297/2010

Denna lag ska tillämpas på affärsverksamhet som består i att tillhandahålla betaltjänster. Vad som i denna lag föreskrivs om betaltjänster och betalningsinstitut ska också tillämpas på utgivning av elektroniska pengar och på institut för elektroniska pengar, om inte något annat bestäms nedan. (22.7.2011/899)

Denna lag ska tillämpas på följande betaltjänster:

Lagens 40 § ska tillämpas på sådana sammanslutningar och företag som tillhandahåller betaltjänster enligt 2 § 1 mom.

Denna lag ska inte tillämpas på tjänster som tillhandahålls av

Denna lag ska inte heller tillämpas på följande tjänster:

Trots bestämmelserna i 1 mom. ska bestämmelserna i 36 a § tillämpas på elektroniska pengar som ges ut av sådana tjänsteleverantörer som avses i det momentet. (22.7.2011/899)

Denna lag ska inte tillämpas på följande betalningstransaktioner:

Finansinspektionen övervakar att denna lag och med stöd av den utfärdade bestämmelser och föreskrifter efterlevs så som föreskrivs i lagen om Finansinspektionen (878/2008) och i denna lag.

I denna lag avses med

Bestämmelser om kortbaserade betalningstransaktioner finns förutom i denna lag även i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/751 om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner, nedan förordningen om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner .

Betaltjänster får tillhandahållas endast om auktorisation enligt denna lag har beviljats för verksamheten. Av auktorisationen för ett institut för elektroniska pengar ska det särskilt framgå att institutet har rätt att ge ut elektroniska pengar. (22.7.2011/899)

I lagen om utländska betalningsinstituts verksamhet i Finland (298/2010) föreskrivs om utländska betalningsinstituts rätt att tillhandahålla betaltjänster i Finland.

Trots vad som föreskrivs i 6 § får en fysisk person som är stadigvarande bosatt i Finland eller en juridisk person som har sitt huvudkontor i Finland tillhandahålla andra betaltjänster än utgivning av elektroniska pengar utan auktorisation under de förutsättningar som föreskrivs i denna paragraf. (22.7.2011/899)

Betaltjänster får tillhandahållas utan auktorisation om beloppet av de betalningstransaktioner som en fysisk person genomfört under de 12 månader som föregått bedömningen sammanlagt har uppgått till i genomsnitt högst tre miljoner euro i månaden. En fysisk person får tillhandahålla betaltjänster utan auktorisation om de betalningstransaktioner som denne genomfört under de 12 månader som föregått bedömningen sammanlagt har uppgått till i genomsnitt högst 50 000 euro i månaden.

När det sammanlagda beloppet av betalningstransaktionerna beräknas ska också de transaktioner beaktas som på en betaltjänstleverantörs vägnar har genomförts av dennes ombud. När verksamheten inleds ska det sammanlagda beloppet av betalningstransaktionerna uppskattas utifrån det i affärsplanen angivna uppskattade totalbeloppet, om inte Finansinspektionen av något särskilt skäl justerar affärsplanen.

Betaltjänster får inte tillhandahållas i enlighet med denna paragraf om en fysisk person som deltar i eller ansvarar för tillhandahållandet av tjänsterna inte är tillförlitlig på det sätt som avses i 13 § 3 mom. eller om betaltjänstleverantören inte uppfyller de krav som ställs i lagen om förhindrande och utredning av penningtvätt och av finansiering av terrorism (503/2008) . (22.7.2011/899)

På tjänsteleverantörer som avses i denna paragraf ska inte tillämpas bestämmelserna i denna lag med undantag av vad som i 4 och 9 §, 10 § 1 och 2 punkten samt 16, 24 och 26 § föreskrivs om betalningsinstitut. Vad som i 26 § föreskrivs om skyddande av kundmedel ska tillämpas på tjänsteleverantörer som avses i denna paragraf också då de endast tillhandahåller tjänster som avses i 9 § 1 mom. Den som avses i denna paragraf får inte etablera filialer eller tillhandahålla betaltjänster i andra stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Om den gräns som nämns i 2 mom. överskrids ska tjänsteleverantören ansöka om auktorisation enligt denna lag inom 30 dagar, anpassa sin verksamhet så att den stämmer överens med lagen i övrigt eller upphöra med verksamheten.

Trots vad som föreskrivs i 6 § får en fysisk person som är stadigvarande bosatt i Finland eller en juridisk person som har sitt huvudkontor i Finland ge ut elektroniska pengar utan auktorisation, om beloppet av utestående elektroniska pengar beräknat enligt 30 a § inte överstiger 5 miljoner euro. Om beloppet av utestående elektroniska pengar inte kan beräknas på ett tillförlitligt sätt ska beloppet uppskattas med iakttagande av bestämmelserna i 30 a § 4 mom.

På sådana utgivare av elektroniska pengar som avses i denna paragraf tillämpas bestämmelserna om betaltjänstleverantörer i 7 § 3–6 mom., bestämmelserna om beviljande av kredit av medel som tagits emot mot utgivning av elektroniska pengar i 10 § 2 mom., bestämmelserna om registrering av transaktioner som gäller elektroniska pengar i 28 a § och bestämmelserna om utgivning och inlösen av elektroniska pengar i 36 a §.

Den som avser att tillhandahålla betaltjänster utan auktorisation enligt 7 eller 7 a § ska underrätta Finansinspektionen om saken. Till anmälan ska fogas en affärsplan varav framgår vilken typ av betaltjänster som ska tillhandahållas och den planerade verksamhetens omfattning samt en utredning varav framgår vilka fysiska personer som ska tillhandahålla eller ansvara för betaltjänsterna. Tjänsteleverantören ska dessutom utan dröjsmål underrätta Finansinspektionen om att verksamheten upphör och om betydande förändringar i verksamheten samt om förändringar i omständigheter som avses i 7 § 2–4 mom. och i 7 a § 1 mom.

Finansinspektionen ska inom en månad efter att ha fått anmälan eller, om anmälan är bristfällig, efter det att anmälaren inkommit med de för avgörandet av ärendet behövliga handlingarna och utredningarna, avgöra om personen i fråga uppfyller förutsättningarna för verksamheten. Finansinspektionen ska utan dröjsmål återkalla sitt beslut, om verksamheten inte längre uppfyller de förutsättningar som nämns i 7 § 2–4 mom. eller i 7 a § 1 mom.

Den som med stöd av 7 eller 7 a § tillhandahåller betaltjänster utan auktorisation ska årligen underrätta Finansinspektionen om det sammanlagda beloppet av sina genomförda betalningstransaktioner. Finansinspektionen har dessutom rätt att av tjänsteleverantören i fråga få den övriga information som behövs för tillämpning av denna paragraf.

Finansinspektionen utfärdar för tillsynen behövliga närmare föreskrifter om anmälningsplikten enligt denna paragraf.

Utöver betaltjänster som nämns i auktorisationen får ett betalningsinstitut

Betalningsinstitutet får bedriva också annan affärsverksamhet, om inte annat följer av 19 § 2 mom.

Betalningsinstitutet får tillhandahålla endast sådana betalkonton som används uteslutande för genomförande av betalningstransaktioner. De medel som betalningsinstitutet tar emot från betaltjänstanvändarna är inte sådana insättningar eller andra återbetalbara medel som avses i kreditinstitutslagen. (22.7.2011/899)

Ett betalningsinstitut får i samband med betaltjänster bevilja kredit endast om

Ett institut för elektroniska pengar får inte bevilja kredit av de medel som det har tagit emot mot utgivning av elektroniska pengar. (22.7.2011/899)

Finansinspektionen beviljar på ansökan ett betalningsinstitut auktorisation. Genom förordning av finansministeriet föreskrivs om de utredningar som ska fogas till ansökan.

Betalningsinstitutet ska utan dröjsmål underrätta Finansinspektionen om omständigheter och förändringar som påverkar riktigheten i de uppgifter som lämnats i ansökan om auktorisation.

Ansökan ska avgöras inom tre månader efter att den tagits emot eller, om ansökan är bristfällig, från det att sökanden inkommit med de handlingar och utredningar som behövs för avgörande av ärendet.

I auktorisationen ska nämnas de betaltjänster som betalningsinstitutet har rätt att tillhandahålla. Finansinspektionen kan efter att auktorisationen beviljats, på ansökan av betalningsinstitutet ändra auktorisationen i fråga om de angivna tjänster som betalningsinstitutet får tillhandahålla.

Om auktorisationsbeslutet inte har meddelats inom den tid som föreskrivs i 1 mom. kan sökanden överklaga. Överklagandet och behandlingen av det sker på samma sätt som vid överklagande av ett avslag. Överklagande kan göras till dess att beslut har meddelats. Finansinspektionen ska underrätta besvärsmyndigheten om beslutet ifall det meddelas efter överklagandet. Bestämmelser om överklagande och behandling enligt detta moment i övrigt finns i förvaltningsprocesslagen (586/1996) .

Auktorisation ska beviljas om det på basis av utredning som kommit in kan säkerställas att betalningsinstitutets ägare och grundare uppfyller de krav som ställs i 13 a § och betalningsinstitutet uppfyller de krav gällande betalningsinstitutets verksamhet och finansiella ställning som ställs i denna lag. Auktorisation kan endast beviljas sökande som har säte i Finland.

De som direkt eller indirekt äger minst tio procent av ett betalningsinstituts aktiekapital, andelar eller bolagsinsats i pengar eller en andel som medför minst tio procent av den rösträtt som samtliga aktier eller andelar medför eller av rösträtten i bolaget och betalningsinstitutets grundare måste vara tillförlitliga.

Tillförlitlig anses inte den vara som

Om en dom som avses i 2 mom. 1 punkten inte har vunnit laga kraft kan den dömde dock fortsätta utöva beslutanderätt som ägare i betalningsinstitutet, om det kan anses vara uppenbart motiverat med hänsyn till en samlad bedömning av dennes tidigare verksamhet, de omständigheter som lett till domen och andra inverkande omständigheter.

Auktorisation ska beviljas också för europabolag som avses i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 om stadga för europabolag, nedan europabolagsförordningen , och som har beviljats motsvarande koncession i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och har för avsikt att flytta sitt säte till Finland enligt artikel 8 i förordningen. Finansinspektionen ska begära ett yttrande om auktorisationsansökan av motsvarande tillsynsmyndighet som övervakar finansmarknaden i den andra staten. Detsamma gäller bildande av ett europabolag genom fusion så att det övertagande bolaget med säte i en annan stat registreras som europabolag i Finland.

Vad som i denna paragraf föreskrivs om europabolag ska på motsvarande sätt tillämpas på sådana europeiska kooperativa föreningar som avses i rådets förordning (EG) nr 1435/2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar), nedan SCE-förordningen .

Finansinspektionen ska anmäla auktorisationen för registrering i handelsregistret.

Auktorisation som har beviljats för ett nytt betalningsinstitut eller för ett europabolag eller en europeisk kooperativ förening som flyttar sitt säte till Finland ska registreras samtidigt som företaget.

För att identifiera den som har rätt att tillhandahålla betaltjänster för Finansinspektionen ett offentligt register ( registret över betalningsinstitut ) över betalningsinstitut samt över deras filialer och ombud och över personer som avses i 7 §. I registret ska föras in uppgifter om de tjänster som betalningsinstitutens auktorisation omfattar. I registret ska dessutom föras in fysiska personers fullständiga namn och boningsort samt adressen där verksamheten bedrivs. I fråga om juridiska personer ska i registret antecknas namn, företags- eller organisationsnummer, säte samt adressen där verksamheten bedrivs. Registret ska hållas tillgängligt på webben och uppdateras regelbundet.

Personuppgifter som tagits in i registret över betalningsinstitut ska hållas kvar så länge verksamheten bedrivs.

Ett betalningsinstitut får, om inte annat följer av auktorisationsvillkoren, inleda sin verksamhet omedelbart efter att auktorisationen har beviljats och betalningsinstitutet tillställt Finansinspektionen de uppgifter som avses i 2 mom. samt, om auktorisationen avser ett nytt företag, efter att detta har registrerats.

Betalningsinstitutet får inte inleda sin verksamhet förrän det till Finansinspektionen har överlämnat

Ett betalningsinstitut som bedriver annan affärsverksamhet enligt 9 § 2 mom. ska dessutom uppge namnen på de personer som ansvarar för betaltjänstverksamheten.

I 26 och 27 § i lagen om Finansinspektionen föreskrivs om begränsning av verksamhet och återkallande av auktorisation. Finansinspektionen kan dessutom begränsa verksamheten eller återkalla ett betalningsinstituts auktorisation om institutet genom att fortsätta sin betaltjänstverksamhet skulle utgöra ett hot mot betalningssystemets stabilitet. Finansinspektionen ska anmäla återkallandet av auktorisationen för registrering.

Ett betalningsinstituts verksamhet ska organiseras på ett tillförlitligt sätt med beaktande av arten och omfattningen av dess affärsverksamhet. Betalningsinstitutet får inte ta så stora risker att dess kapitaltäckning eller likviditet väsentligt äventyras. Betalningsinstitutet ska ha en förvaltning som möjliggör effektiv riskhantering samt med hänsyn till verksamheten tillräcklig intern kontroll och tillräckliga riskhanteringssystem.

Om betalningsinstitutet utöver tillhandahållande av betaltjänster bedriver annan verksamhet enligt 9 § 2 mom. och det inte annars är möjligt att organisera verksamheten och riskhanteringen på ett tillräckligt tillförlitligt sätt, kan Finansinspektionen förutsätta att betalningsinstitutet utöver betaltjänster inte tillhandahåller andra tjänster än sådana som avses i 9 § 1 mom.

Finansinspektionen utfärdar de närmare föreskrifter om organisering av verksamheten som behövs för genomförande av betaltjänstdirektivet.

Ett betalningsinstitut ska i minst fem år bevara uppgifter som avser ansökan om auktorisation och uppgifter i samband därmed.

Ett betalningsinstitut får inte ha betydande bindningar till fysiska eller juridiska personer på vilka tillämpas sådana lagar, förordningar eller administrativa bestämmelser i en stat utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som hindrar en effektiv tillsyn över betalningsinstitutet och inte heller till andra aktörer, om bindningarna i något annat avseende är ägnade att hindra en effektiv tillsyn över betalningsinstitutet.

Med betydande bindning avses nära förbindelser enligt artikel 4.1.38 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, nedan EU:s tillsynsförordning .

Den som har för avsikt att direkt eller indirekt förvärva aktier eller andelar i ett institut för elektroniska pengar eller en andel av institutets grundkapital eller bolagsinsats ska underrätta Finansinspektionen om detta på förhand, om hans innehav på grund av förvärvet

Om avsikten är att öka ett innehav som avses i 1 mom. så att det på grund av förvärvet kommer att uppgå till minst 30 eller 50 procent av aktie-, andels- eller grundkapitalet eller bolagsinsatsen i institutet för elektroniska pengar, så att innehavet kommer att medföra en lika stor andel av det röstetal som samtliga aktier eller andelar medför eller så att institutet för elektroniska pengar blir ett dotterföretag, ska också detta förvärv anmälas på förhand till Finansinspektionen.

Vid beräkningen av den ägar- och röstandel som avses i 1 och 2 mom. tillämpas 2 kap. 4 § och 9 kap. 4–7 § i värdepappersmarknadslagen (746/2012) . Sådana aktier och andelar ska dock inte beaktas som den anmälningsskyldige har förvärvat för högst ett år i samband med en emission av värdepapper eller med stöd av sin verksamhet som marknadsgarant och utifrån vilka den anmälningsskyldige inte har rätt att utöva rösträtt i en sammanslutning eller i övrigt påverka verksamheten i sammanslutningens ledning.

En anmälan enligt 1 eller 2 mom. ska göras också när det i innehavet ingående antalet aktier eller andelar sjunker under någon av de gränser för innehav som anges i 1 eller 2 mom. eller om institutet för elektroniska pengar upphör att vara ett dotterföretag till den anmälningsskyldige.

Institutet för elektroniska pengar ska minst en gång om året underrätta Finansinspektionen om ägare till andelar enligt 1 och 2 mom. och om innehavens storlek samt utan dröjsmål anmäla sådana förändringar i ägarandelarna som har kommit till dess kännedom.

Bestämmelser om de uppgifter som ska fogas till de anmälningar som avses i denna paragraf utfärdas genom förordning av statsrådet.

Bestämmelser om Finansinspektionens rätt att förbjuda sådant förvärv av en ägarandel som avses i 21 a § finns i 32 a § i lagen om Finansinspektionen, och bestämmelser om förfarandet när ett förbudsbeslut ges finns i 32 b § i den lagen.

En anmälningsskyldig får inte förvärva aktier eller andelar som avses i 21 a § förrän Finansinspektionen har fattat det beslut som avses i 1 mom. eller förrän den tidsfrist för beslutsfattande som anges i 32 b § i lagen om Finansinspektionen har löpt ut, om inte annat bestäms vid behandlingen av ärendet.

Ett betalningsinstitut ska för sin verksamhet ha minst ett fast driftställe. Det kan bedriva verksamhet också på andra driftställen.

Ett betalningsinstitut ska ha sitt huvudkontor i Finland.

Ett betalningsinstitut får lägga ut en funktion som är viktig för tillhandahållandet av betaltjänster på entreprenad om detta inte väsentligt försvagar betalningsinstitutets interna kontroll och inte heller Finansinspektionens tillsynsmöjligheter.

En funktion är viktigt för betalningsinstitutets verksamhet, om fel eller brister i den väsentligt kan försvåra iakttagandet av lagar om betalningsinstituts verksamhet, med stöd av dem utfärdade bestämmelser eller föreskrifter eller villkoren i betalningsinstitutets auktorisation, betalningsinstitutets lönsamhet eller stabiliteten och kontinuiteten i tillhandahållandet av betaltjänster.

Ett skriftligt avtal varav framgår uppdragets innehåll och avtalets giltighetstid ska ingås om utläggande av en viktig funktion på entreprenad.

Betalningsinstitutet ska handla omsorgsfullt när det lägger ut en för tillhandahållandet av betaltjänster viktig funktion på entreprenad.

Betalningsinstitutet ska på förhand underrätta Finansinspektionen om att en för betaltjänsterna viktig funktion läggs ut på entreprenad. Betalningsinstitutet ska se till att det av den som sköter den utlagda verksamheten kontinuerligt får den information som behövs för myndighetstillsynen, riskhanteringen och den interna kontrollen och att betalningsinstitutet har rätt att vidarebefordra informationen till Finansinspektionen. Dessutom ska betalningsinstitutet se till att den som sköter den utlagda funktionen upplyser kunderna om att betalningsinstitutet ansvarar för verksamheten.

Finansinspektionen utfärdar de närmare föreskrifter om förutsättningar för utläggande på entreprenad som behövs för genomförande av betaltjänstdirektivet.

Ett betalningsinstitut får tillhandahålla betaltjänster genom ombud. Ombudet handlar för betalningsinstitutets räkning och på dess ansvar. Utgivning av elektroniska pengar får inte ske uteslutande via ombud. (22.7.2011/899)

Betalningsinstitutet ska med de medel som står till buds försäkra sig om att ombudet har gott anseende och tillräckliga yrkeskunskaper för att bedriva verksamheten. Betalningsinstitutet ska se till att ombudet upplyser kunderna om vilket betalningsinstitut det företräder.

Om ombudet är en fysisk person ska betalningsinstitutet underrätta Finansinspektionen om dess fullständiga namn och boningsort och adressen där verksamheten bedrivs. Om ombudet är en juridisk person ska Finansinspektionen underrättas om dess namn, företags- eller organisationsnummer, säte och adressen där verksamheten bedrivs. Dessutom ska betalningsinstitutet uppge de personers namn som svarar för ombudets ledning samt ge en utredning om deras tillförlitlighet och lämplighet.

Betalningsinstitutet ska underrätta Finansinspektionen om de interna kontrollmetoder med vilka ombudet uppfyller sina skyldigheter enligt lagen om förhindrande och utredning av penningtvätt och av finansiering av terrorism (503/2008) och med stöd av den.

Finansinspektionen ska registrera ombudet i registret över betalningsinstitut. Finansinspektionen kan kontrollera anmälda uppgifter före registreringen, om den har anledning att misstänka att uppgifterna är osanna. Finansinspektionen får inte registrera ett ombud om den efter en kontroll inte är övertygad om att uppgifterna är korrekta. Ett ombud får inte tillhandahålla betaltjänster förrän det har införts i registret.

Ett betalningsinstituts styrelse, verkställande direktör och övriga högsta ledning ska leda betalningsinstitutet med yrkesskicklighet och enligt sunda och försiktiga affärsprinciper. Styrelsemedlemmarna och suppleanterna, verkställande direktören och dennes ställföreträdare samt andra som hör till den högsta ledningen ska vara tillförlitliga personer, de får inte vara försatta i konkurs och deras handlingsbehörighet får inte vara begränsad. De ska dessutom ha sådan allmän kännedom om betaltjänstverksamhet som är nödvändig med beaktande av arten och omfattningen av betalningsinstitutets verksamhet.

Vad som i 1 mom. föreskrivs om andra som hör till den högsta ledningen ska i ett betalningsinstitut som bedriver sådan annan affärsverksamhet som avses i 9 § 2 mom. tillämpas på dem som ansvarar för betalningsinstitutets betaltjänstverksamhet.

Tillförlitlig anses inte den vara som

Om en dom som avses i 3 mom. 1 punkten inte har vunnit laga kraft kan den dömde dock fortsätta med uppdrag enligt 1 mom., om det kan anses vara uppenbart motiverat med hänsyn till en samlad bedömning av dennes tidigare verksamhet, de omständigheter som lett till domen och andra inverkande omständigheter.

Ett betalningsinstitut som utöver tillhandahållande av betaltjänster bedriver annan affärsverksamhet enligt 9 § 2 mom. ska på det sätt som föreskrivs nedan i denna paragraf skydda medel som det av betaltjänstanvändare eller andra tjänsteleverantörer har tagit emot för att genomföra betalningstransaktioner och för utgivning av elektroniska pengar. Om de medel som har betalts för genomförande av betalningstransaktioner överstiger 150 euro, omfattas de av skyddet. Betalningsinstitutet får emellertid avtala med en annan betaltjänstanvändare än en konsument att skyddet omfattar endast belopp som överstiger 600 euro. Vad som i detta moment bestäms om minimibeloppet av de medel som omfattas av skyddet ska inte tillämpas på sådana medel som har mottagits för utgivning av elektroniska pengar.

Betalningsinstitutet ska förvara medel som avses i 1 mom. så att det inte finns risk för att de sammanblandas med andra betaltjänstanvändares, betaltjänstleverantörers eller betalningsinstituts medel. Betalningsinstitutet ska sätta in medlen på konto i en centralbank eller inlåningsbank eller i ett kreditinstitut som i någon annan stat fått koncession för att ta emot insättningar, eller placera medlen i lågriskpapper och värdepapper som lätt kan omsättas i pengar eller i andra investeringsobjekt, om medlen inte arbetsdagen efter att de mottagits har betalats till mottagaren eller överförts till en annan tjänsteleverantör. De medel som tjänsteleverantören krediterar institutet för elektroniska pengar på basis av användningen av de elektroniska pengarna ska sättas in på ett bankkonto eller placeras i enlighet med vad som bestäms i detta moment så snart medlen står till institutets förfogande, dock senast den femte arbetsdagen efter utgivandet av elektroniska pengar. Finansinspektionen utfärdar föreskrifter om när värdepapper eller andra investeringsobjekt ska anses vara av lågriskkaraktär och lätta att omsätta i pengar.

Betalningsinstitutet kan skydda medel som avses i 1 mom. också på så sätt att de medel som institutet mottagit, i det fall att det blir insolvent, betalas ut till betaltjänstanvändarna på grund av försäkring eller borgen som beviljats av ett försäkringsbolag eller kreditinstitut som inte hör till samma grupp som betalningsinstitutet.

Vad som föreskrivs i denna paragraf ska dessutom tillämpas på medel som betalningsinstitutet har tagit emot och som ska användas för att genomföra framtida betalningstransaktioner, så att en del av medlen används för framtida betalningstransaktioner och en annan del för andra tjänster än betaltjänster. Detta moment ska tillämpas också då den andel av medlen som hänför sig till framtida betalningstransaktioner är varierande eller inte känd på förhand och då den andel av medlen som ska användas för betaltjänster skäligen kan bedömas utifrån hur tidigare genomförda betalningstransaktioner har utvecklats. Vid fastställandet av beloppet av de medel som tagits emot mot utgivning av elektroniska pengar tillämpas bestämmelserna i 30 a §.

Betalningsinstitutet ska i förväg underrätta Finansinspektionen om väsentliga förändringar av de åtgärder som betalningsinstitutet har vidtagit för efterlevnaden av denna paragraf.

Ett betalningsinstituts aktiekapital, andelskapital, grundkapital eller bolagsinsats ska uppgå till minst

Aktiekapitalet, andelskapitalet, grundkapitalet eller bolagsinsatsen i ett institut för elektroniska pengar ska uppgå till minst 350 000 euro. (22.7.2011/899)

Kapitalet ska vara tecknat i sin helhet när auktorisationen beviljas.

På betalningsinstituts kapitalbas tillämpas vad som i EU:s tillsynsförordning föreskrivs om kreditinstituts kapitalbas. Vad som i den förordningen föreskrivs om aktie- och andelskapital tillämpas också på bolagsinsatser i pengar. (8.8.2014/612)

Om ett betalningsinstitut bedriver annan affärsverksamhet enligt 9 § 2 mom. ska från dess kapitalbas dras av aktier, andelar, bolagsinsatser i pengar och kapitallån till ett belopp som motsvarar betaltjänsternas andel av betalningsinstitutets omsättning.

För beräkning av de krav som föreskrivs i detta kapitel och för övervakning av att kraven iakttas ska betalningsinstitutet på ett tillförlitligt sätt registrera transaktioner som gäller elektroniska pengar, andra betaltjänster samt sådana tjänster som avses i 9 § 1 och 2 mom. separat från övriga grupper av transaktioner så att deras belopp och andel av hela betalningsinstitutets omsättning samt, till den del transaktionerna gäller elektroniska pengar, andelen utestående elektroniska pengar i förhållande till hela betalningsinstitutets balansomslutning kontinuerligt kan följas upp tillräckligt noggrant. Finansinspektionen kan utfärda närmare tekniska föreskrifter om registreringen av transaktioner.

Ett betalningsinstituts kapitalbas beräknas enligt någon av de metoder som avses i denna paragraf.

Med den kostnadsbaserade metoden avses en metod där kapitalbasen ska utgöra minst tio procent av de fasta omkostnaderna föregående år. Om betalningsinstitutet har verkat kortare tid än 12 månader ska kapitalbasen utgöra minst tio procent av de fasta kostnaderna enligt affärsplanen. Finansinspektionen kan av särskilda skäl förutsätta att affärsplanen justeras.

Med den transaktionsbaserade metoden avses en metod där kapitalbasen utgör en relativ andel av de sammanlagda betalningstransaktioner som betalningsinstitutet genomförde under föregående år.

Med summametoden avses en metod där kapitalbasen utgör en relativ andel av ränteintäkterna, räntekostnaderna, erhållna arvoden och intäkterna av den övriga egentliga verksamheten. Summan räknas ut var tolfte månad på basis av det föregående räkenskapsårets uppgifter. Summametoden innebär att den beräknade kapitalbasen ska utgöra minst 80 procent av de föregående tre räkenskapsperiodernas medelvärden eller, om verksamheten inte har bedrivits så länge, av affärsprognoserna.

5 mom. har upphävts genom L 22.7.2011/899 . (22.7.2011/899)

6 mom. har upphävts genom L 22.7.2011/899 . (22.7.2011/899)

Ett betalningsinstitut ska för täckning av sina risker ha minst en kapitalbas som beräknats enligt någon av de metoder som avses i 29 § och som godkänts av Finansinspektionen. Kapitalbasen ska emellertid alltid vara minst lika stor som minimikapitalet.

Betalningsinstitutet ska ha en i förhållande till de sammanlagda beviljade krediterna tillräcklig kapitalbas. Om Finansinspektionen anser att betalningsinstitutets kapitalbas i enlighet med 1 mom. inte är tillräckligt stor i förhållande till de risker som är förenade med de beviljade lånen och att betalningsinstitutets kapitalbas i förhållande till den totala exponeringen inte kan säkerställas på annat sätt, kan Finansinspektionen för en tid av högst tre år ställa ett högre kapitalkrav för betalningsinstitutet. Finansinspektionen kan emellertid inte ställa ett högre kapitalkrav för betalningsinstitutet än vad som i artikel 92.3 a i EU:s tillsynsförordning förutsätts för kreditinstitut. (8.8.2014/612)

Finansinspektionen godkänner på ansökan av betalningsinstitutet en metod för beräkning av kapitalbasen. Finansinspektionen kan godkänna metoden under förutsättning att den tryggar betalningsinstitutets solvens och tillförlitligheten av dess verksamhet. Betalningsinstitutet får endast av särskilda skäl byta ut beräkningsmetoden för kapitalbasen under kalenderåret.

4 mom. har upphävts genom L 22.7.2011/899 . (22.7.2011/899)

Utöver det belopp som föreskrivs i 30 § ska ett institut för elektroniska pengar vid varje tidpunkt ha en kapitalbas som motsvarar två procent av det genomsnittliga värdet av de utestående elektroniska pengar som institutet har gett ut.

Det genomsnittliga värdet av utestående elektroniska pengar enligt 1 mom. beräknas som genomsnittet av det sammanlagda värdet av återbetalningsskyldighet hänförlig till de utestående elektroniska pengarna vid utgången av varje kalenderdag under de sex föregående kalendermånaderna.

Institut för elektroniska pengar ska beräkna det genomsnittliga värde som avses i 2 mom. för varje kalendermånad den första arbetsdagen i varje månad och anmäla beloppet till Finansinspektionen. Finansinspektionen kan utfärda närmare föreskrifter om innehållet i anmälningsplikten.

Om ett institut för elektroniska pengar inte utan oskäliga kostnader kan beräkna det genomsnittliga värdet av utestående elektroniska pengar på det sätt som avses i 2 mom., kan Finansinspektionen på ansökan av institutet tillåta detta att fastställa beloppet av utestående elektroniska pengar genom en konservativ uppskattning utifrån historiska uppgifter. Finansinspektionen ska bevilja tillstånd till detta om det genomsnittliga värdet av utestående elektroniska pengar vid varje tidpunkt kan uppskattas på ett tillförlitligt sätt. Beloppet av utestående elektroniska pengar får under de tolv månader som följer på beviljandet av auktorisation uppskattas utifrån den bedömning som ges i den affärsplan som Finansinspektionen har godkänt och som fogats till ansökan om auktorisation.

Bestämmelserna i 30 och 30 a § ska inte tillämpas på betalningsinstitut som uppfyller förutsättningarna för undantag i fråga om kapitalkravet vilka anges i artikel 7 i EU:s tillsynsdirektiv. (8.8.2014/612)

Finansinspektionen kan för en tid av högst tre år förutsätta att ett betalningsinstituts kapitalbas ska överstiga det belopp som beräknats enligt 30 eller 30 a § med högst 20 procent, om detta är nödvändigt på basis av en bedömning av betalningsinstitutets riskhantering, förmåga att bära förluster eller interna kontrollmetoder. Finansinspektionen kan på motsvarande sätt också sänka kapitalkravet med högst 20 procent för högst tre år.

Genom förordning av finansministeriet utfärdas närmare bestämmelser om de metoder som ska användas för att beräkna kapitalbasen enligt 29 § i syfte att genomföra betaltjänstdirektivet. Finansinspektionen utfärdar de övriga närmare föreskrifter om beräkning av kapitalkravet enligt 29, 30, 30 a och 31 § som krävs för att genomföra betaltjänstdirektivet samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och om upphävande av direktiv 2000/46/EG.

Ett betalningsinstitut ska i sin marknadsföring ge kunden all den information om de marknadsförda betaltjänsterna som kan vara relevant för kundens beslut om tjänsterna.

Ett betalningsinstitut får inte i sin marknadsföring lämna osanna eller vilseledande upplysningar eller annars använda förfaranden som är otillbörliga från kundens synpunkt eller strider mot god sed. Bestämmelser om förfaranden som från konsumentsynpunkt är otillbörliga eller strider mot god sed finns även i 2 kap. i konsumentskyddslagen (38/1978) .

Marknadsföring som inte innehåller information som är relevant för kundens finansiella säkerhet ska alltid anses vara otillbörlig.

Ett betalningsinstitut får inte i sin betaltjänstverksamhet använda avtalsvillkor som inte har samband med verksamheten eller som med hänsyn till innehållet, parternas ställning eller förhållandena måste anses vara oskäliga från kundens synpunkt. Ett avtalsvillkor ska alltid anses vara oskäligt om förvärv eller bruk av varor, tjänster eller andra nyttigheter som faller utanför betaltjänstverksamheten, enligt en helhetsbedömning ur kundens synvinkel på ett osakligt sätt påverkar avtalets giltighetstid eller övriga avtalsvillkor eller om kundens rätt att ingå avtal med en annan näringsidkare begränsas.

Betalningsinstitutet ska tillställa Finansinspektionen avtalsvillkoren för de standardavtal som det använder i sin verksamhet.

En omyndig person som har fyllt 15 år kan själv med ett betalningsinstitut ingå ett betalkontoavtal om medel som den omyndige enligt 25 § 1 mom. i lagen om förmyndarverksamhet (442/1999) eller på någon annan grund har rätt att förfoga över samt göra kontantinsättningar och kontantuttag och även annars förfoga över betalkontot. En intressebevakare kan emellertid med förmyndarmyndighetens samtycke överta förvaltningen av de insatta medlen, om den omyndiges intresse kräver det.

Om en insättning på betalkonto har gjorts i en minst femtonårig omyndig persons namn på villkor att endast denne själv har rätt att ta ut medlen, förfogar den omyndige över de insatta medlen tillsammans med sin intressebevakare. Undantag från villkoret får dock göras med tillstånd av domstol.

När tio år har förflutit från utgången av det kalenderår då ett betalkonto senast har använts, upphör betalningsinstitutets skyldighet att betala ränta på medlen, om inte annat följer av kontovillkoren.

Ett betalningsinstitut får inte med sin motfordran kvittera medel som finns på en privatpersons betalkonto eller som anvisats bli betalda till denne och som enligt lag inte får utmätas. Före kvittningen ska betalningsinstitutet reda ut om medlen kan utmätas. Kontoinnehavaren ska underrättas om kvittningsyrkandet. Kvittning i strid med detta moment är ogiltig.

Om det inte är möjligt att utan oskäligt besvär reda ut om medlen är utmätningsbara får betalningsinstitutet ändå kräva kvittning, om det i samband med kvittningsyrkandet skriftligen meddelar kontoinnehavaren att kvittningsrätten begränsats enligt 1 mom. och att kvittningen återgår enligt detta moment. Kvittningen återgår om kontoinnehavaren inom 14 dagar efter att ha fått kännedom om kvittningsyrkandet lägger fram utredning om att medlen inte är utmätningsbara. Om inte någon annan utredning kan läggas fram om tidpunkten för delfåendet av kvittningsyrkandet ska kontoinnehavaren anses ha fått del av detta den sjunde dagen efter att meddelandet om yrkandet avsändes. Kvittningen är ogiltig om kontoinnehavaren inte informeras enligt detta moment.

Vad som föreskrivs i 1 mom. gäller inte i det fall att kontoinnehavarens konto debiteras med stöd av dennes uttryckliga fullmakt. En sådan fullmakt kan kontoinnehavaren återkalla när som helst. Annat avtal som minskar kontoinnehavarens rättigheter enligt denna paragraf är ogiltigt.

Elektroniska pengar får ges ut och lösas in endast till ett nominellt belopp.

De medel som tas emot mot utgivning av elektroniska pengar ska omedelbart omvandlas till elektroniska pengar.

På elektroniska pengar får inte betalas ränta eller andra förmåner som är knutna till perioden för innehav av elektroniska pengar.

Utgivaren av elektroniska pengar är skyldig att på begäran av en innehavare av elektroniska pengar lösa in de elektroniska pengar som denne innehar, om innehavaren kräver inlösen under den tid avtalet är i kraft eller senast ett år efter den dag då avtalet upphör att gälla. Om innehavaren kräver inlösen under den tid avtalet är i kraft eller om de elektroniska pengarna också kan användas till att betala sådant som inte hör till lagens tillämpningsområde och det inte är känt i förväg vilken andel av de elektroniska pengarna som kommer att användas för sådana betalningar, kan innehavaren kräva att utgivaren löser in enbart den begärda andelen av de elektroniska pengar som innehavaren har.

I avtal mellan utgivare av elektroniska pengar och innehavare av elektroniska pengar ska villkoren för inlösen och eventuella avgifter i samband med detta anges tydligt och väl synligt. Innehavaren av elektroniska pengar ska underrättas om dessa villkor innan avtalet ingås.

En avgift får tas ut för inlösen endast om detta anges i avtalet i enlighet med 5 mom., och endast i något av följande fall:

Ett avtalsvillkor som avviker från bestämmelserna i denna paragraf till nackdel för innehavaren av elektroniska pengar är utan verkan mot en konsument.

Den som i egenskap av medlem eller suppleant i ett organ hos ett betalningsinstitut eller företag inom samma grupp eller hos ett företag som betalningsinstitutet anlitar som ombud eller hos ett annat företag som verkar för betalningsinstitutets räkning eller i egenskap av anställd hos dessa eller vid utförande av någon uppgift på uppdrag av dem har fått kännedom om den ekonomiska situationen hos någon av betalningsinstitutets kunder eller hos kunder till företag som hör till samma grupp som betalningsinstitutet eller hos någon annan person med anknytning till betalningsinstitutets eller företagets verksamhet eller om någons personliga förhållanden eller en affärs- eller yrkeshemlighet, är skyldig att hemlighålla saken, om inte den till vars förmån tystnadsplikten har bestämts ger sitt samtycke till att saken röjs. Sekretessbelagda uppgifter får inte heller lämnas till en bolagsstämma, andelsstämma eller till fullmäktige och inte heller till aktieägare eller medlemmar som deltar i stämman eller mötet.

Betalningsinstitut och företag som hör till samma grupp är, trots vad som föreskrivs om tystnadsplikt, skyldiga att lämna uppgifter som avses i 1 mom. till åklagar- och förundersökningsmyndigheter för utredning av brott samt till andra myndigheter som enligt lag har rätt att få sådan information.

Vad som föreskrivs i 7 kap. 14 § i lagen om andelslag (421/2013) gäller inte betalningsinstitut eller företag som hör till samma grupp som betalningsinstitutet. (14.6.2013/426)

Ett betalningsinstitut och ett företag som hör till samma finansiella företagsgrupp enligt kreditinstitutslagen eller lagen om investeringstjänster (747/2012) har trots vad som föreskrivs om tystnadsplikt rätt att lämna uppgifter som avses i 37 § i denna lag till företag som hör till samma koncern, samma finansiella företagsgrupp eller samma finans- och försäkringskonglomerat enligt lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat, för kundbetjäning och annan skötsel av kundförhållanden, för marknadsföring samt för koncernens, gruppens eller konglomeratets riskhantering, om mottagaren omfattas av tystnadsplikten enligt denna lag eller av motsvarande tystnadsplikt. Vad som föreskrivs i detta moment om utlämnande av uppgifter gäller inte utlämnande av känsliga uppgifter enligt 11 § i personuppgiftslagen (523/1999) och inte heller information som baserar sig på registrering av betalningsuppgifter mellan en kund och ett företag som inte hör till konglomeratet. (14.12.2012/764)

Utöver vad som föreskrivs i 1 mom. får ett betalningsinstitut och ett företag som hör till samma finansiella företagsgrupp lämna ut sådana uppgifter ur sitt kundregister som behövs för marknadsföring samt för kundbetjäning och annan skötsel av kundförhållanden till företag som hör till samma ekonomiska sammanslutning som betalningsinstitutet, om den som tar emot uppgifterna omfattas av tystnadsplikten enligt denna lag eller av motsvarande tystnadsplikt. Vad som föreskrivs ovan i detta moment om utlämnande av uppgifter gäller inte utlämnande av känsliga uppgifter enligt 11 § i personuppgiftslagen.

Ett betalningsinstitut ska ha kännedom om sina kunder. Betalningsinstitutet ska identifiera kundens verkliga förmånstagare och de personer som handlar för kundens räkning, samt dessutom vid behov verifiera deras identitet. När skyldigheterna enligt detta moment fullgörs kan de system som avses i 2 mom. nyttiggöras. (8.8.2014/612)

Ett betalningsinstitut ska ha tillräckliga riskhanteringssystem för att bedöma de risker som kunderna medför för dess verksamhet.

I fråga om kundkontroll gäller dessutom vad som föreskrivs i lagen om förhindrande och utredning av penningtvätt och av finansiering av terrorism.

Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om de tillvägagångssätt som ska iakttas vid kundkontroll enligt 1 mom. och om riskhantering enligt 2 mom.

Den som upprätthåller ett betalningssystem får inte i reglerna för systemet ställa ogrundade, oskäliga eller diskriminerande krav för deltagande i tjänsteleverantörens system. De krav som ställs på skydd mot risker och säkerställande av betalningssystemets ekonomiska och funktionella stabilitet ska vara relevanta och skäliga.

I reglerna för betalningssystemet får inte uppställas begränsningar för tjänsteleverantörers, betaltjänstanvändares eller övriga betalningssystems deltagande i andra betalningssystem. Rättigheter, skyldigheter, förmåner eller begränsningar i anslutning till deltagande i betalningssystem får inte vara baserade på tjänsteleverantörernas, betaltjänstanvändarnas eller andra betalningssystems juridiska form eller ställning.

Vad som föreskrivs i 40 § gäller inte

Betalningsinstitut ska genom deltagande i beredskapsplanering på finansmarknaden och genom förberedelser för undantagsförhållanden samt genom andra åtgärder säkerställa att deras uppgifter kan skötas så störningsfritt som möjligt också under undantagsförhållanden.

Vad som föreskrivs i 1 mom. ska på motsvarande sätt tillämpas på utländska betalningsinstituts filialer i Finland.

Om de uppgifter som följer av 41 a § förutsätter åtgärder som klart avviker från verksamhet som ska anses vara sedvanlig för betalningsinstitut och om dessa åtgärder medför väsentliga merkostnader, kan kostnaderna ersättas ur den försörjningsberedskapsfond som avses i lagen om tryggande av försörjningsberedskapen (1390/1992) .

Ett betalningsinstitut som har för avsikt att etablera filial i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska på förhand anmäla detta till Finansinspektionen. Av anmälan ska framgå i vilken stat filialetableringen planeras, vilka betaltjänster filialen ska tillhandahålla, filialens organisationsstruktur och anlitande av ombud samt namnen på de personer som ansvarar för filialens verksamhet.

Finansinspektionen ska inom en månad efter att ha fått anmälan enligt 1 mom. anmäla filialetableringen till den tillsynsmyndighet som i värdstaten motsvarar Finansinspektionen och till anmälan foga de uppgifter som avses i 1 mom. Finansinspektionen ska dock vägra göra sådan anmälan om den konstaterar att etableringen, med hänsyn till betalningsinstitutets finansiella ställning och förvaltning, inte uppfyller förutsättningarna för filialetablering. Filialetablering får inte ske om Finansinspektionen vägrar göra anmälan.

Om ett betalningsinstitut har för avsikt att anlita ett ombud som är etablerat i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska på ombudet i tillämpliga delar tillämpas vad som i 42 § föreskrivs om filialer.

Ett betalningsinstitut som har för avsikt att etablera filial i en stat utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska ansöka om tillstånd hos Finansinspektionen. Tillstånd ska beviljas, om tillräcklig tillsyn över filialen kan ordnas och om etableringen inte med hänsyn till betalningsinstitutets förvaltning och finansiella situation är ägnad att äventyra betalningsinstitutets verksamhet. Efter att ha hört sökanden kan Finansinspektionen förena tillståndet med de begränsningar och villkor gällande filialens verksamhet som är nödvändiga för tillsynen.

Finansministeriet utfärdar genom förordning bestämmelser om de utredningar som ska fogas till tillståndansökan.

Ett betalningsinstitut som har för avsikt att tillhandahålla tjänster i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet utan att etablera en filial ska på förhand anmäla till Finansinspektionen vilka tjänster det har för avsikt att tillhandahålla.

Finansinspektionen ska inom en månad efter mottagandet av anmälan underrätta tillsynsmyndigheten i den stat som avses i 1 mom. om betalningsinstitutets namn, adress, organisationsstruktur, om namnen på de personer som ansvarar för ledningen av betalningsinstitutet samt om de tjänster som betalningsinstitutet har för avsikt att tillhandahålla.

Om ett betalningsinstitut har för avsikt att flytta sitt säte till en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet i enlighet med artikel 8 i europabolagsförordningen eller artikel 7 i SCE-förordningen, ska betalningsinstitutet utan dröjsmål efter att ha anmält förslaget för registrering sända Finansinspektionen en kopia av det förslag till flyttning och den redogörelse som avses i artiklarna 8.2 och 8.3 i europabolagsförordningen eller artiklarna 7.2 och 7.3 i SCE-förordningen.

Om betalningsinstitutet har för avsikt att efter flyttningen av säte fortsätta bedriva betaltjänstverksamhet i Finland, ska på institutet tillämpas vad som föreskrivs om utländska betalningsinstituts verksamhet i Finland.

Registermyndigheten får inte utfärda intyg enligt 9 § 5 mom. i lagen om europabolag eller 9 § 5 mom. i lagen om europaandelslag, om Finansinspektionen innan ett sådant tillstånd som avses i 9 § 2 mom. i lagen om europabolag eller 9 § 3 mom. i lagen om europaandelslag beviljats har meddelat registermyndigheten att betalningsinstitutet inte har följt bestämmelserna om flyttning av säte, om fortsättande av verksamheten i Finland eller om avslutande av verksamheten. Intyg får utfärdas innan en månad har förflutit från den dag som avses i 16 kap. 6 § 2 mom. i aktiebolagslagen (624/2006) eller 20 kap. 6 § 2 mom. i lagen om andelslag endast om Finansinspektionen har meddelat att den inte motsätter sig en flyttning av sätet. (14.6.2013/426)

Om ett betalningsinstitut, som är ett europabolag eller aktiebolag, deltar i en gränsöverskridande fusion eller delning inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får registermyndigheten inte utfärda intyg över fusionen enligt 4 § 3 mom. i lagen om europabolag eller 16 kap. 26 § i aktiebolagslagen eller över delningen enligt 17 kap. 25 § i aktiebolagslagen, om Finansinspektionen innan tillstånd beviljas har meddelat registermyndigheten att betalningsinstitutet inte har iakttagit bestämmelserna om fusion, delning, fortsättande av verksamheten i Finland eller avslutande av verksamheten. Tillstånd får beviljas inom en månad från den dag som avses i 16 kap. 6 § 2 mom. eller 17 kap. 6 § 2 mom. i aktiebolagslagen endast om Finansinspektionen har meddelat att den inte motsätter sig fusionen, delningen eller flyttning av sätet i samband med att ett europabolag bildas.

Om ett betalningsinstitut som är ett europaandelslag eller andelslag deltar i en gränsöverskridande fusion eller delning inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, får registermyndigheten inte utfärda intyg över fusionen enligt 4 § 3 mom. i lagen om europaandelslag eller 20 kap. 27 § i lagen om andelslag eller över delningen enligt 21 kap. 26 § i lagen om andelslag, om Finansinspektionen innan tillstånd beviljas har meddelat registermyndigheten att betalningsinstitutet inte har iakttagit bestämmelserna om fusion, delning, fortsättande av verksamheten i Finland eller avslutande av verksamheten. Tillstånd får beviljas inom en månad från den dag som avses i 20 kap. 6 § 2 mom. eller 21 kap. 6 § 2 mom. i lagen om andelslag endast om Finansinspektionen har meddelat att den inte motsätter sig fusionen, delningen eller flyttning av sätet i samband med att ett europaandelslag bildas. (14.6.2013/426)

Om det övertagande bolaget eller andelslaget som ska registreras i någon annan stat än Finland har för avsikt att efter fusionen fortsätta att tillhandahålla betaltjänster i Finland, ska på bolaget och andelslaget tillämpas bestämmelserna om utländska betalningsinstituts rätt att tillhandahålla betaltjänster i Finland.

Den som orsakar skada genom att bryta mot denna lag eller mot bestämmelser eller föreskrifter som har utfärdats med stöd av den är skyldig att betala ersättning till den skadelidande.

I fråga om jämkning av skadestånd och fördelning av skadeståndsansvaret mellan två eller flera skadeståndsskyldiga gäller vad som föreskrivs i 2 och 6 kap. i skadeståndslagen (412/1974) .

Påföljdsavgift ska påföras betalningsinstitut, institut för elektroniska pengar och utländska betalningsinstitut för försummelse att iaktta eller för överträdelse av följande bestämmelser i denna lag som avses i 40 § i lagen om Finansinspektionen:

Bestämmelser som avses i 40 § i lagen om Finansinspektionen är förutom de bestämmelser som anges i 1 mom. i denna paragraf också sådana närmare bestämmelser och föreskrifter som gäller de bestämmelser som avses i 1 mom. 1–5 punkten liksom även bestämmelser i beslut som Europeiska kommissionen meddelat med stöd av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG om betaltjänster på den inre marknaden och om ändring av direktiven 97/7/EG, 2002/65/EG, 2005/60/EG och 2006/48/EG samt upphävande av direktiv 97/5/EG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och om upphävande av direktiv 2000/46/EG.

Bestämmelser om påföljdsavgifter som påförs med stöd av förordningen om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner finns i 40 § i lagen om Finansinspektionen. (29.1.2016/58)

Den som uppsåtligen tillhandahåller betaltjänster i strid med 6 § utan auktorisation eller utan ett beslut enligt 8 § 2 mom. ska för betalningsinstitutsbrott dömas till böter eller fängelse i högst sex månader, om inte gärningen är ringa eller strängare straff för den föreskrivs någon annanstans i lag.

För betalningsinstitutsbrott döms också ombud som innan det införts i registret tillhandahåller betaltjänster i strid med 24 § 5 mom.

I 16 kap. 8 § i strafflagen (39/1889) föreskrivs om straff för ingivande av osant intyg till myndighet.

Till straff för brott mot tystnadsplikten enligt 37 § döms enligt 38 kap. 1 och 2 § i strafflagen, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2010.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

Finansinspektionen beviljar utan ansökan sådana juridiska personer auktorisation för betalningsinstitut som när denna lag träder i kraft har koncession för betalningsförmedlingsföretag i enlighet med kreditinstitutslagen. Finansinspektionen ska före auktorisationen underrätta betalningsförmedlingsföretaget om saken.

En juridisk person som när denna lag träder i kraft tillhandahåller betaltjänster utan att ha koncession för betalningsförmedlingsföretag, ska senast den 31 mars 2011ansöka om auktorisation hos Finansinspektionen eller sluta tillhandahålla betaltjänster. Den tidsfrist som föreskrivs i detta moment ska tillämpas också på en juridisk persons ombud.

Denna lag ska tillämpas på behandling av sådana ansökningar om koncession för betalningsförmedlingsföretag som inte har avgjorts när denna lag träder i kraft.

Ett finansiellt institut som avses i kreditinstitutslagen och som när denna lag träder i kraft tillhandahåller betaltjänster och omfattas av den gruppbaserade tillsynen över moderkreditinstitutet, behöver inte ansöka om auktorisation enligt denna lag om det tillställer Finansinspektionen de uppgifter som enligt 11 § i denna lag och enligt den med stöd av lagen utfärdade förordningen ska fogas till ansökan om auktorisation och om det uppfyller de krav som föreskrivs i denna lag.

En fysisk eller juridisk person som innan denna lag träder i kraft har börjat tillhandahålla betaltjänster enligt denna lag och som uppfyller de förutsättningar som nämns i 7 §, ska senast den 31 oktober 2012 ansöka om ett sådant beslut av Finansinspektionen som avses i 8 § eller sluta tillhandahålla betaltjänster.

Penningförmedling får med stöd av 52 § 2 mom. bedrivas bara om de tjänsteleverantörersaktörer som avses i 13 § 2 mom., och med stöd av 52 § 5 mom. bara om den fysiska person som har ansvar för eller är med om att tillhandahålla tjänsten, är tillförlitliga på det sätt som avses i 13 § 3 mom.

Den som utan auktorisation tillhandahåller betaltjänster när denna lag träder i kraft ska inom två månader från ikraftträdandet underrätta Finansinspektionen om han eller hon avser att fortsatt tillhandahålla betaltjänster med stöd av 52 § 2 eller 5 mom. Av anmälan ska de uppgifter som avses i 16 § 1 mom. framgå. Anmälan behöver inte göras, om tjänsteleverantören har ansökt om auktorisation eller ett beslut enligt 8 §. Finansinspektionen ska utan dröjsmål underrättas om ändringar i uppgifterna eller om tillhandahållandet av betaltjänsten upphör.

Finansinspektionen för särskilt in de tjänsteleverantörer som avses i 1 mom. i registret över betalningsinstitut. Skillnaden mellan tjänsteleverantörerna i denna paragraf och de tjänsteleverantörer som förts in i registret med stöd av 16 § ska tydligt framgå av registeranteckningen.