857/1999

Utöver vad som bestäms i lagen om räddningsväsendet (561/1999) , iakttas inom räddningsväsendet bestämmelserna i denna förordning.

Det kommunala räddningsväsendet skall sköta den allmänna tillsynen över att av lagen om räddningsväsendet följs, ge rådgivning i frågor som ankommer på räddningsväsendet samt ge andra myndigheter sakkunnighjälp.

Det kommunala räddningsväsendet skall, enligt vad som bestäms särskilt, sköta bekämpningen av oljeskador och tillsynen över farliga ämnen, delta i sjöräddningstjänsten, ha hand om samarbetet även med andra sektorer i kommunen än de som nämns i 8 § när det gäller bistånd med materiel eller på något annat sätt i räddningsverksamheten och ge andra myndigheter sådan handräckning som är förenlig med dess verksamhetsområde.

Det kommunala räddningsväsendet kan också på basis av ett avtal med hälso- och sjukvårdsmyndigheterna producera tjänster i fråga om sjuktransport, akutvård och första akutomhändertagande samt sköta andra uppgifter som är förenliga med verksamhetsområdet, om detta inte medför uppenbar olägenhet för skötseln av de uppgifter om vilka bestäms i lagen om räddningsväsendet.

Till det kommunala räddningsväsendets uppgifter hör också räddningsverksamhet på vattenområden. Om sjöräddningstjänsten bestäms i lagen om sjöräddningstjänst (628/1982) .

En nödcentral skall

Den riksomfattande nödcentralen skall i olycks- och andra farosituationer eller när det är motiverat på grund av en uppgifts natur eller på grund av att uppgiften är brådskande,

Länens nödcentraler skall i sådana situationer som avses i 1 mom. ta emot och vidareförmedla meddelanden och begäran om hjälp som är avsedda för länsstyrelsen, förmedla länsstyrelsens föreskrifter, anvisningar och meddelanden samt vid behov fungera som ledningsplats för länsstyrelsen.

Länsstyrelsen skall

Inrikesministeriet sköter de riksomfattande förberedelser och arrangemang inom räddningsväsendet som gäller

Kommunens brandchef och de personer som kommunen förordnar till räddningsmyndigheter samt den av inrikesministeriet förordnade personalen inom statens räddningsväsen skall ha en uniform, för vilken ministeriet fastställer modellen och de beteckningar som anger tjänsteställningen.

Om skyldigheten att bära uniform för de anställda inom räddningsväsendet i kommunen i övrigt beslutar kommunen.

En person som tillhör räddningsmyndigheterna skall kunna styrka sin identitet och sina befogenheter genom ett fotografiförsett dokument ( räddningsmyndigheternas identitetskort ) av vilket framgår personens namn, födelsetid, organisation och tjänstebenämning. Identitetskorten skall tillverkas av en leverantör som uppfyller inrikesministeriets säkerhetskrav. För beställning av identitetskort åt personer som är berättigade att använda dem svarar för de kommunala räddningsmyndigheternas del kommunens brandchef och för en statlig räddningsmyndighets del chefen för vederbörande enhet inom ministeriet. Innehavaren av ett identitetskort skall återlämna identitetskortet till den som svarar för beställningen om tjänsteuppgiften förändras eller upphör.

De ämbetsverk och inrättningar som avses i 6 § 1 mom. lagen om räddningsväsendet skall delta i räddningsverksamheten som följer:

Försvarsministeriet och inrikesministeriet ingår ett avtal om vilket förfaringssätt som skall iakttas när försvarsmakten deltar i räddningsverksamheten.

Om myndigheter från flera verksamhetsområden deltar i räddningsverksamheten, ansvarar den i 46 § lagen om räddningsväsendet avsedda räddningsledaren, som är allmän ledare, för lägesbilden samt för att de olika verksamhetsområdena tilldelas uppgifter och för samordningen av verksamheten. Enheterna utför uppgifterna under sin egen ledning så, att de åtgärder de vidtar bildar en helhet som främjar en effektiv bekämpning av följderna av olyckan.

Frivilliga räddningsenheter sköter uppgifter inom räddningsverksamheten i enlighet med vad som avtalats och planerats med räddningsmyndigheterna.

Räddningsledaren kan till sin hjälp bilda en ledningsgrupp bestående av företrädare för andra myndigheter, inrättningar och frivilliga räddningsenheter. Räddningsledaren kan också tillkalla experter.

För effektivering av aktionsberedskapen inom räddningsväsendet skall de myndigheter och sammanslutningar som avses i 6 och 7 § lagen om räddningsväsendet lämna upplysningar om de resurser de förfogar över för räddningsverksamheten och delta i planeringen av räddningsväsendet under ledning av räddningsmyndigheterna. En räddningsmyndighet kan med de myndigheter som om avses i 6 § 4 mom. lagen om räddningsväsendet ingå avtal om villkoren för lämnande av handräckning och om förfarandena vid begäran om och lämnande av handräckning. En räddningsmyndighet kan också med de sammanslutningar som avses i 7 § lagen om räddningsväsendet ingå avtal om de villkor och förfaranden som skall gälla för samarbetet.

En sådan plan som avses i 9 § 3 mom. lagen om räddningsväsendet skall innehålla uppgifter om

En sådan plan som avses i 9 § 3 mom. lagen om räddningsväsendet skall göras upp för följande objekt:

Om planen för produktionsanläggningar där omfattande industriell hantering och upplagring av farliga kemikalier bedrivs bestäms i förordningen om industriell hantering och upplagring av farliga kemikalier (59/1999) .

Ifall det för samma objekt enligt någon annan lag än lagen om räddningsväsendet skall göras upp en räddningsplan, beredskapsplan eller annan motsvarande plan, krävs ingen separat plan enligt 1 mom., utan de uppgifter som motsvarar uppgifterna i 10 § kan ingå i den plan som görs upp enligt den andra lagen.

Ifall det i samma byggnad finns flera som är skyldiga att göra upp planer, skall byggnadens ägare eller ägarens företrädare och lägenhetsinnehavarna gemensamt sköta planeringen av de gemensamma åtgärder som behövs i byggnaden, om inte någonting annat har överenskommits.

Planen eller ett sammandrag av den skall tillställas de kommunala räddningsmyndigheterna i enlighet med de anvisningar kommunen meddelat och information därom skall ges de boende, arbetstagare och andra som skall delta i verkställandet av planen. Planen skall hållas à jour.

Av kommunens räddningspersonal i huvudsyssla som deltar i räddningsverksamheten och av en brandinspektör i huvudsyssla krävs vid räddningsläroanstalt avlagd examen som motsvarar tjänsten eller uppgiften. Av en brandinspektör i huvudsyssla som tjänstgör endast i brandförebyggande uppgifter kan alternativt krävas vid yrkeshögskola eller teknisk läroanstalt avlagd lämplig examen och tillräcklig förtrogenhet med uppgifter inom räddningsväsendet.

Av chefen för en nödcentral krävs vid räddningsläroanstalt avlagd befälsexamen och av jourhavande vid räddningsläroanstalt avlagd examen för alarmjourhavande.

Med räddningsläroanstalt avses Räddningsinstitutet och de tidigare verksamma läroanstalterna Statens räddningsinstitut, Statens räddningsskola, statens brandinstitut och statens brandskola. Med räddningsläoanstalt avses också en läroanstalt som inrikesministeriet har bemyndigat att ge yrkesutbildning inom räddningsbranschen.

Räddningsmyndigheterna skall följa utvecklingen i fråga om olycksrisker och antalet olyckor samt deras orsaker, och utgående från de slutsatser som kan dras för sin del vidta åtgärder för allmänt förebyggande av olyckor och vid behov göra framställningar till andra myndigheter.

För att skydda människor, egendom och miljön skall vid förebyggandet av olyckor förutom eldsvådor beaktas explosionsolyckor, olje- och kemikalieskador, ras, gas- eller vätskeläckage, översvämningar och andra naturkatastrofer, situationer som medför strålningsfara, människors säkerhet vid större offentliga tillställningar samt dessutom andra olyckor till den del de anknyter till räddningsmyndigheternas uppgifter.

Brandsyn skall förrättas minst en gång om året

I ett objekt som avses i 1 mom. skall brandsyn förrättas också innan den planerade verksamheten inleds och om verksamheten ändras väsentligt.

Målet för den rådgivning och upplysning som nämns i 4 § 6 punkten lagen om räddningsväsendet är att människor skall kunna identifiera olika faktorer som medför fara, och kunna förebygga olyckor och handla rätt i olyckssituationer samt att de skall veta hur man förbereder sig för undantagsförhållanden.

En byggnads utgångar samt räddningsvägarna skall alltid hållas fria. Med räddningsvägar avses sådana vägar eller förbindelser som leder till byggnadens närhet och som reserverats för utryckningsfordon. Räddningsvägarna skall vara märkta.

Lättantändligt material eller andra lättantändliga föremål som ökar risken för eldsvådor eller försvårar släckningsarbetet får inte i onödan förvaras på vindar, i källare eller under eller i den omedelbara närheten av byggnader. Vid utgångarna samt i gångar på vindar, i källare eller i lagerutrymmen får inte förvaras några föremål alls.

Om förvaring av brännbara vätskor och gaser, explosiva varor och andra motsvarande ämnen bestäms särskilt.

Ett skyddsrum skall vara så stort att ytan av det egentliga skyddsutrymmet utgör minst 2 procent av byggnadens sammanlagda våningsyta. I fråga om industri-, produktions- och samlingsbyggnader samt lagerlokaler skall ytan av skyddsutrymmet vara minst 1 procent av våningsytan.

Ett skyddsrum som inrättas för ett befolkningsskyddsorgan skall vara tillräckligt stort för det antal personer som kan beräknas komma att arbeta där.

Om ett skyddsrum som enligt 1 mom. inrättas i en industri-, produktions- eller lagerbyggnad skulle onödigt stort med tanke på dem som permanent arbetar och vistas i byggnaden eller på samma tomt eller byggnadsplats, eller om ett skyddsrum som inrättas i en undervisningsbyggnad eller en byggnad inom vårdbranschen skulle bli otillräckligt med tanke på antalet studieplatser eller vårdplatser, kan storleken på skyddsrummet bestämmas enligt det antal personer som i genomsnitt uppehåller sig i byggnaden.

I ett skyddsrum får det egentliga skyddsutrymmet inte vara mindre än 12 kvadratmeter. Med egentligt skyddsutrymme avses det utrymme där människorna skall vistas. Till det egentliga skyddsutrymmet räknas inte slussrum eller -tält, hygienutrymme eller utrymmen för tekniska anordningar.

Ett skyddsrum skall skydda mot joniserande strålning, giftiga ämnen, byggnadsras samt verkningar av vapen. Temperaturen, luftens kvalitet och den hygieniska utrustningsstandarden i skyddsrummet skall uppfylla de krav som ställs på skyddsrum.

Skyddsrummen indelas i skyddsklasser, som skall ange hur stor tryckvågs belastning skyddsrummet motstår. Skyddsrum av skyddsklass K skall motstå en belastning av 0,25 bar, av skyddsklass S 1 en belastning av 1 bar, av skyddsklass S 3 en belastning av 3 bar och av skyddsklass S 6 en belastning av 6 bar. Skyddsrum av klass S 1 och S 3 kan byggas av armerad betong eller inrättas i bergrum. Skyddsrum av klass S 6 skall inrättas i bergrum.

Skyddklassen för ett skyddsrum bestäms enligt storleken på skyddsrummet som följer:

Med avvikelse från vad som bestäms ovan får skyddsutrymmet i ett skyddsrum av skyddsklass K som i samband med en ombyggnad eller reparation skall inrättas i en färdig byggnad på en skyddsort vara högst 180 kvadratmeter.

När skyddsrum planeras och byggs skall särskilt avseende fästas vid tryggandet av in- och utgångsvägarna samt ventilationen. Dörrar, luckor, ventiler och övriga anordningar i ett skyddsrum skall vid behov dimensioneras för större belastningar än vad som bestäms i 2 mom.

I ett skyddsrum skall skyddsutrymmet per person vara minst 0,75 kvadratmeter, om det inte av särskilda skäl måste vara större.

Om ett skyddsrum används för andra ändamål, måste det vara möjligt att inom 24 timmar iordningställa det så att det kan användas som skyddsrum.

När den myndighet som beviljar bygglov i kommunen beviljar undantag enligt 62 § 2 mom. lagen om räddningsväsendet från kraven på ett skyddsrum, kan som i lagen avsedd motiverad anledning betraktas bland annat

När länsstyrelsen enligt 62 § 1 mom. lagen om räddningsväsendet beviljar undantag från skyldigheten att inrätta skyddsrum kan de i 1 mom. 1 och 2 punkten avsedda grunderna anses vara sådana synnerligen vägande skäl som avses i det nämnda momentet i lagen om räddningsväsendet

Den myndighet som beviljar bygglov skall se till att projektbeskrivningen innefattar ett sådant skyddsrum som krävs enligt bestämmelsena och att skyddsrummet med avseende på läge, storlek, hållfasthet och konstruktion i övrigt samt tekniska anordningar uppfyller föreskrivna krav.

När den myndighet som beviljar bygglov behandlar ett ärende som avses i 56 § 4 mom. eller 62 § 2 mom. lagen om räddningsväsendet, skall den begära utlåtande av den kommunala räddningsmyndigheten.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1999.

De som har valts till en tjänst eller en uppgift enligt de behörighetsvillkor som gäller när denna förordning träder i kraft är fortfarande behöriga för tjänster och uppgifter som hör till motsvarande grupp av tjänsteinnehavare. Behöriga för befälstjänster i kommuner med mindre än 15 000 invånare är alltjämt de som innan denna förordning har trätt i kraft har avlagt lägre befälsexamen eller som har avlagt brandförmansexamen före 1986.

Den i 19 § avsedda grunden för beräkning av antalet personer i ett skyddsrum skall iakttas när det gäller sådana projekt för vilka bygglov söks efter att denna förordning har trätt i kraft.

Räddningsmyndigheternas i 7 § avsedda identitetskort skall tas i bruk senast den 1 september 2000. Fram till dess skall en person som tillhör räddningsmyndigheterna kunna visa sin identitet, tjänstebenämning och organisation på något annat tillräckligt tillförlitligt sätt.

De uniformer och beteckningar som anger tjänsteställningen som är i bruk när denna förordning träder i kraft kan användas till och med den 31 augusti 2000.