lag dock inte följande ersättningar som den skadade redan fått på grundval av den ovannämnda fritidsförsäkringen:

Den dagpenning som baserar sig på lantbruksföretagares och stipendiaters försäkring enligt 124 § är med avvikelse från 50 § 1/360 av den årsarbetsinkomst som avses i 126 §.

Om den skadade är delvis oförmögen att arbeta, är dagpenningen med avvikelse från 49 § en så stor proportionell andel av årsarbetsinkomsten enligt 126 § som motsvarar nedsättningen i arbetsförmågan. När 49 § tillämpas, bedöms med avvikelse från 49 § 2 mom. den nedsatta arbetsförmågan enligt de begränsningar som skadan eller sjukdomen ställer för lantbruksföretagararbetet eller stipendiatarbetet, och dagpenningen är den relativa andelen av dagpenningen till fullt belopp enligt 1 mom. som motsvarar nedsättningen av arbetsförmågan.

Det som föreskrivs i 60 § tillämpas inte på dagpenningen.

Det som föreskrivs i 51 § tillämpas inte på dagpenning som beviljats på grundval av en fritidsförsäkring som fogats till en frivillig försäkring för arbetstiden.

Vid bedömning av rätten till olycksfallspension enligt 54 §, som baserar sig på en lantbruksföretagares försäkring enligt 124 §, beaktas utöver de omständigheter som nämns i 54 § 2 och 3 mom. lantbruksföretagarens i 126 § avsedda årsarbetsinkomst som är i kraft efter skadefallet. Om det bedöms att lantbruksföretagarens arbetsförmåga är nedsatt i lantbruksföretagararbetet och den arbetsinkomst enligt lagen om pension för lantbruksföretagare eller årsarbetsinkomsten enligt 117 § i denna lag som ska beaktas i ovannämnda årsarbetsinkomst inte har sänkts efter skadefallet, har lantbruksföretagaren inte rätt att få olycksfallspension som beviljas tills vidare.

Vid beräkningen av beloppet på lantbruksföretagares och stipendiaters olycksfallspension som baserar sig på en försäkring enligt 124 § och som beräknas med stöd av 55 och 57 § som årsarbetsinkomst, används med avvikelse från 57 § 1 mom. årsarbetsinkomsten enligt 126 §. På olycksfallspension tillämpas inte bestämmelserna i 60 §.

Rehabiliteringspenning som baserar sig på lantbruksföretagares och stipendiaters försäkring enligt 124 § är under ett års tid räknat från skadedagen lika stor som den dagpenning till fullt belopp som fastställs enligt 131 §, oberoende av nedsättningen av arbetsförmågan. Därefter är rehabiliteringspenningen lika stor som den olycksfallspensionen till fullt belopp som fastställs enligt 132 §, oberoende av nedsättningen av arbetsförmågan. Om rehabilitering som baserar sig på en försäkring enligt 124 § inte hindrar att den skadade utför lämpligt förvärvsarbete, ska vad som föreskrivs i 131 § 2 mom. iakttas när 48 och 49 § tillämpas på årsarbetsinkomsten samt vad som föreskrivs i 132 § 2 mom. när 54 och 55 § tillämpas.

Det som föreskrivs i 38 § 2 och 3 punkten tillämpas inte på ersättning för kostnaderna för sjukvård på grundval av en fritidsförsäkring.

Det som i 237 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar föreskrivs om besvärsinsatser tillämpas på ändringssökande i ärenden enligt denna lag.

En part som är missnöjd med ett beslut av lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt får överklaga beslutet hos besvärsnämnden för olycksfallsärenden genom skriftliga besvär. Den som är missnöjd med ett beslut av besvärsnämnden för olycksfallsärenden får överklaga beslutet hos försäkringsdomstolen genom skriftliga besvär.

Den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård får inte på den grunden att den har ordnat vård för en lantbruksföretagare eller stipendiat söka ändring i ett ärende som gäller lantbruksföretagarens eller stipendiatens rätt att få ersättning enligt denna lag. Den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård får överklaga ett beslut om en fullkostnadsavgift. I övrigt tillämpas vad som i 7 § 1 mom. första meningen samt i 109 § 1 och 2 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) föreskrivs om besvärsrätt. (8.7.2022/571)

Om det i ett beslut av försäkringsdomstolen avgörs huruvida en skada, sjukdom eller ett dödsfall berättigar till ersättning enligt denna lag eller frågan om vem som ska betala ersättningen, får beslutet överklagas hos högsta domstolen genom besvär, om högsta domstolen meddelar besvärstillstånd.

Oberoende av ändringssökande ska ett beslut av lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt iakttas tills ärendet är avgjort genom ett lagakraftvunnet beslut. Ett lagakraftvunnet beslut av lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt och besvärsnämnden för olycksfallsärenden verkställs som en lagakraftvunnen dom i tvistemål.

En part som anser att debiteringen av en avgift som har påförts enligt denna lag strider mot lag eller avtal får skriftligt anföra grundbesvär över debiteringen hos besvärsnämnden för olycksfallsärenden senast två år från ingången av året efter det år då fordran påfördes eller debiterades. På grundbesvär som anförs med anledning av utmätning ska dessutom lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007) tillämpas.

En part som är missnöjd med ett beslut av besvärsnämnden för olycksfallsärenden i ett ärende som avses i 1 mom. får överklaga det hos försäkringsdomstolen genom skriftliga besvär.

Ett beslut av försäkringsdomstolen med anledning av grundbesvär får överklagas hos högsta domstolen genom besvär, om högsta domstolen meddelar besvärstillstånd.

Tiden för att söka ändring är 30 dagar från den dag då parten fick kännedom om ett beslut av lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt eller besvärsnämnden för olycksfallsärenden. Om det inte visas något annat, anses ändringssökanden ha fått kännedom om beslutet den sjunde dagen efter den dag då beslutet postades under den adress som han eller hon har uppgett.

Besvärsskriften ska lämnas till lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt inom tiden för att söka ändring. I ärenden som gäller grundbesvär ska besvärsskriften lämnas in till besvärsinstansen.

När ett beslut av försäkringsdomstolen överklagas ska bestämmelserna om sökande av ändring i en hovrätts avgörande i 30 kap. i rättegångsbalken iakttas i tillämpliga delar. Tiden för ansökan om besvärstillstånd och anförande av besvär är 60 dagar räknat från den dag då ändringssökanden fick kännedom om försäkringsdomstolens beslut.

Om lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt till alla delar bifaller de yrkanden som framställts i besvären, ska den meddela ett nytt beslut i ärendet. Det nya beslutet får överklagas enligt vad som föreskrivs i 136 och 139 §. På överföringen av besvär till en besvärsinstans tillämpas det som föreskrivs i 242 § 2 och 3 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.

Om en besvärsskrift eller en annan skrivelse som inom viss tid ska ges in till besvärsnämnden för olycksfallsärenden, försäkringsdomstolen eller högsta domstolen kommit in efter utgången av denna tid, kan den trots det tas upp till prövning, om det har funnits vägande skäl till dröjsmålet.

På rättelse av ett beslut av lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt med anledning av sakfel och skrivfel iakttas det som föreskrivs i 244 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.

På omprövning av ett lagakraftvunnet beslut iakttas det som föreskrivs i 245 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.

I fråga om undanröjande av ett lagakraftvunnet beslut som meddelats med stöd av denna lag iakttas det som i 246 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar föreskrivs om undanröjande av ett lagakraftvunnet beslut.

Om någon har fått ersättning enligt denna lag utan grund eller till ett högre belopp än vad som föreskrivs i denna lag, ska lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt återkräva den grundlöst betalda ersättningen med iakttagande av det som föreskrivs i 247 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.

Till totalkostnaderna räknas

I totalkostnaderna beaktas inte skyddet enligt 124 §. Till de i 1 mom. avsedda totalkostnaderna räknas dock de höljningar som görs enligt 98–100 § i lagen om pension för arbetstagare i förmåner som betalas på grundval av försäkringen enligt 124 § till den del som avkastningen på motsvarande placeringar inte räcker till för dem.

Till de i 1 mom. avsedda skäliga kostnaderna för vård räknas även de kostnader som orsakas av uppgifterna enligt 115 § i lagen om pension för lantbruksföretagare och enligt 154 § i denna lag.

Social- och hälsovårdsministeriet fastställer på ansökan av lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt de grunder enligt vilka de i 1 mom. avsedda kostnaderna ska räknas ut.

De utgifter för skydd i arbetet som avses i 146 § 1 mom. 2 punkten uppgår till 1,75 procent av totalkostnaderna. Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt använder detta belopp för att främja sådant arbetarskydd som tjänar lantbruksföretagarnas och stipendiaternas intressen. Medlen kan också användas till forskning, utbildning och information som gäller sådant arbetarskydd och sådan utveckling av arbetsförhållandena som tjänar lantbruksföretagarnas och stipendiaternas intressen.

Totalkostnaderna finansieras genom en grundskyddsandel, lantbruksföretagarnas och stipendiaternas försäkringspremieandel, statens andel och avkastningen av placeringar. Avkastningen av placeringar beräknas enligt de grunder som social- och hälsovårdsministeriet har fastställt med stöd av 135 § 3 mom. i lagen om pension för lantbruksföretagare. Innan finansieringsandelarna fastställs avdras från totalkostnaderna den nettoavkastning av placeringarna som överstiger den räntesats som använts som grund. Om avkastningen av placeringarna inte når en nivå som motsvarar den räntesatsen, fogas underskottsbeloppet på motsvarande vis till totalkostnaderna.

I grundskyddsandelen anses av totalkostnaderna 11,7 procent utgöra utgifter för dagpenning enligt sjukförsäkringslagen och 9,7 procent sjukvårdsutgifter enligt den lagen, 3,0 procent pensionsutgifter eller motsvarande utgifter enligt folkpensionslagen, 0,4 procent familjepensionsutgifter enligt folkpensionslagen samt 6,8 procent pensionsutgifter enligt lagen om pension för lantbruksföretagare. (4.12.2019/1225)

Lantbruksföretagarnas och stipendiaternas försäkringspremieandel är 37,3 procent och statens andel 31,1 procent av totalkostnaderna. (4.12.2019/1225)

Ersättningsansvaret motsvarar obetalda ersättningar och andra belopp som ska betalas med anledning av inträffade försäkringsfall samt ett utjämningsbelopp.

Det ansvar som ordnandet av skydd mot olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar enligt denna lag föranleder finansieras ur grundskyddsandelen, statens andel samt lantbruksföretagarnas och stipendiaternas försäkringspremieandel i relation till de finansieringsandelar som anges i 148 § 2 och 3 mom. De medel som behövs för täckande av dessa utgifter ska lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt, i enlighet med de grunder som social- och hälsovårdsministeriet fastställt på ansökan av anstalten, bokföra såsom ersättningsansvar.

Vad som i 2 mom. föreskrivs om finansieringen av ersättningsansvaret gäller inte det ansvar som föranleds av anordnandet av skyddet enligt 124 §. Social- och hälsovårdsministeriet fastställer på ansökan av lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt de grunder enligt vilka det ersättningsansvar som föranleds av anordnandet av skyddet enligt 124 § bokförs.

Folkpensionsanstalten betalar årligen till lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt det sammanlagda beloppet av de i 148 § 2 mom. nämnda utgifterna enligt sjukförsäkringslagen och folkpensionslagen, och Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt på motsvarande sätt utgifterna enligt lagen om pension för lantbruksföretagare. Staten betalar årligen den i 148 § 3 mom. nämnda statsandelen.

Staten, Folkpensionsanstalten och Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt ska, i enlighet med vad genom en förordning av social- och hälsovårdsministeriet närmare föreskrivs, varje år månatligen i förskott betala ett belopp motsvarande vad de uppskattas komma att betala i andel enligt 1 mom. Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet utfärdas närmare bestämmelser om fastställandet av de slutliga beloppen på de i 1 mom. avsedda andelarna och om den tidpunkt vid vilken lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt ska tillställa social- och hälsovårdsministeriet en redogörelse för det slutliga fastställandet av andelarna.

Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt hör till Olycksfallsförsäkringscentralen, som avses i 209 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, och deltar i Olycksfallsförsäkringscentralens verksamhet såsom det föreskrivs i 212 § i den lagen. Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt deltar i finansieringen av Olycksfallsförsäkringsanstaltens verksamhetskostnader på det sätt som föreskrivs i 213 § i den lagen.

Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt har i uppgift att föra statistik över de skadefall som avses i denna lag och över de ersättningar som betalats ut på basis av dem.

Det som föreskrivs i 124 § i lagen om pension för lantbruksföretagare tillämpas på lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalts placeringsverksamhet.

Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt kan i syfte att utreda förutsättningarna enligt 106 § 2 mom. för en nedsättning av försäkringspremien för en lantbruksföretagares försäkring för arbetstiden använda de i 144 § i lagen om pension för lantbruksföretagare avsedda uppgifter som registreras i gårdsbesöksregistret för företagshälsovården för lantbruksföretagare.

Om ett i 106 § 2 mom. avsett arbetsplatsbesök inte har gjorts inom fyra år sedan föregående arbetsplatsbesök, ska lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt för utredning av saken kontakta den i 7 § i lagen om företagshälsovård avsedda producent av företagshälsovårdstjänster som svarar för att ifrågavarande arbetsplatsbesök görs. Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt kan se till att arbetsplatsbesöket görs av en sakkunnig inom lantbruket, om ifrågavarande producent av företagshälsovårdstjänster ger ett uppdrag i ärendet. På arbetsplatsbesök som avses i detta moment tillämpas också vad som i 106 § 2 mom. bestäms om nedsättning av försäkringspremie.

En i 2 mom. avsedd sakkunnig inom lantbruket som avlägger arbetsplatsbesök ska vara en sådan sakkunnig som avses i 3 § 1 mom. 5 punkten i lagen om företagshälsovård. Den utredning över arbetsförhållandena som upprättas med anledning av arbetsplatsbesöket ska tillställas den i 7 § i lagen om företagshälsovård avsedda producent av företagshälsovårdstjänster med vilken lantbruksföretagaren har ingått ett avtal om företagshälsovårdstjänster. På arbetsplatsbesöket tillämpas också vad som i 144 § i lagen om pension för lantbruksföretagare bestäms om utlämnande av uppgifter till Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt för gårdsbesöksregistret för företagshälsovården för lantbruksföretagare.

I fråga om ersättande av kostnader för arbetsplatsbesök enligt 2 mom. tillämpas vad som bestäms i sjukförsäkringslagen och i lagen om ersättning av statens medel för vissa kostnader för lantbruksföretagares företagshälsovård (859/1984) .

På skadefall som har lett till döden och som ersatts med stöd av en försäkring som grundar sig på den lagstadgade försäkringsskyldighet som avses i 5 § tillämpas vad som i 236 a–236 c § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar föreskrivs om utredning av arbetsplatsolyckor. Ett skadefall som har lett till döden behöver dock inte utredas i enlighet med den lagen, om skadefallet inte kan bedömas ge någon betydande tilläggsinformation för att förebygga arbetsplatsolyckor av motsvarande slag eller för att främja lantbruksföretagarnas eller stipendiaternas arbetarskydd.

På framställning av lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt kan också andra skadefall än sådana som har lett till döden utredas av Olycksfallsförsäkringscentralen om det är fråga om en särskilt allvarlig arbetsplatsolycka, vars utredning bedöms vara viktig för att förebygga motsvarande arbetsplatsolyckor eller för att främja lantbruksföretagarnas och stipendiaternas arbetarskydd. En utredningsgrupp som avses i 236 c § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar ska vid utredningen av ett skadefall enligt denna lag ha tillräcklig sakkunskap om lantbruksföretagararbete eller stipendiatarbete.

Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt har en skyldighet att till Olycksfallsförsäkringscentralen lämna ut de personuppgifter som behövs för utredningen av en arbetsplatsolycka och uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter till den del det är nödvändigt för utredningen av en arbetsplatsolycka.

På utredningen av arbetsplatsolyckor som har lett till döden och av särskilt allvarliga arbetsplatsolyckor tillämpas vad som i 259 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar föreskrivs om Olycksfallsförsäkringscentralens rätt att få och behandla uppgifter. Vad som i den paragrafen föreskrivs om rätten att få uppgifter av arbetsgivaren tillämpas även på en lantbruksföretagare som har arbetat eller arbetar i samma företag som den skadade. En utredningsgrupp som avses i 236 c § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar har rätt att utföra undersökningar och inspektioner på en lantbruksföretagares eller stipendiats arbetsplats.

Bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar ska tillämpas på personer som är anställda hos eller styrelsemedlem vid Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt, som sköter uppgifterna för lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt, när de utför uppgifter som avses i denna lag. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974) .

Lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) , nedan offentlighetslagen , tillämpas på lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt till den del den utövar offentlig makt enligt 4 § 2 mom. i offentlighetslagen, om inte något annat anges i denna eller i någon annan lag.

Också när det inte är fråga om utövning av offentlig makt, ska på lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt i ärenden som har samband med verkställigheten av denna lag tillämpas offentlighetslagens 22 § om handlingssekretess, 23 § om tystnadsplikt och förbud mot utnyttjande, 24 § om sekretessbelagda myndighetshandlingar, 7 kap. om undantag från och upphörande av sekretess samt 35 § om straffbestämmelser.

Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt samt en besvärsinstans som handlägger försäkrings- eller ersättningsärenden enligt denna lag har trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i rätten att få information rätt att

När uppgifter som behövs för handläggningen av den skadades ersättningsärende begärs av arbetsgivaren får det till arbetsgivaren endast lämnas ut de sekretessbelagda uppgifter om den skadade som är nödvändiga för att specificera de begärda uppgifterna. (17.4.2020/247)

Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt har rätt att av Skatteförvaltningen få de uppgifter om arbetstagarens inkomster som avses i 1 mom. 1 punkten även om beskattningen ännu inte är fastställd. (19.12.2024/954)

Utöver vad som föreskrivs i offentlighetslagen har lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt rätt att, trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i rätten att få information, lämna ut uppgifter som grundar sig på verkställigheten av denna lag enligt följande:

Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt ansvarar för att innehållet i uppgifter som den lämnat ut med stöd av 158 § motsvarar de uppgifter som den fick av den som lämnade uppgifterna.

160 § har upphävts genom L 19.12.2024/954 .

Utöver vad som i 24 § 1 mom. 20 punkten i offentlighetslagen bestäms om sekretess för uppgifter om näringsidkare är också de handlingar och uppgifter sekretessbelagda som hänför sig till verkställigheten av denna lag och som gäller lantbruksföretagares och stipendiaters ekonomiska ställning.

En i dataskyddsförordningen avsedd registrerad har inte rätt enligt artikel 18.1 a i den förordningen att kräva att pensionsanstalten begränsar behandlingen av personuppgifter när pensionsanstalten sköter en uppgift enligt denna lag, om den registrerades krav på begränsning är uppenbart ogrundat.

Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt har också rätt att trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter avgiftsfritt få av den som beviljat ett stipendium och som avses i 8 a § i lagen om pension för lantbruksföretagare sådana uppgifter om det beviljade stipendiet samt om den ansökan som stipendiet baserar sig på som är nödvändiga för att avgöra ett ärende som är under handläggning.

Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt har rätt att av de i 7 § i lagen om företagshälsovård avsedda producenterna av företagshälsovårdstjänster avgiftsfritt få sådana uppgifter om de lantbruksföretagare som omfattas av företagshälsovården som är nödvändiga för verkställigheten av den nedsättning av försäkringspremien som avses i 106 § 2 mom. i denna lag.

Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt har vid handläggningen av ett försäkrings- eller ersättningsärende enligt denna lag rätt att i enskilda fall använda uppgifter som den fått för skötseln av åligganden som föreskrivits för Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt, om det är uppenbart att dessa uppgifter påverkar avgörandet av ärendet och uppgifterna enligt lag ska beaktas vid beslutsfattandet och lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt också annars särskilt har rätt till dessa uppgifter.

Den vars uppgifter det är fråga om ska på förhand underrättas om att uppgifterna eventuellt kommer att användas.

Uppgifter som erhållits enligt 144 § 2 mom. i lagen om pension för lantbruksföretagare kan med lantbruksföretagarens samtycke utnyttjas vid utredningen av ett ärende som gäller sådan yrkesinriktad rehabilitering av lantbruksföretagaren som avses i denna lag.

Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt och en besvärsinstans enligt denna lag har rätt att avgiftsfritt få de uppgifter som de enligt denna lag har rätt att få. Om uppgifterna begärs i en viss form och detta medför väsentliga merkostnader för den som lämnar ut uppgifterna ska merkostnaderna dock ersättas. Bestämmelser om ersättningar för uppgifter om hälsotillstånd finns i 168 §.

Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt och en besvärsinstans enligt denna lag har rätt att avgiftsfritt få de uppgifter om den skadades hälsotillstånd som de enligt denna lag har rätt att få.

Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt har rätt att få uppgifter om en persons hälsotillstånd i den form som lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt har specificerat dem i begäran om utlämnande av uppgifter. Den som lämnar ut uppgifterna har då rätt att i fråga om de uppgifter som den lämnat ut med stöd av 157 § 1 mom. 3 punkten få en skälig ersättning av den som begärt uppgifterna för det arbete och de kostnader som utlämnandet förorsakat.

En yrkesutbildad person som avses i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården har rätt att få en skälig ersättning för yttranden som han eller hon lämnar på grundval av den skyldighet att lämna uppgifter som föreskrivs i 157 § 1 mom. 3 punkten. Yttrandet ska lämnas på en blankett enligt formulär som godkänts av Olycksfallsförsäkringscentralen. Om yttrandet har lämnats av en anställd hos den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård, betalas arvodet till den myndigheten. (8.7.2022/571)

De belopp som anges i 66 § och 104 § 4 mom. justeras varje kalenderår med den lönekoefficient som anges i 96 § i lagen om pension för arbetstagare. De belopp som anges i 44 § 1 mom. 2 punkten, 51, 52, 86 och 93 § samt 109 § 1 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar justeras med iakttagande av 268 § 1 mom. i den lagen.

Olycksfallspension, rehabiliteringspenning som betalas från och med årsdagen för skadedagen, fortlöpande menersättning, vårdbidrag, klädtillägg och familjepension justeras varje kalenderår med arbetspensionsindexet enligt 98 § i lagen om pension för arbetstagare. Menersättning som betalas ut som engångsersättning justeras med det arbetspensionsindex som nämns ovan enligt den tidpunkt då ersättningen betalas. (28.12.2017/1061)

De belopp som justeras enligt 169 § och som anges i 51, 52 och 93 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar samt i 104 § 4 mom. i denna lag avrundas till närmaste cent. De belopp som justeras enligt 169 § och anges i 44 § 1 mom. 2 punkten, 86 § samt 109 § 1 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar och i 66 § i denna lag avrundas till närmaste hela tio euro.

På regressrätten för lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt tillämpas det som föreskrivs i 270 § 1 och 3 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.

På rätten för lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt att få tillbaka fullkostnadsavgiften av en trafikförsäkringsanstalt tillämpas det som föreskrivs i 271 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.

På rätten för lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt att låta höra vittnen i förvaltningsdomstolen tillämpas det som föreskrivs i 273 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.

Trots 28 § 1 mom. 4 och 5 punkten i förvaltningslagen (434/2003) kan en anställd hos och en styrelsemedlem vid Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt handlägga ärenden som hör till verkställigheten av denna lag, när ärendet gäller en lantbruksföretagare eller stipendiat som ordnat skydd enligt denna lag vid lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt.

Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt ska bevara de handlingar som gäller försäkringsskydd och ersättningsärenden enligt denna lag på det sätt som föreskrivs i arkivlagen (831/1994) . Om arkivverket inte har bestämt att handlingar ska förvaras varaktigt, ska lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt bevara handlingar och uppgifter enligt följande:

Förvaringstiden för handlingar och uppgifter som gäller ersättning enligt denna lag börjar från och med att ersättningsärendet har väckts vid lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt. Förvaringstiden för handlingar och uppgifter som gäller försäkring enligt denna lag börjar från och med att handlingen eller uppgiften har inkommit till lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt.

Beslut som lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt meddelar med stöd av denna lag får undertecknas maskinellt.

Personlig ersättning som enligt denna lag beviljats en skadad eller hans eller hennes förmånstagare får inte överföras på någon annan.

Vårdbidrag, klädtillägg, menersättning, begravningshjälp eller kostnadsersättning som betalas enligt denna lag får inte mätas ut.