86/2000

Syftet med denna lag är att

Denna lag tillämpas på verksamhet som orsakar eller kan orsaka förorening av miljön enligt vad som bestäms nedan. Dessutom tillämpas lagen på verksamhet som ger upphov till avfall och på behandling av avfall. (17.6.2011/647)

Denna lag tillämpas inte på verksamhet som regleras i miljöskyddslagen för sjöfarten (1672/2009) om inget annat bestäms i den lagen, eller på verksamhet som avses i havsskyddslagen (1415/1994) . Denna lag tillämpas inte heller på förebyggande av skadeverkningar orsakade av strålning till den del det bestäms om detta i kärnenergilagen (990/1987) eller strålskyddslagen (592/1991) och inte heller på förebyggande av vattenförorening till den del det bestäms om detta i gränsälvsöverenskommelsen mellan Finland och Sverige (FördrS 54/1971). (29.12.2009/1676)

Genom förordning kan bestämmas om undantag från tillämpningen av denna lag, om det är påkallat med hänsyn till rikets säkerhet, försörjningsberedskapen eller särdragen i försvarsmaktens verksamhet.

Vid tillämpningen av denna lag skall iakttas vad som bestäms i internationella havsskyddsfördrag som är bindande för Finland. I fråga om hindrande av förorening av miljön skall dessutom iakttas vad som bestäms i någon annan lag.

Denna lag tillämpas också i Finlands ekonomiska zon, om vilken bestäms i lagen om Finlands ekonomiska zon (1058/2004) . (26.11.2004/1061)

I denna lag avses med

En teknik är tekniskt och ekonomiskt genomförbar då den kan tas i allmänt bruk och till skäliga kostnader kan tillämpas inom branschen i fråga. Genom förordning utfärdas närmare bestämmelser om vilka omständigheter som skall beaktas vid fastställandet av bästa tillgängliga teknik.

Inom verksamhet som medför risk för förorening av miljön gäller följande principer:

Den som bedriver verksamhet som medför risk för förorening av miljön svarar för att förebyggande åtgärder vidtas samt för att den olägenhet för miljön som verksamheten orsakar undanröjs eller begränsas så långt som möjligt ( principen om förorenarens ansvar ).

Verksamhetsutövaren skall tillräckligt väl känna till verksamhetens konsekvenser och risker för miljön samt möjligheterna att minska verksamhetens negativa miljöpåverkan ( skyldighet att vara konsekvensmedveten ).

Om verksamheten orsakar eller innebär ett överhängande hot om förorening av miljön, ska verksamhetsutövaren utan dröjsmål vidta behövliga åtgärder för att förebygga och hindra förorening eller, om förorening redan har skett, begränsa den så att den blir så liten som möjligt ( skyldighet att bekämpa förorening ). (29.5.2009/385)

I verksamhet som medför risk för förorening av miljön ska dessutom de allmänna skyldigheter och principer beaktas som följer av 2 kap. i avfallslagen (646/2011) . (17.6.2011/647)

Verksamhet som medför risk för förorening av miljön skall om möjligt placeras så att verksamheten inte orsakar förorening eller risk för förorening samt så att förorening kan motverkas.

Vid bedömningen av platsens lämplighet skall beaktas

På eller i marken får inte lämnas eller släppas ut avfall eller andra ämnen eller organismer eller mikroorganismer som försämrar markkvaliteten så att därav kan följa risk eller olägenhet för hälsan eller miljön,avsevärd minskning av trivseln eller annan därmed jämförbar kränkning av allmänt eller enskilt intresse ( förbud mot förorening av mark ).

Ämnen eller energi får inte deponeras på eller ledas till ett sådant ställe eller behandlas på ett sådant sätt att

Såsom åtgärder som avses i 1 mom. anses också åtgärder som särskilt anges i förordning samt genom förordning förbjudna utsläpp av miljö- eller hälsofarliga ämnen i grundvattnet. En sådan förordning kan gälla endast åtgärder som avses i Europeiska gemenskapens direktiv i saken.

Inom Finlands territorium, insjöområden, territorialvatten eller ekonomiska zon får inte vidtas åtgärder som kan orsaka i havsskyddslagen avsedd havsförorening utanför Finlands ekonomiska zon. (26.11.2004/1061)

I Finlands territorialvatten eller ekonomiska zon får avfall eller andra ämnen i sänkningssyfte eller annat bortskaffningssyfte inte dumpas från finska eller utländska fartyg, från fordon på isen, från luftfartyg eller från i 4 § 2 punkten i havsskyddslagen avsedda havstekniska enheter, inte heller får fartyg, havstekniska enheter eller luftfartyg sänkas eller överges, med beaktande av vad som i 7 § 3 mom. i havsskyddslagen föreskrivs om motsvarande åtgärder utanför den ekonomiska zonen. Detsamma gäller utstjälpning i havet från stranden av ämnen i sänknings- eller bortskaffningssyfte. (26.11.2004/1061)

Det i 2 mom. nämnda förbudet gäller inte utstjälpning av snö i havet. I vattenlagen finns bestämmelser om deponering av muddermassa i vattenområde.

Statsrådet kan, enligt vad som bestäms nedan i detta kapitel, genom förordning utfärda behövliga bestämmelser om hindrande och minskning av förorening av miljön.

Vid utfärdandet av de förordningar som avses i detta kapitel skall 4–6 § beaktas.

Vid beredningen av förordningarna skall de myndigheter och intressegrupper vilkas verksamhet eller fördel ärendet särskilt berör ges tillfälle att avge utlåtande.

Statsrådet kan genom förordning utfärda bestämmelser om

Närmare bestämmelser för följande branscher och verksamheter får utfärdas genom förordning av statsrådet i syfte att förebygga risker för förorening av miljön:

(17.6.2011/647)

De bestämmelser som avses i 1 mom. kan, utöver vad som sägs i 11 §, gälla

(17.6.2011/647)

Genom den förordning av statsrådet som avses ovan i 1 mom. föreskrivs det också om den tillräckliga tid inom vilken en verksamhetsutövare som vid förordningens ikraftträdande har miljötillstånd för verksamhet som avses i förordningen ska anpassa sin verksamhet till kraven i förordningen.

Statsrådet kan genom förordning utfärda bestämmelser om

I en förordning som avses i 1 mom. 2 punkten kan föreskrivas att den som släpper ut en arbetsmaskin eller anordning på marknaden skall utverka typgodkännande för denna eller så som närmare anges i förordningen visa att arbetsmaskinen eller anordningen uppfyller de krav som anges i förordningen.

En förordning enligt 1 mom. 2 punkten och 2 mom. i denna paragraf kan utfärdas endast om detta förutsätts i Europeiska gemenskapens rättsakter.

Genom förordning av statsrådet får närmare bestämmelser utfärdas om

Om användningen av ett bränsle, en produkt som innehåller organiska lösningsmedel eller ett ämne, ett preparat eller en produkt som negativt påverkar atmosfären orsakar utsläpp som med fog kan antas medföra olägenhet för hälsan eller risk för förorening av miljön, kan genom förordning av statsrådet bestämmelser utfärdas om (21.4.2005/252)

Bestämmelser om begränsningar och förbud som gäller kemikalier ingår dessutom i kemikalielagen (744/1989) . Bestämmelser om produktsäkerhet finns i lagen om konsumtionsvarors och konsumenttjänsters säkerhet (75/2004) . (7.11.2008/681)

Genom förordning av statsrådet kan dessutom, för genomförande av Europeiska gemenskapens rättsakter eller för uppfyllande av Finlands internationella förpliktelser, utfärdas bestämmelser om

Miljöministeriet kan bevilja undantag från bestämmelserna i en förordning av statsrådet som har givits med stöd av 11–16 § på de grunder som anges i den.

Undantag beviljas på ansökan. Innan undantag beviljas ska miljöministeriet ge närings-, trafik- och miljöcentralen, kommunen och en i 92 § avsedd registrerad sammanslutning tillfälle att bli hörda med anledning av ansökan. Beslutet ska delges i enlighet med förvaltningslagen (434/2003) . (22.12.2009/1590)

Bestämmelser om undantag i samband med gemensamt genomförande finns i 111 §.

Säkerhets- och kemikalieverket kan på ansökan bevilja undantag för köp eller försäljning av en bestämd mängd av en produkt vars halt av flyktiga organiska föreningar inte motsvarar gränsvärdena i statsrådets förordning om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/42/EG om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska föreningar förorsakade av användning av organiska lösningsmedel i vissa färger och lacker samt produkter för fordonsreparationslackering och om ändring av direktiv 1999/13/EG. Undantag kan beviljas för produkter som används för restaurering och underhåll av byggnader och gamla fordon som har ett särskilt historiskt och kulturellt värde. Genom förordning av statsrådet föreskrivs det närmare vilka objekt med ett särskilt historiskt och kulturellt värde i fråga om vilka ett ovan nämnt undantag kan beviljas. (17.12.2010/1264)

Information om att en ansökan om undantag är anhängig skall ges och parterna höras samt beslutet delges i enlighet med förvaltningslagen. Närmare bestämmelser om ansökan utfärdas genom förordning av statsrådet.

18 § har upphävts genom L 4.3.2011/196 .

Kommunfullmäktige kan, för verkställigheten av denna lag, utfärda sådana allmänna föreskrifter som är påkallade av de lokala förhållandena och som gäller kommunen eller någon del av den ( kommunala miljöskyddsföreskrifter ). Föreskrifterna får inte gälla verksamhet som är tillståndspliktig enligt denna lag eller verksamhet enligt 30 § 3 mom., 62 § eller 78 § 2 mom. eller försvarsmaktens verksamhet. De kommunala miljöskyddsföreskrifterna får inte heller gälla sådan verksamhet om vars miljöskyddskrav föreskrivs genom förordning av statsrådet och som ska registreras i datasystemet i enlighet med 65 § 1 eller 2 mom. (9.4.2010/253)

Föreskrifterna kan gälla

Den kommunala miljövårdsmyndigheten kan bevilja undantag från en miljöskyddsföreskrift på de i föreskriften angivna grunderna.

Innan miljöskyddsföreskrifter utfärdas ska närings-, trafik- och miljöcentralen ges tillfälle att avge utlåtande. Beslut om godkännande av miljöskyddsföreskrifter ska delges så som kommunala tillkännagivanden offentliggörs i kommunen. Beslutet anses ha delgivits då kungörelsen har blivit offentligt framlagd. På samma sätt ska det kungöras att miljöskyddsföreskrifterna träder i kraft. Föreskrifterna ska sändas till närings-, trafik- och miljöcentralen för kännedom. (22.12.2009/1590)

Miljöministeriet svarar för den allmänna styrningen, uppföljningen och utvecklingen av verksamhet som avses i denna lag.

Närings-, trafik- och miljöcentralen ska inom sitt område styra och främja skötseln av de uppgifter som avses i denna lag och i författningar som har givits med stöd av den, övervaka att författningarna iakttas samt för sin del föra talan för att tillvarata det allmänna miljöskyddsintresset vid sådant beslutsfattande som avses i denna lag. (22.12.2009/1590)

Finlands miljöcentral är behörig myndighet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1005/2009 om ämnen som bryter ned ozonskiktet och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006 om vissa fluorerade växthusgaser. (10.12.2010/1075)

Den i lagen om kommunernas miljövårdsförvaltning (64/1986) avsedda kommunala miljövårdsmyndigheten skall sköta de tillstånds- och tillsynsuppgifter som enligt denna lag ankommer på kommunen, samt för sin del föra talan för att tillvarata det allmänna miljöskyddsintresset vid sådant beslutsfattande som avses i denna lag.

Den kommunala miljövårdsmyndigheten kan delegera behörighet enligt denna lag till en tjänsteinnehavare så som anges i lagen om kommunernas miljövårdsförvaltning. Behörighet kan dock inte delegeras till en tjänsteinnehavare i ärenden som gäller utövande av förvaltningstvång.

Tillsynsmyndigheter enligt denna lag är närings-, trafik- och miljöcentralen och den kommunala miljövårdsmyndigheten.

Hälsoskyddsmyndigheterna och de tillsynsmyndigheter som avses i lagen om konsumtionsvarors och konsumenttjänsters säkerhet övervakar iakttagandet av de förordningar av statsrådet som avses i 13 § 1 mom. 2 punkten och 108 d §. Även arbetarskyddsmyndigheterna övervakar iakttagandet av den förordning av statsrådet som avses i 13 § 1 mom. 2 punkten och myndigheterna för livsmedelstillsyn iakttagandet av den förordning av statsrådet som avses i 108 d §. Säkerhets- och kemikalieverket övervakar iakttagandet av den förordning av statsrådet som avses i 15 § och som gäller produkter som innehåller organiska lösningsmedel. (17.12.2010/1264)

Tullverket och gränsbevakningsväsendet övervakar, vardera inom sitt behörighetsområde, iakttagandet av denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den.

Närings-, trafik- och miljöcentralen övervakar efterlevnaden av denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den till den del det är fråga om tillsynen över efterlevnaden av de föreskrivna verksamhetskrav som avses i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2019/93, (EG) nr 1452/2001, (EG) nr 1453/2001, (EG) nr 1454/2001, (EG) nr 1868/94, (EG) nr 1251/1999, (EG) nr 1254/1999, (EG) nr 1673/2000, (EEG) nr 2358/71 och (EG) nr 2529/2001. Närings-, trafik- och miljöcentralen ska underrätta den kommunala miljövårdsmyndigheten om brister som den uppdagar i samband med tillsynen för eventuella åtgärder från dessa myndigheters sida enligt den behörighet de har med stöd av denna lag. Genom förordning av statsrådet utfärdas i övrigt vid behov närmare bestämmelser om tillsynen och samarbetet mellan tillsynsmyndigheterna.

Statliga tillståndsmyndigheter enligt denna lag är regionförvaltningsverken på det sätt som föreskrivs i lagen om regionförvaltningsverken (896/2009) .

Kommunal miljötillståndsmyndighet är den kommunala miljövårdsmyndigheten.

Regionförvaltningsverket stöder i ärenden som hör till dess behörighetsområde den kommunala miljövårdsmyndighetens verksamhet.

Statliga myndigheter och forskningsanstalter kan vara sådana sakkunnigmyndigheter eller sakkunniginrättningar som avses i denna lag, enligt vad som vid behov bestäms genom förordning. Miljöministeriet kan utse en sakkunniginrättning att vara nationellt referenslaboratorium i miljöfrågor.

Sådant typgodkännande som avses i 13 § 2 mom. ges, så som bestäms genom förordning av statsrådet, av Trafiksäkerhetsverket, Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi eller någon annan myndighet som anges genom förordning av statsrådet. (22.12.2009/1342)

Miljöministeriet kan förordna en inrättning som avses i 1 mom. eller någon annan inrättning som uppfyller kraven att sköta uppgiften som besiktningsorgan eller motsvarande inrättning i anslutning till typgodkännandet enligt 13 § 2 mom. Närmare bestämmelser om de krav som ställs på en sådan inrättning och om tillsynen över att kraven följs utfärdas genom förordning av statsrådet. Ministeriet kan återkalla förordnandet, om inrättningen inte uppfyller kraven enligt förordningen. Vid fullgörandet av offentliga förvaltningsuppgifter som avses i denna lag skall inrättningen iaktta lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) , lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003) , förvaltningslagen och språklagen (423/2003) . (21.4.2005/252)

Kommunen ska inom sitt område i behövlig omfattning följa miljöns tillstånd, på det sätt som de lokala förhållandena kräver. I huvudstadsregionen ska uppföljningen av luftkvaliteten skötas av Esbo, Helsingfors, Grankulla och Vanda tillsammans. Närings-, trafik- och miljöcentralen ska följa miljöns tillstånd inom sitt område. Särskilda bestämmelser utfärdas om Finlands miljöcentrals uppgifter när det gäller att följa miljöns tillstånd.

Halten i luften av partiklar som är mindre än 2,5 mikrometer ska i huvudstadsregionen kontinuerligt följas vid en permanent urban bakgrundsstation som representerar stadens allmänna luftkvalitet.

Uppföljningsinformationen ska offentliggöras och ges behövlig publicitet. Genom förordning av statsrådet kan närmare bestämmelser utfärdas om hur uppföljningsinformationen offentliggörs och ges publicitet.

En bullerutredning och handlingsplan för bullerbekämpning skall utarbetas för

Med hjälp av indikatorer redogörs i bullerutredningen allmänt för områdets befintliga och framtida bullersituation, inklusive de tysta områdena, samt för antalet personer som berörs av bullret och antalet bostadshus som finns i området.

Syftet med handlingsplanen för bullerbekämpning är att bekämpa buller och dess effekter samt förebygga att bullret ökar i tysta områden.

Bullerutredningen och handlingsplanen för bullerbekämpning utarbetas av Trafikverket i fråga om landsvägar och järnvägar, av flygplatsoperatören i fråga om en flygplats, av trafikområdeshållaren i fråga om andra trafikområden och i fråga om befolkningskoncentrationer av den behöriga kommunen när det gäller andra platser än de ovan nämnda. Trafikverket och flygplatsoperatören lämnar sin bullerutredning och handlingsplan till den behöriga kommunen, som beaktar dem när bullerutredningen och handlingsplanen i fråga om befolkningskoncentrationen utarbetas. (22.12.2009/1342)

Bullerutredningen och handlingsplanen skall ses över åtminstone vart femte år efter att de utarbetades, varvid handlingsplanen och vid behov också bullerutredningen skall göras om. Handlingsplanen skall vid behov ändras och kompletteras också annars, om det i området uppkommer en ny faktor som väsentligen inverkar på bullersituationen.

När handlingsplanen för bullerbekämpning utarbetas ska de personer vars boende, arbete eller andra omständigheter kan komma att påverkas av handlingsplanen ges möjlighet att framföra sin åsikt. Utlåtande ska begäras av de berörda kommunerna, de behöriga närings-, trafik- och miljöcentralerna, Trafikverket, flygplatsoperatören och de instanser som närmare anges genom förordning. Dessutom ska en i 92 § avsedd registrerad förening eller stiftelse ges möjlighet att framföra sin åsikt vid beredningen av handlingsplanen. (22.12.2009/1342)

Bullerutredningen och handlingsplanen för bullerbekämpning ska offentliggöras och information om dem ska ges i behövlig utsträckning. De ska lämnas till den myndighet som anges genom förordning av statsrådet för att införas i det i 27 § nämnda datasystemet för miljövårdsinformation. Dessutom ska de för kännedom sändas till den behöriga kommunen och den behöriga närings-, trafik- och miljöcentralen och i förekommande fall till Trafikverket och flygplatsoperatören. (22.12.2009/1342)

Genom förordning av statsrådet föreskrivs om de indikatorer som skall användas i bullerutredningarna och om de omständigheter som skall framgå av bullerutredningen och handlingsplanen för bullerbekämpning, om när bullerutredningen och handlingsplanen senast skall utarbetas samt vid behov också närmare om hur de i 25 a § avsedda områdena utses.

Statsrådet godkänner de i Europeiska gemenskapens rättsakter avsedda riksomfattande miljöskyddsplanerna och miljöskyddsprogrammen. När planerna och programmen bereds skall de myndigheter och intressegrupper vilkas rätt eller fördel ärendet berör samt de riksomfattande föreningar och stiftelser som avses i 92 § ges tillfälle att avge utlåtande om utkasten till planer och program. Utkasten skall publiceras i elektronisk form och allmänheten skall i tillräckligt god tid ges tillfälle att framföra sina åsikter. Information om en godkänd plan eller ett godkänt program jämte motivering samt om hur de framförda åsikterna har blivit beaktade skall ges i elektronisk form. (14.10.2005/814)

Bestämmelser om den riksomfattande avfallsplanen och regionala avfallsplaner finns i avfallslagen.

Närings-, trafik- och miljöcentralerna och Finlands miljöcentral upprätthåller datasystemet för miljövårdsinformation, som innehåller behövliga uppgifter om

(17.6.2011/647)

Närings-, trafik- och miljöcentralen och den kommunala miljövårdsmyndigheten svarar för registreringen av de uppgifter om verksamheten som med stöd av 65 § ska anmälas till myndigheten för att registreras i datasystemet.

Kommunen ska utan hinder av den tystnadsplikt som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) sända sådana i 1 mom. avsedda uppgifter som den förfogar över till datasystemet för miljövårdsinformation. Den kommunala miljövårdsmyndigheten har utan hinder av sekretessbestämmelserna rätt att avgiftsfritt få använda de uppgifter i datasystemet som den behöver för tillsynen och uppföljningen.

I fråga om hemlighållande och utlämnande av personuppgifter som införts i registret föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet och i fråga om annan behandling av personuppgifter i personuppgiftslagen (523/1999) . De personuppgifter som har införts i registret bevaras fem år efter att verksamheten har upphört.

Bestämmelser om vilka beslut enligt vattenlagen som ska antecknas i datasystemet för miljövårdsinformation finns i 18 kap. 1 § i vattenlagen. (27.5.2011/588)

I detta kapitel avses med

Har en fastighet där det bedrivs verksamhet som inte är tillståndspliktig enligt denna lag inte anslutits till avloppsnätet, ska avloppsvattnet avledas och behandlas så att det inte uppstår risk för förorening av miljön.

Innan hushållsavloppsvatten leds i marken, ett vattendrag, ett dike eller en konstgjord damm eller i en rännil enligt 1 kap. 3 § 1 mom. i vattenlagen ska det behandlas. Annat avloppsvatten än avloppsvatten från vattenklosetter får orenat släppas ut i marken om mängden är liten och det inte medför risk för förorening av miljön. (27.5.2011/588)

För behandling av hushållsavloppsvatten ska fastigheten ha ett system för behandling av avloppsvatten som ska lämpa sig för ändamålet med hänsyn till den belastning som obehandlat hushållsavloppsvatten från användningen av fastigheten orsakar, egenskaperna hos andra avloppsvattensystem, risken för förorening av miljön och miljöförhållandena, exempelvis att fastigheten är belägen på ett strandområde eller ett viktigt grundvattenområde eller något annat grundvattenområde som lämpar sig för vattenförsörjning.

Systemet för behandling av avloppsvatten ska planeras och konstrueras samt underhållas så att det vid normal användning rimligen kan antas nå en tillräcklig reningsnivå för organiska ämnen, fosfor och kväve baserad på belastningen från obehandlat avloppsvatten enligt vad som för behandlingen av hushållsavloppsvatten närmare föreskrivs genom förordning av statsrådet. En tillräcklig reningsnivå ska definieras så att det med den går att uppnå en godtagbar belastningsnivå med avseende på miljöskyddet och sett i ett helhetsperspektiv, och med särskild hänsyn till de rikstäckande vattenvårdsmålen. Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser dels om obligatorisk reningsnivå och tillåten belastning av miljön från hushållsavloppsvatten, dels om planering, användning och underhåll av avloppsvattensystemen och avslamning.

I stället för reningsnivån enligt 2 mom. ska strängare krav tillämpas om de föreskrivs i någon annan lag eller med stöd av någon annan lag. Reningsnivån tillämpas inte heller på områden där kommunala miljöskyddsföreskrifter om reningsnivån som utfärdats enligt 19 § och beror på miljöförhållandena gäller. Genom förordning av statsrådet föreskrivs det om en vägledande reningsnivå som ska nås med rening av hushållsavloppsvatten om de kommunala miljöskyddsföreskrifterna innehåller strängare krav än 2 mom.

Dessutom ska markanvändnings- och bygglagen (132/1999) tillämpas dels på byggande och ändring av fastighetsspecifika avloppsvattensystem och tillhörande tillstånd, dels på bruks- och underhållsanvisningar.

Undantag från de bestämmelser som med stöd av 27 c § utfärdats om kraven på behandling av hushållsavloppsvatten kan beviljas om belastningen på miljön med hänsyn till användningen av fastigheten kan anses vara liten jämfört med belastningen från obehandlat hushållsavloppsvatten och de åtgärder som krävs för att förbättra behandlingssystemet bedömt som en helhet är oskäliga för fastighetsinnehavaren på grund av de höga kostnaderna eller de tekniska kraven. Vid bedömningen av om åtgärderna är oskäliga för fastighetsinnehavaren ska följande beaktas:

Den behöriga kommunala myndigheten beviljar på ansökan undantag enligt denna paragraf. Sökanden kan beviljas undantag för högst fem år i sänder.

Tillstånd krävs för verksamhet som medför risk för förorening av miljön ( miljötillstånd ). Närmare bestämmelser om tillståndspliktig verksamhet utfärdas genom förordning.

Miljötillstånd behövs dessutom för

(17.6.2011/647)

I fråga om verksamhet som erhållit tillstånd krävs nytt tillstånd för ändringar som ökar utsläppen eller deras konsekvenser och för andra väsentliga ändringar av verksamheten. Sådant tillstånd behövs emellertid inte om ändringen inte ökar miljöpåverkan eller riskerna och om tillståndet inte behöver justeras på grund av ändringen av verksamheten.

Genom förordning kan bestämmas om tillståndsplikt för utsläpp i vatten eller allmänt avlopp, oberoende av om utsläppet orsakar sådan förorening som avses i denna lag. Förordningen kan gälla endast utsläpp som avses i Europeiska gemenskapens direktiv.

Genom förordning kan dessutom bestämmas att utsläpp direkt eller indirekt i havet av ett visst skadligt ämne kräver miljötillstånd oberoende av konsekvenserna, om det är nödvändigt för verkställigheten av internationella havsskyddsfördrag som är förpliktande för Finland. Förordningen kan gälla hela landet, även om det internationella fördraget gäller endast en del av Finlands territorium.

Miljötillstånd behövs inte för sådan i 12 § 1–4 punkten avsedd verksamhet om vars miljöskyddskrav med stöd av 12 § föreskrivs genom förordning av statsrådet. Verksamheten får inte placeras i strid med detaljplanen. Bestämmelser om registreringen av verksamheten i datasystemet för miljövårdsinformation finns i 65 §.

Om det när statsrådets förordning tillämpas finns miljötillstånd för en verksamhet som avses i 1 mom. förfaller miljötillståndet, utom om verksamheten trots allt kräver miljötillstånd enligt 4 mom.

Tillstånd behövs inte heller för sådan kortvarig verksamhet av försöksnatur vars syfte är att testa råvaror eller bränslen, tillverknings- eller förbränningsmetoder eller en reningsanordning eller att i en anläggning eller yrkesmässigt återvinna eller behandla avfall, om detta sker i syfte att klarlägga verksamhetens verkningar, användbarhet eller någon annan därmed jämförbar omständighet.

Miljötillstånd behövs dock alltid för verksamhet som

För verksamhet som avses i 28 § 2 mom. 4 punkten behövs det inte miljötillstånd med stöd av den bestämmelsen, när det är fråga om att

(17.6.2011/647)

Miljötillstånd behövs inte heller för annan i 28 § 2 mom. 4 punkten avsedd återvinning av avfall eller för bortskaffande av annat avfall än farligt avfall på den plats där det uppkommit, om bestämmelser om miljöskyddskraven för dessa verksamheter har utfärdats genom förordning av statsrådet med stöd av 14 § i avfallslagen eller 12 § 1 mom. i denna lag. (17.6.2011/647)

Om det finns miljötillstånd för verksamhet enligt 2 mom. i denna paragraf när den förordning av statsrådet som utfärdats med stöd av 12 § 1 mom. tillämpas, förfaller miljötillståndet.

Regionförvaltningsverket ska avgöra en ansökan om miljötillstånd, om

Den kommunala miljövårdsmyndigheten avgör andra tillståndsansökningar än sådana som avses i 1 mom.

Om tillstånd för verksamheterna ska sökas i enlighet med 35 § 4 mom., avgörs ärendet om tillstånd för de olika verksamheterna av regionförvaltningsverket redan om en enda av verksamheterna är sådan att verket är behörigt att avgöra tillståndsärendet.

Närmare bestämmelser om verksamheter som avses i 1 mom. 1 och 2 punkten utfärdas genom förordning av statsrådet. (14.1.2011/13)

Tillståndsansökningar som gäller ändringar i verksamheten avgörs av den myndighet som är behörig att avgöra ansökningar om tillstånd för en motsvarande ny verksamhet.

Om en tillståndsansökan har anhängiggjorts hos den kommunala miljövårdsmyndigheten och det i samband med utredningen av ärendet framgår att verksamheten kan orsaka förorening av vattendrag, ska ärendet överföras till regionförvaltningsverket för avgörande. Den kommunala miljövårdsmyndigheten kan i enskilda fall överföra ett till dess beslutanderätt hörande tillståndsärende till regionförvaltningsverket för avgörande, om ärendet kräver sådan särskild sakkunskap som inte kan fås i kommunen. Ett tillståndsärende kan överföras till regionförvaltningsverket också av andra särskilda skäl.

En tillståndsansökan avgörs av den enligt 31 § behöriga tillståndsmyndighet inom vars verksamhetsområde verksamheten placeras. Om verksamheten innefattar nyttjande av ett område och den bedrivs inom flera än en tillståndsmyndighets verksamhetsområde, ska tillståndsansökan avgöras av den myndighet inom vars verksamhetsområde merparten av den verksamhet som orsakar utsläpp är placerad.

Om fiskerihushållningsvillkor som ingår i tillstånden för flera verksamheter som belastar samma vattendrag ska justeras samtidigt och det är ändamålsenligt att besluta om dem som en helhet, ska ärendet avgöras av det regionförvaltningsverk som är behörigt enligt 1 mom.

Regionförvaltningsverket avgör ett tillståndsärende som annars faller inom den kommunala miljövårdsmyndighetens behörighet, om verksamheten eller verksamheterna har placerats inom flera miljövårdsmyndigheters verksamhetsområde.

Tillståndsansökan ska lämnas till den behöriga tillståndsmyndigheten. (22.12.2009/1590)

Till ansökan skall fogas för tillståndsprövningen behövlig utredning om verksamheten och dess konsekvenser, om parterna samt om andra relevanta omständigheter, enligt vad som närmare föreskrivs genom förordning.

Om ansökan gäller verksamhet som avses i lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (468/1994) , skall till ansökan före beslutsfattandet fogas en sådan miljökonsekvensbeskrivning som avses i den nämnda lagen. Till ansökan skall dessutom vid behov fogas en sådan bedömning som avses i 65 § naturvårdslagen (1096/1996) .

Om det mellan flera tillståndspliktiga verksamheter som har placerats inom samma verksamhetsområde finns ett sådant tekniskt och funktionellt samband att det är nödvändigt att deras miljökonsekvenser eller avfallshantering granskas tillsammans, skall tillstånd för verksamheterna sökas samtidigt med olika tillståndsansökningar eller gemensamt med en enda tillståndsansökan. Tillstånd kan dock sökas separat, om ansökan inte gör det nödvändigt att justera det giltiga tillståndet för andra verksamheter. (21.4.2005/252)

Regionförvaltningsverket ska begära utlåtande av den kommun där den i ansökan avsedda verksamheten ska placeras och av den närings-, trafik- och miljöcentral inom vars verksamhetsområde verksamhetens miljökonsekvenser kan uppträda samt vid behov av kommunerna inom det område som påverkas av verksamheten.

Utöver vad som bestäms i 1 mom. ska tillståndsmyndigheten begära utlåtande om ansökan av

Tillståndsmyndigheten kan även inhämta andra behövliga utredningar i saken.

Tillståndsmyndigheten skall innan den avgör ett ärende ge dem vilkas rätt eller fördel saken kan beröra ( parterna ) tillfälle att framställa anmärkningar med anledning av tillståndsärendet.

Andra än parterna skall ges tillfälle att framföra sin åsikt.

Tillståndsmyndigheten skall informera om en tillståndsansökan genom att under minst 30 dagar kungöra den på de berörda kommunernas anslagstavlor så som anges i lagen om offentliga kungörelser (34/1925) . Den regionala miljöcentralen och miljötillståndsverket skall likaså kungöra tillståndsansökan på sina anslagstavlor. Av kungörelsen skall framgå de omständigheter som närmare anges i förordning. Om offentliggörandet av kungörelsen skall annonseras i minst en tidning med allmän spridning inom det område som påverkas av verksamheten, om inte ärendet är av ringa betydelse eller annonsering annars är uppenbart onödig.

Kungörelsen skall särskilt för sig delges de parter som saken speciellt berör.

I fråga om hörande gäller i övrigt förvaltningslagen. När det gäller en samfällighets icke konstituerade delägarlag ska 11 kap. 11 § 2 mom. i vattenlagen tillämpas på delgivningen. (27.5.2011/588)

En miljötillståndsansökan som gäller förorening av vatten samt en för samma verksamhet gjord tillståndsansökan enligt vattenlagen och en ansökan om nyttjanderätt som avses i 31 § 1 mom. 3 punkten i denna lag ska behandlas tillsammans och avgöras genom samma beslut, om detta inte av särskilda skäl ska anses vara onödigt. Gemensam behandling behövs inte om verksamheten utöver miljötillstånd kräver enbart i 4 kap. i vattenlagen avsett tillstånd att ta ut vatten, förutsatt att det inte finns något direkt vattenhushållningssamband mellan uttaget av vatten och återledning av vattnet till vattendraget. (27.5.2011/588)

Om det vid behandlingen av ett tillståndsärende framgår att det för verksamheten behövs tillstånd också enligt vattenlagen, skall sökanden inom en av tillståndsmyndigheten utsatt skälig tid lämna in en tillståndsansökan enligt vattenlagen. I annat fall avvisas den anhängiga tillståndsansökan utan prövning.

De ärenden som avses i 1 mom. skall behandlas enligt det förfarande som anges i vattenlagen, med beaktande av vad som i denna lag eller med stöd av den bestäms om tillståndsansökans och beslutets innehåll.

Behövliga undantag från de skyddsområdesbestämmelser som avses i 4 kap. 12 § i vattenlagen ska avgöras genom samma beslut som ett anhängigt miljötillståndsärende. (27.5.2011/588)

Om olika verksamheter som medför risk för förorening av miljön har en från tillståndsprövningens synpunkt avsevärd samfälld effekt och miljötillståndsärendena som gäller dessa verksamheter är anhängiga hos samma tillståndsmyndighet, skall ärendena behandlas och avgöras samtidigt, om detta inte av särskilda skäl skall anses vara onödigt.

Har ett tillståndsärende som gäller verksamheter enligt 35 § 4 mom. anhängiggjorts med olika tillståndsansökningar, skall ansökningarna behandlas och avgöras samtidigt med beaktande av den helhet som verksamheterna bildar. (21.4.2005/252)

Miljötillstånd skall beviljas om verksamheten uppfyller de krav som ställs i denna lag och i avfallslagen samt i de förordningar som har utfärdats med stöd av dem.

Tillståndsmyndigheten skall pröva utlåtandena och anmärkningarna i ärendet samt förutsättningarna för beviljande av tillstånd. Tillståndsmyndigheten skall också annars beakta vad som föreskrivs om bevakande av allmänt eller enskilt intresse.

Vid avgörandet av ett tillståndsärende ska iakttas naturvårdslagen och vad som bestäms med stöd av den. Om hamnens avfallshanteringsplan föreskrivs i miljöskyddslagen för sjöfarten. (29.12.2009/1676)

För att tillstånd ska kunna beviljas krävs det att verksamheten, med beaktande av tillståndsvillkoren och verksamhetens placering, inte i sig eller tillsammans med andra verksamheter

Verksamheten får inte placeras i strid med detaljplanen. Vid placeringen ska dessutom 6 § iakttas.

En verksamhetsutövare som behandlar avfall ska ha tillgång till tillräcklig sakkunskap med beaktande av verksamhetens art och omfattning.

Tillstånd ska förenas med behövliga villkor om

(17.6.2011/647)

Om det inom annan verksamhet än industriell verksamhet eller energiproduktion genom villkor som avses i 1 mom. på grund av verksamhetens natur inte är möjligt att i tillräcklig utsträckning hindra eller minska miljöolägenheter, kan tillståndet förenas med behövliga villkor om produktionskapacitet, inom produktionen förekommande födoämnen eller energiformer.

När tillståndsvillkoren meddelas ska man beakta verksamhetens natur, egenskaperna hos det område där verksamhetens konsekvenser uppträder, verksamhetens sammantagna miljöpåverkan, den betydelse som åtgärderna för att hindra förorening har för miljön som helhet samt de tekniska och ekonomiska förutsättningarna att genomföra åtgärderna. Tillståndsvillkor som gäller utsläppsgränsvärden samt hindrande och begränsning av utsläpp ska vara baserade på bästa tillgängliga teknik. I tillståndsvillkoren får verksamhetsutövaren dock inte åläggas att använda endast en viss bestämd teknik. Dessutom ska vid behov beaktas energi- och materialanvändningens effektivitet och beredskapen att förebygga olyckor och begränsa verkningarna av sådana. (17.6.2011/647)

När tillståndsvillkoren meddelas för sådana förbränningsanläggningar och gasturbiner vilkas bränsleeffekt är minst 50 megawatt skall möjligheten till kombinerad produktion av elenergi och värme beaktas, om detta är tekniskt och ekonomiskt genomförbart. Utgångspunkten för granskningen är energimarknadsläget och energidistributionssituationen. (15.11.2002/944)

Hör verksamheten till tillämpningsområdet för lagen om utsläppshandel (683/2004) , får i tillståndet inte meddelas utsläppsgränsvärden för de växthusgasutsläpp som avses i 2 § lagen om utsläppshandel, om dessa inte är nödvändiga för att garantera att betydande lokal förorening inte orsakas. (30.7.2004/684)

Den som bedriver avfallsbehandling ska ställa säkerhet för att garantera en adekvat avfallshantering samt kontroll och åtgärder som behövs när verksamheten avslutas eller efter avslutad verksamhet. Säkerhet behöver inte krävas av den som bedriver annan verksamhet än avstjälpningsplatsverksamhet, om de kostnader som avses bli täckta genom säkerheten när verksamheten avslutas är ringa med beaktande av avfallets mängd och beskaffenhet samt övriga omständigheter. Närmare bestämmelser om de situationer och faktorer som kan motivera att säkerhet inte behöver krävas får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Säkerheten ska vara tillräcklig för att de åtgärder som anges i 43 a § ska kunna vidtas med beaktande av verksamhetens omfattning och karaktär och de villkor som meddelas för verksamheten. Säkerheten för en avstjälpningsplats ska också täcka kostnaderna för uppföljning och kontroll efter det att avstjälpningsplatsen lagts ned och för övrig efterbehandling under en tid av minst 30 år, om inte verksamhetsutövaren visar att något annat räcker. Säkerheten för en deponi för utvinningsavfall ska också täcka kostnaderna för att ett markområde som anges närmare i en plan för hantering av utvinningsavfall och finns i det område som påverkas av deponin iståndsätts så att dess tillstånd blir tillfredsställande.

I miljötillståndet ska det bestämmas att verksamhetsutövaren höjer beloppet av säkerheten för avstjälpningsplatsen och för långtidsverksamhet av annat slag på ett sådant sätt att säkerheten hela tiden så väl som möjligt motsvarar de kostnader som skulle uppstå om verksamheten avslutades vid bedömningstillfället.

Statsrådet får utfärda närmare bestämmelser om hur säkerheten räknas ut och utökas. För småskaliga verksamheter kan det fastställas att säkerheten ska vara ett fast belopp som får vara högst 10 000 euro.

Miljötillstånd ska förenas med behövliga villkor om säkerhet enligt 43 a § och ställande av den. Som säkerhet godkänns borgen, försäkring och en pantsatt insättning. Den som ställer säkerheten ska vara ett kreditinstitut, en försäkringsanstalt eller något annat yrkesmässigt finansiellt institut med hemort i en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Säkerheten ska ställas till förmån för den behöriga tillsynsmyndigheten enligt miljötillståndet innan verksamheten inleds. En säkerhet för en deponi för utvinningsavfall ska ställas innan utvinningsavfall börjar deponeras på deponin.

Säkerheten ska vara giltig utan avbrott eller förnyad med jämna mellanrum i minst tre månader efter det att de åtgärder som täcks av säkerheten har vidtagits och anmälts till tillsynsmyndigheten. Om säkerhetens giltighet förnyas ska det göras innan den föregående giltighetsperioden löper ut. En säkerhet för en avstjälpningsplats ska vara giltig tills den kontroll och den efterbehandling av annat slag som följer på att avstjälpningsplatsen lagts ned har upphört.

Tillståndsmyndigheten ska på ansökan frigöra en säkerhet när verksamhetsutövaren har uppfyllt de förpliktelser som föreskrivits för eller ålagts den. En säkerhet kan också frigöras delvis.

Om utsläpp av avloppsvatten eller andra ämnen kan ha konsekvenser som avses i 3 kap. 14 § i vattenlagen, ska miljötillståndet förenas med behövliga villkor om fiskevårdsskyldighet eller fiskerihushållningsavgift. På villkoren tillämpas 3 kap. 14, 15 och 22 § i vattenlagen. I beslut som gäller en plan för fullgörande av fiskevårdsskyldighet och beslut som gäller en plan för användning av fiskerihushållningsavgift får omprövning begäras hos regionförvaltningsverket så som föreskrivs i 15 kp. 1 § 3 mom. i vattenlagen.

Tillståndet ska dessutom förenas med behövliga villkor om avfall och avfallshantering för iakttagande av avfallslagen och bestämmelser som utfärdats med stöd av den. Tillståndet ska vid behov förenas med villkor om att blandat kommunalt avfall som är avsett att återvinnas eller bortskaffas och vars hantering kommunen enligt 32 § i avfallslagen är skyldig att ordna eller annat avfall som är avsett att bortskaffas ska föras till en behandlingsanläggning som avses i 19 § 2 mom. i den lagen. På verkställigheten av villkoren tillämpas denna lag.

Tillstånd för behandling av avfall kan begränsas till att gälla behandling av ett visst slag av avfall. I ett tillstånd som gäller återvinning eller bortskaffande av blandat kommunalt avfall vars hantering kommunen enligt 32 § i avfallslagen är skyldig att ordna eller bortskaffande av annat avfall kan det vid behov anges som villkor att endast avfall från ett visst område får behandlas i verksamheten.

Tillståndsmyndigheten får i miljötillståndet meddela en bestämmelse som avviker från kravet i en statsrådsförordning som utfärdats med stöd av 14 § i avfallslagen på de grunder som där anges. Bestämmelsen får också meddelas med anledning av en särskild ansökan i tillämpliga delar med iakttagande av vad som föreskrivs om behandlingen av en tillståndsansökan.

I ett miljötillstånd för gruvdrift, verksamhet som är jämförbar med gruvdrift, anrikningsanläggning, stenbrott, annan stenbrytning, stenkrossning och torvutvinning ska det dessutom meddelas nödvändiga villkor om det avfall som uppkommer vid lösgörande av organiska eller oorganiska substanser som förekommer naturligt i berggrunden eller i marken eller vid lagring, anrikning eller annan förädling av dessa ( utvinningsavfall ) samt villkor om planen för hantering av utvinningsavfall inom verksamheten och iakttagandet av planen.

I ett tillstånd för ett område som används för deponering av utvinningsavfall ( deponi för utvinningsavfall ) ska det dessutom meddelas nödvändiga villkor om anläggandet, skötseln, stängningen och eftervården av deponin samt villkor om en intern räddningsplan för deponin för utvinningsavfall, om deponin kan medföra allvarlig fara för människors hälsa, egendom eller miljön på grund av felaktig verksamhet eller deponins strukturella stabilitet eller på grund av problemavfall eller hälso- och miljöfarliga kemikalier som deponerats där ( deponi för utvinningsavfall som medför risk för storolycka ). Vid definitionen av en deponi för utvinningsavfall beaktas den risk som deponin medför, ursprunget och beskaffenheten av det utvinningsavfall som deponeras och deponeringstiden. Närmare bestämmelser om definitionen av deponier för utvinningsavfall och bedömning av den risk för storolycka som en deponi medför utfärdas genom förordning av statsrådet.

I ett miljötillstånd för avskiljning av koldioxid ska det meddelas behövliga villkor för iakttagandet av bestämmelserna om koldioxidströmmar i 5 och 6 § i lagen om avskiljning och lagring av koldioxid (416/2012) .

Tillståndet ska förenas med behövliga villkor om driftskontroll, kontroll av verksamhetens utsläpp och miljöpåverkan samt kontroll av miljöns tillstånd efter avslutad verksamhet. Tillståndet ska dessutom förenas med behövliga villkor om uppföljning och kontroll av avfallshanteringen i enlighet med 120 § i avfallslagen samt om en plan för uppföljning och kontroll av avfallsbehandlingen och iakttagandet av den. För utförandet av kontroller ska tillståndet innehålla bestämmelser om mätmetoder och mätfrekvenser. I tillståndet ska det också anges hur uppföljnings- och kontrollresultaten ska bedömas och hur de ska ges in till tillsynsmyndigheten. Verksamhetsutövaren kan också åläggas att lämna andra uppgifter som behövs för tillsynen.

Det som i övervakningsprogram för vattnens eller den marina miljöns status som avses i lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen har ansetts behövas för övervakningen ska beaktas när villkor meddelas om kontrollen av verksamhetens påverkan på vattnen och havet. Uppgifterna från kontrollen av verksamheten kan utnyttjas vid övervakningen och utarbetandet av förvaltningsplaner och havsförvaltningsplanen enligt lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen.

Tillståndsmyndigheten eller av denna förordnad myndighet kan vid behov ålägga flera tillståndshavare att gemensamt kontrollera sina verksamheters miljöpåverkan ( samordnad recipientkontroll ) eller för kontrollen av verksamheten godkänna deltagande i övervakningen inom området. Den samordnade recipientkontrollen kan gälla kontroll som grundar sig på denna lag och vattenlagen.

I tillståndet kan verksamhetsutövaren åläggas att för godkännande förelägga tillståndsmyndigheten eller en myndighet som utsetts av den en plan för en närmare organisering av den i 1 eller 3 mom. avsedda uppföljningen och kontrollen i så god tid att uppföljningen och kontrollen kan inledas samtidigt som verksamheten inleds eller vid någon annan tidpunkt som är ändamålsenlig med tanke på konsekvenserna av verksamheten. Uppföljnings- och kontrollvillkoren samt den godkända uppföljnings- och kontrollplanen kan vid behov ändras trots att tillståndet är i kraft. Den myndighet som har godkänt den samordnade recipientkontrollen ska ändra beslutet, om en ny verksamhetsutövare har ålagts att delta i den samordnade recipientkontrollen.

I sådana fall som avses i 3 och 4 mom. ska beslut fattas med iakttagande i tillämpliga delar av vad som föreskrivs om miljötillstånd, om inte beslutet fattas i samband med att tillståndet beviljas eller ändras. Beslutet kan ändras på tjänstens vägnar eller på yrkande av tillståndshavaren, tillsynsmyndigheten, en myndighet som bevakar allmänt intresse, kommunen eller en part som orsakas olägenhet. Beslutet meddelas efter anslag och information om beslutet ska ges på det sätt som enligt 53 och 54 § gäller för miljötillståndsbeslut och information om dem. Beslut med anledning av en begäran om omprövning meddelas enligt 53 § 1 mom. efter anslag och information om beslutet ska ges med iakttagande av 53 och 54 §.

Omprövning av beslut enligt 4 mom. som fattats av en myndighet som tillståndsmyndigheten utsett får begäras skriftligen hos tillståndsmyndigheten inom 30 dagar från det att beslutet meddelades. Begäran om omprövning framställs hos regionförvaltningsverket, om kontrollskyldigheten i fråga om någon verksamhet som omfattas av samordnad recipientkontroll har baserat sig på ett beslut som regionförvaltningsverket meddelat. Som begäran om omprövning kan också en sådan meningsskiljaktighet behandlas som gäller fördelningen av kostnaderna för den samordnade recipientkontrollen. Beslut med anledning av en begäran om omprövning meddelas enligt 53 § 1 mom. efter anslag, och information om beslutet ska ges med iakttagande av 53 och 54 §. Ändring i beslut med anledning av en begäran om omprövning får sökas så som anges i 96 §.

Om industriavloppsvatten leds till ett reningsverk för avloppsvatten från tätbebyggelse, skall miljötillståndet vid behov förenas med villkor om förbehandling av avloppsvattnet, enligt vad som närmare bestäms genom förordning.

I miljötillståndet är det möjligt att bevilja rätt att leda in avloppsvatten i ett dike eller en rännil på någon annans område, om avledningen inte medför oskälig olägenhet för andra och är motiverad i tekniskt och ekonomiskt avseende. Rätt att leda in avloppsvatten i ett öppet dike eller en rännil får inte beviljas, om diket eller rännilen befinner sig i omedelbar närhet av en tomt, en byggplats, en badstrand eller något motsvarande område för särskilt bruk. Bestämmelser om skyldigheten att underhålla bädden och kostnadsansvaret för vattenavledningen för den som avleder avloppsvatten finns i 103 c §.

Om avledningen av avloppsvatten förutsätter att ett avloppsrör eller dike anläggs på någon annans område och denne inte ger sitt samtycke, ska i tillståndet under de förutsättningar som avses i 1 mom. beslutas om beviljande av nyttjanderätt till det område som behövs. På ersättning för skada, olägenhet och annan förlust av förmån tillämpas 13 kap. i vattenlagen. På nyttjanderätten tillämpas 2 kap. 12 och 13 § och 17 kap. i vattenlagen.

Måste det för avledning av avloppsvatten enligt denna paragraf anläggas ett dike eller ett rör under en landsväg, gata, järnväg eller annan rälsbana eller under en kabel eller ett gasrör, ska för ärendet behövliga villkor förenas med tillståndet. I fråga om anläggande och underhåll av ett dike eller rör gäller vad som bestäms i 5 kap. 13 § i vattenlagen. Är det med beaktande av ärendets omfattning eller av någon annan orsak inte möjligt att avgöra ärendet i samband med miljötillståndet, ska ärendet på tjänstens vägnar hänskjutas till avgörande vid en dikningsförrättning eller till den kommunala miljövårdsmyndigheten så som bestäms i 5 kap. 4 och 5 § i vattenlagen.

Tillståndet ska i enlighet med vattenlagen vid behov förenas med villkor om byggande av avloppsrör och om den nyttjanderätt som behövs för ändamålet. Villkoret meddelas med iakttagande av 3 kap. i vattenlagen. På ersättning för skada, olägenhet och annan förlust av förmån tillämpas 13 kap. i vattenlagen. På nyttjanderätten tillämpas 2 kap. 12 och 13 § och 17 kap. i vattenlagen.

Verksamheten får inte strida mot sådana för verksamhetsutövaren bindande förpliktelser som följer av riksomfattande planer och program som avses i 26 § 1 mom. I ett tillstånd som gäller en tillståndspliktig behandlingsanläggning eller behandlingsplats för avfall ska beaktas de regionala avfallsplaner som avses i 88 § i avfallslagen. I tillståndet ska dessutom i tillräcklig utsträckning beaktas sådana andra planer som har godkänts med stöd av 26 § 1 mom. (17.6.2011/647)

I tillståndet ska vid bedömning av betydande förorening enligt 42 § 1 mom. 2 punkten beaktas vad som har sagts om de omständigheter som berör vattnens och den marina miljöns status och användning inom projektets influensområde i den förvaltningsplan eller havsförvaltningsplan som avses i lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen. I tillståndet ska vid bedömning av lämpligheten av verksamhetens placering enligt 6 § 2 mom. i denna lag samt vid meddelande av tillståndsvillkor som behövs för att förebygga olyckor enligt 43 § 3 mom. beaktas vad som har sagts om verksamhetens placeringsplats och influensområde i en riskhanteringsplan som avses i lagen om hantering av översvämningsrisker (620/2010) . (25.3.2011/273)

Ett tillståndsvillkor kan vara strängare än ett specificerat minimikrav i fråga om miljöskyddet enligt en förordning av statsrådet som har utfärdats med stöd av denna lag eller avfallslagen

Miljötillstånd beviljas, beroende på sakens natur, tills vidare eller för viss tid.

Av tillståndsbeslutet skall framgå grunderna för avgörandet samt beslutsmotiven. I beslutet skall tas ställning till sådana specificerade yrkanden som har framställts i utlåtanden och anmärkningar.

Om lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning tillämpas på ett projekt, ska det framgå av tillståndsbeslutet hur bedömningen har beaktats vid tillståndsprövningen. Av tillståndsbeslutet ska dessutom framgå hur förvaltningsplanerna och havsförvaltningsplanen enligt lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen och riskhanteringsplanerna enligt lagen om hantering av översvämningsrisker har beaktats. (25.3.2011/273)

Närmare bestämmelser om tillståndsbeslutets innehåll utfärdas genom förordning.

Ett beslut som gäller ett tillstånd meddelas efter anslag, och beslutet anses ha kommit dem som har rätt att överklaga till kännedom när det meddelades.

Information om meddelande av ett beslut enligt 1 mom. skall ges på anslagstavlan hos den myndighet som fattat beslutet före den dag beslutet meddelas. Informationen skall innehålla uppgift om myndigheten, ärendets natur, den dag då beslutet meddelas och besvärstiden. Informationsmeddelandet skall vara uppsatt på anslagstavlan hos den myndighet som fattat beslutet under minst den tid inom vilken beslutet kan överklagas genom besvär. Beslutet skall vara tillgängligt den dag det enligt informationsmeddelandet meddelas.

Beslutet skall tillställas sökanden och dem som uttryckligen har bett att få beslutet samt tillsynsmyndigheterna och de myndigheter som bevakar allmänt intresse i ärendet. De som har framställt anmärkning i ärendet eller särskilt har bett om att bli underrättade samt de som enligt 38 § 2 mom. har delgivits tillståndsansökan genom särskild delgivning skall dessutom underrättas om att beslutet ges. Om en anmärkning har undertecknats av flera kan endast den första undertecknaren tillställas beslutet eller underrättas om att beslutet ges.

Uppgift om beslutet skall utan dröjsmål offentliggöras i den kommun där verksamheten skall placeras och i andra kommuner där verksamhetens effekter kan uppträda. Uppgift om beslutet skall dessutom publiceras i minst en tidning med allmän spridning inom det område som påverkas av verksamheten, om inte ärendet är av ringa betydelse eller publicering annars är uppenbart onödig.

Ett för viss tid beviljat tillstånd upphör att gälla vid utgången av den utsatta tiden, om inte något annat anges i tillståndsbeslutet.

I ett tillstånd som gäller tills vidare ska föreskrivas när en ansökan om justering av tillståndsvillkoren senast ska göras och vilka utredningar som då ska läggas fram, om inte en sådan föreskrift ska anses vara uppenbart onödig. Tillståndsvillkoren ska dock justeras regelbundet om tillståndet gäller tillståndspliktig verksamhet enligt rådets direktiv (96/61/EG) om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar. Vid prövningen av villkor om justering eller av tidsbegränsning av tillstånd ska förvaltningsplanerna och havsförvaltningsplanen samt tillhörande åtgärdsprogram enligt lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen beaktas. Av särskilda skäl kan en föreskrift om justering av tillståndsvillkoren tas in också i ett tillstånd som beviljas för viss tid. Den myndighet som har beviljat tillståndet ska i tillämpliga delar behandla ärendet som en tillståndsansökan. (25.3.2011/273)

I tillståndet kan av särskilda skäl bestämmas att tillståndsmyndigheten med stöd av sådan utredning som avses i 43 § 1 mom. 5 punkten kan precisera tillståndsvillkoren eller komplettera tillståndet.

Om genom en förordning utfärdas bestämmelser som är strängare än villkoren i ett tillstånd som redan har beviljats med stöd av denna lag eller avfallslagen eller sådana bestämmelser om tillståndets giltighet eller justering som avviker från tillståndet, skall förordningen iakttas utan hinder av tillståndet.

Den myndighet som har beviljat ett tillstånd kan besluta att detta upphör att gälla, om

Ärendet skall i tillämpliga delar behandlas som en tillståndsansökan. Ärendet kan anhängiggöras av tillståndsmyndigheten på eget initiativ, av en tillsynsmyndighet, av verksamhetsutövaren, av kommunen eller av någon som orsakas olägenhet.

Den myndighet som har beviljat ett tillstånd skall på ansökan av tillståndshavaren, en tillsynsmyndighet, den myndighet som bevakar allmänt intresse eller den som orsakats olägenhet ändra tillståndet, om

När det gäller ändring av fiskevårdsskyldighet eller fiskerihushållningsavgift gäller vad som föreskrivs i 3 kap. 22 § i vattenlagen. Om det vid ett sådant ersättningsförfarande som avses i 68 § i denna lag har framkommit ny utredning om grunderna för fiskevårdsskyldigheten eller fiskerihushållningsavgiften, kan regionförvaltningsverket samtidigt på tjänstens vägnar ta upp ändringen av skyldigheten eller avgiften till behandling oberoende av vad som annars föreskrivs om ändring och översyn av villkor. (27.5.2011/588)

Ärendet skall i tillämpliga delar behandlas som en tillståndsansökan.

Den myndighet som har beviljat ett tillstånd kan på initiativ av en tillsynsmyndighet återkalla tillståndet, om

Ärendet skall i tillämpliga delar behandlas som en tillståndsansökan.

Verksamhetsutövaren ska till den kommunala miljövårdsmyndigheten göra en skriftlig anmälan om åtgärder eller händelser som orsakar tillfälligt buller eller skakningar, såsom byggande eller offentliga tillställningar, om bullret eller skakningarna kan antas bli speciellt störande. Om ett projekt genomförs på flera kommuners område, ska anmälan göras till den närings-, trafik- och miljöcentral inom vars verksamhetsområde bullret eller skakningarna huvudsakligen framträder. (22.12.2009/1590)

Anmälan behöver emellertid inte göras om verksamhet som förutsätter miljötillstånd, om verksamhet i anslutning till privata hushåll eller om försvarsmaktens verksamhet och inte heller om sådan tillfällig verksamhet för vilken kommunen med stöd av 19 § har utfärdat miljöskyddsföreskrifter och samtidigt bestämt att någon anmälningsskyldighet inte föreligger.

Anmälan skall göras i god tid innan åtgärden vidtas eller verksamheten inleds, likväl senast 30 dygn före denna tidpunkt, om inte en kortare tid bestäms i de kommunala miljöskyddsföreskrifterna.

Sådan verksamhet av försöksnatur som avses i 30 § 3 mom. förutsätter en skriftlig anmälan till den behöriga miljötillståndsmyndigheten senast 30 dygn innan verksamheten inleds.

Om det på grund av en olycka eller produktionsstörning, rivning av en konstruktion eller anläggning eller av någon annan därmed jämförbar orsak uppstår utsläpp eller avfall i en utsträckning som medför direkt och uppenbar risk för förorening av miljön eller som på grund av avfallets mängd eller beskaffenhet föranleder särskilda avfallshanteringsåtgärder, skall den för verksamheten ansvarige eller avfallsinnehavaren utan dröjsmål underrätta tillsynsmyndigheten om saken.

Om det av någon annan än i 1 mom. avsedd orsak som är oberoende av verksamheten eller av någon oförutsebar orsak uppkommer en oväntad situation som leder till att tillståndsvillkoren tillfälligt inte kan uppfyllas, skall verksamhetsutövaren underrätta tillsynsmyndigheten om saken.

En anhängig anmälan som avses i 60 och 61 § skall offentliggöras och parterna skall höras i enlighet med förvaltningslagen, om den anmälda verksamheten väsentligt kan påverka allmänt eller enskilt intresse. En anhängig anmälan som avses i 62 § skall offentliggöras och parterna skall höras på motsvarande sätt, om det finns särskilda skäl till detta.

En myndighet ska med anledning av en sådan anmälan som avses i 60–62 § meddela ett beslut som kan innehålla behövliga föreskrifter om hindrande av förorening av miljön till följd av verksamheten, kontroll av verksamheten, information till det berörda områdets invånare samt om fullgörande av skyldigheterna enligt avfallslagen i samband med anordnandet av verksamheten. Myndigheten kan förbjuda eller avbryta annan verksamhet än sådan som bedrivs med stöd av tillstånd, om det inte är möjligt att genom föreskrifterna i tillräcklig utsträckning minska de betydande olägenheter som orsakas ett allmänt eller enskilt intresse. Beslutet meddelas efter anslag, och information om beslutet ska ges på det sätt som i 53 och 54 § föreskrivs om hur ett miljötillståndsbeslut ges och om information om miljötillståndsbeslut. (9.4.2010/253)

Föreskrifter kan meddelas eller en verksamhet förbjudas även om anmälningsskyldigheten har försummats.

I de situationer som avses i 62 § kan tillsynsmyndigheten på de villkor som den bestämmer godkänna en nödvändig, kortvarig avvikelse från en skyldighet som grundar sig på denna lag eller avfallslagen. Avvikelsen får inte medföra olägenhet för hälsan eller betydande förorening av miljön eller risk för detta. Beslut om avvikelse fattas av närings-, trafik- och miljöcentralen, om det faller inom regionförvaltningsverkets behörighet att behandla tillståndsärendet. Efter avvikelsen ska tillsynsmyndigheten vid behov inleda ärendet hos tillståndsmyndigheten så som i 58 § föreskrivs om ändring av tillståndsvillkoren. (22.12.2009/1590)

Ett beslut som meddelas med anledning av en anmälan ska förenas med behövliga föreskrifter om en plan för hantering av utvinningsavfall och iakttagande av planen. (23.5.2008/346)

I fråga om förbränningsanläggningar eller gasturbiner vilkas bränsleeffekt är minst 50 megawatt ska verksamhetsutövaren omedelbart göra en anmälan till närings-, trafik- och miljöcentralen och den kommunala miljövårdsmyndigheten om utrustningen för rening av rökgaser fungerar dåligt eller havererar samt om störningar i tillgången på bränsle. Närmare bestämmelser om anmälan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Närings-, trafik- och miljöcentralen kan med anledning av en anmälan meddela ett beslut som kan innehålla föreskrifter beträffande anläggningens verksamhet eller förbjuda eller avbryta verksamheten, om detta behövs för genomförande av skyldigheterna enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/80/EG om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar. Beslutet meddelas efter anslag, och om beslutet ska informeras så som i 53 och 54 § föreskrivs om hur ett miljötillståndsbeslut ges och om information om miljötillståndsbeslut. Närmare bestämmelser om utövandet av närings-, trafik- och miljöcentralens här avsedda behörighet utfärdas genom förordning av statsrådet.

En anmälan om sådan verksamhet som avses i 30 § 1 mom. och som det enligt 30 § 4 mom. inte behövs miljötillstånd för ska lämnas till den kommunala miljövårdsmyndigheten för registrering i det datasystem för miljövårdsinformation som avses i 27 §. Anmälan ska lämnas in senast 90 dagar innan verksamheten inleds.

En anmälan om sådan annan än i 1 mom. avsedd verksamhet för vilken miljötillstånd inte behövs ska i god tid innan verksamheten inleds lämnas till närings-, trafik- och miljöcentralen för registrering i det datasystem för miljövårdsinformation som avses i 27 §, om

Anmälan ska innefatta sådana uppgifter om verksamhetsutövaren, verksamheten och dess verkningar samt om verksamhetsstället som behövs för registreringen. Närmare bestämmelser om innehållet i anmälan kan utfärdas genom förordning av statsrådet. Myndigheten ska underrätta den som lämnat in anmälan om att verksamheten har registrerats.

En anmälan om en hamn ska göras till datasystemet för miljövårdsinformation så som föreskrivs i miljöskyddslagen för sjöfarten (1672/2009) . Anmälan ska omfatta en avfallshanteringsplan, som ska följas efter det att hamnen har registrerats i datasystemet för miljövårdsinformation. Den kommunala miljövårdsmyndigheten ska underrättas om registreringen och om avfallshanteringsplanen.

Den registrerade verksamheten ska uppfylla de krav som ställs i förordning av statsrådet eller i den plan som avses i 26 §. Tillsynsmyndigheten ska lämnas de uppgifter som behövs för uppföljningen av verksamheten. Närmare bestämmelser om uppföljningen av verksamheten kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Om ett miljötillstånd förfaller med stöd av 30 § 2 mom. eller 30 a § 3 mom., ska myndigheten registrera verksamheten i det datasystem som avses i 27 § och underrätta verksamhetsutövaren om detta.

När det gäller ersättning för miljöskador orsakade av verksamhet som avses i denna lag tillämpas lagen om ersättning för miljöskador (737/1994) . På ersättningsärenden i samband med förorening av vattendrag tillämpas likväl dessutom detta kapitel.

Vad som i detta kapitel föreskrivs om vattendrag gäller i tillämpliga delar också diken, källor och konstgjorda vattenområden samt sådana rännilar som avses i 1 kap. 3 § 1 mom. 6 punkten i vattenlagen. (27.5.2011/588)

När tillståndsmyndigheten beviljar miljötillstånd skall den samtidigt, om inte något annat följer av 68 §, på tjänstens vägnar bestämma om ersättning för skador som verksamheten orsakar genom förorening av vattendrag. Härvid tillämpas inte 9 § lagen om ersättning för miljöskador. Ersättningen skall bestämmas med beaktande av vad som i 55 § bestäms om tillståndets tidsbundenhet och om möjligheten att justera villkoren i ett tillstånd som har beviljats tills vidare.

Om en detaljerad utredning av de skador som en verksamhet orsakar skulle innebära att avgörandet av ett tillståndsärende fördröjs oskäligt, kan regionförvaltningsverket avgöra tillståndsärendet till den del detta gäller beviljandet av tillstånd och uppskjuta avgörandet av ärendet till en senare tidpunkt till den del det gäller ersättning för sådana i 67 § avsedda skador som orsakas av verksamheten. Ersättning för beviljande av sådan nyttjanderätt som avses i 49 § ska emellertid bestämmas i samband med tillståndet.

Regionförvaltningsverket kan också bestämma att frågan om ersättning för de skador som orsakas av verksamheten till någon del ska avgöras senare, om det saknas behövlig utredning eller annars finns särskild anledning därtill. Den som erhåller tillstånd ska härvid åläggas att inhämta behövlig utredning och hos regionförvaltningsverket ansöka om komplettering av ersättningsavgörandet.

I ett tillståndsbeslut som avses i 68 § ska andra sökande än staten, en kommun eller en samkommun åläggas att innan den i tillståndet angivna verksamheten inleds eller, om den redan har inletts, inom en av tillståndsmyndigheten bestämd tid ställa godtagbar säkerhet för att de skador som verksamheten orsakar blir ersatta. I fråga om ställande och frigivande av säkerhet samt justering av säkerhetsbeloppet gäller 11 kap. 20 § i vattenlagen.

Om fullföljdsdomstolen ändrar ett miljötillståndsbeslut så att det blir nödvändigt att ändra ett ersättningsavgörande, skall domstolen helt eller delvis överföra ersättningsfrågan till tillståndsmyndigheten för behandling, om domstolen inte själv kan ändra ersättningsavgörandet.

Regionförvaltningsverket kan i samband med ett tillståndsärende som gäller förorening av vattendrag behandla också ett yrkande som gäller ersättning för skada som har orsakats av den i ansökan avsedda verksamheten före avgörandet av tillståndsärendet, om avgörandet inte på grund därav fördröjs väsentligt. Om yrkandet inte behandlas i samband med tillståndsärendet, ska regionförvaltningsverket behandla det som ett separat ärende.

Ersättning för skada som inte hade förutsetts när tillståndet beviljades kan utan hinder av det tidigare avgörandet yrkas i en ansökan till regionförvaltningsverket. Samtidigt kan behandlas ett yrkande som gäller ersättning för skada som med avvikelse från tillståndet har orsakats genom samma åtgärd.

Tingsrätten ska utan prövning avvisa ett genom ett käromål anhängiggjort skadeståndsyrkande, om ett ersättningsärende som grundar sig på samma ärende är anhängigt hos tillståndsmyndigheten.

Allmän domstol avgör utan hinder av 71 och 72 § ersättningsyrkanden baserade på brott som gäller förorening av vattendrag. Regionförvaltningsverket ska avvisa ett ersättningsärende utan prövning om det brottmål som ersättningsyrkandet är baserat på är anhängigt vid tingsrätten.

Tingsrätten ska underrätta regionförvaltningsverket om att ett ersättningsärende som gäller förorening av vattendrag har blivit anhängigt.

Tingsrätten och fullföljdsdomstolen kan begära utlåtande av närings-, trafik- och miljöcentralen eller regionförvaltningsverket, om avgörandet av ärendet förutsätter särskild sakkunskap om miljöskydd eller vattenärenden.

I fråga om ersättningsansökningar och behandling av sådana samt i fråga om beslut i ersättningsärenden gäller i tillämpliga delar vad som i 35–38, 53 och 54 § bestäms om behandling av tillståndsansökningar.

För avgörande av ersättningsfrågor som gäller förorening av vattendrag kan det i enlighet med 11 kap. 16 § i vattenlagen beslutas att särskild utredning ska inhämtas. (27.5.2011/588)

På ersättningsärenden tillämpas dessutom 13 kap. 16–18 § i vattenlagen. (27.5.2011/588)

Den som genom sin verksamhet har orsakat förorening av mark eller grundvatten är skyldig att sanera marken och grundvattnet och återställa marken och grundvattnet i ett sådant skick att olägenhet för hälsan eller olägenhet eller risk för miljön undanröjs.

Om det inte kan utredas vem som har förorenat marken eller om förorenaren inte anträffas eller inte kan förmås att uppfylla sin saneringsskyldighet och om föroreningen har skett med samtycke av områdets innehavare eller om denne har eller borde ha känt till områdets skick vid förvärvet, skall innehavaren sanera marken till den del som detta inte är uppenbart oskäligt. Områdets innehavare svarar under samma förutsättningar också för saneringen av förorenat grundvatten, om föroreningen är en följd av att marken har förorenats.

Till den del det förorenade områdets innehavare inte kan åläggas att sanera den förorenade marken skall kommunen utreda saneringsbehovet och sanera marken.

Om det i marken eller grundvattnet har kommit ut ämnen som kan orsaka förorening, skall den som förorsakat detta omedelbart underrätta en tillsynsmyndighet om saken.

Om mark eller grundvatten uppenbarligen har förorenats, kan närings-, trafik- och miljöcentralen ålägga den som enligt 75 § svarar för saneringen att utreda det förorenade områdets storlek samt saneringsbehovet. Åläggandet ska i tillämpliga delar meddelas med iakttagande av 13 kap.

Vid bedömning av behovet av sanering av mark och grundvatten som förorenats ska hänsyn tas till det förorenade områdets, dess omgivnings och grundvattnets nuvarande eller framtida användning samt den eventuella fara eller olägenhet för hälsan eller miljön som föroreningen medför.

Behandling av förorenade marksubstanser förutsätter miljötillstånd.

Sanering av mark på ett förorenat område eller avlägsnande av förorenade marksubstanser för bortforsling och behandling någon annanstans enligt 1 mom. kan emellertid inledas efter anmälan om saken till närings-, trafik- och miljöcentralen, om

Närings-, trafik- och miljöcentralen granskar anmälan och fattar beslut med anledning av den. Beslutet kan förenas med behövliga föreskrifter om hur verksamheten ska ordnas och om tillsynen. Beslutet meddelas efter anslag, och om beslutet ska informeras så som i 53 och 54 § föreskrivs om hur ett miljötillståndsbeslut ges och om information om miljötillståndsbeslut.

Genom förordning av statsrådet kan närmare bestämmelser utfärdas om anmälan och det beslut som ska fattas med anledning av den.

Närings-, trafik- och miljöcentralen ska meddela åläggande om sanering av mark eller grundvatten, om den som enligt 75 § är ansvarig för saneringen inte gör något åt saken. Åläggandet ska i tillämpliga delar meddelas med iakttagande av 13 kap.

I det beslut som avses i 1 mom. kan myndigheten samtidigt bestämma vilka andra åtgärder som behöver vidtas för att återställa miljön i dess ursprungliga skick eller för att minska eller undanröja olägenheter. Om saneringen förutsätter behandling av marksubstanser på det förorenade området, ska åläggandet meddelas i tillämpliga delar med iakttagande av bestämmelserna om miljötillstånd och bestämmelserna i 13 kap.

Miljöministeriet kan på ansökan av kommunen och efter att ha hört närings-, trafik- och miljöcentralen samt regionförvaltningsverket besluta att den kommunala miljövårdsmyndigheten ska vara behörig myndighet i sådana ärenden som gäller förorenad mark som avses i detta kapitel, med undantag av 75 § 3 mom. Beslutet kan ges för viss tid och det kan av särskilda skäl ändras. I beslutet får ändring inte sökas genom besvär.

Sådana i 1 mom. avsedda ärenden som anhängiggjorts hos närings-, trafik- och miljöcentralen innan beslutet om delegering av beslutanderätt har fattats ska slutbehandlas vid närings-, trafik- och miljöcentralen och ärenden som anhängiggjorts hos regionförvaltningsverket ska slutbehandlas vid regionförvaltningsverket.

Den som har miljötillstånd skall utan dröjsmål underrätta tillsynsmyndigheten om ett permanent eller långvarigt avbrott i verksamheten samt om ändringar som är väsentliga för tillsynen.

Om tillståndshavaren byts skall den nya tillståndshavaren anmäla att så skett.

Närings-, trafik- och miljöcentralen kan bevilja en verksamhetsutövare rätt att på en annans område kontrollera en verksamhets miljöpåverkan samt miljökvaliteten, om områdets ägare eller innehavare inte har gett sitt samtycke till detta.

En förutsättning för beviljande av kontrollrätt är att kontrollen inte medför nämnvärd olägenhet. Områdets ägare eller innehavare ska ges tillfälle att bli hörd i ärendet.

En myndighet som avses i denna lag eller en av denna förordnad tjänsteman eller tjänsteinnehavare har rätt att i tillsynssyfte och för verkställigheten av denna lag

Sådan i 1 mom. avsedd rätt som inte är förenad med utövning av offentlig makt har också andra personer som myndigheten har förordnat.

I 1 mom. avsedda åtgärder får inte vidtas i hemfridsskyddade utrymmen, om inte åtgärderna är nödvändiga för att skydda liv, hälsa, egendom eller miljön. Bestämmelser om inspektion av bostäder finns i hälsoskyddslagen.

Tillsynsmyndigheten kan

När det gäller tillståndspliktig verksamhet meddelas åläggandet av närings-, trafik- och miljöcentralen, om den behöriga tillståndsmyndigheten är regionförvaltningsverket eller detta med stöd av 33 § har beviljat miljötillståndet, och i annat fall den kommunala miljövårdsmyndigheten.

Om åläggandet gäller tillståndspliktig verksamhet och tillståndsärendet enligt 39 § ska undergå gemensam behandling, meddelas åläggandet enligt bestämmelserna om förvaltningstvång i 14 kap. i vattenlagen. Om åläggandet gäller endast iakttagandet av en förpliktelse som anges i denna lag eller i bestämmelser som har utfärdats med stöd av den, ska det emellertid meddelas i enlighet med denna lag. (27.5.2011/588)

Ett åläggande kan inte meddelas omedelbart för att verkställa 4 eller 6 §.

Om en överträdelse eller försummelse enligt 84 § 1 mom. 1 eller 2 punkten medför betydande förorening av vattendrag eller en naturskada som avses i 5 a § i naturvårdslagen ska närings-, trafik- och miljöcentralen, utöver vad som bestäms i 84 § 1 mom. i denna lag, ålägga verksamhetsutövaren att vidta hjälpåtgärder som avses i lagen om avhjälpande av vissa miljöskador (383/2009) .

Om betydande förorening av vattendrag eller en naturskada har orsakats av en olycka eller av något annat oförutsett, ska närings-, trafik- och miljöcentralen ålägga den verksamhetsutövare som orsakat skadan att vidta hjälpåtgärder som avses i lagen om avhjälpande av vissa miljöskador.

Vid en bedömning av hur betydande förorening enligt 84 a § av vattendraget är ska bland annat 50 § 2 mom. beaktas. Närmare bestämmelser om bedömning av hur betydande en förorening är och om omständigheter som ska beaktas vid bedömningen utfärdas genom förordning av statsrådet.

Verksamhetsutövaren ska utan dröjsmål underrätta närings-, trafik- och miljöcentralen om betydande förorening av vattendrag och naturskador som avses i 84 a § och om ett överhängande hot om sådana.

Den kommunala miljövårdsmyndigheten kan, i syfte att hindra förorening, med stöd av en inspektion meddela en enskild föreskrift som avser sådan verksamhet som medför risk för förorening av miljön. Föreskriften kan inte gälla tillståndspliktig verksamhet eller sådan registrerad verksamhet som avses i 65 §. Föreskriften ska vara skälig med hänsyn till verksamhetens natur och föroreningens betydelse.

Om verksamhet som är förenad med risk för förorening av miljön medför omedelbar olägenhet för hälsan eller i betydande utsträckning annan direkt förorening av miljön, kan tillsynsmyndigheten avbryta verksamheten om olägenheten inte annars kan undanröjas eller minskas i tillräcklig utsträckning. Verksamhetsutövaren skall i mån av möjlighet höras innan verksamheten avbryts.

Över de åtgärder som vidtas för att avbryta verksamheten skall upprättas ett protokoll och ett beslut om avbrytandet skall fattas utan dröjsmål. Myndigheten skall dessutom informera om hur verksamheten kan fortsättas.

Om det har skett en överträdelse av en förordning av statsrådet som utfärdats med stöd av 13 § 1 mom. 2 punkten eller 15 §, kan miljöministeriet

Om ett ämne, ett preparat, en produkt, en anläggning eller en maskin som avses i 1 mom. har släppts ut på marknaden, kan ministeriet ålägga den som handlat i strid med förordningen att återkalla dem från marknaden och vidta åtgärder som avses i 1 mom.

Säkerhets- och kemikalieverket beslutar om förbud eller åläggande enligt 1 och 2 mom. när överträdelsen gäller iakttagande av en förordning av statsrådet som utfärdats med stöd av 15 § och som gäller produkter som innehåller organiska lösningsmedel samt iakttagande av ett beslut om undantagslov som avses i 17 a §. Finlands miljöcentral beslutar om förbud eller åläggande när överträdelsen gäller iakttagande av Europaparlamentets och rådets förordning om ämnen som bryter ned ozonskiktet, Europaparlamentets och rådets förordning om vissa fluorerade växthusgaser, en förordning av statsrådet som utfärdats med stöd av 15 § för att skydda ozonskiktet och en förordning av statsrådet som utfärdats med stöd av 108 d § samt i övrigt uppfyllande av förpliktelserna enligt 108 a § 1–3 mom., 108 b § och 108 c § 1 och 2 mom. Förbud mot användning av en enskild anläggning som strider mot bestämmelserna meddelas eller åläggande att fullgöra underhållsskyldighet ges dock av en tillsynsmyndighet som avses i 22 § 1 mom. (17.12.2010/1264)

Myndigheten skall, om det inte är uppenbart onödigt, förena ett förbud, en föreskrift, ett villkor eller ett åläggande som har meddelats med stöd av denna lag med vite eller med hot om att den försummade åtgärden vidtas på den försumliges bekostnad eller om att verksamheten avbryts.

Om inte något annat följer av denna lag skall i ett ärende som gäller vite eller hot om tvångsutförande eller avbrytande i övrigt tillämpas viteslagen (1113/1990) .

I brådskande fall kan ålägganden som avses i 84 § meddelas eller beslut som avses i 86 § fattas av en tjänsteinnehavare som förordnats av den kommunala miljövårdsmyndigheten. Ärendet skall emellertid utan dröjsmål föras till den kommunala miljövårdsmyndigheten för avgörande.

Efter att tillståndspliktig verksamhet eller sådan verksamhet som avses i 30 § 1 mom. har avslutats svarar den som bedrivit verksamheten fortfarande i enlighet med tillståndsvillkoren eller statsrådets förordning för de behövliga åtgärder som ska vidtas för hindrande av förorening samt för utredning och kontroll av verksamhetens konsekvenser. (9.4.2010/253)

Om verksamhetsutövaren inte längre existerar eller inte kan anträffas och det för övervakningen av den avslutade verksamhetens miljökonsekvenser är nödvändigt att kontrollera miljön, skall innehavaren av det område där verksamheten har bedrivits svara för kontrollen.

Om tillståndet inte innehåller tillräckliga villkor om åtgärder som behövs för avslutande av verksamheten, skall tillståndsmyndigheten meddela föreskrifter om saken. Ärendet skall i tillämpliga delar behandlas som en tillståndsansökan. Föreskrifter om kontroll skall meddelas med iakttagande av 46 § i tillämpliga delar.

Innan sådan verksamhet som enligt 65 § 1 mom. ska registreras i datasystemet för miljövårdsinformation avslutas, ska en plan angående de åtgärder som behövs för avslutande av verksamheten lämnas till den kommunala miljövårdsmyndigheten. (9.4.2010/253)

Innan en myndighet meddelar ett åläggande eller en föreskrift som avses i detta kapitel ska den ge den som åläggandet eller föreskriften avser tillfälle att bli hörd i enlighet med förvaltningslagen. Vid behov ska också andra parter, andra tillsynsmyndigheter, tillståndsmyndigheter och myndigheter som bevakar allmänt intresse höras.

Om ett ärende som avses i 77, 79, 84, 84 a, 85 eller 86 § inte har anhängiggjorts på tillsynsmyndighetens eget initiativ, kan ärendet skriftligen anhängiggöras av

Närings-, trafik- och miljöcentralen kan inleda ett ärende som gäller utfärdande av en miljöskyddsföreskrift som avses i 19 § 2 mom. 7 punkten, om kommunen inte har meddelat någon föreskrift om detta och om en sådan föreskrift har ansetts utgöra ett viktigt styrmedel med tanke på vattnens eller den marina miljöns status i förvaltningsplanen eller havsförvaltningsplanen enligt lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen. (25.3.2011/273)

Polisen är skyldig att ge handräckning när det gäller iakttagandet av denna lag samt bestämmelser, ålägganden, villkor och föreskrifter som har meddelats med stöd av den. Samma skyldighet har tull- och gränsbevakningsmyndigheterna, var och en inom sitt behörighetsområde.

Tillsynsmyndigheten ska anmäla gärningar och försummelser som avses i 116 § till polisen för inledande av förundersökning. Anmälan behöver dock inte göras om gärningen med hänsyn till omständigheterna ska anses vara ringa och allmänt intresse inte anses kräva att åtal väcks.

Närings-, trafik- och miljöcentralen är målsägande i brottmål om allmänt intresse har kränkts.

För anordnande av tillsyn enligt denna lag ska närings-, trafik- och miljöcentralen göra upp en tillsynsplan. Bestämmelser om innehållet i planen utfärdas vid behov genom förordning av miljöministeriet. (22.12.2009/1590)

Vid behov kan genom förordning av miljöministeriet utfärdas närmare bestämmelser om utförande av de inspektioner som förutsätts i denna lag och om anordnande av tillsyn. Genom en förordning av statsrådet som annars utfärdas med stöd av denna lag kan dessutom bestämmas om åtgärder i anslutning till tillsynen i syfte att säkerställa effektiv tillsyn.

Miljöministeriet kan ge tillsynsmyndigheterna närmare allmänna anvisningar om tillsynen över att denna lag iakttas.

I ett beslut som en myndighet har meddelat med stöd av denna lag får ändring sökas genom besvär hos Vasa förvaltningsdomstol så som anges i förvaltningsprocesslagen. Besvärsskriften med bilagor avseende ett miljötillståndsbeslut skall tillställas den myndighet som har fattat beslutet. Myndigheten skall underrätta Vasa förvaltningsdomstol om ett miljötillståndsbeslut och besvären omedelbart efter det att besvärstiden har gått ut. (21.4.2005/252)

Besvär över statsrådets och miljöministeriets beslut anförs hos högsta förvaltningsdomstolen så som anges i förvaltningsprocesslagen. Besvär över Finlands miljöcentrals beslut med stöd av 17 a § anförs hos Vasa förvaltningsdomstol så som anges i förvaltningsprocesslagen. (14.10.2005/814)

Besvär får inte anföras över ett åläggande eller beslut som med stöd av 89 § har meddelats av en kommunal tjänsteinnehavare. Beslut enligt 33, 68 och 70 § om överföring av ärenden till en annan myndighet eller avgöranden om separat behandling av ersättningsyrkanden enligt 71 § får inte överklagas genom särskilda besvär. Besvär över den behandlingsavgift som tas ut enligt 105 § anförs i samma ordning som besvär över huvudsaken.

I beslut om godkännande av kommunala miljöskyddsföreskrifter och avgiftstaxan som gäller behandling av miljötillståndsansökningar söks ändring genom besvär så som anges i kommunallagen (365/1995) . Närings-, trafik- och miljöcentralen har därtill rätt att söka ändring i beslut som gäller kommunala miljöskyddsföreskrifter. (22.12.2009/1590)

I Vasa förvaltningsdomstols beslut söks ändring genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen i enlighet med förvaltningsprocesslagen.

Besvärsrätt har

Närings-, trafik- och miljöcentralen och den kommunala miljövårdsmyndigheten har dessutom rätt att i syfte att bevaka det allmänna miljöskyddsintresset anföra besvär över beslut varmed Vasa förvaltningsdomstol har ändrat eller upphävt dess beslut.

Besvär över myndighetsbeslut om typgodkännande samt över Säkerhets- och kemikalieverkets beslut med stöd av 108 c § att utfärda eller återkalla ett certifikat anförs i enlighet med förvaltningsprocesslagen (586/1996) . (17.12.2010/1264)

Den vars rätt eller fördel saken kan beröra får söka rättelse i ett beslut av ett besiktningsorgan eller en annan motsvarande inrättning som avses i 24 § 3 mom. hos den som fattat beslutet inom 14 dagar från delfåendet. Anvisning om rättelseyrkande skall fogas till beslutet. I ett beslut genom vilket ett rättelseyrkande har avslagits får ändring sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen så som anges i förvaltningsprocesslagen.

En studerande som är missnöjd med bedömningen av behörighet som har visats i enlighet med 108 a § i en fristående examen kan söka ändring i bedömningen så som anges i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning (631/1998) . (7.11.2008/681)

En studerande som är missnöjd med bedömningen av behörighet som har visats i enlighet med 108 a § i en yrkesinriktad grundexamen som baserar sig på en läroplan kan söka ändring i bedömningen så som anges i lagen om yrkesutbildning (630/1998) . (7.11.2008/681)

I ett sådant beslut om utfärdande av betyg som en av Säkerhets- och kemikalieverket eller Finlands miljöcentral godkänd sakkunnig instans har fattat med stöd av 108 a § får den vars behörighet bedöms inom 14 dagar från delfåendet skriftligen begära omprövning hos den som fattat beslutet. Anvisning om hur man begär omprövning ska fogas till beslutet. I ett beslut genom vilket en begäran om omprövning har avslagits får ändring sökas hos förvaltningsdomstolen så som anges i förvaltningsprocesslagen. Ändring i förvaltningsdomstolens beslut får sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. (17.12.2010/1264)

Den myndighet som har meddelat ett miljötillståndsbeslut skall offentliggöra besvären över beslutet genom att under minst 14 dagar kungöra dem på sin anslagstavla och på de berörda kommunernas anslagstavlor. Besvärshandlingarna skall hållas framlagda i de berörda kommunerna under kungörelsetiden. Myndigheten skall dessutom ge den som ansöker om tillstånd och de parter som saken speciellt berör samt de myndigheter som bevakar allmänt intresse möjlighet att avge bemötande med anledning av besvären, om detta inte är uppenbart onödigt. Information om att besvär anförts skall för avgivande av bemötande ges så som anges i förvaltningslagen. Samtidigt skall myndigheten meddela var besvärshandlingarna är framlagda samt vart bemötandena kan lämnas inom den tid som satts ut för avgivande av bemötande.

Den myndighet som har fattat beslutet skall utan dröjsmål men dock senast inom 30 dagar från utgången av den tid som satts ut för avgivande av bemötande tillställa Vasa förvaltningsdomstol besvärshandlingarna, bemötandena, övriga beslutshandlingar samt vid behov sitt utlåtande i ärendet.

Utöver vad som i förvaltningsprocesslagen bestäms om syn kan fullföljdssdomstolen eller, på förordnande av den, ordföranden, en ledamot eller en föredragande förrätta inspektion på platsen.

Vasa förvaltningsdomstols beslut om miljötillstånd skall ges efter anslag och det skall då anses ha kommit till en parts kännedom den dag det har givits. Ett meddelande om beslutet skall dessutom utan dröjsmål sättas upp på anslagstavlan i den kommun där verksamheten är placerad och i kommunerna inom det område som påverkas av verksamheten.

Vasa förvaltningsdomstols beslut ska lämnas till ändringssökanden och en kopia av beslutet till de parter som har bett om en sådan samt i ärenden som gäller tillstånd till verksamhetsutövaren, om vederbörande inte har sökt ändring. En kopia av beslutet ska dessutom lämnas till regionförvaltningsverket, tillsynsmyndigheterna, de myndigheter som bevakar allmänt intresse i ärendet samt Finlands miljöcentral. (22.12.2009/1590)

En förvaltningsdomstols beslut i ett ärende som gäller förvaltningstvång enligt denna lag skall delges som bevislig delgivning så som anges i förvaltningslagen. (21.4.2005/252)

Verksamheten får inte inledas eller ändras förrän tillståndsbeslutet har vunnit laga kraft. Besvär som gäller ersättningar hindrar inte att verksamheten inleds.

I fråga om verkställighet av en tillståndsmyndighets lagakraftvunna beslut till den del det är fråga om ersättningar som har bestämts med stöd av 11 kap. eller nyttjanderätt som har beviljats med stöd av 49 § och ersättning för den gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs om verkställighet av en lagakraftvunnen dom.

Tillståndsmyndigheten kan av grundad anledning och under förutsättning att verkställigheten inte gör ändringssökandet onödigt, på begäran av den som ansöker om tillstånd i tillståndsbeslutet föreskriva att verksamheten trots att ändring har sökts får inledas med iakttagande av tillståndsbeslutet, om sökanden för det fall att tillståndsbeslutet upphävs eller ett tillståndsvillkor ändras ställer godtagbar säkerhet för att miljön återställs i ursprungligt skick. Kravet på ställande av säkerhet gäller inte staten och dess inrättningar och inte heller kommuner och samkommuner. Tillståndsmyndigheten kan vid behov inskränka verkställigheten av tillståndsbeslutet samt bestämma tidpunkten för när verkställigheten kan inledas.

Den rätt som avses i 1 mom. kan beviljas på samma villkor på särskild ansökan som lämnats in senast 14 dagar efter besvärstidens utgång. Tillsynsmyndigheterna och de som sökt ändring i ett tillståndsbeslut skall höras om ansökan. Därefter skall ett beslut fattas utan dröjsmål. Ändring i beslutet söks hos Vasa förvaltningsdomstol så som anges i förvaltningsprocesslagen. Ett beslut genom vilket beviljats den rätt som avses i 1 mom. skall utan dröjsmål tillställas Vasa förvaltningsdomstol samt dem som sökt ändring.

En myndighet kan föreskriva att bestämmelser, föreskrifter, ålägganden och beslut som avses i 46, 64, 64 a, 78, 79, 82, 84, 84 a och 85–87 § ska iakttas trots att ändring har sökts. (29.5.2009/385)

Fullföljdsdomstolen kan på grundval av besvär upphäva en föreskrift som avses i 101 § eller ändra den eller också annars förbjuda att ett tillståndsbeslut verkställs. Besvär över en förvaltningsdomstols beslut i ett ärende som gäller verkställigheten av ett tillståndsärende får anföras hos högsta förvaltningsdomstolen endast i samband med besvär över huvudsaken.

Den som anfört besvär över ett miljötillståndsbeslut kan i förvaltningsdomstolen yrka att ett avgörande som avses i 101 § 2 mom. skall upphävas eller ändras utan att det överklagas genom särskilda besvär. I fråga om sökande av ändring gäller i övrigt 1 mom. i denna paragraf.

Vad som i 6 kap. i förvaltningsprocesslagen bestäms om verkställighet av beslut som inte har vunnit laga kraft skall inte tillämpas på ändringssökande enligt denna lag så att verksamheten kan inledas utan ett lagakraftvunnet tillstånd eller en föreskrift som avses i 101 §. Om det i ett tillståndsärende är fråga om att fortsätta en befintlig verksamhet, kan Vasa förvaltningsdomstol i sitt beslut bestämma att beslutet trots att det överklagats skall iakttas helt eller delvis, om inte högsta förvaltningsdomstolen bestämmer något annat.

Kommunen ska i den utsträckning det är möjligt trygga en god luftkvalitet inom sitt område med beaktande av vad som med stöd av denna lag föreskrivs om luftföroreningar och vad som i 102 a och 102 b § föreskrivs om planer för tryggande av luftkvaliteten.

Kommunen kan i syfte att genomföra planer enligt 102 a och 102 b § som gjorts upp för tryggande av luftkvaliteten utfärda föreskrifter om begränsande och avbrytande av andra än tillståndspliktiga verksamheter. I fråga om minskning av utsläpp vid tillståndspliktiga verksamheter och om förebyggande av betydande oförutsedda luftföroreningar föreskrivs särskilt.

Om det gränsvärde för luftföroreningar som föreskrivs med stöd av denna lag överskrids eller om det riskerar att överskridas ska kommunen göra upp en luftvårdsplan på medellång och lång sikt för hur gränsvärdet ska kunna underskridas och hur den tid då gränsvärdet överskrids ska kunna förkortas. En luftvårdsplan behövs inte om det är fråga om en sådan överskridning av föreskrivna gränsvärden för inandningsbara partiklar (PM ₁₀ ) som avses i 102 d § och som uppenbart beror på partikelbelastning som orsakas av sandning eller saltning i samband med vinterunderhåll av gator och vägar. Kommunen kan enligt egen prövning göra upp en luftvårdsplan också för hur målvärdena för ozon ska uppnås.

Luftvårdsplanen ska innehålla information om hur luftkvaliteten försämrats samt om behövliga åtgärder för förbättrande av luftkvaliteten som riktar sig mot trafiken och andra verksamheter som orsakar utsläpp. Vid behov ska planen även innehålla åtgärder för att skydda befolkningsgrupper som är känsliga för luftföroreningar. Närmare bestämmelser om innehållet i en luftvårdsplan kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Om det tröskelvärde för larm i fråga om svaveldioxid eller kvävedioxid som föreskrivs med stöd av denna lag överskrids eller om det riskerar att överskridas ska kommunen göra upp en handlingsplan på kort sikt för hur den fara som orsakas av överskridningen ska kunna minskas och hur den tid då tröskelvärdet överskrids ska kunna förkortas. Om tröskelvärdet för larm i fråga om ozon överskrids eller om det riskerar att överskridas ska kommunen göra upp en handlingsplan på kort sikt endast om risken för överskridning, dess varaktighet eller graden av en sådan överskridning därigenom kan minskas. Kommunen kan enligt egen prövning göra upp en handlingsplan på kort sikt också för hur gränsvärdet ska kunna underskridas och hur den tid då gränsvärdet överskrids ska kunna förkortas och målvärdena för ozon ska kunna uppnås.

En handlingsplan på kort sikt skall i tillämpliga delar innehålla de uppgifter som avses i 102 a § 2 mom. samt de motsvarande åtgärder i enlighet med 102 a § 2 mom. genom vilka luftkvaliteten kan påverkas så snabbt som möjligt.

Närmare bestämmelser om innehållet i en handlingsplan på kort sikt kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

En luftvårdsplan ska göras upp inom 18 månader efter utgången av det kalenderår under vilket gränsvärdet har överskridits eller en risk för att det ska överskridas har konstaterats. En handlingsplan på kort sikt ska göras upp utan dröjsmål efter det att tröskelvärdet för larm har överskridits eller en risk för att det ska överskridas har konstaterats.

Kommunen ska i tillräckligt god tid ge allmänheten tillfälle att framföra sina åsikter om utkasten till planer. Tillfälle ges genom att ärendet kungörs på kommunens anslagstavla eller i en tidning med allmän spridning på orten samt därtill elektroniskt. Ett utlåtande om utkasten till planer ska begäras av närings-, trafik- och miljöcentralen.

Information om en godkänd plan samt om hur de framförda åsikterna och närings-, trafik- och miljöcentralens utlåtande har beaktats ska lämnas till allmänheten på det sätt som föreskrivs i 2 mom. De godkända planerna ska sändas för kännedom till närings-, trafik- och miljöcentralen samt till miljöministeriet.

Kommunen ska årligen senast den 15 maj till närings-, trafik- och miljöcentralen samt till miljöministeriet lämna upplysningar om de åtgärder enligt luftvårdsplanen som genomförts samt om en eventuell revidering av luftvårdsplanen eller av en handlingsplan på kort sikt.

Inom ett område där det gränsvärde för inandningsbara partiklar (PM ₁₀ ) som föreskrivs med stöd av denna lag uppenbart överskrids på grund av partikelbelastning som orsakas av sandning eller saltning i samband med vinterunderhåll av gator och vägar kan kommunen i stället för en luftvårdsplan göra en utredning om överskridningen och dess orsaker samt om åtgärder för att minska halterna. Närmare bestämmelser om innehållet i utredningen kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Utredningen ska göras upp inom sju månader efter utgången av det kalenderår under vilket gränsvärdet överskridits första gången. Bestämmelserna i 102 c § 2 och 3 mom. om hur allmänheten ska ges tillfälle att delta samt om det utlåtande som ska begäras av närings-, trafik- och miljöcentralen ska iakttas när utredningen görs upp.

Om gränsvärdet överskrids på nytt efter det att utredningen har gjorts ska kommunen lämna en utredning till närings-, trafik- och miljöcentralen samt till miljöministeriet om de åtgärder som redan genomförts för att sänka halterna och en bedömning av effekterna samt om ytterligare åtgärder som eventuellt kommer att behövas. Förfarandet enligt 2 mom. ska dock tillämpas om de ytterligare åtgärder som behövs är så betydande att det krävs en helt ny utredning.

Inom ett område där det finns en risk för att de gränsvärden för kvävedioxid som föreskrivs med stöd av denna lag kommer att överskridas efter att den föreskrivna tidsfristen löpt ut kan kommunen ansöka om förlängning av tidsfristen med högst fem år på de villkor som anges i artikel 22.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50/EG om luftkvalitet och renare luft i Europa.

En ansökan om förlängning av tidsfristen ska lämnas till miljöministeriet senast den 30 maj 2011 och sändas för kännedom till närings-, trafik- och miljöcentralen. Om villkoren för förlängning av tidsfristen uppfylls ska miljöministeriet komplettera ansökan och senast den 30 september 2011 sända den till Europeiska kommissionen för bedömning.

Miljöministeriet fattar beslut i ärendet på basis av den ståndpunkt som Europeiska kommissionen tagit och som avses i artikel 22.4 andra och tredje stycket i det direktiv som nämns i 1 mom. Miljöministeriet ska lämna information om beslutet till allmänheten antingen i en tidning med allmän spridning eller elektroniskt.

Närmare bestämmelser om villkoren för förlängning av tidsfristen och om de uppgifter som ska lämnas i ansökan kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

103 § har upphävts genom L 4.3.2011/196 .

För sådan gruvdrift, verksamhet som förbereder eller är jämförbar med gruvdrift, anrikningsanläggning, stenbrott, annan stenbrytning, stenkrossning eller torvutvinning som förutsätter miljötillstånd eller anmälan enligt 61 § och där det uppkommer utvinningsavfall ska det utarbetas en plan för hantering av utvinningsavfall. En sådan plan behövs dock inte om stenbrytningen eller stenkrossningen är knuten till mark- och vattenbyggnad.

Planen för hantering av utvinningsavfall ska utarbetas så att uppkomsten av utvinningsavfall förebyggs och dess skadlighet minskas samt återvinning och säker behandling av avfallet främjas. I planen för hantering av utvinningsavfall ska det redogöras för områdets miljö, utvinningsavfallet, återvinningen av utvinningsavfallet, deponierna för utvinningsavfallet, miljöpåverkan, åtgärder för att förebygga förorening av miljön, kontroll av verksamheten och åtgärder när verksamheten läggs ned. Närmare bestämmelser om planens mål och innehåll utfärdas genom förordning av statsrådet.

Verksamhetsutövaren ska utvärdera och vid behov justera planen för hantering av utvinningsavfall minst vart femte år och underrätta tillsynsmyndigheten om detta.

Planen för hantering av utvinningsavfall ska ändras, om utvinningsavfallets mängd eller beskaffenhet eller arrangemangen för behandling eller återvinning av avfallet ändras avsevärt. I detta fall ska miljötillståndet ändras så som föreskrivs i 58 § eller det beslut som meddelats med anledning av anmälan justeras. Om verksamheten ändras väsentligt tillämpas dock 28 § 3 mom.

Verksamhetsutövaren för en deponi för utvinningsavfall ska känna till den risk för storolycka som deponin medför och sörja för planeringen, anläggandet, skötseln, stängningen och eftervården av deponin så att storolyckor avvärjs.

För en deponi för utvinningsavfall som medför risk för storolycka ska det utarbetas en handling över säkerhetsprinciperna samt tas i bruk ett säkerhetsledningssystem och en intern räddningsplan. Den risk för storolycka som deponin medför ska beaktas när dessa utarbetas. I den interna räddningsplanen ska de åtgärder anges med vilka verkningarna av en eventuell olycka avvärjs, de negativa konsekvenserna minimeras och undanröjandet av spåren efter en olycka förbereds samt de åtgärder som behövs för att varna befolkningen och underrätta myndigheter. I räddningsplanen ska redogöras för handlingen över säkerhetsprinciperna och säkerhetsledningssystemet. Planen ska utvärderas och vid behov justeras minst vart tredje år och tillsynsmyndigheterna ska underrättas om detta. Närmare bestämmelser om handlingen över säkerhetsprinciperna, säkerhetsledningssystemet samt om den interna räddningsplanen och hur planen ska lämnas till tillsynsmyndigheterna utfärdas genom förordning av statsrådet.

Verksamhetsutövaren ska bland sina anställda utse en ansvarig person, som ska se till att verksamheten vid deponin för utvinningsavfall stämmer överens med handlingen över säkerhetsprinciperna, säkerhetsledningssystemet och den interna räddningsplanen.

Verksamhetsutövaren ska ge de personer och sammanslutningar som kan beröras av en storolycka vid deponin för utvinningsavfall information om säkerhetsåtgärderna för avvärjande av risken för storolycka. Uppgifterna om säkerhetsåtgärder ska uppdateras minst vart tredje år, och om betydande ändringar ska informeras. Närmare bestämmelser om informationsskyldigheten utfärdas genom förordning av statsrådet.

Bestämmelserna i 1–4 mom. tillämpas inte, om kraven i 30–32 § i lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (390/2005) tillämpas på en deponi för utvinningsavfall som medför risk för storolycka.

Om avloppsvatten leds in i ett dike eller en rännil på någon annans område, är den som avleder avloppsvattnet för sin del skyldig att dra försorg om underhållet av det dike eller den rännil som används för avledandet. Den som avleder avloppsvatten ska utföra de arbeten för utvidgning, iståndsättning och underhåll av bädden som avledandet av avloppsvatten föranleder samt även i övrigt se till att avledandet av avloppsvatten inte medför sådan olägenhet som till skäliga kostnader kan undvikas. Den som avleder avloppsvatten ska dessutom underhålla avloppsrör som anlagts på någon annans område samt övriga rör och anläggningar som anlagts för avledande av avloppsvatten.

Om fler än en leder in avloppsvatten i ett dike eller en rännil eller om avledandet av avloppsvattnet medför en sådan nytta för markägaren i form av dikning som inte är obetydlig, är nyttotagarna var för sig skyldiga att delta i dikesunderhållet på det sätt som i 5 kap. i vattenlagen bestäms om samfälld dikning. Andra än den som avleder avloppsvatten kan inte åläggas att delta i åtgärder som är nödvändiga för avledande av avloppsvattnet. Vid behov ska en dikningssammanslutning bildas i enlighet med 5 kap. i vattenlagen.

I miljötillståndet kan beslutas om det närmare innehållet i den skyldighet som åläggs den som avleder avloppsvatten. Om tillståndet inte innehåller behövliga villkor eller om avledandet av avloppsvatten grundar sig på något annat än tillståndspliktig verksamhet, beslutar den kommunala miljövårdsmyndigheten om det närmare innehållet i skyldigheten med iakttagande av vad som i 5 kap. i vattenlagen bestäms om dikning. En meningsskiljaktighet som gäller underhållet av bädden avgörs av den kommunala miljövårdsmyndigheten med iakttagande i tillämpliga delar av vad som i 5 kap. i vattenlagen bestäms om dikning.

Om rätt att leda in avloppsvatten i ett dike eller en rännil eller att anlägga avloppsrör eller dike har beviljats med stöd av 48 eller 49 §, får avledandet av avloppsvatten inte hindras eller försvåras på grund av byggande eller någon annan åtgärd. I fråga om dike och avloppsrör för avledande av avloppsvatten gäller dessutom vad som bestäms i 5 kap. 10 § i vattenlagen.

Den som överlåter eller arrenderar ut ett markområde skall ge den nya ägaren eller innehavaren tillgänglig information om den verksamhet som har bedrivits på området samt om avfall eller ämnen som kan ge upphov till förorening av marken eller grundvattnet.

För behandling av i denna lag avsedda tillstånd, anmälningar och andra ärenden får en statlig myndighet ta ut avgifter som fastställs enligt vad som bestäms i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992) och med stöd av den i förordning av statsrådet eller miljöministeriet. Grunden för de avgifter som en kommun tar ut ska i tillämpliga delar överensstämma med lagen om grunderna för avgifter till staten. I fråga om avgiftsgrunderna föreskrivs närmare i en av kommunen godkänd taxa.

Ingen avgift tas ut för behandling av ett ärende som har anhängiggjorts på initiativ av en myndighet eller en part som orsakats olägenhet. För behandling av ett ärende som har anhängiggjorts på yrkande av någon annan får avgift tas ut, om det ska anses uppenbart att det har anhängiggjorts utan grund.

Regionförvaltningsverket kan, om det av särskilda skäl är behövligt, höra vittnen på ed och parter under sanningsförsäkran. Parterna ska ges tillfälle att vara närvarande då ett vittne eller en part hörs, varvid de har rätt att ställa frågor samt uttala sin åsikt om vittnets eller partens berättelse. I fråga om vittnesarvode gäller vad som bestäms i förvaltningsprocesslagen.

När det gäller ersättning för parternas kostnader i ett ersättningsärende tillämpas vad som i förvaltningsprocesslagen bestäms om ersättning för rättegångskostnader.

Om en part har beviljats allmän rättshjälp enligt lagen om allmän rättshjälp (104/1998) , skall den myndighet som beslutar i ersättningsärendet samtidigt i enlighet med 24 § i den nämnda lagen besluta om parterna skall åläggas att ersätta staten för dess kostnader i saken samt rättshjälpstagaren för de kostnader denne betalt och för självriskandelen.

De mätningar, test, utredningar och undersökningar som verkställigheten av denna lag förutsätter skall utföras på ett kompetent och tillförlitligt sätt och med ändamålsenliga metoder.

Miljöministeriet kan genom förordning utfärda bestämmelser om

En person eller verksamhetsutövare som hanterar ämnen som avses i Europaparlamentets och rådets förordning om ämnen som bryter ned ozonskiktet och Europaparlamentets och rådets förordning om vissa fluorerade växthusgaser, eller som installerar eller utför underhåll eller service på anläggningar eller system som innehåller sådana ämnen, eller som sköter avfallshanteringen för sådana anläggningar eller system ska ha tillräcklig behörighet att förebygga utsläpp av de ämnen som används i anläggningen eller systemet.

En person som avses i 1 mom. ska visa sin behörighet i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning om ämnen som bryter ned ozonskiktet eller Europaparlamentets och rådets förordning om vissa fluorerade växthusgaser eller i enlighet med krav som utfärdats med stöd av dem. Den som arbetar inom branschen för kyl-, luftkonditionerings- och värmepumpsanläggningar ska visa sin behörighet i en fristående examen så som anges i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning samt i en yrkesinriktad grundexamen som baserar sig på en läroplan, så som anges i lagen om yrkesutbildning. Vid fristående examina ska en examenskommission och vid yrkesinriktade grundexamina som baserar sig på en läroplan utbildningsanordnaren utfärda ett betyg för den som visat sin behörighet. Den som arbetar inom branschen för släckanläggningar eller högspänningsbrytare eller luftkonditioneringsanläggningar i motorfordon ska visa sin behörighet vid prov ordnat av en sådan instans med tillräcklig sakkunskap som Säkerhets- och kemikalieverket har godkänt. Den som tar till vara fluorerade växthusgaser från anläggningar som innehåller lösningsmedel baserade på dessa gaser ska visa sin behörighet vid prov ordnat av en sådan instans med tillräcklig sakkunskap som Finlands miljöcentral har godkänt. Som instanser med tillräcklig sakkunskap räknas läroanstalter inom dessa branscher eller företag som har hand om certifieringen av personer eller importörer av anläggningar eller utrustning. Den som har visat sin behörighet genom ett godkänt prov ska få ett betyg. (17.12.2010/1264)

På personalen vid en sakkunnig instans enligt 2 mom. tillämpas då den handlar offentliga förvaltningsuppgifter som avses i denna lag bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar och personalen ska iaktta lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet, lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet, förvaltningslagen och språklagen. Bestämmelser om skadeståndsansvaret finns i skadeståndslagen (412/1974) .

Säkerhets- och kemikalieverket och Finlands miljöcentral kan återkalla sitt godkännande att ordna prov för bedömning av personers behörighet, om den som ordnar proven inte längre är verksam inom branschen eller av någon annan orsak inte längre uppfyller villkoren för ett godkännande. (17.12.2010/1264)

En verksamhetsutövare som avses i 108 a § 1 mom., dock inte en verksamhetsutövare inom branschen för högspänningsbrytare eller en verksamhetsutövare som tar till vara fluorerade växthusgaser från anläggningar som innehåller lösningsmedel baserade på dessa gaser, ska utse en ansvarig med anställning i huvudsak hos verksamhetsutövaren i fråga och inneha den behörighet som avses i 108 a § 1 mom. Verksamhetsutövaren ska dessutom ha sådana anläggningar och redskap som förutsätts för tillbörlig underhållsverksamhet.

En person ska göra en anmälan till Säkerhets- och kemikalieverket för verifiering av sin behörighet. Av anmälan ska det framgå behövliga person- och kontaktuppgifter och bevis på att behörighetsvillkoren uppfylls i enlighet med 108 a § 2 mom. Säkerhets- och kemikalieverket ska utfärda ett certifikat för den som uppfyller behörighetsvillkoren.

En verksamhetsutövare ska för övervakningen och för den verifiering av behörigheten som förutsätts i Europaparlamentets och rådets förordning om ämnen som bryter ned ozonskiktet eller i Europaparlamentets och rådets förordning om vissa fluorerade växthusgaser eller i ett beslut som fattats med stöd av dem göra en anmälan till Säkerhets- och kemikalieverket om vilken behörighet personalen har samt om verksamhetens karaktär och om arbetsredskapen. Säkerhets- och kemikalieverket ska utfärda ett certifikat för verksamhetsutövare som uppfyller behörighetsvillkoren. Anmälningsskyldigheten gäller dock inte verksamhetsutövare inom branschen för högspänningsbrytare eller verksamhetsutövare som tar till vara fluorerade växthusgaser från anläggningar som innehåller lösningsmedel baserade på dessa gaser.

Säkerhets- och kemikalieverket kan besluta att återkalla ett certifikat, om en verksamhetsutövare eller person inte längre uppfyller behörighetsvillkoren. Innan certifikatet återkallas ska Säkerhets- och kemikalieverket ge verksamhetsutövaren eller personen möjlighet att avhjälpa bristen i fråga om behörighetsvillkoren, om bristen inte är så väsentlig att den inte kan avhjälpas inom en skälig tid.

Säkerhets- och kemikalieverket får ta ut en avgift för att behandla anmälningar och utfärda certifikat i enlighet med 1 och 2 mom. Närmare bestämmelser om avgifterna utfärdas genom förordning av arbets- och näringsministeriet med iakttagande av lagen om grunderna för avgifter till staten.

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om

Säkerhets- och kemikalieverket ska för skötseln av de uppgifter verket har enligt 108 c § föra register över de verksamhetsutövare som gjort anmälan med stöd av denna lag. Dessutom ska verket föra register över certifikat som utfärdats med stöd av 108 c § och över de ansvariga. (17.12.2010/1264)

I registret ska namnet på personen, företaget eller anläggningen och nödvändiga kontaktuppgifter antecknas. Dessutom ska kriterier och specialkompetensområde antecknas i fråga om certifikat. Anteckningen ska avföras ur registret om den registrerade personen eller verksamhetsutövaren begär det, om verksamhetsutövarens affärsrörelse upphör eller om certifikatet har återkallats.

I fråga om sekretess för och utlämnande av uppgifter ur registret tillämpas lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet och i fråga om annan behandling av personuppgifter personuppgiftslagen. Uppgifter ur registret får lämnas ut som kopia och över ett allmänt datornät utan hinder av 16 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet.

Behörigheten för en person eller verksamhetsutövare som avses i 108 a § kan också visas genom ett certifikat som utfärdats i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om de krav som utfärdandet av certifikatet grundar sig på motsvarar vad som bestäms i Europaparlamentets och rådets förordning om ämnen som bryter ned ozonskiktet eller i Europaparlamentets och rådets förordning om vissa fluorerade växthusgaser eller föreskrivs med stöd av dem.

Vid behandling av tillstånds- och anmälningsärenden enligt denna lag skall bestämmelserna i artiklarna 6.3 och 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 850/2004 om långlivade organiska föroreningar och om ändring av direktiv 79/117/EEG iakttas.

Miljötillståndsmyndigheterna enligt denna lag är behöriga myndigheter enligt artikel 7 i den förordning som nämns i 1 mom. I fråga om tillsyn över artikel 7 tillämpas vad som föreskrivs om tillsynen över efterlevnaden av denna lag och bestämmelser som utfärdats med stöd av den.

Vid handläggningen av tillstånds- och anmälningsärenden enligt denna lag ska bestämmelserna i artiklarna 2, 3.1, 4.1, 4.2 och 6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1102/2008 om exportförbud för metalliskt kvicksilver och vissa kvicksilverföreningar och kvicksilverblandningar och säker förvaring av metalliskt kvicksilver, nedan förordningen om exportförbud för kvicksilver , iakttas.

Vid tillsynen över att artiklarna 2, 3.1, 4.1 och 6 i förordningen om exportförbud för kvicksilver iakttas, tillämpas vad som föreskrivs om tillsynen över efterlevnaden av denna lag och de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den.

På tystnadsplikten för den som utför uppgifter som avses i denna lag tillämpas lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. Verksamhetsrelaterade utsläpps- och kontrolluppgifter samt miljökvalitetsuppgifter är emellertid inte sekretessbelagda.

Utan hinder av tystnadsplikten enligt lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet får den som vid utförandet av uppgifter enligt denna lag har tagit del av uppgifter om enskildas eller sammanslutningars affärseller yrkeshemligheter eller ekonomiska ställning eller enskildas personliga förhållanden lämna ut uppgifterna

Miljökonsekvenser som i denna lag avsedd verksamhet har i en annan stat skall vid tillämpningen av denna lag beaktas som motsvarande konsekvenser i Finland, om inte något annat följer av en överenskommelse med staten i fråga. I fråga om förorenande effekter på en annan stats territorialvatten eller ekonomiska zon tillämpas 9 §.

Om tillstånd för en verksamhet skall sökas hos en tillståndsmyndighet som avses i den gränsälvsöverenskommelse som nämns i 2 § 2 mom., behövs miljötillstånd inte enbart med stöd av 28 § 2 mom. 1 eller 2 punkten. I miljötillståndsbeslutet skall beaktas vad den tillståndsmyndighet som avses i gränsälvsöverenskommelsen har beslutat.

Statsrådet kan på ansökan av verksamhetsutövare i enlighet med artikel 32 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar), nedan direktivet om industriutsläpp , besluta om en gemensam skyldighet för verksamhetsutövarna att minska utsläppen till luften linjärt mellan den 1 januari 2016 och den 30 juni 2020 ( statsrådets beslut ). En förutsättning är att utsläppen under åren 2019 och 2020 är lika stora som om man i dessa anläggningar iakttog utsläppsgränsvärdena enligt del 1 i bilaga V till direktivet om industriutsläpp. I beslutet bestäms dessutom hur utsläppsminskningarna i detalj ska gälla var och en av anläggningarna.

Genom statsrådets beslut befrias anläggningarna under beslutets giltighetstid från skyldigheten att i fråga om de föroreningar som omfattas av beslutet iaktta utsläppsgränsvärdena enligt kapitel III i och bilaga V till direktivet om industriutsläpp. En anläggning som avses i statsrådets beslut ska senast den 1 juli 2020 iaktta de tillståndsvillkor för begränsning av utsläpp som fastställts i ett miljötillstånd och som grundar sig på direktivet om industriutsläpp eller åtminstone de utsläppsgränsvärden som anges i del 1 i bilaga V till direktivet om industriutsläpp.

I statsrådets beslut fastställs för anläggningarna utsläppstak per år i fråga om var och en av de föroreningar som omfattas av beslutet. Beslutet ska innehålla den information som avses i Europeiska kommissionens genomförandebestämmelser som antagits med stöd av artikel 41 första stycket b i direktivet om industriutsläpp.

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om de föroreningar som beslutet ska omfatta, om den information som ska anges i beslutet samt om grunderna för fastställande av utsläppstak för de utsläpp som beslutet omfattar och om beräkning av utsläppstaken.

Statsrådets beslut kan gälla sådana förbränningsanläggningar med en bränsleeffekt på minst 50 megawatt som avses i artikel 28 i direktivet om industriutsläpp och som före den 27 november 2002 har beviljats tillstånd att inleda verksamhet samt anläggningar vars miljötillståndsansökan har kungjorts före den dagen och vars verksamhet har inletts senast den 27 november 2003.

Om rökgaserna från två eller flera pannor eller gasturbiner med en bränsleeffekt på minst 15 megawatt släpps ut genom en gemensam skorsten som innehåller en eller flera pipor, ska den kombination som dessa enheter utgör betraktas som en enda förbränningsanläggning och deras bränsleeffekt räknas samman när det bestäms vad som är en förbränningsanläggning enligt 1 mom. Statsrådets beslut kan endast gälla en sådan förbränningsanläggning som helhet.

Statsrådets beslut kan inte gälla

Om en anläggning som avses i beslutet efter den 1 januari 2016 tas ur drift eller inte längre omfattas av tillämpningsområdet för kapitel III i direktivet om industriutsläpp, får detta inte leda till en ökning av de totala årliga utsläppen från de övriga anläggningar som omfattas av planen.

I miljötillståndet för en anläggning som avses i statsrådets beslut ska i fråga om de föroreningar som omfattas av beslutet de utsläppsgränsvärden anges som ska iakttas under beslutets giltighetstid. Om det är fråga om en sådan kombination av enheter som avses i 110 b § 2 mom., ska detta fastställas i miljötillståndet för anläggningen, och utsläppsgränsvärden för en sådan förbränningsanläggning ska anges.

Miljötillståndet för en anläggning som avses i statsrådets beslut ska justeras. Justeringen kan endast gälla de omständigheter som avses i 1 mom., om inte något annat följer av 28 § 3 mom. Ärendet skall i tillämpliga delar behandlas som en tillståndsansökan.

Om statsrådets beslut avviker från miljötillståndet för anläggningen, ska statsrådets beslut iakttas. Om inte något annat följer av 110 a–110 f § eller bestämmelser som utfärdats med stöd av dem, ska på anläggningar som avses i statsrådets beslut i övrigt tillämpas de bestämmelser om tillståndspliktiga verksamheter som finns i denna lag.

Ansökan som gäller en övergångsplan kan göras av ett organ eller en aktör som företräder eller har utsetts av verksamhetsutövarna. Ansökan ska lämnas in till miljöministeriet senast den 31 oktober 2012. Utöver ansökan ska detaljerade uppgifter lämnas senast den 30 juni 2014 om de åtgärder som behöver vidtas för genomförande av planen i respektive anläggning för att det ska kunna bedömas att de utsläppstak som fastställts i beslutet inte överskrids under beslutets giltighetstid och att anläggningarna från och med den 1 juli 2020 iakttar utsläppsgränsvärdena enligt bilaga V till direktivet om industriutsläpp.

Utöver vad som föreskrivs i 34 § i förvaltningslagen ska under beredningen av statsrådets beslut sådana registrerade föreningar och stiftelser som avses i 92 § i denna lag ges tillfälle att bli hörda. Utlåtande ska begäras av den kommun där verksamheten är placerad, av kommunerna inom det område som påverkas av verksamheten och av de berörda regionförvaltningsverken och närings-, trafik- och miljöcentralerna.

Miljöministeriet ska överlämna statsrådets beslut till Europeiska kommissionen senast den 1 januari 2013. Om kommissionen i enlighet med artikel 32.5 tredje stycket i direktivet om industriutsläpp inte godkänner planen, ska statsrådets beslut ändras och miljöministeriet överlämna den ändrade planen till kommissionen.

Verksamhetsutövaren vid en anläggning som avses i statsrådets beslut ska årligen före utgången av februari till den kommunala miljövårdsmyndigheten och till närings-, trafik- och miljöcentralen lämna de uppgifter om förbränningsanläggningens verksamhet och utsläpp som avses i artikel 72.3 i direktivet om industriutsläpp.

Verksamhetsutövaren ska på det sätt som avses i 81 § 1 mom. omedelbart underrätta tillsynsmyndigheten om sådana väsentliga ändringar i anläggningens verksamhet som kan påverka iakttagandet av de utsläppstak som anges i beslutet.

Närings-, trafik- och miljöcentralen ska registrera de uppgifter som avses i 1 mom. i det i 27 § avsedda datasystemet för miljövårdsinformation. Finlands miljöcentral ska årligen före utgången av november göra en sammanfattning av uppgifterna för miljöministeriet. Närings-, trafik- och miljöcentralen ska dessutom utan dröjsmål underrätta miljöministeriet om sådana ändringar som avses i 2 mom.

Miljöministeriet ska utifrån den sammanfattning som avses i 3 mom. övervaka att de utsläppstak som anges i statsrådets beslut iakttas. Om miljöministeriet utifrån sammanfattningen konstaterar att utsläppstaken överskrids eller riskerar att överskridas, ska miljöministeriet begära en utredning i saken av den som lämnat in den ansökan som gäller planen.

Miljöministeriet kan ändra statsrådets beslut på initiativ av miljöministeriet, en tillsynsmyndighet eller verksamhetsutövarna, om en anläggning som avses i beslutet tas ur drift, om anläggningen inte längre uppfyller villkoren i 110 b §, om anläggningens verksamhet ändras väsentligt eller om de uppgifter som ingår i beslutet annars måste justeras.

Miljöministeriet kan göra en framställning till statsrådet om att statsrådets beslut ska ändras eller upphävas, om ministeriet utifrån den utredning som avses i 110 e § 4 mom. konstaterar att utsläppstaken enligt beslutet inte iakttas. Statsrådet kan med anledning av framställningen besluta att planen ändras eller att beslutet om planen upphävs och ange en tidsfrist inom vilken de anläggningar som avses i beslutet ska iaktta de utsläppsgränsvärden som anges i kapitel III i och bilaga V till direktivet om industriutsläpp.

Vid behandlingen av ärenden som avses i 1 och 2 mom. iakttas i tillämpliga delar vad som föreskrivs om ansökan enligt 110 d §.

Miljöministeriet kan på ansökan för en viss verksamhet bevilja undantag från utsläppsbestämmelserna i en förordning som statsrådet har utfärdat med stöd av 11 §, om verksamhetsutövaren annanstans i Finland eller i en annan stat vidtar miljöskyddsåtgärder som totalt sett leder till väsentligt minskade utsläpp eller miljökonsekvenser ( gemensamt genomförande ).

Gemensamt genomförande

Om en verksamhet har skadliga regionala miljökonsekvenser är en förutsättning för gemensamt genomförande dessutom att arrangemanget leder till en minskning av utsläpp som påverkar finskt territorium.

Ministeriets beslut kan förenas med behövliga villkor. Beslutet åsidosätter inte de krav som enligt denna lag eller annars med stöd av den ställs på verksamheten.

Innan ett beslut som avses i 111 § fattas ska om ansökan begäras utlåtanden av den kommun där verksamheten är placerad samt av kommunerna inom det område som påverkas av verksamheten, av vederbörande närings-, trafik- och miljöcentraler samt av andra som närmare anges genom förordning av statsrådet. Dessutom ska sådana registrerade föreningar och stiftelser som avses i 92 § ges tillfälle att bli hörda med anledning av ansökan. (22.12.2009/1590)

En kungörelse om ansökan skall införas i den officiella tidningen. Dessutom skall det informeras om ansökan enligt bestämmelserna i kommunallagen i den kommun där verksamheten är placerad samt i kommunerna inom det område som påverkas av verksamheten.

Ministeriets beslut skall delges så som anges i förvaltningslagen. (21.4.2005/252)

Ett beslut om gemensamt genomförande kan ändras eller återkallas, om

Innan beslutet fattas skall miljöministeriet ge en verksamhetsutövare som avses i 111 § tillfälle att bli hörd.

Om det efter att denna lag har trätt i kraft utfärdas bestämmelser som innebär att en sådan verksamhet blir tillståndspliktig som har inletts eller för vars inledande väsentliga åtgärder har vidtagits innan tillståndsplikten trätt i kraft, skall samtidigt föreskrivas om den tid som skall reserveras för sökande av tillstånd. För sökande av tillstånd skall reserveras minst ett år. Verksamheten kan emellertid fortsättas tills tillståndsärendet har avgjorts genom ett lagakraftvunnet avgörande.

Om det av orsaker som inte är beroende av tillståndshavaren är förenat med avsevärda svårigheter för denna att inom den utsatta tiden iaktta ett villkor i ett miljötillstånd och om en senareläggning av iakttagandet inte medför risk för betydande förorening av miljön, kan tillståndsmyndigheten på ansökan förlänga tidsfristen med högst tre år. Tillståndet skall justeras på behövligt sätt med anledning av förlängningen. Ärendet skall i tillämpliga delar behandlas som en tillståndsansökan.

Med stöd av denna paragraf får tidsfristen inte förlängas, om förlängningen strider mot denna lag, avfallslagen eller en med stöd av dessa utfärdad förordning eller mot internationella förpliktelser som är bindande för Finland.

Bestämmelser om straff för miljöförstöring som har begåtts i strid med denna lag eller bestämmelser som har utfärdats eller villkor, ålägganden eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den ingår i 48 kap. 1–4 § strafflagen (39/1889) .

Den som på något annat sätt än vad som avses i 1 mom. uppsåtligen eller av oaktsamhet

(17.2.2006/137)

Till straff för brott mot tystnadsplikten enligt 109 § döms enligt 38 kap. 1 eller 2 § strafflagen, om inte gärningen skall bestraffas enligt 40 kap. 5 § strafflagen eller strängare straff för den bestäms någon annanstans i lag.

För en överträdelse av förbud mot tomgångskörning med motorfordon kan felparkeringsavgift påföras enligt vad som bestäms i lagen om parkeringsövervakning (727/2011) . (17.6.2011/728)

Närmare bestämmelser om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning. Miljöministeriet kan dessutom utfärda allmänna anvisningar om verkställigheten av denna lag.

Om ikraftträdandet av denna lag bestäms separat genom lag.