1354/1997

Arbetskraftsbyrån kan på ansökan bestämma att arbetsmarknadsstöd skall betalas till en annan arbetsgivare än till ett statligt ämbetsverk eller en statlig inrättning, om denne andre arbetsgivare ingår ett arbetsavtal enligt 1 § lagen om arbetsavtal eller ett läroavtal enligt lagen om läroavtalsutbildning (1605/1992) med en i 2 § 2 mom. avsedd arbetslös som anvisats av arbetskraftsbyrån och som är berättigad till arbetsmarknadsstöd. Det kan bestämmas att arbetsmarknadsstöd skall betalas för deltidsarbete.

En person anses vara berättigad till arbetsmarknadsstöd på det sätt som avses i 1 mom., även om till honom omedelbart före arbetsförhållandets början inte har betalts stöd på grund av en begränsning som avses i 17―19 §, 20 § 1 mom., 22 a §, 23 § 3 mom., 24 § eller 28 § 2 mom.

Det kan bestämmas att arbetsmarknadsstödet skall betalas separat eller tillsammans med sådant sysselsättningsstöd till arbetsgivaren som avses i sysselsättningslagen och i bestämmelser som utfärdats med stöd av den ( sammansatt stöd ). Arbetsmarknadsstödet sammanslås inte med sysselsättningsstödet, om beloppet av sysselsättningsstöd som för samma tid beviljas för stödjande av sysselsättning av en person överstiger beloppet av normalt sysselsättningsstöd enligt sysselsättningsförordningen.

På det arbetsmarknadsstöd som betalas till arbetsgivaren tillämpas dessutom vad som i sysselsättningslagen och sysselsättningsförordningen föreskrivs om sysselsättningsstöd som beviljas arbetsgivare, om inte något annat bestäms i denna lag eller i en förordning som utfärdats med stöd av den. Arbetsmarknadsstöd betalas inte till en arbetsgivare som inte i ett avtal enligt 1 mom. har förbundit sig att betala minst en sådan lön som uppgår till beloppet av det fulla arbetsmarknadsstöd som avses i 23 § 1 mom. under den tid då en person som sysselsatts med hjälp av stöd är arbetsoförmögen och på grund av en begränsning enligt 19 § 1 mom. sjukförsäkringslagen (364/1963) inte får dagpenning eller annan motsvarande lagstadgad ersättning eller då han på andra grunder inte får lön för sjukdomstiden av arbetsgivaren.

Till arbetsgivaren betalas i arbetsmarknadsstöd fullt arbetsmarknadsstöd enligt 23 § 1 mom.

Det belopp av arbetsmarknadsstöd eller sammansatt stöd som betalas till arbetsgivaren kan vara högst så stort som de kostnader som en persons lön åsamkat arbetsgivaren. Stöd betalas inte, om de kostnader som en persons lön åsamkar arbetsgivaren per månad är mindre än beloppet av fullt arbetsmarknadsstöd per månad. Som lönekostnader betraktas lön som har betalts till en person samt arbetsgivarens pensions- och socialskyddsavgift. Om beloppet av sammansatt stöd överstiger arbetsgivarens lönekostnader, görs avdrag från sysselsättningsstödet.

Om maximibeloppet av stöd som betalas till olika arbetsgivare och om förfarandet vid betalningen av stöd bestäms genom förordning.

Det kan bestämmas att arbetsmarknadsstöd skall betalas till arbetsgivaren för högst 12 månader per person. Beträffande maximitiden tillämpas vad som i 8 § 4 mom. bestäms om den maximitid under vilken avtal om arbetspraktik kan vara i kraft.

En person har inte rätt till arbetsmarknadsstöd för den tid för vilken stöd för främjande av hans sysselsättning betalas till arbetsgivaren.

Den som upprepade gånger vägrar delta i sådana av arbetskraftsbyrån erbjudna sysselsättningsfrämjande åtgärder som avses i 6 eller 11 § eller i andra därmed jämförliga sysselsättningsfrämjande åtgärder som kan anses vara skäliga, har under två månader inte rätt till arbetsmarknadsstöd. Denna avbrottstid räknas från den dag då vägran ägde rum. En stödtagare har alltid rätt att vägra delta i arbetspraktik utanför sin pendlingsregion utan att förlora sin rätt till arbetsmarknadsstöd.

Med avvikelse från 1 mom. har en person som avses i 2 § 2 mom. och som utan giltigt skäl vägrar delta i arbetspraktik inte rätt till arbetsmarknadsstöd under två månader räknat från den dag då vägran ägde rum.

Den som utan giltigt skäl vägrar delta i eller genom sitt eget förfarande orsakar att han inte väljs till sådan för honom lämpad utbildning som avses i 10 § eller utbildning under vilken han har rätt till förmåner på den nivå som bestäms i denna lag eller som efter att ha påbörjat utbildning utan giltigt skäl har avbrutit eller av eget förvållande blivit avstängd från utbildningen, har under två månader inte rätt till arbetsmarknadsstöd. Denna avbrottstid räknas från det han vägrade delta i utbildningen, avbröt utbildningen eller blev avstängd från den.

Den som utan giltigt skäl avbryter eller av eget förvållande måste avbryta sitt deltagande i sådan arbetspraktik som avses i 6 § eller sådana åtgärder som avses i 11 § eller andra därmed jämförliga sysselsättningsfrämjande åtgärder som måste anses vara skäliga, har under två månader efter avbrottet inte rätt till arbetsmarknadsstöd.

Om det av den omständigheten att en stödtagare förfar så som avses i 17 § 1 mom. eller upprepade gånger förfar så som avses i 17 § 2 mom. eller i 18 eller 19 § kan dras den slutsatsen att stödtagaren inte vill delta i sysselsättningsfrämjande åtgärder, har stödtagaren inte rätt till arbetsmarknadsstöd förrän han i minst tre månader varit i arbete eller deltagit i sådan utbildning som avses i 10 §.

Arbetsgivare kan ansöka om sådant arbetsmarknadsstöd som avses i 2 a kap. hos folkpensionsanstaltens lokalbyrå. Ansökan och framställan om beviljande av stöd kan också lämnas in till arbetskraftsbyrån. Om ansökan och om de uppgifter som behövs för beviljandet och utbetalningen av stöd bestäms genom förordning.

Till arbetsgivaren betalas sådant arbetsmarknadsstöd som avses i 2 a kap. för de dagar för vilka arbetsgivaren är skyldig att betala lön, dock högst för fem dagar per kalendervecka. Arbetsmarknadsstöd betalas dock inte för de dagar för vilka till arbetsgivaren med stöd av 28 § sjukförsäkringslagen betalas dagpenning eller moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning enligt nämnda lag. Dessa ersättningsdagar inräknas i maximitiden på fem dagar.

I beslut som gäller arbetsmarknadsstöd till arbetsgivaren får ändring inte sökas genom besvär. I frågor som gäller undanröjande av beslut och rättelse av fel iakttas i tillämpliga delar 33 och 33 a §.

Arbetskraftsbyrån eller arbetskraftskommissionen skall till folkpensionsanstaltens lokalbyrå avge utlåtande om huruvida de förutsättningar för arbetsmarknadsstöd om vilka bestäms i 2 § 2 mom., 2 a kap., 13 och 14 §, 15 § 2―4 mom., 16―22 §, 25 § 3 mom. och 26 § 2 mom. föreligger eller inte. Utlåtande skall ges om de förutsättningar som bestäms i 15 § 4 mom. endast till den del som på arbetsmark-nadsstödet tillämpas vad som i 4 a §, 5 § 1 mom. 3 punkten och 2 mom. samt 5 a och 5 b § lagen om utkomstskydd för arbetslösa bestäms om arbetslöshetsdagpenning.

Har sådant arbetsmarknadsstöd som betalas till arbetsgivaren använts i strid med denna lag eller en förordning som utfärdats med stöd av den eller i strid med villkoren i beslutet om beviljande, skall arbetsgivaren till folkpensionsanstalten återbetala det stöd som betalts utan grund. På det belopp som återbetalas skall från och med den dag då stödet betalts ut betalas årlig ränta enligt den räntefot om vilken bestäms i 3 § 2 mom. räntelagen (633/1982), ökad med tre procentenheter. Om det belopp som skall återbäras inte betalas senast den dag som bestäms i beslutet om återkrav, skall från och med denna dag årlig dröjsmålsränta betalas på beloppet enligt den räntefot som avses i 4 § 3 mom. räntelagen. I fråga om återkrav av arbetsmarknadsstöd hos arbetsgivare gäller i övrigt i tillämpliga delar 1―4 mom.