602/1984

I Finland bosatt arbetslös arbetssökande, vars utkomst bör anses grunda sig på löneinkomst av arbete som utförs för annan, har rätt till utkomstskydd för arbetslösa i enlighet med denna lag.

Till utkomstskydd är dessutom enligt denna lag den berättigad som idkar företagsverksamhet. Stadgandena i 13 § 2 mom., 16 § 1-7 mom., 17 § 1 mom. 1-3 punkten, 23 § och 26 § 2 mom. tillämpas dock inte på den som idkar företagsverksamhet. (22.12.1994/1317)

Om vid tillämpningen av denna lag särskilt skall avgöras om en person skall anses vara bosatt i Finland, avgör folkpensionsanstalten frågan enligt stadgandena i lagen om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet (1573/93) . I folkpensionsanstaltens beslut får ändring sökas särskilt enligt vad som stadgas i 13 § nämnda lag. (30.12.1993/1582)

En person anses idka företagsverksamhet så som avses i denna lag om han för sin huvudsyssla är skyldig att uppta försäkring enligt lagen om pension för företagare (468/68) eller lagen om pension för lantbruksföretagare (467/69) och dessutom en person, som

En person anses ha ledande ställning i ett företag om han är verkställande direktör eller styrelsemedlem i ett aktiebolag eller om han har motsvarande ställning i ett aktiebolag eller ett annat företag eller en annan sammanslutning.

Såsom familjemedlem till den som arbetar i ett företag betraktas hans make och en person som är hans släkting i rätt upp- eller nedstigande led och bor tillsammans med honom i gemensamt hushåll. Makar som till följd av söndring varaktigt bor åtskils betraktas inte som makar.

I syfte att trygga arbetslös arbetssökandes utkomst och att ersätta eller lindra de ekonomiska förlusterna av arbetslöshet betalas arbetslöshetsdagpenning.

Arbetslöshetsdagpenning betalas antingen som grunddagpenning (grundskydd) eller som dagpenning avvägd enligt förtjänsten (förtjänstskydd).

En arbetslös arbetssökande har en allmän skyldighet att aktivt söka arbete och utbildning, vid behov söka sig till och delta i sysselsättningsfrämjande åtgärder samt att till arbetskraftsbyrån lämna uppgifter och redogörelser om sitt yrkeskunnande, sin arbetserfarenhet, utbildning och arbetsförmåga. (21.12.2001/1430)

Verkställigheten av utkomstskyddet för arbetslösa leds, övervakas och utvecklas av social- och hälsovårdsministeriet såsom högsta myndighet i frågor som gäller utkomstskyddet samt av arbetskraftsministeriet i arbetskraftspolitiska frågor.

I fråga om handhavandet av utkomstskyddet gäller dessutom i tillämpliga delar, om inte annat stadgas i denna lag, beträffande grundskyddet vad som i sjukförsäkringslagen (364/63) är stadgat om verkställigheten av sjukförsäkringen och beträffande förtjänstskyddet vad som är stadgat i lagen om arbetslöshetskassor (603/84) .

Arbetskraftskommissionerna eller arbets-kraftsbyråerna skall om de arbetskraftspolitiska förutsättningarna för utkomstskydd om vilka bestäms i 4 och 4 a §, 5 § 1 mom. 3 punkten och 2 mom. samt 5 a, 5 b, 7, 7 a, 8, 9, 9 a och 9 b §, 10 § 2 mom. samt 11 och 11 a § ge ett utlåtande som är bindande för folkpensionsanstalten och respektive arbetslöshetskassa så som närmare bestäms genom förordning av statsrådet. Arbetskraftskommissionen eller arbetskraftsbyrån skall på begäran av arbetslöshetskassan eller folkpensionsanstalten utan dröjsmål komplettera sitt utlåtande. (21.12.2001/1430)

Bindande utlåtande avges dock inte om arbetstagaren för en viss tid har permitterats så som avses i 17 § och permitteringen omfattar minst tio arbetstagare. (22.12.1994/1317)

Berättigad till arbetslöshetsdagpenning är till arbetskraftsbyrån anmäld, arbetsför arbetslös person som söker heltidsarbete, står till arbetsmarknadens förfogande och inte har kunnat anvisas arbete eller utbildning.

En mottagare av utkomstskydd skall för att bevara sin rätt till utkomstskydd anmäla sig hos arbetskraftsbyrån på det sätt som byrån bestämmer. (28.12.1990/1367)

Utan hinder av vad som stadgas i 1 mom. är den som får delinvalidpension berättigad till arbetslöshetsdagpenning, även om han inte söker heltidsarbete. (28.6.1993/565)

En person har rätt till arbetslöshetsdagpenning enligt denna lag också för den tid då han utan lön deltar i allmännyttigt frivilligt arbete eller sedvanligt talkoarbete.

En person som utan lön arbetar i ett företag eller i sådana uppgifter som allmänt utförs i ett anställningsförhållande som avses i 1 kap. 1 § arbetsavtalslagen (55/2001) eller i form av företagsverksamhet, anses inte som en arbetslös enligt 4 § 1 mom. (26.1.2001/61)

En person har rätt till arbetslöshetsdagpenning enligt denna lag också för den tid då han eller hon deltar i sådan arbetsverksamhet som avses i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte (189/2001) . (2.3.2001/194)

Berättigad till arbetslöshetsdagpenning är inte den

En person står inte till arbetslöshetsmarknadens förfogande så som avses i 1 mom. 3 punkten, om han själv uppställer sådana begränsningar som utgör hinder för mottagande av erbjudet arbete på villkor som allmänt tillämpas på arbetsmarknaden, eller för deltagande i erbjuden, för honom lämplig utbildning, eller på grundvalen av vilka han har lämnat arbetet eller utbildningen. Han skall ges skälig tid att undanröja hinder som beror på barnavård eller arbetsväg samt andra eventuella hinder av motsvarande slag. En person står inte till arbetsmarknadens förfogande under den tid som han på grund av utlandsresa, repetitionsövningar, värnplikt, frihetsstraff, sjukhusvård eller annan därmed jämförbar anstaltsvård eller någon annan därmed jämförbar orsak är förhindrad att ta emot erbjudet arbete eller ta del i utbildning, även om han inte har fått en specificerad arbetsplatsanvisning eller anvisning till utbildning. En person skall anses stå till arbetsmarknadens förfogande under en sådan på förhand till arbetskraftsbyrån anmäld, tillfällig och kort utlandsresa under vilken han är anträffbar och inom en skälig och sedvanlig tid kan ta emot arbete eller utbildning. (11.7.1997/680)

Såsom sådan arbetsoförmögen som avses i 1 mom. 6 punkten anses den som åtnjuter dagpenning i enlighet med sjukförsäkringslagen eller invaliditetspension i enlighet med folkpensionslagen (347/56) eller förmån som utbetalas på grundvalen av full arbetsoförmåga med stöd av någon annan lag. Om en person dock får folkpension enligt 22 § 2 mom. folkpensionslagen, har han rätt till arbetslöshetsdagpenning förutsatt att han annars uppfyller de i denna lag stadgade villkoren för arbetslöshetspenning. Såsom arbetsoförmögen betraktas även den som har konstaterats vara arbetsoförmögen i enlighet med sjukförsäkringslagen eller folkpensionslagen, trots att förmån inte beviljats honom.

Utan hinder av vad 1 mom. 3 och 6 punkten, 2 och 3 mom. samt 4 § stadgar om sökande av arbete och arbetsförmåga betalas dagpenning till den som har rätt till arbetslöshetsdagpenning även för den tid av arbetsoförmåga för vilken han på grund av begränsningen i 19 § 1 mom. sjukförsäkringslagen inte får dagpenning eller annan motsvarande lagstadgad ersättning eller lön för sjukdomstiden av arbetsgivaren. (12.7.1993/665)

Den vinst från försäljning av företagsegendom som avses i 1 mom. 14 punkten periodiseras över högst 24 månader. Försäljningsvinsten periodiseras emellertid inte om företagsverksamheten har pågått högst 18 månader eller om företagets balansomslutning för den senaste räkenskapsperioden minskad med skulderna för företagsverksamheten är högst 10 000 euro. När balansräkning saknas används en egendomsförteckning. (30.12.1999/1324)

6 mom. har upphävts genom L 11.7.1997/680 . (11.7.1997/680)

En person är inte berättigad till arbetslöshetsdagpenning för den tid som han är sysselsatt inom företagsverksamhet eller på motsvarande sätt i eget arbete. Med företag avses även lantbruksföretag.

En person anses vara sysselsatt enligt 1 mom., om han som arbetslös inleder företagsverksamhet enligt 1 a § eller eget arbete och arbetsinsatsen är så stor att den hindrar honom att ta emot heltidsarbete.

En person som tidigare såsom huvudsyssla har idkat företagsverksamhet som avses i 1 a § eller på motsvarande sätt har varit sysselsatt i eget arbete, anses vara sysselsatt enligt 1 mom. tills han bevisligen helt och hållet har upphört med verksamheten. Efter att företagsverksamheten eller det egna arbetet bevisligen har avbrutits anses personen dock vara sysselsatt tills verksamheten i en följd har varit avbruten under fyra månader. Denna inskränkning tillämpas dock inte på

En person som skall anses vara studerande på heltid har inte rätt till arbetslöshetsdagpenning. En studerande på heltid har inte heller rätt till arbetslöshetsdagpenning under ferieperioder under studierna.

Såsom studier på heltid betraktas studier i form av dagundervisning som en arbetslös har inlett vid en yrkesläroanstalt eller en folkhögskola, gymnasiestudier samt studier som går ut på avläggande av högskoleexamen. Studierna för en person, vilken såsom arbetslös inleder andra studier, betraktas som studier på heltid enligt 1 mom., om den arbetsmängd som studierna kräver med beaktande av utbildnings- eller studieplanens omfattning, studiernas bindande natur, den tid personen tidigare har varit i arbete och den utbildning han tidigare förvärvat, är så stor att den utgör hinder för mottagande av heltidsarbete på de villkor som allmänt tillämpas på arbetsmarknaden. Utbildningen anses alltid ske på heltid, om den arbetsmängd som utbildnings- eller studieplanen förutsätter i genomsnitt utgör minst 25 undervisningstimmar i veckan eller i genomsnitt minst tre studieveckor i månaden. Begränsningen tillämpas inte, om inte något annat följer av 3 mom., på

(30.12.1999/1324)

Studierna för en person som tidigare studerat på heltid betraktas som studier på heltid, tills han bevisligen avslutat sina studier. Den som studerar i gymnasiet eller grundskolan anses alltid som studerande på heltid till utgången av läsåret. Begränsningen tillämpas inte på den i fråga om vilken det på basis av tidigare stadigvarande tid i arbete eller idkande av företagsverksamhet under studietiden är uppenbart att studierna inte utgör hinder för mottagande av heltidsarbete, inte heller på högskolestuderande som bevisligen har avbrutit sina studier för minst ett år.

Under arbetstvist får arbetslöshetspenning inte betalas till den

Om det är oklart huruvida en person är arbetslös av sådan anledning som avses i 1 mom., skall folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan innan arbetslöshetsdagpenning betalas begära utlåtande i saken av den utkomstskyddsdelegation som avses i 35 § 1 mom. (8.11.1996/833)

Den som utan giltigt skäl vägrar att ta emot ett av arbetskraftsmyndigheten anvisat eller honom på något annat sätt individuellt erbjudet arbete som inte berörs av strejk, lockout eller blockad och som med beaktande av hans arbetsförmåga kan anses lämpligt för honom och för vilket lön betalas enligt kollektivavtal eller, om kollektivavtal inte finns, gängse lön för sådant arbete på arbetsorten, har under två månader från det han vägrade ta emot arbete inte rätt till arbetslöshetsersättning. Om arbetet skulle ha varat högst fem dagar, börjar rätten till arbetslöshetsdagpenning på motsvarande sätt efter en månad. (30.12.1997/1401)

En person kan, utan att förlora sin rätt till dagpenning, under de tre första arbetslöshetsmånaderna vägra ta emot arbete som med beaktande av hans yrkesskicklighet inte kan anses lämpligt för honom. Med yrkesskicklig person avses i denna lag arbetssökande som har antingen yrkesutbildning och därtill hörande nödvändig arbetserfarenhet eller på motsvarande sätt tillräckligt lång arbetserfarenhet inom ifrågavarande bransch för att ha uppnått yrkesskicklighet.

Om en person inom den i 2 mom. nämnda tiden om tre månader ingår arbetsavtal om arbete som med beaktande av hans yrkesskicklighet är lämpligt för honom och som börjar inom tre månader från det arbetsavtalet ingicks, har han utan att förlora sin rätt till dagpenning rätt att under denna tid vägra ta emot sådant arbete som skulle hindra honom från att ta emot det i arbetsavtalet avsedda arbetet.

Om en person enligt arbetskraftsmyndighetens uppskattning inte under de tre första abetslöshetsmånaderna kommer att kunna anvisas med beaktande av hans yrkesskicklighet lämpligt arbete inom sin pendlingsregion och han inte är villig att ta sådant arbete annorstädes eller att ta emot med beaktande av sin arbetsförmåga lämpligt arbete inom sin pendlingsregion, anses han ha vägrat ta emot arbete på det sätt som avses i 1 mom.

En ensamstående person kan inte utan att förlora sin rätt till dagpenning vägra ta emot sådant honom erbjudet fast heltidsarbete utanför sin pendlingsregion som tryggar hans utkomst och för vilket betalas i 1 mom. nämnd lön, om det på den nya orten på skäliga villkor finns tillgång till en bostad som lämpar sig för den arbetslöse. Detsamma gäller en person med familj, vars familjeförhållanden inte utgör hinder för flyttning, om det på den nya orten på skäliga villkor finns tillgång till en lämplig bostad för den arbetslöse och hans familj. En person kan likväl vägra ta emot arbete som erbjuds honom utanför hans pendlingsregion, om han har en vägande personlig orsak. Personen i fråga skall alltid höras för utredande av dessa angelägenheter. (12.7.1993/665)

En person kan utan att förlora sin rätt till dagpenning vägra att ta emot arbete utanför rikets gränser.

Det som bestäms i 6 mom. tillämpas inte på en person i en annan sådan stat där han söker arbete, om till honom under denna tid betalas arbetslöshetsdagpenning enligt ett för Finland bindande internationellt avtal. (11.7.1997/680)

En person har giltigt skäl att vägra ta emot erbjudet deltidsarbete då lönen för arbetet och den arbetslöshetsdagpenning som eventuellt betalas till honom, efter avdrag av kostnader för arbetsresor och övriga kostnader som beror på att han tar emot arbetet, blir mindre än den arbetslöshetsdagpenning som betalas till honom. Med deltidsarbete avses arbete där arbetstiden är högst 75 procent av den maximala arbetstiden för en heltidsanställd arbetstagare inom branschen. (11.7.1997/680)

2 mom. har upphävts genom L 11.7.1997/680 .

En person har giltigt skäl att vägra ta emot arbete utanför sin pendlingsregion, om detta skall anses vara oskäligt med beaktande av hans språkkunskap.

En person kan vägra att ta emot ett erbjudet arbete utan att förlora sin rätt till arbetslöshetsdagpenning också av något annat skäl än de som avses i 1-3 mom., om detta skäl i fråga om giltigheten är jämförbart med dessa.

En person som utan giltigt skäl vägrar att delta i eller genom sitt eget förfarande vållar att han inte blir vald till sådan av arbetskraftsmyndigheten anvisad för honom lämpad utbildning, under vilken utkomsten för honom och dem han skall försörja skäligen tryggas så som stadgas i lagen om arbetskraftspolitisk vuxenutbildning, eller som efter att ha påbörjat en utbildning utan giltigt skäl har avbrutit eller av eget förvållande har blivit avstängd från utbildningen, har under två månader, räknat från det han vägrade delta i utbildningen, inte blev vald, avbröt utbildningen eller blev avstängd från den, inte rätt till arbetslöshetsdagpenning. Som sådan utbildning betraktas i fråga om personer under 20 år en yrkesutbildning där eleven får de skäliga sociala förmåner som de som utbildas har rätt till. (30.12.1997/1401)

Det som i 7 § 6 och 7 mom. bestäms om skyldighet att ta emot arbete tillämpas på sådan i 1 mom. avsedd utbildning som ordnas utanför rikets gränser. (11.7.1997/680)

En person som utan giltigt skäl har lämnat sitt arbete eller själv har varit orsak till att anställningsförhållandet upphört, har under tre månader inte rätt till arbetslöshetsdagpenning. Om arbetet skulle ha varat högst fem dagar, har han eller hon under en månad inte rätt till arbetslöshetsdagpenning. Om en person genom sitt eget förfarande har varit orsak till att ett arbetsavtal inte har kommit till stånd, har han eller hon under två månader inte rätt till arbetslöshetsdagpenning. Om arbetet skulle ha varat högst fem dagar, har han eller hon under en månad inte rätt till arbetslöshetsdagpenning. Tiden räknas från den dag då personen genom sitt eget förfarande har varit orsak till att arbetsavtal inte har kommit till stånd eller från den dag då anställningsförhållandet upphörde.

En person som utan giltig orsak upprepade gånger vägrar delta i åtgärder som arbets-kraftsmyndigheten erbjuder i syfte att klarlägga arbetsförmågan eller arbetskonditionen eller i sådan arbetslivsträning som erbjuds av arbetskraftsmyndigheten och som ingår i den plan för arbetssökande som avses i 10 c § lagen om arbetskraftsservice (1005/1993) eller i arbetsprövning på en arbetsplats eller i andra därmed jämförbara åtgärder som måste anses vara skäliga och som främjar sysselsättningen eller som avbryter en sådan åtgärd, har under två månader inte rätt till arbetslöshetsdagpenning. Tiden räknas från den dag då han eller hon vägrade eller avbröt åtgärden.

Har en arbetstagare, vars arbetsavtal har sagts upp på en grund som avses i 7 kap. 2 § arbetsavtalslagen eller i 39 § sjömanslagen (423/1978) eller vars arbetsavtal har upphävts på det sätt som avses i 8 kap. 1 § arbetsavtalslagen eller 49 § sjömanslagen, bevisligen bestritt uppsägningen inom uppsägningstiden eller upphävandet inom tre månader efter att anställningsförhållandet upphört, och kan arbetstagarens förfarande inte anses vara uppenbart grundlöst, kan det innan ett slutligt avgörande i saken har fattats inte anses att arbetstagaren själv, på det sätt som avses i 1 mom., har varit orsak till att anställningsförhållandet upphörde. Om anställningsförhållandet efter en lagakraftvunnen dom eller något annat avgörande som skall betraktas som slutligt skall anses ha upphört av en orsak som beror av arbetstagaren, skall 31 § tillämpas på återkrav av arbetslöshetsdagpenning som för den tid som avses i 1 mom. har utbetalts utan grund.

En person som vägrar delta i utarbetandet av den plan för arbetssökande som avses i lagen om arbetskraftsservice är inte berättigad till arbetslöshetsdagpenning under två månader från den dag då han eller hon vägrade. En person som utan giltig orsak väsentligen försummar att följa planen för arbetssökande i fall som avses i 10 e § 2 mom. lagen om arbetskraftsservice är inte berättigad till arbetslöshetsdagpenning under två månader. Tiden räknas från den dag då arbetskraftsmyndigheten har konstaterat försummelsen.

Den som under de närmast föregående sex månaderna innan han eller hon anmälde sig vid arbetskraftsbyrån har varit mindre än sex veckor på arbetsmarknaden och inte kan ange något godtagbart skäl till sin frånvaro, har under två månader efter det han eller hon anmälde sig som arbetslös arbetssökande inte rätt till arbetslöshetsdagpenning. En person anses ha varit på arbetsmarknaden om han eller hon har varit i sådant arbete som avses i 16 § 2 mom. eller har varit sysselsatt i företagsverksamhet eller varit arbetssökande vid en arbetskraftsbyrå.

En person har giltigt skäl att lämna sitt arbete i de fall som avses i 8 kap. 1 § 2 mom. arbetsavtalslagen. (26.1.2001/61)

Har en person tagit emot ett arbete som med beaktande av hans yrkesskicklighet inte kan anses vara lämpligt för honom, har han giltigt skäl att lämna arbetet under den tid han skulle ha varit berättigad att vägra ta emot arbetet utan att förlora sin rätt till dagpenning.

En person har rätt att lämna sitt arbete utan att förlora sin rätt till dagpenning också av något annat skäl än de som avses i 1 och 2 mom., om detta skäl i fråga om giltigheten är jämförbart med dessa.

En person har giltig orsak att inte följa planen för arbetssökande till den del han eller hon skulle ha rätt att vägra ta emot motsvarande arbete, utbildning eller sysselsättningsfrämjande åtgärder som arbetskraftsmyndigheten erbjuder med stöd av 7, 7 a och 8 § samt 9 § 2 mom.

Såsom pendlingsregion som avses i denna lag betraktas, om inte något annat följer av särskilda skäl, en persons boningsort samt de orter där personer från boningsorten allmänt har sina arbetsplatser eller där det med motsvarande tidsåtgång och till motsvarande kostnader är möjligt att ha sin sedvanliga dagliga arbetsplats. I syfte att åstadkomma en enhetlig praxis fastställer arbetsministeriet utgående från arbetskraftskommissionernas beredning årligen föreskrifter om pendlingsområden enligt denna lag. (30.12.1999/1324)

Tillämpningen av 7 § 4 och 5 mom. förutsätter att lämplig arbetskraft till en arbetsplats utanför pendlingsregionen inte står att få inom den pendlingsregion där det lediga arbetstillfället finns. (28.12.1990/1367)

Om en person upprepade gånger utan giltig orsak vägrar att ta emot arbete som avses i 7 § eller ta del i utbildning som avses i 8 §, eller om av hans förfarande annars kan dras den slutsatsen att han inte vill ta emot arbete eller ta del i utbildning som kan anses lämpa sig för honom, har han inte rätt till arbetslöshetsdagpenning förrän han i minst tre månader har varit i arbete eller tagit del i utbildning som avses i 8 §.

När de tider som avses i 7, 8, 9 och 11 § beräknas anses en månad ha 30 dagar.

Arbetslöshetsdagpenning betalas efter det att en person varit arbetslös arbetssökande vid arbetskraftsbyrån en tid som motsvarar sammanlagt sju fulla arbetsdagar under högst åtta på varandra följande kalenderveckor. Självrisktiden åläggs en gång per maximal utbetalningstid för arbetslöshetsdagpenning enligt 26 §. Som självriskdagar kan inte räknas de dagar för vilka en person inte är berättigad till jämkad dagpenning på grund av att arbetstidsgränserna enligt 17 § 2 och 3 mom. överskrids.

Till självrisktiden räknas de dagar personen omedelbart efter det arbetslösheten börjat har varit arbetsoförmögen utan att för denna tid uppbära dagpenning enligt sjukförsäkringslagen eller annan motsvarande lagstadgad ersättning eller av arbetsgivaren lön för sjukdomstiden.

Om orsaken till att en person är förhindrad att arbeta är andra arbetstagares stridsåtgärd som inte står i samband med personens anställningsvillkor eller arbetsförhållanden, är han eller hon oberoende av 1 och 2 mom. berättigad till dagpenning om han eller hon annars uppfyller villkoren för erhållande av dagpenning. (26.1.2001/61)

Rätt till grunddagpenning har den som uppfyller de allmänna villkoren för utkomstskydd för arbetslösa enligt 2 kap. samt arbetsvillkoret.

Arbetsvillkoret blir uppfyllt då personen under de närmast föregående 24 månaderna ( granskningsperioden ) i 43 kalenderveckor har varit i sådant arbete där arbetstiden under varje kalendervecka har uppgått till minst 18 timmar eller där den regelbundna arbetstiden enligt arbetsavtalet under en utjämningsperiod har varit åtminstone i genomsnitt minst 18 timmar per kalendervecka och lönen har betalts enligt kollektivavtal eller, om det inte finns något kollektivavtal inom branschen, lönen för heltidsarbete under en månad motsvarar minst ett 40-faldigt belopp av grunddagpenningen. Vid uppfyllandet av arbetsvillkoret kan på personens begäran också beaktas en sådan period om fyra på varandra följande kalenderveckor, under vilken arbetstiden uppgår till sammanlagt minst 80 timmar fördelad på varje vecka. Arbetet kan inräknas i arbetsvillkoret endast en gång. Vid uppfyllandet av arbetsvillkoret beaktas arbete som personen har utfört efter att ha fyllt 16 år. På arbetsvillkoret tillämpas dessutom 16 § 3–5 mom. Till den tid i arbete som avses i detta moment hänförs hälften av det arbete i fråga om vilket arbetsgivaren för lönekostnaderna har fått sådant stöd som avses i 2 § 2 mom. och 2 a kap. lagen om arbetsmarknadsstöd. (22.2.2002/137)

För den som idkar företagsverksamhet enligt 1 a § blir arbetsvillkoret uppfyllt då han under de närmast föregående 48 månaderna i sammanlagt 24 månader har arbetat såsom företagare i företagsverksamhet som till sin omfattning har varit väsentlig. I arbetsvillkoret kan också inräknas arbete som uppfyller arbetsvillkoret i 2 mom. och som personen i fråga har utfört under de närmast föregående 24 månaderna. Beträffande arbetsvillkoret tillämpas dessutom 16 a § 4-5 mom. Genom förordning kan utfärdas närmare stadganden om vilken omfattning företagsverksamheten skall ha för att arbetsvillkoret skall vara uppfyllt. (22.12.1994/1317)

På grunddagpenningen tillämpas dessutom 16 § 7 och 8 mom. (22.12.1994/1317)

14 § har upphävts genom L 30.12.1993/1541 .

Grunddagpenning betalas inte till en person för den tid för vilken han är berättigad till dagpenning avvägd enligt förtjänsten.

Berättigad till dagpenning avvägd enligt förtjänsten är medlem av arbetslöshetskassa ( försäkrad ) som har varit försäkrad åtminstone de 10 närmast föregående månaderna och som medan han varit försäkrad i en löntagarkassa har uppfyllt arbetsvillkoret. (6.9.1996/666)

Arbetsvillkoret blir uppfyllt då personen under de närmast föregående 24 månaderna ( granskningsperioden ) i 43 kalenderveckor har varit i sådant arbete som omfattas av försäkringen och där arbetstiden under varje kalendervecka har uppgått till minst 18 timmar eller där den regelbundna arbetstiden enligt arbetsavtalet under en utjämningsperiod har varit åtminstone i genomsnitt minst 18 timmar per kalendervecka och lönen har betalts enligt kollektivavtal eller, om det inte finns något kollektivavtal inom branschen, lönen för heltidsarbete under en månad motsvarar minst ett 40-faldigt belopp av grunddagpenningen. Vid uppfyllandet av arbetsvillkoret kan på personens begäran också beaktas en sådan period om fyra på varandra följande kalenderveckor, under vilken arbetstiden uppgår till sammanlagt minst 80 timmar fördelad på varje vecka. Arbetet kan inräknas i arbetsvillkoret endast en gång. Till den tid i arbete som avses i detta moment hänförs hälften av det arbete i fråga om vilket arbetsgivaren för lönekostnaderna har fått sådant stöd som avses i 2 § 2 mom. och 2 a kap. lagen om arbetsmarknadsstöd. (21.12.2001/1397)

Inom branscher där regleringen av arbetstiden avviker från det normala kan under förutsättningar som närmare stadgas genom förordning avsteg göras från det krav som gäller arbetstid per vecka, om vederbörande på grundval av arbetsförtjänsten kan anses få sin utkomst av detta arbete.

Om någon på grund av sjukdom, anstaltsvård, värnplikt, studier, barnafödsel eller vård av barn eller av något annat därmed jämförligt godtagbart skäl är förhindrad att vara på arbetsmarknaden, kan den i 2 mom. nämnda granskningsperioden förlängas i motsvarande mån, dock med högst sju år. (6.9.1996/666)

Om den försäkrade har varit borta från arbetsmarknaden utan godtagbart skäl längre tid än sex månader eller under en längre tid än 18 månader har arbetat som företagare enligt 1 a §, betalas till honom inte enligt förtjänsten avvägd dagpenning för löntagare förrän han på nytt har uppfyllt det i 1 mom. nämnda arbetsvillkoret. Den 24 månader långa granskningsperioden börjar härvid vid den tidpunkt då han efter sin frånvaro eller efter ovan nämnt företagararbete har börjat arbeta. (22.12.1994/1317)

6 mom. har upphävts genom L 6.9.1996/666 . (6.9.1996/666)

Skall enligt en internationell överenskommelse som är bindande för Finland försäkrings- eller arbetsperioder som har fullgjorts i en annan stat beaktas när rätten till dagpenning avvägd enligt förtjänsten bestäms, räknas sådana perioder med i arbetsvillkoret, om personen omedelbart innan han blev arbetslös har arbetat i Finland minst fyra veckor eller om arbetet avsetts pågå i fyra veckor men har upphört av en orsak som inte beror av personen i fråga. (28.6.1993/554)

Har en person med stöd av en internationell överenskommelse som är bindande för Finland fått dagpenning för den tid under vilken han har sökt arbete i en annan stat och har personen inte återvänt till Finland inom den tid om högst tre månader som gäller beträffande rätten till dagpenning enligt överenskommelsen, skall dagpenning inte börja betalas på nytt om personen inte i fyra veckor har arbetat i Finland eller i fyra veckor här fått sådan utbildning som avses i 8 §. (28.6.1993/554)

Berättigad till dagpenning avvägd enligt för tjänsten är en i 1 a § avsedd företagare som är medlem av arbetslöshetskassa och som har varit försäkrad åtminstone de 24 närmast föregående månaderna och som medan han varit försäkrad i en företagarkassa har uppfyllt arbetsvillkoret för företagare.

Arbetsvillkoret för företagare blir uppfyllt då han under de närmast föregående 48 månaderna (granskningsperioden) i sammanlagt 24 månader har arbetat såsom företagare i företagsverksamhet som till sin omfattning har varit väsentlig. Genom förordning kan utfärdas närmare stadganden om vilken omfattning företagsverksamheten skall ha för att arbetsvillkoret skall vara uppfyllt.

Om en medlem av en löntagarkassa inom en månad efter det att han har inlett företagsverksamhet och utträtt ur löntagarkassan blir medlem av en företagarkassa, kan utan hinder av 1 och 2 mom. i arbetsvillkoret för företagare även inräknas högst sex månader av den tid som han såsom medlem av en löntagarkassa har intjänat som arbetsvillkor och försäkringsvillkor enligt 16 § 2 mom.

Om någon på grund av sjukdom, anstaltsvård, värnplikt, studier, barnafödsel eller vård av barn eller av något annat därmed jämförligt godtagbart skäl är förhindrad att vara på arbetsmarknaden, kan den i 2 mom. nämnda granskningsperioden förlängas i motsvarande mån, dock med högst sju år. (6.9.1996/666)

Om den försäkrade har varit borta från arbetsmarknaden utan godtagbart skäl längre tid än ett år, betalas till honom inte enligt förtjänsten avvägd dagpenning för företagare förrän han på nytt har uppfyllt det i 2 mom. nämnda arbetsvillkoret. Den 48 månader långa granskningsperioden börjar härvid vid den tidpunkt då han efter sin frånvaro har inlett företagsverksamhet.

En i Finland bosatt arbetstagare som utför i sjömanslagen (423/1978) avsett arbete på ett utländskt handelsfartyg i utrikesfart har rätt till arbetslöshetsdagpenning avvägd enligt förtjänsten enligt bestämmelserna om löntagare i denna lag, om den arbetslöshetskassa vars medlem han är på de villkor och grunder som social- och hälsovårdsministeriet fastställt har ordnat tilläggsförsäkring. På finansieringen av tilläggsförsäkringen tillämpas bestämmelserna om statsandel i 2 kap. lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner (555/1998) . Till övriga delar ansvarar arbetslöshetskassan i fråga för finansieringen av tilläggsförsäkringen.

Utan hinder av 23 § 1 mom. och 24 § har social- och hälsovårdsministeriet rätt att fastställa beloppet av och grunderna för bestämmandet av en förmån som betalas i form av en sådan tilläggsförsäkring som avses i 1 mom. Det fulla beloppet får dock inte vara större än vad som i lagen bestäms om beloppet av arbetslöshetsdagpenning avvägd enligt förtjänsten.

Rätt till jämkad arbetslöshetsdagpenning har under de förutsättningar som nämns i 1 och 2 §§ samt 2-6 kap. i denna lag

Rätten till jämkad arbetslöshetsdagpenning föreligger inte, om arbetstiden i de fall som nämns i 1 mom. 1 och 8 punkten under en granskningsperiod om en vecka och i de fall som nämns i 1 mom. 2–5 punkten under en granskningsperiod om en månad eller fyra på varandra följande kalenderveckor överstiger 75 procent av den inom branschen tillämpade maximiarbetstiden för arbetstagare i heltidsarbete. (26.1.2001/61)

Rätten till arbetslöshetsdagpenning föreligger inte om den ordinarie arbetstiden enligt arbetsavtalet i de fall som nämns i 1 mom. 1-5 punkten under utjämningsperioden överstiger 75 procent av den inom branschen tillämpade maximiarbetstiden för arbetstagare i heltidsarbete. (6.9.1996/666)

Den jämkade arbetslöshetsdagpenningen utbetalas så att dagpenningen och 50 procent av inkomsten sammanlagt per månad eller fyra på varandra följande kalenderveckor ( jämkningsperiod ) kan uppgå till det belopp som annars hade kunnat betalas i dagpenning. (6.9.1996/666)

Dagpenning avvägd enligt förtjänsten kan utbetalas till ett sådant belopp att summan av dagpenningen jämte eventuella barnförhöjningar och arbetsinkomsten under jämkningsperioden motsvarar högst 90 procent av den lön som ligger till grund för den enligt förtjänsten avvägda dagpenningen, likväl till minst samma belopp som den arbetslöse skulle ha rätt att få i grunddagpenning. (28.6.1994/586)

Då dagpenningen fastställs kan en kortare tid än den som nämns i 1 mom. användas som jämkningsperiod, om den arbetslöse tar emot ett arbete enligt 17 § 1 mom. 5 punkten som infaller under två jämkningsperioder. Då en kortare jämkningsperiod används, skall arbetsinkomsten under jämkningsperioden omvandlas till beräknad arbetsinkomst. Inkomsten av arbete enligt 17 § 1 mom. 5 punkten skall beaktas vid jämkningen, även om den arbetslöse inte har varit arbetssökande enligt 4 §. (28.6.1994/586)

Då dagpenningen fastställs kan när en förändring enligt 17 § 1 mom. 1-4 punkten börjar eller upphör som jämkningsperiod också betraktas en kortare tid än den som nämns i 1 mom., om förändringen börjar eller upphör mitt under en månad. Den jämkade dagpenningen fastställs då med stöd av den beräknade arbetsinkomsten. (28.6.1994/586)

Den beräknade arbetsinkomsten fås genom att dagslönen multipliceras med talet 21,5. Dagslönen fås genom att inkomsten för arbetet divideras med antalet beräknade arbetsdagar som ingår i tidsperioden.

Som arbetsinkomst betraktas löneinkomsten jämte skattebelagda naturaförmåner och då det gäller företagsverksamhet också den vid beskattningen konstaterade såsom arbetsinkomst betraktade delen av inkomst av rörelse, yrke eller gårdsbruk eller av annan förvärvsinkomst. Som inkomst kan också fastställas ett belopp som har beräknats eller annars kan konstateras och som motsvarar situationen vid den tidpunkt då arbetslöshetsdagpenningen betalas ut.

Jämkad dagpenning betalas för högst 36 månader. På grundval av 17 § 1 mom. 5 punkten kan jämkad dagpenning betalas även efter nämnda maximitid.

Maximitiden börjar beräknas på nytt när någon utan avbrott under minst sex månader har haft ett i 17 § 2 eller 3 mom. avsett heltidsarbete eller när någon efter det att maximitiden uppnåtts har arbetat i den omfattning som förutsätts i 13 § 2 mom., 16 § 2 mom. eller 16 a §.

Då maximitiderna enligt 26 § beräknas beaktas det belopp som har betalts i jämkad arbetslöshetsdagpenning förvandlat till fulla arbetslöshetsdagpenningar.

Den som har uppnått den i 1 mom. nämnda maximitiden för arbetslöshetsdagpenning, kan utan att förlora sin rätt till dagpenning säga upp sig från sitt arbete.

20 § har upphävts genom L 30.12.1993/1537 .

21 § har upphävts genom L 30.12.1993/1537 .

Grunddagpenningens fulla belopp är 22,22 euro per dag. (21.12.2001/1397)

Grunddagpenningens belopp beräknas med beaktande av vad som stadgas i 17-19 och 27 §§. (30.12.1993/1541)

Den enligt förtjänsten avvägda dagpenningen består av en grunddel, som är lika stor som en full grunddagpenning, och en förtjänstdel. Förtjänstdelen utgör 45 procent av skillnaden mellan dagslönen och grunddelen. Då lönen per månad är större än 90 gånger grunddelen, är förtjänstdelen i fråga om den del av dagslönen som överskrider denna gräns 20 procent. Beloppet av den enligt förtjänsten avvägda dagpenningen jämte barnförhöjning kan vara högst 90 procent av den försäkrades dagslön, dock minst lika stor som grunddelen jämte eventuell barnförhöjning. (21.12.2001/1397)

Vid förvandling av den per månad beräknade lönen till dagslön eller tvärtom anses månaden omfatta 21,5 arbetsdagar.

Den enligt förtjänsten avvägda dagpenningen beräknas utgående från personens stabiliserade lön för den tid omedelbart innan arbetslösheten började under vilken han har uppfyllt arbetsvillkoret enligt 16 § 2 mom. Om arbetet eller löneinkomsten har varit av säsongbetonad eller oregelbunden art, beräknas den enligt förtjänsten avvägda dagpenningen på det per månad beräknade beloppet av årsinkomsten. När den maximala utbetalningstiden för arbetslöshetsdagpenning enligt 26 § 4 mom. börjar räknas från början, bestäms den lön som ligger till grund för dagpenningen på nytt. Den arbetslöshetsdagpenning som bestäms utgående från de nya inkomstuppgifterna är dock minst lika stor som grunddagpenningen och minst 80 procent av den föregående arbetslöshetsdagpenning som har betalts ut till samma person. Jämförelsen görs dock med den fulla dagpenningen för en helt och hållet arbetslös. De barnförhöjningar som avses i 24 § ingår inte i de dagpenningar som används vid jämförelsen. För den som får delinvalidpension eller deltidspension bestäms rätten till dagpenning avvägd enligt förtjänsten utgående från det läge som råder när utbetalningen av pensionen börjar. Detsamma gäller den som har fått deltidspension omedelbart före den enligt förtjänsten avvägda dagpenningen. Vad som stadgas ovan gäller den som har varit alterneringsledig enligt 1 § 1 mom. lagen om försök med alterneringsledighet (1663/95) eller har fått deltidstillägg enligt 34 a § sysselsättningsförordningen (130/93) . Genom förordning stadgas närmare om fastställande av den lön som ligger till grund för den enligt förtjänsten avvägda dagpenningen. (6.9.1996/666)

Om någon har haft en bisyssla beaktas lönen eller inkomsten av denna inte då beloppet av den enligt förtjänsten avvägda dagpenningen fastställs. (30.12.1993/1537)

En företagares enligt förtjänsten avvägda dagpenning bestäms med iakttagande i tillämpliga delar av 23 § 1 och 2 mom.

Dagpenningen bestäms på grundvalen av den arbetsinkomst enligt vilken den person som idkat företagsverksamhet under sammanlagt högst 24 månader innan han blev arbetslös har varit försäkrad i en företagarkassa. Arbetsinkomsten får dock inte bestämmas till ett högre belopp än vad den fastställda arbetsinkomsten enligt lagen om pension för företagare eller lagen om pension för lantbruksföretagare utgör för nämnda tid eller lönen enligt lagen om pension för arbetstagare i genomsnitt har varit under nämnda tid. Har arbetsinkomsten under ovan nämnda tid ändrats, räknas den dagpenningsgrundande arbetsinkomsten så att det sammanlagda beloppet av de fastställda arbetsinkomsterna divideras med motsvarande tid. En ökning av arbetsinkomsten med mera än 20 procent beaktas dock inte. Genom förordning kan stadgas närmare om fastställande av den arbetsinkomst som ligger till grund för den enligt förtjänsten avvägda dagpenningen.

Till en mottagare av arbetslöshetsdagpenning som skall försörja barn under 18 år betalas dagpenningen jämte barnförhöjning, vilken för ett barn är 4,21 euro, för två barn sammanlagt 6,18 euro och för tre eller flera barn sammanlagt 7,97 euro.

De i 22 och 24 § angivna beloppen justeras så som föreskrivs i lagen om folkpensionsindex (456/2001) .

Grunddagpenning och enligt förtjänsten avvägd dagpenning betalas för sammanlagt högst 500 arbetslöshetsdagar. Om en person har fyllt 60 år innan maximitiden har gått ut, betalas dagpenning dock till utgången av den kalendermånad under vilken maximitiden 500 dagar går ut. Om förmåner för vissa arbetslöshetsdagar har utbetalts till den arbetslöse i en annan stat med stöd av en överenskommelse om utkomstskydd för arbetslösa som Finland har ingått med staten i fråga, inräknas också dessa arbetslöshetsdagar i ovan nämnda maximiantal. Det sammanlagda antalet arbets-, självrisk-, arbetslöshetsdagpennings- och ersättningsdagar under varje kalendervecka får vara högst fem. Vid beräknandet av maximiantalet på fem dagar betraktas som ersättningsdagar också sådana dagar då den arbetslöse får utbildningsstöd enligt lagen om arbetskraftspolitisk vuxenutbildning. (6.9.1996/666)

Utan hinder av vad 1 mom. stadgar om maxiantalet dagar kan till den som fyllt 57 år innan maximitiden gått ut dessutom betalas grunddagpenning eller dagpenning avvägd enligt förtjänsten högst till utgången av den kalendermånad under vilken han fyller 60 år. (6.9.1996/666)

3 mom. har upphävts genom L 6.9.1996/666 . (6.9.1996/666)

Den i 1 mom. avsedda maximitiden börjar räknas från början, när arbetsvillkoret enligt 16 § 2 mom. har uppfyllts efter det att den arbetslöse har blivit berättigad till arbetslöshetsdagpenning. Detsamma gäller när någon som avses i 1 a § i en följd har uppfyllt arbetsvillkoret i 16 a § 2 mom. (6.9.1996/666)

Om någon erhåller annan än i 5 § nämnd lagstadgad förmån eller folkpension med stöd av 22 § 2 mom. folkpensionslagen, minskas beloppet av hans fulla grunddagpenning eller den dagpenning avvägd enligt förtjänsten som utbetalas till honom med förmånens belopp. Härvid beaktas dock inte följande pensioner eller sociala förmåner: (27.2.1987/226)

Vid förvandling av ovan i 1 mom. nämnd, per månad beräknad förmån till dagsförmån eller tvärtom anses månaden omfatta 21,5 dagar.

Om någon får av arbetsgivaren ordnad tilläggspension som överstiger minimikraven enligt lagen om pension för arbetstagare, minskas beloppet av hans fulla grunddagpenning eller den dagpenning avvägd enligt förtjänsten som utbetalas till honom med pensionsbeloppet.

Om en person som har rätt till arbetslöshetsdagpenning eller maken får stöd för hemvård av barn enligt lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn (1128/1996) , minskas beloppet av hans fulla grunddagpenning eller den dagpenning avvägd enligt förtjänsten som utbetalas till honom med förmånens belopp. Det stöd för hemvård av barn som betalas till maken avdras inte, om maken själv sköter barnet och därför inte har rätt till arbetslöshetsdagpenning eller arbetsmarknadsstöd enligt lagen om arbetsmarknadsstöd. Om båda makarna är arbetslösa och får arbetslöshetsdagpenning eller arbetsmarknadsstöd, avdras beloppet av den makes förmån som beviljats stöd för hemvård av barn. (20.12.1996/1131)

Grunddagpenning skall sökas hos folkpensionsanstalten. Folkpensionsanstalten skall begära ett i 3 § 3 mom. nämnt utlåtande. (8.11.1996/833)

Kan ansökan inte utan oskälig olägenhet inlämnas till folkpensionsanstalten, kan ansökan om grundskydd inlämnas till arbetskraftsbyrån för det område där personen i fråga har sitt egentliga bo och hemvist. Arbetskraftsbyrån skall därefter sända ansökningen jämte det i 3 § 3 mom. nämnda utlåtandet till folkpensionsanstalten. (8.11.1996/833)

Skriftlig ansökan om enligt förtjänsten avvägd dagpenning skall lämnas in till vederbörande arbetslöshetskassa. Denna skall begära i 3 § 3 mom. nämnt utlåtande.

Sökanden skall personligen för arbetskraftsbyrån på sitt område förete av arbetskraftskommissionens eller arbetskraftsbyråns utlåtande förutsatta utredningar, såvida inte arbetskraftsbyrån ger anvisningar om annat förfarande.

Den som söker arbetslöshetsdagpenning är skyldig att lämna socialförsäkringskommissionen eller arbetslöshetskassan de uppgifter som behövs för beviljandet och utbetalningen av arbetslöshetsdagpenningen. Arbetslöshetsdagpenning utbetalas från det rätten till dagpenningen uppkom, dock inte utan särskilt vägande skäl för en längre tid än tre månader före ansökningen om dagpenning. (6.9.1996/666)

Har ansökan om dagpenning avvägd enligt förtjänsten avslagits, anses ansökan om grunddagpenning ha blivit anhängig när ansökningen gjorts hos arbetslöshetskassan, under förutsättning att grunddagpenningen har sökts inom tre månader efter det att sökanden erhöll kännedom om kassans avslagsbeslut. (27.2.1987/226)

När en förmån som arbetslöshetskassan beviljar eller ett ärende som gäller medlemskap i arbetslöshetskassan behandlas skall den som saken gäller beredas tillfälle att bli hörd, om det är uppenbart nödvändigt med tanke på hans fördel. Vid behandlingen iakttas i övrigt i tillämpliga delar principerna i 4, 6, 6 a, 8–12, 16–18, 20, 21, 23 och 24 § lagen om förvaltningsförfarande (598/1982) . En anställd vid en arbetslöshetskassa kan dock utan hinder av vad som bestäms om jäv i 10 § 1 mom. 4 och 5 punkten lagen om förvaltningsförfarande behandla ett ärende som gäller arbetslöshetskassan som arbetsgivare. (30.12.1999/1324)

Arbetsgivare samt statlig, kommunal och annat offentligrättsligt samfunds myndighet, försäkrings- och pensionsanstalterna, pensionsstiftelserna, arbetslöshetskassorna och sådana utbildningsproducenter som avses i lagen om arbetskraftspolitisk vuxenutbildning är skyldiga att på begäran avgiftsfritt lämna arbetskraftsbyråerna, arbetskraftskommissionerna, folkpensionsanstalten, arbetslöshetskassorna och utkomstskyddsombuden samt i denna lag nämnda besvärsinstanser sådana uppgifter som behövs vid prövningen av om den som ansöker om arbetslöshetsdagpenning har rätt till sådan eller som behövs vid beviljandet och utbetalningen av studiesociala förmåner enligt lagen om arbetskraftspolitisk vuxenutbildning samt att avgiftsfritt lämna sökanden sådana uppgifter som gäller sökanden själv, om inte något annat följer av lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) . (21.5.1999/645)

Vederbörande ministerium har rätt att av de myndigheter på vilka verkställigheten av denna lag ankommer, skattestyrelsen, folkpensionsanstalten, penninginrättningar som betalar ut förmåner samt arbetslöshetskassor få uppgifter som behövs vid tillsynen över verkställigheten av denna lag. (30.12.1998/1175)

Arbetskraftsbyråerna och arbetskraftskommissionerna är skyldiga att på begäran delge utkomstskyddsombudet sina arbetskraftspolitiska utlåtanden, i den omfattning som denne anser behövas. (9.2.1990/98)

Skatteförvaltningen skall, för avgörande av grunddagpenningen samt utbildningsstödet och specialstödet enligt lagen om arbetskraftspolitisk vuxenutbildning, årligen utan dröjsmål och före utgången av beskattningsåret lämna folkpensionsanstalten uppgifter om de inkomster som har konstaterats för varje skattskyldig vid beskattningen för året i fråga särskilt för varje inkomstslag samt, beträffande löneinkomsterna, om beloppet av avdraget för inkomstens förvärvande och de naturliga avdragen. (30.12.1991/1716)

Arbetsgivarna samt statens, kommunernas eller andra offentligrättsliga samfunds myndigheter, försäkrings- och pensionsanstalterna, pensionsstiftelserna, pensionsskyddscentralen samt arbetslöshetskassorna är skyldiga att avgiftsfritt lämna social- och hälsovårdsministeriet och folkpensionsanstalten sådana uppgifter som behövs för fullgörandet av skyldigheter som orsakas av internationella överenskommelser. (28.6.1993/554)

Folkpensionsanstalten skall meddela den berörda arbetslöshetskassan, om en mottagare av dagpenning avvägd enligt förtjänsten eller dennas make beviljas stöd för hemvård enligt lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn (1128/1996) . (30.12.1997/1401)

Registret över förmånstagare är ett permanent personregister vid Försäkringsinspektionen som används för skötsel av uppgifter som hänför sig till tillsynen över verkställigheten av utkomstskyddet för arbetslösa och till statistikföringen i fråga om arbetslöshetsförmånerna samt beredningen och uppföljningen av lagstiftning som gäller arbetslöshetsförmånerna. (3.11.2000/912)

I registret får insamlas och registreras nödvändiga uppgifter som finns i systemen för utbetalning av arbetslöshetsförmånerna och som gäller dem som erhållit sådana förmåner som arbetslöshetskassorna betalar ut, de förmåner som har betalts till dem och grunderna för betalningen av förmånerna.

Uppgifterna i registret över förmånstagare utplånas när det konstaterats att en uppgift är onödig med tanke på registrets ändamål.

Den som i handling, som utgivits på basis av denna lag eller med stöd av den utfärdad förordning, uppsåtligen lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter eller som genom att lämna oriktiga uppgifter eller hemlighålla sant sakförhållande fått till stånd att dagpenning utbetalts utan grund, eller som lyft arbetslöshetsdagpenning trots att han skäligen hade bort vara medveten om att han inte hade rätt därtill, skall för utkomstskydds förseelse dömas till böter, om det inte för gärningen stadgats strängare straff i annan lag.

Har en förmån enligt denna lag betalts utan grund eller till ett för stort belopp, skall den överbetalda förmånen återkrävas.

Återkravet kan frångås helt eller delvis, om detta anses skäligt och det att förmånen betalades utan grund inte berodde på svikligt förfarande eller grovt vållande från förmånstagarens eller hans företrädares sida eller om det belopp som betalts utan grund är litet.

Belopp som skall återkrävas kan kvittas mot förmåner som folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan senare betalar, likväl med beaktande av vad som i utsökningslagen stadgas om den minimiutkomstdel som skall undantas vid utmätning av lön. Utan samtycke kan kvittningen dock endast ske mot en förmån enligt denna lag eller en därmed jämställbar annan förmån.

Ett lagakraftvunnet beslut om återkrav får verkställas såsom en dom som har vunnit laga kraft.

Har socialnämnd i enlighet med 38 § socialvårdslagen till arbetslös person betalt förskott mot emotsedd arbetslöshetsdagpenning, utbetalas dagpenningen, till den del den motsvarar förskottet, till socialnämnden på nämndens begäran.

Arbetslöshetsdagpenning kan, om socialnämnden anhåller därom, av särskilt vägande skäl till en del eller i sin helhet, tills vidare eller för viss tid utbetalas till socialnämnden för att användas för underhållet av den arbetslöse, hans familj och i 24 § nämnda barn som han skall försörja. (27.2.1987/226)

Social- och hälsovårdsministeriet skall meddela allmänna anvisningar om utkomstskyddet för arbetslösa i syfte att åstadkomma en enhetlig praxis i fråga om grundskyddet och förtjänstskyddet. Ministeriet har dessutom rätt att i syfte att åstadkomma en enhetlig praxis meddela arbetslöshetskassorna bindande föreskrifter om förfarandet vid beviljande, betalning och återkrav av förmåner enligt denna lag. Anvisningarna och föreskrifterna bereds av Försäkringsinspektionen. (3.11.2000/912)

Folkpensionsanstalten skall genom förmedling av sina lokalbyråer sköta utbetalningen av sådana i denna lag nämnda förmåner som hör till grundskyddet.

Angående andra uppgifter för den arbetskraftskommission som är verksam i samband med arbetskraftsbyrå än de som nämns i 3 § 3 mom. stadgas genom förordning. Genom förordning stadgas också om kommissionens sammansättning, beslutförhet och beslutsfattande, om ersättning för dess kostnader samt om arvoden till dess medlemmar.

35 § har upphävts genom L 3.11.2000/912 .

36 § har upphävts genom L 21.5.1999/645 .

Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassan skall för utmätning på begäran av behörig myndighet meddela beloppet av den dagpenning som de betalar samt de uppgifter som de har om övriga anstalter som betalar ut utkomstförmåner.

Grunddagpenning och därtill ansluten barnförhöjning betalas av statens medel och intäkter av löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie. Staten skall månatligen betala sådana förskott att deras belopp motsvarar det belopp som det beräknas att staten skall betala det året och att förskottet räcker till för att täcka utgifterna under varje månad. De förvaltningskostnader som folkpensionsanstalten åsamkas av verksamhet enligt denna lag skall räknas till anstaltens förvaltningskostnader.

Om betalningen av statsandelen bestäms närmare genom förordning.

Folkpensionsanstalten kan använda förskott som avses i 1 mom. också för kostnader som avses i artiklarna 69 och 70 i Rådets förordning om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EEG nr 1408/71).

Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassan skall i ärenden som gäller beviljande, förvägrande och återkrav av dagpenning meddela sökanden ett skriftligt beslut. (8.11.1996/833)

I sådant bindande utlåtande av arbetskraftskommission och arbetskraftsbyrå som avses i 3 § 3 mom. får ändring inte sökas genom särskilda besvär.

I ärenden som avser utkomstskydd för arbetslösa är arbetslöshetsnämnden första rättsmedcisinstans.

Arbetslöshetsnämnden består av en ordförande, som kan sköta uppdraget som huvudsyssla, samt ett behövligt antal vice ordförande, lagfarna medlemmar, läkarmedlemmar samt representanter för arbetskraftsmyndigheterna och arbetsmarknadsorganisationerna, vilka samtliga handlar under domaransvar. För andra medlemmar än ordförande och vice ordförande förordnas personliga suppleanter. (23.12.1987/1193)

Statsrådet förordnar ordföranden och vice ordförandena samt de övriga medlemmarna och deras suppleanter för tre år i sänder. Angående deras rätt att kvarstå i uppdraget gäller i övrigt vad som är stadgat om innehavare av domartjänst. Av arbetsmarknadsmedlemmarna skall hälften förordnas på förslag av arbetsgivarföreningarnas mest representativa centralorganisationer och hälften på förslag av arbetstagarnas och tjänstemännens fackföreningars mest representativa centralorganisationer. Ordföranden, vice ordförandena och de lagfarna medlemmarna samt deras suppleanter skall ha avlagt examen som medför behörighet för domartjänst och vara väl förtrogna med utkomstskyddsfrågor. Läkarmedlemmarna och deras suppleanter skall vara legitimerade, med försäkringsmedicin förtrogna läkare. Nämnden kan i sin verksamhet vara indelad i sektioner. Sektion är beslutför då ordföranden, en medlem som utsetts på förslag av arbetsgivarföreningarnas mest representativa centralorganisationer och en medlem som utsetts på förslag av arbetstagarnas och tjänstemännens fackföreningars mest representativa centralorganisationer samt en företrädare för arbetskraftsmyndigheterna är närvarande. Vid handläggningen av ett ärende vars avgörande på ett väsentligt sätt beror på medicinska synpunkter skall en närvarande medlem vara läkare.

Vid behandlingen av ärenden i arbetslöshetsnämnden tillämpas förvaltningsprocesslagen (586/1996) , om inte något annat bestäms särskilt. Om det behövs för att ett ärende skall kunna utredas, verkställs i arbetslöshetsnämnden muntlig förhandling på det sätt som bestäms i 37 § förvaltningsprocesslagen. (5.3.1999/301)

Laga kraft vunnet beslut av arbetslöshetsnämnden får verkställas såsom laga kraft vunnen dom.

Arbetslöshetsnämnden arbetar i anslutning till social- och hälsovårdsministeriet. Kostnaderna för dess verksamhet betalas av statens medel.

Angående arbetslöshetsnämnden stadgas närmare genom förordning.

Den som är missnöjd med folkpensionsanstaltens eller arbetslöshetskassans beslut får söka ändring i beslutet hos arbetslöshetsnämnden och den som är missnöjd med arbetslöshetsnämndens beslut får söka ändring hos försäkringsdomstolen. I försäkringsdomstolens beslut får ändring inte sökas genom besvär.

Besvärsskriften skall lämnas in till folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan inom 30 dagar från det ändringssökanden fick del av beslutet.

Folkpensionsanstaltens eller arbetslöshetskassans beslut skall trots ändringssökande följas till dess ärendet har avgjorts genom ett beslut som vunnit laga kraft.

Om folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan till alla delar godkänner de yrkanden som framställts i de besvär som inlämnats till den, skall den ge ett rättelsebeslut i ärendet. I ett rättelsebeslut får ändring sökas enligt 40 §.

Kan folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan inte rätta det beslut som besvären avser så som nämns i 1 mom., skall den inom 30 dagar från besvärstidens utgång sända besvärsskriften och sitt utlåtande till besvärsinstansen för behandling. Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan kan härvid genom ett interimistiskt beslut rätta sitt tidigare beslut till den del den godkänner yrkandet i besvären. Om besvären redan har sänts till besvärsinstansen, skall denna omedelbart underrättas om det interimistiska beslutet. I det interimistiska beslutet får ändring inte sökas.

Från den i 2 mom. föreskrivna tiden kan avvikelse göras, om inhämtandet av en tilläggsutredning som behövs med anledning av besvären kräver det. Ändringssökanden skall härvid utan dröjsmål underrättas om att tilläggsutredning inhämtas. Besvärsskriften och utlåtandet skall dock alltid lämnas till besvärsinstansen inom 60 dagar från bvärstidens utgång.

Har besvär som anförs hos arbetslöshetsnämnden eller försäkringsdomstolen kommit in efter utgången av den tid som nämns i 40 §, kan besvärsinstansen trots förseningen ta upp besvären till prövning, om det finns vsnande skäl till förseningen.

Ändringssökanden anses ha fått del av beslutet den sjunde dagen efter den då beslutet postades under den adress han uppgivit, om inte något annat visas.

42 § har upphävts genom L 5.3.1999/301 .

Om ett lagakraftvunnet beslut som gäller en förmån enligt denna lag grundar sig på en oriktig eller bristfällig utredning eller uppenbart står i strid med lag, kan försäkringsdomstolen på framställning av folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan eller på ansökan av den som saken gäller, efter att ha berett de övriga parterna tillfälle att bli hörda, undanröja beslutet och bestämma att ärendet skall behandlas på nytt. Efter att ha gjort en ovan nämnd framställning kan folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan, tills ärendet har avgjorts på nytt, temporärt inställa utbetalningen av förmånen eller betala den till de belopp framställningen avser.

Likaså kan Försäkringsinspektionen för försäkringsdomstolen föreslå att ett på ovan nämnt sätt felaktigt beslut av en arbetslöshetskassa eller av arbetslöshetsnämnden skall undanröjas. Efter att ha gjort en ovan nämnd framställning kan Försäkringsinspektionen temporärt inställa utbetalningen av förmånen eller förordna att den skall betalas till de belopp framställningen avser. (3.11.2000/912)

Om ny utredning framkommer i ett ärende som gäller beviljande av förvägrad förmån eller utökande av redan beviljad förmån, skall folkpensionsanstalten eller arbetslösnetskassan pröva ärendet på nytt. Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan kan utan hinder av ett tidigare lagakraftvunnet beslut bevilja en förvägrad förmån eller utöka en redan beviljad förmån. Arbetslöshetsnämnden och försäkringsdomstolen kan tillämpa motsvarande förfarande när de behandlar ärenden som gäller ändringssökande. I beslutet får ändring sökas enligt 40 §.

Grundar sig ett beslut av folkpensionsanstalten eller en arbetslöshetskassa på en klart oriktig eller bristfällig utredning eller på uppenbart oriktig tillämpning av lag, kan folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan med samtycke av den som saken gäller undanröja sitt felaktiga beslut och avgöra ärendet på nytt.

Innehåller ett beslut ett uppenbart skriv- eller räknefel, skall folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan rätta det. Ett fel får dock inte rättas, om rättelsen leder till ett oskäligt resultat för den som saken gäller.

Angående rättelse skall en anteckning göras i folkpensionsanstaltens eller arbetslöshetskassans liggarexemplar. Den som saken gäller skall tillställas ett rättat eller nytt beslut. Om ändringssökande är anhängigt i fråga om beslutet, skall folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan meddela besvärssinstansen att rättelseärendet upptagits till behandling samt tillställa även besvärsinstansen sitt beslut i detta ärende.

I ett beslut genom vilket folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan inte har godkänt ett yrkande på rättelse av fel får ändring inte sökas genom besvär.

När folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan behandlar ett ärende som gäller rättelse av sak- eller skrivfel kan den temporärt inställa utbetalningen av förmånen helt eller delvis.

43 b § har upphävts genom L 18.4.1997/330 .

Vid varje arbetskrafts- och näringscentral finns ett av arbetsministeriet förordnat utkomstskyddsombud som övervakar att de utlåtanden som avses i 3 § 3 mom. är lagenliga och enhetliga. Utkomstskyddsombudet har rätt att enligt 40 § söka ändring i ett ärende som gäller de arbetskraftspolitiska förutsättningarna för erhållande av arbetslöshetsdagpenning genom att anföra besvär hos arbetslöshetsnämnden eller försäkringsdomstolen inom 30 dagar efter det beslutet gavs samt enligt 43 § hos försäkringsdomstolen när det är fråga om undanröjande av ett lagakraftvunnet beslut. (30.12.1999/1324)

Utkomstskyddsombudet har rätt att vara närvarande och yttra sig vid arbetskraftskommissionens möten.

Utkomstskyddsombudet kan bestämma att folkpensionsanstalten, arbetslöshetskassan eller arbetslöshetsnämnden skall delge honom beslut som gäller namngivna personer. (8.11.1996/833)

Närmare stadganden om utkomstskyddsombuden utfärdas genom förordning.

Arbetslöshetsdagpenningarna utbetalas minst en gång i månaden i efterskott.

2 mom. har upphävts genom L 636/2001. (13.7.2001/636)

Vore sådan rat av arbetslöshetsdagpenning som skall betalas till vederbörande för en månad mindre än grunddagpenningen, utbetalas ingen dagpenning.

Har en beviljad arbetslöshetsdagpenning inte lyfts inom sex månader från det att den stått att lyfta, är dagpenningen förverkad, om det inte av någon särskilt vägande orsak prövas skäligt att besluta annorlunda. (27.2.1987/226)

Har någon erhållit arbetslöshetsdagpenning för den tid för vilken honom retroaktivt beviljas folkpension eller pension på basis av arbets- eller tjänsteförhållande eller företagarverksamhet, generationsväxlings- eller avträdelsepension, avträdelseersättning, avträdelsestöd eller förtidspension för frontveteraner, får arbetslöshetskassan eller folkpensionsanstalten från den pension eller avträdelseersättning eller det avträdelsestöd som skall betalas retroaktivt indriva det dagpenningsbelopp som för nämnda tid betalts utan grund. (8.11.1996/833)

Arbetslöshetskassan eller folkpensionsanstalten skall minst två veckor innan pensionen, avträdelseersättningen eller avträdelsestödet utbetalas meddela pensionsanstalten att pensionen, avträdelseersättningen eller avträdelsestödet enligt 1 mom. skall betalas till arbetslöshetskassan eller folkpensionsanstalten. (8.11.1996/833)

Har någon utan grund erhållit grunddagpenning för den tid för vilken honom retroaktivt beviljas dagpenning avvägd enligt förtjänsten, får folkpensionsanstalten från sistnämnda dagpenning som betalas retroaktivt innehålla den grunddagpenning som för denna tid utbetalts utan grund. På motsvarande sätt får arbetslöshetskassan från grunddagpenning som skall betalas retroaktivt innehålla den dagpenning avvägd enligt förtjänsten som utbetalts utan grund. (8.11.1996/833)

Har någon utan fog erhållit grunddagpenning för den tid, för vilken honom retroaktivt beviljas dagpenning avvägd enligt förtjänsten, får socialförsäkringskommissionen från sistnämnda dagpenning som betalas retroaktivt innehålla den grunddagpenning som för denna tid utbetalts utan fog. På motsvarande sätt får arbetslöshetskassan från grunddagpenning som skall betalas retroaktivt innehålla dagpenning avvägd enligt förtjänsten som utbetalts utan fog. (27.2.1987/226)

Ett avtal om överföring av en rättighet enligt denna lag på någon annan är ogiltigt. (18.4.1997/330)

Vid tillämpningen av denna lag jämställs med make även den med vilken sökanden utan att ingå äktenskap fortgående bor i gemensamt hushåll i förhållanden av äktenskapsliknande natur.

Stadgandena om makar i denna lag tillämpas inte på äkta makar som vunnit hemskillnad eller som annars på grund av söndring varaktigt bor åtskils. (27.2.1987/226)

Genom förordning stadgas om

(22.12.1994/1317)

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.