689/1997

Ett brottmål får inte tas upp till prövning vid domstol, om inte åtal för brottet har väckts av den som enligt lag har åtalsrätt.

2 mom. har upphävts genom L 31.3.2006/243 . (31.3.2006/243)

Åklagaren ska väcka och utföra åtal för brott. (13.5.2011/455)

Bestämmelser om förutsättningarna för att väcka åtal finns i 6 § 1 mom. Dessutom iakttas vad som om målsägandens åtalsbegäran och om andra särskilda förutsättningar för att väcka åtal bestäms någon annanstans i lag. (22.8.2014/670)

Om en målsägande har begärt att åtal ska väckas för ett brott som åklagaren inte får väcka åtal för utan målsägandens begäran och flera personer är misstänkta för delaktighet i brottet, får åklagaren väcka åtal även mot de misstänkta som målsägandens begäran inte gäller. (13.5.2011/455)

Om en vårdnadshavare, intressebevakare eller annan laglig företrädare har begått ett sådant brott som avses i 1 mom. mot den minderårige eller i övrigt mot den som har en intressebevakare, får åklagaren väcka åtal även utan åtalsbegäran. (1.4.1999/445)

Begås mot en omyndig ett brott som åklagaren inte får väcka åtal för utan målsägandens åtalsbegäran, har intressebevakaren eller någon annan laglig företrädare för den omyndige rätt att begära att åtal ska väckas. Är den omyndige minderårig och riktar sig brottet mot den omyndiges person, har dock den omyndiges vårdnadshavare eller en annan laglig företrädare denna rätt. (13.5.2011/455)

Endast den omyndige själv har rätt att begära att åtal skall väckas för ett brott, om det riktar sig mot egendom som han råder över eller gäller en rättshandling som han är behörig att företa. Nämnda rätt har den omyndige ensam också då brottet har riktat sig mot honom och han har fyllt 18 år och uppenbarligen förstår sakens betydelse.

En minderårig som fyllt 15 år har självständig rätt att vid sidan av sin vårdnadshavare eller lagliga företrädare begära att åtal skall väckas för ett brott som riktar sig mot hans person.

Om någons handlingsbehörighet har begränsats på ett annat sätt än genom omyndigförklaring och ett brott för vilket åklagaren inte får väcka åtal utan målsägandens åtalsbegäran riktar sig mot något som intressebevakaren ensam bestämmer om, har intressebevakaren ensam rätt att framställa åtalsbegäran. Intressebevakaren och dennes huvudman har dock vardera rätt att framställa åtalsbegäran om brottet riktar sig mot något som de ska bestämma om tillsammans.

En målsägande ska framställa sin åtalsbegäran till den åklagare eller polismyndighet inom vars verksamhetsområde åtal får väckas för brottet. Framställs begäran till en annan åklagare eller polismyndighet, ska denna utan dröjsmål förmedla begäran till den myndighet som är behörig i ärendet.

Åklagaren ska väcka åtal för ett misstänkt brott, om åklagaren finner

Även om det finns sannolika skäl till stöd för den misstänktes skuld och de övriga förutsättningarna enligt 1 mom. uppfylls, får åklagaren dock med stöd av 7 eller 8 § eller någon annan motsvarande bestämmelse besluta att inte väcka åtal ( åtalseftergift ).

Åklagaren ska fatta beslut om åtalseftergift, om

Ett beslut om åtalseftergift ska motiveras. Av motiveringen ska framgå de omständigheter och bevis samt den bevisvärdering och rättsliga slutledning på vilka beslutet grundar sig.

Åklagaren får meddela åtalseftergift

Kräver ett viktigt allmänt eller enskilt intresse inte något annat, får åklagaren, utöver vad som bestäms i 7 §, besluta om åtalseftergift, om

Om två eller flera brott som misstänks ha begåtts av samma person står under åtalsprövning och den misstänkte genom erkännande har främjat utredningen av ett eller flera av de misstänkta brotten, får åklagaren besluta att åtal inte väcks för alla de misstänkta brott som åtalsprövningen gäller. Åtal måste dock alltid väckas, om ett viktigt allmänt eller enskilt intresse kräver det.

Innan beslut om väckande av åtal fattas, kan åklagaren kalla en part och dennes biträde eller ombud till en muntlig överläggning, om detta gagnar beslutet om väckande av åtal eller behandlingen av saken vid domstol.

Om den som misstänks för brott är yngre än 18 år, måste åklagaren skyndsamt avgöra om han eller hon ska väcka åtal. Även åtalet ska väckas utan dröjsmål. (22.8.2014/670)

Om målsäganden är yngre än 18 år och det misstänkta brottet är ett sexualbrott mot målsäganden eller ett brott mot hans eller hennes liv, hälsa, frihet, integritet, frid eller ära, måste åklagaren skyndsamt avgöra om han eller hon ska väcka åtal. Även åtalet ska väckas utan dröjsmål. (3.2.2023/137)

Om en person misstänks för ett sådant brott mot besöksförbud som inte utifrån en helhetsbedömning ska anses vara ringa, måste åklagaren skyndsamt avgöra om han eller hon ska väcka åtal. Då ska även åtalet väckas utan dröjsmål. (16.2.2023/205)

Om inte ett allmänt intresse kräver något annat, får åklagaren avstå från att yrka på förverkande, om

Beslutet om åtalseftergift skall fattas och delges den som eftergiften gäller och målsäganden i så god tid att målsäganden har tillräckligt med tid för att bereda och väcka åtal som avses i 14 §. Delgivningen skall sändas per post eller med iakttagande av vad 11 kap. rättegångsbalken stadgar.

Till en målsägande som inte är finsk-, svensk- eller samiskspråkig ska det på begäran inom skälig tid ges en avgiftsfri översättning av beslutet om åtalseftergift eller av ett sammandrag av detta. Bestämmelser om översättning finns dessutom i språklagen (423/2003) och samiska språklagen (1086/2003) . (8.1.2016/12)

Har åklagaren med stöd av 7 eller 8 § eller motsvarande lagrum meddelat åtalseftergift, ska åklagaren föra sitt avgörande till domstolen, om den som åtalseftergiften gäller yrkar det. Yrkandet ska skriftligen tillställas åklagaren inom 30 dagar från den delgivning som avses i 9 § 1 mom.

När åklagaren har fört sitt avgörande om åtalseftergift till domstolen ska den som eftergiften gäller utan dröjsmål underrättas om tiden och platsen för behandlingen och om att saken kan avgöras även om han eller hon är frånvarande. Då saken behandlas ska i övrigt i tillämpliga delar följas gällande bestämmelser om rättegång i brottmål.

Åklagaren får på eget eller en parts initiativ vidta åtgärder för att lägga fram ett domsförslag och för att det ska behandlas i en rättegång som avses i 5 b kap, om

Ett domsförslag får läggas fram när

I domsförslaget förbinder sig åklagaren att yrka på straff i enlighet med en lindrigare straffskala enligt 6 kap. 8 a § i strafflagen. Åklagaren kan också förbinda sig att i enlighet med 8 § 2 mom. i detta kapitel avstå från att väcka åtal för ett eller flera misstänkta brott.

Domsförslaget ska avfattas skriftligt och det ska undertecknas och dateras av parterna. I förslaget ska de uppgifter anges som avses i 2 mom. samt åklagarens förbindelse att yrka på straff i enlighet med den lindrigare straffskalan. Åklagaren kan i domsförslaget uppge sin ståndpunkt i frågan om arten av och storleken på det straff som ska dömas ut. För innehållet i ett domsförslag gäller dessutom i tillämpliga delar vad som i 5 kap. 3 § föreskrivs om stämningsansökan.

I ett brottmål där Europeiska åklagarmyndigheten utövar behörighet förutsätts det för framläggande av ett domsförslag att en permanent avdelning vid Europeiska åklagarmyndigheten har samtyckt till förfarandet. Målet ska på det sätt som föreskrivs i artikel 40 i rådets förordning (EU) 2017/1939 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten föras till den permanenta avdelningen för avgörande innan åklagaren fattar beslut om att lägga fram ett domsförslag. (15.1.2021/68)

När åklagaren finner att ett domsförslag om det misstänkta brottet kan läggas fram, ska han eller hon överlägga med den misstänkte eller svaranden i brottmålet om att lägga fram ett domsförslag. Åklagaren ska vid behov utreda om målsäganden samtycker till att målet behandlas i en rättegång som avses i 5 b kap.

Den misstänkte eller svaranden ska förordnas ett biträde för överläggningen, om inte han eller hon uttryckligen vill sköta sitt försvar själv. Också när den misstänkte eller svaranden vill sköta sitt försvar själv ska ett biträde förordnas, om den misstänkte eller svaranden inte klarar av att försvara sig själv eller om han eller hon är under 18 år. I fråga om biträdets behörighetsvillkor gäller vad som föreskrivs i 15 kap. 2 § 1 mom. i rättegångsbalken. Trots det som föreskrivs i 2 kap. 1 § 2 mom. i denna lag ska en försvarare förordnas för en misstänkt eller svarande på hans eller hennes eller åklagarens begäran. Då gäller i övrigt vad som föreskrivs i 2 kap.

Vid överläggningen ska åklagaren och den misstänkte eller svaranden samt dennes biträde vara närvarande, om inte något annat följer av 2 mom. Om det främjar behandlingen av ärendet kan åklagaren även kalla målsäganden till överläggningen och denne har rätt att anlita biträde. Åklagaren kan vid behov också kalla någon annan person till överläggningen. Åklagaren ska i den omfattning som omständigheterna kräver redogöra för den misstänktes eller svarandens och vid behov målsägandens rättigheter samt för domsförslagets betydelse.

När domsförslaget har upprättats ska åklagaren utan onödigt dröjsmål lämna domsförslaget och förundersökningsmaterialet i ärendet samt annat material som betraktas som behövligt till domstolen. Målet blir anhängigt när domsförslaget kommer in till domstolens kansli.

Om åklagaren redan har väckt åtal för det brott som avses i domsförslaget, ska han eller hon lämna domsförslaget till domstolen innan huvudförhandlingen inleds. Åklagaren ska också lämna underrättelse om domsförslaget till den domstol som behandlar åtalet. Domstolen ska avbryta behandlingen av åtalet. Åklagaren ska efter en lagakraftvunnen dom med anledning av domsförslaget eller vid behov annars underrätta den domstol som behandlar åtalet om huruvida behandlingen av åtalet ska avslutas eller om han eller hon fortsätter att driva åtalet.

Om ett domsförslag inte läggs fram, får sådana utsagor som den misstänkte eller svaranden har avgett i samband med en överläggning som avses i denna paragraf inte användas som bevis i ett brottmål.

Om åklagaren har beslutat att meddela åtalseftergift, får han eller hon återta sitt beslut endast om det enligt ny utredning som har kommit fram i saken framgår att beslutet har grundat sig på väsentligt bristfälliga eller felaktiga uppgifter.

Om åklagaren har beslutat att meddela åtalseftergift med stöd av 8 § 2 mom. eller att lägga fram ett domsförslag som avses i 10 §, får han eller hon återta sitt beslut endast om ett erkännande eller samtycke som avses i 2 mom. 1 punkten i den paragrafen återtas eller om beslutet enligt ny utredning som har kommit fram i saken framgår att beslutet har grundat sig på väsentligt bristfälliga eller felaktiga uppgifter.

En högre åklagare har rätt att ta upp ärendet på nytt enligt vad som föreskrivs särskilt.

Ett beslut om att inte yrka på förverkande ska motiveras med iakttagande av 6 a § 2 mom. Beslutet ska delges den som saken gäller så som föreskrivs i 9 §. Dessutom ska 11 § 1 och 3 mom. iakttas.

Om det efter att åtalet har väckts framkommer en omständighet enligt vilken åklagaren hade haft rätt att meddela åtalseftergift med stöd av 7 eller 8 § eller någon annan motsvarande bestämmelse, får han eller hon lägga ned åtalet. Nedläggningsbeslutet ska delges enligt 9 §. (22.8.2014/670)

Åklagaren får dock inte lägga ned åtalet, om svaranden motsätter sig detta eller om dom redan har meddelats i målet.

Åklagaren får även till förmån för svaranden i brottmål söka ändring eller ändra en ändringsansökan som åklagaren gjort till svarandens nackdel.

En målsägande får själv väcka åtal för ett brott endast om åklagaren har beslutat att inte väcka åtal för brottet eller förundersökningsmyndigheten eller åklagaren har beslutat att förundersökning inte ska göras eller att den avbryts eller avslutas. En målsägande får också väcka åtal om förundersökningsåtgärderna har skjutits upp genom undersökningsledarens beslut. (20.1.2012/18)

2 mom. har upphävts genom L 12.6.2015/733 . (12.6.2015/733)

Målsäganden har rätt att förena sig med ett åtal som väckts av åklagaren eller av en annan målsägande samt att åberopa nya omständigheter till stöd för åtalet. Målsäganden får överklaga domstolens avgörande oberoende av om han fört talan i målet eller inte.

En målsägande har rätt att överta ett åtal som åklagaren eller en annan målsägande lägger ned. (13.5.2011/455)

Om målsäganden önskar överta åtalet, skall han skriftligen meddela domstolen detta inom 30 dagar från det att han fick kännedom om att åtalet har lagts ned.

En målsägande som inte övertar åtalet förlorar sin åtalsrätt. Åtalet skall i så fall på yrkande av svaranden i brottmålet förkastas genom dom.

En målsägande som återkallar sin åtalsbegäran har inte därefter rätt att begära att åtal skall väckas med anledning av brottet. En målsägande som lägger ned sitt åtal eller avstår från att väcka eller utföra åtal förlorar sin åtalsrätt.

Är brottet sådant att åklagaren inte får väcka åtal för det utan målsägandens begäran, och har målsäganden återkallat sin begäran innan åklagaren har väckt åtal, får inte heller åklagaren väcka åtal för brottet. En återkallad begäran hindrar dock inte åklagaren från att väcka åtal om återkallandet inte gäller alla som är delaktiga i brottet. (13.5.2011/455)

Har någon avlidit till följd av ett brott, har hans make och barn rätt att såsom målsägande utöva åtalsrätten. Om den avlidne inte hade make eller barn har hans föräldrar och syskon rätt att utöva åtalsrätten. Den avlidnes föräldrar och syskon har rätt att utöva åtalsrätten också i det fall att någon eller några av dem som har primär rätt att utöva målsägandens åtalsrätt är misstänkt för brottet i fråga.

Om en målsägande annars avlidit, har i 1 mom. nämnda anhöriga samma rätt att framställa åtalsbegäran samt väcka och utföra åtal som målsäganden skulle ha haft, dock inte om målsäganden har velat att åtalsbegäran inte skall framställas eller åtal väckas.

Den som är misstänkt för brott har rätt att själv sköta sitt försvar under förundersökningen och rättegången.

På den misstänktes begäran kan en försvarare förordnas för honom, om

För den misstänkte skall förordnas en försvarare på tjänstens vägnar, om

Domstolen kan förordna ett rättegångsbiträde för att bistå målsäganden under förundersökningen och, om målsäganden har anspråk i ett mål som drivs av åklagaren, under rättegången, när målet gäller

Till försvarare och till målsägandebiträde ska med stöd av 1 och 1 a § förordnas ett offentligt rättsbiträde eller en advokat. Om ett lämpligt offentligt rättsbiträde eller en lämplig advokat inte finns att tillgå eller det finns andra särskilda skäl till det, kan ett sådant rättegångsbiträde med tillstånd som avses i lagen om rättegångsbiträden med tillstånd (715/2011) förordnas till försvarare eller målsägandebiträde. Den som förordnas till försvarare eller målsägandebiträde ska ges tillfälle att bli hörd om förordnandet till uppdraget. (17.6.2011/719)

Om den misstänkte eller målsäganden själv har föreslagit en person som fyller behörighetsvillkoren till sin försvarare eller sitt målsägandebiträde, skall denne utses om särskilda skäl inte kräver något annat.

Till försvarare får inte utses den som

Om en försvarare förordnas för den misstänkte, kan för honom eller henne inte förordnas ett biträde med stöd av rättshjälpslagen (257/2002) . Om det med stöd av rättshjälpslagen har förordnats ett biträde för den misstänkte innan det förordnas en försvarare för honom eller henne, skall biträdet förordnas till försvarare. (5.4.2002/260)

Under de förutsättningar som framgår av 1 a § kan för en målsägande som blir hörd personligen för utredning av saken och anses behöva stöd vid förundersökningen och i rättegången förordnas en stödperson som har tillräcklig kompetens för att sköta uppdraget.

Utöver det som i 1 a § föreskrivs om förordnande av ett rättegångsbiträde och i 3 § om förordnande av en stödperson för en målsägande, kan domstolen förordna ett rättegångsbiträde för att under förundersökningen bistå också någon annan person som har varit föremål för ett koppleribrott som avses i 20 kap. 10 eller 11 § i strafflagen än en målsägande, om inte ett förordnande av särskilda skäl anses onödigt, och en stödperson för att bistå personen under förundersökningen och rättegången, om den som varit föremål för brott hörs personligen för utredning av saken och antas behöva stöd. (8.7.2022/728)

På ett rättegångsbiträde och en stödperson för en person som avses i 1 mom. tillämpas vad som i detta kapitel föreskrivs om ett rättegångsbiträde och en stödperson för en målsägande.

En försvarare, ett målsägandebiträde och en stödperson förordnas av den domstol där brottmålet är väckt eller där det kan väckas. Förordnandena kan på de villkor som bestäms i 13 § 1 mom. i rättshjälpslagen ges retroaktivt så att de gäller nödvändiga åtgärder som redan har vidtagits i målet. Om behandlingen av målet har avslutats och den tid som har bestämts för sökande av ändring inte ännu har gått ut, ges ovan nämnda förordnanden av den domstol som senast har behandlat målet. (19.12.2008/928)

I ärenden som avses i 1 mom. är tingsrätten domför i sammansättning med en domare. Frågan om ett förordnande kan överföras för att behandlas tillsammans med det brottmål för vilket förordnande begärs. Ifall begäran om förordnande behandlas i kansliet och ärendet inte avgörs i överensstämmelse med begäran, skall sökanden i god tid innan beslutet ges skriftligen underrättas om vilken dag beslutet kommer att ges. (23.5.2003/382)

Om förutsättningarna enligt 1 § för förordnande av försvarare upphör, förfaller förordnandet till försvarare, om inte domstolen på grund av svarandens rättsskydd av särskilda skäl beslutar annat. Beträffande återkallande av en försvarares, ett målsägandebiträdes och en stödpersons förordnande gäller i tillämpliga delar vad som i rättshjälpslagen bestäms om biträde. (19.12.2008/928)

En försvarare och ett målsägandebiträde får inte utan domstolens tillstånd sätta någon annan i sitt ställe.

Försvararen och målsägandebiträdet skall med omsorg och enligt god advokatsed tillvarata huvudmannens rätt och fördel samt i detta syfte verka för ärendets utredning.

Försvararen och målsägandebiträdet skall så snart som möjligt överlägga med huvudmannen och inleda arbetet på hans biträdande samt vidta de åtgärder som behövs för att dennes rätt skall kunna tillvaratas. Han skall även vid behov biträda huvudmannen om denne överklagar domen hos en högre domstol.

Ett förordnande med stöd av detta kapitel för försvararen och målsägandebiträdet gäller också vid särskild rättegång vid vilken målsägandens privaträttsliga anspråk med stöd av 3 kap. 3 § förordnats bli behandlat.

Beträffande försvarare och målsägandebiträde gäller dessutom i tillämpliga delar vad som i 15 kap. rättegångsbalken bestäms om rättegångsombud och rättegångsbiträde.

Den som förordnats till stödperson skall lämna målsäganden personligt stöd under förundersökningen och rättegången och hjälpa honom i frågor som gäller handläggningen av ärendet.

Till en försvarare och ett målsägandebiträde som förordnats enligt detta kapitel betalas av statens medel arvode och ersättning med iakttagande i tillämpliga delar av det som i 17 och 18 § i rättshjälpslagen bestäms om arvode och ersättning till biträden. En svarande för vilken det har förordnats en försvarare eller en målsägande som har fått ett rättegångsbiträde befrias från skyldigheten att betala de avgifter som avses i 4 § 1 mom. 3 punkten i rättshjälpslagen. En svarande som har fått en försvarare och en målsägande som har fått ett rättegångsbiträde ersätts för bevisningskostnader med iakttagande av vad som föreskrivs i 4 § 2 mom. i rättshjälpslagen. Till en stödperson som förordnats enligt detta kapitel samt till ett vittne som har åberopats av en svarande som har fått en försvarare och av en målsägande som har fått ett rättegångsbiträde betalas ersättning med iakttagande av vad som föreskrivs i lagen om bestridande av bevisningskostnader med statens medel (666/1972) . (19.12.2008/928)

Beträffande motpartens ersättningsskyldighet gentemot staten gäller i tillämpliga delar 22 § rättshjälpslagen.

Ändring i beslut som avses i 4 § och i denna paragraf söks med iakttagande i tillämpliga delar av 26 § rättshjälpslagen.

Om domstolen finner att den misstänkte har gjort sig skyldig till det brott som var föremål för den förundersökning och den rättegång för vilken en försvarare förordnats, ska han eller hon åläggas att till staten betala de ersättningar som med stöd av 10 § betalats av statens medel. Om den misstänkte uppfyller de ekonomiska förutsättningar för erhållande av rättshjälp som avses i rättshjälpslagen, får ersättningen inte vara större än den skulle vara enligt rättshjälpslagen. Försvararen ska visa att dessa förutsättningar föreligger, om målet inte är sådant att det är onödigt.

Talan beträffande ett privaträttsligt anspråk med anledning av det i åtalet avsedda brottet får föras i samband med åtalet. Förs talan inte i samband med åtalet, skall talan föras i den ordning som stadgas för rättegång i tvistemål.

Om åtal för ett brott och talan beträffande ett privaträttsligt anspråk med anledning av brottet var för sig är anhängiga vid en domstol, kan domstolen besluta att det privaträttsliga anspråket skall handläggas i samband med åtalet.

Om åtalet är anhängigt vid en annan domstol, kan den domstol där talan beträffande ett privaträttsligt anspråk med anledning av brottet är anhängigt överföra talan att handläggas i samband med åtalet, om det finns särskilda skäl för det.

Har ett privaträttsligt anspråk framställts i samband med åtalet, kan domstolen förordna att anspråket skall behandlas särskilt enligt vad som stadgas om rättegången i tvistemål.

Ett beslut om förenande eller åtskiljande av mål får inte överklagas.

En svarande i brottmål eller någon annan mot vilken privaträttsliga anspråk riktas får i samband med åtalet väcka talan mot en tredje man enligt vad som stadgas om väckande av talan i tvistemål i 18 kap. 5 § 1 mom. rättegångsbalken.

Tredje man får i samband med åtalet väcka talan mot endera parten eller bägge parterna såsom stadgas i 18 kap. 5 § 2 mom. rättegångsbalken.

Om åtalet avvisas eller läggs ned eller målsäganden förklaras ha förlorat sin åtalsrätt, kan domstolen på yrkande av en part förordna att det privaträttsliga anspråket skall behandlas särskilt enligt vad som stadgas om rättegång i tvistemål.

Om ett sådant yrkande inte framställs, avskrivs målet.

Återkallar käranden sitt privaträttsliga anspråk sedan svaranden avgivit sitt svaromål, skall domstolen dock avgöra målet, om svaranden yrkar det.

Om åtalet förkastas, kan det privaträttsliga anspråket dock prövas eller behandlingen av anspråket fortsättas i den ordning som stadgas för rättegång i tvistemål.

Har åklagaren väckt åtal för ett brott, är han eller hon på målsägandens begäran skyldig att i samband med åtalet även föra målsägandens talan beträffande dennes privaträttsliga anspråk mot svaranden på grund av brottet, om detta kan ske utan väsentlig olägenhet och anspråket inte är uppenbart ogrundat. Om åklagaren inte åtar sig att driva målsägandens privaträttsliga anspråk, ska han eller hon meddela målsäganden detta med iakttagande av vad som föreskrivs i 1 kap. 9 § 1 mom. (13.5.2011/455)

Målsäganden skall framställa sin begäran under förundersökningen eller till åklagaren. Han skall samtidigt uppge de omständigheter som anspråket grundar sig på.

När åklagaren söker ändring i avgörandet på ett åtal skall han under de förutsättningar som stadgas i 1 mom. också söka ändring i avgörandet på målsägandens ersättningsanspråk, om avgörandet har berott på avgörandet i åtalsärendet.

Om målsäganden, eller någon annan som har sådan rätt, under förundersökningen eller annars har uppgett att han själv vill framställa sina privaträttsliga anspråk med anledning av det brott som stämningsansökan avser, eller åklagaren har meddelat att han trots målsägandens begäran inte har för avsikt att föra dennes talan med anledning av anspråket, skall målsäganden eller en sådan annan person som avses ovan ges möjlighet att inom en viss tid skriftligen framställa sina anspråk och grunderna för anspråken till domstolen, vid äventyr att anspråken annars kan avvisas i samband med behandlingen av brottmålet.

Domstolen kan även per telefon eller med hjälp av någon annan lämplig dataförmedling uppmana målsäganden eller någon annan som har rätt att framställa privaträttsliga anspråk i saken att inom en viss tid framställa sina anspråk och grunderna för anspråken till domstolen. Härvid tillämpas inte det som i 1 mom. föreskrivs om avvisande av anspråk. Anspråken och grunderna för dem får på domstolens begäran tillställas domstolen per telefon eller med hjälp av någon annan lämplig dataförmedling. Om sådana anspråk eller grunder för anspråk som har framställts muntligen är oklara, kan domstolen kräva att de bekräftas skriftligen. (31.3.2006/243)

Om inte något annat följer av 5 kap. 5 eller 6 § i rättegångsbalken, kan ett anspråk enligt 1 eller 2 mom. prövas i samband med ett brottmål även om den som framställt anspråket inte är närvarande i rätten. (31.3.2006/243)

När ett åtal har väckts kan privaträttsliga anspråk på grund av brottet utan stämning framställas mot svaranden, om domstolen med hänsyn till den utredning som skall läggas fram och övriga omständigheter anser att det kan ske utan olägenhet.

Åtal för ett brott skall prövas av domstolen på den ort där brottet har begåtts. Ett brott anses vara begånget både där gärningen begicks och där följden av gärningen framträdde eller, om brottet stannade vid ett försök, där följden av det fullbordade brottet skulle ha framträtt. Om ett brott har begåtts på flera orter som hör till olika domkretsar, är domstolen på varje ort behörig.

Är det när åtalet väcks inte med säkerhet känt var brottet har begåtts, kan åtalet prövas vid någon av de domstolar inom vars domkrets brottet kan antas vara begånget eller den som skall åtalas påträffas.

Åtal för ett brott kan också prövas av den domstol inom vars domkrets den som skall åtalas bor eller stadigvarande vistas, om det med hänsyn till den utredning som skall läggas fram, rättegångskostnaderna och andra omständigheter anses lämpligt att målet behandlas av den.

Åtal för ett brott som avses i 12 eller 13 kap. i strafflagen behandlas i Helsingfors tingsrätt.

Angående behörig domstol i ärenden som gäller vissa brott föreskrivs särskilt.

Om inte något annat föreskrivs någon annanstans i lag, prövas åtal för ett brott som har begåtts utanför Finland av domstolen på den ort där den som ska åtalas bor, vistas eller påträffas eller av domstolen på den ort där målsäganden har sitt hemvist.

Har någon begått flera brott, får åtalen för dem alla prövas av den domstol som är behörig att behandla något av åtalen, om det därigenom blir möjligt att snabbare eller lättare döma ut ett gemensamt straff och om det med hänsyn till den utredning som skall läggas fram, rättegångskostnaderna och andra omständigheter anses lämpligt att målet behandlas av den domstolen.

Ett åtal mot delaktiga i ett brott får prövas av den domstol som är behörig med avseende på någon av dem. Har målet tidigare varit anhängigt mot någon av de delaktiga, får också de övriga åtalas vid samma domstol.

Åtalas någon av de delaktiga i ett brott för något annat brott som har begåtts inom en annan domkrets, får åtalen för alla brotten prövas av den domstol som är behörig att behandla något av åtalen, om det med hänsyn till den utredning som skall läggas fram, rättegångskostnaderna och andra omständigheter anses lämpligt att alla åtal behandlas av den domstolen.

Åtal för skilda brott som har begåtts av olika svarande får alla prövas av den domstol som är behörig att behandla något av åtalen, om brotten har samband med varandra och om det med hänsyn till den utredning som skall läggas fram, rättegångskostnaderna och andra omständigheter anses lämpligt att alla åtal behandlas av den domstolen. Har saken tidigare varit anhängig mot någon av svarandena, får också de övriga åtalas vid samma domstol.

När åtal för falsk eller ostyrkt angivelse väcks i anslutning till ett brottmål, som är anhängigt vid domstol, får domstolen även pröva detta åtal.

Den domstol vid vilken åtal har väckts förblir behörig även om de omständigheter som behörigheten grundar sig på förändras efter att brottmålet blev anhängigt.

Den domstol där ett av åklagaren framställt straffyrkande är anhängigt får på framställning av åklagaren av särskilda skäl överföra målet till en annan behörig domstol. Den överförande domstolens beslut och andra åtgärder i samband med målet är i kraft tills den domstol dit målet har överförts beslutar något annat. Målet får likväl inte överföras tillbaka, om inte nya särskilda skäl förutsätter det. (13.5.2011/455)

Ett beslut genom vilket ett mål har över förts eller en framställning om överföring har avslagits får inte överklagas.

När en ändringsansökan i ett brottmål är anhängig i hovrätten får denna, om det finns särskilda skäl, överföra målet till en annan hovrätt där något annat brottmål som gäller samma person är anhängigt.

Ett beslut genom vilket ett mål har överförts eller en framställning om överföring har avslagits får inte överklagas.

Anser en högre domstol att ett brottmål som har förts till dess prövning skall behandlas på nytt av en lägre domstol, får den under de förutsättningar som stadgas i 3 § överföra målet också till en lägre domstol som inte tidigare har behandlat det, om något av de brott som målet gäller har begåtts inom dess domkrets eller om vid den är anhängigt ett annat brottmål som gäller samma person. Målet får dock inte överföras, om det för åtgärden finns något hinder enligt 11 §.

Skall åtal i fråga om någon svarande eller något brott enligt särskilda stadganden behandlas direkt av en högre domstol eller av någon annan tingsrätt än den som avses i 1 eller 2 §, får en annan domstol inte med stöd av 3-5 §§ ta åtalet till prövning.

En hovrätt eller högsta domstolen kan emellertid i samband med ett annat brottmål direkt behandla ett sådant åtal som annars borde behandlas i en lägre domstol, om brotten har samband med varandra och det anses lämpligt att behandla åtalen i en högre domstol med beaktande av den utredning som skall företes, kostnaderna för rättegången och övriga omständigheter. (17.11.2000/963)

Vad 1-11 §§ stadgar om åtal gäller också andra offentligrättsliga yrkanden som grundar sig på brott.

13 § har upphävts genom L 17.11.2000/963 .

Om en högre domstol finner att en lägre domstol inte är behörig att pröva ett brottmål som har anhängiggjorts vid sistnämnda dom stol, eller fastställer den en lägre domstols beslut med detta innehåll, skall den högre domstolen, om så anhållits eller yrkats i ändringsansökan eller ett bemötande med anledning av ändringsansökan eller synnerligen vägande skäl annars kräver det, överföra målet till rätt lägre domstol, om detta med hänsyn till det framlagda materialet är möjligt.

Har ett mål anhängiggjorts vid olika domstolar och har genom laga kraft vunna beslut ansetts att ingen av dem är rätt domstol att pröva målet, skall högsta domstolen, om den finner att någon av domstolarna är rätt domstol, undanröja det felaktiga beslutet och hänvisa målet till fortsatt handläggning vid ifrågavarande domstol.

Åklagaren väcker åtal genom att tillställa tingsrättens kansli en skriftlig stämningsansökan. När domstolen anser det befogat kan den bestämma att åklagaren får väcka åtal genom att själv utfärda stämning. Åklagaren får emellertid alltid själv väcka åtal när målet enligt avsikt skall behandlas i skriftligt förfarande enligt 5 a kap. (31.3.2006/243)

Ett brottmål blir anhängigt då stämningsansökan har kommit till kansliet, eller, om åklagaren utfärdar stämning, när stämningen delges.

2 § har upphävts genom L 22.8.2014/670 .

I stämningsansökan ska uppges

(26.4.2019/589)

I stämningsansökan ska dessutom uppges domstolens och parternas namn samt uppgifter om hur deras lagliga företrädare eller ombud eller biträde kan nås. Domstolen ska också på lämpligt sätt meddelas uppgifter om hur parter, vittnen eller andra som ska höras kan nås per telefon och på något annat sätt. Om någon av uppgifterna ändras senare, ska domstolen meddelas detta utan dröjsmål. (14.5.2010/363)

I stämningsansökan skall antecknas den tid som svaranden varit berövad sin frihet, om den överstiger ett dygn, samt huruvida det finns en orsak som enligt 13 § 1 mom. förutsätter att huvudförhandlingen skall hållas inom två veckor från det att åtalet blir anhängigt.

Åklagaren skall underteckna stämningsansökan.

Åklagaren ska i samband med stämningsansökan, eller så snart som möjligt efter att åtalet har väckts, på det sätt som domstolen bestämmer ge in till domstolen de skriftliga handlingar och föremål som åklagaren vill åberopa som bevis, en utskrift av förundersökningsprotokollet och övriga handlingar som behövs för behandlingen av målet.

Är en stämningsansökan bristfällig, skall åklagaren uppmanas att inom en viss tid avhjälpa bristen. Åklagaren skall samtidigt underrättas om på vilket sätt ansökan är bristfällig.

Domstolen kan på särskilda grunder förlänga den tid som anges i 1 mom.

Domstolen skall genast avvisa målet, om åklagaren inte följer en uppmaning att komplettera stämningsansökan eller om ansökan är så bristfällig att den inte duger som grund för en rättegång, eller om domstolen av något annat skäl inte kan pröva målet.

Är förundersökningen bristfällig på ett sätt som gör att målet inte kan behandlas i ett sammanhang vid huvudförhandlingen, skall domstolen underrätta åklagaren om bristen och uppmana honom att inom en viss tid komplettera förundersökningen.

Om målet inte genast avvisas enligt 6 §, ska domstolen utan dröjsmål utfärda stämning. Stämningen utfärdas av domstolens ordförande eller en tingsnotarie. (10.6.2011/612)

Stämningen, stämningsansökan samt anspråk som avses i 3 kap. 10 § skall delges svaranden så som stadgas i 11 kap. rättegångsbalken.

Stämning får av något särskilt skäl också verkställas så att svaranden delges endast stämningen och meddelas de i 3 § 1 mom. 3–5 punkten avsedda omständigheter som ligger till grund för stämningsansökan. Stämningsansökan och det i 3 kap. 10 § avsedda yrkandet skall härvid utan dröjsmål sändas till svaranden per post i så god tid att svaranden har tillräckligt med tid att bereda sitt försvar innan ärendet behandlas i rätten. Om svaranden inte har någon postadress skall svaranden i samband med stämningen underrättas om i vilken domstols kansli handlingarna finns att få. (31.3.2006/243)

I stämningen skall svaranden uppmanas att skriftligen, inom en tid som domstolen bestämmer, eller muntligen vid domstolens sammanträde avge sitt svaromål med anledning av de yrkanden som framställs mot honom. I stämningen skall svaranden uppmanas att

I uppmaningen kan domstolen nämna särskilda frågor som svaranden skall yttra sig om.

När svaranden svarar på yrkandena ska domstolen dessutom på lämpligt sätt meddelas uppgifter om hur de vittnen som han eller hon ämnar låta förhöra kan nås per telefon och på något annat sätt. Om någon av uppgifterna ändras senare, ska svaranden meddela domstolen detta utan dröjsmål. (14.5.2010/363)

Domstolen kan av särskilda skäl tillåta att ett svaromål som svaranden har uppmanats att avge skriftligen får avges muntligen i domstolens kansli eller på platsen för sammanträdet.

Förberedelsen ska fortsättas muntligen, om detta är nödvändigt så att målet vid huvudförhandlingen kan behandlas i ett sammanhang eller målet kan behandlas på ett strukturerat sätt. (28.1.2022/97)

Förberedelsen skall fortsättas muntligen, om detta av särskilda skäl är nödvändigt så att målet vid huvudförhandlingen kan behandlas i ett sammanhang.

Domstolen kan uppmana en part att före sammanträde för muntlig beredning eller under tiden mellan sammanträden ge domstolen ett skriftligt uttalande, om domstolen anser det vara befogat. Härvid skall domstolen bestämma om vilka frågor parten skall uttala sig.

Vid ett sammanträde där förberedelsen fortsätts muntligen får parterna inte läsa upp eller lämna in rättegångsskrifter eller andra skriftliga utsagor.

En part får dock ur en handling läsa upp sitt yrkande, direkta hänvisningar till rättspraxis och den juridiska litteraturen samt till sådana handlingar som innehåller ett flertal tekniska uppgifter och sifferuppgifter, och som är svåra att förstå om de läggs fram endast muntligen. Dessutom får han använda anteckningar till stöd för minnet.

10 a § har upphävts genom L 19.12.2024/887 , som träder i kraft 1.3.2025. Den tidigare formen lyder:

Ett sammanträde för muntlig förberedelse kan också hållas per telefon eller med anlitande av en teknisk metod för dataöverföring där de som deltar i behandlingen har sådan kontakt att de kan tala med varandra, om domstolen anser att detta är ändamålsenligt.

Domstolen ska under förberedelsen göra en skriftlig sammanfattning av parternas yrkanden, grunderna för yrkandena samt vid behov av bevisen och vad som ska styrkas med varje bevis, om detta behövs med tanke på målets omfattning eller av något annat särskilt skäl.

Sammanfattningen ska göras redan före sammanträdet för muntlig förberedelse, om den kan anses främja den muntliga förberedelsen. Sammanfattningen ska vid behov kompletteras under förberedelsen.

Parterna ska ges tillfälle att yttra sig om sammanfattningen.

Domstolen kan före huvudförhandlingen besluta inhämta sakkunnigutlåtanden, uppta bevisning, förordna att skriftliga bevis eller andra handlingar som behövs för handläggningen av målet skall läggas fram, förrätta syn och vidta andra förberedande åtgärder som behövs för att säkerställa att bevisen finns tillgängliga vid huvudförhandlingen samtidigt.

Om en part vill att en föreberedande åtgärd som nämns i denna paragraf skall vidtas, skall han göra framställning till domstolen om en sådan.

Domstolen kan på skriftlig ansökan av åklagaren eller den misstänkte eller svaranden besluta att höra en person som vittne i ett brottmål så att hans eller hennes identitet och kontaktuppgifter inte avslöjas ( anonymt vittne ), om

Ansökan eller dess bilagor ska innehålla uppgift om vem den person som det yrkas att ska höras som anonymt vittne är, en redogörelse för personens vilja att bli hörd som anonymt vittne samt uppgift om de omständigheter och bevis som sökanden åberopar som stöd för sitt yrkande.

Beslut om anonym bevisning fattas av tingsrätten. Ärendet handläggs vid den tingsrätt som är behörig i åtalsärendet eller där handläggningen av ärendet lämpligen kan ske.

I tingsrätten handläggs ansökan om anonym bevisning av tingsrättens ordförande. Sammanträdet kan även hållas vid en annan tid och på en annan plats än vad som föreskrivs om domstolens sammanträde.

Den domare som har beslutat om anonym bevisning ska vara ordförande vid handläggningen av det brottmål i vilket det anonyma vittnet i fråga ska höras. Om domaren har förhinder att vara ordförande, ska den domare som kommer i dennes ställe sätta sig in i det material som uppkommit i det förfarande där beslut om anonymitet fattades. Också den domare som är ordförande vid handläggningen av brottmålet i besvärsinstansen är skyldig att sätta sig in i materialet.

Domstolen ska handlägga en ansökan om anonym bevisning utan dröjsmål. Domstolen ska också utan dröjsmål förordna ett offentligt ombud för att bevaka den misstänktes eller svarandens intressen, om inte han eller hon själv har framställt ett yrkande om anonym bevisning, samt informera det offentliga ombudet om innehållet i ansökan och dess bilagor. Åklagaren ska höras med anledning av den misstänktes eller svarandens ansökan om anonym bevisning. Domstolen kan även skaffa annan utredning, om det behövs för utredningen av ärendet och inte äventyrar syftet med handläggningen.

Andra än åklagaren och en misstänkt eller svarande som har yrkat på anonym bevisning eller det offentliga ombudet har inte rätt att närvara vid handläggningen av ärendet eller när beslutet avkunnas. Den person som det yrkas att ska höras anonymt kan dock höras. Domstolen kan höra också en annan person än en misstänkt eller svarande som inte har yrkat på anonym bevisning, om det behövs för utredningen av ärendet och hörandet inte äventyrar syftet med handläggningen.

På det offentliga ombudet tillämpas 10 kap. 44–46 § i tvångsmedelslagen (806/2011) .

I fråga om offentlighet och sekretess för de rättegångshandlingar som gäller ett beslut om anonym bevisning tillämpas denna paragraf. Bestämmelser om offentlighet vid muntlig förhandling i ett ärende som gäller anonym bevisning finns i 11 c § 2 mom.

De rättegångshandlingar som gäller ett beslut om anonym bevisning är sekretessbelagda, om inte något annat föreskrivs i 3 mom.

De rättegångshandlingar som gäller ett beslut om anonym bevisning blir, om inte domstolen bestämmer något annat med stöd av 4 mom., offentliga som följer:

Sekretesstiden för de rättegångshandlingar som omfattas av sekretess enligt denna paragraf är 60 år. Dessutom kan domstolen bestämma att de rättegångshandlingar som gäller ett beslut om anonym bevisning ska vara sekretessbelagda i högst 60 år som följer:

Trots det som föreskrivs ovan i denna paragraf om sekretess för rättegångshandlingarna

Tingsrättens beslut om anonym bevisning får överklagas hos hovrätten genom besvär utan att anmäla missnöje. Besvärsskriften ska ges in till den domstol som fattade beslutet inom sju dagar från det att beslutet avkunnades. Tingsrätten ska utan dröjsmål skicka besvärsskriften och akten i ärendet till hovrätten.

Ändringssökandens motpart har rätt att skriftligt bemöta besvären. Motparten ska ge in sitt bemötande till den tingsrätt som fattade beslutet inom sju dagar från utgången av besvärstiden. Bemötandet ska sändas till hovrätten utan dröjsmål.

Hovrättens beslut får överklagas hos högsta domstolen genom besvär, genom att ansöka om besvärstillstånd på det sätt som föreskrivs i 30 kap. i rättegångsbalken. Ett beslut av hovrätten om att bifalla anonym bevisning ska dock iakttas genast, om inte högsta domstolen bestämmer något annat.

Besvären ska behandlas skyndsamt.

När förberedelsen har slutförts skall målet utan dröjsmål överföras till huvudförhandling.

Om domstolen anser det onödigt att begära ett skriftligt svaromål eller genomföra muntlig förberedelse, skall målet direkt överföras till huvudförhandling.

Om svaranden är häktad eller har meddelats reseförbud eller avstängts från tjänsteutövning, ska huvudförhandlingen påbörjas inom två veckor från det att brottmålet blev anhängigt. Tidsfristen är tre veckor om muntlig förberedelse genomförs i målet. Fattas ett beslut om häktning, reseförbud eller avstängning från tjänsteutövning efter det att åtal har väckts, räknas tiden från beslutet. (28.1.2022/97)

Om svaranden är häktad eller har meddelats reseförbud eller avstängts från tjänsteutövning, skall huvudförhandlingen hållas inom två veckor från det att brottmålet blev anhängigt. Fattas ett beslut om häktning, reseförbud eller avstängning från tjänsteutövning efter det att åtal har väckts, räknas tiden från beslutet.

Om en svarande som inte har fyllt 18 år åtalas för ett brott för vilket, under de omständigheter som nämns i åtalet, föreskrivs strängare straff än fängelse i sex månader, ska huvudförhandlingen påbörjas inom 30 dagar från det att brottmålet blev anhängigt. Om huvudförhandlingen ställs in ska ny huvudförhandling påbörjas inom 30 dagar från den dag då huvudförhandlingen skulle ha påbörjats. (3.2.2023/137)

Om målsäganden i ett brottmål inte har fyllt 18 år och det misstänkta brottet är ett sexualbrott mot målsäganden eller ett brott mot hans eller hennes liv, hälsa, frihet, integritet, frid eller ära, ska huvudförhandlingen påbörjas inom 30 dagar från det att brottmålet blev anhängigt. Om huvudförhandlingen ställs in ska ny huvudförhandling påbörjas inom 30 dagar från den dag då huvudförhandlingen skulle ha påbörjats. (3.2.2023/137)

Fristen i 1–3 mom. kan förlängas utöver den tid som föreskrivs ovan, om detta krävs med hänsyn till en sådan åtgärd som avses i 7 eller 11 §, gemensam handläggning av åtal eller av någon annan viktig orsak. (3.2.2023/137)

Ett brottmål som gäller brott mot besöksförbud ska behandlas skyndsamt om inte brottet utifrån en helhetsbedömning ska anses vara ringa.

Domstolen kan hålla huvudförhandling för att behandla en rättegångsfråga eller sådan del av målet som kan avgöras separat, även om målet ännu inte till andra delar kan behandlas vid huvudförhandling.

Till huvudförhandlingen skall kallas

(31.3.2006/243)

Om någon annan än målsäganden eller åklagaren för talan beträffande ett privaträttsligt anspråk med anledning av ett brott, eller om ett sådant anspråk riktas mot någon annan än den åtalade, skall även denne kallas till sammanträdet.

I samband med kallelsen skall en part underrättas om vilken dag och vid vilket klockslag samt var sammanträdet hålls samt vilken påföljden kan vara om han inte infinner sig till sammanträdet. I samband med kallelsen skall en part även få del av de svaromål, skriftliga utsagor eller bevis som motparten har tillställt domstolen.

En målsägande ska underrättas om tiden och platsen för sammanträdet, om målsäganden har begärt det. (8.1.2016/12)

I samband med kallelsen ska en svarande som inte fyllt 18 år underrättas om

Om en part vid huvudförhandlingen vill lägga fram ett bevis som han inte har uppgivit tidigare, skall han utan dröjsmål före huvud förhandlingen tillkännage domstolen detta och samtidigt meddela vad som skall styrkas med beviset.

Ett åtal får inte ändras sedan det väckts. Åklagaren får dock utvidga sitt åtal mot samma svarande till att även omfatta andra gärningar som denne har begått, om domstolen med hänsyn till den utredning som läggs fram i målet och övriga omständigheter anser det lämpligt.

Såsom ändring av åtal betraktas inte att åklagaren begränsar åtalet eller uppger andra lagrum än de som nämns i stämningsansökan eller åberopar någon ny omständighet till stöd för åtalet.

Vad 1 och 2 mom. stadgar om åtal gäller också straffyrkanden som målsäganden framför i samband med handläggningen av åtalet. Om ändring av talan vid handläggningen av ett brottmål som målsäganden för ensam stadgas i 7 kap. 23 §.

Ett åtal för flera brott som samma svarande har begått eller för ett brott som har begåtts av flera svarande behandlas i ett sammanhang, om det inte anses lämpligare att de behandlas vart för sig. Detsamma gäller skilda brott som påstås ha begåtts av olika svarande, om det för utredningen av målet är till fördel att åtalen behandlas i ett sammanhang.

Skilda åtal som har upptagits till behandling i ett sammanhang får senare skiljas åt, om det är motiverat med hänsyn till behandlingen av målet.

Vad 1 och 2 mom. stadgar om åtal, tillämpas också på straffyrkanden som drivs mot en juridisk person.

När åklagaren själv får utfärda stämning enligt 1 §, skall stadgandena i 3 och 9 §§ tillämpas på stämningen.

Åklagaren skall sörja för att stämningen, till stämningen fogade handlingar samt kallelser som skall delges i 15 § 1 och 2 mom. avsedda parter samt personer som hörs i bevisningssyfte blir delgivna så som stadgas i 11 kap. rättegångsbalken. Domstolen skall utan dröjsmål underrättas om en delgiven stämning eller kallelse.

Ett mål kan avgöras utan att huvudförhandling hålls ( skriftligt förfarande ), om

I skriftligt förfarande kan inte dömas ut strängare straff än fängelse i nio månader.

Om förundersökningen eller andra omständigheter ger anledning att anta att det finns förutsättningar för skriftligt förfarande, ska svaranden i samband med delgivningen av stämningen, stämningsansökan och ett sådant anspråk som avses i 3 kap. 10 § uppmanas att skriftligen inom 14 dagar från delgivningen meddela tingsrätten om han eller hon erkänner den gärning som anges i åtalet samt avstår från sin rätt till muntlig förhandling och samtycker till att målet avgörs i skriftligt förfarande. Svaranden ska samtidigt upplysas om arten av och den maximala storleken på det straff som åklagaren föreslår. Svaranden ska även upplysas om vad samtycket innebär för behandlingen av målet. (1.6.2018/423)

Svaranden skall i stämningen också uppmanas att skriftligen bemöta de yrkanden som framställs mot honom eller henne. I övrigt gäller angående stämningen i tillämpliga delar 5 kap. 9 §.

Om svaranden inom den utsatta tiden tillställer tingsrätten ett sådant meddelande som avses i 1 mom. och det i övrigt finns förutsättningar enligt 1 § för att avgöra målet i skriftligt förfarande, ordnas ingen huvudförhandling i målet utan saken avgörs utan dröjsmål i skriftligt förfarande, om det inte finns skäl att överföra målet till huvudförhandling.

Tingsrätten kan av särskilda skäl uppmana en part att dessutom tillställa tingsrätten en skriftlig utsaga. Tingsrätten bestämmer då vad parten skall yttra sig om.

Om tingsrätten anser att det är nödvändigt kan den ge en part tillfälle att avge en muntlig utsaga i tingsrättens kansli eller på platsen för sammanträdet. Tingsrätten kan också tillåta att ett svaromål eller en utsaga får avges muntligen i tingsrättens kansli eller på platsen för sammanträdet.

En part kallas till muntligt förhör vid äventyr att målet kan avgöras trots partens utevaro. Tingsrätten kan också bestämma att en part skall infinna sig personligen i tingsrätten, om det anses nödvändigt att parten är personligen närvarande. Härvid iakttas i tillämpliga delar vad som i 8 kap. föreskrivs om kallelse och de hot vid vilka en part kan kallas till sammanträdet.

På avgivande av en muntlig utsaga eller ett muntligt svaromål med anlitande av en teknisk metod för dataöverföring tillämpas vad som föreskrivs i 8 kap. 13 §. (1.6.2018/423)

När muntligt förhör ordnas i ett mål skall en parts muntliga svaromål eller utsaga antecknas i protokollet.

En parts skriftliga svaromål eller utsaga eller ett protokoll som upprättats över en parts muntliga svaromål eller utsaga skall genast delges de parter som handlingen gäller, om detta inte är uppenbart onödigt.

5 § har upphävts genom L 1.6.2018/423 .

Bestämmelser om när tingsrätten är domför i skriftligt förfarande finns i 2 kap. 6 § i rättegångsbalken.

I skriftligt förfarande får till grund för domen eller beslutet läggas endast sådana omständigheter som nämns i åtalet, svarandens erkännande, eventuella skriftliga eller i protokollet antecknade muntliga yrkanden, svaromål eller utsagor som parterna har framställt samt annat skriftligt material som har uppkommit vid behandlingen av målet. Ett förundersökningsprotokoll som har tillställts tingsrätten får läggas till grund för domen eller beslutet endast till den del protokollet har åberopats av parterna.

Tingsrätten skall i god tid innan avgörandet meddelas skriftligen underrätta parterna om vilken dag domen eller beslutet kommer att meddelas. Detta kan göras redan i samband med delgivningen av stämningen.

Tingsrätten skall omedelbart efter det att domen eller beslutet har meddelats sända en kopia av avgörandet till svaranden och till en målsägande som har framställt yrkanden i målet och samtidigt sända de fullföljdsanvisningar som avses i 25 kap. 3 § 2 mom. i rättegångsbalken. I avgörandet skall antecknas att det inte innehåller uppgift om avgörandets laga kraft. Avgörandet och full-följdsanvisningarna får sändas per post till den adress som parten senast har uppgett.

I det skriftliga förfarandet iakttas i övrigt vad som föreskrivs om behandling av brottmål.

Sådana mål som avses i 7 kap. kan inte behandlas i skriftligt förfarande.

Ett domsförslag som avses i 1 kap. 10 § i denna lag och i 3 kap. 10 a § i förundersökningslagen (805/2011) behandlas vid ett förfarande som avses i detta kapitel utan att det ordnas en huvudförhandling enligt 6 kap. i denna lag eller i samband med en sådan huvudförhandling ( erkännanderättegång ).

Vid en erkännanderättegång behandlas utöver domsförslaget också övriga yrkanden som grundar sig på det brott som avses i förslaget.

En erkännanderättegång ska hållas inom 30 dagar från det att målet blivit anhängigt. Om erkännanderättegången inställs, ska en ny erkännanderättegång hållas inom 30 dagar från den dag då rättegången skulle hållas. Om bristfälligheter eller oklarheter i domsförslaget eller någon annan viktig orsak kräver det, får tidsfristen förlängas.

Åklagaren och svaranden ska vara personligen närvarande vid erkännanderättegången. Svaranden ska ha ett biträde, om inte han eller hon under de förutsättningar som anges i 1 kap. 10 a § 2 mom. sköter sitt försvar själv.

Målsäganden ska ges tillfälle att närvara, om han eller hon har privaträttsliga anspråk som inte drivs av åklagaren men behandlas vid erkännanderättegången. Målsägandens utevaro hindrar dock inte att målet avgörs.

Domstolen sköter om att parterna kallas till erkännanderättegången.

Vid erkännanderättegången ska, om domstolen inte beslutar annat, i följande ordning:

Domstolen ska övervaka att målet blir behandlat på behörigt sätt och att ingenting som inte hör till målet tas med i behandlingen. Domstolen ska genom frågor avlägsna oklarheter och brister i parternas yttranden.

Domstolen ska meddela en dom i enlighet med domsförslaget, om

I domen ska dessutom övriga yrkanden som grundar sig på brottet och som har samband med behandlingen avgöras. Domstolen får också fastställa en förlikning med iakttagande av vad som föreskrivs i 20 kap. i rättegångsbalken.

Om domstolen inte meddelar en dom som avses i 4 §, avskrivs målet. Domstolen ska dock på yrkande avgöra frågorna om biträdets arvode och andra kostnader som behandlingen av målet har medfört.

Om målet avskrivs, får de utsagor som svaranden har avgett i samband med en överläggning som avses i 1 kap. 10 a § eller en behandling som avses i detta kapitel inte användas som bevis i ett brottmål.

Vid en erkännanderättegång iakttas i övrigt vad som föreskrivs om behandling av brottmål.

Ett mål som avses i 7 kap. får inte behandlas vid en erkännanderättegång.

Innan huvudförhandlingen inleds skall domstolen utreda om målet kan tas upp till slutlig behandling. Vid behov fattas beslut om åtskiljande av åtal enligt 5 kap. 18 § så att huvudförhandlingen kan ske i ett sammanhang.

Huvudförhandling får inte inledas samt skall inställas och utsättas till en annan dag, om

Huvudförhandlingen får inledas trots sådana hinder som avses i 2 § 4–6 punkten, om det finns anledning att anta att behandlingen av målet inte behöver skjutas upp eller, om behandlingen måste skjutas upp, att någon ny huvudförhandling inte behöver hållas av skäl som anges i 11 §, och uppskovet inte medför någon betydande olägenhet för behandlingen av målet.

Huvudförhandlingen får inledas trots ett sådant hinder som avses i 2 § 2 punkten, om

Bestämmelser om bevisupptagning vid en huvudförhandling som avses i 2 mom. finns i 17 kap. 55 § i rättegångsbalken. (12.6.2015/733)

3 a § har upphävts genom L 12.6.2015/733 .

Bestämmelser om bevisupptagning utom huvudförhandlingen trots att huvudförhandlingen har ställts in och om ny bevisupptagning vid huvudförhandlingen finns i 17 kap. i rättegångsbalken.

Domstolen ska övervaka att målet behandlas på ett strukturerat sätt och att klarhet och ordning iakttas i behandlingen. Domstolen kan också besluta att fristående delar av målet eller någon rättegångsfråga ska behandlas separat eller att andra undantag ska göras från handläggningsordningen enligt 7 §. (28.1.2022/97)

Domstolen skall övervaka att klarhet och ordning iakttas i behandlingen av målet. Domstolen kan också besluta att fristående delar av målet eller någon rättegångsfråga skall behandlas separat eller att andra undantag skall göras från handläggningsordningen enligt 7 §.

Domstolen skall också övervaka att målet blir riktigt behandlat och att sådant som inte hör till målet inte inblandas i det. Om en parts framställning är oklar eller bristfällig, skall domstolen ställa honom de frågor som behövs för att avhjälpa dessa oklarheter och brister.

Målsäganden i ett brottmål ska hålla sig till sanningen när målsäganden redogör för de omständigheter som han eller hon åberopar i målet och yttrar sig om de omständigheter som motparten anför. (12.6.2015/733)

Huvudförhandlingen är muntlig. En part får inte läsa upp eller avge någon skriftlig utsaga till domstolen eller i övrigt framställa saken skriftligt.

En part får dock ur en handling läsa upp sitt yrkande, direkta hänvisningar till rättspraxis och den juridiska litteraturen samt till sådana handlingar som innehåller ett flertal tekniska uppgifter och sifferuppgifter, och som är svåra att förstå om de läggs fram endast muntligen. Dessutom får han använda anteckningar till stöd för minnet.

Om huvudförhandlingen hålls utan att målsäganden eller svaranden är närvarande, skall domstolen på basis av handlingarna till behövliga delar redogöra för vad den frånvarande parten har lagt fram i ärendet.

Vid huvudförhandling ska i följande ordning:

Målsäganden kan delta i behandlingen så att en part eller någon annan person inte är närvarande med iakttagande av vad som föreskrivs i 17 kap. 51 § i rättegångsbalken. (1.6.2018/423)

8 § har upphävts genom L 12.6.2015/733 .

Målet skall vid huvudförhandlingen behandlas i ett sammanhang.

Om huvudförhandlingen inte kan hållas inom en dag, får sammanträdet avbrytas. Sammanträdet skall om möjligt fortsättas under dagar som följer på varandra. Är detta inte möjligt, skall målet behandlas under minst två vardagar i veckan, om inte behandlingen skjuts upp med stöd av 10 §. (31.3.2006/243)

I ett omfattande eller svårt mål kan huvudförhandlingen avbrytas för högst tre vardagar så att parterna kan bereda sig för att framföra sin i 7 § 1 mom. 6 punkten avsedda talan muntligen.

Har huvudförhandlingen inletts, får den uppskjutas endast om

Huvudförhandlingen skall fortsättas så snart som möjligt efter uppskovet. Om svaranden är häktad eller har meddelats reseförbud eller avstängts från tjänsteutövning, och uppskovet inte beror på undersökning av svarandens sinnestillstånd, skall behandlingen fortsättas senast inom 14 dagar från att behandlingen sköts upp eller ett beslut om häktning, reseförbud eller avstängning från tjänsten fattades efter det behandlingen skjutits upp.

Då huvudförhandlingen skjuts upp skall domstolen samtidigt bestämma när behandlingen av målet skall fortsätta och meddela parterna vilken påföljden kan bli av att en part uteblir från förhandlingen. Om det när huvudförhandlingen skjuts upp inte är känt när behandlingen av målet fortsätter, skall domstolen i sinom tid meddela parterna tidpunkten för den fortsatta handläggningen och till den kalla de parter vars närvaro är behövlig.

Om domstolen på grund av bristande domförhet måste ta in en ny medlem under pågående huvudförhandling, ska en ny huvudförhandling hållas. När ett mål behandlas i den sammansättning som avses i 2 kap. 1 § 2 mom. i rättegångsbalken behöver en ny huvudförhandling dock inte hållas, om den nya medlemmen har varit närvarande under hela huvudförhandlingen. En ny huvudförhandling ska likaså hållas, om behandlingen av målet har skjutits upp en eller flera gånger med mer än sammanlagt 30 dagar. (5.12.2008/812)

Även om målet har varit uppskjutet mer än 30 dagar behöver ingen ny huvudförhandling hållas, om det med hänsyn till målets omfattning eller art eller av andra särskilda skäl anses onödigt och det kan anses att huvudförhandlingen har hållits i ett sammanhang trots uppskovet och avbrottet. (1.6.2018/423)

Om huvudförhandlingen har varit uppskjuten för undersökning av svarandens sinnestillstånd, behöver ingen ny huvudförhandling hållas, även om förhandlingen har varit uppskjuten en längre tid än vad som föreskrivs i 1 mom. (1.6.2018/423)

Vid en ny huvudförhandling ska målet behandlas på nytt. Muntlig bevisning som har tagits emot tidigare ska tas emot på nytt genom en bild- och ljudupptagning till den del den anses ha betydelse för målet. På tilläggsförhör, omförhör och framläggande av muntlig bevisning genom hänvisning tillämpas vid en ny huvudförhandling vad som föreskrivs i 26 kap. 15 a § i rättegångsbalken.

Skriftlig bevisning som har tagits emot tidigare ska tas emot på nytt till den del den anses ha betydelse för målet.

Om det finns ett hinder för att bevisning som har tagits emot tidigare tas emot på nytt, ska domstolen i behövlig omfattning ta del av bevisningen på basis av rättegångsmaterialet från den tidigare huvudförhandlingen.

Vid en ny huvudförhandling skall målet behandlas på nytt. Bevisning som har upptagits tidigare skall upptas på nytt till den del detta anses ha betydelse för målet och det inte finns något hinder för bevisupptagningen. I övriga fall skall domstolen i behövlig omfattning ta del av bevisningen på basis av rättegångsmaterialet från den tidigare huvudförhandlingen.

I ett mål som en högre domstol har återförvisat till tingsrätten tas tidigare mottagen muntlig bevisning emot genom en bild- och ljudupptagning vid huvudförhandlingen, om det med hänsyn till skälet till återförvisning kan anses vara lämpligt. Om muntlig bevisning tas emot genom en bild- och ljudupptagning tillämpas på tilläggsförhör, omförhör och framläggande av muntlig bevisning genom hänvisning vad som föreskrivs i 26 kap. 15 a § i rättegångsbalken.

Om domstolen sedan huvudförhandlingen har avslutats anser det nödvändigt att komplettera behandlingen av någon enskild fråga innan målet avgörs och om den fråga som kompletteringen gäller är enkel eller av liten betydelse, får domstolen komplettera behandlingen genom att begära en skriftlig utsaga av parterna. I övriga fall kan behandlingen kompletteras genom att en fortsatt eller ny huvudförhandling hålls i målet.

Vid domstolarna används som handläggningsspråk antingen finska eller svenska, och domstolarna skall ge sina avgöranden på finska eller svenska enligt vad som bestäms i språklagen (423/2003) .

Inom samernas hembygdsområde kan som handläggningsspråk vid domstol användas samiska enligt vad som bestäms i lagen om användning av samiska hos myndigheter (516/1991) .

En part vars eget språk är finska eller svenska har, när något annat än partens eget språk används vid rättegång, rätt till tolkning och översättning enligt vad som bestäms i språklagen.

Bestämmelser om rätten att använda samiska vid rättegång finns i lagen om användning av samiska hos myndigheter.

En svarande och en målsägande i ett brottmål där åklagaren utför åtal har, om han eller hon inte är finsk-, svensk- eller samiskspråkig, rätt att få gratis tolkning vid behandlingen av brottmålet. Domstolen ska på tjänstens vägnar se till att svaranden och målsäganden får den tolkning som han eller hon behöver. (8.11.2013/769)

Domstolen ska se till att tolkning ordnas också när en part är teckenspråkig eller när tolkning behövs på grund av att en part har en syn-, hörsel- eller talskada. (8.11.2013/769)

Om domstolen anser att det är lämpligt, kan tolkning ordnas genom videokonferens eller någon annan lämplig dataförmedling där de som deltar i sammanträdet har sådan kontakt att de kan tala med och se varandra, eller per telefon. (8.11.2013/769)

Till en svarande som inte är finsk-, svensk- eller samiskspråkig ska det inom skälig tid ges en avgiftsfri skriftlig översättning av stämningsansökan och domen till den del de gäller honom eller henne. Till svaranden ska det inom skälig tid även ges en avgiftsfri skriftlig översättning av ett beslut som fattats i brottmålet och av andra väsentliga handlingar eller delar av dem, om översättningen behövs för att bevaka svarandens rättigheter. Till en målsägande som inte är finsk-, svensk- eller samiskspråkig i ett brottmål där åklagaren utför åtal ska det på begäran inom skälig tid ges en avgiftsfri skriftlig översättning av domen till den del den gäller målsäganden och av underrättelsen om tiden och platsen för sammanträdet. Till målsäganden ska det på begäran inom skälig tid även ges en avgiftsfri skriftlig översättning av ett beslut som fattats i brottmålet och av andra väsentliga handlingar eller delar av dem, om översättningen behövs för att bevaka målsägandens rättigheter. (8.1.2016/12)

Med avvikelse från 1 mom. får stämningsansökan, domen eller någon annan väsentlig handling eller delar av eller ett sammandrag av handlingen översättas muntligt för svaranden eller målsäganden, om inte partens rättsskydd kräver att handlingen översätts skriftligt.

Domstolen ska se till att svaranden får tillräcklig information om sin rätt till en översättning av handlingar och vid behov försäkra sig om huruvida svaranden vill ha en översättning av handlingar som avses i denna paragraf. Om svaranden avstår från sin rätt till en översättning av handlingar, behöver ingen översättning ges till svaranden.

Om en part har hörts via tolk eller om stämningsansökan, domen eller någon annan väsentlig handling eller delar av eller ett sammandrag av handlingen i enlighet med 3 § har översatts muntligt för en part vid rättens sammanträde eller om svaranden har avstått från sin rätt till en översättning av handlingar, ska detta antecknas i protokollet, domen eller beslutet.

Om svarandens rättsskydd kräver det, ska skäliga kostnader för behövlig tolkning av överläggningar mellan svaranden och hans eller hennes rättegångsbiträde ersättas av statens medel.

Närmare bestämmelser om de kostnader som ska ersättas med stöd av 1 mom. får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Som tolk eller översättare får anlitas en redbar och annars för detta uppdrag lämplig person som har den skicklighet som krävs för uppdraget.

Domstolen ska utse en ny tolk eller översättare för uppdraget, om en parts rättsskydd kräver det.

7 § har upphävts genom L 12.6.2015/733 .

Målsäganden väcker åtal genom att tillställa tingsrättens kansli en skriftlig stämningsansökan.

Brottmålet blir anhängigt då stämningsansökan har kommit till kansliet.

3 mom. har upphävts genom L 12.6.2015/733 . (12.6.2015/733)

I stämningsansökan skall uppges

I stämningsansökan ska dessutom uppges domstolens och parternas namn samt uppgifter om hur parternas lagliga företrädare eller ombud eller biträde kan nås. Domstolen ska också på lämpligt sätt meddelas uppgifter om hur parter, vittnen eller andra som ska höras kan nås per telefon och på något annat sätt. Om någon av uppgifterna ändras senare, ska domstolen meddelas detta utan dröjsmål. (14.5.2010/363)

Stämningsansökan skall undertecknas av målsäganden eller, om han inte själv har uppsatt den, av den som har gjort det. Denne skall samtidigt uppge sitt yrke och sin boningsort.

Till stämningsansökan skall fogas de skriftliga bevis som målsäganden önskar åberopa samt, om förundersökning har gjorts i målet, även förundersökningsprotokollet.

Om en stämningsansökan är bristfällig, oklar eller oredig ska målsäganden uppmanas att inom utsatt tid korrigera ansökan, om det är behövligt för den fortsatta förberedelsen. Målsäganden ska samtidigt underrättas om på vilket sätt ansökan är bristfällig, oklar eller oredig och om att talan kan avvisas eller förkastas om målsäganden inte följer uppmaningen. (1.6.2018/423)

Domstolen kan på särskilda grunder förlänga den tid som avses i 1 mom.

Domstolen ska avvisa talan, om målsäganden inte följer den uppmaning som avses i 4 § och stämningsansökan är så bristfällig, oklar eller oredig att den inte duger som grund för en rättegång, eller om domstolen av något annat skäl inte kan pröva talan.

Domstolen ska förkasta talan genom dom till den del den är uppenbart ogrundad.

Om målsäganden väcker åtal för ett brott som misstänks ha begåtts vid handläggningen av ett ärende som gäller beviljande av anonymitet enligt 5 kap. 11 a–11e § eller mot ett anonymt vittne på grund av innehållet i en utsaga som vittnet avgett inför domstolen, ska målsäganden ge in en stämningsansökan till domstolen och yrka på att det anonyma vittnets identitet och kontaktuppgifter röjs, om den som misstänks för brottet är det anonyma vittnet eller om målsäganden anser att det annars är nödvändigt att röja uppgifterna för att utreda brottet.

Före avgörandet ska domstolen höra åklagaren och den som misstänks för brottet i fråga. Om någon annan person än det anonyma vittnet misstänks för brottet, ska också det anonyma vittnet höras. Domstolen kan även höra målsäganden och skaffa annan utredning samt ordna en muntlig förhandling, om det behövs för att utreda ärendet. Ärendet ska handläggas utan att allmänheten och målsäganden är närvarande, om det är nödvändigt för att förhindra att det anonyma vittnets identitet och kontaktuppgifter röjs.

Om domstolen anser att det finns förutsättningar för att väcka åtal, eller om det anonyma vittne som misstänks för brott samtycker till att hans eller hennes identitet och kontaktuppgifter röjs och något annat inte följer av 5 §, ska domstolen fatta beslut om att utfärda stämning. I stämningen ska det anonyma vittnets identitet och kontaktuppgifter röjas, om han eller hon är misstänkt för brottet eller om det annars är nödvändigt att röja uppgifterna för att utreda brottet. Åklagaren får överklaga ett sådant beslut om att utfärda stämning i vilket ett anonymt vittnes identitet och kontaktuppgifter röjs, genom besvär hos hovrätten, och överklaga ett beslut som hovrätten har fattat i första instans genom besvär hos högsta domstolen utan att ansöka om besvärstillstånd. Ett beslut om att utfärda stämning ska iakttas efter det att beslutet har vunnit laga kraft. Bestämmelser om rättegångshandlingarnas offentlighet finns i 5 kap. 11 d § 3 mom. 4 punkten. Om domstolen har beslutat att utfärda en stämning som gäller någon annan person än ett anonymt vittne och att inte röja ett anonymt vittnes identitet och kontaktuppgifter, får målsäganden överklaga beslutet om att inte röja uppgifterna, med iakttagande av vad som i detta moment föreskrivs om åklagarens överklagande.

Om det inte finns förutsättningar för att väcka åtal och det anonyma vittnet inte samtycker till att hans eller hennes identitet och kontaktuppgifter röjs, ska domstolen förkasta talan genom en dom, utan att utfärda stämning. Domen och det rättegångsmaterial som hänför sig till saken ska hållas hemliga även för en part till den del de innehåller uppgifter som skulle kunna röja det anonyma vittnets identitet eller kontaktuppgifter. Sekretesstiden är 60 år. På ett beslut av domstolen om att utfärda en stämning som gäller någon annan person än ett anonymt vittne och att inte röja ett anonymt vittnes identitet och kontaktuppgifter samt det rättegångsmaterial som hänför sig till beslutet tillämpas vad som ovan i detta moment föreskrivs om dom och det rättegångsmaterial som hänför sig till den.

Den domare som har fattat beslut om att utfärda stämning får inte handlägga det mål talan gäller.

Om talan inte genast har avvisats eller förkastats enligt 5 §, skall domstolen utan dröjsmål utfärda stämning.

Stämningen, stämningsansökan och de bifogade handlingarna skall delges svaranden så som stadgas i 11 kap. rättegångsbalken.

I stämningen skall svaranden uppmanas att skriftligen, inom en tid som domstolen bestämmer, eller muntligen vid domstolens sammanträde avge sitt svaromål med anledning av de yrkande som framställs mot honom. I stämningen skall svaranden uppmanas att

I uppmaningen kan domstolen nämna särskilda frågor som svaranden skall yttra sig om.

När svaranden svarar på yrkandena ska domstolen dessutom på lämpligt sätt meddelas uppgifter om hur de vittnen som han eller hon ämnar låta förhöra kan nås per telefon och på något annat sätt. Om någon av uppgifterna ändras senare, ska svaranden meddela domstolen detta utan dröjsmål. (14.5.2010/363)

Domstolen kan av särskilda skäl tillåta att ett svaromål som svaranden har uppmanats att avge skriftligen får avges muntligen i domstolens kansli eller på platsen för sammanträdet.

I stämningen skall meddelas att ett skriftligt svaromål skall tillställas domstolens kansli inom den tid efter delgivningen som domstolen har satt ut. Denna tid kan av särskilda skäl förlängas, om detta begärs innan tiden har löpt ut.

Om svaranden uppmanas att avge sitt svaromål muntligen, skall domstolen inkalla käranden samt i samband med stämningen svaranden till sammanträdet. Samtidigt skall meddelas vilken dag och vid vilket klockslag samt var sammanträdet skall hållas.

Fortsätter behandlingen av målet enligt 6 § 1 mom., skall förberedelse genomföras i målet, om detta inte till följd av förundersökning eller av andra särskilda skäl anses onödigt.

Vid förberedelsen skall klarläggas

När den tid som utsatts för avgivande av skriftligt svaromål som avses i 8 § 1 mom. har gått ut eller när svaromålet har kommit till domstolen skall förberedelsen utan dröjsmål fortsättas muntligt vid ett sammanträde, om domstolen anser att målet inte är tillräckligt föreberett för att överföras till huvudförhandling.

Domstolen kan före den muntliga förberedelsen eller under tiden mellan sammanträdena uppmana en part att tillställa domstolen en skriftlig utsaga, om domstolen anser detta vara motiverat. Domstolen skall då bestämma vilka frågor parten skall yttra sig om.

Domstolen ska genomföra förberedelsen så att målet vid huvudförhandlingen kan behandlas i ett sammanhang och på ett strukturerat sätt.

Domstolen skall genomföra förberedelsen så att målet kan behandlas i ett sammanhang vid huvudförhandlingen.

Domstolen skall försöka slutföra den muntliga förberedelsen utan dröjsmål och om möjligt vid ett enda sammanträde.

Parterna skall vid behov ges tillfälle att yttra sig om hur förberedelsen av målet skall ordnas.

En part skall före förberedelsen sätta sig in i målet så väl att inget nytt sammanträde behövs för den muntliga förberedelsen på grund av en underlåtelse från hans sida.

Domstolen kan separat förebereda en särskild del av målet eller fråga som gäller rättegången.

Vid ett förberedande sammanträde behandlas målet muntligt. Parterna får inte läsa upp eller lämna in rättegångsskrifter eller andra skriftliga utsagor.

En part får dock ur en handling läsa upp sitt yrkande, direkta hänvisningar till rättspraxis och den juridiska litteraturen samt till sådana handlingar som innehåller ett flertal tekniska uppgifter och sifferuppgifter, och som är svåra att förstå om de läggs fram endast muntligen. Dessutom får han använda anteckningar till stöd för minnet.

14 a § har upphävts genom L 19.12.2024/887 , som träder i kraft 1.3.2025. Den tidigare formen lyder:

Ett sammanträde för muntlig förberedelse kan också hållas per telefon eller med anlitande av en teknisk metod för dataöverföring där de som deltar i behandlingen har sådan kontakt att de kan tala med varandra, om domstolen anser att detta är ändamålsenligt. Då tillämpas inte bestämmelserna om avgörande av ett mål på grund av en parts utevaro.

Innan förberedelsen avslutas skall domstolen göra en sammanfattning av parternas yrkanden och grunderna för dem, om detta är ändamålsenligt för behandlingen av målet. Parterna skall ges tillfälle att yttra sig om sammanfattningen.

Domstolen kan före huvudförhandlingen besluta inhämta sakkunnigutlåtanden, uppta bevisning utom huvudförhandlingen, förordna att skriftliga bevis eller andra handlingar som behövs för handläggningen av målet skall läggas fram, förrätta syn och vidta andra förberedande åtgärder, om det behövs för att säkerställa att bevisen finns tillgängliga vid huvudförhandlingen samtidigt.

Om en part vill att en förberedande åtgärd som nämns i denna paragraf skall vidtas, skall han omedelbart meddela detta vid förberedelsen.

Vid förberedelsen kan talan avvisas eller, om det är uppenbart att målsägandens yrkande är ogrundat, förkastas.

När de omständigheter som nämns i 9 § har retts ut vid förberedelsen eller när det av andra skäl inte längre är ändamålsenligt att fortsätta denna, skall domstolen förklara förberedelsen avslutad samt överföra målet till huvudförhandling.

Domstolen skall med beaktande av 5 kap. 13 § fastställa en tidpunkt för huvudförhandlingen och kalla parterna till den så som 11 kap. rättengångsbalken stadgar. Parterna skall ges tillfälle att yttra sig om tiden för huvudförhandlingen, om detta är möjligt utan olägenhet.

Samtidigt med kallelsen skall parterna meddelas vilken dag och vid vilket klockslag samt var huvudförhandlingen hålls.

I samband med kallelsen skall en part få del av motpartens svaromål eller skriftliga utsaga.

När målsäganden kallas till sammanträdet skall han underrättas om att han, såvida svaranden yrkar det, kan förlora sin åtalsrätt om han uteblir från sammanträdet. Om målsäganden skall infinna sig personligen, skall detta nämnas i kallelsen.

Om en part vid huvudförhandlingen vill lägga fram ett bevis som han inte har uppgett vid förberedelsen, skall han utan dröjsmål tillkännage domstolen detta och samtidigt meddela vad som skall styrkas med beviset och orsaken till att han inte har lagt fram det vid förberedelsen.

För att behandla en fråga som får avgöras separat kan huvudförhandling sättas ut även om förberedelsen inte ännu har avslutats till övriga delar. På samma sätt kan förfaras också när det gäller en rättegångsfråga.

Om inte annat följer av 8 kap. 7 och 8 §§, skall vid huvudförhandlingen i ett brottmål där målsäganden ensam för talan i tillämpliga delar iakttas vad 6 kap. stadgar om huvudförhandling.

Talan får inte ändras under rättegången. Målsäganden har dock rätt att

Såsom ändring av talan betraktas inte att målsäganden begränsar åtalet eller uppger något annat lagrum än de som nämns i stämningsansökan eller åberopar nya omständigheter till stöd för talan.

Om en målsägande utövar sin primära åtalsrätt enligt 1 kap. 14 § 2 mom. eller om målsäganden ensam för talan i ett brottmål på grund av att förundersökningsmyndigheten har beslutat att förundersökning inte ska göras eller att den avbryts eller avslutas eller att en förundersökningsåtgärd ska skjutas upp, ska domstolen innan den avgör käromålet genom dom ge åklagaren tillfälle att bli hörd i saken, om det inte är klart onödigt med hänsyn till målets art.

Till huvudförhandling i tingsrätten skall en part vid vite åläggas att infinna sig personligen, om inte domstolen anser att hans personliga närvaro inte behövs för utredningen av målet.

Till muntlig förberedelse i tingsrätten skall en part vid vite åläggas att infinna sig personligen, om hans närvaro är till fördel för förberedelsen.

Till muntlig förhandling i hovrätten eller högsta domstolen skall en part vid vite åläggas att infinna sig personligen, om det anses nödvändigt för utredningen av målet.

Om ett mål kan avgöras i svarandens frånvaro skall detta uppges i kallelsen. Likaså skall det uppges om svaranden skall vara personligen närvarande.

Vad 1 § stadgar gäller i tillämpliga delar målsäganden, även om han inte uppträder som part, samt hans och en parts lagliga företrädare.

Har en part flera företrädare, får domstolen besluta vem eller vilka av dem som skall infinna sig personligen. Domstolen får även besluta att en omyndig, som inte har rätt att själv föra sin talan, eller vars handlingsbehörighet har begränsats så att han eller hon saknar rätt att själv föra sin talan i målet skall infinna sig personligen för att höras. (1.4.1999/445)

En svarande kan inte dömas till straff om svaranden inte har hörts personligen eller inte har företrätts av ett rättegångsombud vid huvudförhandlingen.

Svaranden ska dock vara personligen närvarande vid huvudförhandlingen i tingsrätten eller hovrätten till den del som domstolen anser att svarandens närvaro är behövlig för utredningen av målet eller av något annat skäl. En svarande som är yngre än 18 år får inte dömas till fängelsestraff, om han eller hon inte har hörts personligen vid huvudförhandlingen.

Svaranden ska vara personligen närvarande vid den huvudförhandling där åtalet för det brott för vilket svaranden är häktad behandlas. Svaranden ska vara personligen närvarande vid huvudförhandlingen i tingsrätten också om han eller hon åtalas för ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst sex år. Domstolen kan dock besluta att svarande som avses i detta moment inte behöver vara närvarande under hela huvudförhandlingen.

Följer målsäganden eller hans lagliga företrädare inte en uppmaning om att vid vite infinna sig personligen, skall domstolen, om den fortfarande anser att målsägandens personliga närvaro är nödvändig, döma ut vitet och förelägga ett högre vite eller bestämma att målsäganden eller hans lagliga företrädare skall hämtas till sammanträdet eller till ett senare sammanträde.

Följer svaranden inte en uppmaning att vid vite infinna sig vid domstol, skall domstolen, om den fortfarande anser att svarandens närvaro är nödvändig, döma ut vitet och förelägga ett högre vite eller bestämma att svaranden skall hämtas till sammanträdet eller till ett senare sammanträde.

Om svaranden skall vara personligen närvarande vid domstolen och det på grund av hans uppförande finns anledning att anta att han inte hörsammar bestämmelsen, kan domstolen bestämma att han skall hämtas till sammanträdet.

Om en part som vid vite har uppmanats att infinna sig till muntlig förberedelse eller som enligt domstolens beslut skall hämtas eller en laglig företrädare för en sådan person uteblir eller inte kan hämtas, får sammanträdet dock hållas, om det underlättar förberedelsen.

Om båda parterna uteblir från domstolens sammanträde i ett brottmål där målsäganden ensam för talan, skall målet avskrivas.

Uteblir målsäganden från ett sammanträde i ett brottmål där han ensam för talan, kan domstolen på yrkande av svaranden bestämma att målsäganden skall förlora sin åtalsrätt, om han ålagts att infinna sig vid äventyr av sådan påföljd. Om svaranden inte framställer ett sådant yrkande, avskrivs målet.

Följer svaranden inte en uppmaning att vid vite infinna sig vid domstol, skall domstolen, om den fortfarande anser att svarandens närvaro är nödvändig, döma ut vitet och förelägga ett högre vite eller bestämma att svaranden skall hämtas till sammanträdet eller till ett senare sammanträde.

Har en målsägande enligt 8 § förlorat sin åtalsrätt, men haft laga förfall och inte kunnat anmäla detta i tid, har han rätt att med stöd av sin tidigare ansökan få målet behandlat genom en anmälan till domstolen inom 30 dagar från att beslutet om förlust av åtalsrätten fattades. Styrker målsäganden inte sitt laga förfall, skall målet inte tas upp.

Om en svarande som vid vite har uppmanats att infinna sig till muntlig förberedelse eller som enligt domstolens beslut skall hämtas eller en laglig företrädare för en sådan person uteblir eller inte kan hämtas, får sammanträdet dock hållas, om det underlättar förberedelsen.

Trots bestämmelserna i 3 § kan målet prövas och avgöras trots svarandens utevaro, om svarandens närvaro inte är behövlig för utredningen av målet och svaranden har kallats till domstolen vid äventyr av sådan påföljd. Svaranden kan i så fall dömas till ordningsbot, böter eller fängelse i högst tre månader och till en förverkandepåföljd på högst 10 000 euro. (1.6.2018/423)

Om svaranden har dömts till straff eller förverkandepåföljd med stöd av 1 mom., men haft laga förfall och inte kunnat anmäla detta i tid, har han rätt att få målet behandlat på nytt genom en anmälan till domstolen inom 30 dagar från att han bevisligen fick del av det straff eller den förverkandepåföljd som dömts ut. Styrker svaranden inte sitt laga förfall, skall målet inte prövas.

Ett åtal eller något annat yrkande kan förkastas trots svarandens utevaro.

Trots bestämmelserna i 3 § kan målet med svarandens samtycke prövas och avgöras trots svarandens utevaro, om svaranden har kallats till domstolen vid äventyr av sådan påföljd och svarandens närvaro inte är behövlig för utredningen av målet. Svaranden kan då inte dömas till strängare straff än fängelse i nio månader.

En part i ett brottmål får delta i muntlig förhandling med anlitande av en teknisk metod för dataöverföring där de som deltar i förhandlingen har sådan kontakt att de kan tala med och se varandra, om parten samtycker till det och domstolen anser att det är lämpligt. På hörande av svaranden och målsäganden i bevissyfte med anlitande av en teknisk metod för dataöverföring tillämpas dock 17 kap. 52 och 56 § i rättegångsbalken.

Vad som föreskrivs i 1 mom. tillämpas även på svarandens eller målsägandens lagliga företrädare och, med svarandens eller målsägandens samtycke, på svarandens eller målsägandens rättegångsbiträde eller rättegångsombud.

Som sådan personlig närvaro vid muntlig förhandling som avses i detta kapitel betraktas även deltagande i muntlig förhandling med anlitande av en teknisk metod för dataöverföring.

Vad som i detta kapitel föreskrivs om inkallande samt om tvångsmedel och om påföljder för utevaro tillämpas även på deltagande i muntlig förhandling med anlitande av en teknisk metod för dataöverföring. (19.12.2024/887)

Vad som i detta kapitel föreskrivs om inkallande samt om tvångsmedel och om påföljder för utevaro tillämpas även på deltagande i muntlig förhandling med anlitande av en teknisk metod för dataöverföring vid en annan domstol eller hos en annan myndighet.

Om en part inte ger sitt samtycke i enlighet med 1 mom., kan domstolen ändå i undantagsfall besluta att partens deltagande i den muntliga förhandlingen ska ske med anlitande av en teknisk metod för dataöverföring där de som deltar i sammanträdet har sådan kontakt att de kan tala med och se varandra, om det finns särskilda skäl till det. Vid prövningen ska hänsyn tas till målets art och dess betydelse för parten, i vilken fas behandlingen av målet är och behovet av att garantera ordningen eller säkerheten under förhandlingen samt övriga omständigheter. (19.12.2024/887)

Vad som föreskrivs ovan i denna paragraf tillämpas inte på erkännanderättegångar som avses i 5 b kap. Bestämmelser om anlitande av en teknisk metod för dataöverföring vid sammanträden för muntlig förberedelse finns i 5 kap. 10 a § och 7 kap. 14 a §.

Det deltagande som avses i denna paragraf kan vid ett förberedelsesammanträde också ske utan att de som deltar i sammanträdet kan se varandra, om domstolen anser att detta är ändamålsenligt. Då tillämpas dock inte 5 mom. (19.12.2024/887)

Vad som i detta kapitel stadgas om utevaro från ett sammanträde tillämpas också om en part utan lov avlägsnar sig under behandlingen.

Parternas eller endera partens försummelse att följa domstolens uppmaning att avge skriftlig utsaga i en rättegångsfråga eller utevaro från ett domstolssammanträde som hålls enkom för att behandla en sådan fråga hindrar dock inte att frågan avgörs.

Om svaranden döms till straff eller annan straffrättslig påföljd, är han skyldig att till staten betala de ersättningar som bestämts att betalas enligt lagen om bestridande av bevisningskostnader med statens medel (666/1972) samt de andra särskilda kostnader som orsakats av bevisning och rättsmedicinska undersökningar, om de har uppstått under förundersökningen eller rättegången och om dessa har varit nödvändiga för utredningen av målet.

Om det med hänsyn till brottets art eller svarandens personliga och ekonomiska omständigheter eller av annan orsak vore oskäligt att ålägga honom att betala en i 1 mom. avsedd ersättning, skall ersättningen sänkas eller inte alls dömas ut.

Genom förordning kan stadgas att svaranden inte skall åläggas att betala ersättning enligt 1 mom., om ersättningen understiger ett belopp som nämns i förordningen.

Om ett åtal eller något annat yrkande som har framförts av åklagaren förkastas, avvisas eller avskrivs, är staten skyldig att på yrkande av svaranden ersätta dennes rättegångskostnader till ett skäligt belopp. Staten är dock inte ersättningsskyldig, om svaranden med anledning av att en målsägande har sökt ändring döms för den gärning som åtalet gällde. Ersättningen betalas först när frågan om svarandens skuld har avgjorts och avgörandet har vunnit laga kraft. (31.3.2006/243)

Om i samma mål har framställts flera åtal eller andra yrkanden av vilka en del bifalls och en del avgörs enligt 1 mom., skall ersättning för rättegångskostnader inte dömas ut, om det inte finns särskilda skäl att betala en del av dem. Ersättning för rättegångskostnader tilldöms dock inte en svarande som genom falsk bekännelse eller annars uppsåtligen har gett anledning till väckande av åtal.

Justitieministeriet kan meddela närmare föreskrifter om fullgörande av statens ersättningsskyldighet och om förfarandet vid utbetalning av ersättningen. (31.3.2006/243)

Om svaranden har uteblivit från domstolen eller underlåtit att följa domstolens förordnanden eller annars genom ett förfarande som strider mot hans skyldighet uppsåtligen eller av oaktsamhet har fördröjt behandlingen av målet och därmed åsamkat staten kostnader som avses i 1 § eller den andra parten kostnader, är han skyldig att ersätta dessa kostnader oberoende av hur rättegångskostnaderna i övrigt skall ersättas.

Om svarandens företrädare, ombud eller biträde uppsåtligen eller av oaktsamhet har åsamkat staten eller den andra parten kostnader enligt 2 §, kan han, efter att han givits tillfälle att bli hörd, åläggas att solidariskt med svaranden ersätta kostnaderna i fråga.

Om flera svarande döms för delaktighet i samma brott eller för brott som står i samband med varandra, ansvarar de solidariskt för att rättegångskostnaderna ersätts.

Kostnader som hänför sig till en sådan del av målet som endast gäller en av de svarande som avses i 1 mom. eller kostnader som någon av svarandena har vållat enligt 2 § skall denne ersätta ensam.

Domstolen skall, om någon av de solidariskt ersättningsskyldiga begär det, bestämma hur kostnaderna skall fördelas mellan dem eller om någon av dem skall ersätta alla kostnader.

Yrkande på ersättning för rättegångskostnaderna skall framställas innan behandlingen av målet har slutförts. I yrkandet skall beloppet av rättegångskostnaderna och grunderna för dem specificeras.

Har yrkande på ersättning för rättegångskostnaderna framställts, skall domstolen när den avgör frågan om ersättningsskyldighet beakta 1-4 §§, om inte något annat följer av en parts yrkande eller medgivande.

Beträffande ersättning för rättegångskostnader i brottmål där målsäganden ensam för talan gäller i tillämpliga delar vad som stadgas om tvistemål.

I fråga om målsägandens skyldighet att ersätta svarandens rättegångskostnader och målsägandens rätt att av svaranden få ersättning för sådana kostnader när målsäganden förenat sig om åklagarens åtal gäller i tillämpliga delar vad som bestäms i 21 kap. i rättegångsbalken. Målsäganden svarar dock endast för de särskilda kostnader som föranletts av att han utnyttjat sin talerätt. I fråga om skyldighet för den som företräder eller är ombud eller biträde för en målsägande, som har förenat sig om åklagarens åtal, att solidariskt med målsäganden ersätta dessa kostnader gäller i tillämpliga delar vad som bestäms i 21 kap. 6 § i rättegångsbalken. (13.5.2011/455)

Om målsäganden genom grundlös angivelse eller annars uppsåtligen har givit anledning till att åtal väckts, kan han åläggas att helt eller delvis ersätta de kostnader som avses i 1 § 1 mom.

Vad som i 21 kap. 8, 12 och 13 §, 14 § 2 mom. samt 16 § i rättegångsbalken bestäms om tvistemål skall i tillämpliga delar gälla även i brottmål.

Åklagaren har på statens vägnar rätt att överklaga avgöranden som fattats med stöd av 1–4 § och 8 § 3 mom. i detta kapitel även om han eller hon inte har uppträtt som åklagare i målet.

Om domstolen i samband med ett brottmål där åklagaren utför åtal även handlägger målsägandens talan mot en annan part i målet och straff eller någon annan straffrättslig påföljd för denne inte yrkas, eller om någon annan än målsäganden framställer privaträttsliga anspråk mot den åtalade, ska angående ersättning för rättegångskostnaderna i denna del av målet tillämpas vad som föreskrivs om tvistemål.

I brottmål skall i följande ordning röstas särskilt angående

Vid omröstningen skall den mening gälla som erhållit mer än hälften av rösterna. Vid lika röstetal gäller den mening som är lindrigare för svaranden.

Om vid omröstningen flera meningar än två har fått understöd, utan att någon av dem skall gälla enligt 2 §, skall rösterna för den mening som är ogynnsammast för svaranden läggas samman med rösterna för den mening som ligger närmast den ogynnsammaste meningen. Om det behövs, skall sammanläggningen fortsätta till dess någon mening skall gälla enligt 2 §.

En medlem av domstolen skall uttala sig om varje fråga som domstolen skall avgöra.

I rättegångsfrågor skall en särskild omröstning hållas. Vid omröstningen skall iakttas stadgandena om omröstning i tvistemål.

Gäller rättegångsfrågan tvångsmedel skall dock stadgandena om omröstning i brottmål iakttas.

Gäller omröstningen privaträttsliga anspråk skall stadgandena om omröstning i tvistemål iakttas.

Huvudsaken i brottmål avgörs genom dom. Övriga avgöranden av domstolen är beslut.

I domen får endast beaktas rättegångsmaterial som har lagts fram vid huvudförhandlingen. I domen får dock även beaktas bevis som har lagts fram utom huvudförhandlingen och som enligt 17 kap. 59 § 1 mom. i rättegångsbalken inte tas upp på nytt vid huvudförhandlingen. Om en ny huvudförhandling har hållits, får i domen endast beaktas vad som då har lagts fram. I domen får dock även det rättegångsmaterial beaktas som med stöd av 6 kap. 13 § har lagts fram vid en komplettering av huvudförhandlingen. (12.6.2015/733)

Om åtalet avvisas eller förkastas utan huvudförhandling, får i domen eller beslutet beaktas allt som har lagts fram i stämningsansökan, det skriftliga svaromålet och utsagorna eller i övrigt.

Domstolen får döma endast för den gärning som straffyrkandet gäller. Domstolen är inte bunden av brottsrubriceringen eller lagrummen i åtalet.

Domen i ett brottmål är antingen fällande eller friande.

En dom ska motiveras. I domskälen ska anges de omständigheter och den rättstillämpning som avgörandet grundar sig på. I domskälen ska också anges på vilka grunder en tvistig omständighet har styrkts eller inte styrkts.

Om ett anonymt vittne har hörts i ett brottmål, ska domstolen särskilt motivera vilken betydelse vittnets berättelse har som bevis i saken och vilka åtgärder som vidtogs för att trygga försvarets rättigheter. Domstolen har samma motiveringsskyldighet, om en utsaga som antecknats i förundersökningsprotokollet eller i någon annan handling eller upptagits på något annat sätt har använts som bevis, i stället för att höra målsäganden eller vittnet personligen. I detta fall ska domstolen också särskilt motivera varför målsäganden eller vittnet inte hördes personligen vid rättegången.

Om flera åtal behandlas i samma rättegång, kan domstolen separat avgöra något av åtalen även om behandlingen av de övriga fortsätter. Flera åtal mot samma svarande kan dock avgöras separat endast om det är motiverat med hänsyn till behandlingen av målet.

Yrkanden på att en juridisk person skall dömas till samfundsbot får inte utan någon särskild anledning avgöras förrän åtalet för det brott som ligger till grund för yrkandet har avgjorts.

Innan domstolen bestämmer om undersökning av sinnestillståndet hos en svarande i brottmål skall den separat avgöra ( mellandom ) frågan om det har visats att svaranden har förfarit på ett sådant straffbart sätt som anges i åtalet. Samtidigt kan domstolen genom mellandom avgöra en fråga som gäller privaträttsliga anspråk eller andra yrkanden. I en mellandom får ändring inte sökas särskilt genom besvär.

Efter sinnesundersökningen avgör domstolen vilket brott svaranden har gjort sig skyldig till och avgör målet till övriga delar, om inte målet för någon svarandes del kan avgöras separat på de grunder som anges i 5 §. Av särskilda skäl kan även en fråga som avgjorts genom mellandom bedömas på nytt.

Tingsrättens dom skall utgöra en fristående handling. Där skall anges

(6.3.1998/167)

Ett referat som ingår i domen får helt eller delvis ersättas genom att till domen fogas en kopia av stämningsansökan eller svaromålet eller av någon annan handling, om inte domens klarhet därigenom äventyras.

Beslutsöverläggningen skall hållas så snart huvudförhandlingen har avslutats eller senast följande dag. Sedan överläggningen har avslutats ska domen avkunnas. När domen avkunnas skall domskälen och domslutet meddelas, om det inte är nödvändigt att domen avkunnas i sin helhet. Om parterna samtycker till detta kan domskälen då uppges endast i huvuddrag. Om det har röstats om domen, skall detta meddelas när domen avkunnas. (30.8.2002/769)

Om överläggningen mellan domstolens medlemmar eller avfattandet av domen i ett omfattande eller svårt mål kräver det, får domen meddelas i domstolens kansli inom 14 dagar från den dag då huvudförhandlingen avslutades. Om domen av något särskilt skäl inte kan meddelas inom den nämnda tiden, skall den meddelas så snart som möjligt. Då handläggningen avslutas skall de parter som är närvarande underrättas om när domen meddelas.

När ett åtal avvisas eller förkastas utan huvudförhandling, skall domen utan dröjsmål meddelas i domstolens kansli. Domstolen skall då i god tid skriftligen underrätta parterna om vilken dag domen kommer att meddelas.

Tingsrättens dom skall undertecknas av ordföranden.

Tingsrättens domar och särskilt avfattade beslut arkiveras genom att de fogas till en akt. (30.8.2002/769)

Domstolen skall rätta skriv- och räknefel i domen eller andra klara fel som kan jämställas med dem. Också domstolens ordförande eller, om han har förhinder, en lagfaren medlem får rätta ett fel. Innan detta sker skall parterna vid behov ges tillfälle att uttala sig om rättelsen.

Rättelsen skall antecknas i domen samt i den kopia som har getts parten. Om det inte är möjligt att rätta kopian, skall en kopia av den rättade domen sändas till parten. Har ändring sökts i målet, skall ett meddelande om rättelsen tillställas fullföljdsdomstolen.

En part har rätt att anföra klagan över rättelsen inom 30 dagar från att han fick del av den.

Från ett straff kan göras avdrag för frihetsberövande eller avdraget rättas till den dömdes fördel med iakttagande av vad som i 9 § bestäms om rättelse av fel.

Domstolen kan komplettera domen, om domstolen inte har uttalat sig om ett privaträttsligt anspråk som den borde ha uttalat sig om i samband med domen.

En part skall begära komplettering av domen genom en skriftlig ansökan inom 14 dagar från att domen avkunnades eller meddelades.

Parterna skall kallas till den behandling som gäller kompletteringen vid äventyr att utevaro inte hindrar att domen kompletteras. Om domstolen inte anser att en muntlig förhandling behövs, skall den av parterna begära en skriftlig utsaga om den fråga som skall behandlas och samtidigt meddela vilken dag avgörandet om kompletteringen meddelas.

Domstolen skall när den kompletterar domen vara lika sammansatt som när den meddelade domen. Om någon av domstolens medlemmar har fått förhinder, skall domstolen vid kompletteringen vara så sammansatt att den hade varit behörig att behandla målet i denna sammansättning.

Avgörandet om komplettering av domen skall fogas till domen, och på den skall göras en anteckning om att den har kompletterats efteråt. Har ändring sökts i saken, skall fullföljdsdomstolen underrättas om kompletteringen.

Ändring i ett avgörande om komplettering av dom får sökas genom besvär.

Parterna ges som expedition en kopia av tingsrättens dom.

Kopian av tingsrättens dom skall bestyrkas av ordföranden, en lagfaren medlem eller en därtill förordnad tjänsteman.

En kopia av tingsrättens dom skall, räknat från den dag då domen avkunnades eller meddelades, finnas tillgänglig för parterna i tingsrättens kansli

Tingsrättens beslut skall ingå i protokollet. Ett beslut genom vilket målet avvisas skall dock alltid utgöra en fristående handling.

Ett beslut skall motiveras, om målet avvisas, ett yrkande eller en invändning i målet förkastas eller om en motivering annars behövs.

Om beslut skall i övrigt i tillämpliga delar gälla vad som stadgas om domar.

Meddelanden och kallelser som nämns i detta kapitel får domstolen sända med posten, om inte något annat delgivningssätt anses nödvändigt.

Om inte annat stadgas i denna lag, skall vid handläggningen av brottmål och sökande av ändring i sådana mål, utöver vad som stadgas i denna lag, tillämpas vad som stadgas i rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1997.

De brottmål som är anhängiga vid domstolarna när lagen träder i kraft handläggs med iakttagande av de bestämmelser om förfarandet som gällde när denna lag träder i kraft.

Ett sådant brottmål som skall behandlas av en domstol och som inte är anhängigt, blir anhängigt när lagen träder i kraft.