378/1940

Var, som på grund av arv, testamente eller gåva erhåller egendom, vare skyldig att därför till staten erlägga skatt enligt vad i denna lag stadgas.

Såsom egendom som erhållits genom arv anses även bidrag och gottgörelse som avses i 8 kap. ärvdabalken. (15.6.1984/463)

I denna lag stadgad skatt uppbäres icke för danaarv, ej heller för sådan egendom, som enligt förenings stadgar, sedan dess verksamhet upphört, övergått till annan eller som genom testamente eller såsom gåva tillfallit staten eller statsinrättning, landskap, kommun, sammanslutning av kommuner, församling eller annat religiöst samfund samt barmhärtighets- eller undervisningsanstalt. Detta gäller även egendom, som givits åt ideell förening eller annan sammanslutning, inrättning eller stiftelse, vilken, utan avsikt att genom sin verksamsamhet bereda ekonomiska fördelar åt de i dem delaktiga, verkar i vetenskapligt eller konstnärligt syfte eller har till ändamål att främja folkupplysningen, landets försvar eller det inhemska näringslivet eller ock har annat allmännyttigt syftemål.

Skatt på arv och gåva erlägges icke heller för nyttjanderätt på livstid, pension och annan livstidsförmån eller förmån för vissa år, vilka genom testamente eller såsom gåva tillfallit någon.

Regeringen vare berättigad att på grund av reciprocitet medgiva avvikelser från vad i denna lag stadgas rörande skyldighet att erlägga skatt för sådan lösegendom, som utlänning vid sitt franfälle efterlämnat eller utlänning såsom gåva erhållit.

Arvsskatt skall betalas

Från arvsskatten på sådan annan än i 1 mom. 2 punkten nämnd egendom som en i Finland bosatt person erhåller avräknas beloppet av skatt som i en främmande stat betalts för samma arv eller samma förvärv genom testamente (avräkning för utländsk skatt) . Avräkningen får inte överstiga ett belopp som svarar mot en lika stor del av arvsskatten som värdet av den egendom som erhållits från en främmande stat utgör av värdet av den egendom som i Finland utgör underlag för arvsskatten.

En person anses vara bosatt i Finland om han har sitt egentliga bo och hemvist här.

Om egendom genom arv eller testamente tillfaller en person som i Finland tjänstgör vid en främmande stats diplomatiska beskickning eller en därmed jämställbar beskickning eller vid ett konsulat som förestås av en utsänd konsul eller i Finland vid Förenta Nationerna, något av dess fackorgan eller Internationella atomenergiorganet eller är medlem av en ovan nämnd persons familj eller enskilda tjänstepersonal, och han inte är finsk medborgare, är han skyldig att betala arvsskatt endast för egendom som avses i 1 mom. 2 punkten.

Skyldighet att erlägga arvsskatt inträder, med de i 7 § nämnda undantag, för såväl arvinge som testamentstagare vid arvlåtarens död.

Vid fastställandet av arvsskatten skall arvingarna påföras skatt för den egendom i fråga om vilken därförinnan inte har uppvisats ett skriftligt testamente eller bevis över att muntligt testamente har delgivits arvingarna eller godkänts av dem. För den egendom i fråga om vilken ett sådant testamente eller bevis har uppvisats skall skatten påföras testamentstagaren.

För sådan egendom, som med ägande- eller annan rätt tillfaller arvinge eller testamentstagare efter uppfyllelsen av vissa villkor eller eljest senare än vid arvlåtarens frånfälle, skall erläggas arvsskatt först efter det egendomen erhållits. För egendom, som under återgångsvillkor erhålles, skall skatten omedelbart erläggas.

Arvsskatt skall även betalas för sådan ersättning på grund av försäkring som med anledning av arvlåtarens död med stöd av personförsäkring erläggs till dödsboet eller förmånstagaren, samt för sådant under motsvarande förhållanden erlagt, med försäkringsersättning jämförbart ekonomiskt stöd som betalas av staten, en kommun eller något annat offentligrättsligt samfund eller en pensionsanstalt. Försäkringsersättning eller ekonomiskt stöd, till den del ersättningen eller stödet är skattepliktig inkomst vid inkomstbeskattningen, är dock befriade från arvsskatt.

Sådana försäkringsersättningar och sådant med försäkringsersättning jämförbart ekonomiskt stöd som avses i 1 mom. är befriade från arvsskatt till den del som den försäkringsersättning och det ekonomiska stöd som varje förmånstagare eller arvinge erhåller på grund av samma dödsfall är högst 35 000 euro. Om förmånstagaren är efterlevande make, betraktas som skattefri del hälften eller dock minst 35 000 euro av det sammanlagda beloppet av de försäkringsersättningar och det ekonomiska stöd som den efterlevande maken erhållit med stöd av förmånstagarförordnande. (26.10.2001/909)

Utan hinder av 1 och 2 mom. ska arvskatt betalas på hela beloppet av försäkringsersättning enligt en dödsfallsförsäkring som är ansluten till en frivillig individuell pensionsförsäkring upp till pensionsförsäkringens sparsumma. På den del av försäkringsersättningen som överstiger sparsumman tillämpas bestämmelserna i 2 mom. (29.12.2009/1744)

Arvsskatt ska inte betalas för normalt bohag som varit i arvlåtarens eller dennes familjs bruk till den del bohagets värde är högst 4 000 euro.

Har mellan äkta makar upprättats inbördes testamente med sådant förbehåll, att den efterlevande av makarna ej kan anses hava erhållit äganderätt till den andras enskilda egendom eller andel i boet, vare den efterlevande ej skyldig att erlägga skatt för den förmån honom genom sådant testamente tillfallit.

Arvlåtares make är ej heller skyldig att betala arvsskatt för sådan rätt att hålla den avlidna makens kvarlåtenskap oskiftad i sin besittning, som avses i 3 kap. 1 a § ärvdabalken. (15.6.1984/463)

Till grund för arvsskatten läggs det gängse värde som egendomen hade vid skattskyldighetens inträde. Med gängse värde avses egendomens sannolika överlåtelsepris. (22.12.2005/1144)

Från värdet av egendom i dödsbo får avdras skäliga kostnader för den avlidnes begravning samt för boets upptecknande och för anskaffande och resande av gravvård samt skulderna, till vilka även räknas från dödsboet utgående skatter och avgifter som hänför sig till arvlåtarens livstid. Arvsskatt får likväl inte avdras. (8.12.1995/1392)

Från värdet av egendom som tillfaller den skattskyldige får likaså avdras värdet av förpliktelser som innefattar skyldighet att i ett för allt eller rid efter annan erlägga prestationer av penningvärde eller an låta annan i något avseende tillgodogöra sig den skattskyldiges egendom, om han inte får vederlag för detta. Värdet av arvlåtarens make tillfallande besittningsrätt som avses i 3 kap. 1 a § ärvdabalken får avdras från värdet av den egendom som tillfaller den skattskyldige till den del besittningsrätten gäller bostad och bohag som avses i 3 kap. 1 a § 2 mom. ärvdabalken. (15.6.1984/463)

Från de skattepliktiga tillgångarna i Finland får inte dras av sådana skulder och förpliktelser eller kostnader enligt 2 mom. som hänför sig till egendom som inte är skattepliktig i Finland. Från skulder, förpliktelser och kostnader som inte kan hänföras till en viss egendom dras från de i Finland skattepliktiga tillgångarna av den proportionella andel som motsvarar de i Finland skattepliktiga tillgångarnas andel av värdet på hela kvarlåtenskapen. (30.11.2012/705)

Från den egendom som tillfaller dödsboet eller den skattskyldige avdras skatten på den försäkringsersättning eller de sparmedel enligt ett lånsiktigt sparavtal som räknas som inkomst enligt 36 § 2 mom eller 34 a § 7 mom. i inkomstskattelagen. (29.12.2009/1744)

En räntefri fordran som inte har förfallit till betalning vid skattskyldighetens inträde ges med avvikelse från 9 § 1 mom. det värde som den hade vid skattskyldighetens inträde, beräknat enligt en räntesats om åtta procent och med beaktande av endast hela år.

Värdet av en nyttjanderätt, pension och annan förmån för den skattskyldige under dennes återstående livstid uträknas genom att årsinkomsten av förmånen multipliceras med en koefficient som fastställs enligt den förmånsberättigades ålder, som följer:

En förmån som tillkommer den skattskyldige för vissa år uppskattas till det kapitalvärde som den har vid skattskyldighetens inträde, beräknat enligt antalet hela år som återstår av den tid förmånen varar och en räntesats om åtta procent.

De som får en andel i ett dödsbo hänförs till två skatteklasser som följer:

(14.1.2011/28)

Med adoptivbarn avses jämväl fosterbarn, som före det lagen om adoptivbarn trätt i kraft och innan barnet fyllt tre år upptagits i fosterföräldrarnas vård och därefter av dem ägnats samma omvårdnad som eget barn.

Tillämpas stadgandena om makar i 7 § 3 mom. inkomstskattelagen (1535/92) på arvlåtaren och en person, som har levat med arvlåtaren under äktenskapsliknande förhållanden, vid beskattningen för dödsåret, hänförs den som levt med arvlåtaren till I skatteklassen. (8.12.1995/1392)

Vid tillämpning av 1 mom. anses också de som står i adoptivförhållande som personer i uppstigande eller nedstigande led i förhållande till varandra. (23.11.2007/1063)

Från den skattepliktiga arvsandelen får

Vid tillämpning av 1 mom. 2 punkten anses också de som står i adoptivförhållande som personer i nedstigande led i förhållande till varandra.

Om en arvsandel eller den enligt 12 § beräknade återstoden därav inte uppgår till 20 000 euro, är den befriad från skatt.

Arvsskatten betalas enligt följande skala i skatteklass I:

Arvsskatten betalas enligt följande skala i skatteklass I:

Arvsskatten betalas enligt följande skala i skatteklass I:

Arvsskatten betalas enligt följande skala i skatteklass II:

Tillfaller egendom på grund av testamente gemensamt två eller flere personer, vilka stå i olika skyldskap till testamentsgivaren, bestämmes skatten enligt skyldskapsförhållandet till den person, som är fjärmast skyld med testamentsgivaren. För äkta makar tillfallande egendom beräknas skatten efter skyldskapsförhållandet till den, som står testamentsgivaren närmare.

Då egendom tillfaller två eller flere personer sålunda, att densamma, sedan den enas rätt därtill upphört, övergår till en annan, bestämmes den skatt, som den senare övertagaren av egendomen skall erlägga, enligt skyldskapsförhållandet mellan honom och arvlåtaren.

Vid verkställandet av arvsbeskattning skall till boets tillgångar läggas

Från arvsskatten avdras i de fall som avses i 1 mom. den gåvoskatt som har betalts tidigare samt vid ansökan om lagfart på fastighet betald överlåtelseskatt, om denna inte tidigare har dragits av från gåvoskatten. Om gåvoskatten överstiger arvsskatten återbärs den överskjutande delen inte. (23.11.2007/1063)

Då för samma egendom borde erläggas arvsskatt i följd av tvenne eller flere inom förloppet av två år inträffade dödsfall, skall skatt för egendomen betalas endast en gång, enligt det skyldskapsförhållande, som i dessa fall är fjärmast.

Gåvoskatt skall betalas då egendom såsom gåva övergår till någon annan

Från gåvoskatten på sådan annan än i 1 mom. 2 punkten avsedd egendom som en i Finland bosatt person erhållit avräknas beloppet av skatt som i en främmande stat betalts för samma gåva ( avräkning för utländsk skatt ). Avräkningen får inte överstiga ett belopp som svarar mot en lika stor del av gåvoskatten som värdet av den egendom som erhållits från en främmande stat utgör av värdet av den egendom som i Finland utgör underlag för gåvoskatten.

Om det av villkoren i ett köpe- eller bytesavtal framgår att det överenskomna vederlaget utgör högst tre fjärdedelar av det gängse priset, anses skillnaden mellan det gängse priset och vederlaget som gåva.

En person anses vara bosatt i Finland om han har sitt egentliga bo och hemvist här.

Om egendom genom gåva tillfaller en person som i Finland tjänstgör vid en främmande stats diplomatiska beskickning eller en därmed jämförbar beskickning eller vid ett konsulat som förestås av en utsänd konsul eller i Finland vid Förenta Nationerna, något av dess fackorgan eller Internationella atomenergiorganet eller är medlem av en ovan nämnd persons familj eller enskilda tjänstepersonal, och han inte är finsk medborgare, är han skyldig att betala gåvoskatt endast för egendom som avses i 1 mom. 2 punkten.

Som gåva anses även försäkringsersättningar som med stöd av förmånstagarförordnande erhållits utan vederlag ur en försäkring. (30.11.2012/705)

En försäkringsersättning anses dock inte som gåva, till den del den vid inkomstbeskattningen är skattepliktig inkomst för förmånstagaren.

Gåvoskatt betalas inte för

Gåvoskatten betalas enligt följande skala i skatteklass I:

Gåvoskatten betalas enligt följande skala i skatteklass I:

Gåvoskatten betalas enligt följande skala i skatteklass I:

Gåvoskatten betalas enligt följande skala i skatteklass II:

Skyldighet att erlägga gåvoskatt inträder, så snart gåvotagaren fått gåvan i sin värjo. Där omyndig av sina föräldrar erhållit en skatt underkastad gåva, anses skattskyldigheten inträda, då gåvan blivit honom tilldelad.

Har gåvotagaren under loppet av tre år före skattskyldighetens inträde av samma givare erhållit en eller flera beskattningsbara gåvor, skall även dessa beaktas när skatten bestäms. Från skatten skall dock avräknas den gåvoskatt som redan betalts för tidigare gåvor. (8.12.1995/1392)

Av skilda givare erhållna gåvor skola var för sig beskattas.

Det som föreskrivs i 9–11 och 15 § om arv och testamente gäller även om gåva.

Om vid inkomstbeskattningen tillämpats bestämmelsen i 47 § 1 mom. i inkomstskattelagen, med stöd av vilken anskaffningsutgiften för egendomen har räknats ut på basis av gåvogivarens anskaffningsutgift, dras från egendomens värde av det skattebelopp som vid inkomstbeskattningen debiterats för överlåtelsevinsten. Från egendomens värde dras dock av högst det skattebelopp som hade påförts för överlåtelsevinsten, om beskattningsvärdet vid gåvobeskattningen hade utgjort överlåtelsepris.

22 § har upphävts genom L 11.6.2010/523 , som trädde i kraft 1.9.2010.

23 § har upphävts genom L 11.6.2010/523 , som trädde i kraft 1.9.2010.

24 § har upphävts genom L 11.6.2010/523 , som trädde i kraft 1.9.2010.

Arvsbeskattningen verkställs på grundvalen av det bouppteckningsinstrument som upprättats över arvlåtarens kvarlåtenskap och, om arvskiftet redan har ägt rum, dessutom på grundvalen av skiftesinstrumentet.

I de fall som nämns i 22 § 2 mom. skall vid verkställandet av beskattningen också beaktas bouppteckningsinstrument över kvarlåtenskapen efter egendomens föregående innehavare eller efter innehavaren av den rätt som belastar andelen.

Skatteförvaltningen kan på ansökan som en dödsbodelägare har gjort före verkställandet av beskattningen skjuta upp verkställandet av arvsbeskattningen för viss tid, dock för högst ett år från utgången av den tid som bestäms för inlämnande av bouppteckningsinstrumentet till Skatteförvaltningen, om vägande skäl anförs till stöd för ansökan. Som ett sådant skäl ska bland annat anses verkställande av arvskifte i ett bo där verksamheten vid en gårdsbruksenhet eller ett annat företag som ingår i boet fortsätter för dödsboets eller dess delägares räkning, då det inte är fråga om en förmögenhetsdel som är ringa i förhållande till dödsboets sammanlagda tillgångar. (11.6.2010/523)

För verkställandet av arvsbeskattningen är den som med stöd av 20 kap. ärvdabalken skall uppge boet skyldig att utan uppmaning inge ett efter arvlåtaren upprättat bouppteckningsinstrument. I de fall som avses i 22 § 2 mom. skall också inges bouppteckningsinstrument över kvarlåtenskapen efter egendomens förre innehavare eller efter innehavaren av den rätt som belastar andelen.

Den skattskyldige skall avge en skattedeklaration om något bouppteckningsinstrument inte behöver upprättas efter arvlåtaren eller om skyldigheten att betala arvsskatt i andra fall än de som avses i 22 § 2 mom. inträder senare än vad som stadgas i 5 §.

Om den skattskyldige inte är bosatt i Finland, är den som har dödsboet i sin besittning skyldig att avge skattedeklaration.

För verkställandet av gåvobeskattningen skall den som fått en gåva utan uppmaning avge gåvoskattedeklaration.

Skall med stöd av 19 § skatt inte betalas för gåva, behöver ingen skattedeklaration avges, om den inte krävs särskilt.

I bouppteckningsinstrumentet skall nämnas vem som förestår boet och sålunda tar emot meddelanden och förfrågningar som gäller arvsbeskattningen.

I bouppteckningsinstrumentet skall också nämnas om en arvinge eller en testamentstagare givits sådan egendom som enligt 16 § skall beaktas vid fastställandet av arvsskatten, liksom även egendomens beskaffenhet och värde. Dessutom skall i bouppteckningsinstrumentet nämnas mottagarna och beloppen av de förmåner som avses i 7 a §. (8.12.1995/1392)

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om vilka handlingar som ska inges för verkställandet av beskattningen. Skatteförvaltningen kan också bestämma att de uppgifter som ska lämnas för arvs- eller gåvobeskattningen ska lämnas på en blankett som Skatteförvaltningen har fastställt. (11.6.2010/523)

Försäkringsbolag och andra som betalar ut förmåner som avses i 7 a eller 18 a § ska lämna uppgift om förmånerna till Skatteförvaltningen. Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om när och hur uppgiften ska lämnas samt om uppgiftens innehåll.

Bouppteckningsinstrumentet ska inom en månad från bouppteckningen tillställas Skatteförvaltningen.

Skatteförvaltningen kan underrätta tingsrätten om att förrättandet av bouppteckning har försummats.

Skattedeklarationen ska tillställas Skatteförvaltningen inom tre månader från det att skattskyldigheten har inträtt.

Skatteförvaltningen verkställer arvs- och gåvobeskattningen. Skatteförvaltningen rättar också sådana i 40 eller 41 § avsedda fel som den observerat. (11.6.2010/523)

Beskattningen anses ha blivit verkställd den dag då Skatteförvaltningen har behandlat ärendet. Dagen för verkställandet av beskattningen ska framgå av beskattningshandlingarna. (11.6.2010/523)

3 mom. har upphävts genom L 30.12.1999/1346 . (30.12.1999/1346)

Värdet av den beskattningsbara arvsandelen eller gåvan fastställs i hela hundra euro, så att överskjutande euro inte beaktas. (26.10.2001/909)

Dödsbodelägare, legattagare och den efterlevande maken, också när denne inte är dödsbodelägare, samt dessas lagliga företrädare, de som förrättat bouppteckningen och den som har uppgivit boet eller förestår detta, liksom även gåvogivare och gåvotagare är skyldiga att på uppmaning av Skatteförvaltningen meddela alla uppgifter och utredningar som gäller boet eller gåvan samt att för granskning förete alla handlingar som gäller boet eller gåvan.

Beskattningen skall verkställas omsorgsfullt och med beaktande av såväl statens som den skattskyldiges fördel.

Har ett avtal om arvsskifte, en överlåtelse eller någon annan rättshandling som inverkar på arvs- eller gåvobeskattningen givits ett rättsligt innehåll eller en rättslig form som inte motsvarar sakens egentliga natur eller syfte, eller har någon annan åtgärd vidtagits i uppenbar avsikt att undgå arvs- eller gåvoskatt, skall vid arvs- eller gåvobeskattningen förfaras enligt sakens egentliga natur eller syfte.

Om bouppteckningsinstrument inte har inlämnats eller skattedeklaration inte har avgivits eller om instrumentet eller deklarationen inte ens efter rättelse kan läggas till grund för beskattningen, skall beskattningen verkställas enligt uppskattning ( beskattning enligt uppskattning ).

På den grund att bouppteckningsinstrument inte har inlämnats eller skattedeklaration inte har avgivits kan beskattning verkställas enligt uppskattning inom 10 år efter att arvs- eller gåvoskatteskyldigheten inträtt.

Om beskattning enligt uppskattning eller någon annan väsentlig avvikelse från bouppteckningsinstrument eller skattedeklaration övervägs vid verkställandet av arvs- eller gåvobeskattning, skall den som enligt 26 eller 27 § är anmälningsskyldig eller förestår boet, i mån av möjlighet, beredas tillfälle att bli hörd i saken innan beskattningen verkställs.

Skatten skall höjas ( skatteförhöjning )

Skatteförhöjning kan påföras även en sådan skattskyldig som inte enligt 26 § varit uppgiftsskyldig, men som uppenbart måste anses ha ägt kännedom om bouppteckningsinstrumentets, skattedeklarationens eller någon annan uppgifts oriktighet.

Har en oriktighet som avses i 1 mom. gällt endast en viss del av ett arv, ett testamente eller en gåva, skall skatteförhöjning påföras endast den skatteökning som föranleds av denna del.

När Skatteförvaltningen har verkställt beskattningen ska den som har debiterats arvs- eller gåvoskatt tillställas debetsedel och utredning om grunderna för beskattningen samt anvisningar om hur ändring kan sökas i beskattningen. (11.6.2010/523)

Om den skattskyldiges adress eller vistelseort inte är känd sänds de handlingar beträffande honom som nämns i 1 mom. till den som förestår boet enligt 28 § 1 mom.

Om det yppar sig nya tillgångar eller skulder i dödsboet efter det att arvsbeskattningen har verkställts, ska en handling innefattande tillägg eller rättelse enligt 20 kap. 10 § i ärvdabalken tillställas Skatteförvaltningen inom en månad efter att den upprättats.

När arvsbeskattningen verkställs med stöd av skattedeklaration ska en skattedeklaration som upptar de nya tillgångarna och skulderna tillställas Skatteförvaltningen inom tre månader efter att de har yppat sig i boet.

Om grunderna för arvs- eller gåvobeskattningen i övrigt har förändrats efter verkställandet av beskattningen, är den skattskyldige vars arvs- eller gåvoskatt skulle stiga, skyldig att inom tre månader efter att han har fått vetskap om orsaken underrätta Skatteförvaltningen om saken, om inte någon annan delägare eller gåvotagare redan har gjort anmälan.

I de fall som avses i 38 § kan beskattningen verkställas på nytt inom 10 år efter att arvs- eller gåvoskattskyldigheten har inträtt och i övrigt med iakttagande i tillämpliga delar av 40 och 41 §§.

Om någon som har erhållit egendom med återgångsvillkor, då villkoret uppfyllts måste lämna ifrån sig egendomen inom fem år efter det han erhållit den, ska den skatt som betalts tidigare återbetalas i den ordning som bestäms i 41 §. Den skattskyldige ska tillställa Skatteförvaltningen ett meddelande om detta inom sex månader efter överlämnandet av egendomen. (11.6.2010/523)

Skatteförvaltningen får på skriftlig ansökan meddela förhandsavgörande som gäller arvs- och gåvoskatt. (11.6.2010/523)

Förhandsavgörande om gåvoskatt får sökas både av givaren och mottagaren. Förhandsavgörande som gäller arvsskatt får efter arvlåtarens död sökas av delägare i dödsboet, legattagare och efterlevande maken, också då denna inte är delägare i dödsboet.

3 mom. har upphävts genom L 11.6.2010/523 , som trädde i kraft 1.9.2010. (11.6.2010/523)

Ett lagakraftvunnet förhandsavgörande skall på yrkande av den skattskyldige iakttas med bindande verkan så som bestäms i avgörandet.

Ett ärende som gäller förhandsavgörande ska behandlas skyndsamt i Skatteförvaltningen, förvaltningsdomstolen och högsta förvaltningsdomstolen. (11.6.2010/523)

Har en skattskyldig utan egen förskyllan på grund av ett räknefel eller ett därmed jämförbart misstag eller på grund av att saken inte prövats till någon del, helt eller delvis undgått stadgad skatt, skall beskattningen rättas, om ärendet inte har avgjorts genom beslut på besvär ( skatterättelse till den skattskyldiges nackdel ).

Om den skattskyldige inte har påförts skatt därför att den skattskyldige eller någon annan anmälningsskyldig har lämnat ett bristfälligt, vilseledande eller oriktigt bouppteckningsinstrument eller en bristfällig, vilseledande eller oriktig skattedeklaration eller annan uppgift eller handling skall skatten när skatterättelsen görs dessutom höjas så som stadgas i 36 §.

Skatterättelse till den skattskyldiges nackdel kan göras inom två år efter det år under vilket arvs- eller gåvobeskattningen verkställdes. I de fall som avses i 2 mom. kan rättelse dock göras inom fem år efter det år under vilket beskattningen verkställdes.

Innan rättelse görs skall den skattskyldige om möjligt beredas tillfälle att bli hörd i saken.

Har en skattskyldig på grund av ett fel påförts för mycket skatt, skall beskattningen rättas, om ärendet inte avgjorts genom beslut på besvär ( skatterättelse till den skattskyldiges fördel ).

Skatterättelse till den skattskyldiges fördel kan göras inom fem år från det år under vilket arvs- eller gåvobeskattningen verkställdes.

Skatterättelse anses ha gjorts inom föreskriven tid, om Skatteförvaltningens beslut om rättelsen har fattats innan tidsfristen löpt ut.

Skatterättelsenämnden avgör de rättelseyrkanden beträffande beskattningen som avses i 43 §.

Skatteförvaltningen kan dock avgöra en skattskyldigs rättelseyrkande som avses i 43 § när det framställda yrkandet godkänns. (11.6.2010/523)

Den skattskyldige eller Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt får söka ändring hos skatterättelsenämnden genom ett skriftligt rättelseyrkande, om saken inte har avgjorts genom beslut på besvär. Ändring får dock inte sökas i beslut som avses i 25 § 3 mom.

Rättelseyrkande som avser skatt på arv och gåva ska framställas hos skatterättelsenämnden. Rättelseyrkandet ska tillställas Skatteförvaltningen inom föreskriven tid. (11.6.2010/523)

Den skattskyldige ska framställa rättelseyrkande inom fem år från ingången av det år som följer på det år under vilket arvs- eller gåvobeskattningen verkställdes. Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt ska framställa rättelseyrkandet inom sex månader från den dag då beskattningen verkställdes.

Över Skatteförvaltningens beslut som gäller skatterättelse och beskattning som en besvärsinstans har återförvisat för att verkställs på nytt, får rättelseyrkande emellertid trots den tid som anges ovan framställas inom 60 dagar från den dag då den som är berättigad att söka ändring fick del av beslutet. Ett beslut kan delges utan användning av mottagningsbevis, varvid det anses ha delgivits den sjunde dagen efter det att beslutet lämnades in till posten, om inte något annat visas. I fråga om Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt räknas tidsfristen från det att beslutet fattades. (11.6.2010/523)

Rättelseyrkandet ska behandlas utan ogrundat dröjsmål. (30.12.2010/1412)

Med avvikelse från 43 § ska ändring i ett förhandsavgörande enligt 39 a § sökas genom besvär hos den förvaltningsdomstol inom vars domkrets arvlåtaren var bosatt vid sitt frånfälle eller överlåtaren av egendomen bor. Om ingen förvaltningsdomstol skulle vara behörig att behandla besvären, söks ändring hos Helsingfors förvaltningsdomstol. Besvärsrätt har den som ansökt om förhandsavgörandet och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt. Besvärsskriften ska tillställas förvaltningsdomstolen eller Skatteförvaltningen inom besvärstiden. Skatteförvaltningen ska utan dröjsmål vidarebefordra den inlämnade besvärsskriften och de handlingar som gäller beskattningen till förvaltningsdomstolen. (11.6.2010/523)

Besvären ska anföras inom 30 dagar från delfåendet av förhandsavgörandet. För Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt beräknas tidsfristen från det beslutet fattades.

I ett beslut genom vilket förhandsavgörande inte har meddelats får ändring inte sökas genom besvär.

Den skattskyldige eller Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt får söka ändring i ett beslut som har meddelats på grund av rättelseyrkande genom besvär hos den förvaltningsdomstol inom vars domkrets arvlåtaren var bosatt vid sitt frånfälle eller gåvogivaren var bosatt vid gåvoskatteskyldighetens inträde. Om ingen förvaltningsdomstol skulle vara behörig att behandla besvären, söks ändring hos Helsingfors förvaltningsdomstol.

Besvärsskriften ska tillställas förvaltningsdomstolen eller Skatteförvaltningen inom besvärstiden. Skatteförvaltningen ska utan dröjsmål vidarebefordra den inlämnade besvärsskriften och de handlingar som gäller beskattningen till förvaltningsdomstolen. (11.6.2010/523)

Besvärstiden för den skattskyldige är fem år från ingången av det år som följer på det år under vilket arvs- eller gåvobeskattningen verkställdes. Besvärstiden för Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt är sex månader från den dag då beskattningen verkställdes. Utan hinder av de ovan angivna tiderna får besvär över beslut på rättelseyrkande dock anföras inom 60 dagar från den dag då den som är berättigad att söka ändring fick del av beslutet. Beslutet kan delges utan användning av mottagningsbevis, varvid det anses ha delgivits den sjunde dagen efter det att beslutet lämnades in till posten, om inte något annat visas. Besvärstiden för Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt räknas från det att beslutet fattades.

En förvaltningsdomstol som behandlar ett besvärsärende ska med anledning av besvär som anförts av den skattskyldige bereda Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt tillfälle att avge bemötande och vid behov genmäle.

Utöver vad som i 34 § 2 mom. i förvaltningsprocesslagen föreskrivs om avgörande av ett ärende utan att en part hörs, kan förvaltningsdomstolen avgöra besvären utan att höra Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt, om skattebeloppet med anledning av den skattskyldiges besvär kan ändras med högst 3 000 euro.

Besvär som en skattskyldig eller skatteombudet anför hos länsrätten och som borde ha riktats till skatterättelsenämnden som ett rättelseyrkande, skall behandlas som ett rättelseyrkande. Därvid fattas inte beslut om att lämna besvären utan prövning.

I förvaltningsdomstolens beslut får ändring sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. På ändringssökande tillämpas då 70 och 71 § i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995) . Tiden för anförande av besvär över förvaltningsdomstolens beslut om förhandsavgörande är dock 30 dagar från delfåendet. På statens vägnar har Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt besvärsrätt.

På prejudikatbesvär tillämpas 71 a–71 d och 71 f § i lagen om beskattningsförfarande.

Har i ett ärende som gäller beskattning av arv eller gåva, över vilket rättelseyrkande har framställts till skatterättelsenämnden eller i vilket ändring har sökts hos förvaltningsdomstolen, saken till någon del inte varit föremål för prövning eller har vid beskattningen tillämpats oriktiga grunder eller har beskattningen annars i väsentligt avseende blivit oriktigt verkställd, kan ärendet i sin helhet återförvisas till Skatteförvaltningen eller skatterättelsenämnden för verkställande av ny beskattning eller fattande av nytt beslut.

Har beskattningen ändrats på ett sätt som inverkar på en annan skattskyldigs beskattning, ska Skatteförvaltningen genom skatterättelse rätta beskattningen även för denne skattskyldige på ett sätt som motsvarar ändringen ( följdändring ), om rättelsen inte av särskilda skäl är oskälig. En följdändring kan göras även om villkoren för skatterättelse inte uppfylls. (11.6.2010/523)

Innan rättelse görs skall den skattskyldige om möjligt och om det inte är uppenbart onödigt beredas möjlighet att bli hörd i ärendet.

Har en myndighet genom ett beslut på rättelseyrkande eller besvär förklarat någon vara skattskyldig eller ändrat ett beslut som gäller beskattningen, ska den myndighet som gjort ändringen fastställa grunden för ändringen. En kopia av högsta förvaltningsdomstolens eller förvaltningsdomstolens ovan nämnda beslut ska sändas till förvaltningsdomstolen och Skatteförvaltningen. Skatteförvaltningen rättar beskattningen på grundval av det beslut som avses ovan, med iakttagande i tillämpliga delar av vad som bestäms om skatterättelse. (11.6.2010/523)

Har skatt på grundval av beslutet avlyfts eller sänkts, skall vad som betalts för mycket återbetalas till den skattskyldige, jämte stadgad ränta från betalningsdagen till återbetalningsdagen.

Har någon förklarats vara skattskyldig eller har skatten höjts på grundval av beslutet, skall den skattskyldige tillställas en debetsedel och den obetalda skatten jämte den ränta som med stöd av 2 mom. möjligen betalts på den uppbäras.

Uppbörd, indrivning och återbäring av arvs- och gåvoskatt verkställs enligt lagen om skatteuppbörd (611/78) eller enligt vad som stadgas eller bestäms med stöd av den, om inte något annat stadgas nedan. (18.12.1995/1561)

Skatten skall erläggas även om beskattningen inte vunnit laga kraft.

53 § har upphävts genom L 21.12.2012/883 .

54 § har upphävts genom L 21.12.2012/883 .

På ansökan som en skattskyldig gjort hos Skatteförvaltningen före verkställandet av beskattningen lämnas en del av arvs- eller gåvoskatten odebiterad, om (11.6.2010/523)

För beräknande av den del av skatten som skall lämnas odebiterad avdras från skatt som påförts enligt denna lag den skatt som borde påföras för arvsandelen eller gåvan, om gårdsbruksenhetens jordbruksjord och den motsvarande rättigheten till samlat gårdsstöd inom ramen för GJP, byggnader, konstruktioner, maskiner, redskap och anordningar samt skulder som hänför sig till dem, ävensom till ett annat företag än en gårdsbruksenhet hörande företagsförmögenhet skulle värderas till ett belopp som motsvarar 40 procent av beloppet enligt de grunder i 3 och 4 kap. i lagen om värdering av tillgångar vid beskattningen (1142/2005) som skall iakttas eller har iakttagits vid den inkomstbeskattning som skall verkställas eller har verkställts för året före skattskyldighetens inträde. Aktiebolags företagsförmögenhet värderas till ett belopp som motsvarar 40 procent av det belopp som uträknats enligt grunderna i 4 och 5 § i nämnda lag. (22.12.2005/1144)

Tillgångar som inte räknas till nettoförmögenheten värderas som följer:

(22.12.2005/1144)

Den skillnad som avses i 2 mom. eller, om den är större än den del av den i 1 mom. 3 punkten avsedda arvs- och gåvoskatten som överstiger 850 euro, det sistnämnda beloppet, debiteras inte. (22.12.2005/1144)

Om överlåtelse av en gårdsbruksenhet, ett annat företag eller en del därav, i sådana fall som avses i 1 mom. 2 punkten, delvis sker mot vederlag och vederlaget överstiger 50 procent av det gängse värdet, lämnas gåvoskatten för gårdsbruksenheten, företaget eller delen därav i sin helhet odebiterad.

Överlåter en skattskyldig, innan fem år förflutit från den dag då arvs- eller gåvobeskattningen verkställdes, huvuddelen av en gårdsbruksenhet, ett annat företag eller en del därav, för vilken beviljats skattelättnad som avses i 2 eller 3 mom., påförs den skattskyldige den skatt som med stöd av denna paragraf lämnats odebiterad, förhöjd med 20 procent.

Den skattskyldige ska inom tre månader efter en sådan överlåtelse av egendom som avses i 6 mom. göra en anmälan om denna till Skatteförvaltningen. Vid debiteringen ska 40 § iakttas i tillämpliga delar. (11.6.2010/523)

Vid tillämpningen av 2 mom. värderas jordbruksjord och den rättighet till samlat gårdsstöd inom ramen för GJP som samtidigt överlåts för jordbruksjorden tillsammans till ett belopp som motsvarar 40 procent av värdet för jordbruksjorden vid förmögenhetsbeskattning. (15.7.2005/559)

Om den för en gårdsbruksenhet, ett annat företag eller en del därav påförda arvs- eller gåvoskattens proportionella andel av hela skatten är 1 700 euro eller mera och om de förutsättningar som nämns i 55 § 1 mom. 1 och 2 punkten föreligger, förlängs betalningstiden för denna del av skatten på ansökan som den skattskyldige före beskattningens verkställande gjort hos Skatteförvaltningen. (11.6.2010/523)

Skatt för vilken förlängd betalningstid har beviljats enligt 1 mom. uppbärs i lika stora årliga poster om minst 850 euro under högst tio år. Närmare bestämmelser om hur skatten ska uppbäras i poster utfärdas genom förordning av finansministeriet. För den förlängda betalningstiden tas det inte ut någon ränta. (24.4.2015/514)

Skatt för vilken förlängd betalningstid beviljats enligt 1 mom. uppbärs i lika stora årliga poster om minst 850 euro under högst fem år enligt vad som närmare föreskrivs genom förordning av finansministeriet. För den förlängda betalningstiden uppbärs inte ränta. (26.10.2001/909)

En skatt som uppbärs under flera än fem år preskriberas med avvikelse från vad som bestäms i 20 § i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007) tio år efter ingången av året efter det år då skatten har påförts. (24.4.2015/514)

Om den skattskyldige överlåter den huvudsakliga delen av en gårdsbruksenhet, ett annat företag eller en del därav, som avses ovan, bestämmer Skatteförvaltningen att alla då ännu obetalda betalningsposter ska uppbäras i samband med den följande uppbördsraten. (11.6.2010/523)

Ovan i 55 och 56 § avses med en del av en gårdsbruksenhet eller ett annat företag även minst en tiondel av de aktier eller andelar som berättigar till innehav av en gårdsbruksenhet eller ett företag.

Om straff för lagstridigt undandragande av skatt på arv och gåva och försök därtill stadgas i 29 kap. 1–3 §§ strafflagen.

Om inte något annat bestäms i denna lag, skall i tillämpliga delar iakttas 2 och 3 kap., 4 kap. 26 a–26 d och 51 § samt 11 kap. lagen om beskattningsförfarande.

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas vid behov genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1940 och upphäves därigenom lagen den 30 december 1921 om skatt på arv och gåva.

Denna lag skall tillämpas jämväl på de fall, i vilka skattskyldigheten inträtt före denna lags ikraftträdande, men vilka ännu ej slutligt avgjorts, utom att stadgandet i 12 § 2 mom. skall tillämpas på alla de fall, där skattskyldigheten inträtt den 7 oktober 1939 eller därefter; dock sålunda, att skattebeloppet, utom i de i 12 § 2 mom. nämnda fallen, uträknas enligt de stadganden, vilka voro gällande vid skattskyldighetens inträdande.

Har arvs- eller gåvoskatteärende efter den 1 januari 1938 avgjorts genom laga kraft vunnet beslut, är den skattskyldige berättigad att efter skriftlig anmälan hos vederbörande beskattningsnämnd draga ärendet under förnyad prövning, varvid denna lag skall tillämpas jämväl i avseende å skattens belopp. Har skattskyldig sålunda kommit att erlägga skatt till högre belopp än honom jämlikt denna lag skall påföras, må av statens medel till honom återbetalas, vad han för mycket erlagt samt ränta å detta belopp i enlighet med vad i 55 § är stadgat.