51/1981

Till väg hör körbana och övriga trafikbanor, såsom gång- och cykelbana, samt de områden, anläggningar och anordningar, som varaktigt erfordras för deras bestånd och begagnande, såsom vägren, slänt, vägbank, dike, mitt-, skilje- och gränsremsa, mötes-, vänd- eller hållplats, mindre upplags- eller parkeringsområde, som omedelbart ansluter sig till väg, så ock belysningsanordningar och trafikljus, skyddsvärn, trumma, bro, bullerhinder, färja med färjläge och färjled, brygga eller reservlandningsplats, som förklarats ansluten till väg, och vägmärke. Till väg hör likaså område som erfordras för tull- och passkontroll av vägtrafik över riksgränsen.

Till väg hänförs såsom dess biområden följande områden och platser, då de är varaktigt erforderliga:

Då vägnätet utvecklas skall hänsyn tagas till bosättningens samt industrins, handelns, jord- och skogsbrukets samt övriga näringsgrenars förefintliga och motsedda trafikbehov. Hänsyn skall även tagas till annan användning av områdena, andra trafikformer samt planer rörande dessa. Väg skall till sträckning, höjdläge och bredd samt även i övrigt byggas så, att ändamålet med vägen uppnås så förmånligt som möjligt och utan att annan tillskyndas större skada eller olägenhet än som är nödigt. Förutom till trafiksäkerheten samt trafik- och vägtekniska omständigheter skall hänsyn tagas till miljövårdssynpunkter. Väg skall förläggas och byggas så, att de ölägenheter som vägen och trafiken medför för omgivningen blir så små som möjligt.

Väg får inte byggas så, att förverkligandet av antagen eller fastställd stads-, byggnads- eller strandplan försvåras. Vid planering av väg skall även övriga planer beträffande områdesanvändningen i mån av möjlighet beaktas. Angående fastställd region- och generalplans rättsverkningar är stadgat särskilt.

Såsom underhåll av väg räknas:

Såvitt av stadgandena nedan i denna paragraf inte annat följer, är staten väghållare beträffande såväl landsvägar som bygdevägar. Trafikministeriet kan dock med vederbörande kommuns samtycke förordna att kommunen är väghållare.

I vägplan skall angivas även biområden, beträffande vilka vägrätt grundas. Om i samband med vägbygge för den tid, under vilken vägen byggs, erfordras grundande av rätt att taga väghållningsämne i begränsad mängd, att upplägga marksubstanser, vilka uppstår under vägarbete, att använda område såsom inkvarteringsområde eller rätt att använda eller bygga enskild, för väghållningen erforderlig väg, kan härom bestämmas i vägplanen, i vilken skall angivas för ändamålet erforderligt område eller erforderlig väg. Vad här är sagt om rätt att använda eller bygga enskild väg gäller även vägar, som varaktigt erfordras för användningen av biområde.

Då allmän väg byggs på område, som i stadsplan avsatts som trafikområde eller i byggnadsplan för allmän trafikled, är väghållaren, om jordägaren vid vägförrättning det yrkar, skyldig att inlösa fastigheten eller del därav till sagda områdes gräns. Väghållaren har även rätt att inlösa fastighet av nämnda slag eller del därav till områdets gräns. Ersättningarna bestäms i enlighet med de ersättningsgrunder som stadgats i lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter (603/77).

Har sådan ändring av plan, som kan inverka på ovan i 1 mom. nämnd inlösningsrätt eller -skyldighet, godkänts i kommunfullmäktige eller är ärende angående inlösen av område anhängigt med stöd av byggnadslagen (370/ 58), får vid vägförrättning inte beslutas om inlösen innan avgörandet av ändringen vunnit laga kraft eller ärendet angående inlösen av området upphört att vara anhängigt med stöd av byggnadslagen. Vid behov kan ärendet avskiljas för handläggning vid särskild förrättning.

Vid inlösen skall eljest iakttagas vad i 35 § 3 mom. är stadgat.

Förbjuds användning av tidigare befintlig anslutning av enskild väg utom stads- eller byggnadsplaneområde, skall för anordnande av vägförbindelse uppgöras en regleringsplan, vari efter behov bestäms om byggande av enskild väg eller anslutning eller om grundande av rätt till tidigare befintlig enskild väg eller till väg eller vägdel, som i enlighet med 33 § indragits eller indras som allmän väg, och planen skall godkännas av länsstyrelsen. Sedan regleringsplanen blivit förverkligad eller i samband med byggande av väg även därförinnan såsom en interimistisk reglering kan, om väghållningsmyndigheten finner det nödvändigt och godtagbar vägförbindelse blivit tillfälligt ordnad, förbjuden anslutning avlägsnas eller användningen därav hindras genom väghållningsmyndighetens försorg.

Angående väg- och vattenbyggnadsstyrelsens i 1 mom. nämnda beslut och länsstyrelsens beslut om godkännande av regleringsplan skall länsstyrelsen samtidigt lämna underrättelse med iakttagande av stadgandena i 3 mom. Handlingar och beslut rörande anslutnings- och regleringsplaner skall i vederbörande kommun vara framlagda till påseende under den rid beslut skall kungöras.

Är fordonstrafik ägnad att skada väg, som till följd av tjällossning eller regn eller av annan dylik orsak till sin byggnad försvagats, kan väghållningsmyndigheten tills vidare eller för viss tid förbjuda eller inskränka sådan trafik på vägen eller del av denna.

Är staten väghållare, är kommun skyldig att, i enlighet med vad nedan stadgas, till staten utgiva ersättning för de kostnader som byggandet och underhållet av bygdevägarna inom kommunens område medför, dock inte i det fall att bygdevägskostnaderna föranleds av byggande eller underhåll av landsväg.

Kostnaderna för underhåll av de inom kommuns område belägna bygdevägarna bestäms i enlighet med det i arbetsplanen för årligt underhåll av bygdevägar upptagna kostnadsförslaget, vilket fastställs av väg- och vattenbyggnadsdistriktet. Innan kostnadsförslaget fastställs, skall kommunens utlåtande därom inhämtas.

Ersättningen för väghållningen i fråga om bygdevägar bestäms enligt den i lagen om bärkraftsklassificering av kommunerna (665/ 67) avsedda bärkraftsklassificeringen på sätt i 87 § stadgas.

Kommunerna betalar ersättning för byggande och underhåll av bygdevägar enligt följande:

Ombesörjer kommun på grund av förordnande utfärdat med stöd av 21 § väghållningen beträffande bygdeväg inom annan kommuns område, har den rätt till ersättning av staten för väghållningskostnaderna. Ersättningen bestäms med iakttagande i tillämpliga delar av stadgandena i 83 §. Av ersättningen skall den kommun, inom vars område vägen är belägen, till staten betala den andel som stadgats i 87 §.

Vid bestämmandet av kostnaderna för väghållning beaktas inte allmänna förvaltningskostnader, kostnader för vägundersökningar och planering eller kostnader för montering och underhåll av säkerhetsanordningar vid vägs och järnvägs plankorsning, ej heller utgifter för anskaffning och underhåll av byggnader, bilar och arbetsmaskiner, som är erforderliga för väghållningen, eller för anskaffning och flyttning av färja samt dess hållande i brukbart skick.

Fördröjs utbetalningen av i denna paragraf avsedd ersättning, den i 3 mom nämnda förskottsersättningen undantagen, skall den som är skyldig att betala ersättningen i ränta erlägga 12 procent om året på beloppet, räknat rån den dag, då utbetalningen senast borde ha skett, fram till betalningsdagen.

Beslut om fastställelse av vägplan och indragning av väg samt trafikministeriets beslut, som meddelats med stöd av 50 § 1 mom. eller 52 § 2 mom., skall av väghållningsmyndigheten delgivas offentligen. I detta syfte skall väghållningsmyndigheten befordra beslutet och de handlingar som utgör grund för det till vederbörande kommun, som på sin bekostnad skall meddela att de är framlagda till påseende i samma ordning som kommunala tillkännagivanden kungörs i kommunen. Beslutet och handlingarna skall i kommunen vara framlagda till påseende under den tid kungörelse om dem är anslagen. Delfående anses ha skett den sjunde dagen efter den dag då kungörelsen anslogs på kommunens anslagstavla.

Är vägplan av ringa betydelse, kan väghållningsmyndigheten, utan iakttagande av vad i 1 mom. är stadgat, delgiva beslut om fastställelse av planen såsom enskild delgivning på sätt i lagen om delgivning i förvaltningsärenden (232/66) är stadgat.

Om beslut angående ändring av enskild väg till allmän väg skall väg- och vattenbyggnadsstyrelsen underrätta kommunen samt, såsom i 2 mom. nämnd enskild delgivning, den som gjort framställningen eller, om framställningen undertecknats av flera personer, någon av undertecknarna.

Trafikministeriet meddelar närmare anvisningar för bestämmandet av område som avses i 41 § 2 mom. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelar tekniska anvisningar för vägars byggande och underhåll.