113/1999

Denna lag tillämpas på ersättning för person- och sakskador i spårtrafik till den del något annat inte följer av internationella förpliktelser som är bindande för Finland.

I denna lag avses med

En spårtrafikidkare är skyldig att ersätta skador som har orsakats av att ett spårfordon används i spårtrafik.

Om den som äger ett spårfordon har överlåtit rätten att använda spårfordonet till någon annan, ansvarar ägaren, innehavaren och den som har använt spårfordonet i spårtrafik solidariskt för sådana skador som avses i 1 mom.

Banhållaren är skyldig att ersätta skador som har orsakats av att trafikleder, spår eller anordningar som används för spårtrafik är felaktiga eller i bristfälligt skick eller av fel i ledningen av spårtrafiken.

En spårtrafikidkare och en banhållare svarar inte för skador som orsakas av övermäktiga händelser som inte har samband med spårtrafiken.

När en skada som har orsakats av användningen av ett spårfordon drabbar ett motorfordon eller en person eller egendom som befinner sig i motorfordonet eller något annat djur än en ren som utan uppsikt uppehåller sig på spårområdet, uppstår ersättningsskyldighet enligt denna lag endast om skadan har uppkommit på grund av

Om två eller flera är ansvariga för samma skada i spårtrafik svarar de solidariskt för skadan.

Mellan dem som är solidariskt ansvariga för en skada fördelas ansvaret enligt vad som prövas skäligt med beaktande av den ersättningsskyldiges andel i uppkomsten av skadan samt de övriga omständigheter som medverkade till skadan.

Har den som lidit skada i spårtrafik uppsåtligen eller av grov oaktsamhet medverkat till att han lidit en personskada, ersätts skadan endast i den mån övriga omständigheter har medverkat till att skadan uppkom.

Har den som framför ett spårfordon vållat sig en personskada när han har framfört fordonet under påverkan av alkohol eller annat rusmedel eller under gemensam påverkan av alkohol och annat rusmedel kan ersättningen nedsättas eller förvägras honom i enlighet med hans andel i uppkomsten av skadan samt övriga omständigheter som medverkade till skadan.

Har den skadelidande medverkat till att en skada uppkommit i spårtrafik, kan ersättningen för andra än personskador nedsättas eller förvägras i den mån den skadelidande medverkade till skadan och med beaktande av de övriga omständigheter som medverkade till skadan.

Har den skadelidande medverkat till att en skada uppkommit på ett motorfordon eller egendom i motorfordonet till följd av att ett spårfordon framförts, skall med hänsyn till samtliga omständigheter som har medverkat till skadan bestämmas i vilken mån och till vem ersättning skall betalas. Medvållande till personskada skall bedömas enligt 7 §.

Såsom skada i spårtrafik ersätts inte en skada som

Om ersättning för skada på gods som mottagits för befordran i spårtrafik föreskrivs särskilt. Med stöd av denna lag ersätts dock skador på kläder som en resande har burit på sig samt på handresgods, personliga bruksföremål och djur som resanden har haft med sig.

Ersättning för skada i spårtrafik bestäms enligt 5 kap. 2, 2 a–2 d, 3, 4, 4 a, 4 b, 5, 7 och 8 § samt 7 kap. 3 § i skadeståndslagen (412/1974) .

Ersättning för sakskada kan jämkas, om ersättningsskyldigheten prövas vara oskäligt betungande med hänsyn till den ersättningsskyldiges och den skadelidandes förmögenhetsförhållanden och övriga omständigheter. Har skadan vållats uppsåtligen, skall dock full ersättning utdömas.

Den som har betalt ersättning enligt denna lag har rätt att av skadevållaren återkräva vad han har betalt, enligt de grunder som gäller för dennes skadeståndsansvar.

Denna lag begränsar inte den skadelidandes rätt till ersättning enligt ett avtal, skadeståndslagen eller någon annan lag.

Har den skadelidande med anledning av en och samma skada rätt till ersättning såväl enligt denna lag som enligt trafikförsäkringslagen (460/2016) , fördelas ansvaret mellan de ersättningsskyldiga enligt vad som bestäms i 52 § i trafikförsäkringslagen.

Ersättning med stöd av denna lag skall yrkas inom tre år från det den skadelidande fick kännedom om skadan eller borde ha känt till den. Ersättningen skall dock yrkas inom tio år efter att skadan inträffade.

18 § har upphävts genom L 13.3.2009/150 .

Ett avtalsvillkor som begränsar den skadelidandes rätt till ersättning enligt denna lag är ogiltigt om avtalet har ingåtts innan skadan framträdde.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1999.

Genom denna lag upphävs lagen den 19 februari 1898 angående ansvarighet för skada i följd av järnvägsdrift (8/1898) jämte ändringar.

På ersättning för skador i spårtrafik som har uppkommit innan denna lag träder i kraft tillämpas de bestämmelser som gäller när denna lag träder i kraft även om skadan skulle framträda först efter ikraftträdandet.