18/2024

Transport- och kommunikationsverket är den samordnare för digitala tjänster som avses i artikel 49 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2065 om en inre marknad för digitala tjänster och om ändring av direktiv 2000/31/EG (förordningen om digitala tjänster), nedan förordningen om digitala tjänster .

Transport- och kommunikationsverket är den i artikel 49 i förordningen om digitala tjänster avsedda behöriga myndighet som svarar för tillsynen, om inte något annat följer av 2 och 3 §. Andra behöriga myndigheter vid tillsynen över efterlevnaden av förordningen om digitala tjänster är konsumentombudsmannen och dataombudsmannen i enlighet med 2 och 3 § ( behöriga myndigheter ).

Bestämmelser om de behöriga myndigheternas regionala behörighet och Europeiska kommissionens behörighet finns i artikel 56 i förordningen om digitala tjänster.

Konsumentombudsmannen är den i artikel 49 i förordningen om digitala tjänster avsedda behöriga myndighet som svarar för tillsynen

Med stöd av 1 mom. utövar konsumentombudsmannen inte tillsyn över ideell eller samhällelig reklam. Konsumentombudsmannen ska med stöd av konsumentskyddslagen (38/1978) också utöva tillsyn över att avtalsvillkor, marknadsföring och förfaranden i kundrelationer är förenliga med lag med avseende på konsumentskyddet.

Dataombudsmannen är den i artikel 49 i förordningen om digitala tjänster avsedda behöriga myndighet som svarar för tillsynen

Bestämmelser om dataombudsmannens befogenheter när det gäller tillsynen över behandlingen av personuppgifter finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) och i dataskyddslagen (1050/2018) .

När de behöriga myndigheterna utför sina uppgifter enligt förordningen om digitala tjänster och denna lag har de trots sekretessbestämmelserna rätt att av leverantörer av förmedlingstjänster och av andra personer som avses i artikel 51.1 a i den förordningen få behövlig information och behövliga redogörelser och handlingar om en misstänkt överträdelse av den förordningen och av skyldigheterna enligt denna lag. Den behöriga myndigheten har dock rätt att få endast nödvändig information om särskilda kategorier av personuppgifter eller med tanke på skyddet för privatlivet med dem jämställbar nödvändig information om en misstänkt överträdelse av förordningen om digitala tjänster och av skyldigheterna enligt denna lag.

Leverantörerna av förmedlingstjänster och de andra personer som avses i 1 mom. ska lämna informationen utan obefogat dröjsmål, i den form som myndigheten begär och avgiftsfritt.

Transport- och kommunikationsverket har den rätt att få information som anges i denna paragraf när verket med stöd av artikel 57 i förordningen om digitala tjänster begär information på begäran av en myndighet som är samordnare i en annan medlemsstat eller när verket deltar i sådana gemensamma undersökningar som avses i artikel 60 i den förordningen som genomförs av de myndigheter som är samordnare.

De behöriga myndigheterna har trots sekretessbestämmelserna rätt att till varandra lämna ut information eller handlingar som de fått eller upprättat i samband med skötseln av sina uppgifter enligt förordningen om digitala tjänster och denna lag samt att för varandra röja sekretessbelagd information, om det är nödvändigt för skötseln av deras uppgifter enligt den förordningen eller denna lag.

Den behöriga myndigheten har trots sekretessbestämmelserna rätt att av förundersökningsmyndigheten få den information som är nödvändig för att följa bestämmelserna i 19 § 3 mom.

Förundersökningsmyndigheten ska trots sekretessbestämmelserna lämna Transport- och kommunikationsverket sådan information om en misstänkt överträdelse enligt artikel 18 i förordningen om digitala tjänster som är nödvändig för skötseln av uppgifterna enligt denna lag.

De behöriga myndigheterna har för tillsynen över misstänkta överträdelser av förordningen om digitala tjänster och av skyldigheterna enligt denna lag rätt att få tillträde till lokaler som en leverantör av förmedlingstjänster eller någon annan person som avses i artikel 51.1 a i den förordningen använder för ändamål som rör deras närings- eller yrkesverksamhet och att utföra de inspektioner som behövs för tillsynen.

Den behöriga myndigheten har vid inspektionerna trots sekretessbestämmelserna och oberoende av lagringsmediet rätt att få för granskning, kopiera och för kopiering beslagta affärskorrespondens, bokföring, andra handlingar och information, i vilken form som helst, som behövs för en tillsynsuppgift i samband med en misstänkt överträdelse. De tjänstemän som förrättar inspektionen har rätt att av en företrädare för och anställda hos leverantören av förmedlingstjänster eller andra personer som avses i artikel 51.1 a i förordningen om digitala tjänster få redogörelser för fakta och handlingar som har samband med föremålet för och ändamålet med inspektionen och protokollföra de svar som har erhållits.

På inspektioner tillämpas dessutom 39 § i förvaltningslagen (434/2003) .

I utrymmen som används för boende av permanent natur får inspektion utföras endast om det är nödvändigt för att utreda en misstänkt överträdelse och det i det aktuella fallet finns motiverade och specificerade skäl att misstänka att det har skett eller sker en sådan överträdelse av förordningen om digitala tjänster eller av skyldigheterna enligt denna lag att påföljden kan vara en administrativ påföljdsavgift enligt denna lag.

Transport- och kommunikationsverket har de inspektionsrättigheter som anges i denna paragraf när verket på begäran av en myndighet som är samordnare i en annan medlemsstat förrättar inspektion i Finland med stöd av artikel 57 i förordningen om digitala tjänster eller när verket deltar i sådana gemensamma undersökningar enligt artikel 60 i den förordningen som genomförs av de myndigheter som är samordnare.

Transport- och kommunikationsverket bistår vid Europeiska kommissionens inspektioner i enlighet med artikel 69 i förordningen och digitala tjänster.

Den behöriga myndigheten har rätt att kalla in och höra en företrädare för eller en anställd hos en leverantör av förmedlingstjänster för lämnande av information om en misstänkt överträdelse av förordningen om digitala tjänster och av skyldigheterna enligt denna lag. Den behöriga myndigheten har samma rätt också i fråga om företrädare för eller anställda hos en sådan annan person som avses i artikel 51.1 a i förordningen om digitala tjänster. Myndigheten kan med samtycke av den som hörs protokollföra erhållna svar med alla tekniska medel. Transport- och kommunikationsverket har de rättigheter som anges i denna paragraf när verket med stöd av artikel 57 i förordningen om digitala tjänster begär uppgifter på begäran av en myndighet som är samordnare i en annan medlemsstat eller när verket deltar i gemensamma undersökningar enligt artikel 60 i den förordningen som genomförs av de myndigheter som är samordnare.

Med avvikelse från vad som föreskrivs ovan i detta kapitel har de behöriga myndigheterna inte rätt att av en i lagen om advokater (496/1958) avsedd advokat eller något annat utomstående rättegångsombud eller rättegångsbiträde eller av deras biträde eller av den till vars förmån rättegångsombudets eller rättegångsbiträdets tystnadsplikt har föreskrivits få eller granska konfidentiell information och konfidentiella handlingar som utväxlats i samband med skötseln av uppdraget som rättegångsombud. Som sådana uppdrag räknas utöver egentliga rättegångsrelaterade uppdrag juridisk rådgivning om klienters rättsliga ställning vid förundersökning till följd av brott, vid ett administrativt förfarande eller vid annan handläggning av ärenden före rättegång eller juridisk rådgivning för inledande eller undvikande av rättegång.

Undantaget tillämpas på de behöriga myndigheternas alla undersökningsbefogenheter enligt artikel 51.1 i förordningen om digitala tjänster och 4, 6 och 7 § i denna lag, oberoende av om de utövas vid utförandet av den behöriga myndighetens egna uppgifter, på begäran av en myndighet som är samordnare i en annan medlemsstat eller vid bistående av Europeiska kommissionen vid utförandet av en inspektion.

Den behöriga myndigheten har rätt att på begäran få handräckning av polisen för att utföra sina uppgifter enligt förordningen om digitala tjänster och denna lag.

När de behöriga myndigheterna utför uppgifter enligt denna lag kan de genom sitt beslut ålägga en leverantör av förmedlingstjänster som bryter mot förordningen om digitala tjänster att upphöra med överträdelsen av den förordningen och att inom en skälig tid avhjälpa sitt fel eller sin försummelse.

Om en försummelse av en skyldighet enligt förordningen om digitala tjänster utgör ett allvarligt hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller folkhälsan, kan myndigheten utan dröjsmål besluta om behövliga interimistiska åtgärder och meddela ett i 1 mom. avsett beslut oberoende av tidsfristen och så att beslutet är interimistiskt och gäller tills ärendet är slutligt avgjort. Innan myndigheten meddelar ett beslut ska den som är föremål för beslutet ges tillfälle att bli hörd, utom när hörande inte kan ordnas så snabbt som ärendets brådskande natur nödvändigtvis kräver.

Transport- och kommunikationsverket eller dataombudsmannen kan genom sitt beslut bestämma att åtaganden som leverantörer av förmedlingstjänster erbjuder för efterlevnaden av förordningen om digitala tjänster ska vara bindande för dem. I beslutet ska det samtidigt konstateras att det inte längre finns skäl för den behöriga myndigheten att ingripa. Beslutet ska gälla tills vidare eller för en viss tid.

Den myndighet som fattat beslutet kan ta upp ärendet till ny behandling, om ett sakförhållande som låg till grund för beslutet har ändrats i något väsentligt avseende, om åtagandena åsidosätts eller om beslutet har grundat sig på ofullständig, oriktig eller vilseledande information som lämnats av parterna .

När Transport- och kommunikationsverket, dataombudsmannen och konsumentombudsmannen utför uppgifter enligt förordningen om digitala tjänster och denna lag ska de samarbeta med varandra på ett ändamålsenligt sätt.

De tillsynsmyndigheter som avses i 4 § i lagen om marknadskontrollen av vissa produkter (1137/2016) ska underrätta Transport- och kommunikationsverket och konsumentombudsmannen om eventuella överträdelser av bestämmelserna i artiklarna 30–32 i förordningen om digitala tjänster som de fått kännedom om vid skötseln av sina egna uppgifter.

Om konsumentombudsmannen eller dataombudsmannen tar emot en sådan begäran om åtgärder som avser de skyldigheter som en leverantör av förmedlingstjänster har enligt förordningen om digitala tjänster, ska konsumentombudsmannen eller dataombudsmannen underrätta Transport- och kommunikationsverket om detta.

Transport- och kommunikationsverket ska årligen i samarbete med dataombudsmannen och konsumentombudsmannen utarbeta en verksamhetsrapport enligt artikel 55 i förordningen om digitala tjänster.

Den behöriga myndigheten kan förena ett tillsynsbeslut enligt 10 § eller något annat föreläggande som den meddelat med stöd av denna lag med ett vitesföreläggande riktat till en leverantör av förmedlingstjänster eller en annan person som avses i artikel 51.1 a i förordningen om digitala tjänster.

Vite föreläggs en leverantör av förmedlingstjänster i form av ett löpande vite per dag. Det vite som föreläggs en leverantör av förmedlingstjänster får uppgå till högst 5 procent av leverantörens genomsnittliga globala dagsomsättning eller dagsinkomst per förseningsdag under den räkenskapsperiod som föregår beslutet om vitesföreläggande. Med omsättning avses omsättning enligt 4 kap. 1 § i bokföringslagen (1336/1997) eller motsvarande omsättning. Om bokslutet ännu inte färdigställts när vite föreläggs eller om affärsverksamheten nyligen har inletts och något bokslut inte finns tillgängligt, kan omsättningen uppskattas utifrån någon annan tillgänglig utredning.

Vite som avses i 2 mom. föreläggs med avvikelse från vad som anges i 9 § i viteslagen (1113/1990) utan fast grundbelopp och tilläggsbelopp. Med avvikelse från vad som anges i 10 § 2 mom. i viteslagen får vite som avses i 2 mom. på en gång dömas ut för högst 60 dagar, och för den överstigande tiden bortfaller vite för de dagar som har börjat innan beslutet om utdömande av vite fattas.

En skyldighet enligt 4 § att lämna information får inte förenas med ett vitesförläggande riktat till en fysisk person, om det finns anledning att misstänka personen för brott och informationen har samband med det ärende som brottsmisstanken hänför sig till. En begäran om hörande enligt 7 § får inte heller förenas med ett vitesföreläggande riktat till en fysisk person.

I övrigt tillämpas i fråga om vite viteslagen.

Om det är fråga om vite som hänför sig till tillsynen över efterlevnaden av en i 2 § avsedd bestämmelse i förordningen om digitala tjänster, fattas beslut om utdömande av vite av marknadsdomstolen.

Påföljdsavgift kan av Transport- och kommunikationsverket påföras en leverantör av förmedlingstjänster som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot eller försummar

Påföljdsavgift kan av Transport- och kommunikationsverket påföras en leverantör av förmedlingstjänster som tillhandahåller värdtjänster och som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot eller försummar

Påföljdsavgift kan av Transport- och kommunikationsverket påföras en sådan leverantör av en onlineplattform som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot eller försummar

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 1 mom. ska det påföljdskollegium som avses i 24 § 1 mom. i dataskyddslagen påföra påföljdsavgift för överträdelse eller försummelse av de bestämmelser som nämns i 1 mom. 4–6 punkten i denna paragraf, om det är fråga om ett ärende som avses i 3 § i denna lag.

På påförande av påföljdsavgift för överträdelse eller försummelse av de bestämmelser som nämns i 1 mom. 4 punkten, när det är fråga om ett ärende som avses i 2 §, tillämpas lagen om vissa befogenheter för konsumentskyddsmyndigheterna (566/2020) . På påföljdsavgiftens storlek tillämpas dock 18 § i denna lag.

Påföljdsavgift kan av Transport- och kommunikationsverket påföras en sådan leverantör av en onlineplattform som gör det möjligt för konsumenter att ingå distansavtal med näringsidkare och som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot eller försummar

Påföljdsavgift kan av Transport- och kommunikationsverket påföras sådana leverantörer av mycket stora onlineplattformar eller sådana leverantörer av mycket stora onlinesökmotorer som försummar sin skyldighet enligt artikel 14.5 i förordningen om digitala tjänster att ge tjänstemottagarna en sammanfattning av sina användningsvillkor samt annan information enligt den artikeln eller den skyldighet enligt artikel 14.6 i den förordningen som gäller det språk på vilket användningsvillkoren för tjänsten ska offentliggöras.

Med avvikelse från 1 mom. tillämpas lagen om vissa befogenheter för konsumentskyddsmyndigheterna på påförande av påföljdsavgift för en överträdelse eller försummelse som avses i 1 mom. 1 eller 3 punkten, när det är fråga om ett ärende som avses i 2 §. På påföljdsavgiftens storlek tillämpas dock 18 § i denna lag.

Påföljdsavgiftens storlek ska baseras på en samlad bedömning. När avgiftens storlek bestäms ska hänsyn tas till

Den påföljdsavgift som påförs en leverantör av förmedlingstjänster får uppgå till högst 6 procent av leverantörens globala årsomsättning under den räkenskapsperiod som föregår beslutet om påföljdsavgift. När konsumentombudsmannen gör en framställning till marknadsdomstolen om påförande av påföljdsavgift, ska omsättningen under den räkenskapsperiod som föregår framställningen beaktas i framställningen.

Med omsättning avses omsättning enligt 4 kap. 1 § i bokföringslagen eller motsvarande omsättning. Om bokslutet ännu inte har färdigställts när påföljdsavgiften påförs eller om affärsverksamheten nyligen har inletts och något bokslut inte finns tillgängligt, kan omsättningen uppskattas utifrån någon annan tillgänglig utredning.

Påföljdsavgift påförs inte, om

Påföljdsavgift behöver inte påföras, om leverantören av förmedlingstjänster självmant har vidtagit tillräckliga åtgärder för att avhjälpa en överträdelse eller försummelse av en i 14–17 § avsedd skyldighet omedelbart efter att ha upptäckt den, och det inte är fråga om en allvarlig eller återkommande överträdelse eller försummelse.

Påföljdsavgift får inte påföras den som misstänks för samma gärning i en förundersökning, en åtalsprövning eller ett brottmål som är anhängigt vid en domstol. Påföljdsavgift får inte heller påföras den som genom en lagakraftvunnen dom har dömts till straff för samma gärning.

Påföljdsavgift får inte påföras myndigheter som förvaltar domännamnsregister enligt 163 § i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation (917/2014) .

Frånsett de fall då en överträdelse betraktas som obetydlig eller påförandet av påföljdsavgift annars är att betrakta som obefogat kan den behöriga myndigheten påföra leverantörer av förmedlingstjänster eller andra personer som avses i artikel 51.1 a i förordningen om digitala tjänster en påföljdsavgift, om de uppsåtligen eller av oaktsamhet

Bestämmandet av påföljdsavgiftens storlek baserar sig på en samlad bedömning där hänsyn ska tas till överträdelsens art och omfattning samt det klandervärda i överträdelsen. Påföljdsavgiften får uppgå till högst 1 procent av den årsinkomst eller den globala årsomsättning som den leverantör av förmedlingstjänster eller den andra person som avses i 1 mom. som är skyldig till överträdelsen har haft under räkenskapsperioden närmast före den räkenskapsperiod under vilken påföljdsavgiften påfördes.

En fysisk person får inte påföras påföljdsavgift för en överträdelse av skyldigheten att lämna information enligt 1 mom. 2 punkten, om det finns anledning att misstänka personen för brott och informationen har samband med det ärende som brottsmisstanken hänför sig till.

På påförande av påföljdsavgift när det är fråga om undersökningsförfaranden i anslutning till tillsynen över efterlevnaden av de bestämmelser som nämns i 2 § tillämpas lagen om vissa befogenheter för konsumentskyddsmyndigheterna. På avstående från påföljdsavgift och på avgiftens storlek tillämpas dock denna paragraf.

Påföljdsavgift ska påföras av det påföljdskollegium som avses i 24 § 1 mom. i dataskyddslagen när det är fråga om undersökningsförfaranden som gäller tillsynen över efterlevnaden av de bestämmelser som nämns i 3 §.

Påföljdsavgift får inte påföras, om det har förflutit mer än fem år sedan överträdelsen eller försummelsen har skett. Om överträdelsen eller försummelsen har varit fortlöpande räknas den femåriga tidsfristen från det att överträdelsen eller försummelsen har upphört.

Om den behöriga myndigheten har utövat sina befogenheter enligt 10 och 13–17 § och leverantören av förmedlingstjänster inte har rättat till sin verksamhet i enlighet med skyldigheterna enligt förordningen om digitala tjänster och överträdelsen av den förordningen orsakar allvarlig skada som inte kan åtgärdas med stöd av annan lagstiftning, kan den behöriga myndigheten genom sitt beslut kräva att medlemmarna i förmedlingstjänstens ledningsorgan eller personerna i ledningen lämnar in en plan för att rätta till det förfarande som strider mot förordningen om digitala tjänster och meddelar vilka åtgärder som vidtagits på det sätt som föreskrivs i artikel 51.3 a i den förordningen. Myndigheten ska övervaka att tjänsteleverantören vidtar de åtgärder som den anmält och till myndigheten rapporterar vilka åtgärder som vidtagits.

Om en leverantör av förmedlingstjänster trots ett beslut av en behörig myndighet enligt 1 mom. fortsätter att bryta mot förordningen om digitala tjänster och orsakar allvarlig skada, kan den behöriga myndigheten begära att tingsrätten förordnar leverantören av förmedlingstjänster i fråga eller en annan leverantör av förmedlingstjänster att tillfälligt begränsa tjänstemottagarnas tillgång till den förstnämnda förmedlingstjänsten eller onlinegränssnittet.

Tingsrätten kan på ansökan av den behöriga myndigheten vid vite förordna den leverantör av förmedlingstjänster som avses i 2 mom. att förhindra tillgången till förmedlingstjänsten eller onlinegränssnittet, om den leverantör av förmedlingstjänster som bryter mot förordningen om digitala tjänster också gör sig skyldig till en uppenbart straffbar gärning som är förenad med hot mot människors liv eller säkerhet. Ett sådant förordnande av tingsrätten förutsätter att det inte är möjligt att ingripa i överträdelsen av förordningen om digitala tjänster med stöd av annan lagstiftning. De begränsningar som tingsrätten beslutar om ska stå i rätt proportion till arten, allvarlighetsgraden, upprepningen och varaktigheten av den verksamhet som strider mot förordningen om digitala tjänster och det aktuella brottet. Begränsningarna får dock inte ogrundat inskränka tjänstemottagarnas yttrandefrihet och tillgång till laglig information.

Den behöriga myndigheten ska höra parterna före den begäran hos tingsrätten som avses i 2 mom. Innan ett förordnande enligt 2 mom. meddelas ska tingsrätten ge leverantören av förmedlingstjänster, den mottagare av förmedlingstjänster som producerat innehållet samt den som förordnandet gäller tillfälle att bli hörd.

Den begränsning av tillgången som tingsrätten beslutar om ska gälla under en period av fyra veckor, och tingsrätten kan besluta att den behöriga myndigheten får förlänga denna period på det sätt som föreskrivs i artikel 51.3 tredje och fjärde stycket i förordningen om digitala tjänster. Om de omständigheter som ligger till grund för tingsrättens förordnande förändras, har leverantören av förmedlingstjänster i fråga rätt att ansöka om upphävande av ett i 3 mom. i denna paragraf avsett förordnande hos den tingsrätt som meddelat förordnandet. Vid behandlingen av ett ärende som gäller upphävande av ett förordnande ska 8 kap. i rättegångsbalken iakttas.

En ansökan enligt 22 § prövas av den tingsrätt inom vars domkrets den leverantör av förmedlingstjänster som är föremål för domstolens förordnande har sin hemort. Tingsrätten är domför med ordföranden ensam.

Transport- och kommunikationsverket samarbetar med övriga medlemsstaters samordnare för digitala tjänster, nämnden för digitala tjänster och Europeiska kommissionen. Transport- och kommunikationsverket deltar i nämndens möten. Även dataombudsmannen och konsumentombudsmannen kan vid behov delta i nämndens möten.

Transport- och kommunikationsverket har rätt att lämna ut sekretessbelagda handlingar till och röja sekretessbelagd information för Europeiska kommissionen, nämnden för digitala tjänster och myndigheter som är samordnare i andra stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om det är nödvändigt för tillsynen över efterlevnaden av förordningen om digitala tjänster.

Transport- och kommunikationsverket bistår Europeiska kommissionen vid utförandet av inspektioner i enlighet med artikel 69.7 i förordningen om digitala tjänster.

Den anmälan av misstanke om brott som avses i artikel 18.1 i förordningen om digitala tjänster ska göras till polisen.

De förelägganden av en myndighet eller domstol om att vidta åtgärder mot olagligt innehåll som avses i artikel 9 i förordningen om digitala tjänster ska utformas i enlighet med artikel 9.2 i den förordningen.

De förelägganden av en myndighet eller domstol om att tillhandahålla information om mottagare av förmedlingstjänster enligt artikel 10 i förordningen om digitala tjänster ska utformas i enlighet med artikel 10.2 i den förordningen.

Bestämmelser om förfarandet efter det att ett föreläggande enligt 1 och 2 mom. har utfärdats finns i artiklarna 9 och 10 i förordningen om digitala tjänster.

Påföljdsavgifter ska betalas till staten. Bestämmelser om verkställigheten av påföljdsavgifter finns i lagen om verkställighet av böter (672/2002) .

En påföljdsavgift preskriberas fem år efter det att det lagakraftvunna avgörandet om påföljdsavgiften meddelades.

Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) .

Konsumentombudsmannens beslut enligt 10 § får inte överklagas genom besvär. Den som konsumentombudsmannens beslut enligt 10 § 1 mom. riktar sig mot får genom en ansökan föra beslutet till marknadsdomstolen inom 30 dagar från delfåendet av beslutet. I annat fall står beslutet fast. Beslutet ska iakttas, om inte marknadsdomstolen bestämmer något annat.

Vid sökande av ändring i beslut som gäller föreläggande och utdömande av vite tillämpas dock viteslagen.

Bestämmelser om sökande av ändring i marknadsdomstolens avgöranden i marknadsrättsliga ärenden finns i 7 kap. 4 § i lagen om rättegång i marknadsdomstolen (100/2013) .

I beslut av den behöriga myndigheten, med undantag av beslut som meddelats med stöd av 14–17 och 20 §, får det bestämmas att beslutet ska iakttas trots ändringssökande, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat.

Denna lag träder i kraft den 17 februari 2024.