301/2004

Syftet med denna lag är att genomföra och främja god förvaltning och rättssäkerhet i utlänningsärenden. Syftet med lagen är dessutom att främja reglerad invandring och internationellt skydd med respekterande av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande fri- och rättigheterna samt med beaktande av internationella fördrag som är förpliktande för Finland.

På utlänningars inresa och utresa samt på deras vistelse och arbete i Finland tillämpas denna lag och de bestämmelser som utfärdas med stöd av den.

I denna lag avses med

Vid behandlingen av ärenden som avses i denna lag iakttas förvaltningslagen (434/2003) , om inte något annat föreskrivs särskilt i lag. I fråga om i denna lag avsedda ärenden som gäller ändringssökande iakttas lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) , om inte något annat föreskrivs särskilt i lag. (5.7.2019/850)

På polisens utredning av förutsättningarna för en utlännings inresa, vistelse i landet och avlägsnande ur landet tillämpas bestämmelserna om polisundersökning i polislagen (872/2011) . (29.6.2016/501)

På undersökning som gränsbevakningsväsendet utför med stöd av denna lag tillämpas 27 § i gränsbevakningslagen. (15.7.2005/581)

I fråga om inresa av en militärperson från en främmande stat gäller dessutom vad som bestäms i territorialövervakningslagen (755/2000) .

På elektronisk kommunikation tillämpas lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003) . (29.4.2016/332)

När lagen tillämpas får utlänningarnas rättigheter inte begränsas mer än vad som är nödvändigt.

I beslutsfattande som sker med stöd av denna lag och som gäller ett barn som är yngre än 18 år skall särskild uppmärksamhet fästas vid barnets bästa samt vid omständigheter som hänför sig till barnets utveckling och hälsa.

Innan beslut fattas i ett ärende som gäller ett barn som har fyllt 12 år skall barnet höras, om det inte är uppenbart onödigt. Barnets åsikter skall beaktas enligt barnets ålder och utvecklingsnivå. Även ett yngre barn kan höras, om barnet är så utvecklat att dess åsikter kan uppmärksammas.

Ärenden som gäller minderåriga barn skall behandlas i brådskande ordning.

Rättsmedicinsk undersökning kan genomföras för bestämning av åldern på en utlänning som ansöker om uppehållstillstånd eller på en anknytningsperson, om det finns uppenbara skäl att misstänka att de uppgifter som personen lämnat om sin ålder inte är tillförlitliga.

För att undersökningen ska få genomföras krävs det att den som ska undersökas har gett sitt skriftliga samtycke till undersökningen och att samtycket är baserat på vetskap och fri vilja. Dessutom krävs ett skriftligt samtycke av personens vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare för personen.

Om en person vägrar genomgå undersökning är följden att han eller hon betraktas som myndig, om det inte finns en godtagbar orsak till vägran. Vägran att genomgå undersökning kan inte ensam för sig utgöra en grund för att avslå en ansökan om internationellt skydd.

Innan samtycket begärs ska sökanden eller anknytningspersonen samt sökandens eller anknytningspersonens vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare ges information om åldersbestämningens betydelse, om de rättsmedicinska undersökningsmetoder som används vid åldersbestämningen, om deras eventuella inverkan på hälsan samt om följderna av undersökningen och av vägran att genomgå undersökning. Informationen ska ges sökanden eller anknytningspersonen samt sökandens eller anknytningspersonens vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare på dennes modersmål eller på ett språk som det finns grundad anledning att anta att denne förstår.

En rättsmedicinsk undersökning för bestämning av åldern på en utlänning som ansöker om uppehållstillstånd i Finland eller en anknytningsperson genomförs vid Institutet för hälsa och välfärd, på begäran av Migrationsverket. Två sakkunniga ska ge ett gemensamt utlåtande om undersökningen. Av dem ska åtminstone den ena vara anställd vid Institutet för hälsa och välfärd. De sakkunniga ska vara legitimerade läkare eller tandläkare som har sådan behörighet som krävs för utförandet av undersökningen. (29.6.2016/501)

De åtgärder som undersökningen kräver kan på begäran av Institutet för hälsa och välfärd också utföras vid ett centralsjukhus, en kommunal hälsovårdscentral eller en verksamhetsenhet inom den privata hälso- och sjukvården. De åtgärder som undersökningen kräver ska utföras av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården. En tjänsteman vid Migrationsverket ska i samband med åtgärderna försäkra sig om identiteten på den person som blir undersökt. Vårdnadshavaren eller någon annan laglig företrädare för den som blir undersökt har rätt att vara närvarande vid undersökningen. (29.6.2016/501)

Närmare bestämmelser om genomförandet av undersökningen kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Den myndighet som avgör ett ärende skall ge parten en bedömning av den tid som behövs för att avgöra ärendet.

Myndigheten skall se till att ärendet reds ut. Parten skall lägga fram en utredning om grunderna för sina yrkanden och även annars bidra till utredningen av sitt ärende. Myndigheten skall uppge för parten vilka tilläggsutredningar som skall läggas fram i ärendet. Begäran om utredning skall specificeras samt stå i rätt förhållande till de utredningsmedel som parten med hänsyn till sina förhållanden förfogar över.

Kan beslutet i ett ärende i betydande grad påverka avgörandet i ett annat ärende som samtidigt är anhängigt, skall ärendena beredas gemensamt och i mån av möjlighet avgöras på en gång, om gemensam behandling inte medför menligt dröjsmål.

Förvaltningsärenden enligt denna lag skall anhängiggöras personligen, om inte något annat bestäms nedan. För utredning av ärendet kan en person som befinner sig i Finland dessutom åläggas att infinna sig för att höras av myndigheten. Det kan bestämmas att den som inte fullgör skyldigheten att infinna sig skall hämtas. Bestämmelser om polisens skyldighet att ge handräckning finns i polislagen.

När ett förvaltningsärende anhängiggörs och behandlas får en part anlita biträde. När ett förvaltningsärende anhängiggörs och behandlas är det också tillåtet att anlita ombud, om det inte för utredningen av ärendet eller fastställandet av utlänningens identitet är nödvändigt att utlänningen hörs personligen eller infinner sig.

När ärenden som gäller ändringssökande enligt denna lag inleds eller behandlas får en part anlita biträde eller ombud. En utlänning kan åläggas att infinna sig personligen vid domstolen på det sätt som anges i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. (5.7.2019/850)

Angående biträdenas och ombudens behörighet samt tystnadsplikt bestäms särskilt.

Bestämmelser om utlänningars rätt till rättshjälp finns i rättshjälpslagen (257/2002) .

I rättshjälpen ingår inte biträdes närvaro vid asylsamtal enligt 97 a §, om inte ett biträdes närvaro är nödvändig av särskilt vägande skäl. I rättshjälpen ingår dock biträdes närvaro vid asylsamtal, om sökanden är under 18 år och vistas i landet utan vårdnadshavare. (12.8.2016/646)

När domstolen behandlar ett ärende som avses i denna lag kan den bevilja utlänningen rättshjälp utan att kräva utredning om sökandens ekonomiska ställning. Ersättningen till biträdet betalas av statens medel så som bestäms i rättshjälpslagen.

Vid behandling av sådana förvaltningsärenden eller ärenden som gäller ändringssökande som avses i denna lag får tolk anlitas. Myndigheten skall ordna tolkning i enlighet med 203 §. I förvaltningsärenden eller ärenden som gäller ändringssökande får en utlänning dessutom anlita tolk eller översättare på egen bekostnad.

Som av myndigheten anskaffad tolk eller översättare får inte anlitas en person som står i ett sådant förhållande till parten eller ärendet att hans eller hennes tillförlitlighet kan äventyras på denna grund eller att partens säkerhet kan äventyras.

Angående tolkars tystnadsplikt bestäms särskilt.

En förutsättning för att behandlingen av en ansökan om uppehållstillstånd eller av någon annan ansökan som gjorts med stöd av denna lag ska fortsätta sedan ansökan blivit anhängig är att behandlingsavgiften har betalats.

Ansökan förfaller om avgiften inte betalas inom skälig tid.

Av en utlänning som kommer till Finland krävs det att

Bestämmelser om inresevillkor för tredjelandsmedborgare vid vistelser på medlemsstaternas territorium som inte varar mer än 90 dagar under vilken som helst period på 180 dagar finns i kodexen om Schengengränserna.

I 10 kap. i denna lag finns bestämmelser om inresevillkor för unionsmedborgare och därmed jämförbara personer samt för deras familjemedlemmar, när inresan grundar sig på Europeiska unionens bestämmelser om fri rörlighet.

Bestämmelser om gränspassage vid Europeiska unionens yttre gränser finns i kodexen om Schengengränserna.

Bestämmelser om passerande av riksgränsen och om övervakning av riksgränsen, gränsövergångsställen och deras öppettider, fördelningen av uppdragen att utföra in- och utresekontroller mellan gränsbevakningsväsendet, polisen och Tullen på olika gränsövergångsställen samt om de nationella uppdragen och befogenheterna enligt kodexen om Schengengränserna finns i gränsbevakningslagen (578/2005) .

I Europaparlamentets och rådets beslut nr 1105/2011/EU om förteckningen över resehandlingar som möjliggör passage av de yttre gränserna och i vilka en visering kan införas samt om införandet av en mekanism för upprättande av denna förteckning finns bestämmelser om förteckningen över resehandlingar som möjliggör passage av de yttre gränserna i Europeiska unionen och en mekanism för att upprätta den.

De underrättelser till Europeiska unionens kommission som krävs enligt det beslut som avses i 1 mom. ska lämnas av utrikesministeriet.

Vid inresa till och vistelse i landet ska en utlänning ha ett sådant resedokument som avses i del I, II eller III i den förteckning över resehandlingar som avses i 13 § och som har erkänts av Finland.

Utlänningen ska på begäran visa upp det resedokument som avses i 1 mom. för gränskontrollmyndigheten eller polisen.

Resedokumentet ska innehålla uppgifter om utlänningens namn, födelsedatum, kön och medborgarskap och om hur länge resedokumentet är giltigt, vem det har utfärdats av och var det har utfärdats. Dessutom ska resedokumentet vara försett med ett fotografi där innehavaren utan svårighet kan kännas igen.

En utlännings make och barn som inte har fyllt sexton år och reser tillsammans med innehavaren av resedokumentet kan använda dennes resedokument, om den innehåller deras namn och födelseår och dessutom fotografi av maken och av barn som har fyllt sju år.

Om giltighetsområdet inte anges i resedokumentet, ska det anses att Finland hör till detta område.

Gränskontrollmyndigheten kan i enskilda fall och av särskilda skäl som tillfälligt resedokument också godkänna en identitetshandling eller annan liknande handling som inte uppfyller kraven på resedokument enligt 14 §.

16 § har upphävts genom L 30.12.2013/1214 .

I stället för förvaltningslagen ska Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 om införande av en gemenskaps-kodex om viseringar (viseringskodex), nedan viseringskodexen, tillämpas på

Unionsmedborgare och därmed jämförbara personer kan komma till Finland och vistas i Finland utan visum, om de har ett resedokument som godkänts i Finland.

Genom rådets förordning anges de stater för vilkas medborgare visumplikt gäller och de stater vilkas medborgare inte behöver visum för att komma till eller kortvarigt vistas inom Schengenområdet.

I artikel 3 i viseringskodexen föreskrivs om de tredjelandsmedborgare som är skyldiga att inneha visering för flygplatstransitering. (25.3.2011/266)

Angående visumfrihet för innehavare av resedokument för flykting bestäms i den europeiska överenskommelsen om avskaffande av viseringstvång för flyktingar (FördrS 36/1990).

Utlänningar vilkas vistelsetid utan visum inom Schengenområdet har gått ut är skyldiga att skaffa visum eller uppehållstillstånd.

20 § har upphävts genom L 25.3.2011/266 .

21 § har upphävts genom L 25.3.2011/266 .

22 § har upphävts genom L 25.3.2011/266 .

23 § har upphävts genom L 25.3.2011/266 .

24 § har upphävts genom L 25.3.2011/266 .

25 § har upphävts genom L 25.3.2011/266 .

26 § har upphävts genom L 25.3.2011/266 .

I artikel 42 i viseringskodexen avsett bemyndigande av honorärkonsuler att utföra någon eller några av de uppgifter som avses i artikel 43.6 i kodexen ges av utrikesministeriet, om det behövs för tjänsternas tillgänglighet eller verksamhetens effektivitet eller av någon annan motsvarande särskild orsak.

I artikel 42 i viseringskodexen föreskrivs om de krav som ställs på en honorärkonsul när han eller hon utför uppgifter som avses i 1 mom.

Utrikesministeriet får i de fall som anges i artikel 40.3 i viseringskodexen besluta ge någon eller några av de uppgifter i anslutning till visering som anges i artikel 43.6 i kodexen att utföras av en extern tjänsteleverantör. Utrikesministeriets beslut kan omfatta en eller flera beskickningar.

Avtal med externa tjänsteleverantörer ska omfatta villkor i enlighet med artikel 43 i viseringskodexen samt bestämmelser om avtalets giltighetstid och om hävande av avtalet.

I artikel 17 i viseringskodexen föreskrivs om en extern tjänsteleverantörs rätt att ta ut en serviceavgift av dem som ansöker om visering.

En extern tjänsteleverantör ska i sin verksamhet följa grunderna för god förvaltning och skydda personuppgifter mot att förstöras genom olyckshändelse eller olagligt förfarande samt mot förlust, ändringar och otillåten spridning av eller otillåten tillgång till uppgifterna genom olyckshändelse.

Utrikesministeriet och den berörda finska diplomatiska eller konsulära representationen, nedan finsk beskickning, ska övervaka den externa tjänsteleverantörens verksamhet i enlighet med artikel 43 i viseringskodexen.

I artikel 4.1–4.4 i viseringskodexen föreskrivs vilka myndigheter i Schengenstaterna som ska pröva och fatta beslut om viseringsansökningar.

Beslut om förlängning av visering i enlighet med artikel 33 i viseringskodexen fattas av polisinrättningen.

En visering upphävs eller återkallas i enlighet med artikel 34 i viseringskodexen av en finsk beskickning, om utlänningen i fråga vistas utomlands.

I samband med gränskontroll upphävs eller återkallas en visering av gränskontrollmyndigheten.

Migrationsverket, polisinrättningen eller gränskontrollmyndigheten upphäver eller återkallar en visering, om utlänningen i fråga vistas på finskt territorium.

32 § har upphävts genom L 25.3.2011/266 .

Ett uppehållstillstånd är antingen tidsbegränsat eller permanent.

Tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljas för vistelse av tillfällig karaktär ( tillfälligt uppehållstillstånd ) eller för vistelse av kontinuerlig karaktär ( kontinuerligt uppehållstillstånd ). Tillståndsmyndigheten avgör syftet med vistelsen i landet med hänsyn till de uppgifter som utlänningen lämnat om syftet med inresan.

Ett permanent uppehållstillstånd gäller tills vidare. Med permanent uppehållstillstånd jämställs i fråga om giltighetstiden även EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta.

Som intyg på uppehållstillstånd utfärdas ett uppehållstillståndskort. I rådets förordning (EG) nr 1030/2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredjeland ( EU:s uppehållstillståndsförordning ) finns bestämmelser om uppehållstillståndskortets form, egenskaper och säkerhetsdetaljer, om biometriska kännetecken som lagras i den tekniska delen och om hur de ska tas fram, om begränsningar och användningsändamål när det gäller biometriska kännetecken samt om innehavarens rätt att kontrollera de uppgifter om sig själv som finns lagrade i uppehållstillståndskortets tekniska del. (29.6.2021/697)

Som intyg på uppehållstillstånd utfärdas ett uppehållstillståndskort. I rådets förordning (EG) nr 1030/2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredjeland ( EU:s uppehållstillståndsförordning ) och i rådets förordning (EG) nr 380/2008 om ändring av förordning (EG) nr 1030/2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredjeland ( ändringsförordningen ) finns bestämmelser om uppehållstillståndskortets form, egenskaper och säkerhetsdetaljer, om biometriska kännetecken som lagras i den tekniska delen och om hur de ska tas fram, om begränsningar och användningsändamål när det gäller biometriska kännetecken samt om innehavarens rätt att kontrollera de uppgifter om sig själv som finns lagrade i uppehållstillståndskortets tekniska del.

Ett uppehållstillståndskort utfärdas för den tid uppehållstillståndet är i kraft. Kortet kan av särskilda skäl utfärdas också för kortare tid. Det är dock giltigt i högst fem år.

När ett uppehållstillståndskort utfärdas i enlighet med ansökan ges sökanden inte något separat förvaltningsbeslut eller någon besvärsanvisning.

Som intyg på uppehållstillstånd som utrikesministeriet beviljat med stöd av 69 § 3 mom. ges ett särskilt personkort.

Migrationsverket ansvarar för att de uppgifter som lagras i uppehållstillståndskortets tekniska del skyddas mot intrång, olovlig avläsning, modifiering, användning och övrig olovlig behandling så som föreskrivs i EU:s uppehållstillståndsförordning och dess tillämpningsbestämmelser.

Certifikatet för säkerställande av autenticiteten och integriteten i de uppgifter som lagras i kortets tekniska del och för avläsning av fingeravtryck utfärdas av en myndighet eller en inrättning som utses av Migrationsverket.

Uppehållets karaktär anges med en bokstavskod i uppehållstillståndskortet. Bokstavskoden för ett kontinuerligt uppehållstillstånd är A, för ett tillfälligt uppehållstillstånd B, för ett permanent uppehållstillstånd P och för ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta P-EU.

En anteckning om det direktiv med stöd av vilket uppehållstillståndet beviljats ska dessutom göras i uppehållstillståndskortet.

I EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta som beviljas flyktingar eller alternativt skyddsbehövande antecknas namnet på den medlemsstat i Europeiska unionen som beviljat internationellt skydd och det datum då internationellt skydd beviljades. Om flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande har beviljats av någon annan medlemsstat i Europeiska unionen än Finland, ska den staten, innan en anteckning görs, anmodas att bekräfta att personen fortfarande har flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande.

En anteckning som avses i 1 mom. görs på begäran från en annan medlemsstat i Europeiska unionen om den staten beviljar en tredjelandsmedborgare flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande efter det att Finland har beviljat honom eller henne EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta. Anteckningen ändras på eget initiativ eller på begäran från en annan medlemsstat i Europeiska unionen, om ansvaret för beviljande av flyktingstatus överförs från en medlemsstat till en annan medlemsstat med stöd av den europeiska överenskommelsen om överförande av ansvar för flyktingar (FördrS 46/1990) efter det att Finland har beviljat EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta.

När ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta har ändrats på det sätt som avses i 2 mom. efter det att det beviljades ska tillståndet utfärdas senast tre månader efter det att ansvaret för beviljande av flyktingstatus övergått på Finland eller begäran om anteckning mottagits från den andra medlemsstaten.

Finland ska be en medlemsstat i Europeiska unionen som beviljat ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta göra en anteckning enligt 34 a § 1 mom. i uppehållstillståndet, om Finland beviljar innehavaren av uppehållstillståndet flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande innan Finland har beviljat honom eller henne EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta.

Finland ska be en medlemsstat i Europeiska unionen som beviljat ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta ändra anteckningen enligt 34 a § 1 mom. i uppehållstillståndet, om ansvaret för att bevilja innehavaren av uppehållstillståndet flyktingstatus överförs till Finland med stöd av den europeiska överenskommelsen om överförande av ansvar för flyktingar innan Finland har beviljat honom eller henne EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta.

En anmodan från en medlemsstat i Europeiska unionen att med tanke på en anteckning i ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta bekräfta att flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande är i kraft ska besvaras senast en månad efter det att anmodan mottogs.

En förutsättning för att uppehållstillstånd ska kunna beviljas är att utlänningen har ett giltigt resedokument. Uppehållstillstånd får dock beviljas trots att giltigt resedokument saknas, om uppehållstillståndet beviljas med stöd av 51, 52, 52 a, 52 d, 52 e, 87, 88, 89 eller 110 §.

Uppehållstillstånd kan vägras, om en utlänning anses äventyra allmän ordning eller säkerhet, folkhälsan eller Finlands internationella förbindelser, eller om personens inresa eller genomresa bör förhindras enligt en för Finland bindande folkrättslig förpliktelse eller ett av rådet med stöd av fördraget om Europeiska unionen antaget beslut. Äventyrande av folkhälsan hindrar ändå inte att fortsatt tillstånd beviljas, om villkoren för beviljande av tillstånd i övrigt uppfylls. Äventyrande av internationella förbindelser hindrar dock inte att en utlänning beviljas uppehållstillstånd på grund av familjeband eller att en utlänning som i någon av unionens medlemsstater har beviljats EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta beviljas uppehållstillstånd. (29.5.2015/689)

Uppehållstillstånd kan vägras, om det finns grundad anledning att misstänka att utlänningen har för avsikt att kringgå bestämmelserna om inresa eller vistelse i landet.

Uppehållstillstånd som söks på grundval av familjeband kan vägras, om det finns grundad anledning att misstänka att anknytningspersonen har fått sitt uppehållstillstånd genom att lämna oriktiga uppgifter om sin identitet eller sina familjeband och därigenom har kringgått bestämmelserna om inresa eller vistelse i landet.

Uppehållstillstånd kan även vägras om det finns grundad anledning att misstänka att en arbetsgivare eller uppdragsgivare har för avsikt att kringgå bestämmelserna om inresa eller vistelse i landet vid ansökan om uppehållstillstånd. (18.6.2021/554)

Vid tillämpningen av denna lag anses som familjemedlem maken till en i Finland bosatt person samt ett ogift barn under 18 år vars vårdnadshavare den i Finland bosatta personen eller dennes make är. Om den person som är bosatt i Finland är ett minderårigt barn, är barnets vårdnadshavare en familjemedlem. Som familjemedlem anses också en person av samma kön, om partnerskapet har registrerats nationellt. (19.5.2006/380)

Med makar jämställs personer, oavsett kön, som fortlöpande lever i gemensamt hushåll under äktenskapsliknande förhållanden. En förutsättning är att de har bott tillsammans minst två år. Boendetid förutsätts inte, om personerna i fråga gemensamt har vårdnaden om ett barn eller om det finns andra vägande skäl.

Med ett sådant barn som avses i definitionen i 1 mom. jämställs ett ogift barn under 18 år som barnets vårdnadshavare de facto har vårdnaden om och som är i behov av faktisk omvårdnad den dag då ansökan om uppehållstillstånd avgörs, men angående vars vårdnadsförhållande det inte kan fås någon officiell utredning ( fosterbarn ). För att barnet ska kunna jämställas med ett sådant barn som avses i 1 mom. krävs det dessutom tillförlitlig utredning om att barnets tidigare vårdnadshavare bevisligen är döda eller försvunna och om att det förelegat ett faktiskt vårdnadsförhållande mellan barnet och anknytningspersonen eller dennes make innan anknytningspersonen anlände till Finland. I det fall att anknytningspersonen är ett fosterbarn som befinner sig i Finland krävs det tillförlitlig utredning om att det funnits ett faktiskt vårdnadsförhållande innan anknytningspersonen anlände till Finland. (11.6.2010/549)

För att ett minderårigt ogift barn ska beviljas uppehållstillstånd på grundval av familjeband förutsätts det att barnet är minderårigt den dag då ansökan om uppehållstillstånd för barnet avgörs. För att en familjemedlem till en minderårig anknytningsperson ska beviljas uppehållstillstånd förutsätts det att anknytningspersonen är minderårig den dag då ansökan om uppehållstillstånd för familjemedlemmen avgörs. För att uppehållstillstånd ska beviljas förutsätts det dessutom att anknytningspersonen har uppehållstillstånd redan den dag då ärendet inleds.

Uppehållstillstånd kan emellertid inte vägras med stöd av 1 mom., om behandlingen av ansökan har fördröjts i betydande grad av en orsak som inte beror på sökanden eller anknytningspersonen och denne har bidragit till att saken blivit utredd.

Trotts vad som i 1 mom. föreskrivs om förutsättningarna för beviljande av uppehållstillstånd för en familjemedlem till en minderårig anknytningsperson, förutsätter beviljandet av uppehållstillstånd för en familjemedlem till en minderårig anknytningsperson som anlänt utan vårdnadshavare och beviljats internationellt skydd att anknytningspersonen varit minderårig den dag då hans eller hennes ansökan om internationellt skydd lämnades in. Beviljandet av uppehållstillstånd förutsätter dessutom att ansökan om uppehållstillstånd på grundval av familjeband lämnas in inom tre månader från det att anknytningspersonen delgavs beslutet om beviljande av internationellt skydd. Av exceptionellt vägande skäl är det i enskilda fall möjligt att avvika från tidsfristen. (29.3.2019/437)

För att uppehållstillstånd ska kunna beviljas förutsätts det att utlänningens försörjning är tryggad, om inte något annat föreskrivs i denna lag. I ett enskilt fall kan avvikelse göras från försörjningsförutsättningen, om det finns exceptionellt vägande skäl eller om ett barns bästa kräver det. Försörjningsförutsättningen tillämpas inte när uppehållstillstånd beviljas med stöd av 6 kap., om inte något annat följer av 114 § 4 mom. eller 115 § 2 mom. (29.6.2016/505)

Utlänningens försörjning anses vara tryggad vid beviljande av första uppehållstillstånd om hans eller hennes vistelse i landet bekostas med inkomster från förvärvsarbete, verksamhet som företagare, pensioner, tillgångar eller andra källor som anses sedvanliga så att han eller hon inte kan antas bli beroende av utkomststöd enligt lagen om utkomststöd (1412/1997) eller av någon annan därmed jämförbar ekonomisk förmån som tryggar hans eller hennes försörjning. Som sådan förmån anses inte socialskyddsförmåner som ersätter kostnader.

När fortsatt tillstånd beviljas skall utlänningens försörjning vara tryggad på det sätt som bestäms i 2 mom. dock så att beviljande av tillstånd inte förhindras av att utlänningen tillfälligt tyr sig till utkomststöd eller någon annan därmed jämförbar förmån för att trygga sin försörjning.

Sökanden skall för myndigheten förete en utredning om hur hans eller hennes försörjning tryggas i Finland.

Laglig vistelse enligt denna lag är

Bestämmelser om uppehållsrätt för unionsmedborgare och därmed jämförbara personer finns i 10 kap.

En utlänning får lagligen vistas i landet under den tid ansökan behandlas tills ärendet har avgjorts genom ett beslut som vunnit laga kraft eller ett verkställbart beslut har fattats om att utlänningen skall avlägsnas ur landet.

Utlänningar som lagligen vistas i landet har rätt att röra sig fritt inom landet och att där välja bostadsort.

En utlänning får resa genom Finland till en annan Schengenstat, om han eller hon har ett av denna stat beviljat uppehållstillstånd, nationellt visum eller återkomstvisum.

En utlänning får resa genom Finland till en tredje stat, om han eller hon har av en Schengenstat beviljat uppehållstillstånd, visum eller genomresevisum.

För utövande av rätten till genomresa förutsätts att utlänningen inte har meddelats inreseförbud i Finland eller att han eller hon inte anses äventyra allmän ordning och säkerhet eller folkhälsan.

Med kryssning avses en sjöresa under vilken ett fartyg, som inte är i reguljär linjetrafik, besöker en hamn i Finland och dessutom minst två hamnar i utlandet. Kryssningsfartyget får inte ta eller lämna av passagerare i Finland.

Den som ombord på ett passagerarfartyg som är besiktat för persontrafik deltar i en kryssning får gå i land utan resedokument och visum när fartyget är i Finland. Till gränskontrollmyndigheten skall innan passagerarna går i land ges en passagerarförteckning som befälhavaren har styrkt. Kryssningsdeltagarna skall återvända till fartyget innan det avgår till annan ort.

En sjöman som innehar en sådan identitetshandling som avses i konventionen angående nationella identitetshandlingar för sjömän (FördrS 64/1970) har rätt att på den ort där hamnen är belägen gå i land utan resedokument och visum under den tid det fartyg på vilket han eller hon tjänstgör normalt ligger i hamn. Sjömannen skall återvända till fartyget innan det avgår till annan ort.

Den som hör till personalen på ett luftfartyg har rätt att i samband med flygresor som hör till hans eller hennes normala uppgifter anlända till och resa från Finland utan resedokument och visum, om han eller hon har ett i bilaga 9 till konventionen om internationell civil luftfart (FördrS 11/1949) avsett identitetsbevis som försetts med fotografi och som utfärdats av en luftfartsmyndighet i hans eller hennes hemland. Den som hör till personalen på ett luftfartyg skall resa ur landet med nästa reguljära flyg som hör till hans eller hennes uppgifter.

Järnvägsanställda som sköter uppgifter i anslutning till tågtransporter får resa med tåget till gränsomlastningsstationen och vistas på stationen genom att förete ett identitetskort försett med fotografi så som särskilt avtalats enligt överenskommelsen om järnvägssamtrafik mellan Finland och Ryssland (FördrS 48/1997).

Sjömän, de som hör till personalen på ett luftfartyg eller tågpersonal har inte i 1–3 mom. avsedd rätt till inresa och vistelse i landet, om de har meddelats inreseförbud eller om de anses äventyra allmän ordning och säkerhet eller folkhälsan.

Tillfälligt uppehållstillstånd beviljas personer som befinner sig utomlands

För tillfälligt arbete beviljas uppehållstillstånd för arbetstagare eller något annat uppehållstillstånd. För tillfällig företagsverksamhet beviljas uppehållstillstånd för företagare. Närmare bestämmelser om beviljande av uppehållstillstånd för arbetstagare och uppehållstillstånd för företagare finns i 5 kap.

När en utlänning har beviljats tillfälligt uppehållstillstånd beviljas hans eller hennes familjemedlemmar tillfälligt uppehållstillstånd för samma tid.

Utlänningar som när ansökan görs är 17–30 år kan beviljas ett tillfälligt uppehållstillstånd för au pairarbete enligt 45 § 1 mom. 3 punkten för högst ett år, om han eller hon

En person som befinner sig utomlands kan beviljas kontinuerligt uppehållstillstånd

För arbete av fortgående karaktär beviljas uppehållstillstånd för arbetstagare eller något annat uppehållstillstånd. För företagsverksamhet av fortgående karaktär beviljas uppehållstillstånd för företagare. Närmare bestämmelser om beviljande av uppehållstillstånd för arbetstagare och uppehållstillstånd för företagare finns i 5 kap.

När en utlänning har beviljats kontinuerligt eller permanent uppehållstillstånd, beviljas hans eller hennes familjemedlemmar kontinuerligt uppehållstillstånd. När en utlänning har beviljats uppehållskort för en unionsmedborgares familjemedlem enligt 10 kap. och utlänningen med stöd av 161 d eller 161 e § har behållit sin uppehållsrätt på personlig grund, beviljas hans eller hennes familjemedlemmar kontinuerligt uppehållstillstånd.

För att kontinuerligt uppehållstillstånd ska kunna beviljas med stöd av 1 mom. 1 punkten krävs det inte att utlänningens eller hans eller hennes familjemedlemmars försörjning är tryggad.

När en utlänning har beviljats kontinuerligt eller permanent uppehållstillstånd på grund av familjeband och det familjeband som legat till grund för beviljandet har brutits, kan hans eller hennes familjemedlemmar som befinner sig utomlands beviljas kontinuerligt uppehållstillstånd, förutsatt att familjemedlemmarnas försörjning är tryggad. När beslutet fattas ska man dock beakta möjligheten för den person som redan lagligen är bosatt i Finland att flytta tillbaka till sitt hemland eller till något annat land för att leva i en familjegemenskap, om det kan anses att familjebanden som helhet koncentreras dit.

47 a § har upphävts genom L 10.8.2018/720 .

47 b § har upphävts genom L 10.8.2018/720 .

47 c § har upphävts genom L 10.8.2018/720 .

47 d § har upphävts genom L 10.8.2018/720 .

47 e § har upphävts genom L 10.8.2018/720 .

47 f § har upphävts genom L 10.8.2018/720 .

Som tillväxtföretagare betraktas en utlänning som har för avsikt att på heltid inneha en ansvarsställning i ett sådant företag som är registrerat eller ska registreras i Finland och vars affärsmodell och den personliga kompetensen bland de personer som är verksamma inom företaget uppfyller villkoren för finansiering från Innovationsfinansieringsverket Business Finland till innovativa uppstartsföretag med stor tillväxtpotential.

En utlänning beviljas kontinuerligt uppehållstillstånd, om han eller hon har fått ett utlåtande där Innovationsfinansieringsverket Business Finland förordar verksamheten som tillväxtföretagare. Beviljande av uppehållstillstånd förutsätter dessutom att utlänningen uppfyller de övriga villkoren i detta kapitel för beviljande av uppehållstillstånd.

Till ansökan om uppehållstillstånd ska det fogas ett utlåtande från Innovationsfinansieringsverket Business Finland som har getts högst två månader innan ansökan om uppehållstillstånd anhängiggörs.

Kontinuerligt uppehållstillstånd beviljas en tillväxtföretagare och hans eller hennes familjemedlemmar på ansökan som görs i Finland eller utomlands.

Utöver vad som annars föreskrivs i denna lag beviljas en person som kommer från det forna Sovjetunionens territorium kontinuerligt uppehållstillstånd, om

Ett villkor för att uppehållstillstånd beviljas är att sökanden har tillgång till bostad i Finland.

Uppehållstillstånd beviljas också en i 1 mom. avsedd persons familjemedlem samt barn som är beroende av denne för sin försörjning och som inte har fyllt 18 år innan sökanden har beviljats uppehållstillstånd på en grund som anges i 1 mom.

För att uppehållstillstånd enligt denna paragraf ska kunna beviljas förutsätts inte att utlänningens eller hans eller hennes familjemedlemmars försörjning är tryggad.

Utlänningar som kommit till Finland utan uppehållstillstånd ska beviljas tillfälligt eller kontinuerligt uppehållstillstånd i Finland, om förutsättningar för beviljande av ett sådant uppehållstillstånd utomlands föreligger och om

(8.8.2008/516)

Uppehållstillstånd beviljas som tillfälligt eller kontinuerligt på samma grunder som när motsvarande tillstånd söks utomlands.

Bestämmelsen i 1 mom. 2 punkten tillämpas på motsvarande sätt även på registrerat partnerskap för personer av samma kön samt på parförhållanden där två personer av samma kön fortgående lever i gemensamt hushåll under äktenskapsliknande förhållanden.

En tredjelandsmedborgare som i en annan medlemsstat i unionen fått EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd på ansökan som gjorts i Finland eller utomlands

Uppehållstillståndet beviljas som tillfälligt eller kontinuerligt med beaktande av vistelsens natur.

För arbete beviljas uppehållstillstånd för arbetstagare eller något annat uppehållstillstånd. För företagsverksamhet beviljas uppehållstillstånd för företagare. Närmare bestämmelser om beviljande av uppehållstillstånd för arbetstagare och uppehållstillstånd för företagare finns i 5 kap.

När en person som i en annan medlemsstat i unionen fått EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta beviljas tillfälligt eller kontinuerligt uppehållstillstånd beviljas hans eller hennes familjemedlemmar tillfälligt eller kontinuerligt uppehållstillstånd för samma tid på ansökan som gjorts i Finland eller utomlands.

Familjemedlemmar till en finsk medborgare bosatt i Finland och sådana familjemedlemmars minderåriga ogifta barn beviljas kontinuerligt uppehållstillstånd på grund av familjeband på ansökan som görs i Finland eller utomlands.

Andra anhöriga till en finsk medborgare bosatt i Finland än familjemedlemmar beviljas kontinuerligt uppehållstillstånd, om det är oskäligt att vägra uppehållstillstånd därför att personerna i fråga har för avsikt att i Finland fortsätta att leva i en sådan fast familjegemenskap som de tidigare levt i eller om den anhöriga är fullständigt beroende av den finska medborgare som är bosatt i Finland. Andra anhöriga skall utomlands vänta att tillståndsansökan behandlas.

Om en finsk medborgare har utnyttjat sin rätt till fri rörlighet enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG ( direktivet om fri rörlighet ) genom att resa till eller uppehålla sig i en annan medlemsstat och om en familjemedlem har följt med eller anslutit sig till honom eller henne, skall 10 kap. tillämpas på familjemedlemmens inresa och uppehåll.

För att uppehållstillstånd enligt denna paragraf skall kunna beviljas förutsätts inte att utlänningens försörjning är tryggad.

Familjemedlemmar till en i Finland bosatt unionsmedborgare eller en därmed jämförbar person som har registrerat sin vistelse eller sådana familjemedlemmars minderåriga barn beviljas kontinuerligt uppehållstillstånd på grund av familjeband, om deras uppehållsrätt inte kan registreras eller fastställas med stöd av 10 kap. Uppehållstillstånd beviljas på ansökan som görs i Finland eller utomlands.

Beviljande av uppehållstillstånd som avses i denna paragraf för familjemedlemmar till en nordisk medborgare eller sådana familjemedlemmars minderåriga barn förutsätter inte att utlänningens försörjning är tryggad.

En utlänning som befinner sig i Finland beviljas tillfälligt uppehållstillstånd, om

Uppehållstillstånd med stöd av 1 mom. 2 punkten beviljas inte, om orsaken till att utlänningens återresa inte genomförs är att han eller hon inte samtycker till att återvända till sitt hemland eller sitt permanenta bosättningsland eller att han eller hon försvårar arrangemangen för återresan.

Utlänningens försörjning behöver inte vara tryggad för att uppehållstillstånd ska kunna beviljas.

Om en utlänning beviljas uppehållstillstånd med stöd av 1 mom., beviljas inte hans eller hennes familjemedlemmar som befinner sig utomlands uppehållstillstånd på grund av familjeband.

En utlänning som befinner sig i Finland beviljas kontinuerligt uppehållstillstånd, om det med hänsyn till utlänningens hälsotillstånd, de band som knutits till Finland eller av någon annan individuell, mänsklig orsak är uppenbart oskäligt att vägra uppehållstillstånd, särskilt med beaktande av de förhållanden i vilka han eller hon skulle hamna i sitt hemland eller hans eller hennes sårbara ställning.

För att uppehållstillstånd skall kunna beviljas förutsätts inte att utlänningens försörjning är tryggad.

En familjemedlem till en utlänning som beviljats uppehållstillstånd med stöd av 1 mom. beviljas uppehållstillstånd med stöd av 47 § 3 mom.

Om ett minderårigt barn som kommit ensamt till Finland beviljas uppehållstillstånd med stöd av 1 mom., beviljas barnets minderåriga syskon som befinner sig utomlands kontinuerligt uppehållstillstånd. Ett villkor för att uppehållstillstånd skall beviljas är att syskonen har bott tillsammans och att barnens föräldrar inte är i livet eller att deras vistelseort är okänd. Beviljande av uppehållstillstånd förutsätter ytterligare att detta är till barnets bästa. För att uppehållstillstånd skall kunna beviljas förutsätts inte att utlänningens försörjning är tryggad.

Ett offer för människohandel som befinner sig i Finland beviljas tillfälligt uppehållstillstånd om

Om ett offer för människohandel befinner sig i en särskilt utsatt ställning, kan uppehållstillståndet beviljas som kontinuerligt och oberoende av om förutsättningarna enligt 1 mom. 1 och 2 punkten uppfylls eller inte.

För att uppehållstillstånd skall kunna beviljas förutsätts inte att utlänningens försörjning är tryggad.

Om ett offer för människohandel beviljas tillfälligt uppehållstillstånd, beviljas inte hans eller hennes familjemedlemmar som befinner sig utomlands uppehållstillstånd på grund av familjeband. Om ett offer för människohandel beviljas kontinuerligt uppehållstillstånd, beviljas familjemedlemmar uppehållstillstånd med stöd av 47 § 3 mom.

Innan uppehållstillstånd beviljas enligt 52 a § kan den som blivit offer för människohandel ges en betänketid på minst trettio dagar och högst sex månader.

Betänketiden kan förlängas om offrets personliga förhållanden kräver det. Den totala betänketiden får vara högst sex månader lång.

Under betänketiden ska offret för människohandel besluta om han eller hon tänker samarbeta med myndigheterna i enlighet med 52 a § 1 mom. 2 punkten.

Betänketiden kan avbrytas, om offret för människohandeln frivilligt och på eget initiativ har återupptagit kontakten med de personer som är misstänkta för människohandel eller om det på de grunder som nämns i 36 § 1 mom. är behövligt att avbryta betänketiden.

Polisen eller gränskontrollmyndigheten beslutar om givande av betänketid, om förlängning av betänketid och om avbrytande av betänketid.

Förläggningen i Joutseno som svarar för hjälpsystemet som avses i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel (746/2011) kan besluta huruvida betänketid ska ges och om den ska förlängas eller avbrytas, om ett offer för människohandel upptas i hjälpsystemet innan polisen eller gränskontrollmyndigheten har fattat beslut i frågan. Förläggningen ska utan dröjsmål underrätta polisen om sina beslut om betänketid.

Ett offer för människohandel ska meddelas skriftligen om betänketid samt om förlängning eller avbrytande av betänketiden. Av meddelandet ska framgå syftet med betänketiden, tidpunkten för betänketidens början och betänketidens längd samt att betänketiden kan avbrytas och på vilka grunder detta kan ske.

En tredjelandsmedborgare som befinner sig i Finland och som har arbetat olagligt här beviljas tillfälligt uppehållstillstånd, om han eller hon under tiden för arbetet vistades olagligt i landet, och

För att uppehållstillstånd ska kunna beviljas förutsätts inte att utlänningens försörjning är tryggad.

I 1 mom. avsedda personers familjemedlemmar som befinner sig utomlands beviljas inte uppehållstillstånd på grund av familjeband.

På betänketid för personer som avses i 1 mom. tillämpas 52 b § och på beslut om betänketid tillämpas 52 c §.

En utlänning som omfattas av ett vittnesskyddsprogram enligt lagen om vittnesskyddsprogram (88/2015) beviljas kontinuerligt uppehållstillstånd. (29.6.2016/501)

Utlänningens försörjning behöver inte vara tryggad för att uppehållstillstånd ska kunna beviljas. Uppehållstillstånd kan endast vägras av tvingande skäl med anknytning till allmän säkerhet.

Om den som omfattas av ett vittnesskyddsprogram är en unionsmedborgare eller en därmed jämförbar person, ska bestämmelserna i 10 kap. tillämpas.

Om inte något annat föreskrivs nedan i denna paragraf, beviljas det första tidsbegränsade uppehållstillståndet för ett år, dock högst för den tid sökandens resedokument gäller, om inte uppehållstillstånd söks för en kortare tid.

Om uppehållstillstånd beviljas på grund av familjeband, får giltighetstiden för detta tillstånd dock inte vara längre än giltighetstiden för det uppehållstillstånd för en familjemedlem som ligger till grund för beviljandet av uppehållstillståndet.

Uppehållstillstånd kan beviljas för kortare eller längre tid än ett år, om det beviljas för en sådan rättshandling eller en sådan arbetsuppgift som utförs inom en bestämd känd tid. Tidsbegränsat uppehållstillstånd får dock inte beviljas för mer än två år.

En utlänning som har varit finsk medborgare eller av vars föräldrar åtminstone den ena eller av vars mor- eller farföräldrar en är eller har varit infödd finsk medborgare beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd för fyra år, om inte uppehållstillstånd söks för en kortare tid.

Den som hör till personalen vid en främmande stats diplomatiska beskickning eller konsulat och hans eller hennes familjemedlemmar kan beviljas uppehållstillstånd för hela den tjänstgöringsperiod som uppgetts.

Ett offer för människohandel och en i 52 d § avsedd tredjelandsmedborgare som vistats och arbetat olagligt i landet beviljas uppehållstillstånd för minst sex månader och högst ett år.

Uppehållstillstånd som grundar sig på flyktingskap eller alternativt skydd beviljas för fyra år.

EU-blåkort beviljas för två år. Om anställningskontraktet omfattar en kortare tid än så, beviljas EU-blåkortet för den tid anställningskontraktet gäller, plus tre månader. Familjemedlemmar till innehavare av EU-blåkort beviljas uppehållstillstånd för motsvarande tid.

En utlänning som omfattas av ett vittnesskyddsprogram enligt lagen om vittnesskyddsprogram och en utlänning som tas till Finland i enlighet med ett beslut som statsrådet fattat med stöd av 93 § i denna lag beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd för fyra år, om han eller hon enligt vad som beslutas ska bli beviljad kontinuerligt uppehållstillstånd med stöd av 113 § 1 mom.

Det första tidsbegränsade uppehållstillståndet får beviljas för två år, om det beviljas med stöd av 47 h § eller 77 § 1 mom. 1 punkten. Uppehållstillstånd kan också beviljas för två år, om det beviljas en familjemedlem till en utlänning som avses i de paragraferna.

Ett nytt tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljas, om villkoren för det föregående tidsbegränsade uppehållstillståndet fortfarande uppfylls.

Om en utlänning har fått uppehållstillstånd på grund av internationellt skydd, beviljas ett nytt tidsbegränsat uppehållstillstånd, om det inte på basis av de omständigheter som framkommit förefaller uppenbart att de villkor på grundval av vilka det föregående tidsbegränsade uppehållstillståndet beviljades inte längre uppfylls.

En utlänning som med stöd av 45 § 1 mom. beviljats tillfälligt uppehållstillstånd för arbete eller företagsverksamhet beviljas kontinuerligt uppehållstillstånd efter två års oavbruten vistelse i landet, om villkoren för beviljande av tillstånd fortfarande uppfylls.

4 mom. har upphävts genom L 10.8.2018/720 . (10.8.2018/720)

En utlänning som med stöd av 51 § beviljats tillfälligt uppehållstillstånd på grund av hinder för avlägsnande ur landet, ett offer för människohandel som beviljats tillfälligt uppehållstillstånd och en i 52 d § avsedd tredjelandsmedborgare som vistats och arbetat olagligt i landet och som beviljats tillfälligt uppehållstillstånd beviljas kontinuerligt uppehållstillstånd efter två års oavbruten vistelse i landet, om de omständigheter med stöd av vilka det föregående tidsbegränsade uppehållstillståndet beviljades fortfarande föreligger.

Giltighetstiden för ett tillfälligt uppehållstillstånd som beviljats en sådan tredjelandsmedborgare som avses i 52 d § förlängs till dess att personen har betalats de lönefordringar som han eller hon har rätt till och som har kunnat drivas in.

Ett nytt tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljas på nya grunder, om utlänningen kunde beviljas första uppehållstillstånd på dessa nya grunder. En utlänning som beviljats tillfälligt eller kontinuerligt uppehållstillstånd på grund av familjeband kan beviljas uppehållstillstånd efter det att familjebandet brutits, om han eller hon har fast anknytning till Finland eller om hans eller hennes personliga situation är särskilt svår på grund av våld eller utnyttjande som maken riktar mot honom eller henne eller hans eller hennes barn eller som maken godkänt medan familjebandet bestod och en vägran att bevilja tillstånd skulle vara oskälig med beaktande av omständigheterna.

Ett nytt tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljas en utlänning som har beviljats ett sådant uppehållstillstånd för tillväxtföretagare som avses i 47 h § för fortsättande av samma eller motsvarande företagsverksamhet, om företagsverksamheten har förutsättningar att vara en lönsam affärsverksamhet eller om företagets affärsmodell fortfarande uppfyller villkoren för finansiering från Innovationsfinansieringsverket Business Finland till innovativa uppstartsföretag med stor tillväxtpotential.

Migrationsverket kan begära utlåtande från Innovationsfinansieringsverket Business Finland om huruvida villkoren enligt 1 mom. uppfylls.

En utlänning beviljas fortsatt tillstånd för sökande av nytt arbete eller för företagsverksamhet, om det finns grundad anledning att misstänka att utlänningens arbetsgivare på ett betydande sätt har försummat sina skyldigheter som utlänningens arbetsgivare eller på något annat sätt utnyttjat utlänningen.

Uppehållstillstånd beviljas som kontinuerligt för ett år från det att det föregående uppehållstillståndet har upphört att gälla. För att uppehållstillstånd ska kunna beviljas förutsätts inte att utlänningens försörjning är tryggad. Uppehållstillstånd kan beviljas en gång för varje sådan försummelse eller utnyttjande som avses i 1 mom.

Om en utlänning har beviljats uppehållstillstånd med stöd av 1 mom. beviljas en familjemedlem till utlänningen uppehållstillstånd med stöd av 47 § 3 mom.

Ett nytt tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljas för högst fyra år.

I de fall som avses i 54 § 3 och 5 mom. tillämpas, när grunden för vistelsen ändras från tillfällig till kontinuerlig, på uppehållstillståndets längd vad som i 53 § bestäms om det första tidsbegränsade uppehållstillståndets längd.

Om uppehållstillstånd beviljas på grund av familjeband, får giltighetstiden för det tidsbegränsade uppehållstillstånd som beviljas dock inte vara längre än giltighetstiden för det tidsbegränsade uppehållstillstånd för anknytningspersonen som ligger till grund för beviljandet av uppehållstillståndet.

EU-blåkort beviljas för två år. Om anställningskontraktet omfattar en kortare tid än så, beviljas EU-blåkortet för den tid anställningskontraktet gäller, plus tre månader. Familjemedlemmar till innehavare av EU-blåkort beviljas uppehållstillstånd för motsvarande tid.

Permanent uppehållstillstånd beviljas en utlänning som efter att ha fått kontinuerligt uppehållstillstånd lagligen vistats i landet i fyra år utan avbrott, om villkoren för kontinuerligt uppehållstillstånd för utlänningen uppfylls och om det inte finns några i denna lag nämnda hinder för beviljande av permanent uppehållstillstånd. Vistelsen betraktas som oavbruten, om utlänningen har vistats i Finland under minst hälften av uppehållstillståndets giltighetstid. En oavbruten vistelse avbryts inte av frånvaro som beror på sedvanliga semesterresor eller andra resor eller arbete på en arbetsplats utomlands utsänd av en finländsk arbetsgivare.

En utlänning som på grund av familjeband har fått tidsbegränsat uppehållstillstånd kan beviljas permanent uppehållstillstånd även om anknytningspersonen inte uppfyller kraven för beviljande av permanent uppehållstillstånd.

Tidsfristen fyra år räknas från inresedagen, om utlänningen vid inresan haft uppehållstillstånd för kontinuerlig vistelse i landet. Har uppehållstillstånd sökts i Finland, räknas tidsfristen fyra år från den första dagen för det första tidsbegränsade uppehållstillstånd som beviljats för kontinuerlig vistelse i landet.

Om uppehållstillstånd har beviljats på grund av flyktingskap eller alternativt skydd, ska tidsfristen på fyra år räknas från inresedagen. (29.4.2016/332)

EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta beviljas en tredjelandsmedborgare som efter att ha fått kontinuerligt uppehållstillstånd har varit lagligen och oavbrutet bosatt i landet i fem år omedelbart före inlämnandet av ansökan om uppehållstillstånd, om villkoren för beviljande av kontinuerligt uppehållstillstånd uppfylls och det inte finns några i denna lag nämnda hinder för att bevilja EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta.

Den oavbrutna vistelsen i Finland avbryts inte av en oavbruten vistelse utanför Finland som är kortare än sex månader, om frånvaroperioderna inte överstiger tio månader totalt. Vistelsen i Finland kan av särskilda skäl anses vara oavbruten även om frånvaroperioderna varit längre än de ovan nämnda tidsperioderna. Då beaktas emellertid inte frånvaroperioderna när vistelsetiden beräknas. Om den som ansöker om EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta är innehavare av ett EU-blåkort, avbryts inte den oavbrutna vistelsen av en oavbruten vistelse utanför Europeiska unionen som är kortare än tolv månader, om frånvaroperioderna inte överstiger arton månader totalt.

Tidsfristen på fem år beräknas från den första dagen för det första tidsbegränsade uppehållstillstånd som beviljats för kontinuerlig vistelse i landet eller från inresedagen, om tredjelandsmedborgaren vid inresan haft kontinuerligt uppehållstillstånd. I fråga om flyktingar och alternativt skyddsbehövande beräknas tidsfristen från den dag då ansökan om internationellt skydd lämnades in. Vid beräkningen av den oavbrutna vistelsen på fem år beaktas också laglig vistelse i en annan medlemsstat i Europeiska unionen, om tredjelandsmedborgaren är innehavare av ett EU-blåkort och omedelbart innan ansökan om uppehållstillstånd lämnades in har vistats lagligen i landet oavbrutet i två år.

EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta beviljas inte personer som får humanitärt skydd.

Permanent uppehållstillstånd och EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta kan vägras, om

Det straff som dömts ut för ett brott behöver inte ha vunnit laga kraft. När hindren för beviljande av uppehållstillstånd prövas ska hänsyn tas till av vilken art och hur allvarlig den brottsliga gärningen är samt till den tid utlänningen har vistats i Finland och utlänningens band till Finland.

Om en utlänning har dömts till ovillkorligt fängelsestraff, kan permanent uppehållstillstånd beviljas, om det vid tidpunkten för avgörandet av ansökan har gått mer än tre år sedan det utdömda straffet avtjänats i sin helhet. Om en utlänning har dömts till villkorligt fängelse, kan permanent uppehållstillstånd beviljas, om det har gått mer än två år sedan prövotiden för straffet gått ut. I övriga fall kan permanent uppehållstillstånd beviljas, om det vid tidpunkten för avgörandet av ansökan har gått mer än två år sedan brottet begicks.

EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta beviljas inte med stöd av vistelse på basis av flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande om denna status har återkallats med stöd av 108 § 1 mom.

Ett tidsbegränsat eller permanent uppehållstillstånd återkallas när utlänningen varaktigt har flyttat bort från Finland eller när utlänningen i permanent syfte har vistats utanför landet i två år utan avbrott.

Ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta återkallas när utlänningen har vistats utanför Europeiska unionens territorium i två år utan avbrott eller när utlänningen har vistats utanför Finland i sex år utan avbrott.

I de fall som avses i 1 eller 2 mom. kan utlänningen innan ovannämnda tidsfrister har gått ut lämna in en ansökan om att uppehållstillståndet inte återkallas. Om ansökan bifalls, ska av beslutet framgå den tid inom vilken uppehållstillståndet inte återkallas. Ansökan kan bifallas, om vistelsen utanför Finland eller gemenskapen har haft särskilda eller exceptionella orsaker.

Ett tidsbegränsat eller permanent uppehållstillstånd eller ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta kan återkallas, om vid ansökan om uppehållstillstånd medvetet har lämnats oriktiga upplysningar om sökandens identitet eller andra oriktiga upplysningar som har påverkat beslutet, eller om något som hade kunnat hindra beviljandet av uppehållstillstånd har hemlighållits. Ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta får återkallas också, om tillståndet grundar sig på vistelse på basis av flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande och denna status har återkallats med stöd av 108 § 1 mom.

Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får återkallas, om de villkor på grundval av vilka uppehållstillståndet beviljades inte längre uppfylls.

Ett tidsbegränsat eller permanent uppehållstillstånd eller ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta får återkallas, om en Schengenstat begär att Finland återkallar ett uppehållstillstånd som Finland beviljat en utlänning och begäran anförs med motiveringen att utlänningen har meddelats inreseförbud i en annan Schengenstat och det har bestämts att han eller hon ska avlägsnas från Schengenområdet på liknande grunder som nämns i 149 § 1 mom. 2 och 3 punkten.

58 a § har upphävts genom L 10.8.2018/720 .

Bestämmelserna om återkallande av uppehållstillstånd i 58 § tillämpas också på återkallande av EU-blåkort. Ett EU-blåkort återkallas också om innehavaren har varit arbetslös oavbrutet över tre månader.

Ett uppehållstillstånd upphör att gälla, om utlänningen utvisas ur Finland eller får finskt medborgarskap. Ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta upphör dessutom att gälla, om en annan medlemsstat i Europeiska unionen beviljar utlänningen EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta.

En anteckning om att uppehållstillståndet upphört att gälla ska göras i ärendehanteringssystemet för utlänningsärenden. (21.8.2020/620)

Det första uppehållstillståndet ska före inresan till Finland sökas i det land där sökanden lagligen vistas. Det första uppehållstillståndet får dock sökas i Finland med stöd av 47 h, 49, 49 a, 50, 50 a, 51, 52, 52 a och 52 d §.

Ansökan om fortsatt tillstånd, permanent uppehållstillstånd och EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta ska göras i Finland.

I Finland lämnas ansökan till Migrationsverket. Utomlands lämnas ansökan om första uppehållstillståndtill en finsk beskickning, en annan Schengenstats beskickning eller en extern tjänsteleverantör.

Om utrikesministeriet är beviljande myndighet, får tillståndsansökan lämnas in till ministeriet efter det att sökanden redan kommit till Finland.

Närmare bestämmelser om förfarandet vid ansökan om uppehållstillstånd får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Uppehållstillstånd för en tredjelandsmedborgare som i en annan medlemsstat i unionen fått EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta och för hans eller hennes familjemedlemmar ska sökas så snabbt som möjligt och senast tre månader efter inresan. Uppehållstillstånd kan också sökas före inresan. Tillståndet ska då sökas i den medlemsstat som beviljat ovannämnda uppehållstillstånd.

Ansökan om uppehållstillstånd ska avgöras senast fyra månader efter det att ansökan har lämnats in. Behandlingstiden för ansökan kan förlängas med högst tre månader, om alla nödvändiga handlingar inte har lämnats in tillsammans med ansökan, eller av andra särskilda skäl.

Beslut på ansökan om EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta ska delges sökanden senast sex månader efter det att ansökan har lämnats in. Tidsfristen kan förlängas om behandlingen av ärendet har varit förenad med exceptionella svårigheter.

Om ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta har återkallats med stöd av 58 § 2 mom. eller upphört att gälla med stöd av 59 § 1 mom., beviljas EU-uppehållstillstånd på nytt på ansökan. Tillstånd beviljas om sökandens försörjning är tryggad i enlighet med 39 § och inga hinder enligt 36 § föreligger för beviljande av tillstånd.

Ansökan om erhållande av uppehållstillstånd på nytt ska behandlas utan dröjsmål.

Migrationsverket eller en finsk beskickning ska vid inlämning av ansökan om uppehållstillstånd och polisen eller gränsbevakningsväsendet vid inlämning av ansökan om internationellt skydd, för uppehållstillståndskortet ta fingeravtryck av sökandens samtliga fingrar. I samband med ansökan om fortsatt tillstånd tas fingeravtryck dock endast om det finns särskilda skäl till det eller om det har gått fem år sedan det föregående uppehållstillståndskortet för vilket fingeravtryck lämnades blev beviljat. Fingeravtryck tas också vid ansökan om permanent uppehållstillstånd och om EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta.

Även en annan Schengenstats beskickning eller en extern tjänsteleverantör får vid inlämning av ansökan om uppehållstillstånd för uppehållstillståndskortet ta fingeravtryck av samtliga fingrar, om det har avtalats om detta med beskickningen eller tjänsteleverantören.

Om det tillfälligt är omöjligt att ta fingeravtryck när ansökan lämnas in, kan sökanden åläggas att inom en skälig tid komplettera sin ansökan genom att lämna fingeravtryck.

Sökanden ska foga sin ansiktsbild till ansökan.

Biometriska kännetecken som har lagrats i uppehållstillståndskortets tekniska del får avläsas av Migrationsverket, polisen, gränskontrollmyndigheten samt finska beskickningar.

I syfte att verifiera autenticiteten av ett uppehållstillståndskort och identiteten hos innehavaren av ett uppehållstillstånd får det tas biometriska kännetecken på innehavaren av uppehållstillståndet, och dessa kännetecken får jämföras med de biometriska kännetecken som är lagrade i uppehållstillståndskortet och i resedokumentet. Uppgifter som tagits för jämförelse får användas endast när jämförelsen görs, varefter de ska förstöras omedelbart.

Inrikesministeriet bestämmer om utländska myndigheter ska beviljas rätt att avläsa uppgifter i uppehållstillståndskort och om att dra in den rätten.

Utöver vad som bestäms i 33 a § 2 mom. upphör en uppehållstillståndskort att gälla när

När uppehållstillståndskortet har upphört att gälla tar Migrationsverket, den lokala polisen, gränskontrollmyndigheten eller en finsk beskickning hand om uppehållstillståndskortet och gör en anteckning i ärendehanteringssystemet för utlänningsärenden om att kortet har upphört att gälla. Ett kort som omhändertagits av myndigheten ska förstöras. (21.8.2020/620)

Innehavaren av ett uppehållstillstånd ska skaffa ett nytt uppehållstillståndskort innan kortet upphör att gälla eller när uppgifterna i kortet inte längre är aktuella eller om kortet har upphört att gälla på en i 60 f § angiven grund.

Om ett kort utfärdas i enlighet med ansökan, ges sökanden inte något separat förvaltningsbeslut eller någon besvärsanvisning.

Den som får ett nytt uppehållstillståndskort ska överlämna det tidigare kortet till myndigheten. Om den som fått ett kort inte har kortet i sin besittning, är han eller hon skyldig att lämna förklaring i saken.

Migrationsverket utfärdar ett nytt uppehållstillståndskort. Ansökan lämnas till Migrationsverket. (29.6.2016/501)

Vid ansökan om ett nytt uppehållstillståndskort tas det fingeravtryck av sökanden i enlighet med 60 d §. Sökanden ska foga sin ansiktsbild till ansökan.

Innehavaren av ett uppehållstillstånd ska ansöka om ett uppehållstillståndskort utan dröjsmål när hans eller hennes, med en anteckning om giltigt uppehållstillstånd försedda resedokument upphör att gälla.

Myndigheten kan tillfälligt omhänderta en utlännings resedokument när ett visum-, uppehållstillstånds- eller resedokumentärende behandlas, om det är nödvändigt för att styrka personuppgifterna eller handlingens riktighet eller för att anteckna ett beviljat visum i handlingen. (10.6.2011/631)

Resedokumentet skall återlämnas till utlänningen genast när det med tanke på behandlingen av ärendet inte längre är nödvändigt att inneha det. Utlänningen har rätt att tidvis inneha resedokumentet för resor eller för uträttande av nödvändiga ärenden.

Migrationsverket, polisen eller gränskontrollmyndigheten utfärdar ett intyg över det temporära omhändertagandet av resedokumentet. (29.6.2016/501)

För att utreda förutsättningarna för uppehållstillstånd ska sökanden och anknytningspersonen ges tillfälle att bli hörda innan ärendet avgörs, om inte ansökan omedelbart avslås såsom ogrundad.

Migrationsverket kan med anledning av en ansökan om uppehållstillstånd på grund av familjeband begära utlåtande hos de sociala myndigheterna eller hälsovårdsmyndigheterna på hem- eller bostadsorten för anknytningspersonen. Utlåtande kan begäras om de sociala förhållandena eller hälsotillståndet i fråga om anknytningspersonen, om denne är en minderårig som kommit utan vårdnadshavare eller om sökanden är en annan anhörig som inte hör till kärnfamiljen eller om begäran om utlåtande föranleds av andra särskilda skäl som hänför sig till utredningen av familjens situation.

De sociala myndigheterna eller hälsovårdsmyndigheterna är trots sekretessbestämmelserna skyldiga att med anledning av en ansökan om uppehållstillstånd på grund av familjeband i ett utlåtande enligt 1 mom. till Migrationsverket lämna sådana uppgifter om de sociala förhållandena eller hälsotillståndet för en person som är nödvändiga för att beslut om uppehållstillstånd på grund av familjeband ska kunna fattas.

När uppehållstillstånd söks på grund av familjeband kan sökanden, anknytningspersonen eller en annan anhörig höras muntligen för utredande av förutsättningarna för inresa eller villkoren för uppehållstillstånd.

Migrationsverket eller en tjänsteman vid en finsk beskickning verkställer hörandet. (29.6.2016/501)

Migrationsverket kan ge sökanden och anknytningspersonen tillfälle att bevisa den biologiska släktskapen genom en DNA-analys som betalas med statens medel, om det inte är möjligt att på något annat sätt få en tillräcklig utredning om de på biologiskt släktskap baserade familjebanden och om det med hjälp av en DNA-analys är möjligt att få fram väsentliga bevis som gäller familjebanden. (9.11.2007/973)

En part skall ges behövliga uppgifter om syftet med och karaktären av DNA-analysen och de följder och faror som är förknippade med den. En DNA-analys förutsätter att den som undersöks har gett sitt skriftliga samtycke, som baserar sig på vetskap och fri vilja. De uppgifter som fås i samband med analysen får inte användas för andra ändamål än för utredande av de familjeband som är en förutsättning för beviljande av uppehållstillstånd i de fall som preciseras i det samtycke som har givits av den person som undersöks.

Om en part uppsåtligen lämnat sådana oriktiga uppgifter om sina familjeband, på basis av vilka parten och den familjemedlem som parten uppgett har hänvisats till en DNA-analys, ska Migrationsverket ålägga parten att ersätta statens kostnader för analysen, om detta inte med beaktande av omständigheterna är oskäligt. Migrationsverkets beslut verkställs så som bestäms i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/1961) . (9.11.2007/973)

DNA-analyser utförs vid Institutet för hälsa och välfärd. Den som utför en DNA-analys ska utan dröjsmål skicka analysutlåtandet till Migrationsverket. När Migrationsverket har avgjort ett ärende, ska verket meddela den som utfört analysen att proverna och uppgifterna om DNA-profilen ska förstöras.

Det prov som behövs för en DNA-analys tas från munnens slemhinna eller genom blodprov. Ett prov från munnens slemhinna tas av parten själv, av en tjänsteman vid Migrationsverket eller utrikesförvaltningen eller av någon annan för ändamålet lämplig person. Blodprov ska tas av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården. En tjänsteman vid Migrationsverket eller utrikesförvaltningen skickar provet till den som enligt 1 mom. utför analysen.

Provtagningen ska övervakas och provgivarens identitet säkerställas av en tjänsteman vid Migrationsverket eller utrikesförvaltningen. Tjänstemannen ska vara personligen närvarande under hela provtagningen.

Närmare bestämmelser om utförandet av DNA-analyser får utfärdas genom förordning av statsrådet.

När det prövas om uppehållstillstånd som sökts på grund av familjeband skall förvägras, skall hänsyn tas till arten och stabiliteten av utlänningens familjeband och längden på hans eller hennes vistelse i landet samt hans eller hennes familjemässiga, kulturella och sociala anknytning till hemlandet. Detsamma gäller prövningen vid beslut om återkallande av uppehållstillstånd som beviljats på grund av familjeband samt beslut om att avlägsna en anknytningsperson eller dennes familjemedlemmar ur landet.

Migrationsverket beviljar och återkallar uppehållstillstånd. (29.6.2016/501)

Migrationsverket återkallar uppehållstillstånd på de grunder som anges i 58, 58 a och 58 b §. (29.6.2016/501)

Beslut om att uppehållstillstånd inte ska återkallas i sådana fall som avses i 58 § 3 mom. fattas av Migrationsverket.

Migrationsverket är den kontaktpunkt för informationsutbyte som avses i artikel 25 i rådets direktiv 2003/109/EG om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning, sådan den lyder ändrad genom direktiv 2011/51/EU, och i artikel 22 i direktivet om högkvalificerad anställning. (13.9.2013/668)

Migrationsverket beviljar på ansökan rätt att arbeta på den grund som anges i 78 § 5 mom. (18.6.2021/554)

68 § har upphävts genom L 29.6.2016/501 .

Finska beskickningar tar emot ansökan om uppehållstillstånd av personer som befinner sig utomlands och kontrollerar att ansökan har fyllts i korrekt och att den innehåller behövliga handlingar och uppgifter. (22.5.2015/675)

Utomlands kan ansökan om uppehållstillstånd också tas emot av en annan finsk beskickning, om utrikesministeriet har gett en namngiven finsk medborgare som tjänstgör vid den behövliga befogenheter.

Utrikesministeriet beviljar tillfälligt uppehållstillstånd för dem som hör till personalen vid diplomatiska beskickningar och konsulat som representerar den utsändande staten i Finland samt för dem som hör till personalen vid en internationell organisations organ i Finland och för sådana personers familjemedlemmar samt för dem som är i privat tjänst hos personalen och som är medborgare i den utsändande staten. Utrikesministeriet beviljar utlänningar tillfälligt uppehållstillstånd för utförande av bygg-, reparations- och underhållsarbete vid utländska diplomatiska beskickningar och konsulat.

Utrikesministeriet återkallar uppehållstillstånd som det beviljat.

5 mom. har upphävts genom L 10.6.2011/631 . (10.6.2011/631)

Ett beslut som gäller en ansökan om uppehållstillstånd på basis av familjeband ska delges sökanden senast nio månader efter det att ansökan lämnades in. Ett beslut som gäller en ansökan om uppehållstillstånd på basis av familjeband för en familjemedlem till en innehavare av ett EU-blåkort ska delges sökanden senast sex månader efter det att ansökan lämnades in. Under exceptionella förhållanden kan beslutet delges senare.

Utrikesministeriet kan efter att ha hört inrikesministeriet avtala om att till en annan Schengenstats beskickning överföra uppgifter som gäller uppehållstillstånd och som hör till en finsk beskickning.

Om det inte är möjligt att överföra uppgifterna till en annan Schengenstats beskickning, kan utrikesministeriet efter att ha hört inrikesministeriet under särskilda omständigheter eller av orsaker som beror på lokala förhållanden avtala om att överföra uppgifterna till en i 28 § avsedd extern tjänsteleverantör.

En eller flera av följande uppgifter som gäller uppehållstillstånd får överföras till en annan Schengenstats beskickning eller en extern tjänsteleverantör:

I avtalet ska det dessutom bestämmas att sökanden hänvisas till den finska beskickningen, om det vid skötseln av uppgifterna uppstår misstankar om tillförlitligheten hos den handling som styrker sökandens identitet eller trovärdigheten hos någon annan uppvisad handling eller om beskickningen eller Migrationsverket anser att utredningen av ärendet kräver att sökanden personligen besöker beskickningen.

Externa tjänsteleverantörer har rätt att ta ut serviceavgift av dem som ansöker om uppehållstillstånd. Utrikesministeriet och den externa tjänsteleverantören avtalar om serviceavgiften och dess belopp. Serviceavgiften ska vara skälig och även stå i rätt proportion till den externa tjänsteleverantörens kostnader för skötseln av de uppgifter som lagts ut till den.

En extern tjänsteleverantör ska vara en juridisk person

För att trygga datasäkerheten ska olovlig läsning, kopiering, ändring eller strykning av uppgifter alltid förhindras, särskilt vid överföring till den finska beskickningen. Uppgifterna ska överföras enligt anvisningarna och i krypterad form så fort som möjligt och förstöras utan dröjsmål efter att de överförts. Eventuella namn på sökande, kontaktuppgifter och passuppgifter får dock bevaras för senare ärendehantering tills delgivningen av beslutet har förmedlats. Dessutom ska det ses till att personuppgifterna skyddas mot förstörelse genom olyckshändelse eller olagligt förfarande eller förlust genom olyckshändelse samt mot ändringar, otillåten spridning eller otillåten tillgång. Det ska också ses till att uppgifterna behandlas endast i det syfte som har överenskommits om utförandet av uppgifterna.

I ett avtal som ingås med en annan Schengenstat ska utöver det som nämns i 69 c § dessutom tas in bestämmelser enligt 1 mom. 3, 5 och 6 punkten och 2 mom. i denna paragraf samt om avtalets giltighet, hävande av avtalet och tillsynen över verksamheten. I ett avtal som ingås med en extern tjänsteleverantör ska det utöver detta ingå bestämmelser om det som anges i 1 mom. 1, 2 och 4 punkten och om avtalsvite samt en bestämmelse om att finsk lagstiftning tillämpas på tvistemål som gäller avtalet och att tvistemål behandlas i finsk domstol.

Utrikesministeriet och den berörda finska beskickningen ska övervaka verksamheten vid en annan Schengenstats beskickning och den externa tjänsteleverantörens verksamhet och utföra kontroller för att klarlägga om de följer det avtal som ingåtts. Föremål för övervakningen är den utlagda verksamheten som helhet betraktad och särskilt genomförandet av datasäkerheten.

Den externa tjänsteleverantören ska för övervakningen tillåta tillträde till sina lokaler utan föregående anmälan, övervakning av systemen och effektiv övervakning på andra överenskomna sätt.

Den andra Schengenstatens beskickning och den externa tjänsteleverantören ska rapportera om sådan övervakning den genomfört till utrikesministeriet och utan dröjsmål meddela utrikesministeriet och den berörda finska beskickningen om eventuella säkerhetsöverträdelser och om observationer som gäller missbruk av och olovlig tillgång till uppgifter.

Utrikesministeriet ska häva ett avtal som det ingått, om den andra Schengenstatens beskickning eller den externa tjänsteleverantören inte längre uppfyller de krav som anges i 69 e § 1 mom. eller inte iakttar bestämmelserna i 2 mom. i den paragrafen.

Om det i verksamheten vid den andra Schengenstatens beskickning eller i den externa tjänsteleverantörens verksamhet har iakttagits brister och beskickningen eller tjänstleverantören inte inom utsatt tid har korrigerat sin verksamhet i överensstämmelse med avtalet, ska utrikesministeriet häva avtalet. Utrikesministeriet kan även häva ett avtal om dess förtroende för en extern tjänsteleverantörs verksamhet äventyras i betydande grad.

Utrikesministeriet ska omedelbart informera inrikesministeriet och Migrationsverket om att ett avtal hävts och om sådana brister i verksamheten som avses i 2 mom.

Syftet med systemet med uppehållstillstånd för arbetstagare är att systematiskt, snabbt och smidigt främja tillgången på arbetskraft med beaktande av arbetsgivares och utländska arbetstagares rättssäkerhet samt möjligheterna för den arbetskraft som redan finns på arbetsmarknaden att få arbete.

Parterna på arbetsmarknaden deltar i uppföljningen och utvärderingen av förfarandena för beviljande av uppehållstillstånd för arbetstagare samt i utformningen av rikstäckande och regionala riktlinjer för de allmänna villkoren för anlitandet av utländsk arbetskraft. Rikstäckande riktlinjer enligt denna paragraf utfärdas genom beslut av statsrådet och regionala riktlinjer genom beslut av den behöriga närings-, trafik- och miljöcentralen.

Bestämmelser om ansökan om uppehållstillstånd finns i 60 §. Till en ansökan om uppehållstillstånd för arbetstagare ska arbetsgivaren foga

Beviljandet av uppehållstillstånd för arbetstagare baserar sig på en prövning där man ska

När beviljande av uppehållstillstånd för arbetstagare prövas ska de riktlinjer som avses i 71 § beaktas.

Utlänningens försörjning ska vara tryggad genom inkomster från förvärvsarbete under den tid som uppehållstillståndet gäller.

Uppehållstillstånd för arbetstagare berättigar till anställning inom en bransch eller flera.

Av särskilda skäl kan uppehållstillstånd för arbetstagare begränsas till arbete i anställning inom en bransch eller flera hos en viss arbetsgivare.

På skriftlig ansökan av arbetsgivaren eller uppdragsgivaren ger arbets- och näringsbyrån ett skriftligt förhandsbesked om förutsättningarna för beviljande av uppehållstillstånd för arbetstagare i det ärende som ansökan avser. Arbets- och näringsbyrån ska ge förhandsbeskedet utan dröjsmål. När uppehållstillstånd för arbetstagare söks ska arbets- och näringsbyrån på arbetsgivarens yrkande iaktta förhandsbeskedet under den tid som nämns i förhandsbeskedet.

Beviljandet av uppehållstillstånd för företagare baserar sig på en prövning där man ska säkerställa att företagsverksamheten har förutsättningar att vara lönsam.

Utlänningens försörjning ska vara tryggad genom förvärvsarbete, företagsverksamhet eller på något annat sätt under den tid som uppehållstillståndet gäller.

Annat uppehållstillstånd för förvärvsarbete beviljas en utlänning som

Om arbetet pågår längre än vad som anges i 1 mom. 9–11 punkten, ska utlänningen ansöka om uppehållstillstånd för arbetstagare.

Utlänningens försörjning ska vara tryggad genom inkomster från förvärvsarbete under den tid som uppehållstillståndet gäller.

En utlänning som har beviljats uppehållstillstånd för arbetstagare har rätt att arbeta med iakttagande av de begränsningar som anges i 74 §.

En utlänning som har beviljats annat uppehållstillstånd för förvärvsarbete har rätt att arbeta enligt kriterierna för tillståndet. Också den som har beviljats uppehållstillståndet enligt andra kriterier har rätt att utföra arbete som avses i 77 § 1 mom. 1–5 punkten.

Rätt att arbeta har dessutom en utlänning

En utlänning som arbetar med stöd av uppehållstillstånd beviljas på ansökan rätt att arbeta utan begränsning av bransch eller någon annan begränsning, om det finns grundad anledning att misstänka att utlänningens arbetsgivare på ett betydande sätt har försummat sina skyldigheter som arbetsgivare eller på något annat sätt utnyttjat utlänningen och om utlänningens nya arbetsgivare till ansökan fogar de bilagor som avses i 72 § 1 och 2 punkten och, om Migrationsverket kräver det, de bilagor som avses i 3 punkten. (18.6.2021/554)

En utlänning som har beviljats uppehållstillstånd enligt 54 b § får efter att ha hittat ett arbete börja arbeta eller inleda företagsverksamhet. (18.6.2021/554)

Sådan rätt att arbeta som baserar sig på denna paragraf ska, med undantag av sådant uppehållstillstånd som avses i 3 mom. 7 punkten, antecknas i anslutning till utlänningens uppehållstillstånd.

Rätt att förvärvsarbeta utan uppehållstillstånd har en utlänning som

Efter att ha sökt internationellt skydd eller lämnat in en sådan ny ansökan som avses i 102 § har en utlänning rätt att förvärvsarbeta utan uppehållstillstånd

(29.3.2019/437)

När arbetsgivaren eller uppdragsgivaren inte har något verksamhetsställe i Finland har en utlänning rätt att förvärvsarbeta utan uppehållstillstånd

Har en ansökan om fortsatt uppehållstillstånd för en arbetstagare som avser samma arbetsgivare eller samma bransch gjorts medan det tidigare uppehållstillståndet varit gällande, får utlänningen fortsätta arbeta i enlighet med det tidigare tillståndet tills uppehållstillstånd har beviljats enligt den nya ansökan eller tills ett avslagsbeslut vunnit laga kraft. I annat fall upphör rätten att arbeta med stöd av det tidigare tillståndet när tillståndets giltighetstid går ut. Rätten att arbeta med stöd av ett nytt uppehållstillstånd börjar gälla när tillståndet har beviljats.

Om en utlännings rätt att arbeta grundar sig på något annat uppehållstillstånd än uppehållstillstånd för arbetstagare och ansökan om fortsatt uppehållstillstånd har gjorts medan det tidigare uppehållstillståndet varit gällande, fortsätter rätten att arbeta i enlighet med det tidigare tillståndet tills uppehållstillstånd har beviljats enligt den nya ansökan eller tills ett avslagsbeslut vunnit laga kraft.

Om en utlänning har beviljats uppehållstillstånd med stöd av 77 § 1 mom. 9–11 punkten upphör rätten att arbeta när tillståndets giltighetstid går ut.

Om en utlännings rätt att arbeta grundar sig på visum eller visumfrihet gäller rätten högst den tid som anges i 79 §. Tiden för rätten att arbeta förlängs inte av att en ansökan om uppehållstillstånd görs medan visumet eller visumfriheten är gällande. Rätten att arbeta upphör oberoende av vad som föreskrivs i 79 § när ett beslut om avvisning av personen i fråga blir verkställbart.

Om rätten att arbeta grundar sig på uppehållstillstånd och personen i fråga utvisas, upphör rätten att arbeta när beslutet om utvisning blir verkställbart.

Om rätten att arbeta grundar sig på en ansökan om internationellt skydd, upphör rätten att arbeta när beslutet om att utlänningen ska avlägsnas ur landet blir verkställbart eller utlänningens ansökan om internationellt skydd har förfallit. (29.3.2019/437)

EU-blåkort beviljas tredjelandsmedborgare som visar upp ett arbetsavtal eller ett bindande arbetserbjudande som gäller en högkvalificerad anställning på minst ett år, om de allmänna villkoren för beviljande av uppehållstillstånd är uppfyllda. Dessutom förutsätts att lönen enligt arbetsavtalet eller det bindande arbetserbjudandet ska vara minst 1,5 gånger högre än den genomsnittliga bruttolönen för löntagare.

Vid beviljande av EU-blåkort tillämpas bestämmelserna i 5 kap. om beviljande av uppehållstillstånd för arbetstagare med undantag för den prövning som avses i 73 § 1 mom. 1 och 2 punkten.

Beslut som gäller EU-blåkort ska delges sökanden senast 90 dagar efter att ansökan lämnades in. Den tid som går åt för att komplettera en ansökan räknas inte in i behandlingstiden.

Om en annan medlemsstat i Europeiska unionen inte beviljar EU-blåkort till en person som har ett EU-blåkort som beviljats av Finland, får personen och hans eller hennes familjemedlemmar efter att ha fått det negativa beslutet återvända till Finland och vistas i landet i tre månader, även om det EU-blåkort som Finland beviljat inte längre är i kraft.

81 c § har upphävts genom L 30.12.2013/1218 .

81 d § har upphävts genom L 30.12.2013/1218 .

Den behöriga myndigheten ska fatta beslut om en ansökan om uppehållstillstånd för arbetstagare eller någon annan ansökan om uppehållstillstånd för förvärvsarbete inom fyra månader efter att myndigheten har mottagit den vederbörligen ifyllda ansökan och bilagorna till den. Om ansökan lämnas in elektroniskt räknas behandlingstiden från det att personen i fråga personligen infinner sig hos myndigheten för att lämna de biometriska kännetecken som anges i 60 d § och visa upp bilagorna till ansökan i original.

Det är möjligt att förlänga den behandlingstid som anges i 1 mom. under exceptionella förhållanden där prövningen av ansökan är komplicerad. Om den behöriga myndigheten blir tvungen att begära eller skaffa ytterligare utredningar i ärendet upphör behandlingstiden att löpa till dess att de behövliga utredningarna har mottagits.

Arbets- och näringsbyrån avgör förutsättningarna enligt 73 § för beviljande av uppehållstillstånd för arbetstagare. Arbets- och näringsbyrån avgör om arbetet är tillfälligt eller fortgående.

Efter att arbets- och näringsbyrån fattat ett positivt delbeslut enligt 1 mom. beviljar Migrationsverket utlänningen uppehållstillstånd för arbetstagare, om inte något annat följer av 36 §. Migrationsverket avgör när det är ogrundat enligt 49 § 1 mom. 3 punkten att vägra uppehållstillstånd. (29.6.2016/501)

Om en ny ansökan gäller samma bransch som det uppehållstillstånd för arbetstagare som var gällande när ansökan gjordes, gör arbets- och näringsbyrån inte någon sådan prövning som avses i 73 § 1 mom. 1–3 punkten. (29.6.2016/501)

Om en ny ansökan inte gäller samma bransch som det uppehållstillstånd för arbetstagare som var gällande när ansökan gjordes och utlänningen har arbetat minst ett år med stöd av uppehållstillstånd för arbetstagare, gör arbets- och näringsbyrån inte någon sådan prövning som avses i 73 § 1 mom. 1 och 2 punkten. (29.3.2019/437)

Närings-, trafik- och miljöcentralen avgör om de förutsättningar för beviljande av uppehållstillstånd för företagare som anges i 76 § uppfylls. Närings-, trafik- och miljöcentralen avgör om företagsverksamheten är tillfällig eller fortgående.

Efter det att närings-, trafik och miljöcentralen har fattat ett positivt delbeslut enligt 1 mom. beviljar Migrationsverket utlänningen uppehållstillstånd för företagare, om inte något annat följer av 36 §. Migrationsverket avgör när det är ogrundat enligt 49 § 1 mom. 3 punkten att vägra uppehållstillstånd.

Behöriga för uppgifter som anges i denna lag är arbets- och näringsbyråerna i de kommuner som är mest betydande med tanke på den utländska arbetskraftens rörlighet, så som närmare föreskrivs genom förordning av arbets- och näringsministeriet.

I fråga om den tillsyn över löne- och andra anställningsvillkor som arbetarskyddsmyndigheten ansvarar för föreskrivs särskilt.

Om arbetarskyddsmyndigheten har sannolika skäl att misstänka sådant anlitande av utländsk arbetskraft som saknar tillstånd enligt 47 kap. 6 a § i strafflagen (39/1889) , utlänningsförseelse enligt 185 § 1 mom. i denna lag eller utlänningsförseelse av arbetsgivare enligt 186 §, ska arbetarskyddsmyndigheten anmäla saken till polisen.

Arbetarskyddsmyndigheten ska vid behov ges tillfälle att närvara och bli hörd när ett brott enligt 2 mom. behandlas vid förundersökning och domstol.

Arbetarskyddsmyndigheten utövar tillsyn över att skyldigheterna enligt 86 a § och 86 b § fullgörs. Bestämmelser om tillsynen finns i lagen om tillsynen över arbetarskyddet och om arbetarskyddssamarbete på arbetsplatsen (44/2006) .

Arbetsgivaren ska försäkra sig om att utlänningar som anställs eller är anställda har ett sådant uppehållstillstånd för arbetstagare som krävs eller att de inte behöver något uppehållstillstånd.

En arbetsgivare som anställer en icke-unionsmedborgare, en därmed jämförbar person eller en familjemedlem till någon av dessa ska utan dröjsmål lämna arbets- och näringsbyrån den information och utredning och den försäkran som avses i 72 § samt för förtroendemannen, den förtroendevalda och arbetarskyddsfullmäktigen på arbetsplatsen uppge utlänningens namn och det kollektivavtal som ska tillämpas.

Arbetsgivaren ska på arbetsplatsen förvara uppgifter om anställda utlänningar och om grunderna för deras rätt att arbeta så att arbetarskyddsmyndigheten vid behov kan granska uppgifterna utan svårigheter. Arbetsgivaren ska förvara uppgifterna fyra år efter det att utlänningens anställningsförhållande upphört.

När arbetstagare som är anställda hos en utländsk arbetsgivare arbetar i entreprenad- eller underentreprenadarbete eller som hyrd arbetskraft, tillämpas arbetsgivarens skyldigheter enligt 72 § och 86 a § 1 och 2 mom. på den i Finland verksamma huvudentreprenören eller den som huvudsakligen låter utföra arbetet. Bestämmelser om anställningsvillkoren för arbetstagare som avses i lagen om utstationering av arbetstagare (447/2016) finns i den lagen.

En utlänning som vistas i landet beviljas asyl, om han eller hon vistas utanför sitt hemland eller sitt permanenta bosättningsland till följd av att han eller hon känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sitt ursprung, sin religion, nationalitet eller tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller på grund av sin politiska uppfattning, och om han eller hon på grund av sin fruktan inte vill använda sig av detta lands skydd.

Asyl förvägras en utlänning som har begått eller som av grundad anledning misstänks ha begått

Asyl förvägras en person som kan få skydd eller hjälp av andra organ eller kontor inom Förenta Nationerna än Förenta Nationernas flyktingkommissariat (UNHCR). När skyddet eller hjälpen har upphört utan att personens ställning slutgiltigt har reglerats enligt gällande resolutioner som antagits av Förenta Nationernas generalförsamling har han eller hon rätt att få flyktingstatus. Har personen frivilligt avstått från det skydd som nämns ovan genom att avlägsna sig från skyddsområdet av andra skäl än sådana som hänför sig till behovet av skydd, skall hans eller hennes uppehållsrätt prövas enligt denna lag.

En utlänning ska förvägras asyl, om de behöriga myndigheterna i det land där han eller hon har bosatt sig har tillerkänt honom eller henne sådana rättigheter och skyldigheter som hör samman med medborgarskap i det landet. (8.5.2009/323)

Som förföljelse betraktas handlingar som på grund av sin natur eller för att de är återkommande innebär en allvarlig kränkning av de grundläggande mänskliga rättigheterna. Som förföljelse betraktas också en ansamling av olika handlingar som innefattar kränkningar av de mänskliga rättigheterna och som är tillräckligt allvarliga för att betraktas som förföljelse.

Handlingar som betraktas som förföljelse kan utgöras av

Vid bedömningen av orsakerna till förföljelse beaktas åtminstone faktorer som hör samman med ursprung, religion, nationalitet och politisk åskådning samt tillhörighet till en viss samhällsgrupp, i enlighet med vad som föreskrivs i denna paragraf.

När det gäller orsaker till förföljelse, avses med

Vid bedömningen av orsakerna till förföljelse kan man som en viss samhällsgrupp betrakta en grupp

En viss samhällsgrupp kan också bestå av en grupp vars gemensamma egenskap utgörs av personernas sexuella läggning, vilken vid bedömningen av orsakerna till förföljelse dock inte kan innefatta handlingar som betraktas som brottsliga. Vid bedömningen av om en person ska anses tillhöra en viss samhällsgrupp eller när särdragen hos en sådan grupp bestäms ska hänsyn dessutom tas till könsidentiteten och till andra könsrelaterade aspekter.

Vid bedömningen av huruvida sökandens fruktan för förföljelse är välgrundad är det irrelevant om sökanden faktiskt har sådana särdrag i fråga om ursprung, religion, nationalitet, tillhörighet till en samhällsgrupp eller politisk grupp som är orsak till förföljelsen, om den som utövar förföljelsen tillskriver sökanden sådana särdrag.

En utlänning som vistas i landet ska beviljas uppehållstillstånd på grund av alternativt skydd trots att villkoren för beviljande av asyl enligt 87 § inte uppfylls, om det finns grundad anledning att förmoda att utlänningen utsätts för en verklig risk att lida allvarlig skada om han eller hon återsänds till sitt hemland eller sitt permanenta bosättningsland, och han eller hon inte kan eller på grund av en sådan risk inte vill begagna sig av detta lands skydd. Med allvarlig skada avses

En utlänning ska förvägras uppehållstillstånd på grund av alternativt skydd, om det finns grundad anledning att misstänka att han eller hon har gjort sig skyldig till

88 a § har upphävts genom L 29.4.2016/332 .

En sådan välgrundad fruktan för förföljelse som avses i 87 § 1 mom. eller en sådan verklig risk för att lida allvarlig skada som avses i 88 § 1 mom. kan grunda sig på händelser som har ägt rum efter det att sökanden lämnade sitt hemland eller sitt permanenta bosättningsland, eller på verksamhet som sökanden har deltagit i sedan han eller hon lämnade landet.

Aktörer som utövar förföljelse eller tillfogar allvarlig skada kan utgöras av

Skydd kan ges av en sådan stat eller av en sådan internationell organisation som utövar kontroll över staten eller en betydande del av dess territorium, som är villig och har förmåga att erbjuda skydd. Skyddet måste vara effektivt och av varaktig natur.

En utlänning kan förvägras asyl eller uppehållstillstånd enligt 88 eller 88 a §, om han eller hon i en del av sitt hemland eller sitt permanenta bosättningsland inte har en välgrundad anledning att frukta förföljelse eller att utsättas för en verklig risk för att lida allvarlig skada eller om han eller hon i en del av sitt hemland eller sitt permanenta bosättningsland har möjlighet att få skydd på det sätt som avses i 88 d §. Dessutom förutsätts det att han eller hon på ett säkert och lagligt sätt kan resa till och beviljas rätt till inresa i den delen av landet och rimligen kan förväntas uppehålla sig där.

Vid bedömningen av om någon del av landet överensstämmer med beskrivningen i 1 mom. ska de allmänna förhållanden som råder i den delen av landet och sökandens personliga förhållanden beaktas.

En utlänning som vistas i Finland och som inte beviljas asyl eller uppehållstillstånd på grund av alternativt skydd därför att utlänningen gjort sig skyldig till eller det finns grundad anledning att misstänka att han eller hon gjort sig skyldig till en gärning som avses i 87 § 2 mom. eller 88 § 2 mom. beviljas tillfälligt uppehållstillstånd för högst ett år i sänder, om utlänningen inte kan avlägsnas ur landet därför att han eller hon hotas av dödsstraff, tortyr, förföljelse eller annan behandling som kränker människovärdet.

Inom en flyktingkvot kan Finland för omplacering ta emot personer, som UNHCR anser vara flyktingar, eller andra utlänningar som är i behov av internationellt skydd.

Med flyktingkvot avses att sådana utlänningar i behov av internationellt skydd som skall omplaceras tas emot i enlighet med de grunder som fastställts i statsbudgeten för respektive år.

Inrikesministeriet bereder i samarbete med utrikesministeriet samt arbets- och näringsministeriet ett förslag till statsrådet om regional uttagning inom ramen för flyktingkvoten.

Grunderna för beviljande av uppehållstillstånd inom flyktingkvoten är följande:

Statsrådet kan vid sitt allmänna sammanträde besluta att utlänningar skall tas till Finland på särskilda humanitära grunder eller för uppfyllande av internationella förpliktelser.

Förslaget till statsrådets beslut bereds av inrikesministeriet, utrikesministeriet samt arbets- och näringsministeriet i samarbete. (9.12.2011/1252)

Vid asylförfarandet behandlas en ansökan som företetts för en myndighet vid finska gränsen eller på finskt territorium och som grundar sig på ett behov av internationellt skydd.

En utlänning som åberopar risk för kränkning av sina mänskliga rättigheter anses söka asyl, om han eller hon inte uttryckligen uppger något annat.

I samband med asylförfarandet prövas och avgörs beviljande av uppehållsrätt även på andra grunder som framkommer.

En ansökan om internationellt skydd ska lämnas in till polisen eller gränskontrollmyndigheten vid ankomsten till landet eller så snart som möjligt efter det.

Ansökan kan även lämnas in senare, om

Polisen eller gränskontrollmyndigheten ska registrera ansökan utan dröjsmål. Om en ansökan om internationellt skydd görs till personalen vid Migrationsverket, en förläggning, en förvarsenhet eller Tullen, ska sökanden hänvisas att lämna in ansökan till polisen eller gränskontrollmyndigheten och ansökan ska registreras inom sex vardagar från det att ansökan lämnades in. Om antalet ansökningar kraftigt ökat, får polisen eller gränskontrollmyndigheten förlänga tidsfristen för registreringen till tio vardagar. Den som har beslutat om förlängd tidsfrist ska underrätta kommissionen om tillämpningen av den förlängda tidsfristen minst en gång om året och genast när den förlängda tidsfristen inte längre behövs.

När ansökan har lämnats in kan polisen, gränskontrollmyndigheten eller Migrationsverket omhänderta sökandens resedokument och behålla det tills sökanden beviljas upphållstillstånd eller lämnar landet. Ett omhändertaget resedokument kan överlämnas till en annan behörig myndighet, som därefter ansvarar för att förvara det. Polisen, gränskontrollmyndigheten eller Migrationsverket utfärdar ett intyg över att resedokumentet omhändertagits. (29.3.2019/437)

En behörig tjänsteman från en främmande stat får som medlem i en enhet i Finland som i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1896 om den europeiska gräns- och kustbevakningen och om upphävande av förordningarna (EU) nr 1052/2013 och (EU) 2016/1624, nedan gräns- och kustbevakningsförordningen , sänts ut från den stående styrkan vid europeiska gräns- och kustbevakningen bistå polisen och gränskontrollmyndigheten i uppgifter som gäller registrering av utlänningar som ansöker om uppehållstillstånd på grund av internationellt skydd under ledning av en polisman eller en tjänsteman vid gränskontrollmyndigheten. (30.12.2020/1251)

Den som ansöker om internationellt skydd ska upplysas om asylförfarandet och om sina rättigheter och skyldigheter under förfarandet. Polisen eller gränskontrollmyndigheten ska informera sökanden när denne lämnar in en ansökan om internationellt skydd. Informationen kan även ges av Migrationsverket eller en förläggning så snart som möjligt efter det att ansökan har lämnats in. Informationen ges på sökandens modersmål eller på ett språk som det finns grundad anledning att anta att sökanden förstår.

Om ett beslut som gäller ansökan om internationellt skydd inte kan fattas inom sex månader från det att ansökan lämnades in, ska sökanden informeras om att handläggningen drar ut på tiden. På begäran av sökanden ska han eller hon även få information om orsaken till dröjsmålet och när beslutet är att vänta.

En sökande kan återkalla sin ansökan om internationellt skydd genom att personligen göra en skriftlig anmälan om det till Migrationsverket, polisen, gränskontrollmyndigheten eller vid en förläggning till föreståndaren eller biträdande föreståndaren. Av anmälan ska entydigt framgå att sökandens avsikt är att återkalla sin ansökan. Sökanden ska datera och underteckna anmälan. (29.6.2016/501)

Den som tar emot en anmälan om återkallande ska be sökanden uppge hur han eller hon förhåller sig till att eventuellt avlägsnas ur landet och meddelas inreseförbud. Den som tar emot anmälan ska ha två ojäviga vittnen till återkallandet. Vittnena kan vara tjänstemän eller arbetstagare vid Migrationsverket eller vid förläggningen eller polis- eller gränskontrollmyndigheter. (29.6.2016/501)

I samband med att Migrationsverket fattar beslut om att en ansökan förfaller, kan verket besluta att utlänningen ska avlägsnas ur landet och meddelas inreseförbud, om förutsättningar för avlägsnande ur landet och meddelande av inreseförbud föreligger med stöd av denna lag.

Migrationsverket fattar beslut om att en ansökan om internationellt skydd förfaller, om sökanden har avlidit eller om sökanden har lämnat eller anses sannolikt ha lämnat Finland. Sökanden kan anses sannolikt ha lämnat Finland, om hans eller hennes vistelseort enligt uppgifter från förläggningen har varit okänd under minst två månader eller om personen inte på minst två månader har kunnat kontaktas med hjälp av de kontaktuppgifter som han eller hon senast uppgett.

Om sökanden anmäler sig till den behöriga myndigheten efter det att Migrationsverket med stöd av 1 mom. har fattat beslut om att sökandens ansökan förfaller, ska sökanden upplysas om rätten att lämna in en ny ansökan.

För en utlänning som söker internationellt skydd eller tillfälligt skydd eller som kommit till Finland som kvotflykting kan det utfärdas ett kort som visar att hans eller hennes ansökningsärende är anhängigt i Finland. Kortet utfärdas av polisen, gränsbevakningsväsendet eller Migrationsverket. (29.6.2016/501)

På kortet antecknas sökandens namn, födelsedatum och medborgarskap, och det förses med ett fotografi. Om sökandens identitet inte har kunnat fastställas, antecknas detta på kortet. Kortet gäller en viss tid i Finland, dock högst tills ärendet har avgjorts genom ett beslut som vunnit laga kraft eller tills personen har lämnat landet eller fått ett resedokument.

Utlänningen ska återlämna kortet när ansökan har avgjorts genom ett beslut som vunnit laga kraft, om han eller hon lämnar landet eller om han eller hon har fått ett resedokument. När kortet har upphört att gälla kan gränskontrollmyndigheten, polisen eller Migrationsverket omhänderta kortet. (9.11.2007/973)

En sökande som på grund av sin utsatta ställning enligt 6 § i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd (746/2011) har eller annars under asylförfarandet har konstaterats ha särskilda behov ges stöd för att säkerställa att han eller hon kan utnyttja de rättigheter och uppfylla de förpliktelser som hör till asylförfarandet.

Migrationsverket utreder identitet, resrutt och inresa för en utlänning som ansöker om uppehållstillstånd på grund av internationellt skydd samt utreder muntligen uppgifter som behövs för bestämmande av den stat som ansvarar för handläggningen av asylansökan. När sökandens identitet utreds ska personuppgifter om hans eller hennes familjemedlemmar och övriga anhöriga samlas in.

Migrationsverket för ett asylsamtal för att muntligen reda ut de grunder som sökanden uppger för att han eller hon i sitt hemland eller i sitt permanenta bosättningsland är utsatt för förföljelse eller andra rättskränkningar eller hotas av sådana.

Polisen kan delta i asylsamtalen, om Finlands nationella säkerhet eller internationella förbindelser eller allmän ordning eller säkerhet kräver det.

När en sökande hörs i ett asylsamtal är det endast av grundad anledning tillåtet för en familjemedlem att vara närvarande. När en minderårig asylsökande hörs ska 6 § i denna lag och 14 § i förvaltningslagen tillämpas.

Under asylsamtalet ska det särskilt utredas hur sökanden förhåller sig till att eventuellt avlägsnas ur landet och sändas till ett säkert ursprungsland samt till att meddelas inreseförbud. Med sökanden ska särskilt utredas på vilka grunder han eller hon anser att staten i fråga inte är säker för honom eller henne. Dessutom ska det utredas om det finns andra grunder än behov av internationellt skydd för att sökanden ska beviljas uppehållsrätt.

Asylsamtalet får spelas in i form av ljud och bild. Sökanden ska underrättas om inspelningen innan den påbörjas.

Ett protokoll ska upprättas över asylsamtalet. Efter samtalet ska protokollet tolkas för sökanden och sökanden ska underrättas om sin möjlighet att göra korrigeringar och tillägg till det. Sökanden ska bekräfta protokollets innehåll med sin underskrift. Sökanden ska ges en kopia av protokollet genast eller så snart som möjligt efter samtalet.

En företrädare som avses i 39 § i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd eller en annan företrädare ska vara närvarande under asylsamtal med en minderårig som saknar vårdnadshavare.

De myndigheter som avses i denna lag får inte i ett enskilt ärende som gäller internationellt skydd inhämta information på ett sådant sätt att aktörer som utövar förföljelse eller orsakar allvarlig skada får kännedom om ärendet och att säkerheten för personen i fråga eller för dennes närstående äventyras.

För sökanden ordnas med dennas samtycke en läkarundersökning för att utreda faktorer som tyder på tidigare förföljelse eller allvarlig skada, om det behövs för bedömningen av ansökan om internationellt skydd.

En ansökan om internationellt skydd behandlas vid normalt eller påskyndat förfarande.

Förutsättningarna för beviljande av uppehållstillstånd bedöms individuellt för varje sökande med beaktande av de utredningar som han eller hon lagt fram om sina förhållanden i staten i fråga samt aktuella uppgifter från olika källor om förhållandena i staten. (12.6.2009/432)

Efter att ha fått tillgängliga utredningar skall myndigheten avgöra ärendet till förmån för sökanden på basis av hans eller hennes utsaga, om sökanden till den del det är möjligt har bidragit till att utreda saken och om myndigheten är övertygad om att ansökan är trovärdig i fråga om behovet av internationellt skydd.

Om ansökan avslås, beslutas samtidigt att personen skall avvisas eller utvisas, om det i ärendet inte framkommer några sådana särskilda skäl som gör att beslut om avvisning eller utvisning inte skall fattas.

Beslut om en ansökan om internationellt skydd ska fattas inom sex månader från det att ansökan har lämnats in eller, om det förfarande som föreskrivs i förordningen om bestämmandet av den ansvariga staten tillämpas på ansökan, från tidpunkten för bestämmande av att Finland är den medlemsstat som är ansvarig för handläggningen, sökanden befinner sig på Finlands territorium och Migrationsverket har tagit ansvar för honom eller henne.

Beslutet ska fattas inom 15 månader, om beslutet av någon av följande orsaker inte kan fattas inom den tidsfrist som anges i 1 mom.:

Beslutet ska fattas inom 18 månader, om beslutet inte kan fattas inom den tidsfrist som anges i 2 mom. på grund av att det krävs en längre utredningstid för att säkerställa en korrekt och motiverad prövning av ansökan om internationellt skydd.

Om förhållandena i ursprungslandet är osäkra och beslutet på grund av detta inte kan fattas inom den tidsfrist som anges i 1–3 mom., ska beslutet dock fattas senast 21 månader från det att den tidsfrist som anges i 1 mom. har börjat löpa.

Bestämmelserna i 4 mom. begränsar inte erhållande av flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande.

När ansökan avgörs vid asylförfarandet kan som ett säkert asylland för sökanden betraktas en sådan stat

När ansökan avgörs vid asylförfarandet kan som ett säkert tredjeland för sökanden betraktas en sådan stat

Till en utlänning som ska sändas tillbaka till ett säkert tredjeland ska på det berörda landets språk ges en handling av vilken det framgår att hans eller hennes ansökan inte har prövats i sak i Finland.

När ansökan avgörs vid asylförfarandet kan som ett säkert ursprungsland för sökanden betraktas en stat där han eller hon inte löper risk att utsättas för förföljelse eller allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

Vid bedömningen av ett säkert ursprungsland beaktas särskilt om

En ansökan kan betraktas som uppenbart ogrundad, om

Med ny ansökan avses en ansökan om internationellt skydd som en utlänning lämnar in efter att ha meddelats ett lagakraftvunnet beslut av Migrationsverket eller förvaltningsdomstolen på sin tidigare ansökan medan han eller hon fortfarande vistas i landet eller efter att ha fått ett beslut har lämnat landet för en kort tid. Som ny ansökan betraktas dock inte en ansökan som lämnats in efter det att Migrationsverket med stöd av 95 c § har fattat ett beslut om förfallande.

Om en ny ansökan lämnas in medan ärendet fortfarande är anhängigt, ska de uppgifter som sökanden lägger fram tillställas den myndighet som behandlar ärendet för att beaktas som ny utredning i det anhängiga ärendet.

För att en ny ansökan ska tas upp till prövning förutsätts det att ansökan innehåller eller att det i ärendet i övrigt framkommer nya fakta eller uppgifter som på ett avgörande sätt bidrar till att sökanden kan betraktas som en person som beviljats internationellt skydd. För att ansökan ska tas upp till prövning förutsätts också att sökanden av orsaker som är oberoende av honom eller henne inte har kunnat lägga fram dessa fakta eller uppgifter i samband med behandlingen av en tidigare ansökan eller sökande av ändring av den. Migrationsverket får basera sin utredning av förutsättningarna för att en ansökan ska tas upp till prövning på enbart skriftliga inlagor. (29.3.2019/437)

En ansökan om internationellt skydd kan avvisas utan prövning, om sökanden

En ansökan om internationellt skydd kan avgöras vid påskyndat förfarande, om ansökan betraktas som uppenbart ogrundad med stöd av 101 §.

En ansökan som har lämnats in av en minderårig utan vårdnadshavare får avgöras vid påskyndat förfarande endast på den grund som anges i 101 § 3 punkten.

Om stöd som avses i 96 a § inte kan ges vid påskyndat förfarande, får påskyndat förfarande inte tillämpas.

Vid tillämpning av påskyndat förfarande ska Migrationsverket avgöra ansökan inom fem månader från dess inlämnande.

Migrationsverket ska utan dröjsmål underrätta inrikesministeriet när en unionsmedborgare har lämnat in en asylansökan, om Migrationsverket anser att staten i fråga inte är ett säkert ursprungsland för sökanden och inte avgör ansökan med tillämpning av 101 § 3 punkten och 104 §. Inrikesministeriet underrättar rådet om saken.

Migrationsverket, polisen och gränsbevakningsväsendet har rätt att trots sekretessbestämmelserna på begäran få sådana uppgifter av förläggningar som gäller födelsedatum för en minderårig asylsökande som saknar vårdnadshavare, hans eller hennes familjemedlemmar och deras vistelseort och som är nödvändiga för ovan nämnda myndigheter när de utreder den minderårigas identitet, resrutt eller förutsättningar för inresa eller beviljande av uppehållstillstånd eller när Migrationsverket enligt 105 b § försöker spåra föräldrarna till en minderårig asylsökande utan vårdnadshavare eller någon annan som svarat för den faktiska vårdnaden. Vid begäran om uppgifter ska myndigheterna fästa särskild uppmärksamhet vid barnets bästa.

En minderårig asylsökande utan vårdnadshavare ska informeras om att uppgifter som avses i 1 mom. oberoende av hans eller hennes samtycke kan lämnas ut till Migrationsverket, polisen och gränsbevakningsväsendet. Vid utlämnande av uppgifter ska hänsyn tas till barnets ålder och utvecklingsnivå.

Innan en förläggning lämnar ut en uppgift som avses i 1 mom. till Migrationsverket, polisen eller gränsbevakningsväsendet, ska den företrädare som förordnats för den minderåriga med stöd av 39 § i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd informeras om saken.

För att främja det bästa för en sådan minderårig utan vårdnadshavare som söker internationellt skydd ska Migrationsverket utan dröjsmål börja spåra föräldrarna eller någon annan som svarat för den faktiska vårdnaden. Vid behov ska spårandet fortsätta efter det att internationellt skydd har beviljats.

Migrationsverket ska också utan dröjsmål börja spåra föräldrarna till eller någon annan som svarat för den faktiska vårdnaden om ett sådant barn utan vårdnadshavare som är offer för människohandel och som har upptagits i det hjälpsystem som avses i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel.

Uppgifter som gäller en minderårigs föräldrar eller någon annan som svarat för den faktiska vårdnaden av en minderårig ska samlas in, behandlas eller förmedlas under sekretess på det sätt som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) .

Flyktingstatus ska beviljas

Status som alternativt skyddsbehövande ska beviljas

En persons flyktingstatus upphör, om han eller hon

En persons status som alternativt skyddsbehövande upphör, om de förhållanden som beslutet att bevilja personen status som alternativt skyddsbehövande grundade sig på har upphört att råda eller har förändrats i sådan mån att skydd inte längre behövs.

Den förändring av förhållandena som avses i 1 mom. 5 punkten och i 2 mom. ska vara väsentlig och varaktig. Bestämmelserna i 1 mom. 5 punkten och 2 mom. tillämpas dock inte på personer som kan åberopa tvingande skäl grundade på tidigare förföljelse eller allvarlig skada för att inte vilja begagna sig av den stats skydd vari han eller hon är medborgare eller av sitt tidigare permanenta bosättningslands skydd.

Vid bedömningen av om en persons flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande ska återkallas ska en individuell utredning göras.

Flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande ska återkallas, om

Vid bedömningen av om en persons flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande ska återkallas ska en individuell utredning göras.

Tillfälligt skydd kan ges en utlänning som är i behov av internationellt skydd och som inte tryggt kan återvända till sitt hemland eller sitt permanenta bosättningsland på grund av att en väpnad konflikt eller någon annan våldssituation eller en miljökatastrof har lett till massflykt från landet eller dess närområden. För att tillfälligt skydd skall kunna ges förutsätts att skyddsbehovet kan bedömas bli kortvarigt. Det tillfälliga skyddet varar sammanlagt högst tre år.

Statsrådet avgör vid sitt allmänna sammanträde vilken befolkningsgrupp som kan ges tillfälligt skydd och för vilken tid uppehållstillstånd kan beviljas på grund av tillfälligt skydd.

En utlänning som är i behov av tillfälligt skydd beviljas tillfälligt uppehållstillstånd för högst ett år i sänder.

För att uppehållstillstånd skall kunna beviljas förutsätts inte att utlänningens försörjning är tryggad.

Uppehållstillstånd på grund av tillfälligt skydd beviljas inte, om utlänningen anses äventyra allmän ordning eller säkerhet eller om det finns grundad anledning att misstänka att han eller hon har gjort sig skyldig till en gärning som avses i 87 § 2 mom.

Behandlingen av en utlännings asylansökan avbryts för den tid uppehållstillstånd som beviljats utlänningen på grund av tillfälligt skydd är i kraft. Asylansökan kan dock behandlas under den tid det tillfälliga skyddet gäller, om grundad anledning framkommer. En asylansökan skall tas upp till behandling, om förfarande för avlägsnande av sökanden ur landet anhängiggörs under den tid det tillfälliga skyddet gäller.

När det tillfälliga skyddet har upphört förfaller behandlingen av en asylansökan, om sökanden inte på Migrationsverkets skriftliga förfrågan meddelar att han eller hon önskar få sin ansökan behandlad. Migrationsverket tillställer sökanden förfrågan per post mot mottagningsbevis eller som stämningsdelgivning. (9.11.2007/973)

Behandlingen av en asylansökan förfaller, om en utlänning återtar sin ansökan eller flyttar från landet medan han eller hon har ett giltigt uppehållstillstånd på grund av tillfälligt skydd eller efter det att tillståndet upphört att gälla.

Tillfälligt uppehållstillstånd beviljas en utlänning som

När en utlänning har beviljats tillfälligt uppehållstillstånd enligt 1 mom. 1 punkten, beviljas hans eller hennes familjemedlemmar uppehållstillstånd för samma tid.

Kontinuerligt uppehållstillstånd beviljas en utlänning som får asyl, som beviljas uppehållstillstånd i egenskap av kvotflykting eller som beviljas uppehållstillstånd på grund av alternativt skydd. Kontinuerligt uppehållstillstånd kan beviljas en utlänning som tas till Finland i enlighet med ett beslut som statsrådet fattat med stöd av 93 §. (29.4.2016/332)

En utlänning som har beviljats uppehållstillstånd med stöd av 112 § beviljas kontinuerligt uppehållstillstånd efter tre års oavbruten vistelse i landet, om grunderna för beviljande av tillstånd fortfarande föreligger.

När en utlänning har beviljats kontinuerligt uppehållstillstånd enligt 1 eller 2 mom. eller bor i Finland med stöd av permanent uppehållstillstånd, beviljas hans eller hennes familjemedlemmar kontinuerligt uppehållstillstånd.

Andra anhöriga till en utlänning som avses i 1 mom. beviljas kontinuerligt uppehållstillstånd, om det är oskäligt att vägra uppehållstillstånd därför att personerna i fråga har för avsikt att i Finland fortsätta leva i en sådan fast familjegemenskap som de tidigare levt i eller om de anhöriga är fullständigt beroende av den person som är bosatt i Finland.

Familjemedlemmar till en utlänning som fått flyktingstatus eller uppehållstillstånd på grund av alternativt skydd eller som fått tillfälligt skydd beviljas uppehållstillstånd på grund av familjeband, om

(29.4.2016/332)

Om det framkommer sådana omständigheter som nämns i 1 mom. 2 punkten, genomförs en helhetsbedömning av möjligheterna för anknytningspersonen att i ett tredje land leva i familjegemenskap med sökanden. Vid bedömningen skall familjebandets betydelse för personerna i fråga beaktas.

Om anknytningspersonen har fått uppehållstillstånd på grund av alternativt skydd och tillståndet beviljats med anledning av en väpnad konflikt, eller om han eller hon har fått uppehållstillstånd på grund av tillfälligt skydd, ska det vid helhetsbedömningen beaktas att det inte finns något ovillkorligt hinder för att anknytningspersonen återvänder till hemlandet. (29.4.2016/332)

För att uppehållstillstånd enligt denna paragraf ska kunna beviljas förutsätts det att utlänningens försörjning är tryggad. Försörjningsförutsättningen tillämpas dock inte, om

(29.6.2016/505)

Andra anhöriga till en flykting, till en utlänning som fått uppehållstillstånd på grund av alternativt skydd eller till en utlänning som fått tillfälligt skydd än familjemedlemmar ska beviljas uppehållstillstånd, om en vägran att bevilja uppehållstillstånd skulle vara oskälig därför att personerna i fråga har för avsikt att i Finland fortsätta leva i en sådan fast familjegemenskap som de tidigare levt i eller de anhöriga är fullständigt beroende av den anknytningsperson som är bosatt i Finland. Om sökanden anses äventyra allmän ordning och säkerhet, folkhälsan eller Finlands internationella förbindelser, ska det genomföras en helhetsbedömning i enlighet med 114 § 2 mom. (29.4.2016/332)

För att uppehållstillstånd enligt denna paragraf ska kunna beviljas förutsätts det att utlänningens försörjning är tryggad. Försörjningsförutsättningen tillämpas dock inte om uppehållstillstånd beviljas ett minderårigt syskon som befinner sig utomlands till ett sådant minderårigt barn som kommit ensamt till Finland, om syskonen har bott tillsammans och om barnens föräldrar inte är i livet eller deras vistelseort är okänd. (29.6.2016/505)

Migrationsverket

Migrationsverket fattar, efter att ha fått utlåtande av skyddspolisen, beslut om beviljande av uppehållstillstånd på grund av flyktingskap eller alternativt skydd när det gäller utlänningar som tas till Finland inom flyktingkvoten.

En utlänning som ska sändas tillbaka till en stat som tillämpar förordningen om bestämmandet av den ansvariga staten får av polisinrättningen en passersedel i enlighet med den förordningen.

Säkringsåtgärder som avses i 118–122 och 122 a § kan vidtas mot en utlänning, om det är nödvändigt och proportionerligt

(27.1.2017/49)

Säkringsåtgärden bestäms av den myndighet som bereder ett ärende som avses i 1 mom. eller av den myndighet som sköter verkställigheten. En utlänning som blir föremål för en säkringsåtgärd ska meddelas grunden för säkringsåtgärden.

Om inte något annat föreskrivs nedan gäller säkringsåtgärden tills förutsättningarna för inresa eller vistelse i landet har klarlagts, tills ett beslut som gäller avlägsnande ur landet har verkställts eller tills behandlingen av ärendet annars har avslutats. När säkringsåtgärden inte längre är nödvändig för att säkerställa beslutsfattandet eller verkställigheten, ska det omedelbart bestämmas att den ska upphöra.

En utlänning kan åläggas att regelbundet anmäla sig hos polisen eller gränskontrollmyndigheten eller på en förläggning.

Om en utlänning som har ålagts att anmäla sig på en förläggning inte fullgör sin anmälningsskyldighet, ska förläggningen omedelbart underrätta den myndighet som meddelat åläggandet om att utlänningen underlåtit att anmäla sig.

På en person som hör till den personal på förläggningen som övervakar att anmälningsskyldigheten fullgörs tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974) .

En utlänning kan åläggas att överlämna sitt resedokument och sin biljett till polisen eller gränskontrollmyndigheten eller att meddela polisen eller gränskontrollmyndigheten var han eller hon är anträffbar.

En utlänning får åläggas att ställa en sådan säkerhet hos staten för sina kostnader för vistelse och återresa som myndigheten bestämmer.

Säkerheten ska frigöras eller återställas när den inte längre behövs för att klarlägga förutsättningarna för utlänningens inresa eller vistelse i landet eller för att bereda eller säkerställa verkställigheten av ett beslut om att han eller hon ska avlägsnas ur landet. Annars ska säkerheten användas för att täcka utlänningens kostnader för vistelse eller återresa. Den del av säkerheten som inte används för kostnaderna ska omedelbart återställas.

Om de säkringsåtgärder som avses i 118–120 § inte är tillräckliga, får en utlänning som sökt internationellt skydd åläggas att bo på en angiven förläggning och att anmäla sig på förläggningen en till fyra gånger per dygn. När beslutet om hur många gånger den som ålagts boendeskyldighet ska anmäla sig fattas ska det utifrån en individuell bedömning säkerställas att personens rättigheter inte begränsas mer än nödvändigt och att syftet med säkringsåtgärden fullföljs.

Boendeskyldigheten ska gälla i högst 14 månader från det att den inträdde.

Den myndighet som beslutat om säkringsåtgärden kan efter att ha hört förläggningens föreståndare bevilja en utlänning som ålagts att bo på förläggningen tillstånd att av vägande personliga skäl tillfälligt låta bli att anmäla sig.

Om en utlänning som har ålagts att bo på en förläggning inte iakttar sin boendeskyldighet, ska förläggningen omedelbart underrätta den myndighet som meddelat åläggandet om försummelsen av skyldigheten.

På en person som hör till den personal på förläggningen som övervakar att boendeskyldigheten fullgörs tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen.

Om förutsättningarna för tagande av barn i förvar enligt 122 § 1 mom. föreligger, kan ett sådant barn utan vårdnadshavare som har fyllt 15 år och har sökt internationellt skydd, och som fått ett sådant beslut om avlägsnande ur landet som blivit verkställbart, i stället för att tas i förvar åläggas att bo på en angiven förläggning och att anmäla sig på förläggningen en till fyra gånger per dygn. När beslutet om hur många gånger den som ålagts boendeskyldighet ska anmäla sig fattas ska det utifrån en individuell bedömning säkerställas att personens rättigheter inte begränsas mer än nödvändigt och att syftet med säkringsåtgärden fullföljs. På förläggningen och dess personal tillämpas 120 a § 4 och 5 mom.

Ett barn som ålagts boendeskyldighet för barn ska vistas på förläggningens område. Den myndighet som har beslutat om säkringsåtgärden kan efter att ha hört förläggningens föreståndare bevilja barnet tillstånd att av vägande personliga skäl tillfälligt avlägsna sig från förläggningens område.

Barnet ska friges senast en vecka från det att boendeskyldigheten inträdde. Boendeskyldigheten för barn kan förlängas högst en vecka, om det är nödvändigt för att trygga verkställigheten av avlägsnandet ur landet.

Om ett barn inte iakttar boendeskyldigheten, kan barnet tas i förvar om förutsättningarna enligt 122 § 1 och 3 mom. fortfarande föreligger.

På åläggande av boendeskyldighet för barn tillämpas de förfaranden som föreskrivs i fråga om beslut om tagande i förvar och domstolsbehandling.

Om de säkringsåtgärder som avses i 118–120 § inte är tillräckliga, får en utlänning utifrån en individuell bedömning tas i förvar, om

Bestämmelser om förutsättningarna för tagande av barn i förvar finns i 122 §.

Risk för avvikande kan föreligga om en säkringsåtgärd enligt 118–120 och 120 a § har tillämpats, men den har varit otillräcklig, eller om en utlänning har bytt bostadsort utan att ha meddelat myndigheterna sin kontaktinformation. Risken för avvikande ska bedömas med hänsyn till personens sammantagna situation.

För att ett barn ska få tas i förvar måste

(27.1.2017/49)

När det gäller ett barn som ska tas i förvar tillsammans med sin vårdnadshavare krävs det dessutom att tagandet i förvar är nödvändigt för att upprätthålla familjebanden mellan barnet och dess vårdnadshavare.

Ett barn under 15 år som saknar vårdnadshavare får inte tas i förvar. Ett barn som fyllt 15 år och saknar vårdnadshavare och som söker internationellt skydd får inte tas i förvar förrän ett beslut om avlägsnande ur landet av barnet har blivit verkställbart.

Ett barn som saknar vårdnadshavare och som tagits i förvar ska friges senast 72 timmar efter det att barnet togs i förvar. Av särskilda skäl kan tiden i förvar förlängas med högst 72 timmar.

Beslut om tagande i förvar fattas inom polisen av en polisman som hör till befälet vid en polisinrättning, vid centralkriminalpolisen eller vid skyddspolisen och inom gränsbevakningsväsendet av en anhållningsberättigad tjänsteman eller av en gränsbevakningsman med minst löjtnants grad.

Den som har tagits i förvar eller hans eller hennes lagliga företrädare ska omedelbart skriftligen på ett språk som han eller hon förstår eller skäligen kan antas förstå meddelas grunden för tagandet i förvar samt informeras om behandlingen av ärendet om tagande i förvar och om möjligheten att få rättshjälp.

En utlänning som tagits i förvar ska så snart som möjligt placeras i en sådan förvarsenhet som avses i lagen om bemötande av utlänningar som tagits i förvar och om förvarsenheter (116/2002) .

En tjänsteman som avses i 123 § 1 mom. kan fatta beslut om att en i förvar tagen utlänning undantagsvis ska placeras i polisens häkteslokaler, om

I situationer som avses i 2 mom. 2 punkten kan en utlänning i stället för i polisens häkteslokaler undantagsvis placeras i gränsbevakningsväsendets häkteslokaler, dock för högst 48 timmar.

Om den utlänning som tagits i förvar är ett barn får han eller hon inte placeras i polisens eller gränsbevakningsväsendets häkteslokaler, utan han eller hon ska alltid placeras i en förvarsenhet.

En utlänning som tagits i förvar och som söker internationellt skydd ska normalt placeras i en förvarsenhet.

Bestämmelser om den lag som ska tillämpas på utlänningar som placerats i polisens eller gränsbevakningsväsendets häkteslokaler finns i 1 § 3 mom. i lagen om bemötande av utlänningar som tagits i förvar och om förvarsenheter. För diskrimineringsombudsmannens rätt att besöka polisens och gränsbevakningsväsendets häkteslokaler och samtala enskilt med utlänningar tagna i förvar gäller det som föreskrivs i 6 a § 2 mom. i lagen om bemötande av utlänningar som tagits i förvar och om förvarsenheter.

Den tjänsteman som har beslutat om tagande i förvar, placering undantagsvis enligt 123 a § 2 mom. och boendeskyldighet för barn ska utan dröjsmål och senast dagen efter tagandet i förvar eller boendeskyldighetens inträde anmäla saken till tingsrätten på den ort där utlänningen hålls i förvar, eller i brådskande fall till någon annan tingsrätt enligt vad som föreskrivs närmare genom förordning av justitieministeriet. Anmälan kan göras per telefon eller elektroniskt. En anmälan som gjorts per telefon ska utan dröjsmål lämnas till tingsrätten i skriftlig form. (27.1.2017/49)

Ett ärende som gäller tagande i förvar, placering undantagsvis enligt 123 a § 2 mom. 1 punkten eller boendeskyldighet för barn enligt 120 b § ska tas upp i tingsrätten utan dröjsmål och senast inom fyra dygn från det att personen togs i förvar eller boendeskyldigheten inträdde. I de fall som avses i 123 a § 2 mom. 2 punkten samt när det är fråga om ett ärende som gäller tagande av ett barn utan vårdnadshavare i förvar ska ärendet tas upp utan dröjsmål och senast ett dygn efter anmälan. (27.1.2017/49)

I ärenden som gäller tagande i förvar är tingsrätten domför med ordföranden ensam. Tingsrättens sammanträde kan även hållas vid en annan tidpunkt och på någon annan plats än vad som föreskrivs om tingsrättens sammanträde.

Vid beräkningen av de frister som avses i denna paragraf tillämpas inte 5 § i lagen om beräknande av laga tid (150/1930) .

Den tjänsteman som har beslutat om tagande i förvar och om placering undantagsvis enligt 123 a § 2 och 3 mom. eller någon som förordnats av honom eller henne ska närvara vid behandlingen av ärendet i tingsrätten.

Vid behandlingen av ärendet ska tingsrätten föreläggas en utredning om förutsättningarna för tagande i förvar och för placering i undantagsfall av den utlänning som tagits i förvar. Den som hålls i förvar ska närvara vid tingsrättens sammanträde och han eller hon ska höras om förutsättningarna för tagandet i förvar och undantagsplaceringen.

Om tingsrätten anser att det är lämpligt, kan behandlingen av ett ärende som gäller tagande i förvar och undantagsplacering också äga rum utan att den som tagits i förvar eller den i 1 mom. avsedda tjänstemannen är närvarande i rättssalen, så att videokonferens eller någon annan lämplig teknisk metod för dataöverföring anlitas och där de som deltar i behandlingen kan tala med och se varandra. Om tingsrätten anser att det behövs ska den som hålls i förvar tas till tingsrätten.

Behandlingen av ärendet får skjutas upp endast av särskilda skäl. Utlänningen hålls i förvar till följande behandling av ärendet, om inte tingsrätten bestämmer något annat.

När tingsrätten behandlar ett ärende som gäller tagande av barn i förvar ska den tjänsteinnehavare som avses i 122 § 1 mom. 3 punkten ge tingsrätten ett skriftligt utlåtande i ärendet. Utlåtandet ska vara tillgängligt senast när tingsrätten tar upp ärendet i enlighet med 124 § 2 mom.

Tingsrätten skall bestämma att en utlänning som tagits i förvar genast skall friges, om förutsättningar för förvar saknas. I beslutet skall nämnas grunden för tagande i förvar eller förflyttning. Beslutet skall avkunnas så snart behandlingen har avslutats.

Om tingsrätten bestämmer att den som har tagits i förvar fortfarande ska hållas i förvar, ska det bestämmas att han eller hon ska förpassas till en plats som avses i 123 a § 1 eller 2 mom. Om det inte längre finns förutsättningar för att hålla utlänningen kvar på en plats där häktade förvaras, ska tingsrätten bestämma att utlänningen ska sändas tillbaka till förvarslokalen för utlänningar. (27.1.2017/49)

Om någon annan tingsrätt än tingsrätten på förvaringsorten beslutar att en utlänning som tagits i förvar fortfarande skall hållas i förvar eller förflyttas, skall den utan dröjsmål underrätta tingsrätten på förvaringsorten om sitt beslut.

Den myndighet som behandlar ärendet ska förordna att den som har tagits i förvar genast ska friges när det inte längre finns förutsättningar för förvar. Den som har tagits i förvar ska friges senast sex månader efter det att beslutet om tagande i förvar fattats. Tiden för hållande i förvar får emellertid vara längre än detta, men dock inte överskrida 12 månader, om den som tagits i förvar inte samarbetar för att tillbakasändningen ska kunna genomföras eller sådana handlingar som behövs för tillbakasändningen inte fås från ett tredjeland och verkställigheten av avlägsnandet ur landet fördröjs av denna orsak. (4.3.2011/195)

Har en tingsrätt beslutat att den som tagits i förvar fortfarande skall hållas i förvar, skall myndigheten utan dröjsmål göra en anmälan om frigivningen till tingsrätten på förvaringsorten. Anmälan kan göras per telefon eller elektroniskt. En telefonanmälan skall utan dröjsmål tillställas tingsrätten i skriftlig form.

Har det inte beslutats att en utlänning som tagits i förvar ska friges, ska den tingsrätt till vars domkrets förvaringsorten för den som tagits i förvar hör, på dennes begäran ta upp ett ärende som gäller förvar eller placering undantagsvis enligt 123 a § 2 och 3 mom. till ny behandling. Ärendet ska tas upp till behandling utan dröjsmål och senast inom fyra dygn från det att begäran framförts. Ett ärende som gäller tagande i förvar behöver dock inte tas upp till ny behandling tidigare än två veckor efter varje beslut genom vilket tingsrätten har bestämt att den som tagits i förvar fortfarande ska hållas i förvar på placeringsstället i fråga. Vid beräkningen av de frister som avses i detta moment tillämpas inte 5 § i lagen om beräknande av laga tid.

På begäran av den som tagits i förvar ska tingsrätten ta upp ärendet till ny behandling också tidigare än vad som anges i 1 mom., om det finns skäl till det med anledning av någon omständighet som framkommit efter den föregående behandlingen. Den myndighet som behandlar ärendet ska omedelbart underrätta den som tagits i förvar och dennes biträde om sådana väsentliga förändringar i omständigheterna som ger anledning till ny behandling, om det inte med stöd av 127 § 1 mom. förordnats om omedelbar frigivning av den som tagits i förvar.

Den nya behandlingen av ett ärende som gäller tagande i förvar och undantagsplacering får äga rum med anlitande av i 125 § 3 mom. avsedd videokonferens eller annan teknisk metod för dataöverföring, om tingsrätten anser det lämpligt. En utlänning som tagits i förvar ska dock tas till tingsrätten, om tingsrätten anser det behövligt.

När tingsrätten tar upp ett beslut som gäller tagande av ett barn med dess vårdnadshavare i förvar till ny behandling ska en socialarbetare ges tillfälle att avge utlåtande. Tingsrätten ska frige barnet, om det inte finns särskilda skäl att fortsätta hålla barnet i förvar.

I myndighetens och tingsrättens beslut om tagande i förvar får ändring inte sökas genom besvär.

Den som tagits i förvar får anföra klagan över tingsrättens beslut. För klagan gäller ingen tidsfrist. Klagan skall behandlas i brådskande ordning.

Övervakningen av utlänningar omfattar övervakning av efterlevnaden av denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den och bekämpning av olaglig vistelse i landet. Bestämmelser om gränskontroller finns i kodexen om Schengengränserna.

Åtgärderna för att övervaka utlänningar ska vara motiverade i förhållande till det mål som eftersträvas med övervakningen och till hur brådskande uppgiften är samt till övriga omständigheter som inverkar på den övergripande bedömningen av situationen. Övervakningen ska utföras så att övervakningsobjektets rättigheter respekteras på det sätt som föreskrivs i 5 §.

Övervakningen av utlänningar ska grunda sig på övervakningsmyndighetens allmänna uppgifter om och erfarenhet i fråga om olaglig inresa och vistelse. En övervakningsåtgärd ska grunda sig på uppgifter om observationer som gjorts eller tips- eller analysuppgifter som erhållits. En övervakningsåtgärd får inte enbart eller i avgörande grad grunda sig på en persons verkliga eller antagna etniska ursprung.

Om det för övervakningen av utlänningar är motiverat att utreda en utlännings identitet, medborgarskap, rätt att vistas i landet eller rätt att arbeta, har polisen och gränsbevakningsväsendet rätt att

Den som utför en kontroll enligt 1 mom. ska under kontrollens gång om möjligt upplysa den som direkt berörs av kontrollen om kontrollens ändamål, hur den görs och om fortsatta åtgärder. Kontrollen ska utföras så att den övervakade eller innehavaren av en lokal som kontrolleras inte orsakas oskälig olägenhet.

Om det ska utföras en kontroll enligt 1 mom. 2 punkten, ska innehavaren av lokalen eller dennes företrädare underrättas om när kontrollen inleds och vad den grundar sig på så snart det är möjligt utan att utförandet av kontrollen äventyras. Kontrollen kan utföras även om innehavaren av lokalen eller dennes företrädare inte är på plats eller inte kan nås. Vid kontrollen iakttas bestämmelserna i 39 § i förvaltningslagen.

En utlänning skall på uppmaning av polisen eller någon annan myndighet som behandlar hans eller hennes ärende visa upp sitt resedokument eller på något annat tillförlitligt sätt styrka sin identitet.

En utlänning ska på kallelse infinna sig hos polisen, gränskontrollmyndigheten eller Migrationsverket för att lämna behövliga upplysningar om sin vistelse. (9.11.2007/973)

En utlänning som inte är unionsmedborgare eller en därmed jämförbar person skall anmäla sig hos myndigheterna inom tre dygn efter inresan. Närmare bestämmelser om anmälan kan utfärdas genom förordning av inrikesministeriet.

Polisen eller gränskontrollmyndigheten får för verifiering av identitet, för behandling, beslut och övervakning av utlänningars inresa och utresa samt vistelse och arbete och för tryggande av statens säkerhet ta fingeravtryck, fotografier och andra signalement på en utlänning

(10.6.2011/631)

De i 1 mom. avsedda signalementen införs i ett register som polisen för. Uppgifterna ska hållas åtskilda från signalementen för personer som är misstänkta för brott och från de fingeravtryck som registreras i enlighet med 10 § i lagen om behandling av personuppgifter i migrationsförvaltningen (615/2020) och som tas för ansökan om uppehållstillstånd, uppehållstillståndskort eller uppehållskort för unionsmedborgares familjemedlem. Uppgifterna raderas med iakttagande av 34 § i lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet (616/2019) . (21.8.2020/620)

Fingeravtrycksuppgifter som avses i 1 mom. får jämföras med fingeravtrycksuppgifter som för de ändamål med behandlingen som föreskrivs i 5 § i lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet har registrerats med stöd av denna paragraf samt med fingeravtrycksuppgifter enligt 9 § i lagen om behandling av personuppgifter i migrationsförvaltningen som registrerats för ansökningar om främlingspass och resedokument för flykting och med fingeravtrycksuppgifter enligt 10 § i den lagen som registrerats för ansökningar om uppehållstillstånd, uppehållstillståndskort eller uppehållskort för unionsmedborgares familjemedlem. Dessutom får fingeravtrycksuppgifter som registreras, för kontroll av inreseförutsättningarna, jämföras med fingeravtryck som ingår i signalementsuppgifter enligt tvångsmedelslagen (806/2011) och som avses i 6 § i lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet, till den del de redan registrerade fingeravtrycksuppgifterna har samband med ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst ett år. (21.8.2020/620)

Personuppgifter som avses i 1 mom. kan trots sekretessbestämmelserna, för identifiering av en utlänning, lämnas ut till en utländsk myndighet och till Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), lagen om behandling av personuppgifter i brottmål och vid upprätthållandet av den nationella säkerheten (1054/2018) och lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet. (30.12.2020/1251)

Polisen, gränskontrollmyndigheten, Migrationsverket eller en finsk beskickning får omhänderta sådana resedokument som företes eller innehas av utlänningar och som är felaktiga eller förfalskade eller som är avsedda att användas för att lämna oriktiga personuppgifter. (9.11.2007/973)

Polisen eller gränskontrollmyndigheten får förrätta kroppsvisitation för att omhänderta handlingar som en utlänning innehar.

Felaktiga eller förfalskade resedokument som omhändertagits av polisen eller gränskontrollmyndigheten sänds till kriminaltekniska laboratoriet vid centralkriminalpolisen. Resedokument avsedda att användas för att lämna oriktiga personuppgifter kan sändas till den aktuella statens beskickning. I samband med avvisning kan resedokument sändas också till myndigheterna i den mottagande staten.

Förfalskade resedokument eller resedokument avsedda att användas för att lämna oriktiga personuppgifter och vilka omhändertagits vid en finsk beskickning kan sändas till den myndighet som beviljat resedokumenten.

När omhändertagna resedokument sänds till en myndighet i en främmande stat får säkerheten för den som sökt internationellt skydd eller för hans eller hennes anhöriga inte äventyras.

I beslut som gäller omhändertagande av resedokument får ändring inte sökas särskilt genom besvär.

Om antalet invandrare undantagsvis är så stort att det inte är möjligt att vid sedvanligt förfarande klarlägga förutsättningarna för inresa och registrera invandrarna, kan statsrådet vid allmänt sammanträde besluta att invandrare i fråga om vilka förutsättningarna för inresa är oklara eller identiteten är oklar, för registrering ska föras till en flyktingsluss som avses i 3 § i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd.

Statsrådet fattar beslutet för en bestämd tid, likväl för högst tre månader.

Polisen eller gränskontrollmyndigheten eller, under deras tillsyn, en tjänsteman som inrikesministeriet förordnat för uppgiften får i samband med registreringen ta upp i 131 § 1 mom. avsedda signalement på invandrarna. Under tiden för registreringen ska invandrarna uppehålla sig i flyktingslussen, om inte skäl som hänför sig till deras hälsotillstånd eller någon annan viktig personlig orsak förutsätter något annat.

Registreringen ska utföras utan dröjsmål.

En behörig tjänsteman från en främmande stat får som medlem i en enhet i Finland som i enlighet med gräns- och kustbevakningsförordningen sänts ut från den stående styrkan vid europeiska gräns- och kustbevakningen bistå polisen och gränskontrollmyndigheten i uppgifter enligt 3 mom. och med upptagande av signalement enligt 131 § 1 mom. under ledning av en polisman eller en tjänsteman vid gränskontrollmyndigheten. (30.12.2020/1251)

Passlagens (671/2006) bestämmelser om passets säkerhetsdetaljer, tagande av fingeravtryck, passets tekniska del, kontroll av uppgifter i den tekniska delen, skydd av uppgifter i den tekniska delen och avläsning av fingeravtryck i den tekniska delen tillämpas också på resedokument som avses i detta kapitel. Fingeravtryck som lagrats i den tekniska delen i ett främlingspass eller ett resedokument för flykting får, utöver vad som bestäms i passlagen, avläsas även av Migrationsverket för konstaterande av ett dokuments äkthet och fastställande av identitet, när utförandet av de uppgifter som föreskrivs för verket i lag förutsätter det.

Främlingspass kan beviljas en utlänning som befinner sig i Finland, om han eller hon inte kan få pass av en myndighet i sitt hemland eller om han eller hon är statslös eller om det finns andra särskilda skäl att bevilja främlingspass.

En utlänning som har fått uppehållstillstånd på grund av alternativt skydd beviljas främlingspass. (8.5.2009/323)

En utlänning som har fått uppehållstillstånd på grund av tillfälligt skydd beviljas främlingspass, om han eller hon inte har något giltigt resedokument.

En utlänning som befinner sig utomlands och som har uppehållstillstånd i Finland beviljas främlingspass för återresa till Finland i stället för ett främlingspass eller resedokument för flykting som förkommit eller förstörts.

Främlingspass kan beviljas för högst fem år. Främlingspass för en utlänning som befinner sig utomlands kan dock beviljas för högst en månad. (21.7.2006/673)

Resedokument för flykting beviljas utlänningar som erhållit flyktingstatus som avses i 106 § och vars flyktingstatus inte upphört eller återkallats.

Resedokument för flykting kan beviljas för högst fem år. (21.7.2006/673)

I främlingspass antecknas släktnamn och förnamn, kön, personbeteckning, nationalitet, födelseort, den dag passet utfärdats och sista giltighetsdag, den myndighet som beviljat passet och passets nummer. Nationalitetsuppgiften behöver inte antecknas i passet om utlänningen inte vill det och anledningen är skäl som sammanhänger med säkerheten. I passet finns dessutom passinnehavarens fotografi och namnteckning.

I resedokument för flykting antecknas släktnamn och förnamn, kön, personbeteckning, födelseort, den dag passet utfärdats och sista giltighetsdag, den myndighet som utfärdat passet och passets nummer. I passet finns dessutom passinnehavarens fotografi och namnteckning.

3 mom. har upphävts genom L 26.6.2009/458 . (26.6.2009/458)

4 mom. har upphävts genom L 26.6.2009/458 . (26.6.2009/458)

Om en utlännings identitet inte har kunnat styrkas skall detta antecknas i främlingspasset eller resedokumentet för flykting.

En utlänning ska överlämna de resedokument som han eller hon innehar till Migrationsverket innan ett främlingspass eller resedokument för flykting lämnas ut till honom eller henne.

Ett främlingspass eller ett resedokument för flykting dras in, om

Ett främlingspass eller ett resedokument för flykting kan dras in, om

(26.6.2009/458)

Ett resedokument för flykting dras dessutom in, om innehavaren inte längre är flykting eller om ansvaret för flyktingen har övergått på en annan stat.

Migrationsverket beslutar om beviljande och indragning av främlingspass och resedokument för flykting när det gäller utlänningar som befinner sig i Finland. (9.11.2007/973)

Finska beskickningar beslutar, efter att ha hört Migrationsverket, om beviljande av främlingspass när det gäller utlänningar som befinner sig utomlands. (9.11.2007/973)

3 mom. har upphävts genom L 29.6.2016/501 . (29.6.2016/501)

Ett främlingspass och ett resedokument för flykting omhändertas av myndigheten när beslut om indragning av det har fattats.

En handling kan tillfälligt omhändertas av myndigheten innan beslut om indragning har fattats, om handlingen har förstörts eller om anteckningarna i den har ändrats eller om handlingen används eller innehas av någon annan än den som handlingen har beviljats.

I beslut om omhändertagande av handlingar får ändring inte sökas särskilt genom besvär.

Ett främlingspass eller ett resedokument för flykting får omhändertas av polisen, gränskontrollmyndigheten, Migrationsverket eller en finsk beskickning. (9.11.2007/973)

För omhändertagande av främlingspass eller resedokument för flykting kan kroppsvisitation förrättas.

Ett omhändertaget främlingspass eller resedokument ska utan dröjsmål sändas till Migrationsverket. (9.11.2007/973)

Inrikesministeriet fastställer formuläret för den blankett som skall användas vid ansökan om och utgivande av främlingspass och resedokument för flykting samt bestämmer om utformningen av främlingspass och resedokument för flykting och övriga omständigheter som hänför sig till tillverkningen av dem.

Med nekad inresa avses i denna lag att en tredjelandsmedborgares inresa hindras vid en yttre gräns på det sätt som föreskrivs i artikel 13 i kodexen om Schengengränserna.

Med avvisning avses i denna lag

Med utvisning avses i denna lag att en utlänning avlägsnas ur landet när

Med inreseförbud avses i denna lag ett förbud för viss tid eller tills vidare att komma till en Schengenstat eller flera.

En utlänning samt hans eller hennes make som befinner sig i Finland eller en därmed jämförbar person ska ges tillfälle att bli hörd i ett sådant ärende avseende nekad inresa, avvisning, utvisning eller meddelande av inreseförbud som berör honom eller henne.

När nekad inresa, avvisning och utvisning samt meddelande av inreseförbud i anslutning till dem samt inreseförbudets längd prövas ska hänsyn tas till de omständigheter som beslutet grundar sig på samt sådana omständigheter och förhållanden i sin helhet som annars inverkar på saken. Vid bedömningen ska särskilt avseende fästas vid barnets bästa och skyddet för familjelivet. Sådana omständigheter som annars ska beaktas vid bedömningen är åtminstone hur länge och i vilket syfte utlänningen har vistats i landet samt karaktären hos det uppehållstillstånd som beviljats utlänningen, utlänningens band till Finland samt hans eller hennes familjemässiga, kulturella och sociala anknytning till hemlandet. Om beslutet om nekad inresa, avvisning eller utvisning eller ett inreseförbud i anslutning till dem baserar sig på utlänningens brottsliga verksamhet ska hänsyn tas till hur allvarlig gärningen är samt till den olägenhet, skada eller fara som orsakats allmän eller enskild säkerhet. (30.12.2013/1214)

När meddelande av inreseförbud och dess längd prövas skall det dessutom beaktas om utlänningen har band till Finland eller någon annan Schengenstat som avser familjen eller arbetet och vilkas skötsel oskäligt skulle försvåras av ett inreseförbud. Vid prövning av ett meddelande av inreseförbud för en utlänning vars ansökan om internationellt skydd har avvisats utan prövning eller avslagits kan beaktas även de omständigheter som legat till grund för att ansökan avvisats utan prövning eller avslagits samt om utlänningen genom sin verksamhet väsentligt försökt försvåra behandlingen av asylansökan.

Med återvändande avses i denna lag ett förfarande för avlägsnande som innebär att en tredjelandsmedborgare som har fått ett beslut om nekad inresa, avvisning eller utvisning antingen frivilligt avlägsnar sig eller avlägsnas ur landet till

Ingen får avvisas, utvisas eller till följd av nekad inresa sändas tillbaka till ett område där han eller hon kan bli utsatt för dödsstraff, tortyr, förföljelse eller annan behandling som kränker människovärdet eller till ett område från vilket han eller hon kan bli sänd till ett sådant område.

I ett avvisnings- eller utvisningsbeslut ska det fastställas en tidsfrist på minst sju och högst trettio dagar inom vilken tredjelandsmedborgaren frivilligt kan avlägsna sig ur landet. Tidsfristen för frivillig återresa räknas från den tidpunkt då beslutet blir verkställbart. Tidsfristen kan av särskilda skäl förlängas. Ingen tidsfrist fastställs, om en tredjelandsmedborgare nekas inresa eller avvisas omedelbart i samband med gränsövergången eller avvisas eller utvisas med anledning av en straffrättslig påföljd.

Ingen tidsfrist för frivillig återresa fastställs heller om det finns risk för avvikande, om personen anses äventyra allmän ordning eller säkerhet, om ansökan om uppehållstillstånd förkastats på grund av kringgående av bestämmelserna om inresa i landet eller om ansökan om internationellt skydd avvisas i enlighet med 103 § eller påskyndat förfarande tillämpas i enlighet med 104 §. Risken för avvikande ska bedömas enligt vad som föreskrivs i 121 a §.

Denna paragraf tillämpas inte när avvisnings- eller utvisningsbeslutet fattas med stöd av 10 kap.

Vid avlägsnande med flyg ska de gemensamma riktlinjer för säkerhetsbestämmelser i samband med gemensamma återsändanden med flyg som anges i bilagan till rådets beslut 2004/573/EG om organisation av gemensamma flygningar för återsändande från två eller flera medlemsstaters territorium av tredjelandsmedborgare vilka omfattas av enskilda beslut om återsändande beaktas.

En utlänning får avvisas, om

Även en sådan utlänning kan avvisas som kommit till landet utan uppehållstillstånd och vars vistelse i Finland skulle kräva visum eller uppehållstillstånd, men som inte sökt eller beviljats ett sådant.

En utlänning som har haft uppehållstillstånd eller som har förlorat sitt finska medborgarskap får utvisas ur landet, om

På den grund som föreskrivs i 1 mom. 2 punkten får även en sådan utlänning utvisas som med stöd av 3 kap. 4 § i strafflagen inte dömts till straff såsom otillräknelig.

En flykting får utvisas på de grunder som avses i 1 mom. 2–4 punkten. Flyktingen får dock inte utvisas till sitt hemland eller permanenta bosättningsland, om han eller hon fortfarande är i behov av internationellt skydd när det gäller detta land. En flykting får utvisas endast till en stat som samtycker till att ta emot honom eller henne.

En utlänning som i Finland har beviljats EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta får utvisas ur landet endast om han eller hon utgör ett omedelbart och tillräckligt allvarligt hot mot allmän ordning eller allmän säkerhet. Om den som ska utvisas har flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande enligt en anteckning i EU-uppehållstillståndet för varaktigt bosatta och enligt en bekräftelse som den medlemsstat som nämns i anteckningen anmodats att lämna, ska han eller hon utvisas till medlemsstaten i fråga. En flykting får dock utvisas också till någon annan stat i enlighet med vad som föreskrivs i 3 mom.

När en annan medlemsstat i Europeiska unionen beslutar att utvisa en person som i staten i fråga har EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta, och staten anmodar Finland att bekräfta att personen fortfarande har flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande, ska anmodan besvaras senast en månad från det att den mottogs.

När en annan medlemsstat i Europeiska unionen beslutar att till Finland utvisa en person som i den staten har EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta och i Finland status som flykting eller alternativt skyddsbehövande, ska personen och hans eller hennes familjemedlemmar återtas omedelbart och utan formaliteter.

Innehar en tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i landet, eller som fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd, ett sådant giltigt uppehållstillstånd eller annat tillstånd som berättigar till vistelse som utfärdats av en annan medlemsstat i Europeiska unionen, ska det krävas att han eller hon omedelbart beger sig till den medlemsstatens territorium. Om tredjelandsmedborgaren inte iakttar kravet eller om hans eller hennes omedelbara avresa krävs med hänsyn till allmän ordning eller säkerhet, ska ett beslut om att avlägsna honom eller henne fattas.

En utlänning kan meddelas inreseförbud i beslutet om nekad inresa, avvisning eller utvisning. Inreseförbud meddelas, om inte något annat följer av 146 §, när det inte med stöd av 147 a § 2 mom. fastställts någon tidsfrist för frivillig återresa eller utlänningen inte frivilligt har avlägsnat sig ur landet inom den tidsfrist som fastställts för återresan. Inreseförbud meddelas inte en utlänning som beviljats uppehållstillstånd med stöd av 52 a § men som därefter inte beviljats ett nytt uppehållstillstånd eller vars uppehållstillstånd har återkallats, utom om denne har underlåtit att iaktta återreseförpliktelsen eller äventyrar allmän ordning eller säkerhet. Då utlänningen inte frivilligt har avlägsnat sig ur landet inom den fastställda tidsfristen kan inreseförbud meddelas genom ett särskilt beslut.

Inreseförbud meddelas för högst fem år eller tills vidare. En utlänning som dömts till straff för ett grovt eller yrkesmässigt brott kan meddelas inreseförbud tills vidare, om han eller hon utgör ett allvarligt hot mot allmän ordning eller säkerhet.

Inreseförbudet meddelas som ett nationellt förbud, om utlänningen har ett sådant uppehållstillstånd i en annan Schengenstat som inte återkallas.

Ett inreseförbud kan återkallas på grund av ändrade förhållanden eller av någon annan viktig personlig orsak. Inreseförbudet kan återkallas också när en utlänning har meddelats inreseförbud på någon annan grund än att det inte beviljats någon tidsfrist för frivillig återresa eller att återreseförpliktelsen inte har iakttagits, och utlänningen kan bevisa att han eller hon har lämnat landet i full överensstämmelse med ett beslut om avlägsnande ur landet.

Polisen eller gränskontrollmyndigheten ska vidta åtgärder för att neka inresa, avvisa, utvisa eller enligt 149 b § kräva att en utlänning beger sig till en annan medlemsstat i Europeiska unionen, om utlänningen inte uppfyller villkoren för inresa eller vistelse i landet. Polisen eller gränskontrollmyndigheten kan fatta beslut om avvisning inom tre månader från utlänningens inresa. Efter denna tid ska polisen eller gränskontrollmyndigheten göra en framställning till Migrationsverket om avvisning eller utvisning av utlänningen, om Migrationsverket inte redan har vidtagit åtgärder för att avlägsna utlänningen ur landet. Oberoende av tremånadersfristen kan polisen eller gränskontrollmyndigheten besluta om avvisning också, när en tredjelandsmedborgare inte har iakttagit ett krav enligt 149 b § att bege sig till en annan medlemsstat i Europeiska unionen.

Polisen eller gränskontrollmyndigheten kan meddela en utlänning inreseförbud för högst två år när utlänningen nekas inresa på grundval av artikel 5.1 e i kodexen om Schengengränserna eller avvisas på en grund som anges i 148 § 1 mom. 5–8 punkten eller när utlänningen inte har avlägsnat sig ur landet inom den tidsfrist för frivillig återresa enligt 147 a § som fastställts för honom eller henne.

Polisen eller gränskontrollmyndigheten ska göra en framställning till Migrationsverket om nekad inresa för eller avvisning av en utlänning, om polisen eller gränskontrollmyndigheten inte själv är behörig att avvisa utlänningen eller om den bedömer att utlänningen bör meddelas inreseförbud för en längre tid än två år. Polisen eller gränskontrollmyndigheten kan göra en framställning till Migrationsverket om avvisning av en utlänning också när ärendet med tanke på tilllämpningen av 148 § är av betydelse i andra liknande fall.

I samband med avvisning och utvisning kan polisen eller gränskontrollmyndigheten införa nödvändiga anteckningar om avlägsnande ur landet i den berörda personens resedokument. Inga anteckningar ska dock göras om det finns anledning att anta att de kan orsaka personen betydande problem.

Polisen eller gränskontrollmyndigheten ska för återvändande bevilja den som ska avlägsnas ur landet en europeisk resehandling som det föreskrivs om i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1953 om inrättandet av en europeisk resehandling för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna och om upphävande av rådets rekommendation av den 30 november 1994. (23.11.2018/1022)

Migrationsverket ska på eget initiativ framställa krav enligt 149 b § på att tredjelandsmedborgare ska bege sig till en annan medlemsstat i Europeiska unionen samt besluta om avvisning och nekad inresa på framställning av polisinrättningen eller gränskontrollmyndigheten eller besluta om avvisning på eget initiativ.

Migrationsverket ska utom i situationer som avses i 151 § 1 mom., besluta om avvisning, om över tre månader har förflutit från utlänningens inresa eller om utlänningen har ansökt om uppehållstillstånd på grund av internationellt skydd eller tillfälligt skydd.

Migrationsverket beslutar om utvisning på framställning av polisinrättningen eller gränskontrollmyndigheten eller på eget initiativ.

Migrationsverket fattar beslut om meddelande av inreseförbud för viss tid eller tills vidare och om återkallande av inreseförbud.

Polisen eller gränskontrollmyndigheten kan på grundval av en internationell överenskommelse som är bindande för Finland eller någon annan förpliktelse som är bindande för Finland tillåta att en behörig myndighet i en annan stat avlägsnar en tredjelandsmedborgare ur landet genom Finlands territorium. Tillståndet skall ange vilken myndighet som genomför transiteringen och vilka befogenheter och vilken rätt att använda maktmedel den andra statens myndighet har.

Transiteringen genomförs av polisen eller gränskontrollmyndigheten, och den andra statens behöriga tjänstemän kan delta i transiteringen. Om polisen eller gränskontrollmyndigheten inte ofördröjligen kan genomföra transiteringen, kan den tillåta att den andra statens behöriga tjänstemän genomför transiteringen självständigt.

När den andra statens behöriga tjänstemän deltar i en transitering som polisen eller gränskontrollmyndigheten genomför har de på Finlands territorium rätt att utöva de befogenheter som en polisman eller en gränsbevakningsman har, inklusive maktmedel, och som en polisman eller gränsbevakningsman inom ramen för sin behörighet anvisar.

När den andra statens tjänstemän genomför transiteringen självständigt har de rätt att ge nödvändiga befallningar och meddela nödvändiga förbud som är förpliktande för den som skall avlägsnas ur landet. Polisen eller gränskontrollmyndigheten kan ge dem rätt att använda maktmedel på Finlands territorium för att förhindra att den som skall avlägsnas ur landet flyr, bryta ner motstånd eller avvärja ett överhängande brott eller någon annan farlig gärning eller händelse. Maktmedlen skall vara behövliga samt försvarliga med hänsyn till omständigheterna. För att en främmande stats tjänstemän skall få använda maktmedel krävs det dessutom att finländska behöriga tjänstemän inte omedelbart kan använda maktmedel.

Diskrimineringsombudsmannen har till uppgift att i alla faser övervaka hur avlägsnanden ur landet verkställs.

Diskrimineringsombudsmannen svarar för deltagande i en reserv med övervakare av återvändande med tvång enligt artikel 51 i gräns- och kustbevakningsförordningen. Diskrimineringsombudsmannen kan delta i årliga bilaterala förhandlingar med Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån enligt artikel 51.3 och svarar för framställande av en begäran enligt artikel 51.4 till Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån via den nationella kontaktpunkt som avses i 15 b § 4 mom. i gränsbevakningslagen.

Detta kapitel tillämpas på unionsmedborgare och därmed jämförbara personer samt på deras familjemedlemmar och andra anhöriga.

I detta kapitel föreskrivs om

Kapitlet tillämpas på en unionsmedborgare som reser till eller uppehåller sig i Finland och på de familjemedlemmar som följer med eller ansluter sig till honom eller henne. (21.5.2010/432)

Kapitlet tillämpas på en finsk medborgares familjemedlemmar, om han eller hon utnyttjat sin rätt att röra sig fritt enligt direktivet om fri rörlighet genom att bosätta sig i en annan medlemsstat och familjemedlemmarna i fråga följer med honom eller henne till Finland eller ansluter sig till honom eller henne. (21.5.2010/432)

En unionsmedborgare vars uppehållsrätt inte kan registreras eller fastställas med stöd av detta kapitel kan undantagsvis beviljas uppehållstillstånd med stöd av 4 kap.

De familjemedlemmar till en unionsmedborgare som inte själva är unionsmedborgare beviljas uppehållstillstånd med stöd av 4 kap., om bestämmelserna i detta kapitel inte tillämpas på dem.

Familjemedlemmar till en unionsmedborgare är

Om en i Finland bosatt unionsmedborgare är minderårig är hans eller hennes vårdnadshavare familjemedlem.

Vid tillämpningen av detta kapitel jämställs med makar personer, oavsett kön, som fortlöpande lever i gemensamt hushåll under äktenskapsliknande förhållanden, om de har bott tillsammans minst två år. Vid tillämpningen av detta kapitel jämställs relationen mellan dem med äktenskap. Två års boende förutsätts dock inte, om de som bor i gemensamt hushåll gemensamt har vårdnaden om ett barn eller om det finns andra vägande skäl.

Andra anhöriga jämställs med en unionsmedborgares familjemedlemmar oavsett medborgarskap, om

En unionsmedborgare som reser in eller vistas i Finland skall ha giltigt identitetsbevis eller pass.

Om en unionsmedborgare eller en familjemedlem till denne, som inte är unionsmedborgare, inte har de resehandlingar som krävs eller, i förekommande fall, nödvändiga viseringar, skall han eller hon, innan inresa vägras, ges möjlighet att skaffa eller bli tillskickad de nödvändiga handlingarna eller att på annat sätt bevisa att han eller hon har rätt att fritt röra sig och uppehålla sig.

Om en unionsmedborgares familjemedlem inte är unionsmedborgare, krävs det giltigt pass för familjemedlemmens inresa och vistelse i landet. Av denna familjemedlem kan krävas visum, om han eller hon är medborgare i en stat av vilkas medborgare visum krävs enligt rådets förordning.

Familjemedlemmar som har giltigt uppehållskort enligt direktivet om fri rörlighet behöver inte ha visum och deras pass förses inte med inrese- eller utresestämpel. Uppehållskortet ska visas upp vid inresa från ett land utanför Schengenområdet.

En viseringsansökan av en unionsmedborgares familjemedlem handläggs avgiftsfritt, så snabbt som möjligt och med tillämpande av ett påskyndat förfarande. De som lämnat in en viseringsansökan eller deras familjemedlemmar kan höras muntligen när utfärdande av visering övervägs. Hörandet verkställs av en finsk beskickning, om den som ska höras vistas utomlands, och av polisinrättningen, om den som ska höras vistas i Finland. En tjänsteman på en finsk beskickning som handlägger en ansökan om visering som har samband med hörandet får verkställa hörandet om den som ska höras vistas i Finland, om det krävs för att utreda viseringsärendet.

Beslut om avslag på ansökan om, upphävande eller återkallande av visering ska skriftligen delges den som ansökt om visering och beslutet ska motiveras, om detta inte strider mot Finlands eller någon annan unionsmedlemsstats säkerhetsintressen.

Ett villkor för unionsmedborgares och deras familjemedlemmars inresa och vistelse i landet är att de inte anses äventyra allmän ordning eller allmän säkerhet.

Förhindrande av inresa eller avlägsnande ur landet av hänsyn till allmän ordning eller allmän säkerhet skall grunda sig uteslutande på individens eget beteende, medan enbart tidigare domar i brottmål inte får utgöra en grund för detta. Den berörda personens beteende måste utgöra ett verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse. Motiveringar som inte beaktar omständigheterna i det enskilda fallet eller som tar allmänpreventiva hänsyn kan inte godkännas.

Unionsmedborgares och deras familjemedlemmars inresa och vistelse i landet får begränsas av skäl som sammanhänger med folkhälsan. Begränsningarna kan grunda sig endast på sjukdomar som kan vara epidemiska enligt Världshälsoorganisationens gällande bestämmelser samt andra smittsamma sjukdomar, om finska medborgare som insjuknat eller misstänks ha insjuknat i en sådan sjukdom kan få sin frihet begränsad för förhindrande av att sjukdomen sprids.

Sjukdomar som hotar folkhälsan och som uppstår senare än tre månader efter inresan får inte ligga till grund för avlägsnande ur landet.

Om det är uppenbart nödvändigt kan det inom tre månader efter inresan krävas att en unionsmedborgare eller en familjemedlem till en unionsmedborgare skall genomgå en kostnadsfri läkarundersökning för fastställande av att han eller hon inte lider av någon av de sjukdomar som avses i 1 mom. Det får inte krävas att alla sökande systematiskt genomgår en sådan undersökning.

Medborgare i Danmark, Island, Norge och Sverige har rätt att resa in i landet utan pass direkt från dessa stater och att vistas i Finland utan att registrera sin uppehållsrätt. (23.3.2007/360)

Medborgare i Danmark, Island, Norge och Sverige skall på ett tillförlitligt sätt kunna styrka sin identitet och sitt medborgarskap.

En nordisk medborgare som kommer till Finland i annat än kortvarigt syfte skall registrera sin vistelse så som överenskommits om folkbokföring mellan de nordiska länderna. (20.1.2006/34)

Unionsmedborgare får vistas i Finland i högst tre månader utan att registrera sin uppehållsrätt och utan några andra villkor och formaliteter än kravet på att inneha ett giltigt identitetskort eller pass.

Bestämmelsen i 1 mom. gäller också unionsmedborgares familjemedlemmar som inte är unionsmedborgare och som innehar ett giltigt pass.

En arbetssökande unionsmedborgare får även efter att tre månader förflutit vistas i Finland under en rimlig tid utan att registrera sin uppehållsrätt, om han eller hon alltjämt söker arbete och har faktiska möjligheter att få arbete.

Varje unionsmedborgare har rätt att uppehålla sig i Finland under längre tid än tre månader, om han eller hon

Också de familjemedlemmar till en unionsmedborgare som inte själva är unionsmedborgare har uppehållsrätt enligt 1 mom., om unionsmedborgaren uppfyller kraven i 1, 2 eller 3 punkten i nämnda moment.

En nordisk medborgares familjemedlem har uppehållsrätt trots att hans eller hennes försörjning inte är tryggad.

En unionsmedborgare som vistas i Finland över tre månader ska registrera sin vistelse genom att lämna in en registreringsansökan till Migrationsverket inom tre månader från inresan.

När unionsmedborgaren lämnat utredning om att han eller hon uppfyller kraven för registrering ska ett bevis om registrering utfärdas omedelbart.

Bestämmelser om sakinnehållet i bevis om registrering finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1157 om säkrare identitetskort för unionsmedborgare och uppehållshandlingar som utfärdas till unionsmedborgare och deras familjemedlemmar när de utövar rätten till fri rörlighet.

En unionsmedborgare som vistas i Finland över tre månader ska registrera sin vistelse genom att lämna in en registreringsansökan till Migrationsverket inom tre månader från inresan. (29.6.2016/501)

När unionsmedborgaren lämnat utredning om att han eller hon uppfyller kraven för registrering skall ett bevis om registrering utfärdas omedelbart med uppgift om den registrerades namn och adress samt registreringsdatum.

Vid ansökan om registreringsbevis skall sökanden visa upp ett giltigt identitetskort eller pass samt

I fall som avses i 158 a § 1 mom. 1 punkten behåller en unionsmedborgare som inte längre är arbetstagare eller egenföretagare sin ställning som arbetstagare eller egenföretagare trots att han eller hon

För en unionsmedborgares familjemedlem som inte är unionsmedborgare utfärdas på ansökan ett uppehållskort för unionsmedborgares familjemedlem, om anknytningspersonen uppfyller villkoren i 157 eller 158 a §.

Ett uppehållskort beviljas om familjemedlemmen avser att uppehålla sig i Finland mer än tre månader.

Det som i denna lag föreskrivs om uppehållstillståndskort och biometriska kännetecken som lagrats i uppehållstillståndskorten tillämpas också på uppehållskort för unionsmedborgares familjemedlemmar. (10.6.2011/631)

Ansökan om uppehållskort för en unionsmedborgares familjemedlem skall göras inom tre månader från inresan.

När ansökan om uppehållskort görs skall följande handlingar visas upp:

När ansökan om uppehållskort lämnas in tas det fingeravtryck av sökanden i enlighet med 60 d §. Sökanden ska foga sin ansiktsbild till ansökan. (10.6.2011/631)

Ett uppehållskort för en unionsmedborgares familjemedlem skall utfärdas senast sex månader efter det att ansökan lämnades in. Ett intyg om inlämnad ansökan skall ges omedelbart.

Uppehållskort för en unionsmedborgares familjemedlem utfärdas för fem år, eller om den beräknade tiden för vistelsen är kortare än fem år, för den beräknade tiden.

Vid bedömningen av uppehållskortets giltighet beaktas inte tillfällig frånvaro som inte överstiger sex månader per år eller längre frånvaro på grund av värnplikt eller en frånvaro på högst tolv på varandra följande månader av viktiga skäl, exempelvis graviditet och förlossning, allvarlig sjukdom, studier eller yrkesutbildning eller utstationering på grund av arbete i en annan medlemsstat eller i tredjeland.

Unionsmedborgarens död eller avresa från landet påverkar inte uppehållsrätten för de av unionsmedborgarens familjemedlemmar som är unionsmedborgare. Innan dessa kan få permanent uppehållsrätt skall de uppfylla villkoren i 158 a § 1 mom.

Unionsmedborgarens död leder inte till förlust av uppehållsrätten för unionsmedborgarens familjemedlemmar som själva inte är unionsmedborgare och som har vistats i Finland som familjemedlemmar i minst ett år före dödsfallet. Innan en familjemedlem får permanent uppehållsrätt tillämpas på uppehållsrätten kravet att familjemedlemmen kan visa att han eller hon är arbetstagare eller egenföretagare eller har tillräckliga tillgångar för sig själv och sina familjemedlemmar för att inte bli en belastning för Finlands socialvårdssystem under sin uppehållsperiod samt att han eller hon och familjemedlemmarna har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Finland, eller att han eller hon är medlem i en familj som redan är bildad i Finland av en unionsmedborgare som uppfyller dessa villkor. En sådan familjemedlem behåller sin uppehållsrätt uteslutande på personlig grund.

Unionsmedborgarens död eller avresa från landet medför inte förlust av uppehållsrätt för unionsmedborgarens barn eller för den förälder som har den faktiska vårdnaden om barnen, oavsett medborgarskap, om barnen uppehåller sig i Finland och är inskrivna vid en utbildningsanstalt för att bedriva studier, förrän deras studier avslutats.

Upplösning av en unionsmedborgares äktenskap påverkar inte uppehållsrätten för de av unionsmedborgarens familjemedlemmar som är unionsmedborgare. Innan personerna i fråga kan få permanent uppehållsrätt skall de emellertid uppfylla villkoren i 158 a § 1 mom.

Upplösning av äktenskap leder inte till förlust av uppehållsrätten för unionsmedborgarens familjemedlemmar som själva inte är unionsmedborgare, om

Innan en familjemedlem som avses i 2 mom. och som inte är unionsmedborgare får permanent uppehållsrätt tillämpas på uppehållsrätten kravet att familjemedlemmen kan visa att han eller hon är arbetstagare eller egenföretagare eller har tillräckliga tillgångar för sig själv och sina familjemedlemmar för att inte bli en belastning för Finlands socialvårdssystem under sin uppehållsperiod samt att han eller hon och familjemedlemmarna har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Finland, eller att han eller hon är medlem i en familj som redan är bildad i Finland av en unionsmedborgare som uppfyller dessa krav. En sådan familjemedlem behåller sin uppehållsrätt uteslutande på personlig grund.

Unionsmedborgare och deras familjemedlemmar har rätt till kortvarig vistelse enligt 158 §, om de inte under sin vistelse blir en oskälig belastning för Finlands socialvårdssystem genom att upprepat ty sig till utkomststöd enligt lagen om utkomststöd eller därmed jämförbara förmåner eller på annat motsvarande sätt.

Unionsmedborgare och deras familjemedlemmar har rätt att uppehålla sig i Finland mer än tre månader enligt 158 a, 161 d eller 161 e §, om de uppfyller villkoren i dessa paragrafer.

I enskilda fall då det finns grundad anledning att misstänka att en unionsmedborgare eller dennes familjemedlemmar inte uppfyller villkoren i 158 a, 161 d eller 161 e § är det tillåtet att kontrollera om villkoren uppfylls.

Unionsmedborgare som har uppehållit sig lagligt i Finland under en oavbruten period av fem år har permanent uppehållsrätt. På denna rätt tillämpas inte villkoren för kortvarig vistelse och vistelse för längre tid än tre månader.

Det som sägs i 1 mom. tillämpas också på en unionsmedborgares familjemedlemmar som själva inte är unionsmedborgare, men som lagligt har uppehållit sig i Finland tillsammans med unionsmedborgaren under en oavbruten period av fem år.

Vid bedömningen av om uppehållet är oavbrutet beaktas inte tillfällig frånvaro som inte överstiger sammanlagt sex månader per år eller längre frånvaro på grund av värnplikt eller en frånvaro på högst tolv på varandra följande månader av viktiga skäl, exempelvis graviditet och förlossning, allvarlig sjukdom, studier eller yrkesutbildning, eller utstationering på grund av arbete i en annan medlemsstat eller i tredjeland.

Unionsmedborgare som har permanent uppehållsrätt skall på ansökan ges ett intyg om permanent uppehållsrätt.

Intyget skall ges utan dröjsmål efter kontroll av uppehållets varaktighet.

För unionsmedborgares familjemedlemmar som inte är unionsmedborgare men som uppfyller villkoren för permanent uppehållsrätt utfärdas på ansökan ett permanent uppehållskort senast sex månader efter det att ansökan lämnades in.

Ansökan om permanent uppehållskort skall lämnas in innan uppehållskortet löper ut.

Avbrott i uppehållet som inte överstiger två på varandra följande år påverkar inte det permanenta uppehållskortets giltighet.

En arbetstagare eller en egenföretagare har permanent uppehållsrätt innan han eller hon har uppehållit sig i Finland under en fortlöpande period av fem år, om han eller hon

Om arbetsoförmågan som avses i 1 mom. 2 punkten beror på ett olycksfall i arbetet eller en yrkessjukdom som ger unionsmedborgare rätt till lagstadgad pension i Finland, har boendetidens längd ingen betydelse med tanke på förvärv av permanent uppehållsrätt.

För förvärv av permanent uppehållsrätt med stöd av 1 mom. 1 eller 2 punkten räknas sökanden i fråga till godo också arbete i en annan medlemsstat. Perioder av ofrivillig arbetslöshet som arbetskraftsbyrån har registrerat eller perioder som avbrutit yrkesutövningen av skäl som är oberoende av sökanden samt frånvaroperioder som berott på sjukdom eller olycksfall anses utgöra perioder i arbete.

De villkor som i 1 mom. 1 punkten uppställs för boendets och arbetets varaktighet och de villkor som i 1 mom. 2 punkten uppställs för boendets varaktighet tillämpas inte, om arbetstagarens eller egenföretagarens make är finsk medborgare eller har förlorat sitt finska medborgarskap till följd av att han eller hon ingått äktenskap med arbetstagaren eller egenföretagaren.

Familjemedlemmar till en sådan arbetstagare eller egenföretagare som har fått permanent uppehållsrätt med stöd av 1 eller 2 mom. har permanent uppehållsrätt i Finland.

Om en arbetstagare eller egenföretagare avlider medan han eller hon deltar i arbetslivet men före förvärv av permanent uppehållsrätt med stöd av 1 eller 2 mom., har hans eller hennes familjemedlemmar som bor i Finland med honom eller henne rätt att varaktigt stanna i Finland, om

Den som har uppehållsrätt enligt detta kapitel har obegränsad rätt att utföra förvärvsarbete utan uppehållstillstånd för arbetstagare och att bedriva företagsverksamhet utan uppehållstillstånd för företagare.

En registrering av uppehållsrätten och ett tidsbegränsat uppehållskort återkallas, om

Permanent uppehållsrätt eller ett permanent uppehållskort återkallas, om en unionsmedborgare eller en familjemedlem till en unionsmedborgare vistats utanför Finland utan avbrott i mer än två år.

Registrering av uppehållsrätten, permanent uppehållsrätt eller ett tidsbegränsat eller permanent uppehållskort återkallas, om uppehållsrätten eller uppehållskortet har förvärvats på så sätt att det medvetet har lämnats oriktiga uppgifter om sökandens identitet eller andra oriktiga uppgifter som har påverkat beslutet eller att sådana uppgifter hemlighållits eller att rättigheter annars missbrukats.

Den som flyttat från Finland kan inom två år från utflyttningen ansöka om att uppehållskortet eller registreringen av uppehållsrätten inte återkallas. Om ansökan bifalls, skall det av beslutet framgå den tid inom vilken åtgärder för återkallande inte vidtas.

En registrering av uppehållsrätten eller ett uppehållskort upphör att gälla, när den vars uppehållsrätt registrerats eller för vilken ett uppehållskort har utfärdats utvisas ur landet eller blir finsk medborgare.

En unionsmedborgare eller en familjemedlem till unionsmedborgaren kan avvisas, om hans eller hennes uppehållsrätt inte har registrerats eller något uppehållskort inte har utfärdats för honom eller henne, samt om

Unionsmedborgare vars uppehållsrätt har registrerats eller familjemedlemmar till unionsmedborgare för vilka det har utfärdats ett uppehållskort kan utvisas, om de inte uppfyller villkoren för uppehållsrätt enligt 158 a, 161 d eller 161 e §. Om de anses äventyra allmän ordning eller allmän säkerhet kan de utvisas på de villkor som anges i 156 § och om de anses äventyra folkhälsan kan utvisning ske på de villkor som anges i 156 a §.

Unionsmedborgare med permanent uppehållsrätt eller unionsmedborgares familjemedlemmar med permanent uppehållskort kan utvisas endast av allvarliga skäl i anknytning till allmän ordning eller allmän säkerhet.

Unionsmedborgare som lagligen uppehållit sig i landet de senaste tio åren kan utvisas endast av tvingande skäl i anknytning till allmän säkerhet.

Minderåriga unionsmedborgare kan utvisas endast av tvingande skäl i anknytning till allmän säkerhet, om inte utvisningen är förenlig med barnets bästa.

Tvingande skäl enligt 3 och 4 mom. anses vara att unionsmedborgaren har konstaterats vara skyldig till en gärning för vilken det inte har föreskrivits lindrigare straff än fängelse i ett år och att han eller hon med hänsyn till hur allvarligt och varaktigt brottet är bedöms utgöra ett hot mot allmän säkerhet eller att han eller hon misstänks utgöra ett allvarligt hot mot Finlands eller någon annan stats säkerhet.

Det som föreskrivs ovan gäller också de unionsmedborgare och de familjemedlemmar till unionsmedborgare som har förlorat sitt finska medborgarskap.

Med avvikelse från 167 § 2 punkten eller 168 § 1 mom. kan en unionsmedborgare eller dennes familjemedlemmar avvisas eller utvisas endast av skäl i anknytning till allmän ordning eller allmän säkerhet på de villkor som anges i 156 § eller av skäl i anknytning till folkhälsan på de villkor som anges i 156 a §, om unionsmedborgaren är arbetstagare eller egenföretagare eller om unionsmedborgaren har kommit till landet för att söka arbete och kan styrka att han eller hon har faktiska möjlighet att få arbete.

Innan ett beslut fattas om att utvisning skall ske av skäl i anknytning till allmän ordning eller allmän säkerhet skall det beaktas hur länge unionsmedborgaren eller familjemedlemmarna har vistats i landet, deras ålder, hälsotillstånd, familjesituation och ekonomiska situation samt sociala och kulturella integrering i Finland. Vidare skall unionsmedborgarens och familjemedlemmarnas band till ursprungslandet beaktas.

En medborgare i Danmark, Island, Norge eller Sverige vars vistelse i Finland inte har registrerats på det sätt som föreskrivs i 157 § 3 mom. kan avvisas på de villkor som anges i 156 §, om han eller hon anses äventyra allmän ordning eller allmän säkerhet, eller på de villkor som anges i 156 a §, om han eller hon anses äventyra folkhälsan.

En medborgare i Danmark, Island, Norge eller Sverige vars vistelse i Finland har registrerats på det sätt som föreskrivs i 157 § 3 mom. kan utvisas, om han eller hon anses äventyra allmän ordning, allmän säkerhet eller folkhälsan.

En medborgare i Danmark, Island, Norge eller Sverige som har vistats i landet i mer än fem år kan utvisas endast av allvarliga skäl i anknytning till allmän ordning eller allmän säkerhet och, om vistelsen varat i mer än tio år, endast av tvingande skäl i anknytning till allmän säkerhet.

Bestämmelserna i 2 och 3 mom. gäller också sådana medborgare i Danmark, Island, Norge och Sverige som har förlorat sitt finska medborgarskap.

Om en unionsmedborgare eller en familjemedlem till denne avlägsnas ur landet på grund av att personen i fråga anses äventyra allmän ordning, allmän säkerhet eller folkhälsan, kan ett högst 15 år långt inreseförbud meddelas i avvisnings- eller utvisningsbeslutet.

Inreseförbudet kan på ansökan återkallas helt eller delvis om omständigheterna förändrats eller av ett viktigt personligt skäl. Beslut i saken skall fattas inom sex månader från det att ansökan lämnades in.

Migrationsverket registrerar sökandens uppehållsrätt i ärendehanteringssystemet för utlänningsärenden samt utfärdar tidsbegränsade och permanenta uppehållskort. (21.8.2020/620)

Migrationsverket återkallar registreringen av en uppehållsrätt samt tidsbegränsade och permanenta uppehållskort. Verket beslutar också på ansökan att en registrering av uppehållsrätten eller ett uppehållskort inte återkallas i sådana fall som avses i 165 § 4 mom. (29.6.2016/501)

Migrationsverket beslutar om meddelande av inreseförbud med stöd av 170 §. (9.11.2007/973)

Vad som bestäms i 151 och 152 § gäller myndigheternas behörighet vid det beslutsfattande som gäller avlägsnande ur landet.

På verkställigheten av avlägsnande ur landet av unionsmedborgare och deras familjemedlemmar tillämpas 199, 201 a och 202 §.

Rättigheter enligt detta kapitel får nekas, avbrytas eller återtas om de har förvärvats på så sätt att det medvetet har lämnats oriktiga uppgifter om sökandens identitet eller andra oriktiga uppgifter som har påverkat beslutet eller att sådana uppgifter hemlighållits eller att rättigheter annars missbrukats, till exempel att äktenskap ingåtts endast i syfte att förvärva de rättigheter som föreskrivs i detta kapitel.

Genom förordning av statsrådet kan närmare bestämmelser utfärdas om ett administrativt förfarande som gäller unionsmedborgares, därmed jämförbara personers och deras familjemedlemmars inresa, vistelse och avlägsnande ur landet.

Transportörer ska försäkra sig om att utlänningar som de transporterar till Finland över en yttre gräns och som varken är unionsmedborgare eller därmed jämförbara personer har ett sådant resedokument som krävs för inresa samt ett sådant visum eller uppehållstillstånd som krävs.

En fordonsförare, befälhavaren för ett fartyg eller luftfartyg samt transportörens företrädare i något annat trafikmedel är skyldiga att övervaka att ingen som saknar rätt därtill tar sig in i landet utan gränskontrollmyndighetens samtycke. En fartygsbefälhavare skall i förväg underrätta gränskontrollmyndigheten om fripassagerare som påträffats ombord.

Bestämmelser om anmälningsskyldighet för fordonsförare och transportörer finns i 24–26 § i lagen om behandling av personuppgifter vid Gränsbevakningsväsendet (639/2019) . (10.5.2019/644)

Om en utlänning avvisas eller nekas inresa, är den transportör som transporterat utlänningen till Finland över en yttre gräns skyldig att transportera honom eller henne

(30.12.2013/1214)

Vad som föreskrivs i 1 mom. gäller transportören också när en medborgare i tredje land som reser genom finskt territorium vägras inresa, samt om

Om gränskontrollmyndigheten har tillåtit en utlännings inresa, har transportören inte längre den skyldighet som föreskrivs i 1 mom., om inte utlänningen vid gränsen sökt asyl eller uppehållstillstånd på grund av alternativt skydd eller tillfälligt skydd. (29.4.2016/332)

Om en utlänning som avvisats eller nekats inresa inte har medel för återresan, är den transportör som transporterat honom eller henne till Finland över en yttre gräns skyldig att ordna transporten på egen bekostnad. Om omedelbar transport inte är möjlig, svarar transportören förutom för kostnaderna för utlänningens återresa också för kostnaderna för vistelsen i Finland.

Om utlänningen har lämnat ett transportmedel och stannat i landet utan ett sådant resedokument, visum eller uppehållstillstånd som krävs eller utan tillräckliga medel för vistelsen i landet, är transportören skyldig att ersätta statens kostnader för utlänningens vistelse i landet och för avvisningen eller den nekade inresan. Om utlänningen har lämnat ett fartyg och stannat i landet, är fartygets befälhavare samt redaren och den speditionsrörelse som redaren har anlitat skyldiga att solidariskt ersätta kostnaderna.

Polisen eller gränskontrollmyndigheten kan, när den verkställer avlägsnandet av en utlänning ur landet, förordna behövligt antal följeslagare, om trafikmedlets säkerhet eller verkställigheten av ett beslut som gäller avlägsnande ur landet kräver det. En följeslagare kan förordnas också om utlänningen avlägsnar sig ur landet frivilligt utan beslut som gäller avlägsnande ur landet. Den transportör som sköter transporten av utlänningen kan framställa begäran om förordnande av följeslagare.

Ändring i myndighetens beslut om förordnande av följeslagare får inte sökas särskilt genom besvär.

Om utlänningen avvisas vid gränsen eller nekas inresa och detta beror på avsaknad av ett sådant resedokument, visum eller uppehållstillstånd som krävs eller brist på tillräckliga medel för vistelsen i landet och utlänningen behöver en följeslagare, är den transportör som transporterat honom eller henne till Finland över en yttre gräns skyldig att betala också kostnaderna för följeslagaren. Transportören har inte rätt till ersättning av staten för transportkostnaderna. (30.12.2013/1214)

Den skyldighet för transportören att betala kostnaderna för följeslagaren som föreskrivs i 1 mom. tillämpas också om utlänningen har sökt asyl vid gränsen och beslut om avvisning fattas inom tre månader från inresan.

Om myndigheten utan begäran av transportören följer en utlänning i ett sådant fall som inte avses i 1 eller 2 mom., svarar polisen eller gränskontrollmyndigheten för kostnaderna för följeslagaren.

Av en transportör som bryter mot den kontrollskyldighet som föreskrivs i 173 § eller den skyldighet att lämna uppgifter som avses i 25 eller 26 § i lagen om behandling av personuppgifter vid Gränsbevakningsväsendet tas det ut en påföljdsavgift ( påföljdsavgift för transportör ). Avgiften för brott mot 173 § är 3 000 euro per person som transporterats. Avgiften för brott mot 25 och 26 § i lagen om behandling av personuppgifter vid Gränsbevakningsväsendet är 3 000 euro för varje sådan resa för vilken uppgifter om passagerare inte meddelats eller för vilken bristfälliga eller felaktiga uppgifter meddelats. (10.5.2019/644)

Påföljdsavgift för transportör tas inte ut, om

Bestämmelserna i 2 mom. 1 punkten tillämpas inte när det tas ut en avgift för brott mot 25 och 26 § i lagen om behandling av personuppgifter vid Gränsbevakningsväsendet. (10.5.2019/644)

En påföljdsavgift för transportör får inte tas ut hos den som är misstänkt för samma gärning i en förundersökning eller åtalsprövning eller i ett brottmål som behandlas vid en domstol. Påföljdsavgift får inte heller tas ut hos den som genom en lagakraftvunnen dom har dömts till straff för samma gärning.

Transportören eller dennes företrädare skall innan påföljdsavgiften för transportör påförs ges tillfälle att skriftligen avge en förklaring inom en tidsfrist som inte får vara kortare än två veckor.

Påföljdsavgiften för transportör påförs i samband med in- och utresekontrollen av kommendören eller biträdande kommendören för den gräns- eller sjöbevakningssektion eller chefen för den gräns- eller sjöbyrå inom vars verksamhetsområde överträdelsen av 173 § i denna lag eller av 25 och 26 § i lagen om behandling av personuppgifter vid Gränsbevakningsväsendet har konstaterats. Om polisen har varit in- och utresekontrollmyndighet, påförs påföljdsavgiften för transportör av en polisman som hör till befälet vid polisinrättningen. Om Tullen har varit in- och utresekontrollmyndighet, påförs påföljdsavgiften för transportör av en till uppgiften förordnad tullman i överordnad ställning vid verksamhetsenheten vid den ansvariga enheten vid Tullen. (10.5.2019/644)

Påföljdsavgiften för transportör skall betalas till staten.

Avgiften fastställs i beslutet. Ett lagakraftvunnet beslut verkställs såsom en lagakraftvunnen dom.

Den myndighet som påfört en påföljdsavgift för transportör ska avlyfta avgiften, om

(29.4.2016/332)

Bestämmelserna i 1 mom. 1 punkten gäller inte en påföljdsavgift som tas ut för brott mot 25 och 26 § i lagen om behandling av personuppgifter vid Gränsbevakningsväsendet. (10.5.2019/644)

Påföljdsavgiften för transportör skall betalas inom en månad från beslutets delfående.

På en påföljdsavgift som förfallit till betalning och som inte har betalts senast på förfallodagen uppbärs dröjsmålsränta enligt den räntesats som avses i 4 § 1 mom. räntelagen (633/1982) .

Verkställigheten av påföljdsavgiften för transportör sköts av rättsregistercentralen.

Rättsregistercentralen skall underrättas om ett beslut av en myndighet eller domstol genom vilket påföljdsavgiften har sänkts eller avlyfts.

Rättsregistercentralen skall utan ansökan återbetala en påföljdsavgift som betalts utan grund.

Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas också vid trafik över de inre gränserna när gränskontroll tillfälligt har återinförts vid de inre gränserna i enlighet med kapitel 2 i avdelning III i kodexen om Schengengränserna och 15 § i gränsbevakningslagen.

En utlänning som uppsåtligen

(19.12.2018/1164)

För utlänningsförseelse döms även den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet försummar sin skyldighet enligt 174 eller 175 § i denna lag eller 24 § i lagen om behandling av personuppgifter vid Gränsbevakningsväsendet. (10.5.2019/644)

En arbetsgivare eller dennes företrädare som

ska, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs på något annat ställe i lag, för utlänningsförseelse av arbetsgivare dömas till böter.

Fördelningen av straffansvaret mellan en arbetsgivare och en uppdragsgivare bestäms enligt 86 b §. Bestämmelser om fördelningen av straffansvaret mellan en arbetsgivare och dennes företrädare finns i 47 kap. 7 § strafflagen.

Arbets- och näringsbyrån kan besluta att uppehållstillstånd för arbetstagare inte beviljas i fråga om anställning hos en sådan arbetsgivare eller i fråga om ett avtalsförhållande till en sådan uppdragsgivare som själv eller via en företrädare har lämnat en myndighet oriktig eller vilseledande information om ärenden som avses i 72, 86 a eller 86 b §. Beslutet ska fattas utan obefogat dröjsmål efter det att arbets- och näringsbyrån har fått kännedom om grunden för beslutet.

En förutsättning för beslutet är att informationen är signifikant oriktig eller vilseledande och att arbetsgivaren eller uppdragsgivaren i fråga trots uppmaning inte har rättat informationen inom utsatt tid. Beslut om att uppehållstillstånd inte beviljas kan fattas för en viss tid på högst sex månader. Om det är fråga om ett företag eller en sammanslutning, kan beslutet riktas också till den ansvariga personen.

Beslut kan också fattas i fråga om en arbetsgivare eller dennes företrädare som med stöd av 186 § 1 mom. 2 punkten genom en lagakraftvunnen dom har dömts för utlänningsförseelse av arbetsgivare efter att uppsåtligen eller av grov oaktsamhet ha lämnat en myndighet oriktig eller vilseledande information om en utlännings villkor i arbetet eller arbetsuppgifter och om de krav som dessa ställer.

Arbets- och näringsbyrån kan fatta beslut om att uppehållstillstånd för arbetstagare inte beviljas i fråga om anställning hos en sådan arbetsgivare eller uppdragsgivare som själv eller via en företrädare har lämnat en myndighet sådan oriktig eller vilseledande information som avses i 186 § 1 mom. 2 punkten. Beslut som gäller detta fattas för viss tid eller tills vidare. Beslut kan inte fattas, om straff dömts ut för gärningen.

Bestämmelser om straff för anlitande av utländsk arbetskraft som saknar tillstånd finns i 47 kap. 6 a § strafflagen.

Bestämmelser om straff för ordnande av olaglig inresa och grovt ordnande av olaglig inresa finns i 17 kap. 8 och 8 a § i strafflagen.

I beslut som fattats av Migrationsverket, polisen, gränskontrollmyndigheten, arbetskraftsbyrån, en finsk beskickning eller undervisnings- och kulturministeriet och som avses i denna lag får ändring sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. (5.7.2019/850)

I beslut om nekad inresa som gränskontrollmyndigheten, polisen eller Migrationsverket fattat på grundval av kodexen om Schengengränserna får ändring sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. (5.7.2019/850)

Med avvikelse från bestämmelserna i lagen om rättegång i förvaltningsärenden ska besvär anföras inom 21 dagar från delfående av beslutet, om det är fråga om ett beslut av Migrationsverket i ett ärende som gäller internationellt skydd i samband med ett asylförfarande. Besvär ska anföras inom denna tidsfrist också när det genom det överklagade beslutet samtidigt har avgjorts ett uppehållstillstånd som sökts på någon annan grund och beslutats om avlägsnande ur landet och om inreseförbud. (5.7.2019/850)

Bestämmelser om ändringssökande i viseringsärenden finns i 190 a §. (19.2.2016/132)

Omprövning av ett sådant beslut enligt viseringskodexen som har fattats av en finsk beskickning och som gäller avslag på ansökan om visering, upphävande av visering eller sådant återkallande av visering som inte har fattats på begäran av viseringsinnehavaren får begäras hos utrikesministeriet på det sätt som föreskrivs i 7 a kap. i förvaltningslagen. Om det är fråga om ett beslut om avslag på ansökan om visering, upphävande av visering eller återkallande av visering som gäller en familjemedlem till en unionsmedborgare eller därmed jämförbar person, och som omfattas av bestämmelserna i 10 kap. i denna lag, får beslutet överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i lagen om rättegång i förvaltningsärenden.

Begäran om omprövning ska lämnas till utrikesministeriet. Utomlands får begäran om omprövning lämnas till den finska beskickning som har fattat beslutet. Beskickningen ska utan dröjsmål skicka begäran om omprövning och de handlingar som ligger till grund för avgörandet till utrikesministeriet. En elektronisk begäran om omprövning kan endast lämnas till utrikesministeriet.

Det beslut som utrikesministeriet har fattat med anledning av en begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i lagen om rättegång i förvaltningsärenden.

Ett beslut som gränskontrollmyndigheten, polisen eller Migrationsverket fattat enligt viseringskodexen och som gäller avslag på ansökan om visering, upphävande av visering eller sådant återkallande av visering som inte har fattats på begäran av viseringsinnehavaren får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i lagen om rättegång i förvaltningsärenden.

Behandlingen av en begäran om omprövning är avgiftsbelagd. Fortsatt behandling av en begäran om omprövning efter att begäran blivit anhängig förutsätter att den avgift som tas ut för behandlingen av begäran är betald inom 30 dagar från det att begäran blivit anhängig. En begäran om omprövning kan avvisas utan prövning, om avgiften för behandlingen av begäran inte har betalats inom nämnda tidsfrist.

Avgiften för behandlingen av en begäran om omprövning återbetalas till den berörda parten, om utrikesministeriet eller förvaltningsdomstolen ändrar det beslut ändringssökandet gäller till ändringssökandens fördel så att visering ska utfärdas.

Ett omprövningsärende får avgöras utan att den berörda parten hörs, om inte hörandet av någon särskild orsak är behövligt.

Motiveringarna till ett beslut med anledning av en begäran om omprövning behöver inte uppges till den del beslutet om avslag på ansökan om, upphävande av eller återkallande av visering baserar sig på upplysningar om sökanden eller om viseringsinnehavaren som fåtts av myndigheterna i en Schengenstat eller ett tredjeland eller på uppgifter om att sökanden eller viseringsinnehavaren kan äventyra allmän ordning eller säkerhet eller den nationella säkerheten i en Schengenstat eller dess förhållanden till en främmande stat.

I följande beslut som fattats med stöd av denna lag får ändring inte sökas genom besvär:

191 a § har upphävts genom L 19.2.2016/132 .

Behörig att behandla besvär som avses i 190 § är den förvaltningsdomstol inom vars domkrets den myndighet som fattat beslutet har sitt verksamhetsområde eller verksamhetsställe. Om verksamhetsområdet för den myndighet som fattat beslutet omfattar hela landet, är behörig förvaltningsdomstol den inom vars domkrets parten är bosatt.

I ett ärende som gäller beviljande av uppehållstillstånd på grund av familjeband är den behöriga förvaltningsdomstolen den inom vars domkrets den familjemedlem som söker ändring i ärendet eller som i övrigt ska höras i ärendet är bosatt. Om sådana familjemedlemmar är bosatta inom olika domkretsar i Finland, är Helsingfors förvaltningsdomstol behörig förvaltningsdomstol.

I ett ärende som gäller uppehållstillstånd för arbetstagare eller uppehållstillstånd för näringsidkare är behörig förvaltningsdomstol den inom vars domkrets sökanden är bosatt. Om sökanden inte är bosatt i Finland, är den behöriga förvaltningsdomstolen i ett ärende som gäller uppehållstillstånd för näringsidkare Helsingfors förvaltningsdomstol och den behöriga förvaltningsdomstolen i ett ärende som gäller uppehållstillstånd för arbetstagare den förvaltningsdomstol inom vars domkrets den arbetsgivare som avses i ansökan har sitt verksamhetsställe.

Helsingfors förvaltningsdomstol är behörig att behandla besvär som anförs av personer som är bosatta utomlands, om inte ärendet på det sätt som avses i 2 eller 3 mom. är förknippat med en person eller arbetsgivare som är bosatt i Finland.

Förvaltningsdomstolen ska behandla besvär över utvisningsbeslut som fattats med stöd av 149 § 1 mom. 2–4 punkten eller 149 § 4 mom. skyndsamt. Detsamma gäller besvär över utvisningsbeslut som fattats på den grunden att den som ska utvisas anses äventyra allmän ordning eller säkerhet på i 156 § avsett sätt.

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 192 § bestäms den behöriga förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i 2 mom., om Migrationsverkets beslut gäller

Om beslutet fattats vid Migrationsverkets asylenhets

Förvaltningsdomstolen ska behandla besvär i ärenden som avses i 1 mom. 1–3 punkten skyndsamt.

Närmare bestämmelser om områdena för Migrationsverkets asylenhet utfärdas i Migrationsverkets arbetsordning.

En arbetsgivare har rätt att anföra besvär över beslut om uppehållstillstånd för arbetstagare till den del det är fråga om de förutsättningar enligt 73 § som avgörs av arbetskraftsmyndigheten.

Migrationsverket har rätt att överklaga sådana beslut av förvaltningsdomstolen genom vilka beslut av Migrationsverket har upphävts eller ändrats.

I sådana beslut av förvaltningsdomstolen som avses i denna lag får ändring sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

I sådana beslut av förvaltningsdomstolen som gäller avslag på ansökan om visering, upphävande av visering eller återkallande av visering får ändring inte sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen.

I ett ärende som avses i 190 § 3 mom. ska besvär anföras och ansökan om besvärstillstånd göras inom 14 dagar från delfåendet av beslutet.

Besvärstillstånd kan beviljas, om det med avseende på lagens tillämpning i andra liknande fall eller med hänsyn till en enhetlig rättspraxis är av vikt att ärendet prövas av högsta förvaltningsdomstolen eller om det finns ett annat särskilt vägande skäl att bevilja tillstånd.

Högsta förvaltningsdomstolen ska behandla besvär som gäller ett ärende som avses i 193 § 1 mom. 1–3 punkten skyndsamt.

Högsta förvaltningsdomstolen ska behandla besvär som gäller ett utvisningsbeslut som fattats med stöd av 149 § 1 mom. 2–4 punkten eller 149 § 4 mom. skyndsamt. Detsamma gäller besvär över utvisningsbeslut som fattats på den grunden att den som ska utvisas anses äventyra allmän ordning eller säkerhet på i 156 § avsett sätt.

En besvärsskrift skall ges in till den myndighet som fattat beslutet. Myndigheten skall utan dröjsmål tillställa förvaltningsdomstolen sitt eget utlåtande och de handlingar som legat till grund för ärendets avgörande.

I asylärenden får besvärsskriften ges in även till den behöriga förvaltningsdomstolen. Migrationsverket ska omedelbart efter att ha underrättats om besvären lämna förvaltningsdomstolen de handlingar som verkets beslut baserat sig på. (13.1.2017/16)

Utomlands får en besvärsskrift ges in till en finsk beskickning. En person som tagits i förvar får ge sin besvärsskrift till den som ansvarar för förvarslokalen. Den som tagit emot besvärsskriften skall se till att besvärsskriften utan dröjsmål tillställs den myndighet som fattat beslutet. På samma gång skall förvaltningsdomstolen underrättas om de besvär som anförts.

Förvaltningsdomstolen får vid behandlingen av ett utlänningsärende bestämma en tidsfrist som är skälig med hänsyn till ärendets natur och inom vilken parterna ska ge in eventuell tilläggsutredning i ärendet. Om en part ger in tilläggsutredning efter tidsfristens utgång, kan domstolen låta bli att beakta den.

I besvärstillståndsärenden ska besvären och ansökan om besvärstillstånd ges in till högsta förvaltningsdomstolen. Ansökan om besvärstillstånd ska uppta de orsaker på basis av vilka sökanden anser att det finns en i 196 § 4 mom. angiven grund för beviljande av besvärstillstånd.

Besvären och ansökan om besvärstillstånd kan ges in till en finsk beskickning, om den som söker ändring inte längre vistas i Finland. En person som tagits i förvar får ge in besvären och ansökan om besvärstillstånd till den som svarar för förvarslokalen. Den som tagit emot besvären och ansökan om besvärstillstånd ska utan dröjsmål ge in dem till högsta förvaltningsdomstolen.

Förvaltningsdomstolen eller högsta förvaltningsdomstolen kan fatta beslut om att ett ärende som gäller ändringssökande avseende internationellt skydd förfaller, om den som söker ändring självmant, utan myndighetsinsatser, har lämnat Finland eller anses sannolikt ha lämnat Finland på det sätt som föreskrivs i 95 c § 1 mom.

Om beslut om avvisning har fattats med stöd av 95 b, 103 eller 104 §, ska ansökan om förbud mot eller avbrytande av verkställighet göras inom sju dagar från det att beslutet har delgivits sökanden. Tidsfristen ska omfatta minst fem vardagar.

Om beslut om utvisning har fattats med stöd av 149 § 1 mom. 2–4 punkten eller 149 § 4 mom., ska ansökan om förbud mot eller avbrytande av verkställigheten göras inom 30 dagar från det att beslutet har delgivits sökanden.

Förvaltningsdomstolen kan avgöra en ansökan om förbud mot eller avbrytande av verkställighet utan sådana handlingar som getts in av myndigheterna, om de omständigheter som behövs för att ärendet ska kunna avgöras framgår av besvärsskriften eller på något annat sätt.

I förvaltningsdomstolens beslut i ett ärende som gäller förbud mot eller avbrytande av verkställighet får ändring inte sökas särskilt genom besvär.

Högsta förvaltningsdomstolen kan under de förutsättningar som anges i 1 mom. utan handlingarna i ärendet avgöra en ansökan om förbud mot eller avbrytande av verkställighet.

Beslutet om en i 198 b § 1 mom. avsedd ansökan ska fattas inom sju dagar. Tidsfristen ska omfatta minst fem vardagar.

Ett beslut om utvisning, som får överklagas genom besvär, får inte verkställas förrän beslutet har vunnit laga kraft, om inte något annat föreskrivs i denna lag. Om det behövs besvärstillstånd av högsta förvaltningsdomstolen i ärendet hindrar besvären inte verkställigheten av beslutet, om inte högsta förvaltningsdomstolen bestämmer något annat.

Ett utvisningsbeslut som har fattats med stöd av 149 § 1 mom. 2–4 punkten eller 149 § 4 mom. får verkställas tidigast 30 dagar efter det att beslutet har delgivits, om inte förvaltningsdomstolen bestämmer något annat. Utvisningsbeslutet får dock inte verkställas förrän en i 198 b § 2 mom. avsedd ansökan har avgjorts.

Om ett i 2 mom. avsett beslut om utvisning har fattats om en utlänning vars flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande har upphört, får beslutet, som får överklagas genom besvär, inte verkställas förrän det har vunnit laga kraft. Om det behövs besvärstillstånd av högsta förvaltningsdomstolen i ärendet hindrar besvären inte verkställigheten av beslutet, om inte högsta förvaltningsdomstolen bestämmer något annat.

Ett beslut om utvisning får inte verkställas inom den tidsfrist som fastställts för frivillig återresa med stöd av 147 a §. Verkställighet är dock tillåten om det finns risk för att personen flyr eller personen anses äventyra allmän ordning eller säkerhet.

Ett utvisningsbeslut som grundar sig på att förutsättningarna för beviljande av ett i 51 § avsett tillfälligt uppehållstillstånd inte längre föreligger, får verkställas tidigast den åttonde dagen efter det att beslutet har delgivits sökanden, om inte förvaltningsdomstolen bestämmer något annat. Före verkställigheten ska det säkerställas att tidsfristen omfattar minst fem vardagar.

200 a § har upphävts genom L 23.11.2018/1022 .

Ett avvisningsbeslut får verkställas trots ändringssökande, om inte förvaltningsdomstolen bestämmer något annat. Om det behövs besvärstillstånd av högsta förvaltningsdomstolen i ärendet hindrar besvären inte verkställigheten av beslutet, om inte högsta förvaltningsdomstolen bestämmer något annat.

Ett avvisningsbeslut får inte verkställas inom den tidsfrist som fastställts för frivillig återresa med stöd av 147 a §. Verkställighet är dock tillåten om det finns risk för att personen flyr eller personen anses äventyra allmän ordning eller säkerhet.

Om en utlänning har ansökt om uppehållstillstånd på grund av internationellt skydd, får ett beslut om avvisning, som får överklagas genom besvär, inte verkställas förrän beslutet har vunnit laga kraft, om inte något annat föreskrivs nedan i denna paragraf. Om det behövs besvärstillstånd av högsta förvaltningsdomstolen i ärendet hindrar besvären inte verkställigheten av beslutet, om inte högsta förvaltningsdomstolen bestämmer något annat.

Ett avvisningsbeslut som har fattats med stöd av 95 b § eller 103 § 2, 3 eller 4 punkten får verkställas efter det att beslutet har delgetts sökanden, om inte förvaltningsdomstolen bestämmer något annat.

Ett beslut som med stöd av 103 § 1 punkten har fattats om avvisning av en utlänning som kommit från ett säkert asylland eller med stöd av 104 § om avvisning av en sådan utlänning vars ansökan har betraktats som uppenbart ogrundad, får verkställas tidigast den åttonde dagen efter det att beslutet har delgetts sökanden, om inte förvaltningsdomstolen bestämmer något annat. Före verkställigheten ska det säkerställas att tidsfristen har omfattat minst fem vardagar.

Ett avvisningsbeslut får inte verkställas på det sätt som föreskrivs i 4 och 5 mom. förrän en i 198 b § 1 mom. avsedd ansökan har avgjorts.

Inlämning av en andra ny ansökan som avses i 102 § hindrar inte att ett lagakraftvunnet avvisningsbeslut med anledning av den tidigare nya ansökan verkställs, om det tidigare beslutet har fattats med stöd av någon annan paragraf än 95 b §.

Om en sökande återkallar sina besvär i ett ärende som gäller internationellt skydd, hindrar i 102 § avsedd ny ansökan inte att ett lagakraftvunnet avvisningsbeslut som har fattats med anledning av en tidigare ansökan verkställs.

En första ny ansökan som inte uppfyller de i 102 § 3 mom. föreskrivna förutsättningarna för att tas upp till prövning hindrar inte att ett lagakraftvunnet avvisningsbeslut som fattats med stöd av en tidigare ansökan verkställs, om syftet med den nya ansökan bara är att direkt förhindra eller fördröja verkställigheten av avvisningsbeslutet.

Om någon avvisas med stöd av 167 § 1 punkten eller 169 § 1 mom. och ärendet på goda grunder är brådskande, kan avvisningsbeslutet verkställas omedelbart trots att ändring har sökts, om inte förvaltningsdomstolen bestämmer något annat.

Om någon avvisas med stöd av 167 § 2 eller 3 punkten kan avvisningsbeslutet verkställas tidigast 30 dagar efter det att beslutet har delgivits den som ska avvisas. Om ett beslut som har fattats med stöd av 167 § 3 punkten grundar sig på att den som beslutet gäller anses äventyra allmän ordning och säkerhet, och ärendet på goda grunder är brådskande, kan beslutet verkställas omedelbart trots att ändring har sökts, om inte förvaltningsdomstolen bestämmer något annat.

Om någon utvisas ur landet med stöd av 168 § eller 169 § 2 mom. kan ett utvisningsbeslut, som får överklagas genom besvär, verkställas efter det att ärendet har avgjorts genom ett lagakraftvunnet beslut. Om det behövs besvärstillstånd av högsta förvaltningsdomstolen i ärendet hindrar besvären inte verkställigheten av beslutet, om inte högsta förvaltningsdomstolen bestämmer något annat.

Om beslut om utvisning har fattats på den grunden att den som ska utvisas anses äventyra allmän ordning eller allmän säkerhet på det sätt som föreskrivs i 156 §, får beslutet verkställas tidigast 30 dagar efter det att beslutet har delgivits, om inte förvaltningsdomstolen bestämmer något annat. Om det i ärendet lämnats in en ansökan om avbrytande av eller förbud mot verkställigheten får beslutet dock inte verkställas förrän den ansökan har avgjorts.

Vid delgivningen av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut ska den tid anges inom vilken den som ska avvisas eller utvisas ska avlägsna sig från landet. Tidsfristen ska vara minst en månad från dagen för delgivningen, om det inte finns grundad och brådskande anledning till att personen ska lämna landet. Medan tidsfristen löper får beslutet inte verkställas genom myndighetsåtgärder.

Om ett avvisnings- eller utvisningsbeslut verkställs mer än två år efter det att beslutet fattades, ska den verkställande myndigheten kontrollera hos den myndighet som fattade beslutet om den som ska avlägsnas ur landet fortfarande utgör ett verkligt hot mot allmän ordning eller allmän säkerhet och bedöma om omständigheterna har förändrats sedan utvisningsbeslutet fattades.

Ett beslut om nekad inresa som har fattas med stöd av kodexen om Schengengränserna får verkställas trots ändringssökande, om inte förvaltningsdomstolen bestämmer något annat.

Ett lagakraftvunnet beslut eller ett beslut som enligt denna lag annars är verkställbart får inte verkställas, om det finns skäl att misstänka att tillbakasändningen av en utlänning till ursprungslandet eller något annat land utsätter honom eller henne för en sådan fara som avses i 147 §.

Ett avvisnings- eller utvisningsbeslut får verkställas innan det vunnit laga kraft, om den som ska avvisas eller utvisas meddelar i närvaro av två ojäviga vittnen att han eller hon samtycker till verkställigheten och undertecknar en anteckning om detta i beslutet.

202 a § har upphävts genom L 26.6.2009/458 .

Myndigheten skall ordna tolkning eller skaffa översättning, om utlänningen i fråga inte behärskar det språk, finska eller svenska, som enligt språklagen (423/2003) skall användas hos myndigheten eller om han eller hon på grund av handikapp eller sjukdom inte kan bli förstådd

Myndigheten kan, för utredande av ärendet eller tryggande av en parts rättigheter, ordna tolkning eller skaffa översättning också i andra ärenden än de som avses i 1 mom.

Bestämmelser om förvaltningsdomstolens skyldighet att ordna tolkning eller översättning finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. (5.7.2019/850)

Myndighetens eller domstolens skyldighet att skaffa översättning eller ordna tolkning gäller inte sådant material som inte inverkar på ärendets behandling.

En part har rätt att få information om innehållet i ett beslut som gäller honom eller henne på sitt modersmål eller på ett språk som det finns grundad anledning att anta att han eller hon förstår. Informationen skall ges genom tolkning eller översättning.

Delgivningen av beslut som fattats med stöd av denna lag verkställs som vanlig delgivning eller bevislig delgivning eller som offentlig delgivning på det sätt som bestäms närmare i denna lag. På delgivningen av myndighetsbeslut tillämpas i övrigt förvaltningslagen, om inte något annat bestäms i denna lag.

På delgivningen av förvaltningsdomstolarnas beslut tillämpas 9 kap. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden, om inte något annat föreskrivs i denna lag. (5.7.2019/850)

På den elektroniska delgivningen av myndighets- och domstolsbeslut och andra handlingar tillämpas lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003) .

Ett beslut om avslag på ansökan om, upphävande eller återkallande av visering anses delgivet den sjunde dagen efter datumanteckningen i standardformuläret enligt bilaga VI till viseringskodexen, om inte något annat visas.

Ett beslut med anledning av en sådan begäran om omprövning som avses i 190 a § 1 mom. får delges per post till den adress utlänningen uppgett eller genom att beslutet överlämnas till utlänningen vid en finsk beskickning eller till en av utlänningen bemyndigad person vid utrikesministeriet. Beslutet anses delgivet den sjunde dagen efter datumanteckningen i beslutet, om inte något annat visas. Delgivningen kan också ske på det sätt som anges i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet. Beslutet anses ha blivit delgivet den tredje dagen efter att meddelandet sändes, om inte något annat visas.

Vanlig delgivning verkställs genom brev. Mottagaren anses ha fått del av beslutet sju dagar efter det att brevet avsändes, om inget annat visas. Saken anses dock ha kommit till Migrationsverkets kännedom den dag då brevet anlänt. Vanlig delgivning får användas vid beslut som är positiva för sökanden.

I annat fall ska delgivningen verkställas per post mot mottagningsbevis. Beslutet kan också överlämnas till mottagaren eller dennes företrädare. Över delgivningen ska det då upprättas ett skriftligt intyg där delgivningens verkställare och mottagare samt tidpunkten för delgivningen framgår.

Om myndigheten anser att det finns skäl till det, kan delgivningen verkställas som stämningsdelgivning. På stämningsdelgivning tillämpas 11 kap. i rättegångsbalken. Stämningsdelgivning verkställs av polisen eller gränskontrollmyndigheten.

Trots bestämmelserna i 1 mom. ska delgivningen i ett ärende som gäller internationellt skydd alltid verkställas bevisligen på det sätt som föreskrivs i 2 och 3 mom. Delgivningen verkställs av Migrationsverket, eller på Migrationsverkets begäran av polisen, om polisen kan sköta delgivningsuppdraget på ett ändamålsenligt sätt. Om det har fattats ett beslut om att sökanden ska avlägsnas ur landet, verkställs delgivningen av polisen, eller på polisens begäran av Migrationsverket, om Migrationsverket kan sköta delgivningsuppdraget på ett ändamålsenligt sätt.

Om delgivningens mottagare håller sig undan eller undviker delgivning eller om hans eller hennes vistelseort annars är okänd, tillämpas bestämmelsen om mellanhandsdelgivning i 61 § i förvaltningslagen.

Delgivning till utlandet verkställs enligt denna lag eller enligt lagstiftningen i den främmande staten i fråga, om inte något annat följer av internationella fördrag och förpliktelser som är bindande för Finland.

Delgivning till utlandet får verkställas genom att beslutet sänds per post till den adress som utlänningen i fråga uppgett. Vid delgivningen är det tillåtet att använda vanligt brev, om beslutet är positivt för sökanden. Om inget annat visas anses sökanden ha fått del av beslutet senast den trettionde dagen efter det att handlingen postades. I övrigt skall vid delgivning som sker per post tillämpas ett internationellt förfarande med mottagningsbevis eller något annat bevisligt förfarande som är möjligt i staten i fråga.

Om utlänningen inte har uppgett sin adress i utlandet, kan delgivningen verkställas genom att beslutet skickas till den finska beskickningen, en annan Schengenstats beskickning eller en extern tjänsteleverantör i den stat där utlänningen är medborgare eller vistas. Över delgivning ska upprättas ett skriftligt intyg av vilket framgår delgivningens verkställare och mottagare samt tidpunkten för delgivningen. Om beslutet inte kan överlämnas till utlänningen eller dennes företrädare, ska den myndighet som fattat beslutet underrättas om att delgivningen inte har kunnat verkställas. (22.5.2015/675)

Om en delgivning till utlandet inte går att verkställa, delges handlingen i Finland genom offentlig delgivning på det sätt som därom bestäms i 62 § förvaltningslagen. I ett ärende som gäller internationellt skydd kan offentlig delgivning dock inte ske.

I samband med att en flykting delges ett beslut om att asyl beviljats eller om att han eller hon godkänts att tas emot inom Finlands flyktingkvot ska han eller hon underrättas om att familjemedlemmar kan beviljas uppehållstillstånd på det sätt som föreskrivs i 114 § 4 mom. 1 punkten utan att försörjningsförutsättningen tillämpas.

Den vars sak myndigheten behandlar är skyldig att tillställa myndigheten sin kontaktinformation och meddela förändringar i den.

Diskrimineringsombudsmannen ska informeras om de beslut enligt denna lag som gäller beviljande av uppehållstillstånd på grund av internationellt skydd eller tillfälligt skydd, avvisning eller utvisning av en utlänning eller nekad inresa. Diskrimineringsombudsmannen ska också utan dröjsmål informeras om beslut om tagande i förvar av en utlänning och beslut om boendeskyldighet för barn. På ombudsmannens begäran ska denne också informeras om andra beslut enligt denna lag och ges de uppgifter som behövs för att övervaka verkställigheten av avlägsnanden ur landet enligt 152 b §. (27.1.2017/49)

Bestämmelser om diskrimineringsombudsmannens rätt att få uppgifter finns i 4 § i lagen om diskrimineringsombudsmannen (1326/2014) .

Diskrimineringsombudsmannen har på begäran rätt att bli hörd i enskilda ärenden som gäller asylsökande eller utvisning av utlänningar. Den myndighet som avgör ärendet kan i varje enskilt fall ge ombudsmannen en skälig tid att avge ett utlåtande.

Migrationsverket kan överta avgörandet av ett ärende som enligt denna lag ska avgöras av polisinrättningen.

Polisinrättningen kan föra ett ärende som hör till den till Migrationsverket för avgörande, om ärendet till sin art är sådant att utredandet och avgörandet av det kräver Migrationsverkets sakkunskap, eller om ärendet är av betydelse för lagens tillämpning i andra liknande fall.

För tillsynen över anställningsvillkoren för utländsk arbetskraft kan i anslutning till arbets- och näringsministeriet tillsättas en delegation för tillsynen över ärenden gällande utländska arbetstagares och företagares anställningsvillkor och uppehållstillstånd. Delegationen ska främja samarbetet och informationen mellan myndigheter i ärenden som gäller tillsynen över utländska arbetstagares anställningsvillkor och över uppehållstillstånd för arbetstagare och företagare, följa utvecklingen beträffande tillsynen över utländska arbetstagares och företagares anställningsförhållanden och tillstånd samt ge utlåtanden i dessa frågor.

Arbets- och näringsministeriet utnämner medlemmarna i delegationen. I delegationen ska de myndigheter och förvaltningsområden som tillsynen kräver vara representerade. Delegationen ska samarbeta med de centrala arbetsmarknadsorganisationerna och de näringspolitiska organisationerna.

Närmare bestämmelser om delegationens sammansättning, uppgifter, arbetsformer och mandattid utfärdas genom förordning av statsrådet.

För tillsynen över anställningsvillkoren för utländsk arbetskraft kan i anslutning till inrikesministeriet tillsättas en delegation för utlänningars anställnings- och uppehållstillståndsärenden. Delegationen ska främja samarbetet och informationen mellan myndigheter i ärenden som gäller tillsynen över utländska arbetstagares anställningsvillkor och uppehållstillstånd, följa utvecklingen beträffande tillsynen över utländska arbetstagares anställningsförhållanden och tillstånd samt ge utlåtanden i dessa frågor.

Inrikesministeriet utnämner medlemmarna i delegationen. I delegationen ska de myndigheter och förvaltningsområden som tillsynen kräver vara representerade. Delegationen ska samarbeta med de centrala arbetsmarknadsorganisationerna. Närmare bestämmelser om delegationens sammansättning, uppgifter, arbetsformer och mandattid utfärdas genom förordning av statsrådet.

Tillsynen över iakttagandet av denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den utövas av Migrationsverket, polisen och gränsbevakningsväsendet. (9.11.2007/973)

Tillsynen över iakttagandet av bestämmelserna om utlänningars in- och utresa utövas av gränskontrollmyndigheterna.

Närmare bestämmelser om verkställigheten av denna lag kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Bestämmelser om vilka de finska beskickningar är som sköter uppgifter som enligt denna lag ankommer på en beskickning finns i 9 § i lagen om konsulära tjänster (498/1999) och i en förordning som utfärdats med stöd av den.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2004.

Genom denna lag upphävs utlänningslagen av den 22 februari 1991 (378/1991) jämte ändringar.

På ärenden som anhängiggjorts innan lagen träder i kraft tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet. På ärenden som återförvisats för ny behandling tillämpas dock bestämmelserna i denna lag.

Ett uppehållstillståndsärende som är anhängigt vid denna lags ikraftträdande förfaller, om det är fråga om ett fall där det enligt denna lag inte behövs uppehållstillstånd.

Det i 13 § föreskrivna villkoret angående fotografier på barn i utlänningars pass tillämpas endast på pass som utfärdats efter lagens ikraftträdande.

Bestämmelsen i 56 § om vistelse i landet i 4 år som ett villkor för beviljande av permanent uppehållstillstånd tillämpas på sådan vistelse av fortgående karaktär som har inletts efter det att denna lag har trätt i kraft. Om en vistelse av fortgående karaktär har inletts före denna lags ikraftträdande tillämpas de bestämmelser som gällde när lagen trädde i kraft.