1673/2009

Syftet med denna lag är att

Syftet med lagen är dessutom att tydliggöra myndigheternas och övriga aktörers uppgifter och ansvar när det gäller att bekämpa oljeskador och sådana kemikalieolyckor som orsakas av fartyg.

Lagen tillämpas på bekämpning av och beredskap för bekämpning av oljeskador som uppkommer på land samt oljeskador och kemikalieolyckor orsakade av fartyg på finskt vattenområde eller inom Finlands ekonomiska zon samt på avhjälpande av konsekvenserna av skadorna. I lagen finns dessutom bestämmelser om lämnande av och begäran om internationell handräckning.

På bekämpning av oljeskador och kemikalieolyckor orsakade av fartyg tillämpas dessutom vad som har överenskommits om detta i de internationella avtal om bekämpning av olyckor i den marina miljön som är bindande för Finland.

Bestämmelserna om räddningsverksamhet i räddningslagen (468/2003) ska tillämpas i fråga om bekämpning av skador som andra farliga ämnen än olja förorsakar miljön på land.

I denna lag avses med

Miljöministeriet har hand om den allmänna ledningen, uppföljningen och utvecklingen av bekämpningen av oljeskador och fartygskemikalieolyckor.

Finlands miljöcentral har på riksnivå hand om organiseringen och utvecklingen av bekämpningen av oljeskador och fartygskemikalieolyckor och den yrkesinriktade vidareutbildningen och fortbildningen på området. Den ska också se till att det anskaffas och upprätthålls tillräcklig beredskap på riksnivå för att bekämpa fartygsoljeskador och fartygskemikalieolyckor.

Finlands miljöcentral ansvarar för bekämpningen av fartygsoljeskador och tillsätter en ledare för bekämpningsarbetet, om en fartygsoljeskada har uppkommit eller är överhängande på öppen fjärd på finskt vattenområde eller inom Finlands ekonomiska zon.

Om en fartygsoljeskada har inträffat eller är överhängande inom flera räddningsområden eller om skadan eller risken för skada är så stor att det inte är skäligt att kräva att det lokala räddningsväsendet ensamt ska sörja för bekämpningsarbetet eller om bekämpningsåtgärderna blir långvariga eller om det annars finns särskild anledning till detta, kan Finlands miljöcentral åta sig ansvaret för bekämpningen och tillsätta en ledare för bekämpningsarbetet.

Finlands miljöcentral ansvarar för bekämpningen och tillsätter en ledare för bekämpningsarbetet, om en fartygskemikalieolycka har inträffat eller är överhängande på finskt vattenområde eller inom Finlands ekonomiska zon.

Finlands miljöcentral är den kontaktpunkt som avses i internationella avtal som är bindande för Finland om bekämpning av olyckor i den marina miljön och svarar för att meddelanden lämnas till andra stater om fartygsoljeskador och fartygskemikalieolyckor i enlighet med dessa avtal. Dessutom är Finlands miljöcentral den kontaktpunkt som avses i artikel 32.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/30/EU om säkerhet för olje- och gasverksamhet till havs och om ändring av direktiv 2004/35/EG och tillhandahåller den medlemsstat som avses i artikel 32.4 b information enligt den punkten. (6.2.2015/97)

Närings-, trafik- och miljöcentralen styr och övervakar organiseringen av bekämpningen av oljeskador inom sitt område och fastställer de planer för bekämpning av oljeskador som räddningsområdena inom dess verksamhetsområde har gjort upp. Vid behov lämnar den också andra bekämpningsmyndigheter experthjälp och i mån av möjlighet även annan assistans för att bekämpa oljeskador och fartygskemikalieolyckor.

Det lokala räddningsväsendet ansvarar inom sitt område för bekämpningen av oljeskador på land och fartygsoljeskador. Det styr också beredskapen för bekämpning inom sitt område så som föreskrivs nedan.

Det lokala räddningsväsendet ska på begäran delta i bekämpningen av fartygskemikalieolyckor, om inte utförandet av uppgiften avsevärt äventyrar dess möjligheter att utföra någon annan viktig lagstadgad uppgift.

Trafiksäkerhetsverket, försvarsmakten och gränsbevakningsväsendet ska delta i bekämpningen av fartygsoljeskador och fartygskemikalieolyckor så som anges närmare i denna lag eller i någon annan lag. Gränsbevakningsväsendet deltar dock bara i bekämpningen av skador och olyckor på havsområden.

När de bekämpningsmyndigheter som avses i 1 mom. har upptäckt eller fått kännedom om en fartygsoljeskada eller fartygskemikalieolycka ska de snabbt vidta de bekämpningsåtgärder som förutsätts enligt deras beredskap, om inte utförandet av uppgiften avsevärt äventyrar myndighetens möjligheter att utföra någon annan viktig lagstadgad uppgift.

Kommunen ansvarar vid behov för efterbehandlingen inom sitt område. De kommunala myndigheterna och verken ska vid behov delta i bekämpningen av oljeskador.

De bekämpningsmyndigheter som avses i denna lag är

På den som leder bekämpningsarbetet tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar vid utförandet av uppgifterna. Om skadeståndsansvar föreskrivs i skadeståndslagen (412/1974) .

De statliga myndigheterna är skyldiga att på begäran inom ramen för sina möjligheter ge bekämpningsmyndigheterna handräckning. Samma skyldighet gäller för Lotsverket som avses i lagen om Lotsverket (938/2003) .

Det lokala räddningsväsendet ska ha en plan för bekämpning av oljeskador på land. Det ska också ha en plan för bekämpning av fartygsoljeskador, om planen behövs med hänsyn till de lokala förhållandena. Planerna ska sammanställas som en enhetlig bekämpningsplan. Närings-, trafik- och miljöcentralen fastställer den av det lokala räddningsväsendet godkända planen för bekämpning av oljeskador.

Planen för bekämpning av oljeskador ska innehålla uppgifter om de olika myndigheterna för bekämpning av oljeskador och om deras uppgifter, en utredning om bekämpningsberedskapens nivå och organiseringen av bekämpningen samt uppgifter om materielen för bekämpning av oljeskador.

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om planens innehåll och hur den görs upp, godkänns och justeras.

De myndigheter som bekämpar fartygsoljeskador och fartygskemikalieolyckor ska under ledning av närings-, trafik- och miljöcentralen göra upp en plan för samarbetet vid bekämpningen av fartygsoljeskador och fartygskemikalieolyckor. Planen fastställs av miljöministeriet.

Samarbetsplanen för bekämpning av fartygsoljeskador och fartygskemikalieolyckor ska innehålla uppgifter om de olika myndigheterna för bekämpning av oljeskador och om deras uppgifter, en redogörelse för bekämpningens servicenivå och organiseringen av bekämpningen samt uppgifter om materielen för bekämpning av oljeskador.

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om innehållet i samarbetsplanen och om behandlingen av planen, den regionindelning som ska tillämpas i planeringen och om vilken närings-, trafik- och miljöcentral som ansvarar för uppgörandet av planen.

Var och en som inom ett och samma lagerområde lagrar minst 100 000 liter men dock inte mer än 1 miljon liter olja är skyldig att på lagerområdet hålla en av de lokala förhållandena påkallad mängd för bekämpning lämpat absorberande ämne eller annat motsvarande ämne och materiel som behövs vid bekämpningen samt att se till att personal som är förtrogen med användningen av dessa står till buds. Om lagerområdet är beläget så att olja vid läckage kan flöda ut i vattendrag, ska det på lagerområdet finnas så mycket oljebommar att man med hjälp av dem kan förhindra att olja sprider sig i vattendraget.

Den som har ett i 1 mom. avsett lager i sin besittning ska se till att lagerpersonalen är förtrogen med larmsystemet för oljeskador och att personalen känner till de platser som en myndighet har godkänt som uppsamlings- och destruktionsplatser för oljehaltigt avfall.

I lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (390/2005) finns bestämmelser om den bekämpningsberedskap som förutsätts vid distributionsstationer.

Om oljemängden på ett lagerområde som är beläget någon annanstans än vid kusten uppgår till en miljon liter eller mer, är upplagraren skyldig att göra upp en plan för eventuella oljeskador i området och i det sammanhanget höra det lokala räddningsväsendet. Upplagraren ska också anskaffa materiel som behövs för att förebygga och begränsa oljeskador och se till att personal som är förtrogen med användningen av materielen står till buds. Planen för bekämpningen ska utan dröjsmål delges närings-, trafik och miljöcentralen och det lokala räddningsväsendet.

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om den plan och den behövliga bekämpningsmateriel som nämns i 1 mom.

Hamninnehavaren för en hamn som i huvudsak är avsedd för handelssjöfart och verksamhetsutövaren vid en annan inrättning som i ett kustområde lagrar en miljon liter eller mer olja eller andra skadliga ämnen ska göra upp en plan för eventuella oljeskador och fartygskemikalieolyckor i området. När planen görs upp ska det lokala räddningsväsendet höras. Hamninnehavaren och verksamhetsutövaren ska anskaffa materiel som behövs för att förebygga och begränsa oljeskador och fartygskemikalieolyckor. Verksamhetsutövaren ska också se till att utbildad personal står till buds för att använda bekämpningsmaterielen. Planen för bekämpningen ska utan dröjsmål delges närings-, trafik- och miljöcentralen och det lokala räddningsväsendet.

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om den plan och den behövliga bekämpningsmateriel som avses i 1 mom. När bestämmelserna utfärdas ska hänsyn tas till trafiken i hamnen, särskilt antalet tankfartyg som anlöper hamnen och övriga omständigheter som inverkar på risken för oljeskador och fartygskemikalieolyckor.

I 11 kap. 1 och 2 § i miljöskyddslagen för sjöfarten finns bestämmelser om fartygsbefälhavarens skyldighet att anmäla fartygsoljeskador och fartygskemikalieolyckor och att vidta sådana omedelbara bekämpningsåtgärder som han eller hon skäligen kan förutsättas vidta.

Den i vars besittning den olja som orsakat skadan eller risken för sådan är ska anmäla skadan eller hotet om den till nödcentralen och vidta sådana bekämpningsåtgärder som han eller hon skäligen kan förutsättas vidta med hänsyn till omständigheterna.

I fråga om allmän skyldighet att anmäla och handla i samband med skador och olyckor förorsakade av olja eller något annat skadligt ämne eller vid risk för sådana gäller 28 § i räddningslagen.

Den nödcentral, sjöräddningscentral, sjöräddningsundercentral eller VTS-myndighet som informerats om en oljeskada eller fartygskemikalieolycka eller om risken för en sådan ska utan dröjsmål vidarebefordra informationen om oljeskadan på land till räddningsväsendet i det aktuella området och informationen om fartygsoljeskadan eller fartygskemikalieolyckan till Finlands miljöcentral och det lokala räddningsväsendet.

Bekämpningsmyndigheten ska i brådskande ordning vidta alla sådana nödvändiga åtgärder för att avvärja skadan eller olyckan eller begränsa den för vilka kostnaderna eller skadorna inte står i uppenbart missförhållande till de ekonomiska och andra värden som är hotade. Bekämpningsåtgärderna ska utföras så att möjligheterna att återställa naturen och miljön i det skick i vilket den var innan skadan eller olyckan inträffade inte försvåras i onödan.

Finlands miljöcentral ska på begäran av en annan bekämpningsmyndighet vid behov ställa sin oljebekämpningsmateriel och den personal som behövs för användningen av den till förfogande för ledaren för bekämpningsarbetet.

Finlands miljöcentral ska ställa behövlig personal samt behövliga redskap och förnödenheter till förfogande för ledaren för bekämpningsarbetet då den med stöd av 5 § ansvarar för bekämpningen av en fartygsoljeskada eller fartygskemikalieolycka eller har åtagit sig ansvaret för bekämpningen. I dessa fall ska det lokala räddningsväsendet också utanför sitt område på begäran av ledaren för bekämpningsarbetet ställa sina bekämpningsredskap och sina bekämpningsförnödenheter samt den personal som behövs för att använda dem till förfogande för ledaren för bekämpningsarbetet.

Om en oljeskada eller fartygskemikalieolycka, risken för en sådan eller risken för dess utbredning är så stor att den personal eller de redskap som bekämpningsmyndigheten har till sitt förfogande inte är tillräckliga för effektiv bekämpning eller effektivt förebyggande, har bekämpningsmyndigheten rätt att bestämma att innehavaren av hamnen, inrättningen eller oljelagret eller någon annan som har bekämpningsmateriel eller personal som är förtrogen med användningen av materielen ska ställa dessa till bekämpningsmyndighetens förfogande, om detta inte medför oskäliga olägenheter för verksamhetsutövaren.

Arbetet med att bekämpa oljeskador leds av räddningsmyndigheten inom det räddningsområde där skadan, olyckan eller det kritiska läget har uppstått, om inte något annat följer av 2 mom. eller om det inte avtalas om något annat. Till dess att räddningsmyndigheten tar över ledningen av verksamheten kan bekämpningsarbetet ledas av någon annan räddningsledare som avses i 44 § 1 mom. i räddningslagen.

Bekämpningsarbetet i samband med fartygsoljeskador leds av den ledare för bekämpningsarbetet som tillsatts av Finlands miljöcentral, om centralen med stöd av 5 § ansvarar för bekämpningen eller har åtagit sig ansvaret för den. Bekämpningsarbetet i samband med fartygskemikalieolyckor leds av den ledare för bekämpningsarbetet som tillsatts av Finlands miljöcentral. Bekämpningsarbeten som avses i detta moment kan dock ledas av en person som anlänt till olycksplatsen och som är anställd hos det lokala räddningsväsendet eller hos någon annan bekämpningsmyndighet, till dess att den ledare för bekämpningsarbetet som tillsatts av Finlands miljöcentral tar över ledningen.

Efterbehandlingen leds av den myndighet som den berörda kommunen bestämt. Närings-, trafik- och miljöcentralen styr och samordnar efterbehandlingsarbetet, om bekämpningen omfattar flera kommuner.

Om myndigheter från fler verksamhetsområden än ett deltar i bekämpningsåtgärderna vid en oljeskada eller fartygskemikalieolycka, är ledaren för bekämpningsarbetet allmän ledare och ansvarar för att lägesbilden är aktuell, för att de olika verksamhetsområdena tilldelas uppgifter och för att verksamheten samordnas. Enheterna utför uppgifterna under en egen ledning så att de åtgärder som de vidtar bildar en helhet som främjar en effektiv bekämpning av skadan eller olyckan.

Ledaren för bekämpningsarbetet kan till sin hjälp bilda en ledningsgrupp bestående av företrädare för olika myndigheter, om myndigheter från fler verksamhetsområden än ett deltar i bekämpningen av en fartygsoljeskada eller fartygskemikalieolycka. Gruppen kan utökas med företrädare för föreningar och andra organisationer som frivilligt deltar i bekämpningsåtgärderna. Ledaren för bekämpningsarbetet kan också tillkalla experter.

Om det är nödvändigt för att bekämpa oljeskador eller fartygskemikalieolyckor och för att begränsa konsekvenserna av skadorna eller olyckorna har bekämpningsmyndigheterna rätt att

Ledaren för bekämpningsarbetet meddelar när han eller hon övertar ledningsansvaret. Ledaren för bekämpningsarbetet fattar också beslut om när ledningsansvaret ska överföras på den kommunala myndighet som ansvarar för efterbehandlingen.

Efter att vid behov ha hört närings-, trafik- och miljöcentralen fattar ledaren för bekämpningsarbetet beslut om när bekämpningsmyndigheternas åtgärder inte längre krävs för att bekämpa en oljeskada eller fartygskemikalieolycka.

Om ett fartyg på finskt vattenområde eller inom Finlands ekonomiska zon sjunker, stöter på grund, blir part i en sammanstötning, springer läck, får maskinfel eller annars råkar i en situation där risken för läckage av olja eller något annat skadligt ämne är uppenbar, kan Finlands miljöcentral beträffande fartyget eller dess last bestämma att det ska vidtas sådana räddningsåtgärder eller andra åtgärder som den anser nödvändiga för att förebygga eller begränsa föroreningen av vattnet. Innan åtgärder vidtas ska Finlands miljöcentral diskutera läget med Trafiksäkerhetsverket. Dessutom ska Finlands miljöcentral diskutera med fartygets ägare, det bärgningsbolag som mottagit bärgningsuppdraget och med representanter för försäkringsgivarna, om det kan ske utan onödigt dröjsmål.

Befälhavaren på det fartyg som orsakat vattenföroreningen eller risken för den är skyldig att för förhindrande av de ovan nämnda skadliga konsekvenserna lämna myndigheterna all assistans som kan krävas med hänsyn till omständigheterna.

Finlands miljöcentral fattar utifrån ett mellanstatligt avtal eller på begäran av en främmande stat beslut om att ge hjälp till utlandet i ett ärende som hör till bekämpningen av fartygsoljeskador och fartygskemikalieolyckor. Finlands miljöcentral fattar också beslut om att begära hjälp från utlandet, om det behövs för att bekämpa fartygsoljeskador eller fartygskemikalieolyckor.

Vid mottagande av hjälp som avses i 1 mom. ska Finlands miljöcentral bistå utländska bekämpningsenheter i tillståndsärenden, anmälningsärenden och motsvarande ärenden i anslutning till deras inresa i landet och utresa i enlighet med vad som särskilt föreskrivs om villkoren för inresa i landet eller vad som bestäms i internationella avtal som är bindande för Finland.

Närings-, trafik- och miljöcentralen övervakar att de bekämpningsplaner som avses i 12, 15 och 16 § görs upp, att det anskaffas materiel enligt planerna och att det finns tillgång till personal som behövs för användningen av bekämpningsmaterielen. Det lokala räddningsväsendet ska kontrollera att den som utövar verksamhet enligt 14–16 § har materiel och bekämpningsberedskap enligt planen samt underrätta närings-, trafik- och miljöcentralen om de brister det eventuellt upptäcker.

Närings-, trafik- och miljöcentralen kan förelägga den som försummar sin skyldighet enligt 12 eller 14–16 § eller de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av dem, att inom utsatt tid fullgöra sin skyldighet. Myndighetens föreläggande kan förenas med vite eller hot om att den försummade åtgärden vidtas på den försumliges bekostnad.

I ett ärende som gäller vite och hot om tvångsutförande tillämpas viteslagen (1113/1990) .

Ett beslut som en myndighet har fattat med stöd av denna lag får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996) . På samma sätt får ändring sökas också i ett beslut av det lokala räddningsväsendet om godkännande av planen för bekämpning av oljeskador.

Över förvaltningsdomstolens beslut får besvär anföras endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Sökande av ändring hindrar inte att de beslut som avses i 28 § verkställs, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat.

Ändring i ett beslut av en bekämpningsmyndighet får inte sökas genom besvär, om beslutet gäller

De myndigheter som bekämpar oljeskador och fartygskemikalieolyckor har trots sekretessbestämmelserna rätt att avgiftsfritt av övriga myndigheter som deltar i bekämpningsverksamheten få uppgifter som behövs för planeringen av bekämpningsåtgärderna och som gäller dessa myndigheters aktionsberedskap samt beredskaps-, identifierings- och kontaktuppgifter i fråga om personalen.

I kritiska lägen har de myndigheter som bekämpar fartygsoljeskador och fartygskemikalieolyckor rätt att trots sekretessbestämmelserna avgiftsfritt få uppgifter som behövs för bekämpningen av oljeskador och fartygskemikalieolyckor enligt följande:

I kritiska lägen har de myndigheter som bekämpar oljeskador på land rätt att trots sekretessbestämmelserna avgiftsfritt få uppgifter som behövs för bekämpningen av oljeskador enligt följande:

Uppgifterna får också lämnas ut genom teknisk anslutning eller annars elektroniskt.

I kritiska lägen har de myndigheter som bekämpar oljeskador och fartygskemikalieolyckor rätt att få uppgifter som behövs för bekämpningen av oljeskador och fartygskemikalieolyckor enligt följande:

Finlands miljöcentral och närings-, trafik- och miljöcentralerna har trots sekretessbestämmelserna rätt att ur det åtgärdsregister som avses i 69 § i räddningslagen få uppgifter om prestationerna för bekämpning av oljeskador. Uppgifterna får vid behov lämnas ut genom teknisk anslutning.

Lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) ska tillämpas på tystnadsplikten för dem som är anställda hos myndigheter som bekämpar oljeskador och fartygskemikalieolyckor och hos de myndigheter som är skyldiga att ge handräckning och för andra som deltar i bekämpningen.

Myndigheternas tystnadsplikt hindrar dock inte bekämpningsmyndigheterna från att röja sådana uppgifter som i enskilda fall behövs för att skydda liv eller hälsa eller för att avvärja en betydande skada på miljön eller betydande egendomsskada.

Den bekämpningsmyndighet som ansvarar för bekämpningen av oljeskador och fartygskemikalieskador har rätt att av den som ansvarar för skadan eller olyckan eller av dennes försäkringsgivare få ersättning för de kostnader som bekämpningen medfört i enlighet med vad lagen om ersättning för miljöskador (737/1994) , sjölagen (674/1994) , trafikförsäkringslagen (279/1959) , lagen om ansvar i spårtrafik (113/1999) eller någon annan lag föreskriver om ersättning för miljöskador.

Det föreskrivs särskilt om bekämpningsmyndigheternas rätt att ur oljeskyddsfonden få ersättning för kostnaderna för oljebekämpning. I fråga om bekämpningsmyndigheternas rätt att få ersättning ur internationella oljeskadefonden gäller vad som avtalats om detta på ett för Finland bindande sätt.

Det lokala räddningsväsende som ansvarar för bekämpningen av oljeskadorna, Finlands miljöcentral eller kommunen betalar dock kostnaderna för bekämpningsåtgärderna till dess att ersättning enligt 1 eller 2 mom. har fåtts. Finlands miljöcentral betalar på motsvarande sätt kostnaderna för bekämpningen av fartygskemikalieolyckor.

Av medel som tillhör det lokala räddningsväsende som ansvarar för bekämpningen av oljeskadorna, av Finlands miljöcentrals medel eller av kommunens medel betalas skäligt arvode till den som

Av de medel som tillhör ovan nämnd bekämpningsmyndighet betalas full ersättning till dem som deltagit i bekämpningsarbetet för de extra kostnaderna på grund av bekämpningen och för värdet eller värdeminskningen av de förnödenheter, anläggningar, utrustningar och andra motsvarande bruksföremål som förbrukats eller fördärvats under bekämpningsarbetet. Bekämpningsmyndigheten betalar ersättning också för egendom som tagits i bruk enligt 20 och 23 § samt för eventuell skada för utomstående på grund av bekämpningsuppgifterna i enlighet med skadeståndslagen.

I enlighet med de principer som nämns i 1 och 2 mom. betalas av Finlands miljöcentrals medel arvoden för hjälp för att bekämpa fartygskemikalieolyckor och ersättning för eventuell skada för utomstående på grund av bekämpningsuppgifterna.

Ersättning och arvode som avses i denna paragraf ska sökas skriftligen hos berörda bekämpningsmyndighet inom tre månader efter det att grunden för ersättningen uppkom eller i fall som avses i 23 § tre månader efter det att de skadelidande fått vetskap om skadan. Ett villkor för betalning av ersättning för kläder, utrustningar och arbetsredskap som förbrukats eller fördärvats är att skadan utan dröjsmål har anmälts till bekämpningsledaren.

I fråga om den som har fått ersättning av bekämpningsmyndighetens medel går rätten att få ersättning av den som är ansvarig för skadan över till bekämpningsmyndigheten till den del ersättning har betalats.

För olycksfall eller yrkessjukdom som drabbat en person vid bekämpning av oljeskador eller fartygskemikalieolyckor betalas ersättning av statens medel enligt samma grunder som för olycksfall i arbetet eller yrkessjukdom, till den del som den skadade inte har rätt till en minst lika stor ersättning enligt någon annan lag. Ersättning betalas den som

Ett ärende som gäller betalning av ersättning av statens medel med stöd av denna paragraf behandlas av Statskontoret.

I fråga om den som har fått ersättning av staten går rätten att få ersättning av den som är ansvarig för skadan över till staten till den del ersättning har betalats.

Om ett fartyg, dess last eller annan egendom ombord i de fall som avses i 25 § har orsakats mer skada än vad som kunde ha väntats i samband med sedvanligt räddningsarbete och om ingen annan kan anses vara ersättningsskyldig, ska staten ersätta den överskjutande delen.

Den som försummar

ska, om gärningen inte är ringa eller om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för oljebekämpningsförseelse dömas till böter.

Den som bryter mot ett åläggande som har meddelats med stöd av denna lag och förenats med vite kan lämnas obestraffad för samma gärning.

Bestämmelser om straff för miljöförstöring som har skett i strid med denna lag eller med bestämmelser och föreskrifter som har utfärdats med stöd av den finns i 48 kap. 1–4 § i strafflagen (39/1889) .

Till straff för brott mot tystnadsplikten enligt 34 § döms enligt 38 kap. 1 eller 2 § i strafflagen, om inte gärningen utgör brott enligt 40 kap. 5 § i strafflagen.

Finlands miljöcentral kan i undantagsfall fatta besluta om att ett sådant oljehaltigt ämne som avses i 2 kap. 2 § 1 mom. 3 punkten i miljöskyddslagen för sjöfarten eller ett sådant skadligt flytande ämne som avses i 4 kap. 3 § 1 mom. 3 punkten i nämnda lag ( bekämpningskemikalie ) ska användas vid bekämpning av fartygsoljeskador och fartygskemikalieolyckor.

Före beslutet ska Finlands miljöcentral försäkra sig om att bekämpningskemikalien är betydligt bättre än andra bekämpningsmetoder vid bekämpning av den aktuella skadan eller olyckan och att användningen av bekämpningskemikalien inte medför uppenbar fara för vattenförorening och inte heller har några andra negativa effekter för människans hälsa eller miljön.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

Genom lagen upphävs lagen av den 24 maj 1974 om bekämpande av oljeskador som uppkommer på land (378/1974) jämte ändringar. Om upphävande av lagen om förhindrande av miljöförorening från fartyg (300/1979) föreskrivs i miljöskyddslagen för sjöfarten.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.