297/2010

Denna lag ska tillämpas på affärsverksamhet som består i att tillhandahålla betaltjänster. Vad som i denna lag föreskrivs om betaltjänster och betalningsinstitut ska också tillämpas på utgivning av elektroniska pengar och på institut för elektroniska pengar, om inte något annat bestäms nedan. (22.7.2011/899)

Denna lag ska tillämpas på följande betaltjänster:

Lagens 40 § ska tillämpas på sådana sammanslutningar och företag som tillhandahåller betaltjänster enligt 2 § 1 mom.

Denna lag ska, med undantag för kontobytestjänster enligt 9 § 1 mom. 1 punkten och 2 mom., inte tillämpas på tjänster som tillhandahålls av

Denna lag ska inte heller tillämpas på följande tjänster:

Trots bestämmelserna i 1 mom. ska 36 a § tillämpas på elektroniska pengar som ges ut av sådana tjänsteleverantörer som avses i det momentet.

Denna lag ska, med undantag för 8 a §, inte heller tillämpas på tjänster som grundar sig på särskilda betalningsinstrument som kan användas i begränsad omfattning, om

Denna lag ska inte tillämpas på följande betalningstransaktioner:

Denna lag ska, med undantag för 8 a §, inte heller tillämpas på betalningstransaktioner till ett belopp av högst 50 euro som ett i informationssamhällsbalken (917/2014) avsett teleföretag tar ut hos en användare i samband med sin fakturering för användningen av en kommunikationstjänst när transaktionernas sammanlagda belopp är högst 300 euro i månaden per användare, om det är fråga om

(14.12.2017/890)

Finansinspektionen övervakar att denna lag och med stöd av den utfärdade bestämmelser och föreskrifter efterlevs så som föreskrivs i lagen om Finansinspektionen (878/2008) och i denna lag.

Finansinspektionen ska samarbeta med de behöriga myndigheterna i andra stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och med de europeiska tillsynsmyndigheterna med iakttagande av lagen om Finansinspektionen och denna lag. Om en meningsskiljaktighet mellan Finansinspektionen och en behörig myndighet i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som gäller utbyte av information, tillämpningen av etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster, tillsynen över betalningsinstitut som utövar dessa rättigheter, åtgärder på grund av bristande efterlevnad av bestämmelser som utfärdats med stöd av betaltjänstdirektivet eller motiveringen av och meddelandena om sådana åtgärder är föremål för ett förfarande enligt artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG, nedan förordningen om inrättande av Europeiska bankmyndigheten , ska Finansinspektionen avvakta med sina beslut tills ärendet har avgjorts i enlighet med den artikeln. (14.12.2017/890)

I denna lag avses med

Bestämmelser om kortbaserade betalningstransaktioner finns förutom i denna lag även i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/751 om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner, nedan förordningen om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner .

Betaltjänster får tillhandahållas endast om auktorisation enligt denna lag har beviljats för verksamheten inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Av auktorisationen för ett institut för elektroniska pengar ska det särskilt framgå att institutet har rätt att ge ut elektroniska pengar. (14.12.2017/890)

I lagen om utländska betalningsinstituts verksamhet i Finland (298/2010) föreskrivs om utländska betalningsinstituts rätt att tillhandahålla betaltjänster i Finland.

Trots vad som föreskrivs i 6 § får en fysisk person med hemvist i Finland eller en juridisk person med huvudkontor i Finland tillhandahålla betaltjänster som avses i 1 § 2 mom. 1–5 punkten utan auktorisation under de förutsättningar som föreskrivs i denna paragraf. Elektroniska pengar får inte ges ut utan auktorisation.

Betaltjänster får tillhandahållas utan auktorisation om beloppet av de betalningstransaktioner som en juridisk person genomfört under de 12 månader som föregått bedömningen sammanlagt har uppgått till i genomsnitt högst tre miljoner euro i månaden. En fysisk person får tillhandahålla betaltjänster utan auktorisation om de betalningstransaktioner som denne genomfört under de 12 månader som föregått bedömningen sammanlagt har uppgått till i genomsnitt högst 50 000 euro i månaden.

När det sammanlagda beloppet av betalningstransaktionerna beräknas ska också de transaktioner beaktas som på en betaltjänstleverantörs vägnar har genomförts av dennes ombud. När verksamheten inleds ska det sammanlagda beloppet av betalningstransaktionerna uppskattas utifrån det i affärsplanen angivna uppskattade totalbeloppet, om inte Finansinspektionen av något särskilt skäl justerar affärsplanen.

Betaltjänster får inte tillhandahållas i enlighet med denna paragraf, om en fysisk person som deltar i eller ansvarar för administreringen eller driften av affärsverksamheten inte är tillförlitlig på det sätt som avses i 13 a § eller om betaltjänstleverantören inte uppfyller de krav som ställs på betaltjänstleverantören enligt lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism (444/2017) .

På tjänsteleverantörer som avses i denna paragraf ska denna lag inte tillämpas, med undantag för vad som i 4 och 9 §, 10 § 1 mom. 1 och 2 punkten samt 19 a, 19 b, 22, 24, 26 och 39 § föreskrivs om betalningsinstitut. På tjänsteleverantörer ska dock bestämmelserna i 8 § 2 mom., 16 § och 18 § 2 mom. om registrering av verksamheten tillämpas. Vad som i 26 § föreskrivs om skyddande av kundmedel ska tillämpas på tjänsteleverantörer som avses i denna paragraf också när de endast tillhandahåller tjänster som avses i 9 § 1 mom. En tjänsteleverantör som avses i denna paragraf får inte etablera filialer eller tillhandahålla betaltjänster i andra stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

När en i 2 mom. nämnd gräns överskrids ska tjänsteleverantören ansöka om auktorisation enligt denna lag inom 30 dagar, anpassa sin verksamhet så att den stämmer överens med lagen i övrigt eller upphöra med verksamheten.

Finansinspektionen ska underrätta kommissionen om antalet personer som avses i denna paragraf och på årsbasis om det totala värdet den 31 december respektive kalenderår av de betalningstransaktioner som avses i 2 mom.

Trots vad som föreskrivs i 6 och 7 § får en fysisk person med hemvist i Finland eller en juridisk person med huvudkontor i Finland ge ut elektroniska pengar utan auktorisation, om beloppet av utestående pengar beräknat enligt 30 a § inte överstiger 5 miljoner euro. Om beloppet av utestående pengar inte kan beräknas på ett tillförlitligt sätt ska beloppet uppskattas med iakttagande av 30 a § 4 mom.

På sådana utgivare av elektroniska pengar som avses i denna paragraf tillämpas bestämmelserna om betaltjänstleverantörer i 7 § 3–6 mom., med undantag för tillämpningen av 19 a och 19 b §. På utgivarna tillämpas också förbudet enligt 10 § 2 mom. att bevilja kredit av medel som tagits emot mot utgivning av elektroniska pengar, bestämmelserna om registrering av transaktioner som gäller elektroniska pengar i 28 a § och bestämmelserna om utgivning och inlösen av elektroniska pengar i 36 a §.

Trots bestämmelserna i 6 § får kontoinformationstjänster tillhandahållas utan auktorisation. Den som har för avsikt att tillhandahålla kontoinformationstjänster ska göra en anmälan om detta till Finansinspektionen. På leverantörer av kontoinformationstjänster tillämpas 4, 11, 19 a, 19 b och 26 b §. På leverantörer av kontoinformationstjänster tillämpas även 11–15 §, 22 § 1 mom., 25 a §, 53 § 1 mom., 54 § 1 mom. samt 82 a, 82 b, 85 c och 85 d § i betaltjänstlagen. Leverantörer av kontoinformationstjänster omfattas dessutom av sådana förordningar av finansministeriet som utfärdas med stöd av 11 § 1 mom. i denna lag. På dem som tillhandahåller kontoinformationstjänster enbart till stater utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet tillämpas dessutom 22 § 2 mom. (9.7.2020/581)

Finansinspektionen ska föra in leverantörer av kontoinformationstjänster i registret över betalningsinstitut i enlighet med 16 §. Finansinspektionen kan i fråga om personer som är verksamma utan auktorisation begränsa rätten att tillhandahålla kontoinformationstjänster eller återkalla beslutet att tillåta tillhandahållandet av kontoinformationstjänster på de grunder som anges i 18 §. Finansinspektionen ska föra in en uppgift om återkallande av beslutet i det i 16 § avsedda registret över betalningsinstitut och utan dröjsmål informera Europeiska bankmyndigheten om återkallandet av beslutet och om grunden för detta. Europeiska bankmyndigheten ska informeras i enlighet med kommissionens tekniska standarder för genomförande som antagits med stöd av artikel 15 i betaltjänstdirektivet.

Om gränsöverskridande kontoinformationstjänster tillhandahålls, tillämpas på tillhandahållandet även 42, 42 a och 43–47 §. Om en leverantör av kontoinformationstjänster har för avsikt att lägga ut operativa betaltjänstfunktioner på entreprenad till andra enheter i en värdstat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, ska den underrätta Finansinspektionen om saken.

Den som har för avsikt att tillhandahålla betaltjänster utan auktorisation på det sätt som avses i 7 eller 7 a § ska anmäla detta till Finansinspektionen. Till anmälan ska det fogas en affärsplan av vilken det framgår vilken typ av betaltjänster som ska tillhandahållas och den planerade verksamhetens omfattning samt en utredning av vilken det framgår vilka fysiska personer som deltar i eller ansvarar för administreringen eller driften av affärsverksamheten. Tjänsteleverantören ska dessutom utan dröjsmål underrätta Finansinspektionen om att verksamheten upphör och om betydande förändringar i verksamhetens omfattning samt om förändringar i omständigheter som avses i 7 § 2–4 mom. och 7 a § 1 mom. (14.12.2017/890)

Finansinspektionen ska inom en månad efter att ha tagit emot anmälan eller, om anmälan är bristfällig, efter det att anmälaren inkommit med de för avgörandet av ärendet behövliga handlingarna och utredningarna, fatta beslut om huruvida personen i fråga uppfyller förutsättningarna för verksamheten. Finansinspektionen ska utan dröjsmål återkalla beslutet, om verksamheten inte längre uppfyller de förutsättningar som anges i 7 § 2–4 mom. eller 7 a § 1 mom. Finansinspektionen kan i fråga om personer som är verksamma utan auktorisation begränsa rätten att tillhandahålla betaltjänster eller återkalla beslutet att tillåta tillhandahållandet av betaltjänster utan auktorisation på de grunder som anges i 18 §. Finansinspektionen ska föra in en uppgift om återkallande av beslutet i det i 16 § avsedda registret över betalningsinstitut och utan dröjsmål informera Europeiska bankmyndigheten om återkallandet av beslutet och om grunden för detta. Europeiska bankmyndigheten ska informeras i enlighet med kommissionens tekniska standarder för genomförande som antagits med stöd av artikel 15 i betaltjänstdirektivet. (14.12.2017/890)

Den som med stöd av 7 eller 7 a § tillhandahåller betaltjänster utan auktorisation ska årligen underrätta Finansinspektionen om det sammanlagda beloppet av sina genomförda betalningstransaktioner. Finansinspektionen har dessutom rätt att av tjänsteleverantören i fråga få den övriga information som behövs för tillämpning av denna paragraf.

Finansinspektionen utfärdar för tillsynen behövliga närmare föreskrifter om anmälningsplikten enligt denna paragraf.

Den som tillhandahåller tjänster som avses i 2 § 4 mom. 1 eller 2 punkten ska  lämna Finansinspektionen en beskrivning av tjänsterna och meddela på vilken av de grunder som anges i de nämnda punkterna denna lag inte ska tillämpas på tjänsterna. En beskrivning och ett meddelande ska lämnas, om det sammanlagda värdet av de betalningstransaktioner som genomförts med ett betalningsinstrument under de föregående 12 månaderna överstiger 1 miljon euro. Finansinspektionen ska efter att ha fått beskrivningen besluta om kravet på ett begränsat nätverk uppfylls och om så inte är fallet underrätta personen i fråga om sitt beslut. (8.5.2020/319)

Den som tillhandahåller tjänster som avses i 3 § 2 mom. ska underrätta Finansinspektionen om verksamheten. Personen i fråga ska årligen lämna Finansinspektionen ett revisionsuttalande i vilket det bekräftas att verksamheten är förenlig med de gränser som anges i det momentet.

Finansinspektionen kan genom vite som avses i 33 a § i lagen om Finansinspektionen ålägga en person att fullgöra sina skyldigheter enligt 1och 2 mom., om försummelsen inte är ringa.

Finansinspektionen ska informera Europeiska bankmyndigheten om de tjänster enligt 1 och 2 mom. som den har fått ett meddelande om och dessutom informera om grunderna för att denna lag inte tillämpas på tjänsterna. Finansinspektionen ska göra beskrivningarna av tjänsterna offentligt tillgängliga i det register över betalningsinstitut som avses i 16 § och informera Europeiska bankmyndigheten om dem i enlighet med den paragrafen.

Utöver betaltjänster som nämns i auktorisationen får ett betalningsinstitut

Betalningsinstitutet får bedriva också annan affärsverksamhet, om inte annat följer av 19 § 2 mom. När betalningsinstitutet tillhandahåller en kontobytestjänst enligt 1 mom. i denna paragraf ska på det tillämpas 15 a kap. 2–7 § i kreditinstitutslagen.

Betalningsinstitutet får tillhandahålla endast sådana betalkonton som används uteslutande för genomförande av betalningstransaktioner. De medel som betalningsinstitutet tar emot från betaltjänstanvändarna är inte sådana insättningar eller andra återbetalbara medel som avses i kreditinstitutslagen och inte heller elektroniska pengar. (14.12.2017/890)

När betalningsinstitutet tillhandahåller betalkonton och betaltjänster ska det bemöta sina kunder på ett icke-diskriminerande och jämlikt sätt med iakttagande av 15 kap. 6 § i kreditinstitutslagen.

Ett betalningsinstitut som tillhandahåller betalkonton ska tillhandahålla konsumenter en kontobytestjänst och i enlighet med 15 a kap. 2–7 § i kreditinstitutslagen rapportera om saken till Finansinspektionen.

Bestämmelser om rätten för ett auktoriserat institut för elektroniska pengar att tillhandahålla förvaring och administration av kryptotillgångar för kunders räkning samt överföringstjänster för kryptotillgångar för kunders räkning i fråga om e-pengatoken som institutet gett ut finns i artikel 60.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1114 om marknader för kryptotillgångar och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 1095/2010 samt direktiven 2013/36/EU och (EU) 2019/1937 samt i kommissionens förordningar och beslut som utfärdats med stöd av den förordningen.

Ett betalningsinstitut får i samband med betaltjänster bevilja kredit endast om

Ett institut för elektroniska pengar får inte bevilja kredit av de medel som det har tagit emot mot utgivning av elektroniska pengar. (22.7.2011/899)

Finansinspektionen beviljar på ansökan ett betalningsinstitut auktorisation. Bestämmelser om de utredningar som ska fogas till en ansökan om auktorisation utfärdas genom förordning av finansministeriet. Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om de utredningar som ska fogas till ansökan. (14.12.2017/890)

Betalningsinstitutet ska utan dröjsmål underrätta Finansinspektionen om omständigheter och förändringar som påverkar riktigheten i de uppgifter som lämnats i ansökan om auktorisation.

Ansökan ska avgöras inom tre månader efter att den tagits emot eller, om ansökan är bristfällig, från det att sökanden inkommit med de handlingar och utredningar som behövs för avgörande av ärendet.

I auktorisationen ska nämnas de betaltjänster som betalningsinstitutet har rätt att tillhandahålla. Finansinspektionen kan efter att auktorisationen beviljats, på ansökan av betalningsinstitutet ändra auktorisationen i fråga om de angivna tjänster som betalningsinstitutet får tillhandahålla.

Om auktorisationsbeslutet inte har meddelats inom den tid som föreskrivs i 1 mom. får sökanden anföra besvär. Besvären anförs och behandlas på samma sätt som vid besvär som gäller avslag på ansökan. Besvär får anföras till dess att beslut har meddelats. Om beslutet meddelas efter att besvär anförts, ska Finansinspektionen underrätta besvärsmyndigheten om beslutet. Bestämmelser om anförande av besvär och om behandlingen av dem finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) . (17.1.2020/23)

Auktorisation ska beviljas om det på basis av utredning som kommit in kan säkerställas att betalningsinstitutets ägare och grundare uppfyller de krav som ställs i 13 a § och betalningsinstitutet uppfyller de krav i fråga om betalningsinstitutets verksamhet och finansiella ställning som ställs i denna lag. Auktorisation kan endast beviljas juridiska personer som har säte i Finland.

De som direkt eller indirekt äger minst tio procent av ett betalningsinstituts aktiekapital, andelar eller bolagsinsats i pengar eller en andel som medför minst tio procent av den rösträtt som samtliga aktier eller andelar medför eller av rösträtten i bolaget och betalningsinstitutets grundare måste vara tillförlitliga.

Tillförlitlig anses inte den vara som

Om en dom som avses i 2 mom. 1 punkten inte har vunnit laga kraft kan den dömde dock fortsätta utöva beslutanderätt som ägare i betalningsinstitutet, om det kan anses vara uppenbart motiverat med hänsyn till en samlad bedömning av dennes tidigare verksamhet, de omständigheter som lett till domen och andra inverkande omständigheter.

Auktorisation ska beviljas också för europabolag som avses i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 om stadga för europabolag, nedan europabolagsförordningen , och som har beviljats motsvarande koncession i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och har för avsikt att flytta sitt säte till Finland enligt artikel 8 i förordningen. Finansinspektionen ska begära ett yttrande om auktorisationsansökan av motsvarande tillsynsmyndighet som övervakar finansmarknaden i den andra staten. Detsamma gäller bildande av ett europabolag genom fusion så att det övertagande bolaget med säte i en annan stat registreras som europabolag i Finland.

Vad som i denna paragraf föreskrivs om europabolag ska på motsvarande sätt tillämpas på sådana europeiska kooperativa föreningar som avses i rådets förordning (EG) nr 1435/2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar), nedan SCE-förordningen .

Finansinspektionen ska anmäla auktorisationen för registrering i handelsregistret.

Auktorisation som har beviljats för ett nytt betalningsinstitut eller för ett europabolag eller en europeisk kooperativ förening som flyttar sitt säte till Finland ska registreras samtidigt som företaget.

För att identifiera den som har rätt att tillhandahålla betaltjänster för Finansinspektionen ett offentligt register ( registret över betalningsinstitut ) över betalningsinstitut och deras filialer och ombud, över personer som avses i 7 och 7 b § och deras filialer och ombud samt över bolag som avses i 2 § 1 mom. 6 punkten. Betaltjänstleverantörer som tillhandahåller sådana betaltjänster som kräver auktorisation och i 7 och 7 b § avsedda personer som bedriver verksamhet som kräver anmälan ska förtecknas separat i registret. I registret ska uppgifter föras in om de betaltjänster som betalningsinstitutens auktorisation omfattar eller för vilka personerna har registrerats. I registret ska det dessutom föras in fysiska personers fullständiga namn och boningsort samt adressen till det driftställe där verksamhet bedrivs. I fråga om juridiska personer ska det i registret föras in namn, företags- eller organisationsnummer, hemort och adressen till det driftställe där verksamhet bedrivs. I registret ska det även föras in uppgifter om återkallande av auktorisation, återkallande av beslut som avses i 7 b och 8 § samt i 8 a § avsedda beskrivningar av tjänster. Registret ska hållas tillgängligt på internet och ändringar i uppgifterna ska föras in i registret utan dröjsmål. (14.12.2017/890)

Personuppgifter som tagits in i registret över betalningsinstitut ska hållas kvar så länge verksamheten bedrivs.

Finansinspektionen ska utan dröjsmål informera Europeiska bankmyndigheten om auktoriserade betalningsinstitut och deras ombud och filialer, om personer som avses i 7 och 7 b § och deras ombud och filialer samt om bolag som avses i 2 § 1 mom. 6 punkten. Finansinspektionen ska även lämna information om de betaltjänster som betalningsinstitutens auktorisation omfattar eller för vilka personerna har registrerats. Dessutom ska Finansinspektionen informera om återkallande av auktorisation, om beslut som avses i 7 b och 8 § och återkallande av dem samt om i 8 a § avsedda beskrivningar av tjänster. Informationen ska lämnas i enlighet med kommissionens tekniska standarder för genomförande som antagits med stöd av artikel 15 i betaltjänstdirektivet. (14.12.2017/890)

Ett betalningsinstitut får, om inte annat följer av auktorisationsvillkoren, inleda sin verksamhet omedelbart efter att auktorisationen har beviljats och betalningsinstitutet tillställt Finansinspektionen de uppgifter som avses i 2 mom. samt, om auktorisationen avser ett nytt företag, efter att detta har registrerats.

Betalningsinstitutet får inte inleda sin verksamhet förrän det till Finansinspektionen har överlämnat

Ett betalningsinstitut som bedriver annan affärsverksamhet enligt 9 § 2 mom. ska dessutom uppge namnen på de personer som ansvarar för betaltjänstverksamheten.

Bestämmelser om begränsning av verksamhet och återkallande av auktorisation finns i 26 och 27 § i lagen om Finansinspektionen. Finansinspektionen kan dessutom begränsa verksamheten eller återkalla ett betalningsinstituts auktorisation, om institutet underlåter att underrätta Finansinspektionen om viktiga negativa händelser när det gäller uppfyllandet av villkoren eller om det genom att fortsätta sin betaltjänstverksamhet skulle utgöra ett hot mot betalningssystemets stabilitet eller mot förtroendet för systemet. Finansinspektionen kan också återkalla auktorisationen om betalningsinstitutet meddelar att det önskar avstår från den.

Finansinspektionen ska informera dem som saken gäller om återkallande av auktorisation eller begränsning av verksamheten och om grunderna för detta. Finansinspektionen ska utan dröjsmål informera Europeiska bankmyndigheten om återkallande av auktorisation och om grunderna för detta. Europeiska bankmyndigheten ska informeras i enlighet med kommissionens tekniska standarder för genomförande som antagits med stöd av artikel 15 i betaltjänstdirektivet. Finansinspektionen ska anmäla återkallandet av en auktorisation för registrering och föra in en uppgift om återkallandet i det i 16 § avsedda registret över betalningsinstitut.

Ett betalningsinstituts verksamhet ska organiseras på ett tillförlitligt sätt med beaktande av arten och omfattningen av dess affärsverksamhet. Betalningsinstitutet får inte ta så stora risker att dess kapitaltäckning eller likviditet väsentligt äventyras. Betalningsinstitutet ska ha en förvaltning som möjliggör effektiv riskhantering samt med hänsyn till verksamheten tillräcklig intern kontroll och tillräckliga riskhanteringssystem.

Om betalningsinstitutet utöver tillhandahållande av betaltjänster som avses i 1 § 2 mom.  1–6 punkten bedriver annan affärsverksamhet enligt 9 § 2 mom. och det inte annars är möjligt att organisera verksamheten och riskhanteringen på ett tillräckligt tillförlitligt sätt, kan Finansinspektionen begränsa den övriga affärsverksamheten eller förutsätta att betalningsinstitutet utöver betaltjänster inte tillhandahåller andra tjänster än sådana som avses i 9 § 1 mom. (14.12.2017/890)

Finansinspektionen utfärdar de närmare föreskrifter om organisering av verksamheten som behövs för genomförande av betaltjänstdirektivet.

Betalningsinstitut, personer som tillhandahåller betaltjänster med stöd av ett undantag enligt 7 § och sådana leverantörer av kontoinformationstjänster som avses i 7 b § ska inrätta ett tillräckligt riskhanteringssystem med riskhanteringsåtgärder och kontrollmekanismer för att hantera operativa risker och säkerhetsrisker i anslutning till de betaltjänster som de tillhandahåller. De ska ha ett effektivt incidenthanteringsförfarande och kunna upptäcka och klassificera allvarliga operativa incidenter och säkerhetsincidenter. Bestämmelserna i detta moment begränsar inte tillämpningen av kapitel II i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2554 om digital operativ motståndskraft för finanssektorn och om ändring av förordningarna (EG) nr 1060/2009, (EU) nr 648/2012, (EU) nr 600/2014, (EU) nr 909/2014 och (EU) 2016/1011, nedan EU:s DORA-förordning , och de bestämmelser som utfärdats med stöd av det. (8.11.2024/613)

Betalningsinstitut, personer som tillhandahåller betaltjänster med stöd av ett undantag enligt 7 § och sådana leverantörer av kontoinformationstjänster som avses i 7 b § ska inrätta ett tillräckligt riskhanteringssystem med riskhanteringsåtgärder och kontrollmekanismer för att hantera operativa risker och säkerhetsrisker i anslutning till de betaltjänster som de tillhandahåller. De ska ha ett effektivt incidenthanteringsförfarande och kunna upptäcka och klassificera allvarliga operativa incidenter och säkerhetsincidenter.

Betalningsinstitut och de som tillhandahåller i 1 mom. avsedda tjänster ska årligen lämna Finansinspektionen en bedömning av operativa risker och säkerhetsrisker i anslutning till de betaltjänster som de tillhandahåller och av tillräckligheten när det gäller deras riskhanteringsåtgärder och kontrollmekanismer. Finansinspektionen kan kräva att en bedömning lämnas oftare.

Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om innehållet i det riskhanteringssystem som avses i 1 mom. och i den bedömning som avses i 2 mom.

Vad som föreskrivs ovan i denna paragraf tillämpas inte på institut för elektroniska pengar.

Ett kontoförande betalningsinstitut och en person som tillhandahåller betaltjänster med stöd av ett undantag enligt 7 § ska göra en anmälan till Finansinspektionen, om de upptäcker att en leverantör av kontoinformationstjänster eller en leverantör av betalningsinitieringstjänster använder ett betalkonto på ett obehörigt eller bedrägligt sätt och det kontoförande betalningsinstitutet eller den som tillhandahåller betaltjänster med stöd av ett undantag enligt 7 § på denna grund förhindrar leverantörens tillträde till betalkontot. Anmälan ska innehålla tillräcklig information om incidenten och om åtgärder med anledning av den. Finansinspektionen ska bedöma fallet och vidta behövliga åtgärder.

Betalningsinstitut, personer som tillhandahåller betaltjänster med stöd av ett undantag enligt 7 § och sådana leverantörer av kontoinformationstjänster som avses i 7 b § ska minst en gång per år lämna Finansinspektionen statistiska uppgifter om bedrägerier i samband med betalningsinstrument. Finansinspektionen ska lämna Europeiska bankmyndigheten och Europeiska centralbanken dessa uppgifter i aggregerad form. Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om den rapporteringsskyldighet som avses i detta moment.

Vad som föreskrivs i 1 och 2 mom. tillämpas inte på institut för elektroniska pengar.

Bestämmelser om skyldigheten för betalningsinstitut, personer som tillhandahåller betaltjänster med stöd av ett undantag enligt 7 §, sådana leverantörer av kontoinformationstjänster som avses i 7 b § och utgivare av elektroniska pengar att anmäla incidenter relaterade till informations- och kommunikationsteknik samt betalningsrelaterade operativa incidenter eller säkerhetsincidenter finns i kapitel III i EU:s DORA-förordning.

Betalningsinstitut, personer som tillhandahåller betaltjänster med stöd av ett undantag enligt 7 § och sådana leverantörer av kontoinformationstjänster som avses i 7 b § ska utan obefogat dröjsmål anmäla allvarliga operativa incidenter och säkerhetsincidenter som de upptäcker till Finansinspektionen. Om en incident har påverkat eller kan ha påverkat betaltjänstanvändarnas ekonomiska intressen, ska också betaltjänstanvändarna informeras om incidenten. Betaltjänstanvändarna ska samtidigt informeras om de sätt på vilka de kan minska incidentens negativa effekter. Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om klassificeringen av operativa incidenter och säkerhetsincidenter som avses i detta moment och om innehållet, formatet och förfarandet i fråga om en anmälan.

Ett kontoförande betalningsinstitut och en person som tillhandahåller betaltjänster med stöd av ett undantag enligt 7 § ska göra en anmälan till Finansinspektionen, om de upptäcker att en leverantör av kontoinformationstjänster eller en leverantör av betalningsinitieringstjänster använder ett betalkonto på ett obehörigt eller bedrägligt sätt och det kontoförande betalningsinstitutet eller den som tillhandahåller betaltjänster med stöd av ett undantag enligt 7 § på denna grund förhindrar leverantörens tillträde till betalkontot. Anmälan ska innehålla tillräcklig information om incidenten och om åtgärder med anledning av den. Finansinspektionen ska bedöma fallet och vidta behövliga åtgärder.

Efter att ha fått en i 1 mom. avsedd anmälan ska Finansinspektionen utan obefogat dröjsmål informera Europeiska bankmyndigheten och Europeiska centralbanken om incidenten. Finansinspektionen ska i samarbete med Europeiska bankmyndigheten och Europeiska centralbanken bedöma incidentens relevans för de nationella myndigheterna i staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och i andra länder. Finansinspektionen ska vid behov också informera andra berörda finländska myndigheter om incidenten.

Betalningsinstitut, personer som tillhandahåller betaltjänster med stöd av ett undantag enligt 7 § och sådana leverantörer av kontoinformationstjänster som avses i 7 b § ska minst en gång per år lämna Finansinspektionen statistiska uppgifter om bedrägerier i samband med betalningsinstrument. Finansinspektionen ska lämna Europeiska bankmyndigheten och Europeiska centralbanken dessa uppgifter i aggregerad form. Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om den rapporteringsskyldighet som avses i detta moment.

Vad som föreskrivs ovan i denna paragraf tillämpas inte på institut för elektroniska pengar.

Ett betalningsinstitut ska i minst fem år bevara uppgifter som avser ansökan om auktorisation och uppgifter i samband därmed.

Ett betalningsinstitut får inte ha betydande bindningar till fysiska eller juridiska personer på vilka tillämpas sådana lagar, förordningar eller administrativa bestämmelser i en stat utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som hindrar en effektiv tillsyn över betalningsinstitutet och inte heller till andra aktörer, om bindningarna i något annat avseende är ägnade att hindra en effektiv tillsyn över betalningsinstitutet.

Med betydande bindning avses nära förbindelser enligt artikel 4.1.38 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, nedan EU:s tillsynsförordning .

Den som har för avsikt att direkt eller indirekt förvärva aktier eller andelar i ett institut för elektroniska pengar eller en andel av institutets grundkapital eller bolagsinsats ska underrätta Finansinspektionen om detta på förhand, om hans innehav på grund av förvärvet

Om avsikten är att öka ett innehav som avses i 1 mom. så att det på grund av förvärvet kommer att uppgå till minst 30 eller 50 procent av aktie-, andels- eller grundkapitalet eller bolagsinsatsen i institutet för elektroniska pengar, så att innehavet kommer att medföra en lika stor andel av det röstetal som samtliga aktier eller andelar medför eller så att institutet för elektroniska pengar blir ett dotterföretag, ska också detta förvärv anmälas på förhand till Finansinspektionen.

Vid beräkningen av den ägar- och röstandel som avses i 1 och 2 mom. tillämpas 2 kap. 4 § och 9 kap. 4–7 § i värdepappersmarknadslagen (746/2012) . Sådana aktier och andelar ska dock inte beaktas som den anmälningsskyldige har förvärvat för högst ett år i samband med en emission av värdepapper eller med stöd av sin verksamhet som marknadsgarant och utifrån vilka den anmälningsskyldige inte har rätt att utöva rösträtt i en sammanslutning eller i övrigt påverka verksamheten i sammanslutningens ledning.

En anmälan enligt 1 eller 2 mom. ska göras också när det i innehavet ingående antalet aktier eller andelar sjunker under någon av de gränser för innehav som anges i 1 eller 2 mom. eller om institutet för elektroniska pengar upphör att vara ett dotterföretag till den anmälningsskyldige.

Institutet för elektroniska pengar ska minst en gång om året underrätta Finansinspektionen om ägare till andelar enligt 1 och 2 mom. och om innehavens storlek samt utan dröjsmål anmäla sådana förändringar i ägarandelarna som har kommit till dess kännedom.

Bestämmelser om de uppgifter som ska fogas till de anmälningar som avses i denna paragraf utfärdas genom förordning av statsrådet.

Bestämmelser om Finansinspektionens rätt att förbjuda sådant förvärv av en ägarandel som avses i 21 a § finns i 32 a § i lagen om Finansinspektionen, och bestämmelser om förfarandet när ett förbudsbeslut ges finns i 32 b § i den lagen.

En anmälningsskyldig får inte förvärva aktier eller andelar som avses i 21 a § förrän Finansinspektionen har fattat det beslut som avses i 1 mom. eller förrän den tidsfrist för beslutsfattande som anges i 32 b § i lagen om Finansinspektionen har löpt ut, om inte annat bestäms vid behandlingen av ärendet.

Var och en som har för avsikt att direkt eller indirekt förvärva minst 10 procent av kapitalet eller rösträtterna i ett betalningsinstitut, eller om det med stöd av förvärvet är möjligt att utöva betydande inflytande inom ledningen av betalningsinstitutet, ska på förhand göra en skriftlig anmälan om förvärvet till Finansinspektionen.

Om avsikten är att öka ett innehav som avses i 1 mom. så att det på grund av förvärvet kommer att uppgå till minst 20, 30 eller 50 procent av kapitalet eller rösträtterna i betalningsinstitutet eller så att institutet blir dotterföretag till den anmälningsskyldige, ska också detta förvärv på förhand skriftligen anmälas till Finansinspektionen.

En anmälan ska också göras om ägarandelen eller rösträtten sjunker under någon av de gränser för innehav som anges i 1 eller 2 mom. eller om betalningsinstitutet upphör att vara dotterföretag till den anmälningsskyldige.

I anmälan ska storleken på den tilltänkta ägarandelen uppges. Anmälan ska även innehålla uppgifter som är tillräckliga för bedömningen av hur förvärvet påverkar betalningsinstitutets ledning. På anmälan tillämpas dessutom 3 kap. 1 § i kreditinstitutslagen.

Vad som föreskrivs ovan i denna paragraf tillämpas inte på institut för elektroniska pengar.

Bestämmelser om Finansinspektionens rätt att förbjuda sådant förvärv av en ägarandel som avses i 21 c § finns i 32 a § i lagen om Finansinspektionen, och bestämmelser om förfarandet vid meddelande av ett förbudsbeslut finns i 32 b § i den lagen.

En anmälningsskyldig får inte förvärva ett innehav som avses i 21 c § förrän Finansinspektionen har fattat det beslut som avses i 1 mom. eller förrän den tidsfrist för beslutsfattande som anges i 32 b § i lagen om Finansinspektionen har löpt ut, om inte något annat bestäms vid behandlingen av ärendet.

Om en ägarandel förvärvas trots att Finansinspektionen har förbjudit förvärvet eller före det i 2 mom. avsedda beslutet, eller innan den i 2 mom. avsedda tidsfristen har löpt ut, ska Finansinspektionen bestämma att utövandet av rösträtten ska avbrytas eller att avgivna röster ska vara ogiltiga eller får förklaras ogiltiga.

Vad som föreskrivs ovan i denna paragraf tillämpas inte på institut för elektroniska pengar.

Ett betalningsinstitut ska för sin verksamhet ha minst ett fast driftställe. Det kan bedriva verksamhet också på andra driftställen.

Ett betalningsinstitut ska ha sitt huvudkontor i Finland. Institutet ska bedriva åtminstone en del av sin betaltjänstverksamhet i Finland. (14.12.2017/890)

Ett betalningsinstitut får lägga ut en funktion som är viktig för tillhandahållandet av betaltjänster på entreprenad om detta inte väsentligt försvagar betalningsinstitutets interna kontroll och inte heller Finansinspektionens tillsynsmöjligheter.

En funktion är viktigt för betalningsinstitutets verksamhet, om fel eller brister i den väsentligt kan försvåra iakttagandet av lagar om betalningsinstituts verksamhet, med stöd av dem utfärdade bestämmelser eller föreskrifter eller villkoren i betalningsinstitutets auktorisation, betalningsinstitutets lönsamhet eller stabiliteten och kontinuiteten i tillhandahållandet av betaltjänster.

Ett skriftligt avtal varav framgår uppdragets innehåll och avtalets giltighetstid ska ingås om utläggande av en viktig funktion på entreprenad.

Betalningsinstitutet ska handla omsorgsfullt när det lägger ut en för tillhandahållandet av betaltjänster viktig funktion på entreprenad.

Betalningsinstitutet ska på förhand underrätta Finansinspektionen om utläggande av en betaltjänstfunktion på entreprenad och om ändringar som gäller utläggandet. I fråga om gränsöverskridande utläggande på entreprenad tillämpas även bestämmelserna i 42 § om filialetablering i andra stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Betalningsinstitutet ska se till att det av den som sköter den utlagda verksamheten kontinuerligt får den information som behövs för myndighetstillsynen, riskhanteringen och den interna kontrollen och att betalningsinstitutet har rätt att vidarebefordra informationen till Finansinspektionen. Dessutom ska betalningsinstitutet se till att den som sköter den utlagda funktionen upplyser kunderna om att betalningsinstitutet ansvarar för verksamheten. (14.12.2017/890)

Finansinspektionen utfärdar de närmare föreskrifter om förutsättningar för utläggande på entreprenad som behövs för genomförande av betaltjänstdirektivet.

Ett betalningsinstitut får tillhandahålla betaltjänster genom ombud. Ombudet handlar för betalningsinstitutets räkning och på dess ansvar. Utgivning av elektroniska pengar får inte ske uteslutande via ombud. (22.7.2011/899)

Betalningsinstitutet ska med de medel som står till buds försäkra sig om att ombudet har gott anseende och tillräckliga yrkeskunskaper för att bedriva verksamheten. Betalningsinstitutet ska se till att ombudet upplyser kunderna om vilket betalningsinstitut det företräder.

Betalningsinstitutet ska underrätta Finansinspektionen om de betaltjänster för vilka det har gett uppdraget till ett ombud. Om ombudet är en fysisk person ska betalningsinstitutet dessutom uppge ombudets fullständiga namn, personbeteckning och boningsort samt adressen till det driftställe där verksamhet bedrivs. Om ombudet är en juridisk person ska Finansinspektionen underrättas om ombudets namn, företags- eller organisationsnummer och säte samt adressen till det driftställe där verksamhet bedrivs. Dessutom ska betalningsinstitutet uppge namnen på de personer som svarar för ombudets ledning samt ge en utredning om deras tillförlitlighet och lämplighet. Betalningsinstitutet ska utan obefogat dröjsmål underrätta Finansinspektionen om ändringar i fråga om ett ombud eller anlitandet av ombud. (14.12.2017/890)

Betalningsinstitutet ska underrätta Finansinspektionen om de interna kontrollmetoder med vilka ombudet fullgör sina skyldigheter enligt lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism och de skyldigheter som föreskrivs med stöd av den. (28.6.2017/451)

Finansinspektionen ska inom två månader från det att den fick de upplysningar som avses i 3 och 4 mom. underrätta betalningsinstitutet huruvida ombudet har förts in i registret över betalningsinstitut eller inte. Finansinspektionen kan kontrollera anmälda uppgifter före registreringen, om den har anledning att misstänka att uppgifterna är osanna. Finansinspektionen får inte registrera ett ombud om den efter en kontroll inte är övertygad om att uppgifterna är korrekta. Finansinspektionen ska utan obefogat dröjsmål underrätta betalningsinstitutet om den vägrar att föra in ett ombud i registret. Ett ombud får inte tillhandahålla betaltjänster förrän det har införts i registret. (14.12.2017/890)

Ett betalningsinstituts styrelse, verkställande direktör och övriga högsta ledning ska leda betalningsinstitutet med yrkesskicklighet och enligt sunda och försiktiga affärsprinciper. Styrelsemedlemmarna och suppleanterna, verkställande direktören och dennes ställföreträdare samt andra som hör till den högsta ledningen ska vara tillförlitliga personer, de får inte vara försatta i konkurs och deras handlingsbehörighet får inte vara begränsad. De ska dessutom ha sådan allmän kännedom om betaltjänstverksamhet som är nödvändig med beaktande av arten och omfattningen av betalningsinstitutets verksamhet.

Vad som i 1 mom. föreskrivs om andra som hör till den högsta ledningen ska i ett betalningsinstitut som bedriver sådan annan affärsverksamhet som avses i 9 § 2 mom. tillämpas på dem som ansvarar för betalningsinstitutets betaltjänstverksamhet.

Tillförlitlig anses inte den vara som

Om en dom som avses i 3 mom. 1 punkten inte har vunnit laga kraft kan den dömde dock fortsätta med uppdrag enligt 1 mom., om det kan anses vara uppenbart motiverat med hänsyn till en samlad bedömning av dennes tidigare verksamhet, de omständigheter som lett till domen och andra inverkande omständigheter.

Ett betalningsinstitut som tillhandahåller betaltjänster som avses i 1 § 2 mom. 1–5 punkten ska på det sätt som föreskrivs i denna paragraf skydda medel som det av betaltjänstanvändare eller av andra betaltjänstleverantörer har tagit emot för att genomföra betalningstransaktioner och för utgivning av elektroniska pengar. (14.12.2017/890)

Betalningsinstitutet ska förvara medel som avses i 1 mom. så att det inte finns risk för att de sammanblandas med andra betaltjänstanvändares, betaltjänstleverantörers eller betalningsinstituts medel. Betalningsinstitutet ska sätta in medlen på konto i en centralbank eller inlåningsbank eller i ett kreditinstitut som i någon annan stat fått koncession för att ta emot insättningar, eller placera medlen i lågriskpapper och värdepapper som lätt kan omsättas i pengar eller i andra investeringsobjekt, om medlen inte arbetsdagen efter att de mottagits har betalats till mottagaren eller överförts till en annan tjänsteleverantör. De medel som tjänsteleverantören krediterar institutet för elektroniska pengar på basis av användningen av de elektroniska pengarna ska sättas in på ett bankkonto eller placeras i enlighet med vad som bestäms i detta moment så snart medlen står till institutets förfogande, dock senast den femte arbetsdagen efter utgivandet av elektroniska pengar. Finansinspektionen utfärdar föreskrifter om när värdepapper eller andra investeringsobjekt ska anses vara av lågriskkaraktär och lätta att omsätta i pengar.

Betalningsinstitutet kan skydda medel som avses i 1 mom. också på så sätt att de medel som institutet mottagit, i det fall att det blir insolvent, betalas ut till betaltjänstanvändarna på grund av försäkring eller borgen som beviljats av ett försäkringsbolag eller kreditinstitut som inte hör till samma grupp som betalningsinstitutet.

Vad som föreskrivs i denna paragraf ska dessutom tillämpas på medel som betalningsinstitutet har tagit emot och som ska användas för att genomföra framtida betalningstransaktioner, så att en del av medlen används för framtida betalningstransaktioner och en annan del för andra tjänster än betaltjänster. Detta moment ska tillämpas också då den andel av medlen som hänför sig till framtida betalningstransaktioner är varierande eller inte känd på förhand och då den andel av medlen som ska användas för betaltjänster skäligen kan bedömas utifrån hur tidigare genomförda betalningstransaktioner har utvecklats. Vid fastställandet av beloppet av de medel som tagits emot mot utgivning av elektroniska pengar tillämpas bestämmelserna i 30 a §.

Betalningsinstitutet ska i förväg underrätta Finansinspektionen om väsentliga förändringar av de åtgärder som betalningsinstitutet har vidtagit för efterlevnaden av denna paragraf.

En leverantör av betalningsinitieringstjänster ska ha en försäkring eller annan motsvarande säkerhet för att täcka det ansvar som uppstår till följd av betalningsinitieringstjänsterna.

Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om de försäkringar eller andra motsvarande säkerheter som krävs.

En leverantör av kontoinformationstjänster ska ha en försäkring eller annan motsvarande säkerhet för att täcka det ansvar som uppstår till följd av kontoinformationstjänsterna.

Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om de försäkringar eller andra motsvarande säkerheter som krävs.

Ett betalningsinstitut ska ha ett i artikel 26.1 a–e i EU:s tillsynsförordning avsett kärnprimärkapital på minst

(14.12.2017/890)

Aktiekapitalet, andelskapitalet, grundkapitalet eller bolagsinsatsen i ett institut för elektroniska pengar ska uppgå till minst 350 000 euro. (22.7.2011/899)

Kapitalet ska vara tecknat i sin helhet när auktorisationen beviljas.

Med ett betalningsinstituts kapitalbas avses i enlighet med artikel 4.1.118 i EU:s tillsynsförordning summan av primärkapitalet och supplementärkapitalet så att minst 75 procent av primärkapitalet i enlighet med artikel 50 är i form av kärnprimärkapital och supplementärkapitalet är högst en tredjedel av primärkapitalet. Vad som i den förordningen föreskrivs om aktie- och andelskapital tillämpas också på bolagsinsatser i pengar. (14.12.2017/890)

Om ett betalningsinstitut bedriver annan affärsverksamhet enligt 9 § 2 mom. ska från dess kapitalbas dras av aktier, andelar, bolagsinsatser i pengar och kapitallån till ett belopp som motsvarar betaltjänsternas andel av betalningsinstitutets omsättning.

För beräkning av de krav som föreskrivs i detta kapitel och för övervakning av att kraven iakttas ska betalningsinstitutet på ett tillförlitligt sätt registrera transaktioner som gäller elektroniska pengar, andra betaltjänster samt sådana tjänster som avses i 9 § 1 och 2 mom. separat från övriga grupper av transaktioner så att deras belopp och andel av hela betalningsinstitutets omsättning samt, till den del transaktionerna gäller elektroniska pengar, andelen utestående elektroniska pengar i förhållande till hela betalningsinstitutets balansomslutning kontinuerligt kan följas upp tillräckligt noggrant. Finansinspektionen kan utfärda närmare tekniska föreskrifter om registreringen av transaktioner.

Ett betalningsinstituts kapitalbas beräknas enligt någon av de metoder som avses i denna paragraf.

Med den kostnadsbaserade metoden avses en metod där kapitalbasen ska utgöra minst tio procent av de fasta omkostnaderna föregående år. Finansinspektionen kan justera detta krav om betalningsinstitutets affärsverksamhet väsentligen förändrats sedan det föregående året. Om betalningsinstitutet har varit verksamt en kortare tid än 12 månader, ska kapitalbasen utgöra minst tio procent av de fasta kostnaderna enligt affärsplanen. Finansinspektionen kan av särskilda skäl förutsätta att affärsplanen justeras. (14.12.2017/890)

Med den transaktionsbaserade metoden avses en metod där kapitalbasen utgör en relativ andel av de sammanlagda betalningstransaktioner som betalningsinstitutet genomförde under föregående år.

Med summametoden avses en metod där kapitalbasen utgör en relativ andel av ränteintäkterna, räntekostnaderna, erhållna arvoden och serviceavgifter samt intäkterna av den övriga ordinarie verksamheten. Summan räknas ut var tolfte månad på basis av det föregående räkenskapsårets uppgifter. Summametoden innebär att den beräknade kapitalbasen ska utgöra minst 80 procent av de föregående tre räkenskapsperiodernas medelvärden eller, om verksamheten inte har bedrivits så länge, av affärsprognoserna. (14.12.2017/890)

5 mom. har upphävts genom L 22.7.2011/899 . (22.7.2011/899)

6 mom. har upphävts genom L 22.7.2011/899 . (22.7.2011/899)

Ett betalningsinstitut ska för täckning av sina risker ha minst en kapitalbas som beräknats enligt någon av de metoder som avses i 29 § och som godkänts av Finansinspektionen. Kapitalbasen ska emellertid alltid vara minst lika stor som minimikapitalet. Bestämmelserna i denna paragraf och i 29 § tillämpas, med undantag för kravet att kapitalbasen alltid ska vara minst lika stor som minimikapitalet, inte på betalningsinstitut som endast tillhandahåller betalningsinitieringstjänster, kontoinformationstjänster eller båda. (14.12.2017/890)

Betalningsinstitutet ska ha en i förhållande till de sammanlagda beviljade krediterna tillräcklig kapitalbas. Om Finansinspektionen anser att betalningsinstitutets kapitalbas i enlighet med 1 mom. inte är tillräckligt stor i förhållande till de risker som är förenade med de beviljade lånen och att betalningsinstitutets kapitalbas i förhållande till den totala exponeringen inte kan säkerställas på annat sätt, kan Finansinspektionen för en tid av högst tre år ställa ett högre kapitalkrav för betalningsinstitutet. Finansinspektionen kan emellertid inte ställa ett högre kapitalkrav för betalningsinstitutet än vad som i artikel 92.3 a i EU:s tillsynsförordning förutsätts för kreditinstitut. (8.8.2014/612)

Finansinspektionen godkänner på ansökan av betalningsinstitutet en metod för beräkning av kapitalbasen. Finansinspektionen kan godkänna metoden under förutsättning att den tryggar betalningsinstitutets solvens och tillförlitligheten av dess verksamhet. Finansinspektionen kan bestämma att metoden ska ändras, om den kapitalbas som har beräknats enligt metoden inte tillräckligt tryggar betalningsinstitutets solvens eller tillförlitligheten av dess verksamhet. Betalningsinstitutet får endast av särskilda skäl byta ut beräkningsmetoden för kapitalbasen under kalenderåret. (14.12.2017/890)

4 mom. har upphävts genom L 22.7.2011/899 . (22.7.2011/899)

Utöver det belopp som föreskrivs i 30 § ska ett institut för elektroniska pengar vid varje tidpunkt ha en kapitalbas som motsvarar två procent av det genomsnittliga värdet av de utestående elektroniska pengar som institutet har gett ut.

Det genomsnittliga värdet av utestående elektroniska pengar enligt 1 mom. beräknas som genomsnittet av det sammanlagda värdet av återbetalningsskyldighet hänförlig till de utestående elektroniska pengarna vid utgången av varje kalenderdag under de sex föregående kalendermånaderna.

Institut för elektroniska pengar ska beräkna det genomsnittliga värde som avses i 2 mom. för varje kalendermånad den första arbetsdagen i varje månad och anmäla beloppet till Finansinspektionen. Finansinspektionen kan utfärda närmare föreskrifter om innehållet i anmälningsplikten.

Om ett institut för elektroniska pengar inte utan oskäliga kostnader kan beräkna det genomsnittliga värdet av utestående elektroniska pengar på det sätt som avses i 2 mom., kan Finansinspektionen på ansökan av institutet tillåta detta att fastställa beloppet av utestående elektroniska pengar genom en konservativ uppskattning utifrån historiska uppgifter. Finansinspektionen ska bevilja tillstånd till detta om det genomsnittliga värdet av utestående elektroniska pengar vid varje tidpunkt kan uppskattas på ett tillförlitligt sätt. Beloppet av utestående elektroniska pengar får under de tolv månader som följer på beviljandet av auktorisation uppskattas utifrån den bedömning som ges i den affärsplan som Finansinspektionen har godkänt och som fogats till ansökan om auktorisation.

Bestämmelserna i 30 och 30 a § ska inte tillämpas på betalningsinstitut som uppfyller de förutsättningar för undantag i fråga om kapitalkravet som anges i artikel 7 i EU:s tillsynsförordning. Betalningsinstitutets kapitalbas ska emellertid alltid vara minst lika stor som minimikapitalet enligt 27 §. (14.12.2017/890)

Finansinspektionen kan för en tid av högst tre år förutsätta att ett betalningsinstituts kapitalbas ska överstiga det belopp som beräknats enligt 30 eller 30 a § med högst 20 procent, om detta är nödvändigt på basis av en bedömning av betalningsinstitutets riskhantering, förmåga att bära förluster eller interna kontrollmetoder. Finansinspektionen kan på motsvarande sätt också sänka kapitalkravet med högst 20 procent för högst tre år.

Genom förordning av finansministeriet utfärdas närmare bestämmelser om de metoder som ska användas för att beräkna kapitalbasen enligt 29 § i syfte att genomföra betaltjänstdirektivet. Finansinspektionen utfärdar de övriga närmare föreskrifter om beräkning av kapitalkravet enligt 29, 30, 30 a och 31 § som krävs för att genomföra betaltjänstdirektivet samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och om upphävande av direktiv 2000/46/EG.

Ett betalningsinstitut ska i sin marknadsföring ge kunden all den information om de marknadsförda betaltjänsterna som kan vara relevant för kundens beslut om tjänsterna.

Ett betalningsinstitut får inte i sin marknadsföring lämna osanna eller vilseledande upplysningar eller annars använda förfaranden som är otillbörliga från kundens synpunkt eller strider mot god sed. Bestämmelser om förfaranden som från konsumentsynpunkt är otillbörliga eller strider mot god sed finns även i 2 kap. i konsumentskyddslagen (38/1978) .

Marknadsföring som inte innehåller information som är relevant för kundens finansiella säkerhet ska alltid anses vara otillbörlig.

Ett betalningsinstitut får inte i sin betaltjänstverksamhet använda avtalsvillkor som inte har samband med verksamheten eller som med hänsyn till innehållet, parternas ställning eller förhållandena måste anses vara oskäliga från kundens synpunkt. Ett avtalsvillkor ska alltid anses vara oskäligt om förvärv eller bruk av varor, tjänster eller andra nyttigheter som faller utanför betaltjänstverksamheten, enligt en helhetsbedömning ur kundens synvinkel på ett osakligt sätt påverkar avtalets giltighetstid eller övriga avtalsvillkor eller om kundens rätt att ingå avtal med en annan näringsidkare begränsas.

Betalningsinstitutet ska tillställa Finansinspektionen avtalsvillkoren för de standardavtal som det använder i sin verksamhet.

En omyndig person som har fyllt 15 år kan själv med ett betalningsinstitut ingå ett betalkontoavtal om medel som den omyndige enligt 25 § 1 mom. i lagen om förmyndarverksamhet (442/1999) eller på någon annan grund har rätt att förfoga över samt göra kontantinsättningar och kontantuttag och även annars förfoga över betalkontot. En intressebevakare kan emellertid med förmyndarmyndighetens samtycke överta förvaltningen av de insatta medlen, om den omyndiges intresse kräver det.

Om en insättning på betalkonto har gjorts i en minst femtonårig omyndig persons namn på villkor att endast denne själv har rätt att ta ut medlen, förfogar den omyndige över de insatta medlen tillsammans med sin intressebevakare. Undantag från villkoret får dock göras med tillstånd av domstol.

När tio år har förflutit från utgången av det kalenderår då ett betalkonto senast har använts, upphör betalningsinstitutets skyldighet att betala ränta på medlen, om inte annat följer av kontovillkoren.

Ett betalningsinstitut får inte med sin motfordran kvittera medel som finns på en privatpersons betalkonto eller som anvisats bli betalda till denne och som enligt lag inte får utmätas. Före kvittningen ska betalningsinstitutet reda ut om medlen kan utmätas. Kontoinnehavaren ska underrättas om kvittningsyrkandet. Kvittning i strid med detta moment är ogiltig.

Om det inte är möjligt att utan oskäligt besvär reda ut om medlen är utmätningsbara får betalningsinstitutet ändå kräva kvittning, om det i samband med kvittningsyrkandet skriftligen meddelar kontoinnehavaren att kvittningsrätten begränsats enligt 1 mom. och att kvittningen återgår enligt detta moment. Kvittningen återgår om kontoinnehavaren inom 14 dagar efter att ha fått kännedom om kvittningsyrkandet lägger fram utredning om att medlen inte är utmätningsbara. Om inte någon annan utredning kan läggas fram om tidpunkten för delfåendet av kvittningsyrkandet ska kontoinnehavaren anses ha fått del av detta den sjunde dagen efter att meddelandet om yrkandet avsändes. Kvittningen är ogiltig om kontoinnehavaren inte informeras enligt detta moment.

Vad som föreskrivs i 1 mom. gäller inte i det fall att kontoinnehavarens konto debiteras med stöd av dennes uttryckliga fullmakt. En sådan fullmakt kan kontoinnehavaren återkalla när som helst. Annat avtal som minskar kontoinnehavarens rättigheter enligt denna paragraf är ogiltigt.

Elektroniska pengar får ges ut och lösas in endast till ett nominellt belopp.

De medel som tas emot mot utgivning av elektroniska pengar ska omedelbart omvandlas till elektroniska pengar.

På elektroniska pengar får inte betalas ränta eller andra förmåner som är knutna till perioden för innehav av elektroniska pengar.

Utgivaren av elektroniska pengar är skyldig att på begäran av en innehavare av elektroniska pengar lösa in de elektroniska pengar som denne innehar, om innehavaren kräver inlösen under den tid avtalet är i kraft eller senast ett år efter den dag då avtalet upphör att gälla. Om innehavaren kräver inlösen under den tid avtalet är i kraft eller om de elektroniska pengarna också kan användas till att betala sådant som inte hör till lagens tillämpningsområde och det inte är känt i förväg vilken andel av de elektroniska pengarna som kommer att användas för sådana betalningar, kan innehavaren kräva att utgivaren löser in enbart den begärda andelen av de elektroniska pengar som innehavaren har.

I avtal mellan utgivare av elektroniska pengar och innehavare av elektroniska pengar ska villkoren för inlösen och eventuella avgifter i samband med detta anges tydligt och väl synligt. Innehavaren av elektroniska pengar ska underrättas om dessa villkor innan avtalet ingås.

En avgift får tas ut för inlösen endast om detta anges i avtalet i enlighet med 5 mom., och endast i något av följande fall:

Ett avtalsvillkor som avviker från bestämmelserna i denna paragraf till nackdel för innehavaren av elektroniska pengar är utan verkan mot en konsument.

Den som i egenskap av medlem eller suppleant i ett organ hos ett betalningsinstitut eller företag inom samma grupp eller hos ett företag som betalningsinstitutet anlitar som ombud eller hos ett annat företag som verkar för betalningsinstitutets räkning eller i egenskap av anställd hos dessa eller vid utförande av någon uppgift på uppdrag av dem har fått kännedom om den ekonomiska situationen hos någon av betalningsinstitutets kunder eller hos kunder till företag som hör till samma grupp som betalningsinstitutet eller hos någon annan person med anknytning till betalningsinstitutets eller företagets verksamhet eller om någons personliga förhållanden eller en företagshemlighet, är skyldig att hemlighålla saken, om inte den till vars förmån tystnadsplikten har föreskrivits ger sitt samtycke till att saken röjs. Sekretessbelagda uppgifter får inte heller lämnas till en bolagsstämma, andelsstämma eller till fullmäktige och inte heller till aktieägare eller medlemmar som deltar i stämman eller mötet. (10.8.2018/630)

Betalningsinstitut och företag som hör till samma grupp är, trots vad som föreskrivs om tystnadsplikt, skyldiga att lämna uppgifter som avses i 1 mom. till åklagar- och förundersökningsmyndigheter för utredning av brott samt till andra myndigheter som enligt lag har rätt att få sådan information.

Vad som föreskrivs i 7 kap. 14 § i lagen om andelslag (421/2013) gäller inte betalningsinstitut eller företag som hör till samma grupp som betalningsinstitutet. (14.6.2013/426)

Ett betalningsinstitut och ett företag som hör till samma finansiella företagsgrupp enligt kreditinstitutslagen eller lagen om investeringstjänster har trots vad som föreskrivs om tystnadsplikt rätt att lämna uppgifter som avses i 37 § i denna lag till företag som hör till samma koncern, samma finansiella företagsgrupp eller samma finans- och försäkringskonglomerat enligt lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat (699/2004) , för kundbetjäning och annan skötsel av kundförhållanden, för marknadsföring samt för koncernens, gruppens eller konglomeratets riskhantering, om mottagaren omfattas av tystnadsplikten enligt denna lag eller av motsvarande tystnadsplikt. Vad som i detta moment föreskrivs om utlämnande av uppgifter gäller inte utlämnande av uppgifter enligt artiklarna 9.1 och 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), nedan allmänna dataskyddsförordningen , och inte heller information som baserar sig på registrering av betalningsuppgifter mellan en kund och ett företag som inte hör till konglomeratet.

Utöver vad som föreskrivs i 1 mom. får ett betalningsinstitut och ett företag som hör till samma finansiella företagsgrupp lämna ut sådana uppgifter ur sitt kundregister som behövs för marknadsföring samt för kundbetjäning och annan skötsel av kundförhållanden till företag som hör till samma ekonomiska sammanslutning som betalningsinstitutet, om den som tar emot uppgifterna omfattas av tystnadsplikten enligt denna lag eller av motsvarande tystnadsplikt. Vad som i detta moment föreskrivs om utlämnande av uppgifter gäller inte utlämnande av uppgifter enligt artiklarna 9.1 och 10 i allmänna dataskyddsförordningen.

Utöver vad som föreskrivs i 1 mom. har ett betalningsinstitut rätt att till ett annat betalningsinstitut, kreditinstitut, finansiellt institut eller värdepappersföretag lämna ut nödvändiga uppgifter enligt 15 kap. 18 a § i kreditinstitutslagen om brott som riktar sig mot dessa för att förebygga brottslighet som riktas mot företag som är verksamma på finansmarknaden.

Ett betalningsinstitut ska ha kännedom om sina kunder. Betalningsinstitutet ska identifiera kundens verkliga förmånstagare och de personer som handlar för kundens räkning, samt dessutom vid behov verifiera deras identitet. Betalningsinstitutet får inte tillhandahålla sina kunder anonyma konton. När skyldigheterna enligt detta moment fullgörs kan de system som avses i 2 mom. nyttiggöras. (1.6.2018/409)

Ett betalningsinstitut ska ha tillräckliga riskhanteringssystem för att bedöma de risker som kunderna medför för dess verksamhet.

I fråga om kundkontroll gäller dessutom vad som föreskrivs i lagen om förhindrande och utredning av penningtvätt och av finansiering av terrorism.

Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om de tillvägagångssätt som ska iakttas vid kundkontroll enligt 1 mom. och om riskhantering enligt 2 mom.

Bestämmelserna i 15 kap. 18 a § i kreditinstitutslagen om behandling av personuppgifter som hänför sig till missbruk tillämpas också på betalningsinstitut.

Den som upprätthåller ett betalningssystem får inte i reglerna för systemet ställa ogrundade, oskäliga eller diskriminerande krav för deltagande i tjänsteleverantörens system. De krav som ställs på skydd mot risker och säkerställande av betalningssystemets ekonomiska och funktionella stabilitet ska vara relevanta och skäliga.

I reglerna för betalningssystemet får inte uppställas begränsningar för tjänsteleverantörers, betaltjänstanvändares eller övriga betalningssystems deltagande i andra betalningssystem. Rättigheter, skyldigheter, förmåner eller begränsningar i anslutning till deltagande i betalningssystem får inte vara baserade på tjänsteleverantörernas, betaltjänstanvändarnas eller andra betalningssystems juridiska form eller ställning.

Om någon som begär tillträde till ett betalningssystem förvägras tillträde av den som förvaltar systemet, ska denne ange orsaken för den som begär tillträde. (14.12.2017/890)

Vad som föreskrivs i 40 § gäller inte

Om den som deltar i ett betecknat betalningssystem tillåter en betaltjänstleverantör som inte är deltagare i betalningssystemet att sända överföringsorder via systemet, ska den deltagaren tillhandahålla också andra betaltjänstleverantörer samma tjänst på det sätt som avses i 40 §.

Betalningsinstitut ska genom deltagande i beredskapsplanering på finansmarknaden och genom förberedelser för undantagsförhållanden samt genom andra åtgärder säkerställa att deras uppgifter kan skötas så störningsfritt som möjligt också under undantagsförhållanden.

Vad som föreskrivs i 1 mom. ska på motsvarande sätt tillämpas på utländska betalningsinstituts filialer i Finland.

Om de uppgifter som följer av 41 a § förutsätter åtgärder som klart avviker från verksamhet som ska anses vara sedvanlig för betalningsinstitut och om dessa åtgärder medför väsentliga merkostnader, kan kostnaderna ersättas ur den försörjningsberedskapsfond som avses i lagen om tryggande av försörjningsberedskapen (1390/1992) .

På enskilda meningsskiljaktigheter om jämförbarheten och öppenheten i fråga om avgifter för ett betalningsinstituts tjänster, betalkonton med grundläggande funktioner eller tillhörande tjänster, elektroniska identifieringstjänster och kontobytestjänster ska 15 a kap. 7 § i kreditinstitutslagen tillämpas.

Betalkontotjänster som tillhandahålls av kreditinstitut ska tillhandahållas betalningsinstitut och personer som avses i 7 och 7 b § på objektiva, icke-diskriminerande och proportionella grunder. De betaltjänster som ett kreditinstitut tillhandahåller ett betalningsinstitut ska göra det möjligt för betalningsinstitutet att tillhandahålla betaltjänster på ett obehindrat och effektivt sätt.

Om ett kreditinstitut förvägrar ett betalningsinstitut betaltjänster, ska det underrätta Finansinspektionen och ange orsaken.

På betalningsinstituts bokslut och verksamhetsberättelser och på anvisningar, yttranden och undantag i fråga om dem tillämpas 12 kap. 1–11 § i kreditinstitutslagen.

Vad som i 12 kap. 13–15 § i kreditinstitutslagen föreskrivs om kreditinstituts revision tillämpas också på betalningsinstituts revision.

En revisor ska utan dröjsmål göra en anmälan till Finansinspektionen, om revisorn vid utförandet av ett uppdrag som avses i 1 kap. 1 § 1 mom. i revisionslagen (1141/2015) upptäcker att ett beslut eller en annan omständighet

Revisorn ska även göra en anmälan till Finansinspektionen, om revisorn får vetskap om en omständighet eller ett beslut som nämns i 2 mom. vid utförandet av ett i det momentet avsett uppdrag i ett företag med en betydande bindning till det betalningsinstitut som uppdraget gäller.

På revisorer som har lämnat ut i 2 mom. avsedda uppgifter i god tro tillämpas inte bestämmelserna om revisorers skadeståndsskyldighet i 10 kap. 9 § i revisionslagen.

Ett betalningsinstitut som har för avsikt att etablera filial i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska på förhand anmäla detta till Finansinspektionen. Anmälan ska innehålla de i 45 § 1 mom. avsedda uppgifterna och uppgifter om filialens affärsplan, förvaltnings- och styrsystem, interna kontrollmekanismer och organisationsstruktur samt namnen på de personer som ansvarar för filialens verksamhet. Betalningsinstitutet ska utan obefogat dröjsmål underrätta Finansinspektionen om betydande förändringar i dessa uppgifter.

Finansinspektionen ska inom en månad efter att ha tagit emot en i 1 mom. avsedd anmälan sända de uppgifter som avses i 1 mom. till den behöriga myndigheten i värdstaten inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Finansinspektionen ska inom tre månader efter att ha fått de uppgifter som avses i 1 mom. bedöma om etableringen av filialen, med hänsyn till betalningsinstitutets finansiella ställning och förvaltning, uppfyller förutsättningarna för filialetablering och meddela sitt beslut till den behöriga myndigheten i värdstaten inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och till betalningsinstitutet. Om Finansinspektionens beslut är negativt får filialen inte föras in i det register över betalningsinstitut som avses i 16 §. Filialen får inte inleda sin verksamhet förrän den har införts i det i 16 § avsedda registret. Om Finansinspektionens beslut skiljer sig från den bedömning som myndigheten i värdstaten inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet gör, ska Finansinspektionen meddela den myndigheten grunderna för sitt beslut.

Betalningsinstitutet ska meddela Finansinspektionen det datum då det börjar tillhandahålla betaltjänster via filialen. Finansinspektionen ska meddela detta datum till den behöriga myndigheten i det land där filialen finns.

Finansinspektionen ska i sitt samarbete och sitt utbyte av information med den behöriga myndigheten i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet följa de tekniska standarder för tillsyn som antagits med stöd av artiklarna 28 och 29 i betaltjänstdirektivet.

Om den behöriga myndigheten i värdstaten inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet meddelar Finansinspektionen att ett betalningsinstitut som tillhandahåller betaltjänster via en filial handlar i strid med bestämmelser eller föreskrifter, ska Finansinspektionen bedöma uppgifterna och vidta behövliga åtgärder för att se till att den verksamhet som strider mot bestämmelserna eller föreskrifterna upphör. Finansinspektionen ska underrätta tillsynsmyndigheten i den berörda staten och i förekommande fall myndigheterna i andra stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet om de åtgärder som Finansinspektionen har vidtagit. Betalningsinstitutet ska också underrättas om åtgärderna och grunderna för dem.

Om ett betalningsinstitut har för avsikt att anlita ett ombud som är etablerat i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, ska betalningsinstitutet lämna Finansinspektionen de uppgifter som avses i 24 § 3 och 4 mom. och 45 § 1 mom. På ombud tillämpas dessutom vad som i 42 och 42 a § föreskrivs om filialer.

Ett betalningsinstitut som har för avsikt att etablera filial i en stat utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska ansöka om tillstånd hos Finansinspektionen. Tillstånd ska beviljas, om tillräcklig tillsyn över filialen kan ordnas och om etableringen inte med hänsyn till betalningsinstitutets förvaltning och finansiella situation är ägnad att äventyra betalningsinstitutets verksamhet. Efter att ha hört sökanden kan Finansinspektionen förena tillståndet med de begränsningar och villkor gällande filialens verksamhet som är nödvändiga för tillsynen.

Finansministeriet utfärdar genom förordning bestämmelser om de utredningar som ska fogas till tillståndansökan.

Ett betalningsinstitut som har för avsikt att tillhandahålla betaltjänster i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet utan att etablera filial eller anlita ombud ska på förhand till Finansinspektionen anmäla betalningsinstitutets namn, adress och auktorisationsnummer samt de stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet där det har för avsikt att bedriva verksamhet och de betaltjänster det har för avsikt att tillhandahålla. Betalningsinstitutet ska utan obefogat dröjsmål underrätta Finansinspektionen om betydande förändringar i dessa uppgifter.

Finansinspektionen ska inom en månad efter att ha tagit emot en i 1 mom. avsedd anmälan sända de uppgifter som avses i 1 mom. till den behöriga myndigheten i värdstaten inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Finansinspektionen ska inom tre månader efter att ha fått de uppgifter som avses i 1 mom. bedöma om tillhandahållandet av tjänster uppfyller kraven i denna lag och meddela sitt beslut till den behöriga myndigheten i värdstaten inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och till betalningsinstitutet. Om Finansinspektionens beslut skiljer sig från den bedömning som myndigheten i värdstaten inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet gör, ska Finansinspektionen meddela den myndigheten grunderna för sitt beslut.

Dessutom tillämpas vad som i 42 § 4 mom. föreskrivs om Finansinspektionens samarbete och utbyte av information med den behöriga myndigheten i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Om ett betalningsinstitut har för avsikt att flytta sitt säte till en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet i enlighet med artikel 8 i europabolagsförordningen, artikel 7 SCE-förordningen eller 17 a kap. 1 § i aktiebolagslagen (624/2006) , ska betalningsinstitutet sända Finansinspektionen en kopia av det förslag om flyttning som avses i artikel 8.2 och den redogörelse som avses i artikel 8.3. i europabolagsförordningen, det förslag om flyttning som avses i artikel 7.2 och den redogörelse som avses i artikel 7.3 i SCE-förordningen eller en flyttningsplan enligt 17 a kap. 4 § i aktiebolagslagen och en styrelsens redogörelse enligt 6 § i den nämnda lagen utan dröjsmål efter att betalningsinstitutet har anmält planen för registrering. Av en revisor enligt 17 a kap. 9 § 1 mom. i aktiebolagslagen förutsätts sådan behörighet som anges i 41 f § 1 mom. i denna lag eller av en annan oberoende sakkunnig motsvarande godkänd behörighet i destinationsstaten. (29.12.2022/1347)

Om betalningsinstitutet har för avsikt att efter flyttningen av säte fortsätta bedriva betaltjänstverksamhet i Finland, ska på institutet tillämpas vad som föreskrivs om utländska betalningsinstituts verksamhet i Finland.

Registermyndigheten får inte utfärda ett intyg enligt 9 § 5 mom. i lagen om europabolag, 9 § 5 mom. i lagen om europaandelslag eller 17 a kap 21 § 4 mom. i aktiebolagslagen, om Finansinspektionen innan ett tillstånd enligt 9 § 2 mom. i lagen om europabolag, 9 § 3 mom. i lagen om europaandelslag eller 17 a kap. 21 § 2 mom. i aktiebolagslagen beviljats har meddelat registermyndigheten att betalningsinstitutet inte har iakttagit bestämmelserna om flyttning av sätet eller om fortsättande eller avslutande av verksamheten i Finland. Intyg får beviljas innan en månad har förflutit från den dag som avses i 16 kap. 6 § 2 mom. i aktiebolagslagen, 17 a kap. 11 § 2 mom. i aktiebolagslagen eller 20 kap 6 § 2 mom. i lagen om andelslag endast om Finansinspektionen har meddelat att den inte motsätter sig flyttningen av sätet. (29.12.2022/1347)

Om ett betalningsinstitut, som är ett europabolag eller aktiebolag, deltar i en gränsöverskridande fusion eller delning inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, får registermyndigheten inte utfärda ett intyg över fusionen enligt 4 § 3 mom. i lagen om europabolag eller 16 kap. 26 § i aktiebolagslagen eller intyg över delning enligt 17 kap. 25 § i aktiebolagslagen, om Finansinspektionen innan tillstånd beviljats har meddelat registermyndigheten att betalningsinstitutet inte har iakttagit bestämmelserna om fusion eller delning eller om fortsättande eller avslutande av verksamheten i Finland. Tillstånd får beviljas innan en månad har förflutit från den dag som avses i 16 kap. 6 § 2 mom. eller 17 kap. 6 § 2 mom. i aktiebolagslagen endast om Finansinspektionen har meddelat att den inte motsätter sig fusionen, delningen eller flyttningen av sätet i samband med att ett europabolag bildas. Av en revisor enligt 16 kap. 4 § 1 mom. eller 17 kap. 4 § 1 mom. i aktiebolagslagen förutsätts behörighet enligt 41 f § i denna lag. (29.12.2022/1347)

Om ett betalningsinstitut som är ett europaandelslag eller andelslag deltar i en gränsöverskridande fusion eller delning inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, får registermyndigheten inte utfärda intyg över fusionen enligt 4 § 3 mom. i lagen om europaandelslag eller 20 kap. 27 § i lagen om andelslag eller över delningen enligt 21 kap. 26 § i lagen om andelslag, om Finansinspektionen innan tillstånd beviljas har meddelat registermyndigheten att betalningsinstitutet inte har iakttagit bestämmelserna om fusion, delning, fortsättande av verksamheten i Finland eller avslutande av verksamheten. Tillstånd får beviljas inom en månad från den dag som avses i 20 kap. 6 § 2 mom. eller 21 kap. 6 § 2 mom. i lagen om andelslag endast om Finansinspektionen har meddelat att den inte motsätter sig fusionen, delningen eller flyttning av sätet i samband med att ett europaandelslag bildas. (14.6.2013/426)

Om ett övertagande bolag eller andelslag som ska registreras i en annan stat har för avsikt att efter fusionen eller delningen fortsätta att tillhandahålla betaltjänster i Finland, ska på bolaget och andelslaget tillämpas vad som föreskrivs om rätten för ett utländskt betalningsinstitut att tillhandahålla betaltjänster i Finland. (29.12.2022/1347)

Den som orsakar skada genom att bryta mot denna lag eller mot bestämmelser eller föreskrifter som har utfärdats med stöd av den är skyldig att betala ersättning till den skadelidande.

I fråga om jämkning av skadestånd och fördelning av skadeståndsansvaret mellan två eller flera skadeståndsskyldiga gäller vad som föreskrivs i 2 och 6 kap. i skadeståndslagen (412/1974) .

Påföljdsavgift ska påföras betalningsinstitut, personer som avses i 7 b §, institut för elektroniska pengar och utländska betalningsinstitut för försummelse att iaktta eller för överträdelse av följande bestämmelser i denna lag som avses i 40 § i lagen om Finansinspektionen:

(14.12.2017/890)

Bestämmelser som avses i 40 § i lagen om Finansinspektionen är utöver vad som föreskrivs i 1 mom. i denna paragraf också sådana närmare bestämmelser och föreskrifter som gäller de bestämmelser som avses i 1 mom. 1–7 punkten liksom även bestämmelser i förordningar och beslut som kommissionen antagit med stöd av betaltjänstdirektivet och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och om upphävande av direktiv 2000/46/EG. (14.12.2017/890)

Bestämmelser om påföljdsavgifter som påförs med stöd av förordningen om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner finns i 40 § i lagen om Finansinspektionen. (29.1.2016/58)

Den som uppsåtligen tillhandahåller betaltjänster i strid med 6 § utan auktorisation eller utan ett beslut enligt 8 § 2 mom. ska för betalningsinstitutsbrott dömas till böter eller fängelse i högst sex månader, om inte gärningen är ringa eller strängare straff för den föreskrivs någon annanstans i lag.

För betalningsinstitutsbrott döms också ombud som innan det införts i registret tillhandahåller betaltjänster i strid med 24 § 5 mom.

I 16 kap. 8 § i strafflagen (39/1889) föreskrivs om straff för ingivande av osant intyg till myndighet.

Till straff för brott mot tystnadsplikten enligt 37 § döms enligt 38 kap. 1 och 2 § i strafflagen, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2010.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

Finansinspektionen beviljar utan ansökan sådana juridiska personer auktorisation för betalningsinstitut som när denna lag träder i kraft har koncession för betalningsförmedlingsföretag i enlighet med kreditinstitutslagen. Finansinspektionen ska före auktorisationen underrätta betalningsförmedlingsföretaget om saken.

En juridisk person som när denna lag träder i kraft tillhandahåller betaltjänster utan att ha koncession för betalningsförmedlingsföretag, ska senast den 31 mars 2011ansöka om auktorisation hos Finansinspektionen eller sluta tillhandahålla betaltjänster. Den tidsfrist som föreskrivs i detta moment ska tillämpas också på en juridisk persons ombud.

Denna lag ska tillämpas på behandling av sådana ansökningar om koncession för betalningsförmedlingsföretag som inte har avgjorts när denna lag träder i kraft.

Ett finansiellt institut som avses i kreditinstitutslagen och som när denna lag träder i kraft tillhandahåller betaltjänster och omfattas av den gruppbaserade tillsynen över moderkreditinstitutet, behöver inte ansöka om auktorisation enligt denna lag om det tillställer Finansinspektionen de uppgifter som enligt 11 § i denna lag och enligt den med stöd av lagen utfärdade förordningen ska fogas till ansökan om auktorisation och om det uppfyller de krav som föreskrivs i denna lag.

En fysisk eller juridisk person som innan denna lag träder i kraft har börjat tillhandahålla betaltjänster enligt denna lag och som uppfyller de förutsättningar som nämns i 7 §, ska senast den 31 oktober 2012 ansöka om ett sådant beslut av Finansinspektionen som avses i 8 § eller sluta tillhandahålla betaltjänster.

Penningförmedling får med stöd av 52 § 2 mom. bedrivas bara om de tjänsteleverantörersaktörer som avses i 13 § 2 mom., och med stöd av 52 § 5 mom. bara om den fysiska person som har ansvar för eller är med om att tillhandahålla tjänsten, är tillförlitliga på det sätt som avses i 13 § 3 mom.

Den som utan auktorisation tillhandahåller betaltjänster när denna lag träder i kraft ska inom två månader från ikraftträdandet underrätta Finansinspektionen om han eller hon avser att fortsatt tillhandahålla betaltjänster med stöd av 52 § 2 eller 5 mom. Av anmälan ska de uppgifter som avses i 16 § 1 mom. framgå. Anmälan behöver inte göras, om tjänsteleverantören har ansökt om auktorisation eller ett beslut enligt 8 §. Finansinspektionen ska utan dröjsmål underrättas om ändringar i uppgifterna eller om tillhandahållandet av betaltjänsten upphör.

Finansinspektionen för särskilt in de tjänsteleverantörer som avses i 1 mom. i registret över betalningsinstitut. Skillnaden mellan tjänsteleverantörerna i denna paragraf och de tjänsteleverantörer som förts in i registret med stöd av 16 § ska tydligt framgå av registeranteckningen.