468/2003

Denna lag tillämpas på

De funktioner som nämns i 1 mom. bildar ett verksamhetsområde som kallas räddningsväsendet.

Dessutom tillämpas de bestämmelser om räddningsväsendets uppgifter som ingår i lagen om bekämpning av oljeskador (1673/2009) , sjöräddningslagen (1145/2001) , sjölagen (674/1994) , luftfartslagen (1194/2009) eller i någon annan lag. (29.12.2009/1683)

Bestämmelser om särskilda befogenheter för räddningsväsendet under undantagsförhållanden ingår i beredskapslagen.

Inrikesministeriet ska leda och utöva tillsyn över räddningsväsendet samt övervaka tillgången till dess tjänster och nivån på dem, svara för och organisera räddningsväsendets förberedelser för hela landet samt samordna de olika ministeriernas verksamhet inom räddningsväsendet.

Regionförvaltningsverket sköter de uppgifter som nämns i 1 mom. inom sitt verksamhetsområde.

Delegationen för räddningsväsendet ska bistå inrikesministeriet vid planering, utveckling och uppföljning av räddningsväsendet.

Närmare bestämmelser om inrikesministeriets och regionförvaltningsverkets uppgifter inom räddningsväsendet kan utfärdas genom förordning av statsrådet. Bestämmelser om tillsättande av delegationen för räddningsväsendet och om delegationens sammansättning utfärdas genom förordning av statsrådet.

Inom de områden som statsrådet fastställer ( det lokala räddningsväsendet ) ansvarar kommunerna i samråd för räddningsväsendet enligt det som föreskrivs i 4 § lagen om bildande av räddningsområden (1214/2001) . Det lokala räddningsväsendet skall

Närmare bestämmelser om uppgifterna för det lokala räddningsväsendet meddelas vid behov genom förordning av statsrådet.

Statliga räddningsmyndigheter är de tjänstemän som inrikesministeriet och regionförvaltningsverket förordnat till uppgiften.

Räddningsmyndigheter inom ett räddningsområde är de högsta tjänsteinnehavarna och övriga av området förordnade tjänsteinnehavare inom räddningsväsendet samt det lokala räddningsväsendets behöriga kollegiala organ.

Inom ett räddningsområde skall det finnas ett räddningsverk som består av personal i huvudsyssla och vid behov även av personal i bisyssla. Dessutom kan det lokala räddningsväsendet omfatta frivilliga brandkårer, anstaltsbrandkårer och fabriksbrandkårer enligt vad det lokala räddningsväsendet har avtalat med dem.

Skyldiga att delta i räddningsverksamheten och befolkningsskyddet enligt vad som bestäms om deras uppgifter i författningarna om respektive verksamhetsområde eller i övrig lagstiftning är vid sidan av räddningsmyndigheterna

Forststyrelsen är skyldig att lämna räddningsmyndigheterna experthjälp när det gäller att bekämpa skogsbränder och att på eget initiativ ha beredskap att i samråd med räddningsmyndigheterna förebygga och bekämpa skogsbränder på statsägd mark som Forststyrelsen har i sin besittning.

Statliga och kommunala myndigheter och inrättningar samt skogscentraler som avses i lagen om skogscentraler och skogsbrukets utvecklingscentral (1474/1995) skall dessutom på begäran ge räddningsmyndigheterna handräckning som hör till deras verksamhetsområde eller annars är förenlig med det.

Närmare bestämmelser om deltagande och handräckning enligt 1 och 3 mom. meddelas vid behov genom förordning av statsrådet.

Organisationer som är verksamma inom räddningsväsendet kan av räddningsmyndigheterna anförtros uppgifter inom utbildning, rådgivning och upplysning. Utöver det som i 5 § bestäms om avtalsbrandkårer kan frivilliga personer och organisationer anlitas för att bistå räddningsväsendet, dock inte i uppgifter som innebär avsevärd utövning av offentlig makt.

Närmare bestämmelser om frivilligas deltagande i räddningsväsendet meddelas vid behov genom förordning av statsrådet.

De som äger eller innehar en byggnad eller som utövar industri- eller affärsverksamhet samt ämbetsverk, inrättningar och andra sammanslutningar är skyldiga att på ifrågavarande plats och i sin verksamhet förebygga uppkomsten av farliga situationer samt att ha beredskap att vid överhängande fara skydda människor, egendom och miljön och att vidta sådana räddningsinsatser som de på egen hand förmår göra.

Räddningsmyndigheterna samt andra i 6 § avsedda myndigheter och sammanslutningar som har uppgifter eller skall ge handräckning inom räddningsväsendet är skyldiga att i samråd göra upp behövliga planer för räddningsväsendet. Dessa myndigheter och sammanslutningar skall lämna räddningsmyndigheterna utredning över sina tillgängliga resurser för räddningsverksamheten.

För de områden där det finns en kärnanläggning som avses i 3 § 1 mom 5 punkten i kärnenergilagen (990/1987) , en produktionsanläggning som medför risk för storolycka och som avses i 15 § i förordningen om industriell hantering och upplagring av farliga kemikalier (59/1999) eller en deponi för utvinningsavfall som medför risk för storolycka och som avses i 45 a § 2 mom. i miljöskyddslagen (86/2000) ska det lokala räddningsväsendet i samråd med verksamhetsutövaren i fråga göra upp en räddningsplan för en eventuell olycka i anläggningen. När planen görs upp ska de invånare som riskerar att utsättas för fara höras, information ges om planen och samarbete bedrivas i tillräcklig grad med myndigheterna i berörda och angränsande områden. (23.5.2008/348)

En räddningsplan för de åtgärder som avses i 8 § skall göras upp för sådana i förordning av statsrådet angivna byggnader eller andra objekt där person- och brandsäkerheten eller miljön kan antas vara utsatt för stor risk eller skadorna till följd av en eventuell olycka vara allvarliga. Närmare bestämmelser om innehållet i räddningsplanen kan vid behov meddelas genom förordning av statsrådet.

Genom förordning av inrikesministeriet kan bestämmelser som preciserar planeringsskyldigheten enligt 1 och 2 mom vid behov meddelas.

Det lokala räddningsväsendet skall vid behov bistå ett annat räddningsområde i fråga om räddningsverksamhet och befolkningsskydd.

Det lokala räddningsväsendet skall tillsammans med de angränsande områdena, andra myndigheter som deltar i räddningsverksamheten, myndigheter som ger handräckning samt nödcentralen göra upp anvisningar om att tillkalla resurser som behövs för räddningsverksamheten samt om bistånd.

Larmanvisningarna skall avfattas så att nödcentralen kan larma de närmaste ändamålsenliga enheterna oberoende av vilket område dessa tillhör.

Räddningsväsendet skall ha en servicenivå som motsvarar olycksriskerna. När servicenivån bestäms skall också verksamheten under undantagsförhållanden beaktas.

Räddningsväsendet skall planeras och drivas så att olyckor förebyggs och behövliga åtgärder vid olyckor och fara vidtas effektivt och utan dröjsmål.

Det lokala räddningsväsendet beslutar om räddningsväsendets servicenivå efter att ha hört kommunerna. I beslutet skall redogöras för vilka risker som finns i området och vilka resurser som står till förfogande samt anges servicenivån i fråga om förebyggandet av olyckor, räddningsverksamheten och befolkningsskyddet samt en plan för utvecklandet av dessa.

I beslutet skall anges att det gäller en viss tid.

Beslut om servicenivån ska tillställas regionförvaltningsverket. Är beslutet bristfälligt, kan regionförvaltningsverket återsända det för komplettering. (22.12.2009/1423)

Genom förordning av inrikesministeriet meddelas vid behov bestämmelser om beslutets innehåll och form.

Regionförvaltningsverket ska utöva tillsyn över att räddningsväsendet håller en tillräcklig servicenivå. I detta syfte har regionförvaltningsverket utan hinder av sekretessbestämmelserna rätt att få behövliga uppgifter och utredningar av det lokala räddningsväsendet.

Om servicen inom räddningsväsendet uppvisar avsevärda brister som inte avhjälps inom en tid som regionförvaltningsverket bestämmer, kan regionförvaltningsverket i enlighet med 82 § förplikta den berörda parten att se till att servicenivån uppfyller bestämmelserna i lagen.

Staten sköter yrkesutbildningen inom räddningsväsendet och den övriga utbildningen som hör samman med räddningsväsendet i enlighet med lagen om Räddningsinstitutet (607/2006) .

Inrikesministeriet kan också bemyndiga någon annan läroanstalt än Räddningsinstitutet att ge yrkesinriktad grundutbildning inom räddningsbranschen. I fråga om personalens behörighet, den utbildning och undervisning som ges samt de examina som kan avläggas vid en behörig läroanstalt gäller, liksom i fråga om de studerandes rättigheter och skyldigheter, i tillämpliga delar vad som bestäms i lagen om Räddningsinstitutet och i statsrådets förordning som utfärdats med stöd av den. I den undervisning som ges vid en behörig läroanstalt skall Räddningsinstitutets läroplaner iakttas. En behörig läroanstalt skall tillsätta en rättelse- och disciplinnämnd, beträffande vilken bestämmelserna om Räddningsinstitutets rättelse- och disciplinnämnd i tillämpliga delar skall iakttas. Närmare bestämmelser om rättelse- och disciplinnämnden vid en behörig läroanstalt utfärdas vid behov genom förordning av statsrådet.

Det lokala räddningsväsendet skall se till att avtalsbrandkårernas personal och brandkårens personal i bisyssla har tillräcklig utbildning.

Det lokala räddningsväsendet leder den utbildning som syftar till egen beredskap i företag och inrättningar. Dessutom skall det lokala räddningsväsendet ordna utbildning för den personal som har ansvar för skydd av bostadshus och inrättningar samt för annan personal inom den befolkningsskyddsorganisation som det är skyldigt att inrätta än den personal som avses i 15 § 1 mom.

Varje myndighet, ämbetsverk och inrättning skall avsätta och utbilda den personal som behövs för befolkningsskyddsuppgifter under undantagsförhållanden.

Av det manskap, det underbefäl och det befäl i huvudsyssla som deltar i räddningsverksamheten inom ett räddningsområde krävs en sådan examen inom räddningsväsendet som uppfyller kraven i tjänsten eller uppgiften.

Av den personal i bisyssla och den frivilliga personal som deltar i räddningsverksamheten krävs tillräcklig utbildning. Läroplanerna för de kurser som ingår i utbildningskraven fastställs av Räddningsinstitutet.

Genom förordning av statsrådet bestäms vid behov närmare om de examina och den utbildning som avses i 1 och 2 mom.

Inrikesministeriet kan av särskilda skäl bevilja dispens från de behörighetsvillkor för en tjänst eller en uppgift inom det lokala räddningsväsendet som bestäms i denna lag eller genom förordning av statsrådet, om det är absolut nödvändigt för att räddningsväsendet skall kunna ordnas på ett ändamålsenligt sätt.

Med förebyggande av olyckor avses allmänt förebyggande av olyckor och anknytande myndighetssamarbete, säker användning av byggnader, myndighetstillsyn, upplysning och rådgivning samt varsam hantering av eld och brandfarliga ämnen och anordningar.

Med begränsning av skador avses tekniska och andra förhandsåtgärder för att upptäcka, begränsa eller släcka eldsvådor.

Räddningsmyndigheterna skall följa utvecklingen i fråga om olycksrisker och antalet olyckor samt deras orsaker, och utgående från de slutsatser som kan dras vidta åtgärder för att förebygga olyckor samt vid behov göra framställningar till andra myndigheter.

Räddningsmyndigheternas upplysning och rådgivning syftar till att människor skall kunna identifiera riskfaktorer, förebygga olyckor och handla rätt i olyckssituationer samt veta hur de skall förbereda sig för undantagsförhållanden.

I syfte att förebygga olyckor och upprätthålla säkerheten skall räddningsmyndigheterna samarbeta med andra myndigheter samt med sammanslutningar och invånare i området.

Byggnader och konstruktioner samt deras omgivning skall planeras, byggas och hållas i skick så att risken för att en eldsvåda uppstår eller sprider sig är liten och så att räddningsverksamhet är möjlig om en olycka inträffar. I fråga om planering, byggande och underhåll gäller dessutom vad som bestäms om detta i markanvändnings- och bygglagen (132/1999) eller i författningar som utfärdats med stöd av den.

Lättantändligt material eller andra lättantändliga föremål får inte förvaras på vindar, i källare eller under eller i omedelbar närhet av byggnader, om det innebär risk för att eldsvåda uppstår eller sprids eller om det försvårar släckningsarbetet.

En byggnads ägare eller innehavare skall i fråga om allmänna lokaler och med hänsyn till alla de arrangemang som tjänar hela byggnaden samt innehavaren av en lägenhet i fråga om lokaler i hans besittning se till att

Genom förordning av inrikesministeriet kan närmare bestämmelser meddelas om

Eld samt lättantändliga och explosiva eller annars farliga ämnen skall hanteras varsamt och med iakttagande av tillräcklig försiktighet.

När en reparation eller ett annat arbete medför avsevärt ökad brandrisk eller risk för någon annan olycka, skall tillräckliga försiktighetsåtgärder vidtas.

Var och en är skyldig att efter förmåga och inom ramen för sin bestämmanderätt se till att bestämmelserna om förebyggande av eldsvåda och andra olyckor och om tryggande av människors säkerhet iakttas.

Lägereld eller annan öppen eld får inte göras upp i skog eller i närheten av skog, om förhållandena på grund av torka, vind eller av någon annan orsak är sådana att risken för skogsbrand är uppenbar.

På annans mark får öppen eld utan tvingande skäl inte göras upp utan lov.

På skogsmark får hyggesbränning utföras även under torka med iakttagande av särskild försiktighet och under tillsyn av en yrkesman inom skogsbranschen.

Den lokala räddningsmyndigheten kan för viss tid förbjuda öppen eld eller någon annan verksamhet som kan medföra risk för eldsvåda inom räddningsväsendets område eller inom en del av det, om risken för eldsvåda är uppenbar. Allmän information om beslutet skall hållas tillgänglig inom förbudsområdet.

Nödcentralen skall på förhand underrättas om hyggesbränning av skogsmark samt halmbränning.

Den som tar upp torv skall i sin verksamhet särskilt bemöda sig om att förebygga eldsvåda. Torvupptagningen skall avbrytas när vindförhållandena eller andra orsaker medför uppenbar brandfara.

Bestämmelser som preciserar brandsäkerhetsåtgärderna på torvproduktionsområden kan vid behov meddelas genom förordning av inrikesministeriet.

När risken för skogsbrand är uppenbar ska regionförvaltningsverket på glest bebodda områden ordna effektiv spaning efter skogsbränder.

Meteorologiska institutet ska utfärda varning för skogsbrand för områden där väderleken anses medföra uppenbar fara för skogsbrand. Meteorologiska institutet ska se till att information om varningen för skogsbrand sprids i nödvändig omfattning.

Var och en som märker eller får veta att en eldsvåda har brutit ut eller att någon annan olycka har inträffat eller är överhängande och som inte genast kan släcka branden eller avvärja faran är skyldig att utan dröjsmål underrätta dem som är i fara, göra nödanmälan samt efter förmåga vidta räddningsåtgärder.

Innehavaren av en lägenhet är skyldig att se till att bostaden förses med brandvarnare eller andra anordningar som så tidigt som möjligt upptäcker en begynnande eldsvåda och larmar dem som finns i bostaden.

I inkvarteringslokaler och vårdinrättningar har verksamhetsidkaren samma skyldighet som anges i 1 mom.

Genom förordning av inrikesministeriet kan närmare bestämmelser meddelas om tillräckligt antal anordningar enligt 1 och 2 mom., om lämplig placering av dem och om deras funktion.

Den lokala räddningsmyndigheten kan av särskilda skäl bestämma att en plats där verksamheten eller förhållandena medför större risk än vanligt för brand eller människors säkerhet eller för miljön skall utrustas med ändamålsenlig släckningsmateriel och annan utrustning som underlättar räddningsarbetet samt att även andra nödvändiga åtgärder för förebyggande av olyckor och skydd av människor och egendom vid olyckor skall vidtas på platsen.

Ägaren och innehavaren av en byggnad eller konstruktion är skyldig att tillåta att de lokala räddningsmyndigheterna i byggnaden eller konstruktionen placerar anordningar som räddningsväsendet behöver. I fråga om placeringen av anordningarna tillämpas vad som i 161–163 § markanvändnings- och bygglagen bestäms om placeringen av samhällstekniska anordningar.

Ägaren och innehavaren av en byggnad skall se till att utgångarna och vägen till dem är framkomliga och inte är blockerade.

Vid utgångarna samt i gångar på vindar, i källare eller i lagerutrymmen får inga föremål förvaras.

Utgångarna och vägen till dem skall vid behov märkas och vara belysta på lämpligt sätt. Närmare bestämmelser om märkning och belysning meddelas vid behov genom förordning av inrikesministeriet.

Ägaren och innehavaren av en fastighet skall se till att vägar eller andra förbindelser avsedda för utryckningsfordon ( räddningsvägar ) är farbara och fria och att de är märkta på lämpligt sätt.

Fordon får inte parkeras eller andra hinder placeras på räddningsvägar.

Bestämmelser om märkning av räddningsvägar meddelas genom förordning av inrikesministeriet.

Syftet med brandsyn är att förebygga faror som eldsvådor och andra olyckor medför för människor, egendom eller miljön.

Vid brandsyn skall det kontrolleras att byggnaden eller konstruktionen, dess omgivning samt de övriga förhållandena på platsen är säkra samt att fastighetens ägare eller innehavare har föreskriven beredskap att förebygga olyckor och avvärja skador samt beredskap för befolkningsskydd.

I samband med brandsynen skall också fastighetens skyddsrum inspekteras och utrustningen i skyddsrummet kontrolleras.

I samband med brandsynen skall vid behov råd om hur eldsvådor och andra olyckor kan avvärjas ges.

Närmare bestämmelser om vad som skall ingå i brandsynen kan vid behov meddelas genom förordning av inrikesministeriet.

Brandsyn skall förrättas

Vid behov förrättas efterbesiktningar för kontroll av att föreskrifter som har meddelats vid brandsynen har iakttagits.

Av särskilda skäl kan brandsyn vid behov förrättas också vid andra tidpunkter.

Bestämmelserna i 1 mom. gäller inte platser som försvarsmakten besitter, om dessa skall hemlighållas med hänsyn till rikets säkerhet och försvarsmakten har meddelat den lokala räddningsmyndigheten att den själv sköter brandsynen. Försvarsmakten svarar för brandsynen på dessa platser, och om brandsyner bestäms vid behov närmare genom förordning av försvarsministeriet.

Brandsyn får förrättas av den lokala räddningsmyndigheten.

Den som förrättar brandsyn skall ges tillträde till samtliga lokaler som synen gäller. En representant för syneobjektet skall dessutom uppvisa föreskrivna planer och övriga handlingar samt förevisa hur brandsäkerheten är ordnad.

Vid brandsyn skall det föras protokoll som i allt väsentligt specificerar syneobjektet, brandsynens förlopp, inspektörens viktigaste iakttagelser, den utredning som representanten för syneobjektet företer samt slutledningar med motiveringar. Protokollet skall utan dröjsmål delges parterna.

För brandsyn har den lokala räddningsmyndigheten trots sekretessbestämmelser rätt att få uppgifter ur myndigheternas byggnadsregister om byggnader samt om deras ägare och innehavare samt förteckningar där uppgifterna är grupperade enligt område, byggnadstyp eller på något annat sätt.

Bestämmelserna i 1 mom. gäller inte platser som avses i 35 § 4 mom. Försvarsmakten skall ändå ge den lokala räddningsmyndigheten och nödcentralen nödvändiga uppgifter om platsen för att ett räddningsuppdrag skall kunna utföras säkert och på lämpligt sätt.

Om det vid en brandsyn eller annars konstateras brister skall det bestämmas att de skall avhjälpas. Kan en brist inte avhjälpas genast, skall en frist utsättas.

Om en brist eller ett felaktigt förfarande som konstaterats i samband med brandsyn eller annars medför omedelbar olycksrisk, får räddningsmyndigheten vid behov genast avbryta verksamheten och bestämma om nödvändiga åtgärder för att förebygga olyckor. Beslutet skall iakttas omgående.

Det lokala räddningsväsendet beslutar hur sotningstjänsterna skall ordnas i dess område.

Det lokala räddningsväsendet kan i sitt område eller i en del av det

När det lokala räddningsväsendet ordnar sotningstjänsterna på det sätt som avses i 2 mom. 1 eller 2 punkten bestämmer det också sotningsavgiften.

Den lokala räddningsmyndigheten kan tillåta att ett enskilt objekt sotas av någon annan än en sotare.

Av dem som utövar sotaryrket, av deras anställda som självständigt utför sotning och av sotare i det lokala räddningsväsendets tjänst krävs yrkesexamen för sotare.

Bestämmelser om erkännande av yrkesbehörighet som hör till området för Europeiska gemenskapens lagstiftning utfärdas genom förordning av statsrådet.

Konstaterar sotaren sådana fel eller brister i eldstäder och rökkanaler som kan medföra brandfara, skall sotaren skriftligen underrätta den som representerar sotningsobjektet och den lokala räddningsmyndigheten om saken.

Den som utövar sotaryrket skall föra förteckning över de objekt som han har sotat och på begäran avgiftsfritt ge den lokala räddningsmyndigheten uppgifter ur förteckningen. Uppgifterna skall sparas tio år efter utförd åtgärd.

Till räddningsverksamheten hör att ta emot nödanmälan, larma räddningsenheter och annan hjälp, varna befolkningen, avvärja överhängande olyckor, skydda och rädda människor, miljö och egendom som är i fara, släcka eldsvådor samt avvärja och begränsa andra skador och sköta efterröjning och efterbevakning samt ha hand om ledning, information, underhåll och andra stödfunktioner i anslutning till detta.

Om inte något annat har avtalats skall räddningsledaren komma från det räddningsområde där olyckan eller faran har uppstått. Räddningsverksamheten leds av räddningsmyndigheten eller av någon annan som hör till den brandkår som avses i 5 §, till dess att räddningsmyndigheten tar över ledningen av verksamheten.

Av särskilda skäl har regionförvaltningsverket och inrikesministeriet rätt att ge order om räddningsverksamheten och att bestämma något annat än det som föreskrivs i 1 mom. om räddningsledaren och hans område. (22.12.2009/1423)

Om myndigheter från flera verksamhetsområden deltar i räddningsverksamheten är räddningsledaren allmän ledare. Räddningsledaren kan till sin hjälp bilda en ledningsgrupp bestående av företrädare för andra myndigheter, inrättningar och frivilliga enheter som deltar i räddningsverksamheten. Räddningsledaren kan också tillkalla experter.

Utöver räddningsmyndigheterna utför även andra personer som tjänstgör som ledare för räddningsverksamheten sina uppgifter under tjänsteansvar.

För att släcka en brand och förhindra att den sprider sig samt för att avvärja andra olyckor och begränsa skador har räddningsledaren, regionförvaltningsverket och inrikesministeriet, om situationen inte annars går att få under kontroll, rätt att

Ägaren eller innehavaren får inte beordras att överlåta sådan i 1 mom. 3 punkten avsedd egendom som han samtidigt själv behöver för att avvärja en eldsvåda eller någon annan olycka, om detta inte är nödvändigt för att rädda människoliv. Det lokala räddningsväsendet ska betala full ersättning för egendom som tas i bruk samt ersätta eventuella skador på egendomen.

Räddningsledaren har rätt att förordna en arbetsför person som befinner sig på en brand- eller olycksplats eller i dess närhet och som inte hindras av ett giltigt skäl att delta i räddningsverksamheten, om detta är nödvändigt för att rädda en människa eller avvärja en olycka. I en liknande situation har en räddningsmyndighet, om läget inte annars går att få under kontroll, rätt att förordna arbetsföra personer som uppehåller sig i den kommun där olyckan har inträffat att ofördröjligen infinna sig på brand- eller olycksplatsen och delta i räddningsverksamheten. En person har endast av giltigt skäl rätt att vägra delta.

Vid olyckor och när fara hotar har räddningsledaren allmän bestämmanderätt också över andra brandkårer än de som avses i 5 §. En industribrandkår eller annan anstaltsbrandkår får dock bara anlitas om anstaltens säkerhet därigenom inte äventyras.

Den som har förordnats att delta i räddningsverksamhet får inte lämna brand- eller olycksplatsen förrän räddningsledaren har gett lov.

Kommunen sörjer inom sitt område för att det lokala räddningsväsendet har tillgång till släckvatten.

När brandkårens åtgärder inte längre behövs är den som äger eller innehar objektet skyldig att svara för efterröjning och efterbevakning efter en eldsvåda. Tidpunkten avgörs av räddningsledaren.

Om ägaren eller innehavaren av objektet inte kan nås eller inte svarar för efterröjningen och efterbevakningen, har räddningsledaren rätt att vidta nödvändiga åtgärder på ägarens eller innehavarens bekostnad.

Utöver det som har överenskommits mellan stater kan inrikesministeriet på begäran av en stat eller en internationell organisation besluta att genom räddningsväsendet ge bistånd till utlandet, när detta är motiverat för att skydda människor, miljön eller egendom. Inrikesministeriet kan vid behov begära bistånd från utlandet.

I befolkningsskyddsförberedelserna under normala förhållanden skall ingå att göra upp planer och ge utbildning för undantagsförhållanden, bygga skyddskonstruktioner, upprätthålla lednings-, bevaknings- och larmsystem samt dataförbindelser och att skapa beredskap för evakuering, räddningsverksamhet, första hjälpen, försörjning av befolkningen samt röjning och rengöring.

Räddningsmyndigheterna kan förrätta inspektioner för att förvissa sig om att beredskapen inför storolyckor och inom befolkningsskyddet uppfyller lagens krav. Den som förrättar inspektion har rätt att få tillträde till de lokaler som skall inspekteras, dock inte till bostäder eller platser som avses i 35 § 4 mom., samt att få uppgifter om planer och andra beredskapsåtgärder som krävs i denna lag eller i en med stöd av lagen utfärdad förordning av statsrådet eller av ett ministerium.

Utan hinder av tystnadsplikten och i syfte att hålla personal i beredskap för befolkningsskyddsuppgifter har räddningsmyndigheterna rätt att

För befolkningsskyddet har en räddningsmyndighet utan hinder av tystnadsplikten rätt att ur myndigheternas register få uppgifter om byggnader, fastigheter och lokaler, deras ägare, innehavare och användningsändamål, specificerade och grupperade på det sätt som behövs för befolkningsskyddet och anknytande förberedelser.

Räddningsmyndigheterna och kommunikationsministeriet har utan hinder av tystnadsplikten rätt att för evakuering och annat befolkningsskydd avgiftsfritt få uppgifter ur

Rätten att få de uppgifter som avses ovan i denna paragraf gäller också uppgifter som lämnas genom teknisk anslutning eller annars i elektronisk form.

Inrikesministeriet och regionförvaltningsverket kan förordna ledningen och annan specialpersonal inom befolkningsskyddet att delta i befolkningsskyddsutbildning under högst tio dygn om året.

Inrikesministeriet och regionförvaltningsverket eller, på uppdrag av dessa, Räddningsinstitutet kallar skriftligen in de personer som förordnats att delta i befolkningsskyddsutbildning.

På ansökan av den som förordnats att delta i befolkningsskyddsutbildning kan den myndighet som utfärdat kallelsen bevilja uppskov med eller befrielse från utbildningen på grund av kroppsskada, sjukdom eller av någon annat giltig orsak. Under utbildningens gång kan utbildningsanordnaren av ovan nämnda orsaker medge befrielse från utbildningen.

Den som förordnats att delta i befolkningsskyddsutbildning har under utbildningen rätt till avgiftsfri hälso- och sjukvård samt medicin, om personen under utbildningens gång insjuknar i en sjukdom som kräver vård. En studerande har också rätt till avgiftsfri läkarundersökning vid ankomsten till utbildningen, om den studerande då uppger sig vara sjuk eller på grund av sitt hälsotillstånd på annat sätt är oförmögen att delta i utbildningen, och utbildningsanordnaren inte anser sig kunna befria den studerande från utbildningen.

De som förordnats att delta i befolkningsskyddsutbildning får av läroanstalten gratis logi samt reseersättning enligt bestämmelserna om ersättning för statstjänstemäns resekostnader i statens tjänstekollektivavtal.

Till andra än offentligt anställda arbetstagare som deltar i utbildningen kan vid behov i stället för dagpenning enligt statens tjänstekollektivavtal betalas ersättning och dagpenning motsvarande reservistlönen för värnpliktiga som har inkallats till reservens repetitionsövningar.

Befolkningsskyddsuppgifter som staten, en kommun, en samkommun eller ett annat offentligt samfund, ett ämbetsverk, en inrättning eller ett statligt affärsverk har ansvar för samt beredskap för sådana uppgifter ingår i tjänsteåliggandena för deras tjänsteinnehavare och befattningshavare och i arbetsuppgifterna för deras anställda i arbetsavtalsförhållande. Detsamma gäller deltagande i utbildning som behövs för dessa uppgifter.

För beredning och verkställighet av befolkningsskyddet kan inrikesministeriet föreskriva att ett bosättnings-, industri- eller trafikcentrum eller något annat därmed jämförligt centrum skall vara skyddsort.

Ägaren till ett nybygge skall i byggnaden eller dess närhet inrätta ett skyddsrum som kan bedömas vara tillräckligt stort för dem som bor eller annars uppehåller sig i byggnaden. Närmare bestämmelser om skyddsrummets storlek och läge utfärdas genom förordning av statsrådet. Skyldigheten att inrätta skyddsrum gäller dock inte en tillfällig byggnad som är i användning högst fem år.

Skyddsrum skall inrättas för en byggnad eller byggnadsgrupp på samma tomt eller byggnadsplats, om våningsytan är minst 600 m ² och byggnaden eller byggnadsgruppen används som bostad eller arbetsplats.

När skyldigheten att inrätta skyddsrum för en nybyggnad bestäms, beaktas inte byggnader som redan finns på samma tomt eller byggnadsplats och som har ett skyddsrum eller byggnader från vilkas färdigställande det har förflutit en längre tid än fem år när bygglov söks.

Den myndighet som beviljar bygglov kan efter att ha hört räddningsmyndigheten inom området tillåta att ett gemensamt skyddsrum inrättas för två eller flera byggnader, förutsatt att skyddsrummet inrättas inom fem år från det att den första byggnaden färdigställts.

Om det på en skyddsort i en färdig byggnad som saknar skyddsrum utförs en med nybygge jämställbar ombyggnad eller reparation som gäller minst 1 000 m ² våningsyta och förutsätter bygglov, och byggnaden därefter används som bostad eller arbetsplats, skall ett skyddsrum inrättas i samband med ombyggnaden eller reparationen, om detta är möjligt utan stora svårigheter och till rimliga kostnader.

Om användningsändamålet för en på en skyddsort belägen färdig byggnad vars våningsyta omfattar minst 1 000 m ² och som inte används som bostad eller arbetsplats ändras så att bygglov eller åtgärdstillstånd krävs, och byggnaden därefter stadigvarande används som bostad eller arbetsplats, skall ett skyddsrum inrättas i samband med ombyggnaden, om detta är möjligt utan stora svårigheter och till rimliga kostnader.

Bestämmelserna i denna lag om skyldigheten att inrätta skyddsrum gäller inte särskilda konstruktioner för att skydda gårdsbruksproduktion.

Produktionsbyggnader för gårdsbruk beaktas inte när skyldigheten att inrätta skyddsrum enligt denna lag bestäms.

Om de som bor, uppehåller sig eller rör sig utomhus på en skyddsort inte kan anses bli tillräckligt skyddade enligt bestämmelserna i detta kapitel och om deras säkerhet inte heller annars kan tryggas, skall kommunen inrätta behövliga skyddsrum för dem.

Det lokala räddningsväsendet och kommunen skall ha en ledningscentral där verksamhet kan bedrivas under undantagsförhållanden.

Ett skyddsrum skall ge dem som uppehåller sig där skydd mot eventuella verkningar av vapen. Närmare bestämmelser om kraven på skyddsrummens storlek och konstruktion utfärdas genom förordning av statsrådet och bestämmelser om tekniska detaljer genom förordning av inrikesministeriet.

Regionförvaltningsverket kan av synnerligen vägande skäl i enskilda fall bevilja befrielse från den lagstadgade skyldigheten att inrätta skyddsrum.

Den myndighet som beviljar bygglov kan efter att ha hört räddningsmyndigheten inom området medge undantag från kraven på skyddsrum i förordning av statsrådet eller inrikesministeriet eller från kravet i förordning av statsrådet i fråga om skyddsrums läge, om det finns grundad anledning till undantag och detta inte väsentligt försämrar möjligheterna att få skydd.

Skyddsrum samt redskap och anordningar som är avsedda för befolkningsskyddet får användas för annan verksamhet om de utan dröjsmål kan ställas till befolkningsskyddets förfogande. Närmare bestämmelser om omedelbar tillgång till skyddsrum samt redskap och anordningar som är avsedda för befolkningsskyddet utfärdas vid behov genom förordning av statsrådet.

Inrikesministeriet kan meddela myndigheter och enskilda allmänna anvisningar om befolkningsskyddets personalstyrka, materialvolym och organisation samt om beredningen och verkställigheten av befolkningsskyddet och om nödvändigt samarbete kring dem. Regionförvaltningsverket har motsvarande rätt inom sitt verksamhetsområde.

För uppföljning och utvecklande av räddningsväsendet samt för utredning av olyckor får den lokala räddningsmyndigheten föra ett personregister. I registret får sådana uppgifter införas som registreras i nödcentralsdatasystemet enligt 7 § i lagen om nödcentraler (157/2000) och som nödcentralen med stöd av 9 § i lagen om nödcentraler har lämnat ut till räddningsväsendets ansvariga registerförare. Räddningsinstitutet är registrets tekniska administratör. (2.12.2005/950)

Utöver de uppgifter som avses i 1 mom. får i räddningsväsendets åtgärdsregister införas uppgifter som gäller

Uppgifterna i registret får trots sekretessbestämmelserna utlämnas till en nödcentral, en räddningsmyndighet, Konsumentverket samt Säkerhets- och kemikalieverket för räddningsverksamhet eller tillsyn, till Finlands miljöcentral och närings-, trafik- och miljöcentralerna för bekämpning av oljeskador och fartygskemikalieolyckor och beredskap inför dem samt till andra myndigheter och forskningsinstitut för undersökning av olyckor eller vetenskaplig forskning, vid behov även genom teknisk anslutning. Räddningsinstitutet får använda uppgifterna i registret för att göra upp statistik. Åtgärdsregistret får användas för statistikföring, förutsatt att inga personer kan identifieras i statistiken. Bestämmelser om utlämnande av uppgifter finns i övrigt i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) . (21.12.2010/1274)

Personuppgifter skall utplånas ur åtgärdsregistret när det inte längre kan anses motiverat att bevara uppgifterna i det syfte som anges ovan, dock senast fem år från det att uppgifterna har mottagits. En känslig uppgift som avses i 11 § 3 eller 4 punkten personuppgiftslagen (523/1999) skall dock utplånas senast två år efter att den mottagits.

I syfte att upprätthålla en befolkningsskyddsenhet får en myndighet, en anstalt eller en sammanslutning med ansvar för befolkningsskyddsuppgifter eller beredskap för dem inrätta ett personregister över de personer som hör till eller reserverats för enheten. I registret får utöver de registrerades namn antecknas deras födelsedatum, civilstånd, yrke, utbildning, adress och annan kontaktinformation samt uppgifter om körkort och körkortsklass och vårdnad om minderåriga.

Uppgifterna i ett personregister för befolkningsskyddet skall kontrolleras med minst fem års mellanrum efter det anteckning gjorts och kontrollerats, eller utplånas.

För befolkningsskyddet och förberedelser för det får den ansvariga myndigheten inrätta ett register över skyddsrum samt över fastigheter, byggnader och lokaler där evakuerade och förflyttad egendom kan inrymmas. I registret får införas uppgifter om vem som äger eller innehar lokalerna, i vilket skick de är samt om deras aktuella användning och antalet boende. I registret får också införas uppgifter om byggnader i vilka produktionsanläggningars, myndigheters och inrättningars driftsställen samt ledningscentraler och enheter temporärt kan inrymmas under undantagsförhållanden.

Registren får inrättas med hjälp av uppgifter som utlämnats av den myndighet som svarar för registrering av fastigheter, byggnader och lokaler. Uppgifterna i ett register skall kontrolleras med fem års mellanrum efter det anteckning gjorts och kontrollerats, eller utplånas.

För förrättande av brandsyn samt övervakning av driftssäkerheten i byggnader och anordningar kan den lokala räddningsmyndigheten föra ett personregister med uppgifter om övervakningsobjekten samt om deras ägare och innehavare. Registret får inrättas med hjälp av uppgifter som med stöd av 37 och 42 § samt 52 § 2 mom. erhållits för tillsyn.

Uppgifterna i övervakningsregistret skall kontrolleras och onödiga uppgifter utplånas med bestämda mellanrum i samband med att brandsyn förrättas, dock senast tio år efter det att föregående anteckning gjordes.

För räddningsväsendets kostnader svarar den som är skyldig att vidta en åtgärd eller sköta en uppgift eller sörja för åtgärden eller uppgiften, om inte något annat bestäms i denna lag.

Staten kan delta i upprätthållandet av räddningsväsendets beredskap genom att skaffa specialmateriel eller finansiera bestämd verksamhet, om det av någon särskild anledning är ändamålsenligt att materielen skaffas eller verksamheten finansieras med statens medel.

Om ett räddningsområde bistår ett annat område med materiel och manskap eller på något annat sätt skall det mottagande området betala full ersättning, om inte något annat avtalas.

Den som lämnar handräckning skall avtala med räddningsmyndigheten om eventuell ersättning för handräckning som ges enligt 6 § 3 mom.

Om en skogs- eller markbrand har spritt sig till flera än ett räddningsområde, betalas släckningskostnaderna av det område där branden började, om inte något annat avtalas. De övriga områdena skall betala sin andel av dessa kostnader i förhållande till den eldhärjade arealen eller enligt någon annan skälig grund.

Om ett räddningsuppdrag har vållat det lokala räddningsväsendet exceptionellt stora kostnader, kan räddningsväsendet inom de gränser som anges i statsbudgeten beviljas understöd enligt prövning.

Om befolkningsskyddsåtgärder vållar en kommun eller det lokala räddningsväsendet särskilt betungande kostnader, kan dessa beviljas understöd enligt prövning för kostnaderna inom de gränser som anges i statsbudgeten.

På statsunderstöd enligt denna lag tillämpas statsunderstödslagen (688/2001) .

Beträffande skadestånd gäller i övrigt bestämmelserna i skadeståndslagen (412/ 1974) .

Till den som med stöd av 46 § har förordnats att delta i räddningsuppgifter skall det lokala räddningsväsendet betala ett skäligt arvode.

Till den som deltagit i räddningsverksamhet betalar det lokala räddningsväsendet ersättning för kläder, utrustning och arbetsredskap som har förstörts eller förkommit, förutsatt att skadeanmälan har gjorts till räddningsledaren så snart som möjligt. Ersättning skall sökas skriftligen hos det lokala räddningsväsendet inom tre månader efter det skadan inträffade.

För olycksfall eller yrkessjukdom som drabbat en person i räddningsverksamhet eller befolkningsskyddsuppgifter betalas ersättning av statens medel enligt samma grunder som för olycksfall i arbetet eller yrkessjukdom, till den del som den skadade inte har rätt till en minst lika stor ersättning enligt någon annan lag. Rätt att få ersättning har den som

Till den som hör till en lokal avtalsbrandkår och som avses i 1 mom. 3 punkten betalas ersättning av statens medel också för ett olycksfall som har inträffat i samband med utbildning inom brandkåren, fastighets- och materielvård eller sjuktransport.

Ett ärende som gäller betalning av ersättning av statens medel med stöd av denna paragraf behandlas av Statskontoret.

Ändring i ett beslut som en statlig myndighet har fattat med stöd av denna lag söks genom besvär i enlighet med förvaltningsprocesslagen (586/1996) . Också beslut som en räddningsmyndighet har fattat med stöd av 30 och 38 §, 45 § 2 mom. eller 80 § samt beslut som räddningsledaren har fattat med stöd av 48 § 2 mom. överklagas i den ordning som bestäms i förvaltningsprocesslagen.

Om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat, skall ett förvaltningsbeslut trots besvär iakttas omedelbart.

Rättelse eller ändring i beslut som bygglovsmyndigheten fattar med stöd av denna lag söks på det sätt som bestäms i markanvändnings- och bygglagen.

Om någon vidtar åtgärder i strid med bestämmelserna i 9, 14, 22, 29, 30, 38, 42, 47, 60, 63 eller 64 § eller med bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av dem eller försummar skyldigheter som grundar sig på dem, kan räddningsmyndigheten genom sitt beslut ålägga den försumlige att inom en viss tid rätta till vad som har gjorts eller försummats. Ett förbud eller en föreskrift som meddelats av en myndighet kan förenas med vite eller hot om att den försummade åtgärden vidtas på den försumliges bekostnad.

När ett ärende enligt denna lag gäller vite eller hot om tvångsutförande eller hot om avbrytande, iakttas i övrigt bestämmelserna i viteslagen (1113/1990) .

Den som

skall, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för räddningsförseelse dömas till böter.

Den som åsidosätter sin skyldighet att delta i utbildning enligt 53 § skall, om inte stängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för befolkningsskyddsförseelse dömas till böter.

När någon har brutit mot ett förbud som har meddelats med stöd av denna lag och förstärkts med vite, kan domstolen avstå från att döma honom till straff för samma gärning.

Den som hör till räddningsväsendets personal eller deltar i räddningsverksamhet får inte på ett för räddningsväsendet obehörigt sätt utnyttja eller olovligen röja omständigheter som han har fått kännedom om i uppdraget och som enligt lag eller med stöd av lag skall hållas hemliga eller som gäller en enskild persons affärs- eller yrkeshemlighet, ekonomiska ställning, personliga förhållanden eller hälsotillstånd.

Genom lag föreskrivs om röjande av sekretessbelagda uppgifter för en myndighet eller ett organ som sköter ett offentligt uppdrag. Trots tystnadsplikten får i enskilda fall sådana uppgifter röjas som är nödvändiga för att skydda liv eller hälsa eller avvärja betydande skador på miljön eller egendom.

Till straff för brott mot tystnadsplikten enligt denna paragraf döms enligt 38 kap. 1 eller 2 § strafflagen (39/1889) , om inte gärningen utgör brott enligt 40 kap. 5 § strafflagen.

Den lokala räddningsmyndigheten ska tillställa inrikesministeriet och regionförvaltningsverket sådana uppgifter om räddningsväsendets prestationer, resurser, arrangemang och andra beredskapsåtgärder samt sådana uppgifter ur åtgärdsregistret som behövs för att föra statistik. Uppgifterna kan vid behov lämnas ut genom teknisk anslutning och de kan även innehålla sekretessbelagd information.

Genom förordning av inrikesministeriet kan närmare bestämmelser meddelas om lämnande av statistiska uppgifter.

Den lokala räddningsmyndigheten skall bedöma och vid behov också undersöka orsaken till en eldsvåda. Om det finns skäl att misstänka att en eldsvåda eller någon annan olycka har orsakats uppsåtligen eller av oaktsamhet, skall räddningsmyndigheten anmäla saken till polisen.

Inrikesministeriet kan bestämma att en särskild undersökning skall verkställas av en eldsvåda eller någon annan olycka.

Den som utför undersökningen har rätt att få tillträde till olycksplatsen, för undersökningen nödvändiga handlingar av företrädaren för olycksplatsen och uppgifter av räddningsmyndigheterna samt att ta prover på olycksplatsen. Samma rätt gäller en lokal räddningsmyndighet som utreder orsaken till en eldsvåda.

Polisen är skyldig att ge handräckning som behövs för inspektion eller syn enligt 36 och 51 § för att förbygga en sådan olycka som avses i 38 § 2 mom. och vid undersökning av olyckor enligt 87 § 3 mom.

Räddningsmyndigheterna skall i tjänsteuppdrag bära uniform, om inte uppdragets art eller natur förutsätter något annat.

Räddningsmyndigheterna skall i tjänsteuppdrag bära ett identitetskort som anger tjänsteställningen.

Genom förordning av inrikesministeriet meddelas närmare bestämmelser om räddningsmyndigheternas uniformer och om anknytande beteckningar för tjänsteställning samt om räddningsmyndigheternas identitetskort, som anger tjänsteställning.

Närmare bestämmelser om verkställigheten av denna lag utfärdas vid behov genom förordning av statsrådet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

Genom denna lag upphävs lagen den 30 april 1999 om räddningsväsendet (561/1999) jämte ändringar.

När denna lag träder i kraft iakttas dessutom följande:

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.