517/2015

I denna lag föreskrivs det om genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 ( förordning om animaliska biprodukter ) samt av kommissionens förordning (EU) nr 142/2011 om genomförande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om genomförande av rådets direktiv 97/78/EG vad gäller vissa prover och produkter som enligt det direktivet är undantagna från veterinärkontroller vid gränsen ( genomförandeförordning ).

I denna lag föreskrivs det också om kompletterande bestämmelser om genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll), nedan kontrollförordningen . (20.12.2022/1118)

Bestämmelser om förebyggande av spridning av djursjukdomar finns även i lagen om djursjukdomar (76/2021) . (15.1.2021/78)

Om inte något annat föreskrivs i eller med stöd av denna lag ska det som föreskrivs i avfallslagen (646/2011) och miljöskyddslagen (527/2014) iakttas vid transport och bortskaffande av biprodukter och därav framställda produkter som ska bortskaffas i avfallsförbränningsanläggningar eller deponeras på avstjälpningsplatser.

Bestämmelser om biprodukter och därav framställda produkter som är avsedda för utfodring av djur finns även i foderlagen (86/2008) . Bestämmelser om biprodukter och därav framställda produkter som används som gödselmedel och jordförbättringsmedel finns även i lagen om gödselfabrikat (539/2006) .

Bestämmelser om livsmedelslokaler och den verksamhet rörande biprodukter och därav framställda produkter som där bedrivs finns även i livsmedelslagen (23/2006) .

I lagen om införselkontroll av djur och vissa varor (1277/2019) föreskrivs om offentlig kontroll av animaliska biprodukter och därav framställda produkter när produkterna förs in från någon annan stat utanför Europeiska unionen än en sådan stat som vid tillämpningen av Europeiska unionens lagstiftning om Europeiska unionens inre marknads funktion jämställs med medlemsstater i Europeiska unionen med stöd av ett avtal som ingåtts mellan Europeiska unionen och staten i fråga. (19.12.2019/1283)

I denna lag avses med

Bestämmelser om indelningen av biprodukter och därav framställda produkter i kategori 1, 2 eller 3 med hänsyn till den grad av risk som de medför för människors och djurs hälsa finns i artiklarna 8–10 i förordningen om animaliska biprodukter.

Bestämmelser om användning av biprodukter och därav framställda produkter samt om begränsningar i fråga om användningen ingår i artiklarna 11–14 i förordningen om animaliska biprodukter. Bestämmelser om undantag i fråga om användningen finns i detta kapitel.

Användning av biprodukter och därav framställda produkter eller undantag i fråga om användningen får inte orsaka fara för människors och djurs hälsa eller för miljön. (20.12.2022/1118)

Med avvikelse från artiklarna 13 och 14 i förordningen om animaliska biprodukter får de kategori 2- och kategori 3-material som avses i artikel 18.1 i den förordningen, utöver det som bestäms i kapitel II avsnitt 1 i bilaga VI till genomförandeförordningen, användas för utfodring av sådana djur som avses i artikel 18.1 a, c, d, e, f och h på villkor att

Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet får närmare bestämmelser utfärdas om krav på foderråvaror som används vid sådana uppsamlingscentraler som avses i kapitel II avsnitt 1 i bilaga VI till genomförandeförordningen och vid sådana foderblandningscentraler och fodercentraler på gård som avses i 1 mom. 1 punkten, på bearbetning av dessa foderråvaror och på bearbetningsförhållandena. Dessutom får närmare bestämmelser om användning av biprodukter vid utfodring av vilda djur utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

För utfodring av vilda djur får inte användas livsmedel av animaliskt ursprung vilka inte längre är avsedda att användas som livsmedel och inte matavfall. (20.12.2022/1118)

Kategori 2-material får inte användas för utfodring av vilda djur vid den tid för vilken och på det område för vilket det i enlighet med jaktlagen (615/1993) har beviljats dispens för att fånga och döda björn.

Pälsdjurskadaver, delar av pälsdjurskadaver och därav framställda produkter får endast användas för utfodring av pälsdjur. Bestämmelser om restriktioner för utfodring inom arten avseende pälsdjur ingår i bilaga II till genomförandeförordningen.

Trots bestämmelserna i artikel 12 i förordningen om animaliska biprodukter kan kommunalveterinären bevilja en registrerad djurpark tillstånd att använda kategori 1-material från djur i djurparken för utfodring av djur i djurparken. Bestämmelser om villkoren för tillstånd finns i kapitel II avsnitt 4 i bilaga VI till genomförandeförordningen.

Trots bestämmelserna i artikel 14 i förordningen om animaliska biprodukter får en livsmedelsföretagare även överlåta sådana biprodukter i kategori 3 som avses i artikel 10 a, e, f, i, j och m i förordningen om animaliska biprodukter för utfodring av sällskapsdjur från en lokal i detaljhandeln i anslutning till en livsmedelslokal direkt till den slutliga användaren, förutsatt att produkterna inte har kommit i beröring med andra biprodukter.

Utöver det som i kapitel III punkt 1 i bilaga X till genomförandeförordningen föreskrivs om kraven för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som är avsedda att användas som foder till odlad fisk och andra djur av vattenlevande arter, får närmare bestämmelser om användningen av det material som avses i punkt 2 i det kapitlet som foder till odlad fisk eller ryggradslösa vattenlevande djur eller som fiskagn utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

En anläggning inom mjölksektorn som godkänts med stöd av livsmedelslagen får leverera mjölk, mjölkbaserade produkter och mjölkderivat för utfodring av djur i enlighet med artikel 21.2 i och kapitel II avsnitt 4 del II punkt 3 b i bilaga X till genomförandeförordningen.

En driftansvarig som tar emot sådana produkter som avses i kapitel II avsnitt 4 del II punkt 3 a och b i) i bilaga X till genomförandeförordningen ska, innan produkterna börjar användas för utfodring, meddela Livsmedelssäkerhetsverket följande uppgifter:

Sådana produkter som avses i kapitel II avsnitt 4 del II punkt 3 b ii) i bilaga X till genomförandeförordningen får endast användas för utfodring av svin. Innan produkterna börjar användas för utfodring ska den driftansvarige som ansvarar för djurhållningsplatsen meddela Livsmedelssäkerhetsverket de uppgifter som nämns i 2 mom. 1–3 punkten och som gäller användandet av produkterna i fråga.

En anläggning inom mjölksektorn som tar emot obehandlad mjölk, obehandlad vassla eller obehandlad grädde från andra medlemsstater i Europeiska unionen eller från stater utanför Europeiska unionen får inte leverera produkterna i fråga för utfodring av djur, om produkterna är obearbetade eller om de har kommit i kontakt med obearbetade produkter.

En mjölkproduktionsenhet får överlåta råmjölk direkt till en annan djurhållare för utfodring av djur i enlighet med kapitel II avsnitt 4 del II punkt 4 i bilaga X till genomförandeförordningen.

Närmare bestämmelser om utsläppande på marknaden och användning av sådana produkter som avses i 1 mom. samt om användning av sådana produkter som avses i 3 mom. vid utfodring får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Bestämmelser om användning av biprodukter och därav framställda produkter för forskningsändamål och andra specifika ändamål och om villkoren för sådan användning finns i artikel 17.1 i förordningen om animaliska biprodukter.

Utöver vad som föreskrivs i 1 mom. ska kommunalveterinären inom användarens verksamhetsområde underrättas om användning av biprodukter i kategori 1 och därav framställda produkter innan användningen inleds. Underrättelse behövs dock inte för biprodukter och därav framställda produkter som levereras till Livsmedelsverket och till veterinärmedicinska fakulteten vid Helsingfors universitet.

Livsmedelsverket kan på ansökan bevilja tillstånd att föra in följande biprodukter och därav framställda produkter:

För att tillstånd ska beviljas förutsätts utöver vad som föreskrivs i 1 mom. att införseln inte orsakar risk för spridning av djursjukdomar som ska bekämpas eller risk för människors hälsa.

Livsmedelsverket får för att utföra sina lagstadgade uppgifter utan tillstånd föra in biprodukter som avses i 1 mom. och därav framställda produkter för diagnostiska ändamål eller utbildnings- eller forskningsändamål.

Obearbetad ull, obearbetat hår och obearbetat hästtagel får släppas ut på marknaden i Finland under förutsättning att produkterna kommer direkt från en gårdsbruksenhet, från en anläggning som godkänts eller registrerats i enlighet med förordningen om animaliska biprodukter eller från en anläggning som godkänts enligt livsmedelslagen.

Bestämmelser om förutsättningarna för användning av de material som avses i artikel 14 h i förordningen om animaliska biprodukter som sådana som gödselmedel eller som råvara för gödselmedel får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Trots bestämmelserna i artiklarna 13 och 14 i förordningen om animaliska biprodukter får sådant kategori 3-material och sådant naturgödsel i kategori 2 som avses i artikel 16 f användas även vid ekologisk växtproduktion för framställning och spridning på mark av biodynamiska preparat.

I enlighet med artikel 21.2 andra stycket i förordningen om animaliska biprodukter krävs inte handelsdokument eller hälsointyg vid transport av obearbetad naturgödsel mellan lantgårdar och användare i Finland.

I artikel 11.1 c i förordningen om animaliska biprodukter bestäms om minimiväntetiden för att låta produktionsdjur beta på eller för att utfodra produktionsdjur med växter från gödslad mark. Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet får det utfärdas bestämmelser om längre väntetid än den ovan avsedda minimiväntetiden för att förhindra att människor och djur utsätts för hälsofara.

Livsmedelsverket godkänner sådana komponenter som avses i kapitel II avsnitt 1 punkt 2 i bilaga XI till genomförandeförordningen som blandas i sådana organiska gödselmedel och jordförbättringsmedel av animaliskt ursprung som sprids på mark i Finland för att förhindra att blandningen används för utfodring.

I 1 mom. avsedda komponenter ska blandas i organiska gödselmedel eller jordförbättringsmedel som innehåller kött-benmjöl av kategori 2 eller bearbetat djurprotein om de används på gårdar med djurproduktion eller på områden som produktionsdjur har tillträde till. Blandningen ska förpackas i säckar på högst 1 000 kg.

Biogasanläggningar får som råvara använda mjölk, mjölkbaserade produkter, mjölkderivat, råmjölk och råmjölksprodukter i kategori 3 som inte genomgått pastörisering eller hygienisering. Dessutom får biogasanläggningar som avses i förordningen om animaliska biprodukter använda ovannämnda produkter i kategori 2 som obearbetade för att omvandla dem till biogas.

Om en biogasanläggning omvandlar endast sådana biprodukter som avses i kapitel I avsnitt 1 punkt 2 a–f i bilaga V till genomförandeförordningen, är en sådan enhet för pastörisering eller hygienisering som avses i punkt 1 i det avsnittet inte obligatorisk.

Komposteringsanläggningar får använda andra komposteringsmetoder än den som krävs enligt kapitel 1 avsnitt 2 punkt 1 i bilaga V till genomförandeförordningen i enlighet med kraven i punkt 2 i det avsnittet.

Närmare bestämmelser om de metoder som avses i 2 mom. får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Livsmedelssäkerhetsverket kan i enlighet med artikel 10.3 i genomförandeförordningen bevilja biogas- och komposteringsanläggningar tillstånd att använda alternativa parametrar för omvandling i enlighet med kapitel III avsnitt 2 i bilaga V till genomförandeförordningen, om nivån på bearbetningen har visats vara tillräcklig på basis av den plan som sökanden lämnat in och på basis av prover.

Livsmedelssäkerhetsverket kan i enlighet med kapitel 1 avsnitt 2 c i bilaga XI bevilja driftansvariga tillstånd att använda andra bearbetningsmetoder är de som avses i det nämna ledet för bearbetning av guano från fladdermöss, bearbetad naturgödsel och produkter som framställts av bearbetad naturgödsel.

Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet får närmare bestämmelser utfärdas om det förfarande som ska iakttas vid ansökan om det tillstånd som avses i 1 och 2 mom.

Bestämmelser om insamling, transport och bortskaffande av biprodukter och därav framställda produkter finns i artiklarna 12–14 och 21 i förordningen om animaliska biprodukter. Bestämmelser om undantag i fråga om bortskaffande finns i detta kapitel.

Bortskaffande av biprodukter och därav framställda produkter får inte orsaka fara för människors och djurs hälsa eller för miljön. (20.12.2022/1118)

I avlägsna områden är bortskaffande genom nedgrävning i marken eller genom transport till en godkänd avstjälpningsplats tillåtet i enlighet med artikel 19.1 b i förordningen om animaliska biprodukter i fråga om följande biprodukter som härstammar från samma avlägsna område:

(20.12.2022/1118)

Bortskaffande av sådant material som avses i artikel 10 punkt f och g i förordningen om animaliska biprodukter genom transport till en godkänd avstjälpningsplats är tillåtet i avlägsna områden.

Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet föreskrivs det om indelningen av landet i avlägsna områden enligt djurart.

I enlighet med artikel 19.1 b i förordningen om animaliska biprodukter är bortskaffande genom nedgrävning i marken eller genom transport till en godkänd avstjälpningsplats av följande biprodukter och därav framställda produkter tillåtet:

Livsmedel av animaliskt ursprung vilka inte längre är avsedda att användas som livsmedel och som har bearbetats i enlighet med artikel 2.1 m i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 om livsmedelshygien, kasserat bearbetat foder samt bearbetat sällskapsdjursfoder i kategori 1 eller 3 som importerats från andra än medlemsländer eller som består av material som importerats från ett tredjeland får bortskaffas genom transport till en godkänd avstjälpningsplats i enlighet med artikel 7 i genomförandeförordningen.

I enlighet med kapitel IV första stycket i bilaga VI till genomförandeförordningen får den största mängd livsmedel av animaliskt ursprung vilka inte längre är avsedda att användas som livsmedel per vecka som föreskrivs i det stycket transporteras från anläggningar inom livsmedelsbranschen eller detaljhandelsaffärer till en godkänd avstjälpningsplats för bortskaffande.

Sådana mjölkprodukter som avses i artikel 13 f och artikel 14 l i förordningen om animaliska biprodukter får spridas på mark utan bearbetning, och sådana biprodukter i kategori 2 och 3 som uppkommer vid kirurgiska ingrepp på levande djur eller i samband med att djur föds och som avses i artikel 16 h får bortskaffas på djurhållningsplatsen.

Döda sällskapsdjur och hästdjur får i enlighet med artikel 19.1 a i förordningen om animaliska biprodukter bortskaffas genom nedgrävning i marken eller genom transport till en godkänd avstjälpningsplats.

Döda bin och biprodukter från biodling får i enlighet med artikel 19.1 f i förordningen om animaliska biprodukter bortskaffas genom nedgrävning i marken eller genom förbränning på öppen eld. (20.12.2022/1118)

Bortskaffande av biprodukter genom förbränning på öppen eld är förbjudet i hela landet med undantag för bortskaffande av döda bin och biprodukter från biodling som avses i 28 § 2 mom.

Regionförvaltningsverket kan bevilja tillstånd att bortskaffa sådant material som avses i artikel 19.1 c i förordningen om animaliska biprodukter genom nedgrävning i marken eller genom transport till en godkänd avstjälpningsplats i områden där det är motiverat av klimatrelaterade skäl eller av skäl som följer av en naturkatastrof eller andra exceptionella förhållanden, eller om bortskaffande på annat sätt i praktiken inte är möjligt.

Regionförvaltningsverket kan i samband med i lagen om djursjukdomar avsedda beslut om förhindrande av sjukdomsspridning och Livsmedelsverket i samband med i den lagen avsedda beslut om åtgärder för sjukdomsbekämpning, i enlighet med artikel 19.1 e i förordningen om animaliska biprodukter, vid utbrott av djursjukdom besluta om bortskaffande genom nedgrävning i marken eller, med avvikelse från förbudet i 29 § i denna lag, genom förbränning på öppen eld, av annat material än sådant kategori 1-material som avses i artikel 8 a i) i förordningen om animaliska biprodukter, om transport till närmaste bearbetningsanläggning skulle förorsaka fara för hälsan eller om kapaciteten i bearbetningsanläggningen har överskridits till följd av djursjukdomsepidemin. (15.1.2021/78)

Bestämmelser om skyldigheten för driftansvariga som bortskaffar biprodukter genom nedgrävning att föra bok finns i kapitel IV avsnitt 6 i bilaga VIII till genomförandeförordningen. Bokföring krävs dock inte när det gäller nedgrävning av sällskapsdjur.

Vid sjukdomsfall ska en anmälan om nedgrävning av biprodukter göras till regionförvaltningsverket utan dröjsmål innan nedgrävningen sker.

På register och handlingar tillämpas lagen om livsmedelsförvaltningens informationsresurs (560/2021) , om inte något annat föreskrivs i denna lag.

En driftansvarig ska i enlighet med artikel 23 i förordningen om animaliska biprodukter innan verksamheten inleds till den behöriga myndigheten skriftligen anmäla de anläggningar och verksamheter som ska registreras eller i enlighet med artikel 24 ansöka om godkännande på det sätt som föreskrivs i detta kapitel.

Till anmälan ska även följande uppgifter fogas:

Den anmälningsskyldighet som avses i 1 mom. gäller dock inte

Vad som föreskrivs i 1 mom. tillämpas inte på sådana anläggningar som kräver tillstånd eller registrering enligt miljöskyddslagen som använder gödsel från produktionsdjur eller kött-benmjöl som bränsle och i samband med vilka det inte hålls produktionsdjur. (20.12.2022/1118)

Livsmedelssäkerhetsverket ska upprätthålla en förteckning över godkända och registrerade anläggningar och driftansvariga i enlighet med artikel 47 i förordningen om animaliska biprodukter.

Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet får närmare bestämmelser utfärdas om innehållet i den anmälan och den ansökan som avses i 1 mom. och om anmälnings- och ansökningsförfarandet.

I fråga om en plats för utfodring med kadaver registreras följande uppgifter:

Den driftansvarige är skyldig att för införande i registret över platser för utfodring med kadaver anmäla de uppgifter som avses i 1 mom. 1–5 punkten innan utfodringen inleds samt de uppgifter som avses i 6 och 7 punkten inom 30 dygn från händelsen i fråga.

Livsmedelsverket ska registrera

(20.12.2022/1118)

Livsmedelssäkerhetsverket ska godkänna

Kommunalveterinären ska inom sitt verksamhetsområde registrera

Kommunalveterinären ska inom sitt verksamhetsområde godkänna

Kommunalveterinären godkänner anläggningar som använder naturgödsel från produktionsdjur eller kött-benmjöl som bränsle. På det undantag gällande användning av gödsel som bränsle som avses i punkt C och på den användning av kött-benmjöl som avses i punkt D i kapitel V i bilaga III till genomförandeförordningen tillämpas 221 c och 221 d § i miljöskyddslagen. (20.12.2022/1118)

Före godkännandet av en anläggning ska den kommunala miljövårdsmyndigheten i enlighet med 221 e § i miljöskyddslagen fastställa utsläppsgränsvärden för anläggningen.

Kommunalveterinären godkänner sådana enligt miljöskyddslagen tillstånds- eller registreringspliktiga anläggningar som använder naturgödsel från produktionsdjur som bränsle, om det i anslutning till anläggningen hålls produktionsdjur. En förutsättning för godkännande är att användningen av naturgödsel från produktionsdjur som bränsle har beaktats i miljötillståndet eller vid registreringen.

En driftansvarig ska utan dröjsmål skriftligen meddela den behöriga myndigheten om sådana förändringar i verksamheten som kan påverka uppfyllandet av kraven för registreringen eller godkännandet av den driftansvarige eller av anläggningen samt om att verksamheten upphört.

Utöver det som i 33–35, 35 a, 35 b och 36 § bestäms om de driftansvariga och de anläggningar som ska föras in i registret och som godkänts, ska följande uppgifter föras in i registret:

Med avvikelse från vad som i 12 § i lagen om livsmedelsförvaltningens informationsresurs föreskrivs om avförande av uppgifter ur livsmedelsförvaltningens informationsresurs, avförs uppgifterna ur registret tre år efter det att den driftsansvarige har meddelat den behöriga myndigheten att verksamheten har upphört eller efter det att godkännandet har återkallats.

Bestämmelser om driftansvarigas skyldigheter finns i artiklarna 4 och 21–29 i förordningen om animaliska biprodukter.

Närmare bestämmelser om förhållanden i vilka biprodukter som avses i artikel 21.1 i förordningen om animaliska biprodukter ska lagras på lantgårdar får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet (20.12.2022/1118)

Bestämmelser om färgkodning av förpackningar, behållare och fordon som används för transport av biprodukter och därav framställda produkter samt om märkning av produkter får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet i enlighet med kapitel II punkterna 3 och 4 i bilaga VIII till genomförandeförordningen.

Driftansvariga ska på begäran till Livsmedelssäkerhetsverket anmäla uppgifter om de biprodukter och därav framställda produkter som de tagit emot, använt och överlåtit.

Om en driftansvarig har orsak att misstänka att en biprodukt eller därav framställd produkt, som den driftansvarige har släppt ut på marknaden eller använt, kan medföra fara för människors eller djurs hälsa eller för miljön, ska den driftansvarige omedelbart informera tillsynsmyndigheten om detta.

Närmare bestämmelser om de uppgifter som ska anmälas i enlighet med 1 mom. och om anmälningsförfarandet får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

En driftansvarig som avses i 33 § 1 mom. ska vara tillförlitlig. Livsmedelsverket kan av Enheten för utredning av grå ekonomi begära en i 5 § i lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi (1207/2010) avsedd fullgöranderapport över den driftansvarige.

En driftansvarig anses inte vara tillförlitlig om den driftansvarige

Om den driftansvarige är en juridisk person, gäller kravet på tillförlitlighet verkställande direktören och dennes ställföreträdare, medlemmar och suppleanter i styrelsen, medlemmar och suppleanter i förvaltningsrådet och jämförbara organ, ansvariga bolagsmän och andra som hör till den högsta ledningen. Kravet på tillförlitlighet gäller även personer som direkt eller indirekt innehar mer än 25 procent av aktierna i ett aktiebolag eller av den rösträtt som aktierna medför eller har motsvarande ägande- eller bestämmanderätt, om det är fråga om en annan sammanslutning än ett aktiebolag.

För bedömning av tillförlitligheten kan de omständigheter som avses i 1 mom. utredas för sådana registrerade företag och organisationer som avses i 3 § i företags- och organisationsdatalagen (244/2001) , vilka har en direkt eller indirekt koppling till en driftansvarig eller till personer som avses i 2 mom. i denna paragraf.

Jord- och skogsbruksministeriet ska styra verkställigheten av denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den samt av förordningen om animaliska biprodukter och genomförandeförordningen, samt utöva tillsyn över efterlevnaden av dessa.

Livsmedelssäkerhetsverket ska planera, styra och utveckla tillsynen nationellt samt utöva tillsyn över efterlevnaden av denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den samt av förordningen om animaliska biprodukter och genomförandeförordningen, samt dessutom

Regionförvaltningsverket ska inom sitt verksamhetsområde styra och utöva tillsyn över efterlevnaden av denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den samt av förordningen om animaliska biprodukter och genomförandeförordningen i enlighet med Livsmedelssäkerhetsverkets tillsynsplan samt utvärdera ordnandet och verkställandet av kommunernas biproduktstillsyn.

Kommunalveterinären ska inom sitt verksamhetsområde utöva tillsyn över efterlevnaden av denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den samt av förordningen om animaliska biprodukter och genomförandeförordningen, samt dessutom

Dessutom ska kommunalveterinären på den driftansvariges begäran utfärda ett hälsointyg för obearbetad naturgödsel i enlighet med kapitel I avsnitt 1 punkt 3 i bilaga XI till genomförandeförordningen.

Till den del förordningen om animaliska biprodukter och genomförandeförordningen gäller livsmedelslokaler och den verksamhet som där bedrivs är de tillsynsmyndigheter som nämns i livsmedelslagen behöriga myndigheter. Dessutom utövar Livsmedelssäkerhetsverket, på det sätt som föreskrivs i foderlagen, tillsyn över anläggningar inom mjölksektorn som överlåter biprodukter och därav framställda produkter för utfodring av djur.

Livsmedelssäkerhetsverket kan för tillsynen över biprodukter och därav framställda produkter anlita inspektörer som verket skriftligen bemyndigat för uppgiften. En auktoriserad inspektör utför sitt uppdrag under Livsmedelssäkerhetsverkets överinseende. En inspektör ska ha för uppgiften tillräcklig yrkeskunskap om biprodukter och därav framställda produkter eller annan yrkeskunskap som behövs för tillsyn över efterlevnaden av lagen.

En auktoriserad inspektör ska på begäran visa upp det skriftliga bemyndigandet.

Livsmedelssäkerhetsverket kan återkalla ett bemyndigande som det beviljat, om den auktoriserade inspektören försummar att iaktta de villkor som Livsmedelssäkerhetsverket ställt upp eller i övrigt på ett väsentligt sätt bryter mot de förpliktelser som följer av uppdraget också efter det att inspektören först fått en anmärkning om bristerna.

På auktoriserade inspektörer tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974) .

Livsmedelssäkerhetsverket har rätt att vid behov få handräckning av kommunalveterinären och regionförvaltningsverket inom deras verksamhetsområde för att sköta den tillsyn som enligt 43 § hör till Livsmedelssäkerhetsverket, när detta i enskilda fall är ändamålsenligt med beaktande av uppgiftens karaktär och omfattning.

Livsmedelsverket ska göra upp en årlig riskbaserad riksomfattande tillsynsplan för att ordna tillsynen. I planen ska anges grunderna för riskbedömningen av de olika tillsynsobjekten och för utvärderingen av genomförandet av planen.

Regionförvaltningsverket ska utarbeta en regional plan för ordnandet av biproduktstillsynen som baserar sig på den riksomfattande tillsynsplanen.

Bestämmelser om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som gäller inspektioner och provtagningar finns i artiklarna 9–15 i kontrollförordningen.

Tillsynsmyndigheten och de auktoriserade inspektörerna har trots sekretessbestämmelserna rätt att av statliga och kommunala myndigheter, driftansvariga och andra som omfattas av skyldigheterna enligt denna lag eller Europeiska unionens biproduktlagstiftning, få de uppgifter som är nödvändiga för utförande av tillsyn.

Livsmedelsverket och regionförvaltningsverket har dessutom trots sekretessbestämmelserna rätt att avgiftsfritt få nödvändiga uppgifter ur det bötesregister som avses i 46 § i lagen om verkställighet av böter (672/2002) för påförande av påföljdsavgift som avses i 63 a § i denna lag.

Tillsynsmyndigheten har oberoende av sekretessbestämmelserna rätt att av andra myndigheter och andra som sköter offentliga uppdrag få sådana uppgifter om hur driftansvariga skött registrerings-, anmälnings- och betalningsskyldigheter i anslutning till skatter, lagstadgade pensions-, olycksfalls- och arbetslöshetsförsäkringsavgifter och av Tullen uttagna avgifter samt om den driftansvariges verksamhet, ekonomi och kopplingar som är nödvändiga för att bedöma den tillförlitlighet som avses i 41 a § i denna lag eller för avbrytande av verksamhet som avses i 65 § i denna lag eller för återkallelse av godkännande som avses i 66 § i denna lag.

Inspektioner och provtagningar i utrymmen som används för boende av permanent natur får utföras endast om det är nödvändigt för att utreda de omständigheter som inspektionen gäller och det finns grundad anledning att misstänka att någon har gjort sig skyldig till ett förfarande som är straffbart enligt 44 kap. 4 a § i strafflagen (39/1889) och inspektionen är nödvändig för utredningen av brottet. Inspektion i sådana utrymmen får utföras endast av en myndighet.

Bestämmelser om polisens skyldighet att ge handräckning finns i 9 kap. 1 § i polislagen (872/2011) .

Utöver vad som föreskrivs i 8 § i lagen om livsmedelsförvaltningens informationsresurs får tillsynsmyndigheten trots sekretessbestämmelserna på eget initiativ överlämna sådana uppgifter som myndigheten fått vid utövandet av tillsynen och som är nödvändiga för de myndigheter som avses i miljöskyddslagen för utförandet av lagstadgade tillsynsuppgifter som gäller miljöskyddet.

52 § har upphävts genom L 20.12.2022/1118 .

Livsmedelsverket verkar som nationellt referenslaboratorium som avses i artikel 100 i kontrollförordningen.

Jord- och skogsbruksministeriet utser på framställning av Livsmedelsverket ett laboratorium i en medlemsstat eller i ett tredjeland inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet till nationellt referenslaboratorium i fråga om en sådan djursjukdom där det inte är möjligt att ordna referenslaboratorieverksamhet i Finland.

Livsmedelsverket utser på ansökan de officiella laboratorier som avses i artikel 37 i kontrollförordningen. Livsmedelsverket verkar också självt som officiellt laboratorium.

Livsmedelsverket godkänner på ansökan en bearbetningsanläggnings laboratorium för egenkontroll, om det uppfyller kraven i kapitel I avsnitt 1 punkt 5 i bilaga IV till genomförandeförordningen och en biogas- och komposteringsanläggnings laboratorium för egenkontroll, om det uppfyller kraven i kapitel I avsnitt 1 punkt 4 och avsnitt 2 punkt 4 i bilaga V till förordningen.

Undersökningar av prover som tagits i samband med myndighetstillsyn och andra myndighetsåtgärder ska utföras i Livsmedelsverket, i ett av Livsmedelsverket utsett officiellt laboratorium eller i ett nationellt referenslaboratorium.

De egenkontrollprov som ska undersökas enligt en anläggnings plan för egenkontroll och som krävs enligt förordningen om animaliska biprodukter ska undersökas i ett godkänt laboratorium för egenkontroll, i ett officiellt laboratorium eller i ett nationellt referenslaboratorium.

Ett officiellt laboratorium och ett godkänt laboratorium för egenkontroll ska utan dröjsmål underrätta uppdragsgivaren om undersökningsresultat som tyder på att biprodukter eller därav framställda produkter strider mot bestämmelserna. Ett officiellt laboratorium och ett godkänt laboratorium för egenkontroll ska anmäla undersökningar som rör uppföljning av och tillsyn över sjukdomar och smittor som möjligen direkt eller indirekt kan överföras mellan djur och människor och resultaten av dessa undersökningar till Livsmedelsverket samt sända proverna och de mikrobstammar som isolerats i undersökningarna till ett nationellt referenslaboratorium.

Ett officiellt laboratorium och ett godkänt laboratorium för egenkontroll ska på Livsmedelsverkets begäran lämna ett sammandrag av undersökningarna och undersökningsresultaten enligt 55 §. Sammandragen får inte innehålla personuppgifter eller identifikationsuppgifter om tillsynsobjekten.

Ett officiellt laboratorium och ett godkänt laboratorium för egenkontroll ska utan dröjsmål meddela Livsmedelsverket om det sker väsentliga förändringar i verksamheten, om verksamheten avbryts och om verksamheten upphör.

Närmare bestämmelser om innehållet i och lämnandet av meddelanden och sammandrag får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Ett nationellt referenslaboratorium ska på begäran lämna de uppgifter till Livsmedelsverket och Institutet för hälsa och välfärd som de behöver för epidemiologisk uppföljning. De uppgifter som lämnas till Institutet för hälsa och välfärd får inte innehålla identifikationsuppgifter om tillsynsobjekten.

Närmare bestämmelser om innehållet i och lämnandet av meddelanden får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Livsmedelsverket ska utöva tillsyn över de laboratorier som avses i 53 § 2 mom. och 54 § och vid behov bedöma om ett laboratorium uppfyller de krav som ställs på laboratoriet.

Livsmedelsverket för register över de laboratorier som verket utsett och godkänt enligt 54 §. I registret antecknas laboratoriets kontaktuppgifter, uppgifter om verksamheten, de metoder som omfattas av godkännandet, namnet på den person som ansvarar för undersökningarna och uppgifter om återkallande av utseende eller godkännande.

Bestämmelser om de avgifter som tas ut för statliga myndigheters tillsyn enligt denna lag och Europeiska unionens bestämmelser om animaliska biprodukter finns i avdelning II kapitel VI i kontrollförordningen. Därtill tillämpas lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992) , om inte annat föreskrivs i kontrollförordningen.

Regionförvaltningsverket påför och tar ut avgifter till staten för kommunalveterinärernas prestationer enligt denna lag. Bestämmelser om storleken på de avgifter som tas ut för kommunalveterinärernas prestationer om det förfarande som ska iakttas vid fakturering av kommunalveterinärernas prestationer utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Livsmedelssäkerhetsverket ska betala arvoden för inspektioner, provtagningar och övriga åtgärder som utförts av auktoriserade inspektörer i enlighet med denna lag och ersätta dem för kostnaderna.

I 23 § i veterinärvårdslagen föreskrivs det om kommunens rätt att av statens medel få ersättning för utförandet av sådana uppgifter som enligt denna lag hör till kommunalveterinären.

För kommunens i 46 § avsedda tillsyn över livsmedelslokaler och den verksamhet som där bedrivs tas avgifter ut på det sätt som föreskrivs i livsmedelslagen.

Tillsynsmyndigheten kan ålägga den som bryter mot denna lag, bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den eller mot förordningen om animaliska biprodukter eller genomförandeförordningen att omedelbart eller inom en tid som är tillräckligt lång med avseende på ärendets natur fullgöra sin skyldighet.

Livsmedelsverket och regionförvaltningsverket kan ålägga en driftansvarig att betala en påföljdsavgift på minst 300 och högst 5 000 euro inom biproduktstillsynen, om den driftansvarige försummar

Vid bedömningen av påföljdsavgiftens storlek ska hänsyn tas till förfarandets art och skadlighet och hur ofta förfarandet upprepats. Avgiften påförs inte eller avgiften påförs till ett mindre belopp än minimibeloppet, om gärningen kan anses vara ringa eller om det med tanke på försummelsens art, hur ofta den upprepats, försummelsens planmässighet och andra omständigheter är skäligt att ingen avgift påförs eller att den är lägre än minimibeloppet. Påföljdsavgiften ska betalas till staten.

Påföljdsavgift får inte påföras en fysisk person som misstänks för samma gärning i en förundersökning, en åtalsprövning eller ett sådant brottmål som är anhängigt vid en domstol, eller som har dömts för samma gärning genom en lagakraftvunnen dom. Om en påföljdsavgift har påförts en fysisk person, får en annan påföljdsavgift inte påföras och en domstol inte döma ut ett straff för samma gärning.

Påföljdsavgift får inte påföras om det har förflutit mer än ett år sedan gärningen begicks. En påföljdsavgift preskriberas fem år efter det att det lagakraftvunna avgörandet om påföljdsavgiften meddelades. Påföljdsavgiften avskrivs när en betalningsskyldig fysisk person avlider. Bestämmelser om verkställighet av påföljdsavgifter finns i lagen om verkställighet av böter.

Tillsynsmyndigheten kan förbjuda insamling, transport, hantering, behandling, omvandling, bearbetning, lagring, utsläppande på marknaden, distribution och användning av en biprodukt eller en därav framställd produkt, om biprodukten eller den därav framställda produkten inte uppfyller de krav som ställs i eller med stöd av denna lag eller i förordningen om animaliska biprodukter eller genomförandeförordningen.

Tillsynsmyndigheten kan även förbjuda den som bryter mot denna lag eller bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den eller mot förordningen om animaliska biprodukter eller genomförandeförordningen att fortsätta med eller upprepa det förfarande eller den verksamhet som strider mot bestämmelserna.

Tillsynsmyndigheten kan meddela det förbud som avses i 1 mom. som interimistiskt medan ärendet utreds, om det är nödvändigt med tanke på människors eller djurs hälsa eller miljön. Ett interimistiskt förbud är i kraft till dess att tillsynsmyndigheten fattar ett slutligt avgörande i ärendet.

Om det är uppenbart att en biprodukt eller en därav framställd produkt utgör en fara för människors eller djurs hälsa eller för miljön och om faran är omedelbar och inte kan förhindras på något annat sätt, har tillsynsmyndigheten rätt att vid behov genast avbryta verksamheten till den del det är nödvändigt för att avvärja faran.

Om det i ärendet inte har utfärdats ett sådant beslut som avses i 63 och 64 §, ska ärendet avgöras så fort som möjligt efter det att verksamheten har avbrutits.

Verksamheten kan dessutom avbrytas om den driftansvarige inte längre är tillförlitlig på det sätt som avses i 41 a § och grunden för att denne inte anses vara tillförlitlig är av väsentlig och allvarlig art och den driftansvarige inte har avhjälpt försummelsen trots föreläggande från myndigheten. (20.12.2022/1118)

Beslut om tillfälligt eller slutgiltigt återkallande av godkännanden i enlighet med artikel 46 i förordningen om animaliska biprodukter ska fattas av den behöriga myndighet som har godkänt anläggningen, och beslut om förbud mot verksamhet ska fattas av den behöriga myndighet som har registrerat eller godkänt den driftansvarige eller anläggningen.

Godkännande kan dessutom återkallas tillfälligt eller slutgiltigt om den driftansvarige inte längre är tillförlitlig på det sätt som avses i 41 a § och grunden för att denne inte anses vara tillförlitlig är av väsentlig och allvarlig art och den driftansvarige inte har avhjälpt försummelsen trots föreläggande från myndigheten.

Om tillsynsmyndigheten med stöd av 64 § har utfärdat ett förbud, kan den besluta att produkterna på den driftansvariges bekostnad och på det sätt som tillsynsmyndigheten godkänner ska bearbetas på nytt, användas för ett annat ändamål, bortskaffas, dras tillbaka från marknaden eller återsändas till avgångslandet. Beslutet kan förenas med förelägganden om förfarandet vid verkställandet.

Om tillståndshavaren på ett väsentligt sätt bryter mot tillståndsvillkoren, kan Livsmedelssäkerhetsverket återkalla ett tillstånd som avses i 21 § 1 och 2 mom., regionförvaltningsverket ett tillstånd som avses i 30 § 1 mom. och kommunalveterinären ett tillstånd som avses i 8 § och 12 § 2 mom., om tillståndshavaren inte har avhjälpt bristerna inom utsatt tid.

Jord- och skogsbruksministeriet kan återkalla utseendet av ett nationellt referenslaboratorium som avses i 53 § 2 mom. om referenslaboratoriet eller den verksamhet som bedrivs där inte uppfyller kraven i artiklarna 100 och 101 i kontrollförordningen eller om det annars finns allvarliga brister i dess verksamhet och laboratoriet inte har avhjälpt bristerna trots jord- och skogsbruksministeriets föreläggande.

Livsmedelsverket kan återkalla utseendet av ett officiellt laboratorium som avses i 54 § 1 mom. helt eller i fråga om vissa uppgifter om laboratoriet eller den verksamhet som bedrivs där inte uppfyller kraven för utseendet enligt kontrollförordningen eller om det annars finns allvarliga brister i dess verksamhet och laboratoriet inte har avhjälpt bristerna trots Livsmedelsverkets föreläggande.

Livsmedelsverket kan återkalla godkännandet av ett egenkontrollaboratorium som avses i 54 § 2 mom. om laboratoriet inte längre uppfyller förutsättningarna för godkännande som avses i det momentet eller om det annars finns allvarliga brister i dess verksamhet och laboratoriet inte har avhjälpt bristerna trots Livsmedelsverkets föreläggande.

Livsmedelsverket kan också återkalla utseendet av ett laboratorium som avses i 2 mom. och godkännandet av ett egenkontrollaboratorium som avses i 3 mom. för den tid som krävs för att behandla ärendet, om bristen i laboratoriets verksamhet är sådan att den kan äventyra undersökningsresultatens tillförlitlighet.

Livsmedelsverket och regionförvaltningsverket kan förena ett föreläggande som avses i 63 §, ett förbud som avses i 64 § eller ett föreläggande om förnyad bearbetning, bortskaffande, tillbakadragande från marknaden eller återsändande som avses i 67 § med vite eller med hot om att det som försummats utförs på den försumliges bekostnad.

Regionförvaltningsverket kan inom sitt verksamhetsområde besluta om användning av sådana administrativa tvångsmedel som avses i 63–65 och 67 § och som gäller ett område större än en kommun.

Livsmedelssäkerhetsverket kan fatta beslut om användningen av administrativa tvångsmedel också inom området för en enda kommun, om verket med grundad anledning bedömer att de åtgärder som kommunalveterinären vidtagit är otillräckliga.

En myndighet som fattat ett beslut med stöd av 1 och 2 mom. ska utan dröjsmål meddela kommunerna i fråga om beslutet.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

(20.12.2022/1118)

Bestämmelser om straff för orsakande av risk för spridning av en djursjukdom finns i 44 kap. 4 a § i strafflagen.

Tillsynsmyndigheten behöver inte till en förundersökningsmyndighet anmäla en förseelse som i sin helhet kan anses som ringa.

Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol ett beslut som meddelats med stöd av denna lag, förordningen om animaliska biprodukter och genomförandeförordningen finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) .

Vid sökande av ändring i beslut av kommunalveterinären tillämpas vad som föreskrivs i lagen om rättegång i förvaltningsärenden.

I beslut som fattas med stöd av denna lag, förordningen om animaliska biprodukter eller genomförandeförordningen, utom beslut om påföljdsavgift inom biprodukttillsynen, som avses i 63 a §, kan det bestämmas att beslutet ska iakttas trots ändringssökande, om inte den myndighet där ändring sökts bestämmer något annat. (20.12.2022/1118)

I artikel 48.3 i förordningen om animaliska biprodukter finns bestämmelser om användningen av databasen Traces vid utsläppande av biprodukter och därav framställda produkter på marknaden mellan medlemsstater. Vid transport mellan medlemsstater av sådana biprodukter i kategori 3 och därav framställda produkter som används för utfodring av djur eller som gödselmedel och jordförbättringsmedel ska den driftansvarige dessutom skapa ett handelsdokument i databasen Traces så som produktspecifikt närmare bestäms genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Om handelsdokument och officiella hälsointyg för biprodukter och därav framställda produkter som levereras till Finland har sänts via databasen Traces och om tillsynsmyndigheten för den anläggning som tar emot biprodukterna har utfört en inspektion, ska uppgifter om inspektionen föras in i databasen.

Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet får närmare bestämmelser utfärdas om användningen av databasen Traces vid skapande av handelsdokument och intyg.

Om en anmälan till den behöriga tillsynsmyndigheten om ett verkligt eller misstänkt brott mot bestämmelser vars efterlevnad myndigheten utövar tillsyn över har inlämnats av en fysisk person, ska personens identitet hållas hemlig, om ett röjande av personens identitet utifrån omständigheterna kan bedömas orsaka personen skada.

Beslut enligt denna lag och förordningen om animaliska biprodukter och de handlingar som hänför sig till ärendet får undertecknas maskinellt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

Driftansvariga som innan denna lag träder i kraft har godkänts eller registrerats på det sätt som avses i artikel 23 eller 24 i förordningen om animaliska biprodukter, anses med stöd av 34 eller 35 § vara godkända eller registrerade driftansvariga eller anläggningar utan separat ansökan eller anmälan, och på dem tillämpas bestämmelserna i denna lag. Laboratorier som har godkänts innan denna lag träder i kraft och som när denna lag träder i kraft verkar i enlighet med gällande beslut som utfärdats med stöd av övergångsbestämmelserna i 119 § i lagen om djursjukdomar samt biogas- och komposteringsanläggningars laboratorier för egenkontroll som godkänts med stöd av lagen om gödselfabrikat får utan separat godkännande fortsätta sin verksamhet i enlighet med besluten.