88/2015

Vittnesskyddsprogram är program som polisen genomför i samarbete med andra myndigheter i syfte att skydda personer mot allvarliga, olagliga hot som riktas mot deras liv eller hälsa.

Med den skyddade avses en person som omfattas av ett vittnesskyddsprogram.

Ett vittnesskyddsprogram kan inledas för att skydda en person, om ett allvarligt hot riktas mot personens eller dennes närståendes liv eller hälsa på grund av att personen hörs i ett brottmål eller av någon annan orsak och hotet inte effektivt kan avvärjas genom andra åtgärder.

Inledandet av ett vittnesskyddsprogram förutsätter dessutom att den person som avses i 1 mom.

Ett vittnesskyddsprogram avslutas på begäran av den skyddade eller om det är uppenbart onödigt att fortsätta med det.

Programmet kan också avslutas, om den skyddade genom sitt eget uppträdande uppvisar likgiltighet för sin egen säkerhet eller om den skyddade på ett väsentligt sätt har försummat sin skyldighet att lämna uppgifter enligt 2 § 2 mom. 3 punkten genom att medvetet lämna felaktiga eller vilseledande uppgifter om omständigheter som är av betydelse för programmet.

Den skyddade kan ges en skriftlig varning innan programmet avslutas med stöd av 2 mom. Den skyddade ska underrättas om att underlåtenhet att beakta varningen kan leda till att programmet avslutas.

Polisen ska utarbeta en skriftlig individuell skyddsplan tillsammans med den skyddade.

Skyddsplanen ska ange de viktigaste åtgärderna för genomförande av vittnesskyddsprogrammet. Åtgärderna kan utgöras av till exempel placering av den skyddade på annan ort, ordnande av bostad, placering av säkerhetsanordningar i den skyddades hem och rådgivning angående personlig säkerhet.

De enskilda åtgärderna för genomförande av vittnesskyddsprogrammet måste vara försvarbara i förhållande till den eftersträvade nyttan och till åtgärdernas konsekvenser för bland annat den skyddades privatliv, livskvalitet och funktionsförmåga samt med hänsyn till kostnaderna för åtgärderna och andra omständigheter som påverkar helhetsbedömningen.

Av skyddsplanen ska framgå hur den skyddade själv genom sitt uppträdande kan medverka till att upprätthålla sin egen säkerhet. I skyddsplanen ska också antecknas hur den skyddades nåbarhet ska ordnas för att han eller hon ska kunna uppfylla sina rättsliga förpliktelser.

Av planen ska det också framgå att den skyddade fått i 2 § 2 mom. 1 punkten avsedda uppgifter om vittnesskyddsprogrammet samt gett ett i 2 § 2 mom. 2 punkten avsett skriftligt samtycke till att programmet genomförs.

Polisen kan för den skyddade införa och framställa falska, vilseledande eller förtäckta registeranteckningar och handlingar som stöder den andra identiteten, om det är nödvändigt för att vittnesskyddsprogrammet ska kunna genomföras.

Polisen kan också använda falska, vilseledande eller förtäckta uppgifter, införa och använda falska, vilseledande eller förtäckta registeranteckningar samt framställa och använda falska handlingar, om det är nödvändigt för att skydda vittnesskyddsprogrammet eller en polisman som genomför det.

Polisen ska föra en förteckning över anteckningar som den infört och handlingar som den framställt. Polisen ska se till att anteckningarna korrigeras när de inte längre är nödvändiga för vittnesskyddsprogrammet. Den skyddade ska då överlämna de handlingar som avses i 1 mom. till polisen.

Polisen kan med samtycke av den skyddade övervaka den skyddades bostad och dess omedelbara närområde med en kamera eller andra där utplacerade tekniska anordningar, metoder eller programvaror, om det är nödvändigt för att avvärja en fara som hotar den skyddades liv eller hälsa. Utomstående behöver inte underrättas om övervakningen av den skyddades bostad och dess närområde.

Övervakningen ska utan dröjsmål avslutas när den inte längre är nödvändig för att avvärja en fara som hotar den skyddades liv eller hälsa.

Om den skyddade inte kan försörja sig genom eget förvärvsarbete eller egen företagarverksamhet eller om den skyddades försörjning inte kan tryggas med hjälp av sociala förmåner eller på något annat sätt utan att hans eller hennes säkerhet äventyras, ska det för att trygga den skyddades försörjning och självständiga liv betalas ekonomisk stöd till honom eller henne av statens medel.

En utomstående, som på grund av sin uppgift eller ställning har bistått eller som ombetts bistå vid genomförandet av ett vittnesskyddsprogram, kan förbjudas att röja och utnyttja uppgifter om åtgärder som vidtas med stöd av denna lag, om det behövs för att vittnesskyddsprogrammet ska kunna genomföras.

Yppandeförbud gäller tills vidare. Ett yppandeförbud ska upphävas när det inte längre behövs för genomförande av programmet. Beslut om förbud och beslut om upphävande av förbud ska bevisligen delges den som förbudet gäller.

Straff för brott mot yppandeförbud döms enligt 38 kap. 1 eller 2 § i strafflagen (39/1889) , om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag. Uppgift om hotet om straff för överträdelse av förbudet ska lämnas i samband med att förbudet meddelas.

En myndighet ska avgiftsfritt lämna polisen den handräckning som behövs för utförande av de uppgifter som föreskrivs i denna lag.

Vid tillämpningen av denna lag ska i fråga om talerätt för och beaktande av åsikten hos omyndiga iakttas vad som föreskrivs i lagen om förmyndarverksamhet (442/1999) och i lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt (361/1983) .

För beslutsfattande som gäller denna lag ska för en minderårig förordnas en intressebevakare i stället för vårdnadshavaren, om

Polisen ansöker om förordnande av en intressebevakare. Intressebevakaren förordnas av en domstol. På förordnande av en intressebevakare tillämpas vad som i lagen om förmyndarverksamhet eller i någon annan lag föreskrivs om förordnade av ställföreträdare för intressebevakare.

Polisen svarar för de kostnader som orsakas av förordnandet av en intressebevakare samt för intressebevakarens arvode.

Chefen för centralkriminalpolisen beslutar om inledande och avslutande av ett vittnesskyddsprogram samt om de åtgärder som avses i 5 §.

En polisman som hör till befälet vid centralkriminalpolisen och som ansvarar för ett vittnesskyddsprogram beslutar om de åtgärder som avses i 3 § 3 mom. samt 4 och 6–8 §.

Centralkriminalpolisen ska för skötseln av sina uppgifter enligt denna lag föra ett register över vittnesskyddsprogram. I registret ska också ingå upptagningar och andra handlingar som uppstått i verksamheten. Om inte något annat föreskrivs i denna lag, tillämpas på sekretess för och utlämnande av i registret införda personuppgifter lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) samt på annan behandling av personuppgifter lagen om behandling av personuppgifter i brottmål och vid upprätthållandet av den nationella säkerheten (1054/2018) . (10.5.2019/633)

Trots vad som föreskrivs någon annanstans i lag om användning av register och andra handlingar som innehas av polisen och om utlämnande av uppgifter ur dem, får sekretessbelagda uppgifter som erhållits för genomförande av ett vittnesskyddsprogram användas och utlämnas endast om det är nödvändigt för att vittnesskyddsprogrammet ska kunna genomföras eller för förhindrande eller utredande av brott som riktar sig mot den skyddade.

Utöver vad som föreskrivs i lagen om behandling av personuppgifter i brottmål och vid upprätthållandet av den nationella säkerheten kan den registrerades rätt till insyn begränsas, om utövandet av rätten till insyn på sannolika skäl kan leda till ett allvarligt hot mot den skyddades eller någon annans säkerhet. (10.5.2019/633)

På sekretess för handlingar, och för uppgifter som ingår i sådana handlingar, som erhållits och upprättats vid skötseln av uppgifter som föreskrivs i denna lag eller som har samband med verkställigheten av lagen samt på tystnadsplikt och utnyttjandeförbud för uppgifter som erhållits vid skötseln av sådana uppgifter tillämpas 22–24 och 35 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet också när handlingarna innehas av andra än i 4 § i den lagen avsedda myndigheter.

Polisstyrelsen utövar tillsyn över iakttagandet av denna lag.

Centralkriminalpolisen ska årligen till Polisstyrelsen avge en berättelse om beslut som fattats och åtgärder som vidtagits med stöd av denna lag.

Inrikesministeriet ska årligen till riksdagens justitieombudsman avge en berättelse om beslut som fattats och åtgärder som vidtagits med stöd av denna lag.

I beslut enligt 3 § får ändring sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996) .

I andra beslut som fattats med stöd av denna lag får ändring inte sökas genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2015.