1114/2006

Denna lag gäller lagstadgad pensionsförsäkring som bedrivs av ett arbetspensionsförsäkringsbolag enligt lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag (354/1997), en pensionskassa enligt lagen om försäkringskassor (1164/1992), en pensionsstiftelse enligt lagen om pensionsstiftelser (1774/1995), lantbruksföretagarnas pensionsanstalt enligt lagen om pension för lantbruksföretagare (467/1969) och sjömanspensionskassan enligt lagen om sjömanspensioner (72/1956) ( pensionsanstalt ).

Bestämmelserna i 10 och 11 § gäller dock inte den verksamhet som lantbruksföretagarnas pensionsanstalt bedriver.

I denna lag avses med

Vad som i denna lag bestäms om ansvarsskuld tillämpas även på pensionsstiftelsers pensionsansvar.

Pensionsanstalterna skall, i enlighet med den lagstadgade pensionsförsäkringens karaktär, i sin placeringsverksamhet se till att placeringarna diversifieras på ett ändamålsenligt sätt. Vid diversifieringen skall placeringarnas säkerhet, avkastning, likviditet och mångsidighet beaktas.

Pensionsanstalterna skall indela sina placeringar i grupper enligt 6 §.

Om en placering i fråga om sin risk klart avviker från risken enligt den placeringsgrupp som bestäms enligt 1 mom., skall pensionsanstalten klassificera placeringen enligt den undergrupp i placeringsgrupperna I―V som bäst motsvarar risken för placeringen i fråga samt, vid behov, dela upp placeringen i flera undergrupper.

Pensionsanstaltens styrelse skall besluta om grunderna för den i 4 § 2 mom. avsedda klassificeringen och foga dem till pensionsanstaltens placeringsplan.

Pensionsanstaltens styrelse skall följa tillämpningen av de grunder som avses i 1 mom. och årligen godkänna en utredning om tillämpningens totala konsekvenser för pensionsanstaltens solvensgräns. Utredningen skall tillställas Försäkringsinspektionen.

Placeringsgrupperna är följande:

Ett derivatavtal som minskar placeringsrisken skall tillsammans med föremålet eller föremålen för det skyddande avtalet klassificeras enligt den grupp i 6 § som bäst motsvarar den totala riskexponeringen i fråga om dem. Derivatavtal som minskar valutarisken kan alternativt klassificeras i grupp I i 6 § med användning av avtalens positiva verkliga värde.

Andra derivatavtal än sådana som minskar placeringsrisken skall klassificeras enligt den grupp i 6 § som bäst motsvarar risken i avtalet, med användning av det verkliga värdet av den underliggande egendomen. Det sammanräknade verkliga värdet av den underliggande egendomen för sådana derivatavtal och den sammanräknade kalkylerade maximala förlusten av derivatavtalen får inte överstiga det sammanräknade verkliga värdet av de placeringar som har klassificerats i grupp I och grupp II punkt 2 i 6 §. Vid beräkning av solvensgränsen skall de verkliga värdena av den underliggande egendomen för sådana derivatavtal dras av från det sammanräknade verkliga värdet av de placeringar som har klassificerats i grupp I och grupp II punkt 2 i 6 §.

Pensionsanstaltens styrelse skall besluta om grunderna för användning av derivatavtal och foga dem till pensionsanstaltens placeringsplan. Av grunderna skall framgå åtminstone de fullmakter i euro som gäller derivatavtal samt den tillåtna maximala förlusten och dess betydelse för pensionsanstaltens solvens.

Pensionsanstaltens styrelse skall följa den risk som tillämpningen av de grunder som avses i 1 mom. innebär för pensionsanstalten och årligen godkänna en utredning om tillämpningens totala konsekvenser för pensionsanstaltens solvensgräns. Utredningen skall tillställas Försäkringsinspektionen.

Andelar i fondföretag och fastighetsfonder samt andra indirekta placeringar skall klassificeras enligt den grupp i 6 § som bäst motsvarar risken i en direkt placering, varvid dock skall beaktas eventuell skuld som den placerande sammanslutningen har samt andra omständigheter som påverkar risken i placeringen.

Solvensgränsen för en pensionsanstalt beräknas genom att pensionsanstaltens ansvarsskuld multipliceras med det värde p som fås genom följande formel och som dock är minst 0,05:

Vid beräkning av solvensgränsen avdras från ansvarsskulden det ofördelade tilläggsförsäkringsansvar som avses i 14 § 2 mom. i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag, det tilläggsförsäkringsansvar som avses i 43 § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser eller i 79 § 2 mom. i lagen om försäkringskassor och de poster som enligt 10 § 2 mom. i lagen om pension för företagare inte beaktas i premieansvaret.

I formeln är ß _i den andel i fråga om placeringarna tillhörande placeringsgrupp i enligt 6 § av det sammanlagda beloppet av pensionsanstaltens placeringar, där dock talet λ avdras från andelen i placeringsgrupp IV. Väntevärdet (m _i ) och spridningen (s _i ) för avkastningen i placeringsgrupp i erhålls ur tabellen enligt värdena för avkastningen och spridningen i undergrupperna som ett medelvärde vägt med andelarna av de placeringar som klassificerats i undergrupper.

Korrelationerna r _ij mellan placeringsgrupperna i och j är följande:

I formeln är t summan av den i 171 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare avsedda avsättningskoefficienten för pensionsansvaret som är i kraft dagen efter att beräkningen gjorts och den diskonteringsränta som används vid beräkning av ansvarsskulden. Med den i 168 § 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare avsedda graden av bundenhet till aktieavkastningen är λ 0,1. Avvikelsen i fråga om en pensionsanstalts aktieavkastning från genomsnittet för pensionsanstalterna (S) får i formeln värdet 4,5 procent och koefficienten a, som grundar sig på den valda risknivån, får värdet 1,96.

Om en placering enligt grupp IV punkt 1 eller 2 i 6 § i ett enskilt objekt, frånsett fonder eller placeringar med en fondliknande spridning, överstiger fem procent av värdet för alla placeringar i placeringsgruppen i fråga, används för placeringens spridning ett värde som fås genom att man till spridningen i punkten i fråga adderar ett tal som beräknas enligt formeln (placeringens procentandel -5) * spridningen i punkten /100.

En pensionsanstalt skall täcka sin ansvarsskuld med sina placeringar.

Beloppet av den ansvarsskuld som skall täckas beräknas enligt vad som föreskrivs särskilt.

Högst 20 procent av ansvarsskulden kan täckas med placeringar som klassificerats i grupp I punkt 4, i grupp II punkt 3 och 5, i grupp III punkt 4, i grupp IV punkt 3 och i grupp V i 6 §.

Högst 20 procent av ansvarsskulden kan täckas med andra placeringar än placeringar i euro.

Högst 15 procent av ansvarsskulden kan täckas med direkta eller indirekta placeringar i sådana masskuldebrevslån samt aktier, andelar och andra motsvarande förbindelser med vilka offentlig handel inte bedrivs.

Denna paragraf tillämpas inte på fastighetsplaceringar eller masskuldebrevslån där gäldenären eller borgensmannen är ett offentligt samfund som avses i grupp I punkt 1 i 6 §.

Högst 10 procent av ansvarsskulden kan täckas med

Högst 5 procent av ansvarsskulden kan täckas med

Sådana masskuldebrevslån och skuldförbindelser som är förknippade med en betryggande säkerhet skall, upp till beloppet av säkerheten, inte beaktas vid tillämpning av 1 mom. Detsamma gäller sådana placeringar hos arbetsgivaren som avses i 5 § 2 och 3 mom. i lagen om pensionsstiftelser och det ansvarsunderskott som avses i 43 § 5 mom. i lagen om pensionsstiftelser.

Denna paragraf tillämpas inte på sådana masskuldebrevslån och skuldförbindelser där gäldenären eller borgensmannen är ett offentligt samfund som avses i grupp I punkt 1 i 6 §.

Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt kan, utan hinder av 1 mom., för ordnande av solvensen kortfristigt täcka högst 40 procent av ansvarsskulden med placeringar i samma kreditinstitut.

Högst 5 procent av ansvarsskulden kan täckas med direkta eller indirekta placeringar i skuldförbindelser utan säkerhet.

Denna paragraf tillämpas inte på skuldförbindelser där gäldenären är ett offentligt samfund som avses i grupp I punkt 1 i 6 §.

Pensionsanstalten skall ha en täckningsförteckning i vilken införs totalbeloppet av den ansvarsskuld som skall täckas, täckningen för ansvarsskulden indelad i grupper enligt 6 § samt uppfyllandet av villkoren och begränsningarna i enlighet med 12―18 §.

Täckningsförteckningen skall, angiven enligt situationen vid räkenskapsperiodens slut, bindas in och sidorna numreras. Den inbundna täckningsförteckningen skall förvaras hos pensionsanstalten i tio år från räkenskapsperiodens slut.

De tillgångar som hör till täckningen av ansvarsskulden skall förvaras på ett tillförlitligt sätt i täckningsinnehavarens besittning eller för dennes räkning. Om ett värdepapper ingår i ett värdeandelsregister, skall registret stå under offentlig tillsyn.

Vid beräkning av solvensgränsen och täckning av ansvarsskulden skall placeringarna värderas till verkligt värde. Derivatavtal skall värderas försiktigt.

Försäkringsinspektionen kan på ansökan av pensionsanstalten för högst två år i sänder höja en eller flera i 15―18 § avsedda begränsningar till högst 20 procent av ansvarsskulden, förutsatt att detta inte bedöms äventyra en sund utveckling av den lagstadgade pensionsförsäkringsverksamheten. Försäkringsinspektionen skall, när den fattar detta beslut, särskilt beakta hur beslutet påverkar den totala riskexponeringen i fråga om pensionsanstaltens placeringar och den diversifiering av placeringarna som avses i 3 §.

Om pensionsanstalten inte följer bestämmelserna i 3―21 § i denna lag eller bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av denna lag, eller om det har uppdagats missbruk i pensionsanstaltens verksamhet, kan Försäkringsinspektionen tilldela pensionsanstalten en anmärkning, uppmana pensionsanstalten att inom en viss tid rätta till saken eller förbjuda pensionsanstalten att fortsätta med det förfarande som Försäkringsinspektionen anser vara felaktigt.

Försäkringsinspektionen kan förbjuda en pensionsanstalt att hänföra en placering till täckningen av ansvarsskulden, om placeringens verkliga värde inte kan definieras på ett tillförlitligt sätt eller om en realisering av placeringen är exceptionellt svår.

Försäkringsinspektionen kan förena uppmaningar eller förbud som avses i 1 och 2 mom. med vite. Vitet döms ut av länsstyrelsen i Södra Finlands län. I fråga om vite gäller i övrigt vad som bestäms i viteslagen (1113/1990).

I ett beslut som Försäkringsinspektionen har meddelat med stöd av 22 eller 23 § får ändring sökas genom besvär på det sätt som föreskrivs i 6 § i lagen om Försäkringsinspektionen (78/1999).

Ett beslut som Försäkringsinspektionen har meddelat med stöd av 23 § 1 eller 2 mom. kan verkställas trots besvär.

Genom förordning av statsrådet kan för högst två år i sänder bestämmas att vid beräkning av solvensgränsen och täckning av ansvarsskulden vissa i 6 § avsedda placeringar värderas till ett annat värde än det verkliga värdet, om detta, på grund av stor variation i fråga om placeringarnas verkliga värde eller av någon annan därmed jämförbar särskild orsak, är nödvändigt för att rätt bild skall ges av pensionsanstalternas solvens.

Försäkringsinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om utarbetandet av och innehållet i de grunder och de utredningar som avses i 5 och 8 §, om uppgörandet av och innehållet i täckningsförteckningen samt om när de skall sändas till Försäkringsinspektionen, om användningen och klassificeringen av derivatavtal, om värderingen av tillgångar och om förvaringen av tillgångar som hör till täckningen.