Statsrådets förordning om ersättning för skador som orsakats av hjortdjur
Up-to-date- Keywords
- Hjortdjur, Hjortdjurskada, Ersättning
- Type of statute
- Förordning
- Administrative sector
- Jord- och skogsbruksministeriet
- Date of Issue
- Date of publication
- Entry into force
- Remark
- upphäv., Se L 106/2009
- ELI identifier
- http://data.finlex.fi/eli/sd/2000/1162/ajantasa/2001-09-27/swe
I enlighet med statsrådets beslut, fattat på föredragning från jord- och skogsbruksministeriet, föreskrivs med stöd av 87 § jaktlagen av den 28 juni 1993 (615/1993) , sådant detta lagrum lyder i lag 1236/1999:
1 kap.Allmänna bestämmelser
1 §Tillämpningsområde
Skador som sådana hjortdjur som hör till viltet orsakat trafik, jordbruk och skogsbruk ersätts inom ramen för statsbudgeten av statens medel enligt vad som bestäms nedan.
Denna förordning tillämpas inte på skador som orsakats av renar.
2 §Definitioner
I denna förordning avses med
skada som har drabbat trafik skador som vid sammanstötning mellan hjortdjur och fordon har uppkommit på ett motordrivet registrerat fordon eller på en släpanordning ( trafikskada ),
skada på jordbruk skador som hjortdjur orsakat åker-, trädgårds- eller plantskoleodling, från dessa bärgad skörd samt husdjur ( jordbruksskada ),
skada på skogsbruk skador som hjortdjur orsakat skog eller skogsodlingsmaterial ( skogsskada ).
3 §Ersättningstagare
Ersättning för trafikskador som orsakats av hjortdjur kan betalas till ägaren eller innehavaren av det skadade fordonet eller den skadade släpanordningen.
Ersättning för jordbruks- och skogsskador som orsakats av hjortdjur kan betalas till en en enskild jordbrukare eller enskild markägare, en enskild jordbrukares eller markägares dödsbo eller en sammanslutning som bildats av delägarna i ett dödsbo, delägarlag för samfällda skogar och till bolag som enskilda personer bildat och vilkas huvudsyfte är att idka gårdsbruk.
Ersättning betalas inte för skador som hjortdjur orsakar staten, en kommun, en församling eller en stiftelse eller andra än i 2 mom. avsedda bolag eller sammanslutningar.
4 §Allmänna förutsättningar för betalning av ersättning
Ersättning för en skada som konstateras ha orsakats av hjortdjur betalas endast om den som söker ersättning inte har medverkat till att den skada som avses i ansökan om ersättning har uppkommit eller förvärrats och inte heller utan orsak har förbjudit vidtagandet av åtgärder som skulle ha kunnat förhindra skadan.
5 §Skadeanmälan
Den som med anledning av i 2 § avsedd skada ämnar ansöka om ersättning av statens medel skall utan dröjsmål efter att ha iakttagit skadan göra en skadeanmälan för värdering av skadan samt för andra i saken påkallade åtgärder. Vid trafikskada görs skadeanmälan hos polisen på skadefallsorten, vid jordbruksskada hos landsbygdsnäringsmyndigheten på sökandens hemort och vid skogsskada hos skogscentralen i det skadedrabbade området. I anmälan skall nämnas när och var skadan har inträffat, skadans art och omfattning samt hurudana försäkringar sökanden har i saken.
2 kap.Trafikskada
6 §Konstaterande av trafikskada
Polisen skall, då den mottagit anmälan om en av hjortdjur orsakad trafikskada, utan dröjsmål verkställa polisundersökning på platsen för skadan för utredande av grunden för ersättning och beloppet av den. En polisanmälan skall göras om skadefallet.
I polisanmälan anges den skadelidandes person- och adressuppgifter, händelseförloppet vid skadefallet samt så detaljerat som möjligt de skador som hjortdjuret har orsakat fordonet eller släpanordningen.
7 §Granskning av fordon
En bilskadeinspektör som godkänts av Statskontoret skall granska det skadade fordonet eller den skadade släpanordningen innan reparationsarbetet inleds. Statskontoret kan befria sökanden från granskningsplikten av särskilda skäl.
Vid granskningen skall en reparationskostnadskalkyl uppgöras, i vilken skall antecknas samma uppgifter som i bilförsäkringsbolagens reparationskostnadskalkyl för bilskador. Om fordonet eller släpanordningen har skadats på ett sådant sätt att det inte är ändamålsenligt att reparera fordonet eller släpanordningen, skall fordonets eller släpanordningens gängse värde omedelbart innan skadan inträffade och värdet efter skadan anges i reparationskostnadskalkylen.
8 §Sökande av ersättning för trafikskada
Ägaren eller innehavaren av det skadade fordonet eller den skadade släpanordningen skall söka ersättning hos Statskontoret på en blankett som kontoret fastställt. Blanketter fås hos polisen och Statskontoret. Ansökan tillställas Statskontoret. Ansökan kan även tillställas polisen för vidarebefordran till Statskontoret.
Av ansökan skall framgå sökandens personuppgifter, adress och bankförbindelse samt skadans art. Till ansökan skall fogas den polisanmälan som avses i 6 §, reparationskostnadskalkylen som avses i 7 §, de fakturor som gäller skadan och kvitton i original på att dessa betalats, utredning över ersättningar som erhålls med stöd av annan lagstiftning eller på basis av försäkring samt andra sådana utredningar som Statskontoret anser vara nödvändiga och som kan vara av betydelse vid utredningen av skadefallet och avgörandet av ansökan om ersättning.
9 §Ersättning för trafikskada
Beviljandet av ersättning förutsätter att sökanden har iakttagit tillräcklig försiktighet i trafiken på ett område med vägmärke som varnar för hjortdjur.
Vid trafikskador kan ersättning betalas högst till beloppet av de reparationskostnader som skadan orsakat. Om det inte är ändamålsenligt att reparera det skadade fordonet eller den skadade släpanordningen kan i ersättning betalas skillnaden mellan det gängse värdet av fordonet eller släpanordningen före skadefallet och värdet efter skadefallet. Dessutom kan nödvändiga bärgningskostnader ersättas.
Statskontoret beviljar och betalar ersättningarna för trafikskador av de medel som jord- och skogsbruksministeriet anvisat och i enlighet med de anvisningar som ministeriet eventuellt meddelar. Den räkning som orsakas av reparation av ett fordon eller en släpanordning kan även betalas direkt till den verkstad som utfört reparationsarbetet.
Statskontoret kan i den ordning som bestäms i lagen om förvaltningsförfarande (598/1982) av mottagaren återkräva ersättningar som utan grund betalats för skador på fordon.
3 kap.Jordbruksskada
10 §Sökande av ersättning för jordbruksskador
Ersättning för jordbruksskador söks på en blankett som fastställts av jord- och skogsbruksministeriet och som tillställs landsbygdsnäringsmyndigheten i sökandens hemkommun. Ansökningsblanketter fås hos landsbygdsnäringsmyndigheten i kommunen.
I ansökan om ersättning för jordbruksskador skall utöver uppgifter om sökandens namn, adress, lägenhet och kontaktuppgifter även finnas enligt skadens art detaljerade uppgifter om skadegöraren, den skadade arealen, växtarten, mängden förstörd skörd, djurarten och antalet förstörda eller skadade djur, skadans värde i pengar och andra faktorer som inverkar på skadans storlek.
11 §Värdering av jordbruksskada
Kommunens landsbygdsnäringsmyndighet skall då den erhållit ansökan utan dröjsmål förrätta syn på skadefallsplatsen och värdera skadan. Om ansökan gäller odlingens växtbestånd och växtbeståndet inte helt har förstörts skall den slutliga värderingen av skadan göras på skadefallsplatsen tidigast 14 dagar innan skörden bärgas.
Om den skada som orsakats av hjortdjur har inträffat inom ett annat än sökandens hemkommuns område skall landsbygdsnäringsmyndigheten i den kommun där det skadedrabbade området är beläget vid behov ge en bedömning av skadans art och omfattning samt ett utlåtande till landsbygdsnäringsmyndigheten i sökandens hemkommun.
Om synen skall i god tid meddelande lämnas till den som söker ersättning samt till en företrädare för jaktvårdsföreningen, vilka har rätt att närvara vid synen samt rätt att i det värderingsinstrument som upprättas över synen anteckna sin egen uppfattning om skadan.
12 §Värderingsinstrument
Den landsbygdsnäringsmyndighet som gjort värderingen av skadan skall upprätta ett värderingsinstrument över synen och värderingen av skadan enligt ett formulär som jord- och skogsbruksministeriet fastställt. I värderingsinstrumentet antecknas var det skadedrabbade området är beläget, dess areal, skadans art och omfattning samt huruvida den anmälda skadan har orsakats av hjortdjur eller om den helt eller delvis har uppkommit på annat sätt. Då husdjur har skadats skall utlåtande av en veterinär fogas till värderingsinstrumentet.
13 §Ersättning för jordbruksskada
För skada på odling och bärgad skörd kan ersättning betalas högst till ett belopp som motsvarar värdet av den förlorade avkastningen och gängse värdet av de skadade trädgårds- och plantskoleväxterna, varvid dock inbesparade skörde- och lagringskostnader samt andra inbesparade kostnader beaktas såsom avdrag.
Vid värderingen av skadan fastställs avkastningen på det skadedrabbade området med iakttagande i tillämpliga delar av vad som bestäms i lagen om ersättande av skördeskador (530/1975) eller med stöd av den.
För skador på husdjur kan ersättning betalas högst för veterinärkostnaderna samt till ett belopp som motsvarar förlusten av avkastningen, dock högst till ett belopp som motsvarar det gängse värdet av djuret. Ersättningen minskas med det belopp till vilket djuret kan användas.
Ersättning betalas inte för skador som orsakats av hjortdjur på hundar, betesvall och viltvårdsåkrar.
14 §Beviljande, utbetalning och återkrav av ersättning
Kommunens landsbygdsnäringsmyndighet skall årligen före utgången av oktober sända ett sammandrag av antalet värderade skador och de föreslagna ersättningsbeloppen till arbetskrafts- och näringscentralen. Arbetskrafts- och näringscentralen skall göra en sammanställning av de föreslagna skadebeloppen och sända det till jord- och skogsbruksministeriet före utgången av november.
Landsbygdsnäringsmyndigheten i den kommun där sökandens hemort är belägen beviljar och betalar ersättningarna för jordbruksskador av de medel som jord- och skogsbruksministeriet anvisat och i enlighet med de anvisningar som ministeriet meddelar.
Vid betalning av ersättning och vid återkrav av ersättning som betalats utan grund iakttas i tillämpliga delar vad som bestäms i lagen om förfarandet vid skötseln av stöduppgifter i fråga om landsbygdsnäringar (1336/1992) .
4 kap.Skogsskada
15 §Sökande av ersättning för skogsskada
Ersättning för skogsskada skall sökas hos skogscentralen inom tre år från skadans uppkomst. Ansökan görs på en blankett som jord- och skogsbruksministeriet fastställt. Blanketter fås hos skogsvårdsföreningen och skogscentralen på skadefallsorten.
Av ansökan skall framgå sökandens personuppgifter, adress och bankförbindelse samt skadans art och omfattning. I samband med ansökan skall dessutom ges de uppgifter som skogscentralen anser vara nödvändiga vid avgörandet av ansökan om ersättning.
16 §Skogsskada som ersätts
Vid skogsskador som konstateras ha orsakats av hjortdjur kan den ekonomiska skada ersättas som föranleds av en avsevärd värdeminskning för skogsodlingsmaterialet, plantbeståndet eller ett äldre trädbestånd eller av nödvändig kompletteringsodling eller ny beskogning av det skadedrabbade området.
Skogsodlingsmaterialet anses ha skadats avsevärt när det till följd av skador som har orsakats av hjortdjur inte längre uppfyller kvalitetskraven för materialet.
Plantbestånds och äldre trädbestånds värdeminskning anses vara avsevärd, om det inom skadeområdet finns ett eller flera enhetliga områden på minst 0,1 hektar där hjortdjur skadat träden.
Ersättning betalas inte för skador som hjortdjur har orsakat ett plantbestånd, om plantbeståndet när skadan inträffade inte varit i ekonomiskt hänseende utvecklingsdugligt på det sätt som föreskrivs i 8 § 1 mom. skogslagen (1093/1996) .
17 §Värdering av skogsskada
Skogscentralen skall värdera skogsskadan på skadefallsplatsen. Skogscentralen kan vid behov anlita en av centralen godkänd sakkunnig vid värderingen av skogsskador.
Vid värderingen skall utredas var det skadedrabbade området är beläget, skadans art och omfattning samt huruvida skadan har orsakats av hjortdjur eller om den helt eller delvis har uppkommit på annat sätt.
Om tidpunkt och ort för värderingsförrättningen skall i god tid meddelande lämnas till den som söker ersättning samt en företrädare för jaktvårdsföreningen, vilka har rätt att närvara vid värderingen samt rätt att i det värderingsinstrument som uppgörs över värderingen anteckna sin egen uppfattning om skadan.
18 §Grunderna för värdering av skogsskada
Skador som har drabbat plantbestånd och äldre trädbestånd bedöms utifrån storleken av de skador som hjortdjur har åsamkat enskilda träds huvudstam, sidogrenar, barr- eller lövmassa eller bark. Som skadade betraktas helt och hållet förstörda träd samt sådana träd vilkas tillväxt eller kvalitet har försämrats varaktigt genom skadorna.
19 §Grunderna för beräkning av ersättning
När skogsskadornas omfattning beräknas beaktas det skadedrabbade områdets geografiska läge, arealen, skogstypen, det skadade trädslaget, antalet plantor eller träd och deras medelhöjd före skadan samt antalet skadade plantor eller träd.
Storleken av skador på skogsodlingsmaterial bestäms utifrån det gängse värdet av det material som inte uppfyller kvalitetskraven, varvid dock inbesparade upptagnings- och lagringskostnader samt andra inbesparade kostnader beaktas såsom avdrag.
Storleken av skador på plantbestånd bestäms för respektive skogscentrals område utifrån plantbeståndens kalkylerade värden och de faktorer som avses i 1 mom. Plantbeståndets kalkylerade värde bestäms med summavärdemetoden i form av ett förväntningsvärde utgående från nuvärdet av de förväntade inkomsterna. Storleken av skador på trädbestånd som är äldre än plantbestånd bestäms som bortfallet av förväntningsvärdestillägget för de skadade träden.
När ersättningen för kompletteringsodling eller ny beskogning beräknas beaktas de kostnader som föranleds av anskaffning av skogsodlingsmaterial samt kostnaderna för planering, arbetsledning och arbete som påkallas av odlingsåtgärden eller förnyelsen.
20 §Beviljande, utbetalning och återkrav av ersättning
Skogscentralen skall årligen före den 15 januari sända ett sammandrag av antalet värderade skador och av de föreslagna ersättningsbeloppen under det föregående året till jord- och skogsbruksministeriet.
Skogscentralen fattar beslut om ersättningsbeloppen och betalar ut ersättningarna av de medel som jord- och skogsbruksministeriet anvisat samt i enlighet med de ytterligare anvisningar som ministeriet eventuellt meddelar.
Vid beviljande och utbetalning av ersättning samt vid återkrav av ersättning som betalats utan grund samt vid övervakningen av beskogning iakttas utöver vad som bestäms i denna förordning i tillämpliga delar vad som bestäms i lagen om finansiering av hållbart skogsbruk (1094/1996) .
5 kap.Särskilda bestämmelser
21 §Värderingskostnaderna
De kostnader för värdering av hjortdjursskador som ersättningstagaren har betalat inbegrips i den skada som ersätts. Värderingskostnaderna ersätts inte, om begäran om värdering har varit klart obefogad.
Vid beräkningen av ersättningsbeloppet beaktas såsom avdrag de ersättningar som på basis av annan lagstiftning eller försäkring betalas på grund av skadefallet.
22 § (27.9.2001/822)Självrisk
Ersättning med anledning av skadefallet skall betalas endast till den del skadebeloppet överstiger 250 euro. Alla trafikskador som hjortdjur under ett kalenderår åsamkat samma sökande räknas såsom ett skadefall. För jord- och skogsbrukets del anses alla skador som värderats under ett och samma år, såsom ett och samma skadefall.
23 §Närmare bestämmelser och anvisningar
Jord- och skogsbruksministeriet utfärdar vid behov närmare bestämmelser om tillvägagångsätt för beräkning av jordbruks- och skogsskador samt för uträkning av ersättningarna medan Statskontoret utfärdar närmare bestämmelser om trafikskadefall.
24 §Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelse
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2001.
Genom denna förordning upphävs statsrådets beslut av den 28 april 1982 om ersättning för skador, orsakade av hjortdjur (319/1982) jämte ändringar.
De skador som orsakats av hjortdjur år 2000 eller tidigare och som år 2000 eller därförinnan värderats eller anmälts till värdering ersätts enligt de bestämmelser som gäller den 31 december 2000.
Ikraftträdelsestadganden
27.9.2001/822:
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2002.
Åtgärder som verkställigheten av förordningen förutsätter får vidtas innan förordningen träder i kraft.