951/1994

Till arbetsgivaren betalas ersättning för de nödvändiga och skäliga kostnader som sådan verksamhet som avses i 29 § 1 mom. sjukförsäkringslagen medför. Den ersättning som skall betalas bestäms på basis av ett kalkylerat maximibelopp per arbetstagare. Det kalkylerade maximibeloppet fastställs på basis av de resurser som behövs för att upprätthålla en verksamhet som iakttar god företagshälsovårdspraxis. Som resursfaktorer beaktas följande faktorer inom företagshälsovården:

Som faktorer som höjer ersättningen beaktas särskilt sådana osedvanliga kostnader som orsakas av att arbetsplatsen har en liten personal och av hälsoriskerna i arbetet, samt av att företagshälsovård inleds, en företagshälsovårdscentral inrättas eller innehållet i företagshälsovården ändras.

Godtagbara kostnader är de nödvändiga och skäliga anläggnings- och driftskostnader som anordnandet av företagshälsovården medför.

Godtagbara anläggningskostnader är kostnaderna för anskaffning av undersöknings-, vård- och kontorsutrustning och inventarier som behövs för ordnande av företagshälsovården samt kostnaderna för anskaffning av data- och uppföljningssystem för företagshälsovården. Kostnader för byggande, anskaffning och reparation av utrymmena i en företagshälsovårdscentral betraktas inte som godtagbara anläggningskostnader.

Godtagbara driftskostnader är lönekostnaderna för personalen vid en företagshälsovård för dem betalade obligatoriska lönebikostnader och andra kostnader som upprätthållandet av företagshälsovårdscentralen medför, såsom kostnaderna för företagshälsovårdens lokaler och undersöknings- och vårdutrustning samt andra kostnader som direkt orsakats av skötseln av företagshälsovården.

Godtagbara kostnader är dessutom de avgifter och arvoden som uppbärs av en i lagen om företagshälsovård (743/78) avsedd inrättning eller person som har rätt att ge företagshälsovårdsservice samt av en i folkhälsolagen (66/72) avsedd hälsovårdscentral, till den del kostnaderna motsvarar i denna paragraf nämnda anläggnings- och driftskostnader som anordnandet av företagshälsovård orsakat.

Till arbetsgivaren betalas ersättning för de nödvändiga och skäliga kostnader för sjukvård och annan hälsovård som avses i 29 § 3 mom. sjukförsäkringslagen, om dessa tjänster är avgiftsfria för arbetstagaren. Vid betalningen av ersättningarna iakttas i tillämpliga delar vad som bestäms ovan i 1 och 2 §§.

Det kalkylerade maximibeloppet per arbetstagare bestäms på basis av de resurser som krävs för öppenvård på allmänläkarnivå samt för hälsovård i form av öppenvård.

När en ersättningsansökan avgörs skall en bedömning av om kostnaderna för den personalhälsovård som arbetsgivaren anordnar är nödvändiga och skäliga göras på basis av de uppgifter i ansökan om ersättning som avses i 30 c § sjukförsäkringslagen, genom en jämförelse per ersättningsklass av motsvarigheten mellan de kostnader som orsakats arbetsgivaren och den verksamhet som bedrivits samt de grunder som används för att bestämma det ovan i 1 och 3 §§ avsedda kalkylerade maximibeloppet.

Till företagare eller andra som utför eget arbete betalas ersättning för nödvändiga och skäliga kostnader som orsakats av företagshälsovård enligt 29 § 1 mom. sjukförsäkringslagen, med iakttagande i tillämpliga delar av vad som bestäms i 1, 2 och 4 §§.

Om en hälsovårdscentral har gett företagare eller andra som utför eget arbete i 29 § 2 mom. sjukförsäkringslagen avsedda företagshälsovårdstjänster till ett pris från vilket ersättningsbeloppet enligt 29 a § sjukförsäkringslagen har avdragits, har kommunen rätt att i ersättning få denna andel, dock högst det belopp som motsvarar det kalkylerade maximibeloppet per arbetstagare, med iakttagande i tillämpliga delar av vad som bestäms i 1 och 2 §§.

Detta beslut träder i kraft den 1 januari 1995.

Genom detta beslut upphävs statsrådets beslut av den 4 december 1978 om grunderna för ersättning av kostnaderna för företagshälsovård och annan hälsovård (988/78) jämte senare ändringar.

Detta beslut tillämpas på en arbetsgivares räkenskapsperiod som börjar den 1 januari 1995 eller därefter samt på kostnader som företagare eller andra som utför eget arbete orsakas den 1 januari 1995 eller därefter. På en arbetsgivares räkenskapsperiod som har börjat före den 1 januari 1995 tillämpas de bestämmelser som gällde när detta beslut trädde i kraft.