361/1983

Syftet med vårdnaden om barn är att trygga en balanserad utveckling och välfärd för barnet enligt dess individuella behov och önskemål. Vårdnaden bör trygga positiva och nära människokontakter i synnerhet mellan barnet och föräldrarna. Också andra relationer som är viktiga för barnet ska vårdas.

Barn ska ges en god vård och uppfostran samt ägnas en med hänsyn till barnets ålder och utvecklingsnivå behövlig tillsyn och omsorg. Barnet bör om möjligt ges en trygg och stimulerande uppväxtmiljö samt en utbildning som motsvarar dess anlag och önskemål. Barnet ska skyddas mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, försumlig behandling eller utnyttjande.

Barnet bör uppfostras så att det får förståelse, trygghet och ömhet. Barnet får inte undertryckas, agas eller utsättas för annan kränkande behandling. Barnet bör stödjas och uppmuntras i sin utveckling till självständighet, ansvarsfullhet och vuxenhet.

Syftet med umgängesrätten är att trygga barnets rätt att etablera och upprätthålla ett positivt och nära förhållande med den förälder hos vilken barnet inte bor. Till umgängesrätten hör att barnet tidvis får vistas hos denna förälder eller träffa föräldern på något annat ställe eller hålla kontakt med föräldern på något annat sätt.

Vardera föräldern ska medverka till att umgängesrätten tillgodoses. En förälder ska i sin uppgift som fostrare undvika allt som kan inverka skadligt på förhållandet mellan barnet och den andra föräldern.

Bestämmelser om barnets rätt att träffa någon annan person än sin förälder finns i 9 c §.

Vårdnadshavare är barnets föräldrar eller de som anförtrotts vårdnaden om barnet.

Vårdnaden upphör då barnet fyller arton år.

Vårdnadshavaren ska trygga barnets utveckling och välfärd på det sätt som föreskrivs i 1 §. Vårdnadshavaren har i detta syfte rätt att bestämma om barnets vård, uppfostran, utbildning, boningsort, fritidsintressen samt i övriga personliga angelägenheter.

Vårdnadshavaren ska, innan han eller hon fattar beslut i barnets personliga angelägenheter, samtala om saken med barnet, om det med beaktande av barnets ålder och utvecklingsnivå samt frågans natur är möjligt. Vårdnadshavaren ska i sitt beslut beakta barnets åsikt och önskemål.

Vårdnadshavaren ska på ett sätt som är lämpligt med beaktande av barnets ålder och utvecklingsnivå berätta för barnet om beslut som rör barnet och om andra omständigheter som inverkar på barnets liv.

Vårdnadshavaren företräder barnet i frågor som gäller barnets person, om inte något annat föreskrivs i lag.

Barnets vårdnadshavare ansvarar gemensamt för de uppgifter som hör till vårdnaden om barnet och fattar gemensamt beslut som gäller barnet, om inte annorlunda är stadgat eller bestämt.

Kan någon av vårdnadshavarna inte till följd av resa eller sjukdom eller av annan orsak deltaga i beslut som gäller barnet och skulle dröjsmål med beslutet medföra olägenhet, är hans samtycke i saken inte nödvändigt. Ärende som har avsevärd betydelse för barnets framtid kan vårdnadshavarna dock endast avgöra gemensamt, om inte barnets bästa uppenbarligen kräver annat.

En förälder ska informera den andra föräldern om sin avsikt att byta boningsort, om flyttningen skulle få verkningar med avseende på vårdnaden om barnet eller umgängesrätten. Om vårdnaden om barnet har anförtrotts någon annan än en förälder, ska denna person under samma förutsättningar informera föräldrarna och föräldrarna informera den personen om en flyttning.

Informationen ska lämnas i god tid och, om möjligt, minst tre månader före den planerade flyttningen.

Informationen behöver inte lämnas, om detta är nödvändigt för att avvärja ett omedelbart och allvarligt hot som riktar sig mot barnets eller den flyttande personens liv, hälsa eller frihet.

Bestämmelser om förfarandet när ett barn med två eller flera vårdnadshavare ska flytta finns i 5 §.

En vårdnadshavare får inte företräda barnet i ett ärende där motparten är vårdnadshavaren själv, någon som vårdnadshavaren företräder eller någon annan som är vårdnadshavare för barnet. En vårdnadshavare får inte heller företräda barnet, om vårdnadshavarens och barnets intressen av någon annan orsak kan bli motstridiga.

För barnet kan det förordnas en intressebevakare som i stället för vårdnadshavaren företräder barnet i ett ärende som gäller barnets person, om

På en intressebevakare som förordnas som ställföreträdare för vårdnadshavaren tillämpas i övrigt vad som i lagen om förmyndarverksamhet (442/1999) föreskrivs om ställföreträdare för intressebevakare.

Är barnets föräldrar gifta med varandra när barnet föds, är de båda vårdnadshavare för barnet. Är föräldrarna inte gifta med varandra när barnet föds, är den som har fött barnet vårdnadshavare. (3.3.2023/303)

Är den ena föräldern ensam sitt barns vårdnadshavare och ingår föräldrarna äktenskap med varandra, blir också den andra föräldern vårdnadshavare för barnet.

Om föräldraskapet har erkänts före barnets födelse på det sätt som avses i 19 § i föräldraskapslagen (775/2022) , blir också den som erkänt föräldraskapet vårdnadshavare för barnet när föräldraskapet har fastställts. (26.8.2022/777)

Om den som har fött barnet ensam är vårdnadshavare för sitt barn och ingår äktenskap med en person som efter detta fastställs vara förälder till barnet, blir även denna förälder vårdnadshavare för barnet när föräldraskapet har fastställts. (3.3.2023/303)

Om en förälders ställning som vårdnadshavare grundar sig på 1 eller 2 mom. eller på 6 §, upphör ställningen som vårdnadshavare, om föräldraskapet upphävs.

När ett välfärdsområde fått veta att ett barn till följd av vårdnadshavarens död inte har någon vårdnadshavare, ska välfärdsområdet rådgöra med personer som står barnet nära och vid behov göra en ansökan till domstolen om förordnande av vårdnadshavare och intressebevakare för barnet.

När ett barn av annan orsak än den som nämns i 1 mom. stadigvarande vårdas av någon annan än barnets vårdnadshavare, ska välfärdsområdet vidta åtgärder för att ordna vårdnaden om barnet genom ett avtal eller ett domstolsbeslut, om detta ska anses motiverat med tanke på barnets bästa.

Bestämmelser om brådskande placering av barn finns i barnskyddslagen (417/2007) .

Föräldrarna kan avtala om att

Föräldrarna kan med någon annan person avtala om att

Föräldrarna kan med en vårdnadshavare som avses i 2 mom. 1 punkten avtala om att

Om barnet har endast en förälder, kan också denne ingå ett avtal som avses i 2 mom. med en annan person eller ett avtal som avses i 3 mom. med en annan vårdnadshavare.

Om barnet har två eller flera vårdnadshavare, kan de besluta om den inbördes fördelningen av uppgifterna.

Föräldrarna kan avtala om att barnet har rätt att hålla kontakt med och träffa den förälder hos vilken barnet inte bor.

Om barnet har endast en förälder, kan denne ingå ett avtal som avses i 1 mom. med en person som vid sidan av föräldern är barnets vårdnadshavare.

Bestämmelser om avtal som gäller ordnande av umgänge som stöttat eller övervakat umgänge eller med övervakade byten finns i 9 b §.

När ett avtal om växelvist boende eller om umgängesrätt ingås ska de närmare villkor som gäller för det växelvisa boendet eller umgängesrätten och rätten att hålla barnet hos sig framgå av avtalet.

I ett avtal om växelvist boende ska det antecknas vilketdera hemmet som ska anmälas som barnets officiella bostad.

Vid behov kan det avtalas om hur ansvaret för de transporter och resekostnader som föranleds av det växelvisa boendet eller umgängesrätten ska fördelas mellan parterna.

Ett avtal som gäller vårdnad om barn och umgängesrätt ska ingås skriftligen och för fastställelse föreläggas det välfärdsområde inom vars område barnet är bosatt. Institutet för hälsa och välfärd fastställer formuläret för de blanketter som används i avtalet. (8.7.2022/626)

Om barnet inte är bosatt i Finland, ska avtalet för fastställelse föreläggas det välfärdsområde inom vars område barnet senast var bosatt i Finland eller, om barnet inte har varit bosatt i Finland, det välfärdsområde inom vars område barnets föräldrar eller någondera av dem är bosatt. Om inget välfärdsområde är behörigt med stöd av vad som föreskrivs ovan, ska avtalet föreläggas Helsingfors stad för fastställelse. (8.7.2022/626)

När välfärdsområdet prövar om avtalet kan fastställas ska det beakta barnets bästa samt barnets önskemål och åsikt på det sätt som föreskrivs i 10 och 11 §. Barnatillsyningsmannen eller den som har förordnats att bereda fastställelsen av avtalen ska personligen samtala med barnet, om barnet samtycker till detta och ett samtal behövs för att utreda barnets önskemål och åsikt. Avtalet får inte fastställas om ingendera av barnets föräldrar är dess vårdnadshavare. (8.7.2022/626)

För att avtalet ska kunna fastställas krävs samtycke av

Ett avtal som välfärdsområdet har fastställt är gällande och kan verkställas såsom ett lagakraftvunnet domstolsbeslut. (8.7.2022/626)

Vad som i denna lag föreskrivs om välfärdsområden tillämpas när det gäller landskapet Åland på kommunerna i landskapet Åland.

En domstol kan besluta att

Dessutom kan domstolen besluta att

Om föräldrarna eller den ena av dem är vårdnadshavare för sitt barn, kan domstolen enligt 1 mom. 2 punkten anförtro vårdnaden åt en eller flera personer i stället för en förälder eller föräldrarna endast om det med tanke på barnets bästa finns synnerligen vägande skäl till detta.

Domstolen kan vid behov ålägga vårdnadshavaren uppgifter, rättigheter och skyldigheter samt, om barnet har två eller flera vårdnadshavare, besluta om uppgiftsfördelningen mellan vårdnadshavarna.

När domstolen fattar beslut om växelvist boende eller umgängesrätt ska den bestämma närmare om de villkor som ska gälla för det växelvisa boendet eller umgängesrätten och rätten att hålla barnet hos sig.

Innan domstolen fattar beslut om växelvist boende ska den på eget initiativ till behandling ta upp hur beslutet inverkar på barnets bostad enligt lagen om hemkommun (201/1994) . Domstolen ska bestämma vilketdera hemmet som ska anmälas som barnets officiella bostad.

Domstolen kan vid behov bestämma hur ansvaret för de transporter och resekostnader som föranleds av det växelvisa boendet eller umgängesrätten ska fördela sig mellan de delaktiga. När domstolen prövar ansvarsfördelningen ska den beakta de delaktigas förmåga att svara för transporterna eller kostnaderna samt övriga omständigheter.

Föräldrarna kan avtala om att umgänget mellan barnet och en förälder ska ske som stöttat umgänge eller övervakat umgänge, eller att umgängestillfället ska inledas och avslutas under övervakning ( övervakade byten ). Välfärdsområdet kan fastställa avtalet på det sätt som föreskrivs i 8 §, om stöd eller övervakning behövs av grundad anledning med tanke på barnets bästa. Övervakat umgänge kan fastställas endast om stöttat umgänge eller övervakade byten inte räcker för att trygga barnets bästa. (8.7.2022/626)

Under samma förutsättningar som välfärdsområdet kan fastställa ett avtal kan en domstol besluta att umgänget ska ske som stöttat eller övervakat umgänge eller med övervakade byten. (8.7.2022/626)

Om det finns grundad anledning att befara att barnet olovligen kommer att föras bort från landet, kan domstolen som förutsättning för övervakat umgänge bestämma att den förälder som barnet har rätt att träffa ska överlåta sitt giltiga pass och ett sådant giltigt pass för barnet som föräldern dern innehar samt övriga resedokument till övervakaren för den tid umgänget varar.

Bestämmelser om ordnande av stöttat och övervakat umgänge samt övervakade byten finns i socialvårdslagen (1301/2014) .

För barnet kan fastställas rätt att träffa en person som står barnet särskilt nära och med vilken barnet har ett etablerat förhållande som kan jämställas med förhållandet mellan ett barn och en förälder. Umgängesrätten fastställs genom ett domstolsbeslut.

När en i denna paragraf avsedd umgängesrätt fastställs och tillgodoses, tillämpas i övrigt vad som föreskrivs om umgängesrätten mellan ett barn och barnets förälder.

När en domstol fattar beslut om umgängesrätt kan domstolen vid vite förplikta den förälder eller den vårdnadshavare hos vilken barnet bor att tillåta umgänge och att vidta andra åtgärder som behövs för att ordna umgänget på det sätt som bestäms i beslutet, om det på basis av denna förälders eller vårdnadshavares tidigare agerande finns anledning att befara att han eller hon inte frivilligt kommer att iaktta beslutet om umgängesrätt. På föreläggande av vite tillämpas i övrigt vad som föreskrivs i 18, 20 och 28 § i lagen om verkställighet av beslut beträffande vårdnad om barn och umgängesrätt (619/1996) .

Vite som förelagts i enlighet med denna paragraf kan dömas ut med iakttagande av bestämmelserna i lagen om verkställighet av beslut beträffande vårdnad om barn och umgängesrätt.

Ett ärende som gäller vårdnad om barn och umgängesrätt ska avgöras framför allt enligt vad som är bäst för barnet. I detta syfte ska särskilt avseende fästas vid hur de i 1 och 2 § angivna målen för vårdnaden och umgängesrätten bäst kan uppnås i framtiden.

När avgörande träffas om huruvida vårdnaden om barnet ska anförtros båda föräldrarna gemensamt eller den ena av dem, ska utöver vad som föreskrivs i 1 mom. särskilt avseende fästas vid föräldrarnas förmåga att sätta barnets behov framför sina inbördes konflikter.

När avgörande träffas om barnets boende och umgängesrätten ska utöver vad som föreskrivs i 1 mom. särskilt avseende fästas vid barnets ålder och utvecklingsnivå, barnets karaktär och anlag, eventuella särskilda behov hos barnet, avståndet mellan föräldrarnas bostäder samt föräldrarnas förmåga att tillsammans ta ansvar i frågor som gäller barnet och skydda barnet mot alla former av våld på det sätt som avses i 1 §.

Ett ärende som gäller anförtroende av vårdnaden åt båda föräldrarna gemensamt eller åt den ena av dem eller som gäller barnets boende hos en förälder eller rätten till umgänge med en förälder ska avgöras i överensstämmelse med vad föräldrarna avtalar, om föräldrarna eller den ena av dem är barnets vårdnadshavare och det inte finns skäl att anta att avgörandet skulle strida mot barnets bästa.

I ett ärende som gäller vårdnad om barn och umgängesrätt ska barnets önskemål och åsikt utredas och beaktas i den utsträckning som det med hänsyn till barnets ålder och utvecklingsnivå är möjligt.

Barnets åsikt ska utredas på ett finkänsligt sätt och med beaktande av barnets utvecklingsnivå samt så att förhållandet mellan barnet och föräldrarna inte blir lidande av detta. Det ska förklaras för barnet i vilket syfte åsikten utreds och hur utredandet sker.

Bestämmelser om avgörande av ärenden som gäller vårdnad om barn och umgängesrätt medan barnet är omhändertaget finns i 46 § i barnskyddslagen (417/2007) . Om ett avgörande i ärendet på grund av omhändertagandet är onödigt med tanke på barnets bästa, kan välfärdsområdet lämna avtalet utan fastställelse eller domstolen avslå ansökan. (8.7.2022/626)

Ett av välfärdsområdet fastställt avtal eller en domstols beslut om vårdnad om barn och umgängesrätt inverkar inte på omhändertagandet eller dess innehåll. (8.7.2022/626)

Bestämmelser om domstolens rätt att få uppgifter om barnet av offentliga och privata tjänstetillhandahållare inom socialvården finns i 63 § i lagen om behandling av kunduppgifter inom social- och hälsovården (703/2023) . (14.4.2023/733)

Avtal som fastställts av välfärdsområdet eller domstols beslut angående vårdnad om barn eller umgängesrätt kan ändras, om förhållandena ändrats efter det avtalet fastställdes eller beslutet gavs eller då anledning härtill annars föreligger.

Bestämmelser om behörig domstol i ärenden som gäller vårdnad om barn och umgängesrätt finns i 10 kap. i rättegångsbalken.

Ett ärende som gäller vårdnad om barn eller umgängesrätt inleds genom en ansökan som får göras av barnets föräldrar gemensamt, den ena föräldern, barnets vårdnadshavare eller välfärdsområdet. (8.7.2022/626)

Om ett barn till följd av vårdnadshavarens död saknar vårdnadshavare, får ansökan göras även av barnets släkting eller av någon annan som står barnet nära.

Utöver de aktörer som avses i 1 och 2 mom. får en person för vilken det har fastställts rätt att få sekretessbelagda uppgifter om barnet göra en ansökan som gäller ändring av denna rätt. Även en i 9 c § avsedd person som står barnet särskilt nära får, utöver de aktörer som nämns i 1 och 2 mom., göra en ansökan som gäller barnets rätt att träffa honom eller henne.

I samband med ett ärende som gäller vårdnad om barn eller umgängesrätt får det också yrkas att underhållsbidrag till barnet ska fastställas eller att ett fastställt underhållsbidrag ska ändras.

Om det på basis av ansökan, ett skriftligt yttrande som eventuellt getts med anledning av den och tidigare avgöranden är uppenbart att det inte finns förutsättningar för att ändra avtalet eller beslutet, ska ansökan avslås i ett skriftligt förfarande.

Ett ärende som gäller vårdnad om barn eller umgängesrätt ska behandlas skyndsamt. Om ärendet ska behandlas vid tingsrättens sammanträde, ska det första sammanträdet ordnas utan obefogat dröjsmål.

När ett ärende som gäller vårdnad om barn eller umgängesrätt behandlas ska domstolen ge barnets föräldrar och vårdnadshavare tillfälle att bli hörda.

Tillfälle att bli hörd ska också ges

Tillfälle att bli hörd behöver dock inte ges, om delgivningen av kallelsen till hörandet skulle behöva ske genom kungörelse av domstol i enlighet med 11 kap. 9 § i rättegångsbalken.

I syfte att utreda barnets önskemål och åsikt kan barnet höras personligen i domstol, om det behövs för att ärendet ska kunna avgöras och barnet ber om det eller ger sitt samtycke till det. Ett barn under 12 år kan höras personligen endast om det är nödvändigt för att ärendet ska kunna avgöras och det bedöms att hörandet inte medför betydande skada för barnet.

Hörandet av barnet personligen i domstol kan ske vid huvudförhandlingen eller på något annat sätt som domstolen prövar lämpligt. Domstolen kan vid hörandet anlita ett sakkunnigbiträde som avses i 17 b §. Ett barn kan höras personligen så att endast en eller flera domstolsledamöter utöver barnet är närvarande vid hörandet, om detta behövs för att skydda barnet eller för att barnets självständiga åsikt ska kunna klarläggas. Hörandet av barnet får dokumenteras genom en ljudupptagning.

Om barnet hörs utan att de delaktiga är närvarande, ska de delaktiga ges tillfälle att höra den ljudupptagning som gjorts över hörandet av barnet eller få en redogörelse för de omständigheter som kommit fram vid hörandet till den del dessa kan inverka på avgörandet av ärendet. De ska också ges tillfälle att framföra sin åsikt om de omständigheter som kommit fram vid hörandet.

I ett ärende som gäller vårdnad om barn eller umgängesrätt ska domstolen vid behov inhämta utredning hos det välfärdsområde inom vars område barnet eller barnets föräldrar eller någon annan delaktig är bosatta. Om någon av dessa inte är bosatt i Finland, ska utredning inhämtas hos det välfärdsområde inom vars område personen vistas. När domstolen begär utredning ska den närmare ange i vilka frågor utredning särskilt behövs. (8.7.2022/626)

Syftet med utredningen är att ge domstolen uppgifter om familjens situation, barnets levnadsförhållanden och andra omständigheter som inverkar på avgörandet av ärendet. Om det under pågående utredning framgår att ärendet kan avgöras genom ett avtal som välfärdsområdet fastställer, ska välfärdsområdet ge de berörda personerna behövlig hjälp att ingå avtalet. (8.7.2022/626)

När utredningen görs ska ett samtal föras med barnet personligen, om detta med beaktande av barnets ålder och utvecklingsnivå är möjligt och barnet ger sitt samtycke till det, om detta inte är uppenbart onödigt. Vid samtalet ska barnets önskemål och åsikt i möjligaste mån utredas på det sätt som föreskrivs i 11 §.

Domstolen ska ange en tidsfrist för när utredningen ska lämnas. Om domstolen anser att välfärdsområdets utredning är bristfällig eller om nya omständigheter som kommit fram vid behandlingen av ärendet fordrar ytterligare utredning, kan domstolen begära att den tidigare utredningen kompletteras eller begära andra upplysningar. (8.7.2022/626)

I utredningen och vid den rättegång som gäller ärendet får även sekretessbelagda uppgifter röjas med tillämpning av bestämmelserna i 63 § 1 mom. i lagen om behandling av kunduppgifter inom social- och hälsovården och 27 § 4 mom. i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000) . (14.4.2023/733)

Domstolen ska kalla den person som gjort den i 16 § avsedda utredningen för att höras muntligen i domstolen, om

I fråga om kallelse av den som gjort utredningen tillämpas vad som i 17 kap. 41 och 42 § i rättegångsbalken föreskrivs om kallelse av sakkunnig.

När ett ärende som gäller vårdnad om barn eller umgängesrätt är anhängigt vid domstol, kan domstolen interimistiskt bestämma om barnets boende och om umgängesrätten. Ett interimistiskt förordnande som gäller umgängesrätt får inte förenas med vite. Domstolen kan av särskilda skäl ge ett interimistiskt förordnande om vem som ska anförtros vårdnaden om barnet samt om rätten att få sekretessbelagda uppgifter om barnet. Om ärendet inte tål dröjsmål, kan ett interimistiskt förordnande ges utan att de personer som avses i 15 § blir hörda.

Domstolen kan i samband med behandlingen av ett ärende som gäller vårdnad om barn och umgängesrätt ge ett interimistiskt förordnade också om underhållsbidrag som ska betalas till barnet, om detta behövs för att trygga barnets underhåll.

Ändring får inte sökas i domstolens interimistiska förordnande.

Ett interimistiskt förordnande är i kraft tills domstolen fattar ett slutligt beslut i ärendet, om inte förordnandet återtas eller ändras före det.

På medling i domstol i tvistiga ärenden som gäller vårdnad om barn och umgängesrätt tillämpas lagen om medling i tvistemål och stadfästelse av förlikning i allmänna domstolar (394/2011) .

Det välfärdsområde inom vars område tingsrätten har sitt administrativa kansli ska se till att tingsrätten har tillgång till ett tillräckligt antal sådana sakkunnigbiträden som avses i 5 § i lagen om medling i tvistemål och stadfästelse av förlikning i allmänna domstolar för medling i tvister som gäller vårdnad om barn och umgängesrätt och för sådant biträdande vid hörande av barnet som avses i 15 a § i denna lag. I en tvåspråkig domkrets ska välfärdsområdet se till att tingsrätten har tillgång till sakkunnigtjänster på både finska och svenska. (8.7.2022/626)

Hovrätten kan vid hörandet av barnet anlita ett sakkunnigbiträde som någon av tingsrätterna inom hovrättens domkrets har tillgång till. Högsta domstolen kan vid hörandet av barnet anlita ett sakkunnigbiträde som någon av tingsrätterna har tillgång till.

Ett sakkunnigbiträde ska ha sådan rätt att utöva psykolog- eller barnpsykiateryrket som legitimerad yrkesutbildad person som beviljats av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården med stöd av lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994) eller sådan rätt att utöva socialarbetaryrket som legitimerad yrkesutbildad person som beviljats av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården med stöd av lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården (817/2015) eller ha annan lämplig högre högskoleexamen. Dessutom ska sakkunnigbiträdet ha genomgått en sådan kompletterande utbildning eller tilläggsutbildning som krävs för skötseln av uppgiften samt ha erfarenhet av arbete med skilsmässofamiljer.

För anlitande av sakkunnigbiträden vid medling i vårdnadstvister i domstol och vid hörande av barnet betalar staten ersättning till det välfärdsområde som ansvarar för ordnandet av sakkunnigtjänsterna. Ersättning betalas som kalkylerad ersättning per dag för biträdande vid sammanträde och som ersättning per timme för åtgärder som utförs utanför sammanträdet. Om medlingen genomförs eller barnet hörs någon annanstans än i det välfärdsområde där tingsrätten har sitt administrativa kansli eller utanför den särskilt överenskomna huvudsakliga tjänstgöringsorten för sakkunnigbiträdet, ersätts välfärdsområdet för de rese- och inkvarteringskostnader som föranletts av medlingen eller hörandet av barnet och för det dagtraktamente som betalas till sakkunnigbiträdet. Närmare bestämmelser om storleken på den ersättning som betalas per dag eller per timme, de åtgärder för vilka ersättning betalas per timme samt de kostnader som ersätts utfärdas genom förordning av statsrådet.

Vårdnaden om ett barn och vårdnadens upphörande direkt på grund av lag eller viljeförklaring bestäms i enlighet med den stats lag som är tillämplig enlig artiklarna 16, 19 och 21 i den i Haag den 19 oktober 1996 ingångna konventionen om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn.

Utövandet av vårdnadshavarens uppgifter bestäms enligt lagen i den stat där barnet är bosatt. Bosätter sig barnet i en annan stat, ska den statens lag tillämpas.

En finsk domstol kan pröva ett ärende som gäller vårdnad om barn eller umgängesrätt, om barnet är bosatt i Finland då ärendet blir anhängigt.

Välfärdsområdet kan fastställa ett avtal om vårdnad om barn eller umgängesrätt, om barnet är bosatt i Finland. (8.7.2022/626)

Ett barn som utan avbrott har bott i Finland i minst ett års tid omedelbart innan ärendet blev anhängigt anses vara bosatt här, om inte annat framgår i saken.

En finsk myndighet kan pröva ett ärende som gäller vårdnad om barn och umgängesrätt som om barnet vore bosatt i Finland, om barnet vistas i Finland och saknar boningsort på grund av oroligheter i sitt hemland eller om det inte går att utreda var barnet är bosatt. (12.6.2009/436)

En finsk domstol kan pröva ett ärende som gäller vårdnad om barn eller umgängesrätt, även om barnet inte är bosatt i Finland när ärendet blir anhängigt, i det fall att barnet vistas i Finland eller det annars kan anses motiverat att pröva saken och

En finsk domstol kan i samband med ett ärende som gäller upplösande av äktenskap pröva ett ärende som gäller vårdnaden om makarnas barn och umgängesrätten, fastän barnet inte är bosatt i Finland när ärendet inleds, om

(12.6.2009/436)

En finsk domstol kan interimistiskt bestämma hos vem barnet skall bo, om umgängesrätten eller om vårdnaden, såvida detta anses motiverat för att trygga barnets bästa, även om finsk domstol inte är behörig att pröva ärendet.

I fråga om interimistiska förordnanden gäller i tillämpliga delar 17 §.

När ärenden som gäller vårdnad om barn och umgängesrätt avgörs och när avtal fastställs ska finsk lag tillämpas. Om ärendet har nära anknytning till en främmande stat, kan den främmande statens lag dock undantagsvis beaktas, om barnets bästa kräver det.

Beslut som i en främmande stat har meddelats om vårdnad om barn eller umgängesrätt skall på ansökan erkännas och verkställas i Finland så som stadgas nedan.

Med beslut som meddelats i en främmande stat avses beslut eller interimistiska förordnanden som meddelats av en domstol eller någon annan myndighet samt fastställelse av avtal, om åtgärden erkänns som likvärdig med ett beslut i den stat där den har vidtagits.

Ett avtal eller förordnande om vårdnad om barn eller umgängesrätt som har ingåtts eller meddelats utan någon myndighets medverkan kan erkännas och verkställas i Finland såsom ett beslut som har meddelats i en främmande stat, om åtgärden var rättsligt giltig och verkställbar i den stat där barnet var bosatt.

Beslut som har meddelats i Danmark, Island, Norge eller Sverige erkänns och verkställs i Finland utan särskild fastställelse.

Erkännande eller verkställighet av beslut som har meddelats i en stat som avses i 1 mom. kan inte vägras med stöd av detta kapitel, om beslutet skall erkännas eller verkställas enligt vad som särskilt stadgas om det.

Ett beslut som har meddelats i någon främmande stat som inte nämns i 24 § erkänns i Finland utan särskild fastställelse. Helsingfors tingsrätt kan dock på ansökan fastställa om beslutet ska erkännas i Finland.

Ett beslut som enligt 1 mom. erkänns i Finland och kan verkställas i den stat där det har meddelats ( domsstaten ) kan verkställas i Finland, om Helsingfors tingsrätt på ansökan har fastställt att beslutet är verkställbart här.

När domstolen fastställer att ett beslut om umgängesrätt som har meddelats i en främmande stat kan verkställas i Finland, kan domstolen samtidigt ändra eller precisera de i beslutet angivna villkoren för umgänget eller rätten att ha barnet hos sig, så som domstolen anser lämpligt med tanke på barnets bästa.

Helsingfors tingsrätt kan på ansökan fastställa att ett beslut där bortförande eller kvarhållande av ett barn konstaterats vara olovligt får verkställas här, om

Erkännande och verkställighet av ett beslut som har meddelats i en främmande stat kan vägras om

Om beslutet har meddelats i en främmande stat som inte tillträtt Europarådskonventionen, kan erkännande och verkställighet vägras också i de fall där den myndighet som har meddelat beslutet inte enligt de grunder som stadgas i 19 och 20 § varit behörig att pröva ärendet och barnet är bosatt i Finland, eller om beslutet till följd av detta inte erkänns eller verkställs i den främmande stat där barnet är bosatt.

Om motparten inte varit närvarande då ärendet behandlades, kan beslutet erkännas eller verkställas i Finland endast om

Den omständigheten att delgivning inte skett så som stadgas i 1 mom. 1 punkten utgör emellertid inte något hinder för erkännande och verkställighet, om detta berott på att motparten har hemlighållit sin vistelseort för den andra parten.

Ett ärende som gäller erkännande eller verkställighet av ett beslut kan uppskjutas, om

Bestämmelserna i 19–21 och 23–29 § tillämpas endast om inte något annat följer av rådets förordning (EG) nr 2201/2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000, nedan 2003 års Bryssel IIa-förordning , eller rådets förordning (EU) 2019/1111 om behörighet, erkännande och verkställighet av avgöranden i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar, och om internationella bortföranden av barn, nedan 2019 års Bryssel IIa-förordning , eller av ett fördrag som är bindande för Finland. Bestämmelser om vilkendera förordningen som ska tillämpas finns i artikel 100 i 2019 års Bryssel IIa-förordning.

En bestämmelse i en främmande stats lag som ska tillämpas enligt bestämmelserna i detta kapitel ska lämnas utan avseende, om tillämpning av bestämmelsen skulle leda till ett resultat som med beaktande av barnets bästa uppenbart strider mot grunderna för rättsordningen i Finland.

Om inte något annat följer av bestämmelserna i detta kapitel, avser en hänvisning i detta kapitel till en främmande stats lag inte de bestämmelser i den främmande statens lag som hör till området för den internationella privaträtten.

Ett barn som befinner sig i Finland och som olovligen förts bort från den stat där barnet var bosatt eller som olovligen kvarhålls här, skall förordnas att genast bli återlämnat, om barnet omedelbart innan det olovligen bortfördes eller kvarhölls var bosatt i en stat som har tillträtt den i Haag den 25 oktober 1980 ingångna konventionen om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn ( Haagkonventionen ).

Förordnande om att ett barn skall återlämnas meddelas av Helsingfors hovrätt på ansökan.

Ett bortförande eller kvarhållande av ett barn skall anses vara olovligt, om

Bortförandet eller kvarhållandet av ett barn skall inte anses olovligt, om innehavaren av den rätt som avses i 1 mom. 1 punkten har samtyckt till förfarandet eller godkänt det antingen uttryckligen eller konkludent.

Med rätt att ta vård om barn avses i detta kapitel rättigheter och skyldigheter som hänför sig till vården av barnets person, särskilt rätten att bestämma dess boningsort.

En ansökan om återlämnande av barn kan avslås om

Ett förordnande om att ett barn skall återlämnas kan inte meddelas sedan barnet har fyllt 16 år.

Om barnet omedelbart före det olovliga bortförandet eller kvarhållandet varit bosatt i någon annan av Europeiska unionens medlemsstater än Danmark, ska vid avslag med stöd av 1 mom. 2 punkten på ansökan om återlämnande dessutom tillämpas vad som föreskrivs i artikel 27.3 i 2019 års Bryssel IIa-förordning. (10.6.2022/455)

I Finland är justitieministeriet den centralmyndighet som avses i Europarådskonventionen och Haagkonventionen.

Statliga myndigheter, välfärdsområdesmyndigheter och kommunala myndigheter samt polismyndigheterna ska på begäran av justitieministeriet lämna handräckning för att utreda barns vistelseort och levnadsförhållanden, för att säkerställa verkställighet av vårdnadsbeslut som meddelats i en främmande stat samt återlämnande av barn och för att förebygga olovligt bortförande av barn. (8.7.2022/626)

Den som i Finland eller någon annan stat som tillträtt Europarådskonventionen har fått ett beslut som gäller vårdnad om barn eller umgängesrätt eller ett sådant beslut som avses i 26 § kan be justitieministeriet vidta åtgärder för att få beslutet erkänt eller verkställt i en annan konventionsstat.

En person eller inrättning eller något annat organ vars rätt att ta vård om ett barn har kränkts genom att barnet olovligen bortförts eller olovligen kvarhållits, kan be justitieministeriet vidta åtgärder för att få ett förordnande om återlämnande av barnet med stöd av Haagkonventionen.

Den begäran som avses i 1 och 2 mom. kan också göras av en centralmyndighet i en stat som tillträtt Europarådskonventionen eller Haagkonventionen.

Justitieministeriet kan vägra ge sådan hjälp som avses i Europarådskonventionen och Haagkonventionen, om det är klart att det inte enligt de konventionerna finns förutsättningar för att ge hjälp.

Sökanden eller, om ansökan har gjorts genom en främmande stats centralmyndighet, centralmyndigheten ska genast underrättas om vägran och grunderna för vägran.

Ansökan om fastställelse av ett i en främmande stat meddelat besluts giltighet eller verkställbarhet i Finland kan göras av den som beviljats rätt att ta vård om barn eller umgängesrätt. Ansökan om återlämnande av barn kan göras av den vars rätt har kränkts så som avses i 32 §. Ansökan om återlämnande och ansökan om erkännande och verkställighet av beslut som meddelats i en stat som tillträtt Europarådskonventionen kan även göras av justitieministeriet eller av ett ombud som justitieministeriet befullmäktigat.

Ansökan ska göras skriftligen på finska eller svenska. Av ansökan ska framgå

Över en handling på ett främmande språk som bilagts ansökan ska ges en till riktigheten styrkt översättning till finska eller svenska, om inte domstolen medger undantag från detta.

Ärenden som gäller fastställelse av beslut som har meddelats i en främmande stat och återlämnande av barn ska behandlas skyndsamt. Om ett ärende som gäller återlämnande av ett barn inte har avgjorts inom sex veckor från det att ansökan gjordes, ska hovrätten på justitieministeriets eller sökandens begäran redogöra för orsakerna till dröjsmålet.

Behandlingen av en ansökan om återlämnande av ett barn kan uppskjutas eller avvisas, om det finns skäl att anta att barnet har förts till en annan stat. När hovrätten uppskjuter behandlingen av ärendet kan den förordna att behandlingen fortsätter först efter det att sökanden har gjort en anmälan om att barnet har återlämnats till Finland eller sökanden framfört andra omständigheter med stöd av vilka det kan anses motiverat att avgöra ärendet.

Vid rättegången ska i övrigt i tillämpliga delar iakttas vad som i denna lag föreskrivs om rättegång i ärenden som gäller vårdnad om barn eller umgängesrätt.

Innan en ansökan om fastställelse av ett beslut som meddelats i en främmande stat eller om återlämnande av barn bifalls, ska domstolen ge den som har del i saken tillfälle att bli hörd i saken, om det går att ta reda på personens vistelseort utan svårighet.

Innan domstolen avgör en ansökan om verkställighet av ett i en främmande stat givet beslut som gäller vårdnad om barn eller umgängesrätt eller om återlämnande av barn, ska den ta reda på barnets åsikt, om barnet med hänsyn till sin ålder eller andra omständigheter som kommit till domstolens kännedom kan anses ha uppnått en sådan mognad att det finns skäl att fästa avseende vid dess åsikt.

På utredandet av barnets åsikt tillämpas 15 a, 16 och 16 a §. En begäran som gäller utredande av barnets åsikt ska riktas till det välfärdsområde inom vars område barnet vistas. (8.7.2022/626)

Då domstolen behandlar ärenden som gäller erkännande och verkställighet av beslut om vårdnad om barn och umgängesrätt samt återlämnande av barn, kan den för att tillgodose barnets bästa och säkerställa återlämnandet interimistiskt bestämma hos vem barnet ska bo, om umgängesrätten eller om vårdnaden.

I fråga om interimistiska förordnanden gäller i tillämpliga delar 17 §.

I följande ärenden ska sökanden på begäran beviljas rättshjälp kostnadsfritt, även om rättshjälp inte annars skulle kunna beviljas:

(10.6.2022/455)

När domstolen förordnar att ett barn ska återlämnas eller fastställer att ett beslut om vårdnad om barn kan verkställas, kan den samtidigt på yrkande av sökanden ålägga motparten att ersätta sökandens kostnader för återlämnandet av barnet.

Om sökandens motpart förlorar det ärende som avses i 1 mom., ska han eller hon åläggas att ersätta justitieministeriet för de kostnader som ministeriet haft i ärendet enligt samma grunder som föreskrivs när det gäller ersättande av de delaktigas rättegångskostnader. Domstolen kan låta bli att ålägga motparten ersättningsskyldighet eller kan nedsätta ersättningens belopp, om ersättningsskyldigheten skulle bli oskälig i förhållande till motpartens ekonomiska omständigheter.

Ändring i ett avgörande av Helsingfors hovrätt som gäller återlämnande av barn får sökas genom besvär hos högsta domstolen, om högsta domstolen meddelar besvärstillstånd med stöd av 30 kap. 3 § i rättegångsbalken. Fristen för ansökan om besvärstillstånd och anförande av besvär är 14 dagar räknat från den dag då hovrättens avgörande gavs.

Högsta domstolen kan behandla och avgöra ett ärende som gäller återlämnande av barn på en avdelning med tre ledamöter.

På förfarandet vid sökande av besvärstillstånd och behandlingen av ärendet tillämpas i övrigt vad som i 30 kap. i rättegångsbalken bestäms om fullföljd i ärenden som hovrätten handlagt i andra instans.

Om 2003 års Bryssel IIa-förordning eller 2019 års Bryssel IIa-förordning tillämpas på ett ärende som gäller erkännande eller verkställighet av ett beslut som har meddelats i en främmande stat, ska bestämmelserna i 36–41 § inte tillämpas på ärendet.

Om barnet omedelbart före ett olovligt bortförande eller kvarhållande har varit bosatt i någon annan av Europeiska unionens medlemsstater än Danmark, ska utöver bestämmelserna i detta kapitel artiklarna 23–29 i 2019 års Bryssel IIa-förordning tillämpas på förfarandet i ett ärende som gäller återlämnande av barnet.

Ett domstolsbeslut om vårdnad om barn eller umgängesrätt eller om hos vem barnet ska bo kan genast verkställas, även om beslutet inte har vunnit laga kraft, såvida inte något annat har bestämts i beslutet.

Helsingfors hovrätts beslut där det förordnas att ett barn ska återlämnas kan verkställas omedelbart, även om beslutet inte har vunnit laga kraft.

Ett beslut om vårdnad om barn eller umgängesrätt som har meddelats i en främmande stat kan verkställas omedelbart sedan domstolen har fastställt att beslutet är verkställbart i Finland, även om beslutet inte har vunnit laga kraft. Domstolen kan likväl bestämma att beslutet kan verkställas först efter att det beslut som meddelats i den främmande staten eller domstolens beslut har vunnit laga kraft.

Vad som föreskrivs i 3 mom. ska inte tillämpas, om 2003 års Bryssel IIa-förordning eller 2019 års Bryssel IIa-förordning tillämpas på verkställigheten av ett beslut som har meddelats i en främmande stat. (10.6.2022/455)

När domstolen med stöd av 30 § har bestämt att ett barn ska återlämnas, ska den sända beslutet till den behöriga utmätningsmannen och uppmana denne att skyndsamt se till att beslutet verkställs så som föreskrivs i 46 §.

När domstolen har fastställt att ett beslut som har meddelats i en främmande stat kan verkställas i Finland ska den på sökandens begäran sända beslutet och ansökan om verkställighet till den behöriga tingsrätten, om beslutet är verkställbart med stöd av 43 § 3 mom. Tingsrätten ska skyndsamt se till att beslutet verkställs så som föreskrivs i 45 §.

Bestämmelser om sändande för verkställighet av en dom som med stöd av 2003 års Bryssel IIa-förordning förklarats verkställbar utfärdas särskilt.

Ett beslut om vårdnad om barn och umgängesrätt som har meddelats i en främmande stat och som i Finland har fastställts vara verkställbart ska verkställas så som bestäms i lagen om verkställighet av beslut beträffande vårdnad om barn och umgängesrätt. Verkställigheten får dock inte inledas efter att barnet har fyllt 16 år. Angående verkställigheten av ett beslut som har meddelats i en främmande stat och som är verkställbart enligt 2003 års Bryssel IIa-förordning eller 2019 års Bryssel IIa-förordning föreskrivs särskilt. (10.6.2022/455)

Vad som stadgas i 1 mom. gäller även sådana beslut enligt 26 § där bortförandet eller kvarhållandet av barnet konstaterats vara olovligt.

Ett sådant förordnande om återlämnande av ett barn som har meddelats med stöd av 30 § ska verkställas genom att barnet hämtas. Vid verkställigheten av förordnandet ska dessutom i övrigt iakttas lagen om verkställighet av beslut beträffande vårdnad om barn och umgängesrätt, om inte något annat följer av 2 eller 3 mom. eller av 46 a §. (10.6.2022/455)

Om förordnandet om att barnet ska återlämnas har meddelats på en ansökan som gjordes innan ett år förflutit från det att barnet olovligt bortfördes eller kvarhölls, kan verkställigheten av förordnandet lämnas därhän endast om barnet motsätter sig återlämnandet och har uppnått en sådan ålder och mognad att det är skäl att fästa avseende vid dess åsikt.

Ett förordnande om återlämnande av barn ska verkställas oberoende av vad som eventuellt har beslutats om vårdnaden eller om omhändertagandet av barnet. Återlämnande får dock inte ske efter det att barnet fyllt 16 år. (8.7.2022/626)

Om det behövs för att trygga verkställigheten av ett förordnande om att ett barn ska återlämnas och för att tillgodose barnets bästa, kan Helsingfors tingsrätt på ansökan av vårdnadshavaren eller utmätningsmannen bestämma om säkringsåtgärder enligt 17 § i lagen om verkställighet av beslut beträffande vårdnad om barn och umgängesrätt eller om att välfärdsområdesmyndigheten tillfälligt ska placera barnet på en anstalt som ägs eller upprätthålls av staten eller välfärdsområdet eller i annan lämplig vård. Förordnandet kan meddelas utan att den som har del i saken hörs, om hörandet kan äventyra syftet med säkringsåtgärden.

I synnerligen brådskande fall som avses i 1 mom., där det inte finns möjlighet att begära Helsingfors tingsrätts förordnande i saken, kan utmätningsmannen på yrkande av vårdnadshavaren eller på tjänstens vägnar omedelbart ta hand om barnet. Välfärdsområdesmyndigheten ska då placera barnet i enlighet med 1 mom.

Utmätningsmannen ska omedelbart underrätta Helsingfors tingsrätt om en åtgärd som avses i 2 mom. Tingsrätten ska så snart som möjligt efter att underrättelsen inkommit förordna om en interimistisk säkringsåtgärd i enlighet med 1 och 4 mom. eller bestämma att åtgärden ska återkallas.

En interimistisk säkringsåtgärd om vilken Helsingfors tingsrätt har bestämt med stöd av 1 och 3 mom. är i kraft den tid som tingsrätten har bestämt, högst en vecka. Ändring i tingsrättens beslut får sökas genom besvär. På åtgärden tillämpas i övrigt vad som i 25 § i lagen om verkställighet av beslut beträffande vårdnad om barn och umgängesrätt föreskrivs om interimistiska säkringsåtgärder.

Om ett barn som är bosatt i Finland olovligen har förts bort från Finland eller olovligen hållits kvar i en främmande stat, kan domstolen på ansökan fastställa att bortförandet eller kvarhållandet skall anses olovligt enligt 32 §. Ändring får inte sökas i domstolens beslut i vilket har fastställts att bortförandet eller kvarhållandet skall anses olovligt.

Om ett ärende som gäller vårdnad om barn är anhängigt vid en finsk domstol och domstolen har anledning att anta att barnet olovligen har förts till Finland eller kvarhållits här, skall domstolen avvisa ärendet för den gången eller uppskjuta behandlingen för utredning av om det kommer att förordnas att barnet skall återlämnas.

Om det finns grundad anledning att anta att den ena vårdnadshavaren utan den andra vårdnadshavarens samtycke olovligen ämnar föra barnet ur landet, kan utmätningsmannen eller polismyndigheten på vårdnadshavarens yrkande omedelbart ta hand om barnet, varvid barnet skall placeras så som stadgas i 25 § 2 mom. lagen om verkställighet av beslut beträffande vårdnad om barn och umgängesrätt (619/96) ( interimistisk säkringsåtgärd ). En interimistisk säkringsåtgärd kan vidtas endast om saken är så brådskande att vårdnadshavaren inte genom att begära ett tillfälligt förordnande enligt 17 § kan förhindra att barnet förs ur landet.

En interimistisk säkringsåtgärd skall enligt 25 § 3 mom. lagen om verkställighet av beslut beträffande vårdnad om barn och umgängesrätt genast på tjänstens vägnar föras till domstol. Domstolens beslut i vilket det bestäms att barnet skall placeras tillfälligt är i kraft den tid domstolen bestämmer, högst en vecka. Beträffande åtgärden gäller i övrigt i tillämpliga delar vad 25 § i nämnda lag stadgar om interimistiska säkringsåtgärder.

Genom förordning av statsrådet utfärdas det vid behov närmare bestämmelser om

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

Stadgandena i denna lag skall tillämpas även i fråga om barn som är fött innan lagen trätt i kraft. Stadgandena i denna lag skall också tillämpas i ärende som är anhängigt vid domstol när lagen träder i kraft samt i ärende som gäller ändring av beslut, vilket innan lagen trätt i kraft har givits i ärende som angår vårdnad eller umgängesrätt.

Sedan denna lag trätt i kraft skall på barnets vårdnadshavare tillämpas vad som i lag eller förordning är stadgat om de uppgifter som ankommer på förmyndare för barn och om förmyndares rätt att företräda barnet i angelägenheter som rör dess person eller underhåll.

Då i lag eller förordning hänvisas till ett lagrum som ersatts med ett stadgande i denna lag, skall stadgandet i denna lag tillämpas.