1088/2010

I denna förordning föreskrivs om de grunder som ska beaktas vid förskrivning av läkemedel samt om receptets innehåll och form.

I fråga om förskrivning av veterinärläkemedel föreskrivs särskilt.

I denna förordning avses med

Den som är behörig att självständigt utöva läkaryrket har rätt att förskriva läkemedel till människor för medicinskt eller medicinskvetenskapligt ändamål och med pro auctore -recept för sin yrkesutövning.

Läkare som genomgår tilläggsutbildning för allmänpraktiserande läkare har rätt att förskriva läkemedel enligt 1 mom. Han eller hon har emellertid inte rätt att skaffa läkemedel mot pro auctore -recept.

En medicine studerande som tillfälligt är verksam i läkaruppgifter har rätt att förskriva läkemedel endast till de patienter som han eller hon därvid sköter.

Den som är behörig att självständigt utöva tandläkaryrket har rätt att förskriva läkemedel till människor för odontologiskt eller odontologivetenskapligt ändamål och med pro auctore -recept för sin yrkesutövning.

En tandläkare som efter grundutbildning fullgör praktisk tjänstgöring har rätt att förskriva läkemedel enligt 1 mom. Han eller hon har emellertid inte rätt att skaffa läkemedel mot pro auctore -recept.

En odontologie studerande som tillfälligt är verksam i tandläkaruppgifter har rätt att förskriva läkemedel endast till de patienter som han eller hon därvid sköter.

En tandläkare har rätt att förskriva läkemedelspreparat som hör till egentliga narkotika högst tio doseringsenheter på samma gång. Huvudsakligen på centrala nervsystemet inverkande läkemedel har annan än en specialist tandläkare rätt att förskriva högst minsta förpackning som kräver försäljningstillstånd.

Legitimerad sjukskötare eller hälsovårdare och barnmorska som är legitimerad som eller berättigad att verka som sjukskötare och som har fått ett skriftligt förordnande enligt 23 b § i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården, har rätt att från apotek förskriva läkemedel i enlighet med det skriftliga förordnandet. De läkemedel, sjukdomstillstånd och begränsningar av förskrivningsrätten som omfattas av begränsad förskrivningsrätt definieras i bilaga 1. Ett formulär för det skriftliga förordnandet finns i bilaga 4. Begränsningar som gäller inledande eller fortsättande av läkemedelsbehandling beror vanligtvis på barnets ålder.

Sjukskötare, hälsovårdare och barnmorska förskriver läkemedel på basis av det verksamma ämnet, styrkan och läkemedelsformen.

Optiker har rätt att med pro auctore -recept från apotek förskriva i bilaga 2 nämnda läkemedel de läkemedel som de behöver för verksamheten vid sin mottagning.

En optiker har inte rätt att förskriva läkemedel till patienter.

En munhygienist som är självständig yrkesutövare kan från apotek med pro auctore -recept förskriva i bilaga 3 nämnda läkemedel som de behöver för sin yrkesutövning.

En munhygienist har inte rätt att förskriva läkemedel till patienter.

Överenskommelse om behandling med läkemedel ska ingås i samförstånd med patienten. Läkemedelsförskrivaren ska ge patienten tillräcklig information om läkemedlets ändamål och användning.

En läkemedelsförskrivare ska vid behov samarbeta med den farmaceutiska personalen på de apotek som förskrivarens patienter i allmänhet använder för att patienterna ska få rådgivning om läkemedlen och för att främja en trygg, effektiv och ekonomisk läkemedelsbehandling.

En läkemedelsförskrivare får förskriva läkemedel bara till den vars behov av medicinering han eller hon försäkrat sig om genom egen undersökning eller på något annat tillförlitligt sätt. Särskild uppmärksamhet ska fästas vid hur nödvändig medicineringen är och vid det förskrivna läkemedlets effekt, trygghet och pris.

Läkemedelsförskrivaren ska iaktta de begränsningar som försäljningstillståndet medför eller som behörig myndighet i övrigt fastställt. Läkemedelsförskrivaren ska också beakta eventuella användningsrekommendationer.

Förskrivning och förnyande av recept förutsätter att läkemedelsförskrivaren personligen har undersökt patienten inom det senaste året. Personlig undersökning behövs dock inte om läkaren eller tandläkaren på basis av journalhandlingar eller andra uppgifter tillförlitligt kan försäkra sig om behovet av läkemedelsbehandling. Sjukskötare, hälsovårdare eller barnmorska kan förskriva ett recept endast utifrån ett behov av läkemedel som konstaterats på en mottagning.

Läkemedelspreparaten ska förskrivas i mängder som motsvarar saluförda förpackningsstorlekar. Om det finns särskilda terapeutiska grunder kan läkemedel undantagsvis förskrivas i en mängd som avviker från standardförpackningen. Behandling med ett läkemedel som är avsett för långvarig medicinering ska i mån av möjlighet påbörjas med en liten begynnelseförpackning och när läkemedlet visat sig vara lämpligt kan det förskrivas i en ekonomiförpackning. Giltighetstiden för ett recept kan begränsas med den särskilda anteckningen "per usum ad".

Vid förskrivning av ett läkemedel som kan missbrukas ska särskild omsorg och försiktighet iakttas.

Läkemedelsförskrivaren ska, om möjligt, följa upp den verkliga användningen av läkemedlet för att förhindra att läkemedelsberoende uppkommer. Vården av en patient med läkemedelsberoende ska i mån av möjlighet koncentreras till en läkare.

En patient får inte vid det första besöket på mottagningen ordineras läkemedel som kan missbrukas, om inte läkemedelsförskrivaren konstaterar att medicineringen är absolut nödvändig. Läkemedelsförskrivning av förstahjälpskaraktär ska begränsas till små doser för att förhindra missbruk.

Blanketter enligt formulär som Folkpensionsanstalten fastställt för ändamålet ska användas vid förskrivningen, om det inte finns grundad anledning till något annat förfarande.

Ett recept ska skrivas ut för hand med tydlig handstil, med skrivmaskin eller med hjälp av ett automatiskt databehandlingssystem. Receptet får innehålla bara sådana anteckningar, förkortningar eller korrigeringar som inte kan ge upphov till felaktiga tolkningar. Korrigeringar i receptet ska bekräftas med namnteckning, namnförtydligande och datum. Om de fält som är reserverade för expedieringsanteckningar är fyllda får receptet inte förnyas utan då ska ett nytt recept skrivas ut.

Blanketter med läkemedlets namn färdigt tryckt eller stämplat får inte användas för förskrivning av läkemedel. Receptblanketter får inte undertecknas eller stämplas på förhand. Blanketter och stämplar ska förvaras så att de inte kan råka i händerna på obehöriga.

Ett skriftligt recept ska innehålla följande uppgifter:

Medicine och odontologie studerande ska på receptet utöver lärdomsgrad anteckna den tjänst, befattning eller uppgift som de sköter och verksamhetsställe. Sjukvårdare, hälsovårdare och barnmorska ska på receptet utöver lärdomsgrad anteckna den tjänst, befattning eller uppgift som de sköter och verksamhetsställe.

Ett recept ska förses med anteckningen "Sic", om läkemedelsförskrivaren överskrider den dosering som angivits i den godkända produktprofilen eller om en dos av en ex tempore -beredning överskrider den dosering som anges för ett läkemedelspreparat med motsvarande sammansättning som har försäljningstillstånd eller någon annan maximal dosering som anges i en känd källskrift.

Vid förskrivning av endast ett läkemedel dras ett streck över den, för ett annat läkemedel reserverade, tomma delen av den fastställda receptblanketten.

En läkemedelsförskrivare kan sända en läkemedelsförskrivning som är uppgjord på en av Folkpensionsanstalten fastställd blankett enligt 12 och 13 § per telefax till apoteket. Telefaxrecept ska användas endast i särskilda fall. Ett telefaxrecept får förnyas och itereras.

Med telefaxrecept får inte förskrivas läkemedel som förutsätter recept som förvaras på apoteket. HCI-läkemedel får ordineras per telefax högst den minsta förpackningen.

Sjukvårdare, hälsovårdare och barnmorska får inte sända läkemedelsförskrivning per telefax.

Läkemedelsförskrivaren kan förskriva ett recept personligen per telefon till det apotek som expedierar läkemedlet, om det finns grundad anledning till det. När ett telefonrecept meddelas ska det som föreskrivs om förskrivning av läkemedel och undersökning av patienten iakttas. Ett telefonrecept ska innehålla samma uppgifter som ett skriftligt recept.

Recept som förutsätter att receptet förvaras på apoteket får inte förskrivas per telefon. HCI-läkemedel får ordineras per telefon högst den minsta förpackningen.

Sjukvårdare, hälsovårdare och barnmorska får inte meddela telefonrecept.

Ett recept gäller ett år från den dag receptet förskrivits eller förnyats, om inte läkemedelsförskrivaren har begränsat giltighetstiden för föreskriften så som avses i 10 § 4 mom.

En läkemedelsförskrivare ska tala om för patienten att ett utbytbart läkemedelspreparat kan bytas ut mot ett motsvarande förmånligare preparat på apoteket. Om läkemedelsförskrivaren förbjuder utbyte ska motiveringen till förbudet delges patienten.

Förbud mot utbyte av ett läkemedelspreparat antecknas i det fält på receptet som är reserverat för läkemedelspreparatet och anvisningarna. Utbytet förbjuds med anteckningen "får ej bytas ut". Orsaken till förbudet antecknas inte på receptet. Anteckningen får inte göras med hjälp av stämpel och programmet för läkemedelsförskrivning får inte automatiskt lägga till eller föreslå förbud i recept. Om läkemedelsförskrivaren vill ordinera läkemedelspreparat av en särskild försäljningstillståndsinnehavare ska på receptet antecknas läkemedelspreparatets namn, namnet på försäljningstillståndsinnehavaren och anteckningen "får ej bytas ut".

En läkemedelsförskrivare kan begränsa uttagningen av läkemedlet till bestämda intervaller genom iterering, dvs. genom att förskriva att receptet får expedieras på nytt. För iteration antecknas på receptet "iter semel" (expedieras på nytt en gång), "iter bis" (expedieras på nytt två gånger) eller "iter ter" (expedieras på nytt tre gånger).

På ett itererat recept kan den tidigaste tidpunkten för ny expediering antecknas genom att läkemedelsförskrivaren bestämmer det minsta intervallet i dagar, veckor eller månader från föregående expediering. Ett itererat recept får inte expedieras på nytt när det förflutit över ett år från förskrivningen.

Följande recept kan inte itereras:

En läkemedelsförskrivare kan förnya ett expedierat recept på samma fastställda blankett högst tre gånger, om inte förnyande har förbjudits med anteckningen "ne rep". Det förnyade preparatets namn och mängd ska antecknas i fältet för anteckningar om förnyande. Anteckningarna ska omfatta uppgifterna i 13 § 1 mom. 4 punkten och 2 mom.

Ett enligt 17 § antecknat förbud mot läkemedelsutbyte på receptet gäller inte det förnyade receptet. Om läkemedelsförskrivaren vill förbjuda läkemedelsutbyte vid expediering av det förnyade receptet ska detta noteras genom att anteckningen "får ej bytas ut" görs i fältet för anteckningar om förnyande.

Om läkemedlets mängd eller dosering ändras, ska detta antecknas både på receptblankettens framsida och i fältet för anteckningar om förnyande. Ändringarna ska styrkas med namnteckning, namnförtydligande och datum. Om anteckningarna om förnyande kan leda till missförstånd, ska ett nytt recept skrivas ut i stället för ett förnyande.

Följande recept kan inte förnyas:

Sjukskötare, hälsovårdare och barnmorska får inte förnya recept per telefon.

En läkemedelsförskrivare får förskriva egentliga narkotika till en patient eller pro auctore -recept endast med en fastställd narkotikareceptblankett eller till en patient med ett elektroniskt recept.

Narkotika som ingår i förteckning IV i 1961 års allmänna narkotikakonvention och i förteckning I i konventionen angående psykotropiska ämnen får inte förskrivas.

Trots bestämmelserna i 2 mom. får en läkemedelsförskrivare förskriva även sådana narkotika som ingår i förteckning IV i 1961 års allmänna narkotikakonvention och i förteckning I i konventionen angående psykotropiska ämnen som sådana preparat som kräver specialtillstånd, om det finns särskilda terapeutiska grunder för det.

Narkotikareceptblanketterna ska förvaras i låst utrymme på varje arbetsenhet. På verksamhetsenheterna inom hälso- och sjukvården respektive socialvården ska för varje arbetsenhet antecknas receptblankettens nummer, patientens namn och personbeteckning samt läkemedelsförskrivarens namn.

Läkemedel kan förskrivas endast med ett separat recept som förvaras på apoteket

Recept som förvaras på apoteket ska göras upp på en receptblankett enligt formulär som Folkpensionsanstalten fastställt. Receptet får inte förnyas, itereras, förskrivas per telefax eller telefon och på samma blankett får inte heller förskrivas andra läkemedelspreparat.

Recept som förvaras på apoteket kan göras upp för patienten även genom elektroniskt recept.

Läkare har rätt att förskriva etanol 96 % och lindrigt denaturerad etanol med pro auctore -recept som förvaras på apoteket för sin yrkesutövning för medicinskt eller medicinskvetenskapligt ändamål med följande begränsningar:

Tandläkare har rätt att förskriva alkohol för sin yrkesutövning för odontologiskt och odontologivetenskapligt ändamål med de begränsningar som anges i 1 mom.

Läkare har rätt att förskriva utspädningar av lindrigt denaturerad etanol till en patient för utvärtes bruk.

Läkare har rätt att förskriva alkoholbaserade läkemedel till patienter. Läkemedel som förskrivs för invärtes bruk får innehålla högst 20 viktprocent (m/m) etanol, på villkor att det huvudsakliga verksamma ämnet i blandningen är något annat än etanol. Om det är nödvändigt att använda mera än 20 viktprocent etanol för lösning av de verksamma ämnena eller för hållbarhetens skull, kan den nämnda andelen överskridas så mycket som är nödvändigt.

Förskrivning av i 21 f § i läkemedelslagen avsedda preparat som kräver specialtillstånd förutsätter att det inte för vården av patienten finns annan vård att tillgå eller att önskat resultat inte kan uppnås med vård av detta slag.

Vid förskrivning av läkemedel som kräver specialtillstånd ska läkemedelsförskrivaren utöver receptet även lämna en redogörelse för de särskilda medicinska orsaker på grund av vilka preparatet som kräver specialtillstånd behövs. Om preparatet som kräver specialtillstånd ska användas endast på ett sjukhus, på en hälsovårdscentral eller vid en privat verksamhetsenhet som producerar hälso- och sjukvårdstjänster, behöver patienten inte namnges.

En läkemedelsförskrivare ska anteckna alla recept som han eller hon förskrivit och förnyat i journalhandlingarna så att av anteckningen framgår

Läkemedelsförskrivaren ska separat föra bok över narkotikarecept, alkoholrecept och pro auctore -recept. I bokföringen antecknas samma uppgifter som på receptet. Därtill ska för de recept som skrivits ut på patientens namn antecknas diagnos, åtgärder och behandling.

På basis av journalhandlingarna och bokföringen ska en redogörelse för förskrivningen av läkemedel på begäran ges Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och regionförvaltningsverket.

Vid verksamhetsenheten ska finnas ett system för uppföljning av recept samt för rapportering och hantering av avvikelser i medicineringen.

Sjukskötare, hälsovårdare och barnmorska samt medicine studerande ska ha möjlighet att konsultera läkare med rätt att självständigt utöva yrket och odontologie studerande att konsultera tandläkare med rätt att självständigt utöva yrket i frågor som anknyter till förskrivning av läkemedel. Om en patient som kommer till skötare mottagning behöver läkemedelsbehandling som sjukskötare, hälsovårdare och barnmorska inte får förskriva eller om patientens läkemedelsbehandling förutsätter bedömning av en läkare, ska man se till att patienten får komma till läkarmottagning inom skälig tid.

Sjukskötare, hälsovårdare och barnmorska samt medicine och odontologie studerande ska då de förskriver läkemedel följa patientens skriftliga vårdplan och på nationella vårdrekommendationer baserade vårdrekommendationer vid verksamhetsenheten.

När ett elektroniskt recept görs upp ska bestämmelserna i lagen om elektroniska recept och i förordning (485/2008) och dessutom i tillämpliga delar bestämmelserna i denna förordning följas.

Bestämmelserna i 19 § i denna förordning tillämpas inte på elektroniska recept.