498/1999

I denna lag finns bestämmelser om de konsulära uppgifter enligt artikel 5 i Wienkonventionen om konsulära förbindelser (FördrS 50/1980) som diplomatiska och konsulära beskickningar som hör till Finlands utrikesrepresentation (beskickning) kan sköta för att bistå enskilda eller sammanslutningar eller för att bevaka deras intressen och rättigheter och som med stöd av denna lag eller annan lagstiftning hör till utrikesförvaltningens uppgifter ( konsulära tjänster ).

Konsulära tjänster enligt denna lag kan tillhandahållas finska sammanslutningar och finska medborgare eller sådana i Finland stadigvarande bosatta utlänningar som har rätt eller som har beviljats tillstånd att permanent eller i motsvarande syfte vistas eller arbeta i Finland.

Konsulära tjänster som avses i 3–6 kap. och andra motsvarande konsulära tjänster kan tillhandahållas medborgare i Europeiska unionen inom ett tredjelands territorium där den medlemsstat där dessa personer är medborgare saknar permanent ambassad, permanent konsulat eller en sådan ambassad, ett sådant konsulat eller honorärkonsulat som i en viss situation faktiskt kan tillhandahålla konsulära tjänster (icke-företrädda unionsmedborgare). Dessutom kan icke-företrädda unionsmedborgare vid behov ges sådan allmän rådgivning som avses i 5 § och utfärdas provisoriska EU-resehandlingar. Bestämmelser om provisoriska EU-resehandlingar finns i lagen om en provisorisk EU-resehandling (2/2024) . (21.12.2023/3 år 2024)

Konsulära tjänster som avses i 3–6 kap. och andra motsvarande konsulära tjänster kan tillhandahållas medborgare i Europeiska unionen inom ett tredjelands territorium där den medlemsstat där dessa personer är medborgare saknar permanent ambassad, permanent konsulat eller en sådan ambassad, ett sådant konsulat eller honorärkonsulat som i en viss situation faktiskt kan tillhandahålla konsulära tjänster ( icke-företrädda unionsmedborgare ). Dessutom kan icke-företrädda unionsmedborgare vid behov ges sådan allmän rådgivning som avses i 5 § och utfärdas sådana provisoriska resehandlingar som avses i 41 b §.

Bestämmelser om tjänster som tillhandahålls medborgare från ett nordiskt land finns i artikel 34 i samarbetsöverenskommelsen mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige (FördrS 28/1962).

Konsulära tjänster som avses i 4 och 10 kap. kan av särskilda skäl tillhandahållas även andra utlänningar. Utländska sammanslutningar kan av särskilda skäl tillhandahållas konsulära tjänster som avses i 10 kap.

Konsulära tjänster som i annan lagstiftning åläggs beskickningarna tillhandahålls i enlighet med vad som föreskrivs särskilt.

Den som anhåller om konsulära tjänster ska på uppmaning styrka sin identitet med identitetshandlingar eller på något annat jämförbart tillförlitligt sätt.

Med beaktande av de internationellt erkända mänskliga rättigheterna och andra internationella förpliktelser följer utrikesministeriet och beskickningarna allmänt att intressen och rättigheter görs gällande utomlands för personer eller sammanslutningar som avses i 2 § 1 mom.

I den mån det är möjligt ger utrikesministeriet och beskickningarna personer och sammanslutningar som avses i 2 § 1 mom. samt icke-företrädda unionsmedborgare allmänna råd om särförhållandena inom en beskicknings verksamhetsområde och i frågor om hur ärenden som gäller intressen och rättigheter ska skötas hos en myndighet i en främmande stat.

Utrikesministeriet och beskickningarna skall sköta konsulära tjänster med beaktande av de lagar och bestämmelser som gäller inom beskickningens verksamhetsområde, allmän internationell rätt samt internationella fördrag som är bindande för Finland.

Utrikesministeriet, en beskickning eller en anställd vid dessa kan inte vara rättegångsbiträde, rättegångsombud eller juridisk rådgivare för den som anhåller om konsulära tjänster.

Innan övriga åtgärder enligt denna lag vidtas, skall den som anhåller om konsulära tjänster ges råd om och vägledas i skötseln av sitt ärende.

Åtgärder som avses i 3–10 kap. kan vidtas, om den som anhåller om tjänster inte annars kan sköta sitt ärende.

Den som anhåller om tjänster skall tillställa utrikesministeriet och beskickningen de uppgifter och utredningar som behövs för tillhandahållandet av konsulära tjänster samt också annars främja lämnandet av tjänster i sitt ärende.

Den allmänna planeringen, styrningen och övervakningen av konsulära tjänster hör till utrikesministeriet.

Utrikesministeriet ger enligt behov beskickningarna råd, vägledning och bistånd vid tillhandahållandet av konsulära tjänster.

Beskickningschefen övervakar skötseln av konsulära tjänster vid beskickningen och svarar för att tjänsterna tillhandahålls.

Konsulära tjänster enligt denna lag och annan lagstiftning tillhandahålls av ambassader, legationer, generalkonsulat, konsulat, vicekonsulat och konsularagenturer. Genom förordning av republikens president får det föreskrivas att de konsulära tjänster som tillhandahålls av en viss beskickning eller en del av dessa ska tillhandahållas av en annan beskickning än den som annars är behörig att tillhandahålla tjänsten. Tjänster till nödställda och andra motsvarande konsulära tjänster tillhandahålls dock av den beskickning som på grund av situationens allvar och brådskande natur förutsätts tillhandahålla tjänsterna.

Om en konsulär tjänst behövs i ett land som inte hör till någon beskicknings verksamhetsområde, bestämmer utrikesministeriet om tillhandahållandet av den konsulära tjänsten.

Utrikesministeriet kan tillhandahålla sådana konsulära tjänster som inte förutsätter att tjänsten tillhandahålls i landet i fråga och som även i övrigt lämpligen kan tillhandahållas av ministeriet. Närmare bestämmelser om konsulära tjänster som tillhandahålls av utrikesministeriet får utfärdas genom förordning av republikens president.

Nödcentralsverket kan bistå utrikesförvaltningen med sådana biträdande kundtjänstuppgifter i samband med konsulära tjänster som lämpar sig för att utföras inom Nödcentralsverket och som inte förutsätter att tjänsten tillhandahålls i staten i fråga, om Nödcentralsverket och utrikesministeriet kommer överens om det särskilt.

Närmare bestämmelser om Nödcentralsverkets biträdande kundtjänstuppgifter och om skötseln av uppgifterna utfärdas genom förordning av statsrådet.

Honorära konsuler kan ge nödställda allmänna råd och vägledning och tillhandahålla andra motsvarande konsulära tjänster. De tillhandahåller också notariella tjänster om de har utrikesministeriets bemyndigande för det. De honorära konsulernas uppgifter kan dessutom omfatta sådana konsulära tjänster som de kan tillhandahålla enligt annan lagstiftning.

Konsulära tjänster enligt detta kapitel kan tillhandahållas sådana i 2 § 1 mom. avsedda personer och sådana icke-företrädda unionsmedborgare som tillfälligt vistas utomlands inom en beskicknings verksamhetsområde och som av beskickningen har konstaterats vara nödställda till följd av sjukdom, olycksfall, olycka eller till följd av att de utsatts för brott, eller av någon annan omständighet som är jämförbar med dessa.

En beskickning ger efter behov nödställda råd och bistånd med att få sjukvård, med hemresa, med att få rättshjälp, med att göra brottsanmälan och med att få annan sådan nödvändig hjälp som situationen kräver. (8.2.2019/174)

Om en persons nödläge beror på att han eller hon orättmätigt har berövats sin frihet, ska beskickningen eller utrikesministeriet dessutom underrätta den behöriga myndigheten i Finland eller i den medlemsstat i Europeiska unionen där personen är medborgare om frihetsberövandet. Beskickningen eller utrikesministeriet bistår enligt behov med att förmedla information mellan de handläggande myndigheterna och den som orättmätigt har berövats sin frihet och följer skötseln av ärendet hos myndigheterna i den berörda staten.

Enligt behov bistår beskickningen i 2 § 1 mom. avsedda nödställda med att nå nära anhöriga eller andra personer samt med andra nödvändiga kontakter.

En beskickning kan på ansökan förmedla pengar mot insättning på förhand på utrikesministeriets konto eller, inom ramen för de anslag som reserverats för ändamålet, bevilja ekonomiskt bistånd till en nödställd som beskickningen har konstaterat att inte utan beskickningens hjälp kan få tillgång till tillräckliga medel för att avhjälpa den omedelbara nöden.

Som ekonomiskt bistånd kan beskickningen bevilja

Värdet av ett smärre ekonomiskt bistånd skall dras av från den summa som beskickningen eventuellt har förmedlat eller läggas till den återbetalningsförbindelse som eventuellt upprättas.

Närmare bestämmelser om formuläret för återbetalningsförbindelse får utfärdas genom förordning av utrikesministeriet. (6.4.2018/204)

Beskickningen kan vägra att bevilja ekonomiskt bistånd, om

I händelse av eller vid risk för storolyckor, naturkatastrofer, miljökatastrofer, krig, inbördeskrig eller andra krissituationer kan en beskickning eller utrikesministeriet för att skydda den personliga säkerheten bistå sådana i 2 § 1 mom. avsedda personer och sådana icke-företrädda unionsmedborgare som vistas inom beskickningens verksamhetsområde samt, oavsett nationalitet, medföljande familjemedlemmar till dessa personer.

Om skyddet av en persons personliga säkerhet förutsätter det, kan beskickningen bistå vid ordnandet av evakuering från krisområdet till närmaste trygga område eller till hemlandet.

Evakuering och hemsändning vidtas endast med samtycke av den berörda personen.

Krissituationen, övriga omständigheter, de övriga nordiska ländernas och Europeiska unionens medlemsstaters åtgärder samt beskickningens faktiska möjligheter att hjälpa skall beaktas när biståndsåtgärder enligt 15 och 16 § och deras omfattning övervägs samt när åtgärderna vidtas.

I eller vid risk för krissituationer kan en beskickning i den mån det är möjligt bistå personer som avses i 2 § 1 mom. med nödvändig kontakt med nära anhöriga i hemlandet samt förmedla uppgifter till utrikesministeriet om sådana personer som avses i 2 § 1 mom. som befinner sig i krisområdet.

Beskickningen kan förmedla uppgifter om icke-företrädda unionsmedborgare som befinner sig i krisområdet, och om hur situationen utvecklar sig, till myndigheterna i de medlemsstater i Europeiska unionen där dessa personer är medborgare.

Utrikesministeriet eller beskickningen kan enligt prövning informera om förhållanden som har betydelse för resor till ett visst område, vistelse där eller utresa från ett sådant område.

Om en sådan i 2 § 1 eller 2 mom. avsedd person som inom en beskicknings verksamhetsområde har anhållits, häktats eller på något annat sätt berövats sin frihet på grund av misstanke om brott, eller som avtjänar ett fängelsestraff ( den som berövats sin frihet ) begär det, ska beskickningen omedelbart kontakta personen i fråga.

På begäran av den som berövats sin frihet kan en tjänsteman vid beskickningen i den mån det är möjligt besöka personen och efter behov bistå med att anlita rättsbiträde och annan rättshjälp enligt lokal lagstiftning samt med att anlita tolk.

På begäran av en i 2 § 1 mom. avsedd person som berövats sin frihet kan utrikesministeriet eller beskickningen informera en nära anhörig eller någon annan namngiven person om frihetsberövandet.

Under frihetsberövandet håller beskickningen enligt behov och med beaktande av de lokala förhållandena kontakt med den som berövats sin frihet.

Beskickningen följer hur den som berövats sin frihet behandlas och hur ärendet sköts hos myndigheten i den främmande staten.

Beskickningen kan enligt prövning och på begäran av den som berövats sin frihet bistå denne med ansökan om benådning eller förtida frigivning eller om överföring av verkställigheten av ett frihetsstraff.

Beskickningen kan mot en insättning på förhand på utrikesministeriets konto förmedla pengar till den som berövats sin frihet för betalning av böter eller borgenssumma som ställts som villkor för frigivning.

Om den som är åtalad för ett brott inte har berövats sin frihet, bistår beskickningen på den åtalades begäran denne enligt behov med att skaffa rättsbiträde och annan rättshjälp enligt lokal lagstiftning samt tolk och håller enligt behov kontakt med den åtalade.

Om en beskickning har fått underrättelse om att en person som avses i 2 § 1 mom. har avlidit inom dess verksamhetsområde, ska beskickningen anmäla dödsfallet till utrikesministeriet.

Om en beskickning har fått underrättelse om att en icke-företrädd unionsmedborgare som har bott någon annanstans än i Finland har avlidit inom dess verksamhetsområde, ska beskickningen anmäla dödsfallet till myndigheterna i den medlemsstat i Europeiska unionen där personen är medborgare.

Information om ett dödsfall som gäller en i 2 § 1 mom. avsedd person förmedlas också till en nära anhörig till den avlidne, eller till någon annan person som stod den avlidne nära, vars identitet och vistelseort kan klarläggas med rimligt besvär.

Om den avlidne är en person som avses i 2 § 1 mom., kan beskickningen på begäran av en nära anhörig vidta åtgärder för att ordna med begravning, kremering eller hemsändning till Finland av den avlidne. Om den avlidnes nära anhöriga inte ordnar med begravning, kremering eller hemsändning till Finland av den avlidne, kan beskickningen kontakta en lokal myndighet för att låta begrava eller kremera den avlidne i enlighet med lokal sedvänja.

Om den avlidne är en icke-företrädd unionsmedborgare, kan beskickningen på begäran av myndigheterna i den medlemsstat i Europeiska unionen där den avlidne är medborgare vidta åtgärder för att ordna med begravning, kremering eller hemsändning av den avlidne till en annan stat.

Om myndigheterna i den medlemsstat i Europeiska unionen där den avlidne är medborgare inte inom skälig tid begär att begravning, kremering eller hemsändning av den avlidne ordnas eller inte själva börjar ordna med begravning, kremering eller hemsändning av den avlidne, kan beskickningen kontakta en lokal myndighet för att låta begrava eller kremera den avlidne i enlighet med lokal sedvänja.

Beskickningen bistår på en nära anhörigs begäran med att skaffa den avlidnes dödsattest eller en annan utredning om dödsorsaken, om utredningen inte kan fås på något annat sätt.

26 § har upphävts genom L 8.2.2019/174 .

27 § har upphävts genom L 8.2.2019/174 .

Beskickningen kan av grundad anledning höra sig för om förhållandena och vistelseorten för en sådan i 2 § 1 mom. avsedd person som tillfälligt vistas utomlands och som vårdnadshavaren eller en nära anhörig misstänker har försvunnit eller blivit utsatt för ett brott inom beskickningens verksamhetsområde. Beskickningen gör förfrågan på vårdnadshavarens eller en nära anhörigs begäran och i första hand genom myndigheterna inom dess verksamhetsområde.

Beskickningen kan meddela den som gjort förfrågan uppgifter som den fått om en myndig person endast med samtycke av personen i fråga. Utan samtycke kan beskickningen meddela uppgifter som den erhållit, om det är mycket sannolikt att personen i fråga skulle ha gett sitt samtycke.

Beskickningen kan på begäran av barnets vårdnadshavare höra sig för om förhållandena för ett i 2 § 1 mom. avsett barn som tillfälligt vistas utomlands, om det finns grundad anledning att misstänka att barnets förhållanden äventyrar eller hotar att äventyra barnets hälsa. Beskickningen gör förfrågan i första hand genom myndigheterna inom dess verksamhetsområde.

En beskickning som fått en skriftlig anhållan riktad till utrikesministeriet kan av särskilda skäl inom sitt verksamhetsområde inhämta handlingar som gäller en person samt adressuppgifter. Inhämtandet av handlingar eller adressuppgifter ska dessutom vara motiverat för att tillgodose en i 2 § 1 mom. avsedd persons eller sammanslutnings intressen, rättigheter eller skyldigheter.

Beskickningen bistår med återförandet av ett barn till Finland, när bortförandet av barnet från Finland till en främmande stat eller kvarhållandet av det i en främmande stat är olovligt med stöd av lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt (361/1983) , och skötseln av ett ärende som gäller återförande av barn med stöd av lag, förordning eller internationella fördrag som är bindande för Finland inte hör till någon annan myndighets behörighet.

Om ett barn under 16 år som är stadigvarande bosatt inom beskickningens verksamhetsområde har förts till en annan beskicknings verksamhetsområde eller kvarhållits där, bistår beskickningen med återförandet av barnet, om

När de villkor som anges i 31 § uppfylls kan beskickningen enligt behov vidta åtgärder som nämns i 2–5 mom. för att återföra ett barn.

Beskickningen strävar efter att främja ett frivilligt återförande av barn och efter att få till stånd en uppgörelse i godo om återförande av barnet.

Beskickningen bistår på begäran av barnets vårdnadshavare eller någon annan som är berättigad till vårdnaden om barnet i första hand genom att framställa en begäran om handräckning till den behöriga myndigheten inom beskickningens verksamhetsområde för att

Beskickningen bistår vid kontakten mellan parterna i fråga och förmedlar till myndigheterna och den som begärt att barnet skall återföras uppgifter och handlingar som gäller återförandet av barnet.

Beskickningen bistår med ordnandet av hemsändning av barnet.

Notariella tjänster kan inom en beskicknings verksamhetsområde tillhandahållas av beskickningschefen och av en av chefen förordnad person som tjänstgör vid beskickningen.

En honorär konsul kan inom sitt verksamhetsområde tillhandahålla de notariella tjänster som utrikesministeriet har bemyndigat den honorära konsuln till.

Sådana uppgifter som avses i lagen om notarius publicus (420/2014) och som på begäran av en person eller en sammanslutning som avses i 2 § 1 mom. i denna lag kan skötas vid beskickningen är att

Beskickningen kan dessutom på en persons eller sammanslutnings begäran

En åtgärd som avses i 34 § behöver inte vidtas, om innehållet i en handling eller någon annan utredning inte motsvarar fakta som utrikesministeriet eller beskickningen känner till eller om det finns grundad anledning att misstänka att handlingen, myndighetens underskrift eller ett intyg utfärdat av en myndighet har förfalskats eller att handlingen har upprättats för att användas i lagstridigt syfte.

En beskickning ska meddela beslut om vägran att vidta notariella åtgärder. Bestämmelser om delgivning av beslut finns i förvaltningslagen (434/2003) . (8.2.2019/174)

Beskickningen kan föra ett personregister, om det är nödvändigt för skötseln av de uppdrag som gäller personlig säkerhet och som avses i 4 kap. Beskickningen beslutar om upprättandet av registret.

På beskickningens personregister tillämpas lagstiftningen om skydd av personuppgifter, om inte något annat bestäms i denna lag.

Beskickningen har rätt att behandla de uppgifter som behövs för skötseln av uppdrag som avses i 4 kap. samt att utan hinder av sekretessbestämmelserna av andra myndigheter, sammanslutningar eller personer få de uppgifter som behövs för skötseln av uppdragen.

Den registrerades samtycke till behandlingen av uppgifterna inhämtas, om det inte är omöjligt att inhämta samtycke eller om det skulle medföra oskäligt besvär.

Registrerade har rätt att förbjuda att uppgifter om dem behandlas.

Om ett personregister inte längre behövs för fullgörande av de uppdrag som gäller personlig säkerhet och som avses i 4 kap. skall registret förstöras, om det inte särskilt har bestämts att uppgifterna i registret skall bevaras eller arkiveras i enlighet med bestämmelserna om arkivering av utrikesförvaltningens dokument. Grunden och behovet av behandling skall bedömas minst vart femte år.

Beskickningen får lämna ut uppgifter ur personregistret till en främmande stats myndighet med samtycke av den registrerade eller om det är nödvändigt för att skydda den registrerades vitala intressen.

Utrikesministeriet kan ingå avtal för viss tid eller tills vidare med en extern tjänsteleverantör om överföring till tjänsteleverantören av notariella tjänster som hör till en beskicknings uppgifter, om detta är behövligt på grund av den regionala tillgången på dessa tjänster eller av någon annan orsak som beror på lokala förhållanden. Den externa tjänsteleverantören ska ha för uppgiften tillräckligt kunnande och ett tillräckligt omfattande servicenätverk utomlands. En tjänsteleverantörs övriga uppgifter eller dess verksamhets karaktär och syfte får inte äventyra en behörig skötsel av uppgiften.

En eller flera av följande notariella tjänster får överföras till en extern tjänsteleverantör:

En extern tjänsteleverantör ska pröva huruvida en notariell åtgärd ska vägras, om innehållet i en handling eller någon annan utredning inte motsvarar fakta som tjänsteleverantören känner till eller om det finns grundad anledning att misstänka att handlingen, myndighetens underskrift eller ett intyg utfärdat av en myndighet har förfalskats eller att handlingen har upprättats för ett lagstridigt syfte.

En extern tjänsteleverantör ska meddela beslut om vägran att vidta en notariell åtgärd. Bestämmelser om delgivning av beslut finns i förvaltningslagen.

Anställda hos en extern tjänsteleverantör ska ha tillräcklig utbildning och sakkunskap för att utföra dessa uppgifter.

Notariella tjänster får tillhandahållas av sådana anställda hos en extern tjänsteleverantör som utrikesministeriet separat har bemyndigat till detta. Utrikesministeriets bemyndigande kan vid behov återtas.

Utrikesministeriet kan ingå avtal för viss tid eller tills vidare med en extern tjänsteleverantör om överföring till tjänsteleverantören av biträdande uppgifter i samband med legalisering av utländska handlingar under särskilda omständigheter eller av någon annan orsak som beror på lokala förhållanden. Den externa tjänsteleverantören ska vara en sådan extern tjänsteleverantör som sköter i 28 och 69 c § i utlänningslagen (301/2004) föreskrivna uppgifter

En extern tjänsteleverantör kan ges i uppgift att ta emot och till beskickningen vidareförmedla utländska handlingar som ska legaliseras och handläggningsavgiften för legaliseringen.

De anställda som utför uppgiften hos den externa tjänsteleverantören ska ha tillräcklig utbildning och sakkunskap för att utföra biträdande uppgifter i samband med legalisering.

En extern tjänsteleverantör har rätt att ta ut en serviceavgift för tillhandahållna notariella tjänster och för mottagande och vidareförmedling av ansökningar om legalisering av utländska handlingar. Utrikesministeriet och den externa tjänsteleverantören ska avtala om serviceavgiften och dess belopp. Serviceavgiften ska vara skälig och även stå i rätt proportion till den externa tjänsteleverantörens kostnader för skötseln av de uppgifter som lagts ut till den.

En extern tjänsteleverantörs verksamhetsområde ska fastställas i avtalet mellan utrikesministeriet och den externa tjänsteleverantören.

Utöver vad som i 38 a och 38 b § föreskrivs om utläggning av uppgifter och om externa tjänsteleverantörer förutsätts det att

Bestämmelser om de grunder för god förvaltning som i 38 a § 1 mom. avsedda externa tjänsteleverantörer och deras anställda ska iaktta vid tillhandahållande av notariella tjänster finns i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) , lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003) , förvaltningslagen och språklagen (423/2003) . På personer som är anställda hos en extern tjänsteleverantör tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar när de utför i 38 a § 2 mom. avsedda notariella uppgifter. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974) .

Utrikesministeriet och beskickningarna ska övervaka externa tjänsteleverantörers verksamhet och göra kontroller för att säkerställa att avtalen följs. Föremål för övervakningen är verksamheten i sin helhet.

Utrikesministeriet ska häva ett avtal som ministeriet ingått med en extern tjänsteleverantör, om tjänsteleverantören inte följer bestämmelserna i denna lag eller i avtalet mellan utrikesministeriet och tjänsteleverantören eller om det finns någon annan särskild orsak att häva avtalet.

Om de avgifter som uppbärs för konsulära tjänster bestämmer utrikesministeriet.

Om inte något annat bestäms i lag svarar utrikesförvaltningen inte för de kostnader som uppkommer vid skötseln av ett ärende och som beror t.ex. på sjukvård, evakuering, hemsändning, begravning, kremering eller hemsändning av en avliden, rättegång, avlönande av rättegångsbiträde eller juridisk rådgivare, tolkning eller anskaffning och översättning av handlingar som behövs för skötseln av ett ärende.

Utrikesministeriet kan förplikta en i 2 § 1 mom. avsedd person som har fått konsulära tjänster från myndigheterna i en annan medlemsstat i Europeiska unionen att betala ersättning till utrikesförvaltningen för de kostnader tjänsterna föranlett.

Utrikesministeriet ska genom beslut fastställa ersättningsbeloppet. Beslutet ska delges bevisligen. Bestämmelser om bevislig delgivning finns i 60 § i förvaltningslagen (434/2003) .

Beslutet är direkt utsökbart. Bestämmelser om indrivning av fordringar finns i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007) . Fordran kan dock efterskänkas, om den betalningsskyldige är medellös eller av andra särskilda skäl.

Utrikesministeriet eller beskickningen i fråga kan genom en återbetalningsförbindelse förplikta en icke-företrädd unionsmedborgare som anhåller om konsulära tjänster att till myndigheterna i den medlemsstat i Europeiska unionen där personen är medborgare betala de kostnader de konsulära tjänsterna föranlett.

Närmare bestämmelser om formuläret för återbetalningsförbindelse får utfärdas genom förordning av utrikesministeriet.

Beskickningen skall underrätta utrikesministeriet om att ett ärende som gäller konsulära tjänster enligt 3–9 kap. har anhängiggjorts inom dess verksamhetsområde, om ärendets natur kräver det. Om omedelbar anmälan inte är möjlig på grund av ärendets brådskande natur, skall saken anmälas så snart som möjligt efter att de omedelbara och brådskande åtgärder som ärendet kräver har vidtagits.

Innan en konsulär tjänst tillhandahålls en icke-företrädd unionsmedborgare ska beskickningen i fråga eller utrikesministeriet samråda med den behöriga myndigheten i den medlemsstat i Europeiska unionen där personen i fråga är medborgare.

Om samråd enligt 1 mom. inte är möjligt på grund av ärendets brådskande natur, ska det äga rum så snart som möjligt efter det att de nödvändiga och brådskande åtgärder som saken kräver har vidtagits.

Utrikesministeriet eller beskickningen i fråga ska hänvisa behandlingen av en konsulär tjänst som tillhandhahålls en icke-företrädd unionsmedborgare till den behöriga myndigheten i den medlemsstat i Europeiska unionen där personen är medborgare, om den behöriga myndigheten i medlemsstaten i fråga begär hänvisning av ärendet.

Utrikesministeriet eller beskickningen i fråga ska genast upphöra med tillhandahållandet av den konsulära tjänsten när den behöriga myndigheten i den medlemsstat i Europeiska unionen där personen i fråga är medborgare bekräftar att den tillhandahåller personen den konsulära tjänsten.

För att tillhandahålla sådana konsulära tjänster som avses i denna lag har utrikesministeriet och beskickningarna, utöver vad som i 37 och 38 § föreskrivs om erhållande och utlämnande av uppgifter, trots sekretessbestämmelserna rätt att få uppgifter av andra myndigheter, sammanslutningar eller personer och att lämna ut uppgifter till myndigheter i Finland eller en främmande stat när det är nödvändigt för berörda personers liv, hälsa eller fysiska eller psykiska välbefinnande.

Utrikesministeriet och beskickningarna ska trots sekretessbestämmelserna på begäran av den behöriga myndigheten i en medlemsstat i Europeiska unionen till denna myndighet lämna ut alla sådana uppgifter som är nödvändiga för att tillhandahålla personer som avses i 2 § 1 mom. konsulära tjänster.

Om en icke-företrädd unionsmedborgare anhåller om konsulära tjänster hos Finlands beskickning, eller om en beskickning blir underrättad om att personen i fråga är nödställd, ska utrikesministeriet och beskickningen i fråga trots sekretessbestämmelserna lämna ut alla sådana uppgifter till myndigheterna i den medlemsstat i Europeiska unionen där personen är medborgare som är nödvändiga med avseende på den konsulära tjänsten.

Beskickningen i fråga och utrikesministeriet ska underlätta utbytet av information mellan en icke-företrädd unionsmedborgare och myndigheterna i den stat där personen är medborgare.

När en annan medlemsstat i Europeiska unionen tillhandahåller en person som avses i 2 § 1 mom. konsulära tjänster, svarar beskickningen eller utrikesministeriet för behövlig kontakt med familjemedlemmar till den som fått de konsulära tjänsterna eller med andra relevanta personer eller myndigheter.

41 b § har upphävts genom L 21.12.2023/3 år 2024, som träder i kraft 8.12.2025. Den tidigare formen lyder:

En beskickning får utfärda provisoriska resehandlingar till en icke-företrädd unionsmedborgare som avses i 2 § 2 mom. om dennes pass har kommit bort, blivit stulet eller förstört eller tillfälligt inte är tillgängligt. Ytterligare ska tillstånd för utfärdande av en provisorisk resehandling inhämtas från myndigheterna i den medlemsstat där personen i fråga är medborgare.

Närmare bestämmelser om formulär för provisoriska resehandlingar får utfärdas genom förordning av utrikesministeriet.

För att tillhandahålla konsulära tjänster kan utrikesministeriet begära stöd för utrikesförvaltningen av en annan behörig finsk myndighet med beaktande av målsättningen för och principerna i Förenta nationernas stadga (FördrS 1/1956) och av andra folkrättsliga regler.

En förutsättning för begäran om stöd är att utrikesförvaltningens resurser är otillräckliga för att utföra den uppgift som avses i begäran. Begäran kan också gälla användning av maktmedel.

I denna lag avsedda bistånd och avgifter, vilkas betalning har försummats, indrivs utan dom eller utslag på det sätt som bestäms i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/1961) . Bistånd som betalats av statens medel kan dock efterskänkas, om den av vilken biståndet skall återkrävas är medellös eller om det finns andra särskilda skäl.

Ett beslut som fattats av utrikesministeriet eller en beskickning med stöd av denna lag får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996) . Över förvaltningsdomstolens beslut får besvär anföras endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Omprövning av ett beslut som en beskickning eller en i 38 a § 1 mom. avsedd extern tjänsteleverantör meddelat i ett notariellt ärende får begäras hos utrikesministeriet på det sätt som anges i förvaltningslagen. Utomlands får en begäran om omprövning lämnas in till den finska beskickning som har meddelat beslutet. Ett beslut med anledning av en begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen. Över förvaltningsdomstolens beslut får besvär anföras endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. (8.2.2019/174)

Närmare bestämmelser om verkställigheten av denna lag utfärdas vid behov genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1999.

46 § har upphävts genom L 8.2.2019/174 .