517/2015

I denna lag föreskrivs det om genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 ( förordning om animaliska biprodukter ) samt av kommissionens förordning (EU) nr 142/2011 om genomförande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om genomförande av rådets direktiv 97/78/EG vad gäller vissa prover och produkter som enligt det direktivet är undantagna från veterinärkontroller vid gränsen ( genomförandeförordning ).

Bestämmelser om förebyggande av spridning av djursjukdomar finns även i lagen om djursjukdomar (441/2013).

Om inte något annat föreskrivs i eller med stöd av denna lag ska det som föreskrivs i avfallslagen (646/2011) och miljöskyddslagen (527/2014) iakttas vid transport och bortskaffande av biprodukter och därav framställda produkter som ska bortskaffas i avfallsförbränningsanläggningar eller deponeras på avstjälpningsplatser.

Bestämmelser om biprodukter och därav framställda produkter som är avsedda för utfodring av djur finns även i foderlagen (86/2008). Bestämmelser om biprodukter och därav framställda produkter som används som gödselmedel och jordförbättringsmedel finns även i lagen om gödselfabrikat (539/2006).

Bestämmelser om livsmedelslokaler och den verksamhet rörande biprodukter och därav framställda produkter som där bedrivs finns även i livsmedelslagen (23/2006).

I lagen om veterinär gränskontroll (1192/1996) föreskrivs om de införselvillkor som ska ställas på animaliska biprodukter och därav framställda produkter och om tillsynen över införseln när produkterna importeras från en sådan stat utanför Europeiska unionen som vid tillämpningen av Europeiska unionens lagstiftning om verksamheten på Europeiska unionens inre marknad inte jämställs med medlemsstater i Europeiska unionen med stöd av ett avtal som ingåtts mellan Europeiska unionen och staten i fråga.

I denna lag avses med

Bestämmelser om indelningen av biprodukter och därav framställda produkter i kategori 1, 2 eller 3 med hänsyn till den grad av risk som de medför för människors och djurs hälsa finns i artiklarna 8—10 i förordningen om animaliska biprodukter.

Bestämmelser om användning av biprodukter och därav framställda produkter samt om begränsningar i fråga om användningen ingår i artiklarna 11—14 i förordningen om animaliska biprodukter. Bestämmelser om undantag i fråga om användningen finns i detta kapitel.

Med avvikelse från artiklarna 13 och 14 i förordningen om animaliska biprodukter får de kategori 2- och kategori 3-material som avses i artikel 18.1 i den förordningen, utöver det som bestäms i kapitel II avsnitt 1 i bilaga VI till genomförandeförordningen, användas för utfodring av sådana djur som avses i artikel 18.1 a, c, d, e, f och h på villkor att

Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet får närmare bestämmelser utfärdas om krav på foderråvaror som används vid sådana uppsamlingscentraler som avses i kapitel II avsnitt 1 i bilaga VI till genomförandeförordningen och vid sådana foderblandningscentraler och fodercentraler på gård som avses i 1 mom. 1 punkten, på bearbetning av dessa foderråvaror och på bearbetningsförhållandena. Dessutom får närmare bestämmelser om användning av biprodukter vid utfodring av vilda djur utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Kategori 2-material får inte användas för utfodring av vilda djur vid den tid för vilken och på det område för vilket det i enlighet med jaktlagen (615/1993) har beviljats dispens för att fånga och döda björn.

Pälsdjurskadaver, delar av pälsdjurskadaver och därav framställda produkter får endast användas för utfodring av pälsdjur. Bestämmelser om restriktioner för utfodring inom arten avseende pälsdjur ingår i bilaga II till genomförandeförordningen.

Trots bestämmelserna i artikel 12 i förordningen om animaliska biprodukter kan kommunalveterinären bevilja en registrerad djurpark tillstånd att använda kategori 1-material från djur i djurparken för utfodring av djur i djurparken. Bestämmelser om villkoren för tillstånd finns i kapitel II avsnitt 4 i bilaga VI till genomförandeförordningen.

Trots bestämmelserna i artikel 14 i förordningen om animaliska biprodukter får en livsmedelsföretagare även överlåta sådana biprodukter i kategori 3 som avses i artikel 10 a, e, f, i, j och m i förordningen om animaliska biprodukter för utfodring av sällskapsdjur från en lokal i detaljhandeln i anslutning till en livsmedelslokal direkt till den slutliga användaren, förutsatt att produkterna inte har kommit i beröring med andra biprodukter.

Utöver det som i kapitel III punkt 1 i bilaga X till genomförandeförordningen föreskrivs om kraven för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som är avsedda att användas som foder till odlad fisk och andra djur av vattenlevande arter, får närmare bestämmelser om användningen av det material som avses i punkt 2 i det kapitlet som foder till odlad fisk eller ryggradslösa vattenlevande djur eller som fiskagn utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

En anläggning inom mjölksektorn som godkänts med stöd av livsmedelslagen får leverera mjölk, mjölkbaserade produkter och mjölkderivat för utfodring av djur i enlighet med artikel 21.2 i och kapitel II avsnitt 4 del II punkt 3 b i bilaga X till genomförandeförordningen.

En driftansvarig som tar emot sådana produkter som avses i kapitel II avsnitt 4 del II punkt 3 a och b i) i bilaga X till genomförandeförordningen ska, innan produkterna börjar användas för utfodring, meddela Livsmedelssäkerhetsverket följande uppgifter:

Sådana produkter som avses i kapitel II avsnitt 4 del II punkt 3 b ii) i bilaga X till genomförandeförordningen får endast användas för utfodring av svin. Innan produkterna börjar användas för utfodring ska den driftansvarige som ansvarar för djurhållningsplatsen meddela Livsmedelssäkerhetsverket de uppgifter som nämns i 2 mom. 1—3 punkten och som gäller användandet av produkterna i fråga.

En anläggning inom mjölksektorn som tar emot obehandlad mjölk, obehandlad vassla eller obehandlad grädde från andra medlemsstater i Europeiska unionen eller från stater utanför Europeiska unionen får inte leverera produkterna i fråga för utfodring av djur, om produkterna är obearbetade eller om de har kommit i kontakt med obearbetade produkter.

En mjölkproduktionsenhet får överlåta råmjölk direkt till en annan djurhållare för utfodring av djur i enlighet med kapitel II avsnitt 4 del II punkt 4 i bilaga X till genomförandeförordningen.

Närmare bestämmelser om utsläppande på marknaden och användning av sådana produkter som avses i 1 mom. samt om användning av sådana produkter som avses i 3 mom. vid utfodring får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Bestämmelser om användning av biprodukter och därav framställda produkter för forskningsändamål och andra specifika ändamål och om villkoren för sådan användning finns i artikel 17.1 i förordningen om animaliska biprodukter.

Med avvikelse från 1 mom. ska tillstånd sökas hos kommunalveterinären inom användarens verksamhetsområde för användning av biprodukter i kategori 1 och därav framställda produkter. Tillstånd behövs dock inte för biprodukter och därav framställda produkter som levereras till Livsmedelssäkerhetsverket och till veterinärmedicinska fakulteten vid Helsingfors universitet.

Obearbetad ull, obearbetat hår och obearbetat hästtagel får släppas ut på marknaden i Finland under förutsättning att produkterna kommer direkt från en gårdsbruksenhet, från en anläggning som godkänts eller registrerats i enlighet med förordningen om animaliska biprodukter eller från en anläggning som godkänts enligt livsmedelslagen.

Bestämmelser om förutsättningarna för användning av de material som avses i artikel 14 h i förordningen om animaliska biprodukter som sådana som gödselmedel eller som råvara för gödselmedel får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Trots bestämmelserna i artiklarna 13 och 14 i förordningen om animaliska biprodukter får sådant kategori 3-material och sådant naturgödsel i kategori 2 som avses i artikel 16 f användas även vid ekologisk växtproduktion för framställning och spridning på mark av biodynamiska preparat.

I enlighet med artikel 21.2 andra stycket i förordningen om animaliska biprodukter krävs inte handelsdokument eller hälsointyg vid transport av obearbetad naturgödsel mellan lantgårdar och användare i Finland. Sådan obearbetad naturgödsel som avses i artikel 13 f i den förordningen får användas för gödsling.

I artikel 11.1 c i förordningen om animaliska biprodukter bestäms om minimiväntetiden för att låta produktionsdjur beta på eller för att utfodra produktionsdjur med växter från gödslad mark. Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet får det utfärdas bestämmelser om längre väntetid än den ovan avsedda minimiväntetiden för att förhindra att människor och djur utsätts för hälsofara.

Livsmedelssäkerhetsverket godkänner sådana komponenter som avses i kapitel II avsnitt 1 punkt 2 i bilaga XI till genomförandeförordningen som blandas i sådana organiska gödselmedel och jordförbättringsmedel av animaliskt ursprung som sprids på mark i Finland för att förhindra att blandningen används för utfodring.

Det krävs dock inte att i 1 mom. avsedda komponenter blandas i gödselmedel och jordförbättringsmedel som förpackas i storsäckar på högst 1 000 kg och som används till landskapsanpassning, grönområdesbyggande, trädgårdsodling eller köksträdgårdar.

Biogasanläggningar får som råvara använda mjölk, mjölkbaserade produkter, mjölkderivat, råmjölk och råmjölksprodukter i kategori 3 som inte genomgått pastörisering eller hygienisering. Dessutom får biogasanläggningar som avses i förordningen om animaliska biprodukter använda ovannämnda produkter i kategori 2 som obearbetade för att omvandla dem till biogas.

Om en biogasanläggning omvandlar endast sådana biprodukter som avses i kapitel I avsnitt 1 punkt 2 a—f i bilaga V till genomförandeförordningen, är en sådan enhet för pastörisering eller hygienisering som avses i punkt 1 i det avsnittet inte obligatorisk.

Komposteringsanläggningar får använda andra komposteringsmetoder än den som krävs enligt kapitel 1 avsnitt 2 punkt 1 i bilaga V till genomförandeförordningen i enlighet med kraven i punkt 2 i det avsnittet.

Närmare bestämmelser om de metoder som avses i 2 mom. får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Livsmedelssäkerhetsverket kan i enlighet med artikel 10.3 i genomförandeförordningen bevilja biogas- och komposteringsanläggningar tillstånd att använda alternativa parametrar för omvandling i enlighet med kapitel III avsnitt 2 i bilaga V till genomförandeförordningen, om nivån på bearbetningen har visats vara tillräcklig på basis av den plan som sökanden lämnat in och på basis av prover.

Livsmedelssäkerhetsverket kan i enlighet med kapitel 1 avsnitt 2 c i bilaga XI bevilja driftansvariga tillstånd att använda andra bearbetningsmetoder är de som avses i det nämna ledet för bearbetning av guano från fladdermöss, bearbetad naturgödsel och produkter som framställts av bearbetad naturgödsel.

Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet får närmare bestämmelser utfärdas om det förfarande som ska iakttas vid ansökan om det tillstånd som avses i 1 och 2 mom.

Bestämmelser om insamling, transport och bortskaffande av biprodukter och därav framställda produkter finns i artiklarna 12—14 och 21 i förordningen om animaliska biprodukter. Bestämmelser om undantag i fråga om bortskaffande finns i detta kapitel.

I avlägsna områden är bortskaffande genom nedgrävning i marken eller genom transport till en godkänd avstjälpningsplats tillåtet i enlighet med artikel 19.1 b i förordningen om animaliska biprodukter i fråga om följande biprodukter som härstammar från samma avlägsna område:

Bortskaffande av sådant material som avses i artikel 10 punkt f och g i förordningen om animaliska biprodukter genom transport till en godkänd avstjälpningsplats är tillåtet i avlägsna områden.

Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet föreskrivs det om indelningen av landet i avlägsna områden enligt djurart.

I enlighet med artikel 19.1 b i förordningen om animaliska biprodukter är bortskaffande genom nedgrävning i marken eller genom transport till en godkänd avstjälpningsplats av följande biprodukter och därav framställda produkter tillåtet:

Livsmedel av animaliskt ursprung vilka inte längre är avsedda att användas som livsmedel och som har bearbetats i enlighet med artikel 2.1 m i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 om livsmedelshygien, kasserat bearbetat foder samt bearbetat sällskapsdjursfoder i kategori 1 eller 3 som importerats från andra än medlemsländer eller som består av material som importerats från ett tredjeland får bortskaffas genom transport till en godkänd avstjälpningsplats i enlighet med artikel 7 i genomförandeförordningen.

I enlighet med kapitel IV första stycket i bilaga VI till genomförandeförordningen får den största mängd livsmedel av animaliskt ursprung vilka inte längre är avsedda att användas som livsmedel per vecka som föreskrivs i det stycket transporteras från anläggningar inom livsmedelsbranschen eller detaljhandelsaffärer till en godkänd avstjälpningsplats för bortskaffande.

Sådana mjölkprodukter som avses i artikel 13 f och artikel 14 l i förordningen om animaliska biprodukter får spridas på mark utan bearbetning, och sådana biprodukter i kategori 2 och 3 som uppkommer vid kirurgiska ingrepp på levande djur eller i samband med att djur föds och som avses i artikel 16 h får bortskaffas på djurhållningsplatsen.

Döda sällskapsdjur och hästdjur får i enlighet med artikel 19.1 a i förordningen om animaliska biprodukter bortskaffas genom nedgrävning i marken eller genom transport till en godkänd avstjälpningsplats.

Döda bin och biprodukter från biodling får i enlighet med artikel 19.1 f i förordningen om animaliska biprodukter bortskaffas genom nedgrävning i marken.

Bortskaffande av biprodukter genom förbränning på öppen eld är förbjudet i hela landet.

Regionförvaltningsverket kan bevilja tillstånd att bortskaffa sådant material som avses i artikel 19.1 c i förordningen om animaliska biprodukter genom nedgrävning i marken eller genom transport till en godkänd avstjälpningsplats i områden där det är motiverat av klimatrelaterade skäl eller av skäl som följer av en naturkatastrof eller andra exceptionella förhållanden, eller om bortskaffande på annat sätt i praktiken inte är möjligt.

Regionförvaltningsverket kan i samband med ett beslut som fattas i enlighet med 23 § i lagen om djursjukdomar och Livsmedelssäkerhetsverket i samband med ett beslut som fattas i enlighet med 26 § i den lagen, i enlighet med artikel 19.1 e i förordningen om animaliska biprodukter, vid utbrott av djursjukdom besluta om bortskaffande genom nedgrävning i marken eller, med avvikelse från förbudet i 27 § i denna lag, genom förbränning på öppen eld, av annat än sådant kategori 1-material som avses i artikel 8 a i) i förordningen om animaliska biprodukter, om transport till närmaste bearbetningsanläggning skulle förorsaka fara för hälsan eller om kapaciteten i bearbetningsanläggningen har överskridits till följd av djursjukdomsepidemin.

Bestämmelser om skyldigheten för driftansvariga som bortskaffar biprodukter genom nedgrävning att föra bok finns i kapitel IV avsnitt 6 i bilaga VIII till genomförandeförordningen. Bokföring krävs dock inte när det gäller nedgrävning av sällskapsdjur.

Vid sjukdomsfall ska en anmälan om nedgrävning av biprodukter göras till regionförvaltningsverket utan dröjsmål innan nedgrävningen sker.

På register och handlingar tillämpas lagen om landsbygdsnäringsförvaltningens informationssystem (284/2008), nedan informationssystemslagen , om inte något annat föreskrivs i denna lag.

Livsmedelssäkerhetsverket är registeransvarig. De övriga behöriga myndigheterna enligt denna lag ska använda, föra in och uppdatera registeruppgifterna i den omfattning som deras föreskrivna uppgifter förutsätter.

En driftansvarig ska i enlighet med artikel 23 i förordningen om animaliska biprodukter innan verksamheten inleds till den behöriga myndigheten skriftligen anmäla de anläggningar och verksamheter som ska registreras eller i enlighet med artikel 24 ansöka om godkännande på det sätt som föreskrivs i detta kapitel.

Till anmälan ska även följande uppgifter fogas:

Den anmälningsskyldighet som avses i 1 mom. gäller dock inte

Livsmedelssäkerhetsverket ska upprätthålla en förteckning över godkända och registrerade anläggningar och driftansvariga i enlighet med artikel 47 i förordningen om animaliska biprodukter.

Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet får närmare bestämmelser utfärdas om innehållet i den anmälan och den ansökan som avses i 1 mom. och om anmälnings- och ansökningsförfarandet.

Livsmedelssäkerhetsverket ska registrera

Livsmedelssäkerhetsverket ska godkänna

Kommunalveterinären ska inom sitt verksamhetsområde registrera

Kommunalveterinären ska inom sitt verksamhetsområde godkänna

En driftansvarig ska utan dröjsmål skriftligen meddela den behöriga myndigheten om sådana förändringar i verksamheten som kan påverka uppfyllandet av kraven för registreringen eller godkännandet av den driftansvarige eller av anläggningen samt om att verksamheten upphört.

Utöver det som i 33—36 § bestäms om de driftansvariga och de anläggningar som ska föras in i registret och som godkänts, ska följande uppgifter föras in i registret:

Med avvikelse från vad som i 12 § i informationssystemslagen bestäms om avförande av uppgifter ur landsbygdsnäringsförvaltningens informationssystem, avförs uppgifterna ur registret tre år efter det att den driftansvarige har meddelat den behöriga myndigheten om att verksamheten upphört eller efter det att godkännandet har återkallats.

Bestämmelser om driftansvarigas skyldigheter finns i artiklarna 4 och 21—29 i förordningen om animaliska biprodukter.

Bestämmelser om färgkodning av förpackningar, behållare och fordon som används för transport av biprodukter och därav framställda produkter samt om märkning av produkter får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet i enlighet med kapitel II punkterna 3 och 4 i bilaga VIII till genomförandeförordningen.

Driftansvariga ska på begäran till Livsmedelssäkerhetsverket anmäla uppgifter om de biprodukter och därav framställda produkter som de tagit emot, använt och överlåtit.

Om en driftansvarig har orsak att misstänka att en biprodukt eller därav framställd produkt, som den driftansvarige har släppt ut på marknaden eller använt, kan medföra fara för människors eller djurs hälsa eller för miljön, ska den driftansvarige omedelbart informera tillsynsmyndigheten om detta.

Närmare bestämmelser om de uppgifter som ska anmälas i enlighet med 1 mom. och om anmälningsförfarandet får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Jord- och skogsbruksministeriet ska styra verkställigheten av denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den samt av förordningen om animaliska biprodukter och genomförandeförordningen, samt utöva tillsyn över efterlevnaden av dessa.

Livsmedelssäkerhetsverket ska planera, styra och utveckla tillsynen nationellt samt utöva tillsyn över efterlevnaden av denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den samt av förordningen om animaliska biprodukter och genomförandeförordningen, samt dessutom

Regionförvaltningsverket ska inom sitt verksamhetsområde styra och utöva tillsyn över efterlevnaden av denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den samt av förordningen om animaliska biprodukter och genomförandeförordningen i enlighet med Livsmedelssäkerhetsverkets tillsynsplan samt utvärdera ordnandet och verkställandet av kommunernas biproduktstillsyn.

Kommunalveterinären ska inom sitt verksamhetsområde utöva tillsyn över efterlevnaden av denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den samt av förordningen om animaliska biprodukter och genomförandeförordningen, samt dessutom

Dessutom ska kommunalveterinären på den driftansvariges begäran utfärda ett hälsointyg för obearbetad naturgödsel i enlighet med kapitel I avsnitt 1 punkt 3 i bilaga XI till genomförandeförordningen.

Till den del förordningen om animaliska biprodukter och genomförandeförordningen gäller livsmedelslokaler och den verksamhet som där bedrivs är de tillsynsmyndigheter som nämns i livsmedelslagen behöriga myndigheter. Dessutom utövar Livsmedelssäkerhetsverket, på det sätt som föreskrivs i foderlagen, tillsyn över anläggningar inom mjölksektorn som överlåter biprodukter och därav framställda produkter för utfodring av djur.

Livsmedelssäkerhetsverket kan för tillsynen över biprodukter och därav framställda produkter anlita inspektörer som verket skriftligen bemyndigat för uppgiften. En auktoriserad inspektör utför sitt uppdrag under Livsmedelssäkerhetsverkets överinseende. En inspektör ska ha för uppgiften tillräcklig yrkeskunskap om biprodukter och därav framställda produkter eller annan yrkeskunskap som behövs för tillsyn över efterlevnaden av lagen.

En auktoriserad inspektör ska på begäran visa upp det skriftliga bemyndigandet.

Livsmedelssäkerhetsverket kan återkalla ett bemyndigande som det beviljat, om den auktoriserade inspektören försummar att iaktta de villkor som Livsmedelssäkerhetsverket ställt upp eller i övrigt på ett väsentligt sätt bryter mot de förpliktelser som följer av uppdraget också efter det att inspektören först fått en anmärkning om bristerna.

På auktoriserade inspektörer tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974).

Livsmedelssäkerhetsverket har rätt att vid behov få handräckning av kommunalveterinären och regionförvaltningsverket inom deras verksamhetsområde för att sköta den tillsyn som enligt 43 § hör till Livsmedelssäkerhetsverket, när detta i enskilda fall är ändamålsenligt med beaktande av uppgiftens karaktär och omfattning.

Livsmedelssäkerhetsverket ska göra upp en årlig riskbaserad riksomfattande tillsynsplan för att ordna biproduktstillsynen. I planen ska anges grunderna för riskbedömningen av de olika tillsynsobjekten och för utvärderingen av genomförandet av planen.

Närmare bestämmelser om tillsynsplanerna och innehållet i dem samt om genomförandet av tillsynen får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Tillsynsmyndigheten och de auktoriserade inspektörerna har rätt att för tillsynsändamål genomföra de åtgärder som föreskrivs i denna lag, i förordningen om animaliska biprodukter och i genomförandeförordningen, att få tillträde till platser där biprodukter och därav framställda produkter samt handlingar som rör dessa hanteras, används eller förvaras, att inspektera transportmedel och den driftansvariges bokföring samt att avgiftsfritt ta behövliga prover av biprodukter och därav framställda produkter. Vid inspektionen kan även en representant för en annan myndighet vara närvarande.

Inspektioner i lokaler och utrymmen som används för boende av permanent natur får endast utföras av myndigheter. I sådana lokaler och utrymmen får en inspektion utföras endast om inspektionsbefogenheten grundar sig på Europeiska unionens lagstiftning eller om inspektionen är nödvändig för att utreda omständigheter som är föremål för inspektionen och det finns grundad anledning att misstänka att någon har gjort sig skyldig till ett förfarande som är straffbart enligt 44 kap. 4 a § i strafflagen (39/1889) och inspektionen är nödvändig för utredning av brott.

Tillsynsmyndigheten och de auktoriserade inspektörerna har rätt att av en driftansvarig få de uppgifter och handlingar som behövs för den inspektion och tillsyn som det föreskrivs om i denna lag och i förordningen om animaliska biprodukter och genomförandeförordningen. En driftansvarig ska på begäran lämna tillsynsmyndigheten och de auktoriserade inspektörerna alla uppgifter som behövs för inspektionen och tillsynen.

Bestämmelserna i 1—3 mom. om finländska myndigheters inspektionsrätt och rätt att få uppgifter gäller också Europeiska unionens inspektörer. Tillsynsmyndigheten ska vid dessa inspektioner samarbeta med Europeiska unionens inspektörer.

Bestämmelser om inspektions- och tillsynsförfarandet finns i artiklarna 3—10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd ( kontrollförordningen ). Närmare bestämmelser om förfarandet vid inspektion och tillsyn samt om provtagning och undersökning får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Bestämmelser om polisens skyldighet att ge handräckning finns i 9 kap. 1 § i polislagen (872/2011).

Bestämmelser om sekretessplikten i fråga om uppgifter som erhållits vid tillsynen finns i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) samt i artikel 7 i kontrollförordningen. Uppgifter som vid tillsynen över efterlevnaden av denna lag eller utförandet av en uppgift som hänför sig till tillsynen erhållits om en enskilds eller en sammanslutnings ekonomiska ställning eller affärs- eller yrkeshemligheter eller om en enskilds personliga förhållanden får trots sekretessplikten lämnas ut till

Jord- och skogsbruksministeriet utser de nationella referenslaboratorierna och fastställer deras uppgifter. Bestämmelser om de krav som ställs på nationella referenslaboratorier och om laboratoriernas uppgifter finns i artikel 33 i kontrollförordningen.

Livsmedelssäkerhetsverket godkänner på ansökan laboratorier som undersöker myndighetsprover och bearbetningsanläggningars samt biogas- och komposteringsanläggningars laboratorier för egenkontroll. Ett laboratorium kan också ha en mobil verksamhetsenhet.

Laboratorier som undersöker myndighetsprover ska uppfylla kraven i artikel 12.2 i kontrollförordningen.

En bearbetningsanläggnings laboratorium för egenkontroll ska uppfylla kraven i kapitel I avsnitt 1 punkt 5 i bilaga IV till genomförandeförordningen och en biogas- och komposteringsanläggnings laboratorium för egenkontroll kraven i kapitel I och II i bilaga V till genomförandeförordningen.

Om ett laboratorium inte uppfyller de krav som avses i denna paragraf men bristerna inte äventyrar undersökningarnas tillförlitlighet, kan Livsmedelssäkerhetsverket godkänna laboratoriet för en viss tid. Laboratoriet ska inom utsatt tid avhjälpa bristerna och ansöka om slutligt godkännande.

I fråga om ett godkänt laboratoriums verksamhet kan det, för att förebygga faror för människors eller djurs hälsa eller för naturen, ställas krav och fastställas begränsningar och andra villkor.

Närmare bestämmelser om standarder för godkända laboratorier och för behörigheten hos de organ som utvärderar laboratorierna, om krav på laboratoriernas kvalitetssystem och om andra krav för godkännande av laboratorier får utfärdas genom förordning av statsrådet.

De prover som tillsynsmyndigheten tagit eller låtit ta för den tillsyn som avses i denna lag ska undersökas i ett laboratorium som godkänts för undersökning av myndighetsprover eller i ett nationellt referenslaboratorium.

De prover inom ramen för egenkontrollen som tas i enlighet med anläggningens plan för egenkontroll och som krävs enligt förordningen om animaliska biprodukter ska undersökas i ett godkänt laboratorium för egenkontroll, i ett laboratorium som godkänts för undersökning av myndighetsprover eller i ett nationellt referenslaboratorium.

Ett godkänt laboratorium ska utan dröjsmål underrätta uppdragsgivaren om undersökningsresultat som tyder på att biprodukter eller därav framställda produkter strider mot bestämmelserna. Ett godkänt laboratorium ska också anmäla undersökningar som rör uppföljning av och tillsyn över sjukdomar och smittor som möjligen direkt eller indirekt kan överföras mellan djur och människor och resultaten av dessa undersökningar till Livsmedelssäkerhetsverket samt sända proverna och de mikrobstammar som isolerats i undersökningarna till ett nationellt referenslaboratorium.

Ett godkänt laboratorium ska på Livsmedelssäkerhetsverkets begäran lämna ett sammandrag av undersökningarna och undersökningsresultaten enligt 55 §. Sammandragen får inte innehålla personuppgifter eller identifikationsuppgifter om tillsynsobjekten.

Ett godkänt laboratorium ska utan dröjsmål meddela Livsmedelssäkerhetsverket om det sker väsentliga förändringar i verksamheten, om verksamheten avbryts och om verksamheten upphör.

Närmare bestämmelser om innehållet i och lämnandet av meddelanden och sammandrag utfärdas genom förordning av statsrådet.

Ett nationellt referenslaboratorium ska på begäran lämna de uppgifter till Livsmedelssäkerhetsverket och Institutet för hälsa och välfärd som de behöver för epidemiologisk uppföljning samt till Livsmedelssäkerhetsverket dessutom de uppgifter om de i 56 § 1 mom. avsedda prover och mikrobstammar som verket behöver för att styra tillsynen. De uppgifter som lämnas till Institutet för hälsa och välfärd får inte innehålla identifikationsuppgifter om tillsynsobjekten.

Närmare bestämmelser om innehållet i och lämnandet av meddelanden får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Livsmedelssäkerhetsverket ska utöva tillsyn över de godkända laboratorierna och vid behov bedöma om ett laboratorium uppfyller de krav som ställs på laboratoriet.

Livsmedelssäkerhetsverket ska föra ett register över godkända laboratorier. I registret ska föras in laboratoriets kontaktuppgifter och kompetensområde, namnet på den person som ansvarar för undersökningarna, uppgifter om de tillsynsåtgärder som genomförts samt uppgifterna enligt 56 § 3 mom. om förändringar i verksamheten.

Bestämmelser om de avgifter som tas ut till staten för statliga myndigheters prestationer finns i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992). Också för auktoriserade inspektörers prestationer tas det ut en avgift med iakttagande av den lagen.

Regionförvaltningsverket påför och tar ut avgifter till staten för kommunalveterinärernas prestationer enligt denna lag. Bestämmelser om storleken på de avgifter som tas ut för kommunalveterinärernas prestationer utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet med iakttagande av vad som i lagen om grunderna för avgifter till staten föreskrivs om de allmänna grunderna för när statliga myndigheters prestationer ska vara avgiftsbelagda och för avgifternas storlek samt om övriga grunder för avgifterna. Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet utfärdas även bestämmelser om det förfarande som ska iakttas vid fakturering av kommunalveterinärernas prestationer.

Bestämmelser om myndigheters skyldighet att ta ut en avgift för extra tillsynsåtgärder som föranleds av bristande efterlevnad av bestämmelserna finns dessutom i artikel 28 i kontrollförordningen.

Livsmedelssäkerhetsverket ska betala arvoden för inspektioner, provtagningar och övriga åtgärder som utförts av auktoriserade inspektörer i enlighet med denna lag och ersätta dem för kostnaderna.

I 23 § i veterinärvårdslagen föreskrivs det om kommunens rätt att av statens medel få ersättning för utförandet av sådana uppgifter som enligt denna lag hör till kommunalveterinären.

För kommunens i 46 § avsedda tillsyn över livsmedelslokaler och den verksamhet som där bedrivs tas avgifter ut på det sätt som föreskrivs i livsmedelslagen.

Tillsynsmyndigheten kan ålägga den som bryter mot denna lag, bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den eller mot förordningen om animaliska biprodukter eller genomförandeförordningen att omedelbart eller inom en tid som är tillräckligt lång med avseende på ärendets natur fullgöra sin skyldighet.

Tillsynsmyndigheten kan förbjuda insamling, transport, hantering, behandling, omvandling, bearbetning, lagring, utsläppande på marknaden, distribution och användning av en biprodukt eller en därav framställd produkt, om biprodukten eller den därav framställda produkten inte uppfyller de krav som ställs i eller med stöd av denna lag eller i förordningen om animaliska biprodukter eller genomförandeförordningen.

Tillsynsmyndigheten kan även förbjuda den som bryter mot denna lag eller bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den eller mot förordningen om animaliska biprodukter eller genomförandeförordningen att fortsätta med eller upprepa det förfarande eller den verksamhet som strider mot bestämmelserna.

Tillsynsmyndigheten kan meddela det förbud som avses i 1 mom. som interimistiskt medan ärendet utreds, om det är nödvändigt med tanke på människors eller djurs hälsa eller miljön. Ett interimistiskt förbud är i kraft till dess att tillsynsmyndigheten fattar ett slutligt avgörande i ärendet.

Om det är uppenbart att en biprodukt eller en därav framställd produkt utgör en fara för människors eller djurs hälsa eller för miljön och om faran är omedelbar och inte kan förhindras på något annat sätt, har tillsynsmyndigheten rätt att vid behov genast avbryta verksamheten till den del det är nödvändigt för att avvärja faran.

Om det i ärendet inte har utfärdats ett sådant beslut som avses i 63 och 64 §, ska ärendet avgöras så fort som möjligt efter det att verksamheten har avbrutits.

Beslut om tillfälligt eller slutgiltigt återkallande av godkännanden i enlighet med artikel 46 i förordningen om animaliska biprodukter ska fattas av den behöriga myndighet som har godkänt anläggningen, och beslut om förbud mot verksamhet ska fattas av den behöriga myndighet som har registrerat eller godkänt den driftansvarige eller anläggningen.

Om tillsynsmyndigheten med stöd av 64 § har utfärdat ett förbud, kan den besluta att produkterna på den driftansvariges bekostnad och på det sätt som tillsynsmyndigheten godkänner ska bearbetas på nytt, användas för ett annat ändamål, bortskaffas, dras tillbaka från marknaden eller återsändas till avgångslandet. Beslutet kan förenas med förelägganden om förfarandet vid verkställandet.

Om tillståndshavaren på ett väsentligt sätt bryter mot tillståndsvillkoren, kan Livsmedelssäkerhetsverket återkalla ett tillstånd som avses i 21 § 1 och 2 mom., regionförvaltningsverket ett tillstånd som avses i 30 § 1 mom. och kommunalveterinären ett tillstånd som avses i 8 § och 12 § 2 mom., om tillståndshavaren inte har avhjälpt bristerna inom utsatt tid.

Om ett laboratorium inte längre uppfyller förutsättningarna för godkännande enligt 54 § eller om det annars förekommer allvarliga brister i dess verksamhet, ska Livsmedelssäkerhetsverket återkalla det godkännande som det beviljat, om laboratoriet inte har avhjälpt bristerna inom utsatt tid.

Livsmedelssäkerhetsverket kan återkalla godkännandet av ett laboratorium också för den tid som den behandling av ett ärende som avses i 1 mom. kräver, om bristen i laboratoriets verksamhet är sådan att den kan äventyra undersökningsresultatens tillförlitlighet.

Livsmedelssäkerhetsverket kan förena ett föreläggande som avses i 63 §, ett förbud som avses i 64 § eller ett föreläggande om förnyad bearbetning, bortskaffande, tillbakadragande från marknaden eller återsändande som avses i 67 § med vite eller med hot om att det som försummats utförs på den försumliges bekostnad.

Regionförvaltningsverket kan inom sitt verksamhetsområde besluta om användning av sådana administrativa tvångsmedel som avses i 63—65 och 67 § och som gäller ett område större än en kommun.

Livsmedelssäkerhetsverket kan fatta beslut om användningen av administrativa tvångsmedel också inom området för en enda kommun, om verket med grundad anledning bedömer att de åtgärder som kommunalveterinären vidtagit är otillräckliga.

En myndighet som fattat ett beslut med stöd av 1 och 2 mom. ska utan dröjsmål meddela kommunerna i fråga om beslutet.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

Bestämmelser om straff för orsakande av risk för spridning av en djursjukdom finns i 44 kap. 4 a § i strafflagen.

Tillsynsmyndigheten behöver inte till en förundersökningsmyndighet anmäla en förseelse som i sin helhet kan anses som ringa.

Ändring i ett beslut som meddelats med stöd av denna lag, förordningen om animaliska biprodukter och genomförandeförordningen får sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996). Behörig förvaltningsdomstol är den vars domkrets beslutet huvudsakligen hänför sig till på basis av antingen områdets läge eller den driftansvariges hemort.

Ändring i förvaltningsdomstolens beslut i ärenden som gäller sådana beslut som avses i 10 kap. får sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen. Ändring i förvaltningsdomstolens beslut i andra ärenden får sökas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

I beslut som fattas med stöd av denna lag och förordningen om animaliska biprodukter och genomförandeförordningen kan det bestämmas att beslutet ska iakttas trots att ändring har sökts, om inte fullföljdsmyndigheten bestämmer något annat.

I artikel 48.3 i förordningen om animaliska biprodukter finns bestämmelser om användningen av databasen Traces vid utsläppande av biprodukter och därav framställda produkter på marknaden mellan medlemsstater. Vid transport mellan medlemsstater av sådana biprodukter i kategori 3 och därav framställda produkter som används för utfodring av djur eller som gödselmedel och jordförbättringsmedel ska den driftansvarige dessutom skapa ett handelsdokument i databasen Traces så som produktspecifikt närmare bestäms genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Om handelsdokument och officiella hälsointyg för biprodukter och därav framställda produkter som levereras till Finland har sänts via databasen Traces och om tillsynsmyndigheten för den anläggning som tar emot biprodukterna har utfört en inspektion, ska uppgifter om inspektionen föras in i databasen.

Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet får närmare bestämmelser utfärdas om användningen av databasen Traces vid skapande av handelsdokument och intyg.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

Driftansvariga som innan denna lag träder i kraft har godkänts eller registrerats på det sätt som avses i artikel 23 eller 24 i förordningen om animaliska biprodukter, anses med stöd av 34 eller 35 § vara godkända eller registrerade driftansvariga eller anläggningar utan separat ansökan eller anmälan, och på dem tillämpas bestämmelserna i denna lag. Laboratorier som har godkänts innan denna lag träder i kraft och som när denna lag träder i kraft verkar i enlighet med gällande beslut som utfärdats med stöd av övergångsbestämmelserna i 119 § i lagen om djursjukdomar samt biogas- och komposteringsanläggningars laboratorier för egenkontroll som godkänts med stöd av lagen om gödselfabrikat får utan separat godkännande fortsätta sin verksamhet i enlighet med besluten.